Joanna Ciaston
Kan DNA lösa brott?
DNA är förkortning för deoxiribonukleinsyra vilken är den molekyl som bär den ärftliga
informationen. Under mitten av 1980-talet började man att studera skillnader i DNA mellan olika
personer och man började också använda sig av DNA för att lösa brottsmål. DNA-analyser har visat
sig vara mycket säkra bevis och under de senaste åren har DNA blivit ett allt viktigare hjälpmedel vid
brottsutredningar. I Sverige bedrivs DNA-analyser vid Statens kriminaltekniska laboratorium i
Linköping. En person som bedriver en DNA-analys kallas för forensiker.
Jag har gjort en litteraturstudie om forensisk genetik. Syftet med projekt var främst att: Redogöra för
hur biologiska spår upptäcks, ge en allmän bild av vilka delar av det mänskliga genomet som används
vid forensiska analyser samt beskriva dagens användbara laborativa tekniker och redogöra för hur
stora mängder DNA-prov det behövs för att ge en fullständig DNA-profil. Syftet är även att redogöra
för hur DNA-databaser används och vilka statistiska beräkningar som är användbara och vilka
begränsningar man kan stöta på i samband med DNA-analyser samt vad som kan förstöra eller
försämra DNA-prover.
På brottsplatsen kan det lämnas kvar så kallade biologiska spår t.ex. blodspår, hår, spermier eller saliv.
Man kan även ta DNA direkt från en person genom att ta salivprov med hjälp av skumgummispatel.
Varje människa har samma DNA i alla vävnadstyper och detta i sin tur innebär att DNA i ett salivprov
kan jämföras med DNA i ett blodprov. Insamling av DNA:t sker av en kriminaltekniker och måste ske
med stor försiktighet för att inte förorena provet. För att göra DNA-analys behövs det idag endast 100
celler eller 200 spermier.
DNA-variationen hos olika personer kan bero på olika typer av skillnader. Exempelvis kan det finnas
variation i en specifik position, vilket kallas enbaspolymorfier eller i antalet kopior som en upprepad
DNA-sekvens förekommer i. Sådana regioner eller positioner kallas polymorfa. Dessa områden
används bland annat vid forensiska analyser.
Det finns främst två DNA-analysmetoder, RFLP1-metoden och PCR2-metoden. RFLP-metoden är en
äldre teknik där man jämför variabla fragment men p.g.a. att det är en dyr och arbetsam teknik har den
1
Restriction fragment length polymorphism analysis
2Polymerase
chain reaction.
Abstract
The parts of a human DNA called the polymorphic region vary in shape and are unique for
every human being. Since 1985 DNA profiling has rapidly evolved and today it helps to solve
both major and minor crimes all over the world. DNA found on a crime scene can be
examined from blood, hair, semen and saliva samples. To give a successful DNA profile it is
very important that DNA evidence is collected properly. A DNA profile from a piece of
evidence is then compared to a DNA sample from a known individual. If a match is observed,
calculations of probabilities are necessary to get a match value.
DNA sequences that are known to vary among individuals, for example simple sequence
repeats, are used in forensic genetics and are often called tandem repeats. Sequences of
tandemly repeated DNA are divided in to satellite, minisatellite and microsatellite DNA.
Minisatellite DNA is also known as VNTR2 and is analyzed by RFLP2 technique, and with
help of electrophoresis it is possible to obtain a DNA profile. VNTR locus was the first DNA
markers that have been used in DNA fingerprinting but eventually in the 1990´s were
replaced by microsatellite DNA, also called STR2 that are today used in standard routine
DNA analysis, as for example multiplexing.
For successful DNA profiling by a STR analysis 100 cells are required. Mitochondrial DNA
analysis is used as an alternative method when STR is not practicable. Mitochondrial analysis
requires less than a single cell, since each cell has several copies of the mitochondrial
genome. One sensitive nuclear DNA profiling method is LCN2 analysis, another sensitive
analysis is SNP typing. In female and male mixed sample is often Y-chromosome analysis
performed.
DNA database can hold both computer-stored information and physical samples. Only STR
loci are stored in a database and there is no information about a person’s full genomic
sequence. The database in United Kingdom was set up in 1995 and is the largest database in
the world. Databases are used for automatic search for match and for calculation of random
match probabilities. The statistical methods used in forensic sciences are profile frequency
and likelihood ratio.
Keywords: VNTR, STR, LCN, PCR, mtDNA, Y chromosomes, DNA fingerprinting, DNA
Profile, sample collection, database, NDNAD, CODIS, SKL, profile frequency, likelihood
ratio, contamination, degraded DNA.
blivit främst ersatt av PCR-metoden. Vid en PCR-analys kan man studera mycket mindre DNA-spår
eftersom DNA-provet kopieras till miljontals kopior. Det finns även andra, mer specialiserade
analysmetoder, som kan användas för att undersöka ännu mindre DNA-fragment.
Man studerar exempelvis om DNA taget från en misstänkt stämmer överens med spåren hittade på
brottsplatsen för att se om det kommer från samma person. Om man får en träff beräknas
sannolikheten för en slumpartad träff, utifrån den läggs det fram ett bevisvärde av det aktuella provet.
DNA-databaser består av genetisk information som är lagrad i ett datasystem och fungerar som en
sökmotor samt används vid statistiska beräkningar. Storbritannien har världens största forensiska
databas (NDNAD). Den främsta begränsningen vid forensiska analyser är att det kan finnas för små
DNA-prover, exempelvis vatten och hög temperatur kan påskynda nedbrytningen av DNA.
Handledare: Torbjörn Säll
Examensarbete 15 hp. i genetik. Vt 2008.
Institutionen för cell- och organismbiologi.
Lunds universitet.
