inte smultronets nivå i vare sig arom
eller doft. Arkeologiska utgrävningar
visar att man odlat smultron redan på
stenåldern. Också i det forna Persien
odlades smultron. Senare spreds arten
till såväl Fjärran östern som Europa,
där smultron odlades ända fram till
1700-talet då jordgubbarna gjorde
sitt intåg. Smultronet spreds av människan till olika delar av jordklotet som
exempelvis Nordamerika och Japan.
Litteratur
•
Kurtto, A. 1995. Suomen luonnonkasvit.
Valitut Palat oy. Helsinki. 466 s.
•
Piirainen, M., Piirainen, P., HämäläinenForslund, P. & Vainio, H. 1999. Ympäristön
luonnonkasvit. WSOY. Porvoo. 344 s.
•
Piirainen, M., Piirainen, P. & Vainio, H. 1999.
Kotimaan luonnonkasvit. WSOY. Porvoo. 511 s.
•
Reinikainen, A., Mäkipää, R., Vanha-Majamaa, I. & Hotanen, J-P. 2000. Kasvit muuttuvassa
metsäluonnossa. Tammi. Helsinki. 384 s.
• Vuokko, S. & Peiponen, J. 2007. Kasvit
Suomen luonnossa. Otava. Helsinki. 160 s.
TEXT: FINLANDS NATURSKYDDSFÖRBUND
•
LAY-OUT: FORSTSTYRELSEN
•
•
BILDER: JARI KOSTET
TRYCK: KOPIO NIINI, ÅBO 2010
Biologian ja maantieteen opettajien
liitto BMOL ry
De vilda blommornas dag
är sponsorerad av VR år 2010.
Suomen Biologian
Seura Vanamo ry
Kavimuseo,
Luonnontieteellinen
keskusmuseo
Smultronet
(Fragaria vesca)
är temaväxt på De vilda blommornas dag 2010
S
multron (Fragaria vesca) är
en vilt växande ört som ingår i
familjen rosväxter (Rosaceae).
Den är lågväxande och bildar revor ovan
jord. Bladen är trefingrade på långa skaft
med sågkantade småblad som är 1–4
cm långa. Smultronets blommor sitter
ensamma på tilltryckt håriga långa stjälkar. Kronbladen, som är fem till antalet,
är vita, nästan runda och 4–6 mm långa.
Smultron sprids genom sina frön eller
nötter, men också över stora ytor med
sina revor som kan bli mer än två meter
långa. Blomskaften blir 5–20 centimeter
höga. Bären är små och röda. De lossnar
lätt och på ytan har de små hårda nötter,
som är de egentliga frukterna. Tack vare
de välsmakande bären har bland annat
fåglar bidragit till spridningen.
Smultron är en flerårig ört som ibland
kan blomma redan i maj, men som
vanligen blommar från juni till juli. Smultronen är de av våra bär som mognar
först. Bästa tiden att plocka smultron är
mitten av juli. Smultron innehåller nästan
lika mycket C-vitamin som hjortron. I
vårt land förekommer också två andra,
mindre vanliga arter av släktet Fragaria,
backsmultron eller hattbär (F. viridis) och
parksmultron (F. muricata).
på att växa igen och i jämförelse med
den rikliga förekomsten på 1950-talet
har det skett en tydlig tillbakagång. Då
låg smultronet på 38:e plats bland våra
vanligaste på mineraljordar förekommande arter, medan den 30 år senare
med nöd och näppe fanns med bland de
60 mest allmänna. Det verkar som om
tillbakagången skulle ha fortgått sedan
dess. Smultron som växer på skuggiga
platser blommar sällan, för att inte tala
om att bilda bär. Smultronets blommor är
frostkänsliga, varför exemplar som växer
på låglänta marker ofta saknar bär.
I likhet med en del av våra andra vilda
växter, vilka också minskat i antal på sina
ursprungliga växtplatser, har smultronet
hittat nya växtområden som uppstått
genom mänsklig verksamhet. Arten har
exempelvis spritt sig till vägrenar och
vägbankar. Hyggen har också erbjudit
smultronet nya livsmiljöer. Tillfällig
schaktning och markbearbetning så som
vägbyggen och grustag har skapat nya,
men kortfristiga växtplatser.
Finländarnas
favorit...
Smultron förekommer också i folklig
tradition. Än i dag talar man om ”smultronställen” när man avser platser dit
man vill återvända och där man mår bra.
För många av oss ingår smultronmjölk i
minnesbilderna från barndomens somrar. På finska har man ordspråket ”Oma
maa mansikka, muu maa mustikka”, som
betyder att det egna landet är smultron
och andra länder blåbär. Här får smultronet symbolisera fosterlandskärleken.
I ordspråket hänvisar smultronet också
till markanvändningen: smultronet växer
på skogsröjningar medan blåbäret växer
i skogen, som betraktades som allmän
egendom. Också i Kalevala sticker smultronet upp sitt huvud i litterär form: ”Tänk
Smultron är en betydande läkeväxt. Spä- så härligt du har haft det på din pappas
da blad och mogna bär är vätskedrivande stora hemman; som en blomma invid
och har använts för att sätta fart på ämstigen, som ett smultron på en ängskant”.
nesomsättningen. En skönhetsmask av
Här refererar modern till sin dotters bemosade smultron anses jämna ut rynkor- kymmersfria tillvaro före äktenskapet.
na och göra hyn klar och fräsch. Smultronblad, antingen färska eller torkade,
kan också användas som te. Smaken går
bra att kombinera med blad från dunört,
Smultronets vetenskapliga eller latinska
hallon och svartvinbär. Blandningen ger
namn härstammar från det grekiska ordet
ett väldoftande och välsmakande örtte.
fraga, doft och latinets vescus, ätlig elI folkmedicinen använde man sig av
te av smultronblad mot bland annat gikt, ler njutbar. De odlade jordgubbarna når
Te och
skönhetsmasker
Etablerad
ängsväxt
Smultron växer på öppna, torra och ljusa
växtplatser och trivs bäst vid vägkanter,
på ängar, torrbackar och i lundartade
skogar. Arten är också vanligt förekommande på mineraljordar. Smultron har
klassificerats som allmänt förekommande
art i hela södra Finland ända till södra
Kajanaland och i norr till Uleåborg vid
reumatism och lungsjukdomar. För att
bleka missfärgade tänder tuggade man
smultron och höll dem sedan i munnen
under några minuter. Vid sekelskiftet
1800-1900 användes smultron i matlagningen och såldes på torgen. Smultron
kan utlösa allergiska reaktioner hos vissa
personer.
Bottniska viken. Ströförekomster finns så
långt norrut som i Salla och Kittilä.
Svedjebruket och betesmarkerna
utgjorde i tiden idealiska växtplatser för
smultron liksom också ung ljus skog. Man
antar att beståndet var som störst vid
tiden för svedjebrukets höjdpunkt. I dagens läge håller ängs- och hagmarkerna
...men också en ärevördig
världsmedborgare
