Förändring för frihet
Policy för demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter inom svenskt utvecklingssamarbete 2010–2014
Produktion: Enheten för utvecklingspolitik och
UD:s informationstjänst/Svensk Information
Omslagsfoto: Jean-Lèo Dugast/Phoenix
Artikelnummer: UD 10.038
ISBN: 978-91-7496-421-9
Tryck: Edita Västra Aros, Västerås, 2010
Ytterligare exemplar av skriften kan beställas
på Utrikesdepartementets webbplats
www.ud.se
Förändring
för frihet
Policy för demokratisk utveckling
och mänskliga rättigheter inom
svenskt utvecklingssamarbete 2010–2014
Foto: Pietro Cenini/Phoenix
Innehållsförteckning
Sammanfattning
6
1.Inledning
7
2.Syfte
10
3.Övergripande mål, utgångspunkter
och värderingar
10
3.1
3.2
3.3
3.4
Mål
Rättighetsperspektivet
Fokusområden
Demokratisk utveckling och mänskliga
rättigheter i olika ländersituationer
10
11
14
21
4.Genomförande
27
27
28
30
32
4.1
4.2
4.3
4.4
Analys och bedömning
Rättighetsperspektivets genomförande
Samarbetsformer
Biståndseffektivitet och måluppfyllelse
5.Roll- och ansvarsfördelning
33
6.Uppföljning
34
Sammanfattning
Med denna policy höjer och förtydligar regeringen ambitionen i utvecklingssamarbetet för att nå målet om demokratisk utveckling och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i utvecklingsländer. Detta mål bidrar till
de övergripande målen för Sveriges internationella bistånd1.
En central utgångspunkt är att de mänskliga rättigheterna är universella,
ömsesidigt samverkande och odelbara. I denna policy lyfter regeringen särskilt fram betydelsen av de medborgerliga och politiska rättigheterna.
Tre fokusområden ska prioriteras: i) medborgerliga och politiska rättigheter. ii) demokratins och rättsstatens institutioner och procedurer samt
iii) demokratiseringens aktörer. De grundläggande ställningstaganden regeringen gör avseende rättighetsperspektivet och dess genomförande ska gälla
för hela utvecklingssamarbetet, oavsett sektor.
Policyn gäller för den del av svenskt utvecklingssamarbete vars huvudinriktning är demokratisk utveckling och ökad respekt för de mänskliga
rättigheterna. Även annan verksamhet som faller utanför policyn men som
kan bidra till policymålets uppfyllande, exempelvis förvaltningsreformer av
hälso- eller utbildningssektorn.
Sverige ska ha kunskap om varje samarbetslands politiska situation, specifika historia, traditioner, maktstrukturer, värderingar och kultur för att
åstadkomma bästa möjliga resultat i utvecklingssamarbetet.
Sveriges internationella bistånd består av två underindelningar: Målet för
underindelning Internationellt utvecklingssamarbete är ”att bidra till att skapa
förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor”. Målet för
underindelning Reformsamarbete i Östeuropa är ”Stärkt demokrati, rättvis och hållbar
utveckling samt närmande till Europeiska unionen och dess värderingar”.
1
6
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
1. Inledning
Det demokratiska samhället med mänskliga rättigheter som grund måste
ständigt hävdas. I varje tid. I varje land. Övergrepp och andra brott mot
de mänskliga rättigheterna, ökad misstro mot politiska partier och valda
företrädare, ett hårdnande klimat för civilsamhällesorganisationer i många
länder, kränkningar av kvinnors rättigheter i konfliktsituationer och bristande rättssäkerhet har på många håll försvårat arbetet för demokratisk utveckling. Nya givare ökar i betydelse i många utvecklingsländer, även sådana
som inte har demokratiska värden eller mänskliga rättigheter som normativ
grund. Detta ställer stater och det internationella samfundet samt andra
aktörer inför nya utmaningar och kraven på att betona vikten av mänskliga
rättigheter och demokrati i biståndet ökar.
Barn fängslas ibland med sina mödrar. Hyderabad, Indien.
Foto: Heldur Netocny/Phoenix
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
7
Sverige har en mångdimensionell syn på fattigdom, som inkluderar brist
på frihet och politisk makt. En människa lever i fattigdom om hon exempelvis saknar yttrandefrihet och möjlighet till deltagande, och därmed även
inflytande. Varje människa måste därför ha möjlighet, makt och tillräcklig
säkerhet för att kunna förändra sin livssituation och påverka utvecklingen i
sitt land. Demokratisering byggs inifrån och underifrån. Men den kan, och
bör, stödjas utifrån.
Denna policy utgår från en definition av demokrati som en form för
kollektivt beslutsfattande och maktutövning av jämlika medborgare. Den
demokratiska processen förutsätter valda makthavare, fria och rättvisa val,
allmän och lika rösträtt, rätten att kandidera till förtroendeuppdrag, möjligheter till ansvarsutkrävande, samt respekt för de olika opinionsfriheterna
(tanke-, samvets-, religions-, yttrande-, åsikts-, förenings- och mötesfrihet).
De mänskliga rättigheternas odelbarhet
De mänskliga rättigheterna definieras i FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter och de internationella och regionala konventionerna om
mänskliga rättigheter. En central utgångspunkt för Sveriges internationella
utvecklingssamarbete är att de mänskliga rättigheterna är universella, ömsesidigt samverkande och odelbara. Det är statens skyldighet att respektera,
skydda och tillgodose dessa rättigheter.
Åtnjutandet av medborgerliga och politiska rättigheter är angeläget i sig
och stärker dessutom möjligheterna för människor som lever i fattigdom att
kräva sina ekonomiska, sociala och kulturella (ESK) rättigheter.
Samtidigt kan uppfyllandet av ESK-rättigheter i sin tur vara en förutsättning för att kunna åtnjuta vissa av de medborgerliga och politiska rättigheterna. Denna länk ska fortsatt ha ett tydligt genomslag i svenskt utvecklingssamarbete.
Regeringens bedömning är att respekten för medborgerliga och politiska
rättigheter tillsammans med rättsstatsprincipen är avgörande för att bygga
fungerande demokratier och bidra till att minska fattigdomen i alla dess
dimensioner. Därför ska dessa rättigheter och institutionerna som garanterar dem ges en framskjuten roll. Särskilda insatser för demokratisering och
yttrandefrihet ska utgöra en väsentlig del i svenskt demokratibistånd, inte
minst i länder med auktoritärt styre.
Demokrati är det styrelseskick som bäst säkrar och stärker respekten
8
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
för de mänskliga rättigheterna. Demokratisk utveckling kännetecknas bland
annat av att medborgare i ökande grad kan ställa krav på och utkräva ansvar
av sina valda företrädare.
I utvecklingsländer finns det demokratiserande krafter – och mäktiga
motståndare - inom många politikområden. För att vinna legitimitet har
politiska makthavare anledning att göra prioriteringar som avspeglar medborgarnas förväntningar på en fungerande samhällsservice som kan möta
medborgarnas grundläggande rättigheter och behov. Ojämlik tillgång till
grundläggande samhällsservice har ofta visat sig vara en stark drivkraft bakom många proteströrelser. Människor går samman och får till stånd politiska
förändringar genom att försöka lösa konkreta, praktiska problem. Det kan
exempelvis gälla barnens skolgång, förbättrad mödrahälsovård, tillgång till
rent vatten eller att säkra livsmedelsförsörjningen.
Annat utvecklingssamarbete än det vars huvudinriktning är demokratisk utveckling och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna kan därför
också bidra till uppfyllandet av policymålet (se 3.1). Det gäller exempelvis
bidrag till förvaltningsreformer gällande hälsa, utbildning och jordbruksutveckling samt privatsektorutveckling. Utbildning och forskning kan stärka
förutsättningarna för demokratisering genom att människor får kunskap,
vilket förbättrar möjligheterna att påverka såväl den egna situationen som
samhället i stort.
Demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter
inom svenskt utvecklingssamarbete
Rättighetsperspektivet* och fattiga människors
perspektiv inom hela utvecklingsamarbetet.
Demokratisk utveckling och mänskliga
rättigheter inom relevanta sektorer.
Verksamhet med dekokratisk utveckling och
mänskliga rättigheter som huvudinriktning.
Särskilda insater för demokratisering och
yttrandefrihet.
* Rättighetsperspektivet utgår ifrån FN:s allmäna förklaring om mänskliga rättigheter
och de internationella och regionala koventionerna om mänsliga rättigheter. Följande
fyra principer gäller: a) Deltagande, b) Öppenhet och insyn, c) Ansvarstagande/-utkrävande,
d) Icke-diskriminering. Se avsnitt 3.2 resp. 4.2.
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
9
2. Syfte
Policyn slår fast ett antal grundläggande ställningstaganden som gäller för
den del av svenskt utvecklingssamarbete vars huvudinriktning är demokratisk utveckling och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna.
Policyn utgår från regeringens skrivelse Frihet från förtryck – skrivelse om
Sveriges demokratibistånd (skr. 2008/2009:11) och gäller för såväl svenskt
bilateralt som multilateralt utvecklingssamarbete.
I policyn anges dessutom hur ett rättighetsperspektiv ska tillämpas inom
hela utvecklingssamarbetet.
Policyn omfattar perioden 2010–2014.
Foto: Lorenz Christensen/Phoenix
3. Övergripande mål, utgångspunkter
och värderingar
3.1 Mål
Det övergripande målet för Sveriges stöd till demokratisk utveckling och
mänskliga rättigheter inom såväl det multilaterala som bilaterala utvecklingssamarbetet är: Demokratisk utveckling och ökad respekt för de mänskliga
rättigheterna i utvecklingsländer.
10
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
3.2 Rättighetsperspektivet
Genomförandet av Sveriges politik för global utveckling (PGU), där
även utvecklingssamarbetet ingår, ska präglas av ett rättighetsperspektiv
och av fattiga människors perspektiv på utveckling. Rättighetsperspektivet sätter den enskilda individens frihet och rättigheter i centrum.
Fattigdomsminskning och främjandet av en rättvis och hållbar global
utveckling ska ta sin utgångspunkt i fattiga kvinnors, mäns och barns
situation, behov, förutsättningar och prioriteringar. De två perspektiven
kompletterar och stödjer varandra och är delvis överlappande. Perspektiven ska utgöra en utgångspunkt för analys och bedömning och ett
gemensamt underlag för dialog, samarbete och uppföljning.
Beroende på sammanhang och syfte kan det dock finnas skäl att särskilt betona ett av perspektiven. I det följande tydliggörs regeringens
utgångspunkter för hur ett rättighetsperspektiv ska tillämpas inom hela
Sveriges utvecklingssamarbete, oavsett sektor.
3.2.1 De mänskliga rättigheterna som normativ grund
När rättighetsperspektivet genomsyrar utvecklingssamarbetet är detta i
sig ett viktigt medel för att bidra till ökad respekt för såväl de mänskliga
rättigheterna som till demokratisk utveckling. Utgångspunkten för ett
rättighetsbaserat utvecklingssamarbete är en globalt överenskommen
värdegrund, som består av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga
rättigheterna, som antogs 1948, och de folkrättsligt bindande konventioner om mänskliga rättigheter som antagits därefter. Därutöver finns
regionala instrument och system för skydd av mänskliga rättigheter i
Afrika, Europa och Amerika.
De mänskliga rättigheterna reglerar relationen mellan staten och
individen. Stater är skyldiga att omsätta rättigheterna i praktiken, till
exempel genom ett fungerande rättsväsende och genom att garantera
medborgarnas rätt till utbildning, hälsovård liksom opinionsfriheterna
(tanke-, samvets-, religions-, yttrande-, åsikts-, förenings- och mötesfrihet). Den väl fungerande rättsstaten tryggar rättigheterna – i avsaknad
av den når rättigheterna aldrig individerna.
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
11
De mänskliga rättigheterna gäller för alla människor utan åtskillnad,
oavsett land, kultur eller specifik situation. Rättighetsperspektivet utgår
från att alla individer är bärare av rättigheter. Ingen regering kan hävda
särskilda förhållanden som tradition, kultur eller religion som skäl för
att kränka de mänskliga rättigheterna. Rättigheterna omfattar såväl de
medborgerliga och politiska rättigheterna som de ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheterna. Rättigheterna är universella, ömsesidigt
samverkande och odelbara. Även om det kan finnas spänningar mellan
olika rättigheter, kan stater inte sålla bland sina folkrättsliga åtaganden.
3.2.2 Rättighetsperspektivet i utvecklingssamarbetet
Människors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna är både ett utrikespolitiskt mål och ett medel för att uppnå utveckling och hållbar
fred.
Utgångspunkten är att allt utvecklingssamarbete ska vara rättighetsbaserat, dvs. att ett rättighetsperspektiv ska tillämpas. Det är en ansats
som ska stärka individens egenmakt, dvs. hennes rätt att påverka sin livssituation och utveckling. I praktiken handlar det såväl om att förmå staten att garantera individers rättigheter som att stärka människors kännedom om och möjligheter att själva hävda dessa rättigheter. Jämställdhet
och kvinnors rättigheter liksom barnets rättigheter är en central del i
rättighetspers-pektivet. Kvinnor och män ska ha lika rättigheter men
det är deras olika villkor, intressen, förutsättningar och möjligheter som
ska utgöra grunden för en rättighetsanalys och för vilka åtgärder som ska
vidtas för att de ska kunna åtnjuta de mänskliga rättigheterna.
12
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
Fyra principer
Rättighetsperspektivet innefattar fyra grundläggande principer, som baseras på det normativa ramverket för mänskliga rättigheter:
Icke-diskriminering är en grundläggande utgångspunkt i utvecklingssamarbetet och innebär att människor ska behandlas lika och med
samma värdighet, vilket i praktiken ofta innebär att marginaliserade
och diskriminerade gruppers intressen ska synliggöras och prioriteras.
Varje människa har rätt till ett liv utan diskriminering och fattigdom.
Detta kräver bland annat tillgång till relevant statistik och kvalitativ
information.
Deltagande är både en metod för att uppnå uppsatta mål och
säkerställa hållbara resultat och ett mål i sig genom att det ökar medvetenheten hos människor om att de har rätt att kräva förändringar
och social rättvisa. Alla människor ska kunna göra sig hörda oavsett
samhällsställning, kön, ålder, funktionshinder, etnisk bakgrund, religiös
tillhörighet eller sexuell läggning. En utgångspunkt vid utformningen av
svenskt utvecklingssamarbete måste därför vara att stärka deltagandet
i demokratiska politiska processer vid utformningen av beslut som rör
människor som lever i fattigdom.
Rätten till fri och oberoende information är en förutsättning för
aktivt deltagande i samhällets olika funktioner, där öppenhet och insyn ger människor möjlighet att hålla dem som fattar beslut ansvariga.
Också i arbetet mot korruption är ett öppet samhälle av största vikt.
Genom ratificeringar av konventionerna för mänskliga rättigheter,
tillsammans med de mänskliga rättigheter som har status av internationell sedvanerätt, fastställs respektive stats otvetydiga ansvar, på alla
nivåer, att se till att rättigheterna respekteras, skyddas och främjas. Staten
har ett ansvar för att individen kan åtnjuta sina rättigheter ensam eller
tillsammans med andra. Principen om ansvarstagande och ansvarsutkrävande är därför en central del av rättighetsperspektivet. Denna princip är
också nära kopplad till principerna om öppenhet och insyn samt fria och
rättvisa val. Genom att ansluta sig till internationella konventioner har
stater också godkänt att genomförandet av konventionerna ska granskas
– och även kritiseras – inte bara av FN:s övervakningskommittéer, utan i
praktiken även av landets medborgare och av andra stater.
P oli c y f ö r e k onomis k tillv ä x t inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
13
Högsta Domstolen i Mocambique skriver under dokument i samband med
det första demokratiska valet i Mocambique 1994.
Foto Gustaf Eneroth/Phoenix
3.3 Fokusområden
Regeringen identifierar i denna policy tre fokusområden som utgångspunkt
för de prioriteringar som görs för den del av utvecklingssamarbetet med
demokratisk utveckling och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna
som huvudinriktning:
• Medborgerliga och politiska rättigheter
• Demokratins och rättsstatens institutioner och procedurer
• Demokratiseringens aktörer
3.3.1 De medborgerliga och politiska rättigheterna
Stärk yttrandefriheten och framväxten av fria,
oberoende medier
De medborgerliga och politiska rättigheterna är särskilt relevanta i ett förstärkt och fokuserat demokratibistånd. Yttrandefrihet och framväxten av
fria, oberoende medier, inklusive deras ansvarsutkrävande roll ska därför
prioriteras.
För att stärka yttrandefriheten ska Sverige verka för lagstiftning som
främjar fria och oberoende medier(radio, TV, tidningar och Internet), en
14
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
stark och mångsidig kommunikationsmiljö samt en gynnsam lagstiftning
och politik där pressfrihet, fria medier, kulturell mångfald och rätt till kulturella uttryck och ett fritt användande av ny informations- och kommunikationsteknologi möjliggörs.
Sverige ska betona betydelsen av oberoende organ med uppgift att förmedla sändnings- och utgivningstillstånd, en god journalistisk etik och att
alltför omfattande ägarkoncentration eller myndigheters inblandning begränsar yttrandefriheten. Sverige ska ge stöd till journalistutbildningar och
sammanslutningar. Sverige bör verka för att tillsynsorgan inkluderar och tar
hänsyn till konsekvenser av hur nya medier konvergerar, samexisterar med
och påverkar traditionella medier. Offentlighetslagstiftning och reglerad
rätt till information är förutsättningar för att media ska kunna utföra sin
roll som granskare och ge medborgarna insyn.
Utnyttja informations- och kommunikationsteknologi
Sverige ska bidra till att förbättra tillgången till och nyttjandet av informations- och kommunikationsteknologi (ICT) i syfte att öka kunskap, informationsspridning och deltagande utan hänsyn till fysiska gränser. Det gäller
såväl inom och mellan länder, mellan olika åldrar, kön och befolkningsgrupper samt mellan stad och landsbygd och ska ske med respekt för de mänskliga rättigheterna.
Yttrandefrihets- samt öppenhetsprincipen ska genomsyra dialog och arbete gällande Internet och Internet Governance, dvs nationell och internationell dialog och policyprocesser gällande utveckling och användning av Internet. Sverige ska bidra till skapandet av nya arenor och större möjligheter
till informationsspridning, nätverkande, ansvarsutkrävande, dokumentation
av kränkningar av mänskliga rättigheter, valövervakning etc. Användningen
av verktyg som sociala medier ska uppmuntras.
Säkra rösträtten och deltagandet
Sverige ska bidra till att alla individer i utvecklingsländer har faktisk möjlighet och frihet att påverka sina levnadsvillkor genom att utöva inflytande i
politiska processer och beslut, samt att kunna organisera sig för detta genom
det civila samhällets organisationer och politiska partier. Valprocesser och
valobservation ska därför vara två centrala instrument i Sveriges demokratibistånd.
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
15
3.3.2 Demokratins och rättsstatens institutioner och procedurer
Stärk statens försvar av de mänskliga rättigheterna
Demokratisk utveckling kräver fungerande institutioner och procedurer,
dvs. parlament och valda församlingar på nationell och lokal nivå, nationella institutioner till försvar för de mänskliga rättigheterna, valprocesser,
demokratiska partier och partisystem, väl fungerande förvaltningar och
rättsväsende samt en demokratiskt styrd säkerhetssektor. Allt detta måste
stå på konstitutionell och laglig grund. Sverige ska prioritera lösningar som
baseras på medborgarnas intressen och existerande lokala förhållanden i
olika kulturer samt system som har potential att vinna trovärdighet och
legitimitet hos människor som lever i fattigdom. Långsiktighet och kvalitet
i relationerna ska eftersträvas. Kapacitetsutveckling ska prioriteras.
Stöd hela valprocessen
Sverige ska verka för utvecklingen av starka, legitima och pluralistiska valoch partisystem med politiska aktörer som har kapacitet att både utforma,
verkställa och granska politiken.
Sverige ska i utvecklingssamarbetet lyfta fram hela valprocessen, från
väljarutbildning och planering för kommande val till transparenta vallagar
inklusive regler för mandatfördelning samt system för konfliktlösning efter
valet. Sverige ska prioritera oberoende valkommissioner och organisationer
i det civila samhället som bedriver opinionsbildning, väljarutbildning och
valobservation. Sverige ska även lyfta fram lokala och regionala val, inte
minst för att kvinnor, ungdomar, minoritetsgrupper och personer med funktionsnedsättning bättre ska inkluderas.
Stärk parlamenten
Sverige ska bidra till att stärka enskilda människors politiska inflytande över
politiken. Därför krävs demokratiska strukturer som möjliggör ansvarsutkrävande – framförallt folkligt förankrade, effektiva och oberoende parlament och valda församlingar på regional och lokal nivå.
Sveriges parlamentsstöd ska bidra till att hela den politiska processen
stärks, dvs. till ett tydligare ansvarsutkrävande, bättre representativitet, större öppenhet och insyn. Lämplig ingång för stöd varierar och ska bedömas
16
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
från fall till fall; Insatser som innehåller aktiviteter kring sakfrågor kan ibland
vara mer effektiva än generellt parlamentsstöd.
Stimulera framväxten av demokratiska partisystem
En demokrati kan inte fungera utan trovärdiga och demokratiska partier
med kapacitet att utforma politiska och ekonomiska reformer. Sverige ska
därför prioritera utvecklingen av pluralistiska och demokratiska partisystem
och demokratiska politiska partier. Denna verksamhet ska utgöra en viktig
och integrerad del i Sveriges demokratibistånd.
Svenska partianknutna organisationer (PAO) ska kunna samarbeta med
systerpartier i andra länder, arbeta för att främja en flerpartistruktur, samarbeta partiöverskridande och på olika sätt bidra till demokratisering. Aktörer
i det civila samhället som tar ett brett politiskt ansvar och kan utvecklas till
nya partier bör uppmärksammas, särskilt i auktoritära stater och postkonfliktsituationer.
Främja en väl fungerande förvaltning
Förvaltningsreformer är både tekniska och politiska eftersom de ofta utmanar existerande maktstrukturer och värderingar. Genom en stark och väl
fungerande offentlig förvaltning kan staten i utvecklingsländer genomföra
sin beslutade utvecklingspolitik och dra mest nytta av olika typer av givares
stöd. Det är vanligen genom den lokala förvaltningen som den enskilde kan
hävda flertalet av sina rättigheter. Sverige ska prioritera utveckling av effektiv, öppen och väl fungerande förvaltning, på central, regional och lokal nivå.
Sverige ska prioritera granskning av och stöd till den verkställande makten för att effektivisera den offentliga förvaltningen, motverka korruption
och förhindra diskriminering. Särskilt centrala aktörer är parlament, oberoende revisionsfunktioner, ombudsmannainstitutioner, media, universitet
och organisationer i det civila samhället.
Utveckling av e-förvaltning (e-Government) bör prövas där så är möjligt och relevant. För allt förvaltningsstöd gäller att övergripande såväl som
sektorsvisa förvaltningsreformer kan övervägas, bl a inom offentlig finansiell
styrning, skatter, personalpolitik och –administration. Det kan också gälla
tillgängliggörande av offentlig data bland annat på Internet, oberoende revision samt ansträngningar för att en förvaltning präglad av öppenhet och
insyn, t ex genom tillämpning av rätten till information. Den svenska offentlighetsprincipen kan utgöra en källa till inspiration.
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
17
Decentraliseringsreformer och program för institutionell utveckling på
lokal nivå som underlättar fattiga kvinnors och mäns politiska deltagande
och ansvarsutkrävande är strategiskt viktiga, liksom ökad öppenhet i budgetprocessen på lokal nivå. Decentralisering av beslutsfunktioner bör också
åtföljas av fördelning av makt och resurser
Med ökad direkt beskattningsgrad tenderar kraven på förbättrat ansvarsutkrävande och på ett rättvist beslutsfattande att öka. Sverige ska därför
verka för att stärka staters förmåga att mobilisera inhemska finansiella resurser, främst genom breddad skatteuppbörd.
Det finns stora fördelar med ett fritt flöde av information, varor, tjänster
och kapital. Det finns dock risker med ett alltför stort beroende av externa
flöden som bistånd, lån, remitteringar, portföljinvesteringar eller utländska
direkta investeringar.
Motverka korruption
Korruption kan vara ett resultat av svag demokratisk samhällsstyrning och
informella maktförhållanden som förhindrar eller underminerar demokratin samt sänker effektiviteten i samarbetsländernas utvecklingspolitik för
fattigdomsminskning och reformarbete. Korruption tenderar också att underminera respekten för de mänskliga rättigheterna.
Sverige ska stödja länders arbete för att stävja korruption genom konkreta insatser och dialog. Dialog om och hantering av korruptionsrisker ska
ha ett brett angreppssätt och åtfölja alla led i utvecklingssamarbetet; analys,
strategi, genomförande och uppföljning, oavsett sektor. Granskande medier
och s.k. whistle-blowers arbete för att stävja korruptionen ska stödjas.
Sverige ska verka för att alla samarbetsländer ratificerar och tillämpar
FN-konventionen mot korruption och ge stöd för att underlätta en effektiv
tillämpning av konventionen.
Det är i sammanhanget centralt att uppmärksamma företagens engagemang för mänskliga rättigheter genom ökat socialt ansvar (Corporate Social
Responsibility), liksom deras arbete mot korruption och krav på transparenta upphandlingsförfaranden och en effektiv förvaltning.
Utveckla ett fungerande rättsväsende
Sverige ska verka för ett fungerande, oberoende och effektivt rättsväsende
för att bidra till allas likhet inför lagen, förbud mot tortyr, rätten till en
18
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
rättvis rättegång och skydd mot godtyckliga frihetsberövanden. Regeringen
anser att fattiga kvinnors, mäns, barns och ungdomars tillgång till rättvisa
inför lagen bör vara en avgörande utgångspunkt för utformningen av rättsvårdande instanser. Sverige ska därför i såväl insatser som dialog på central
nivå som beakta hela rättskedjan för att möjliggöra sammanhållna reformer
inom rättssektorn för att effektivt angripa t ex åtals-, och straffrihet samt
korruption.
Sverige ska verka för jämlik tillgång till rättvisa inför lagen2. Aktörer inom
både de formella och traditionella rättssystemen samt i det civila samhället
har en strategisk roll för demokratisering. Traditionella rättsstrukturer med
stor legitimitet, som ofta är mer tillgängliga, bör inkluderas i reformprogram
där så är lämpligt, och så länge allas lika rättigheter inför lagen garanteras.
Skyddet av bland annat kvinnors, funktionshindrades, HBT-personers, ursprungsfolks, nationella eller etniska, språkliga eller religiösa, hiv/aids drabbade personers eller andra minoriteters rättigheter är här centralt. Barn och
ungdomar måste garanteras skydd och särskild hänsyn i alla delar av rättsprocessen.
3.3.3 Demokratiseringens aktörer
För att demokratin ska kunna utvecklas och konsolideras räcker det inte
med att ett land har demokratiska offentliga institutioner. Det kräver också
att en demokratisk kultur utvecklas bland enskilda individer. Demokratins
kultur handlar om kunskapen om vilka mänskliga rättigheter varje människa har och de normer och värderingar som krävs för att förverkliga dessa,
t.ex. autonomi, ömsesidighet, respekt och tillit.
Det blir ingen demokrati utan demokrater. Demokratisering är bara
möjlig om de som tror på demokratin kämpar för den. En central utgångspunkt i arbetet med att stödja demokratiseringsprocesser är därför strävan
att identifiera potentiella förändringsaktörer i form av organiserade eller
enskilda demokratiska oppositionella krafter eller försvarare av mänskliga
rättigheter.
Sverige ska prioritera stöd till och samarbete med demokratiskt inriktade
förändringsaktörer på global, nationell, regional och lokal nivå inom bland
2
Equal Access to Justice
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
19
annat offentlig sektor, det civila samhället, politiska partier, universitet, media, kulturliv och privatsektorn. Förverkligandet av mänskliga rättigheter
beror till stor del på regeringars politiska prioriteringar och statsförvaltningens kapacitet att fullfölja sina åtaganden och enskilda individers förmåga att
kräva sina rättigheter.
Sverige ska bidra till att det politiska samspelet mellan regering, parlament och opposition, rättsväsende, den offentliga förvaltningen, privata
sektorn och det civila samhällets aktörer ökar.
Bidra till ett livskraftigt och pluralistiskt civilt samhälle
Demokratiskt reformarbete som initieras av aktörer i det civila samhället
ska prioriteras. Även potentiellt reformvänliga aktörer inom staten och den
privata sektorn ska lyftas fram. Det civila samhället kan sprida kunskap om
demokratiska processer, fungera som kanal och arena för människors politiska intresse och engagemang och bidra till ansvarsutkrävande och förankring av den förda politiken. Sverige ska därför bidra till ett livskraftigt och
pluralistiskt civilt samhälle, som bidrar effektivt, med ett rättighetsbaserat
arbete, till minskad fattigdom i all dess dimensioner. I demokratibiståndet
ska Sverige betona det civila samhällets röstbärarroll.
Det civila samhällets bidrag till att höja allmänhetens medvetenhet, ansvarsutkrävande och ansvarstagande är central. Detta gäller även om civilsamhällesorganisationerna har en annan huvudsaklig inriktning än demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter.
Arenor på nationell och lokal nivå för människors deltagande i formulering och uppföljning av samarbetslandets utvecklingspolitik bör stimuleras.
Där mekanismer för ansvarstagande och ansvarsutkrävande brister ska Sverige bidra till att skapa sådana fora för dialog.
Skydda försvarare av mänskliga rättigheter
Försvarare av mänskliga rättigheter – organisationer, grupper eller individer
inom staten eller det civila samhället – ska prioriteras inom svenskt demokratibistånd. De är utsatta, lever ofta under hot, och arbetar sammantaget
för ett brett spektrum av rättigheter. Dokumentation av övergrepp mot
de mänskliga rättigheterna och korruption liksom utbildning, opinionsbildning, rättslig rådgivning och skydd bör också prioriteras.
20
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
Kvinnor i kö för att rösta vid parlamentsvalen 1999 i Guinea-Bissau.
Foto Gustaf Eneroth/Phoenix
Stärk kvinnors rättigheter och främja deras
politiska deltagande
Sverige ska verka för ökad jämställdhet och kvinnors deltagande i beslutfattande på samma villkor och med samma rättigheter som män, inte minst
i det parlamentariska arbetet samt i folkvalda organ på regional och lokal
nivå. Det gäller såväl andelen kvinnor som deras reella makt och inflytande i
beslutsfattande, lagstiftning, kontroll, och konflikthantering. Utbildning och
stöd till kvinnors ledarskap ska lyftas fram.
3.4 Demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter
i olika ländersituationer
Demokratisering är en oförutsägbar process. Den är sällan linjär, utan kännetecknas av både framsteg och bakslag. Ett antal situationer kan användas
för att beskriva vilka tillstånd länder befinner sig i. Förutsättningar för demokratisering i en stat är ofta nära förbundet med traditionella mönster,
existerande kultur samt omgivande länder i respektive region.
Olika händelser kan påverka den demokratiska utvecklingen i respektive
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
21
land. Konflikter, legal handel och smuggling, tillgång eller brist på energi och
vatten, migrations- och flyktingströmmar i en region är några exempel på
detta. Därför är många gånger mellanstatliga regionala organisationer och
strategiska regionala allianser av central betydelse för att påverka den demokratiska utvecklingen. Så är även de villkor som sätts upp för medlemskap
i mellanstatliga organisationer som exempelvis EU, AU, OAS, etc. Sverige
ska verka för ökad dialog inom och mellan internationella och regionala
organisationer om demokrati.
De länder som är föremål för reformsamarbete i Östeuropa och på västra
Balkan eftersträvar EU-medlemskap. För att ett kandidatland ska kunna bli
medlem av EU krävs att de s.k. Köpenhamnskriterierna uppfylls. Detta innebär bl.a. krav på stabila institutioner som garanterar demokrati, efterlevnad
av rättsstatens principer, mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter.
Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med dessa länder ska bland annat
inriktas på att underlätta ländernas EU-närmande , på dessa områden.
Varje land har unika förutsättningar. Nedan följer en genomgång där
regeringen anger olika förhållningssätt som utgångspunkt för demokratibiståndet i olika situationer. I ett och samma land kan drag av olika situationer existera samtidigt.
3.4.1 Auktoritära stater
Auktoritära stater där stat-till-stat-samarbete inte är
möjligt eller önskvärt
Utgångspunkten är att svenskt bistånd inte ska ges direkt till regimen i en
auktoritär stat. Stöd ska i första hand ges till förändringsaktörer inne i landet
genom olika kanaler, som exempelvis svenska eller utländska civilsamhällesorganisationer, partianknutna organisationer eller regionala och andra
mellanstatliga organisationer.
Demokratiskt orienterade exilorganisationer och exilmedia kan vara centrala för att lägga grunden för ökad pluralism, ett livskraftigt och pluralistiskt
civilt samhälle samt stärkt medborgarinflytande och ansvarsutkrävande.
Framväxten av politiska alternativ och ett nytt ledarskap ska stimuleras.
När möjligheter finns ska Sverige ge stöd till civilsamhällesorganisationer, försvarare av de mänskliga rättigheterna, forskningsinstitut, media och
22
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
kulturskapande grupperingar för att tänja utrymmet för åsiktsutbyte och
påverka demokratiseringsprocesser. Sverige bör verka för ökad användning
av informations- och kommunikationsteknologi i syfte att öka möjligheten
för enskilda individer att erhålla, skapa och sprida information oberoende
av officiella kanaler för media och kommunikation.
Auktoritära stater där utrymme finns att bidra till förändring
genom långsiktigt utvecklingssamarbete
Demokratiseringsprocesser i auktoritära stater främjas vanligtvis av att
sprickor i regimen uppstår och grupper av mer reformvilliga aktörer utkristalliseras. Dialog med och stöd till sådana förändringskrafter inom en
regim ska, när så är möjligt, övervägas med noggrann analys av de risker
och möjligheter som detta kan medföra I vissa situationer kan utrymme
finnas för att genom långsiktigt utvecklingssamarbete med en statlig motpart bidra till öppningar och förändring i demokratisk riktning. Stöd kan i
sådana fall ges till reformer av offentlig förvaltning, rättssektorn eller andra
sektorer t ex hälsa, privatsektorutveckling eller naturresurser. Det måste
ske på ett sådant sätt att det inte är eller uppfattas som ett politiskt stöd till
eller legitimering av en odemokratisk auktoritär regim. Sverige ska, när så
är lämpligt, bidra till att utveckla beredskap för en nära förestående eller
möjlig framtida transition.
3.4.2 Konflikt- och postkonfliktsituationer
Fredsavtal är en viktig öppning för att lägga grunden till förändring. Vilket
valsystem som väljs – och vilken historia landet har vad gäller etniska, sociala
och andra maktstrukturer – har direkt betydelse för risken för att landet
återfaller i våld, men också framväxten av ett flerpartisystem och möjligheterna för kvinnor att bli valda till maktpositioner. Lösning på konflikter och
varaktig fred kräver ett brett folkligt deltagande och långsiktigt agerande. I
konfliktsituationer ska särskilt kvinnors och flickors rättigheter och skydd
värnas. Kvinnors jämlika deltagande i formella och informella beslutsprocesser, fredsförhandlingar, försoningsprocesser och andra mekanismer för
konflikthantering är en viktig faktor för att säkerställa långsiktigt hållbar fred.
Reformer av säkerhetssektorn med fokus på hela rättskedjan är centralt.
Sannings- och försoningskommissioners arbete och rehabilitering för direkta
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
23
och indirekta offer efter konflikten kan vara avgörande. Åtals- och straffrihet
måste motverkas för att stävja framtida övergrepp, inklusive könsrelaterat
våld, korruption, och utvecklingsfientlig politik, och för att återupprätta de
drabbades mänskliga värdighet. Ersättning för faktiska förluster av boskap,
mark, bostad, inkomst, är ofta minst lika viktigt som att ställa de misstänkta
förövarna till svars.
Omvandlingen av stridande parter till demokratiskt inriktade politiska
aktörer bör prioriteras. Demobilisering och återanpassning av soldater och
barnsoldater bl a genom inkludering i utbildning är centralt, liksom att ta till
vara ungdomars potentiellt konstruktiva bidrag. Där konflikten inneburit
folkförflyttningar är en rättvis fördelning av mark och andra naturresurser
en viktig del av återuppbyggnadsarbetet och för framtida demokratisk utveckling. Problemen för den enskilde efter konflikt har oftare sin lösning i
förvaltningen, än i rättssystemet.
Sverige bör möjliggöra en mångfald av röster och främja icke-diskriminering genom att verka för yttrandefrihet, ett fritt flöde av information, fri
och oberoende media samt öka tillgången till och nyttjandet av informations- och kommunikationsteknologi och möjliggöra mångfald av röster och
främja icke-diskriminering. Yttrandefrihet och rätt till information är andra
viktiga delar i uppbyggnaden efter en konflikt och för att skapa förutsättningar att hantera framtida konflikter i enlighet med demokratiska principer. Medieutveckling, användningen av ICT bör, där så är möjligt, utgöra en
del av strategier för återuppbyggnad och utveckling i postkonfliktområden.
3.4.3 Sköra demokratier i början av en demokratisering
När korrupta och auktoritära enpartistater och militära regimer fallit och
en demokratisering påbörjats, har övergången ofta skett genom en kombination av tryck från det civila samhället och reformsträvanden inom den
sittande makteliten. De största förändringarna tenderar att komma snabbt,
under övergångens första år och i samband med en ny regims tillträde, även
om förändringen har byggts upp gradvis under en längre period.
Demokratiska reformer som initieras i samband med eller omedelbart
efter transitionen bör stödjas för att bereda väg för en långsiktig demokratiseringsprocess och för att stärka konstruktiva krafter och förändringsaktörer
i samhället.
24
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
Särskild vikt bör läggas vid processer som främjar deltagande, jämställdhet mellan kvinnor och män och motverkar diskriminering för att få så
bred och djup förankring som möjligt. Effektivitet i tillhandahållandet av
offentliga tjänster såväl som ansvarsutkrävande och insyn på såväl lokalplanet som central nivå är ofta särskilt viktigt i sköra demokratier för att skapa
förtroende för vad demokratin kan åstadkomma. Valprocesser, partisystem,
parlament och statliga mekanismer för kontroll och översyn bör prioriteras.
3.4.4 Nya demokratier på väg att konsolideras
Några samarbetsländer är relativt nya demokratier på väg att genomföra
reformer och bygga en demokratisk politisk kultur. De har demokratiskt
valda parlament, flerpartisystem och någon form av lokal demokrati. Överlag finns en växande respekt för demokratins grundläggande principer, men
en demokratisk politisk kultur har ännu inte rotat sig. Bristerna i stagnerade
demokratiseringsprocesser gäller även här – t ex svagt lokalt självstyre, politiska och ekonomiska eliter som motverkar större politisk jämlikhet och en
utvecklingspolitik inriktad på fattigdomsbekämpning. Kvinnors inflytande
inom politik, förvaltning och näringsliv kan vara svagt utvecklade som resultat av traditionella föreställningar om könsroller.
Ungdomars deltagande och möjlighet till konkret inflytande bör ges ökad
prioritet. Mediesektorn, ett fritt kulturliv, utveckling av och större medlemsförankring och jämställdhet inom det civila samhällets organisationer
och partiväsende, och bredare deltagande samt ökat inflytande för kvinnor
generellt är centralt för fortsatt utveckling av demokratin. Detsamma gäller reformvänliga krafter inom rättsväsende, den verkställande makten och
parlament eftersom de kan initiera och genomföra decentraliseringsreformer och myndigheters och parlaments tillämpning av öppenhet och insyn.
3.4.5 Stagnerade demokratiseringsprocesser
I länder med stagnerade demokratiseringsprocesser finns formellt sett alla
nödvändiga politiska institutioner men grundvalarna är svagt förankrade
och rättvisereformer, som hotar de reella makthavarnas intressen, bromsas.
Oftast finns krafter i samhällen som öppet eller i det fördolda motverkar
politisk jämlikhet såsom militär, milisgrupper, affärsintressen, klaner och
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
25
Väljarregistrering till kommunalvalen i Odzak, Bosnien-Herzegovina.
Foto: Gustaf Eneroth
politiska eliter; ibland är det de sociala rörelserna som har koopterats eller
helt enkelt tappat styrfart. I bästa fall råder status quo, i sämsta fall glider
sådana stater utför.
Öppenhet och insyn är centralt för att ett politiskt ansvarsutkrävande
ska komma till stånd i dessa situationer, t ex genom lagstiftning om tillgång
till information och mobilisering av intressegrupper via innovativa kanaler
(mobiltelefoni, Internet, teater). Stöd till mediernas granskande roll kan
bidra till att vitalisera demokratin. Det gäller även försvarare av mänskliga
rättigheter och allianser av olika intressegrupper, t ex miljörörelser, religiösa
sammanslutningar, kvinnorättsorganisationer, fackföreningar, studentorganisationer och småföretagarorganisationer.
En vitalisering av offentliga institutioner på nationell och lokal nivå, t ex
riks- och kommunal revision, parlamentariska utskott som granskar statsbudget, skattemyndigheter, statistikbyråer och antikorruptionsmyndigheter kan vara direkt avgörande för att bryta stagnationen, givet att de inte är
manipulerade av de reella makthavarna.
Initiativ som premierar lokal forskning-, opinionsbildning och debatt,
liksom kvinnors och ungdomars ekonomiska och politiskt deltagande och
inflytande bör prioriteras.
26
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
4 Genomförande
Policyn gäller för Sveriges bilaterala och multilaterala bistånd samt vägleder
Sveriges positioner i EU.
I det följande presenteras de delar som är av särskild vikt för att policyn
ska kunna operationaliseras i det svenska utvecklingssamarbetet, bland annat i strategier, program och dialog samt för att resurserna ska kunna användas effektivt och fokuserat.
4.1 Analys och bedömning
Det är centralt att ha kunskap om underliggande maktrelationer och vilka
incitament eller hinder som finns för fattigdomsminskning och reformarbete genom en väl genomförd utvecklingspolitik. Därför ska vid behov
makt- och aktörsanalyser göras, lämpligen som del av en kontextspecifik fattigdomsanalys. Analyser behöver inte nödvändigtvis göras av Sverige. Aktuella befintliga kartläggningar och analyser ska i största möjliga utsträckning
användas då sådana finns.
Makt- och aktörsanalyser tydliggör formella och informella relationer
och maktstrukturer mellan enskilda individer och staten, mellan kvinnor
och män, mellan olika grupper i samhället. Dessa analyser ska bidra till identifiering av förändringsaktörer och processer för svenskt stöd samt utgöra en
central utgångspunkt i utarbetandet av samarbetsstrategier. Analyserna bör
beakta underliggande strukturella faktorer som kan påverka förutsättningarna för en framgångsrik demokratisering, såsom nivån på den ekonomiska
utvecklingen, identitetsbaserade skiljelinjer inom landet, historiska erfarenheter av politisk mångfald samt villkoren för ett fritt kulturliv. Makt- och
aktörsanalyser kan göras på nationell, regional eller lokal nivå, eller fokuseras på en specifik sektor, som underlag till samarbetsstrategi, beredning av
specifika program och för att identifiera de dialogfrågor Sverige bör arbeta
med. Analyser som gjorts av eller i samarbetslandet ska användas där så är
möjligt. Särskilda hänsyn bör tas i känsliga situationer.
För att kunna mäta graden av demokratisk utveckling och ange hur
mänskliga rättigheter kan utövas i samarbetsländerna i Östeuropa och på
västra Balkan ska de redovisningar som görs i EU-kommissionens årsrapporter och framstegsrapporter beaktas.
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
27
4.2 Rättighetsperspektivets genomförande
Att arbeta med ett integrerat rättighetsperspektiv handlar både om resultaten man uppnår men också om processen för hur reformer genomförs. En grundläggande utgångspunkt är analysen av eventuella brister
i respekten för mänskliga rättigheter och vilka orsaker som ligger till
grund för denna brist. En tillämpning av perspektivet förutsätter uppmärksamhet på och förståelse av maktstrukturer. Ett rättighetsperspektiv hjälper oss därför att förstå hur lagar, sociala normer, värderingar,
traditioner och institutioner påverkar människor positivt och negativt.
Rapporter och rekommendationer från FN-systemets sju övervakningskommittéer3, liksom rekommendationer till stater inom ramen för
rapportering till FN:s Universal Periodic Review (UPR) ska användas
i analysarbetet. Dessa kommittéer övervakar hur enskilda stater lever
upp till sina åtaganden när det gäller de mänskliga rättigheterna. Frågor
som kräver djupare analys kan också identifieras i samband med den
bilaterala och multilaterala dialogen kring utvecklingsländernas egna
strategier och planer för fattigdomsminskning.
Redan gjorda erfarenheter från utvecklingssamarbetet är också relevanta. Sverige bör i sitt utvecklingssamarbete dra lärdomar från lyckade
insatser som t.ex. bidragit till ökat genuint deltagande från enskilda
individer och det civila samhällets aktörer, liksom ökad medvetenhet
om mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet.
För att få genomslag för rättighetsperspektivet ska Sverige inom det
globala påverkansarbetet fördjupa samarbetet med relevanta FN-organ
och andra internationella organisationer, tydligare dela sina erfarenheter i EU-samarbetet, fortsätta arbetet och samordningen inom OECD/
DAC kring demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter
och stödja Världsbankens arbete med mänskliga rättigheter. På alla nivåer bör Sverige använda sig av den expertis internationella civilsamhällesorganisationer besitter vad gäller de mänskliga rättigheterna och
rättighetsperspektivet.
3
Kommittén för de mänskliga rättigheterna, Kommittén för ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter, Kommittén för rättigheter för personer med funktionshinder,
Rasdiskrimineringskommittén, Kvinnodiskrimineringskommittén, Kommittén för barnets
rättigheter och Tortyrkommittén.
28
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
Sverige ska också använda sig av regionala processer och rapporter
och rekommendationer från regionala instrument för mänskliga rättigheter som underlag för ett närmare samarbete kring perspektivet.
Såväl mellanstatligt samarbete som samarbete med det civila samhället
ska fördjupas i den regionala kontexten för att nå bättre genomslag för
rättighetsperspektivet.
Sverige ska inom ramen för det bilaterala utvecklingssamarbetet lyfta demokrati- och rättighetsfrågor i dialogen med samarbetsländerna
(vad gäller budgetstöd, sektorprogram och insatsstöd), och därigenom
bidra till att stärka kapaciteten för staters rapportering och det civila
samhällets skuggrapportering till FN:s övervakningskommittéer. Sverige ska även stödja framtagande och genomförande av nationella handlingsplaner för mänskliga rättigheter samt förstärka synergieffekterna
mellan stöd för kapacitetsutveckling till globalt, regionalt och nationellt
verksamma organisationer.
En komplex verklighet med många aktörer kräver flexibilitet och
kunskap i tillämpningen av rättighetsperspektivet. Ambitionsnivån
måste vara realistisk.
För att till fullo utnyttja potentialen i ett förstärkt rättighetsperspektiv behövs ett tydligt och synligt ledarskap, incitament, adekvata resurser och kompetens. Dessutom behövs metod- och dialogstöd, indikatorer för process och resultat, tydlig resultatstyrning samt ökat fokus på
redovisning av erfarenheter och lärdomar.
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
29
4.3 Samarbetsformer
Programansatser
Programansatser ska eftersträvas, t ex genom givargemensamma stöd till
reformer av institutioner och genom kärn- och verksamhetsstöd till organisationer i det civila samhället. Fortsatt utrymme för strategiskt projektstöd
kan motiveras utifrån den politiska situationen i respektive land, även om
verksamheten inte är kostnadseffektiv och personalkrävande. Det kan exempelvis motiveras för särskilda insatser för demokratisering och yttrandefrihet för att stärka förändringsaktörer, underlätta för dessa att sprida och
erhålla information och åsikter samt att minska olika former av förtryck.
Oavsett samarbetsform ska ett rättighetsperspektiv tillämpas.
Kapacitetsutveckling
Kapacitetsutveckling är ett viktigt instrument för att nå hållbara resultat
för demokratisk utveckling och respekt för de mänskliga rättigheterna. Kapacitetsutveckling ska ske både inom ramen för programansatser och inom
ramen för andra typer av biståndsformer, t ex samverkan mellan myndigheter. Kapacitetsutveckling av demokratins och rättstatens institutioner (t
ex offentlig förvaltning, valkommissioner, partisystem och rättsväsende)
ska prioriteras inklusive parlamentets lagstiftande, representativa, konflikthanterande och granskande funktioner liksom ombudsmän, statliga MRkommissioner samt det civila samhällets organisationer.
Där efterfrågan finns och där det kan finnas ett mervärde ska Sverige
möjliggöra institutions- och organisationssamarbete mellan svenska myndigheter och organisationer och dess motsvarigheter i samarbetsländerna,
särskilt inom området offentlig förvaltning. Erfarenheterna visar att dessa
samarbeten framför allt ger goda resultat vad gäller kapacitetsutveckling
och för att höja den tekniska kompetensen i samarbetslandet. Det är viktigt
att skapa förutsättningar för svenska aktörer att tillämpa principerna om
biståndeffektivitet bl a genom ökad kunskap på området. Sverige ska säkerställa att samarbetet ligger i linje med partners prioriteringar och arbetscykel och i möjligaste mån koordinerat med andra givare. Svenska aktörer
ska uppmuntras att använda samarbetspartnerns reguljära system för uppföljning, resultatredovisning och rapportering.
30
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
Dialog
Demokratibiståndet är en del av utrikespolitiken och utrikespolitiken en
del av demokratibiståndet. De två delarna är beroende av varandra och ska
därför vara en integrerad helhet och ömsesidigt förstärkande, vilket återspeglas i de rådsslutsatser om EU:s demokratistöd, som antogs av ministerrådet under det svenska ordförandeskapet4. Sverige ska verka för att dessa
rådsslutsatser genomförs.
Dialog ska föras inom ramen för existerande fora och tillsammans med
andra stater och utvecklingsaktörer. Sverige ska, inom ramen för de tre fokusområdena, i dialogen prioritera de profilfrågor där Sveriges kan tillföra
ett mervärde genom särskild kompetens, tidigare engagemang eller förmåga
och ambition att utöva ett globalt politiskt ledarskap.
Reella politiska hinder och brist på politiska prioriteringar går inte att
lösa ”tekniskt” genom reformprocesser. Därför bör en dialogstrategi på landoch regionnivå upprättas. Den bör omfatta global, regional och lokal nivå
och syfta till ömsesidigt förstärkande av insatser på dessa nivåer. Den lokala
nivån är oftast känsligast och kräver god kunskap om statens och myndigheternas åtaganden. För att vara effektiv i dialogen krävs särskild kompetens
gällande demokrati och mänskliga rättigheter.
Den lokala kontexten, tydliga mål för önskad förändring, analys av hinder
och möjligheter, förmåga att bygga allianser och ett långsiktigt engagemang
bör ingå i dialogstrategin. I denna dialog kan även offentlig diplomati vara
ett effektivt verktyg för att få till stånd en konstruktiv dialog gällande målet
om demokratisk utveckling och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna.
Council conclusions on Democracy Support in the EU’s External Relations Council
meeting Brussels, 17 November 2009.
4
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
31
4.4 Biståndseffektivitet och måluppfyllelse
Stödet till demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter ska följa principerna om biståndseffektivitet och måluppfyllelse i enlighet med Parisdeklarationen och Handlingsplanen från Accra för att nå resultat i utvecklingssamarbetet. Ett bredare ägarskap i ländernas reformarbete är en prioriterad fråga. Sverige ska, för att bidra till det övergripande policymålet,
särskilt verka för:
– ett demokratiskt ägarskap. En utgångspunkt för att nå hållbara resultat
i utvecklingssamarbetet är att landets makthavare känner ägarskap. Det
politiska ägarskapet måste kompletteras med ett bredare demokratiskt
ägarskap. Folkvalda organ, aktörer i det civila samhället, universitet och
privata sektorn bör i större uträckning involveras i framtagande, genomförande och uppföljning av utvecklingsstrategier, så att alla enskilda individers intressen tydliggörs och röster hörs.
– anpassning till samarbetslandets system. I stödet till demokratins och
rättsstatens institutioner och procedurer ska i första hand nationella system användas. Parlament och valda församlingar på lokal nivå och det
civila samhällets aktörer är centrala.
– harmonisering och strategiska allianser. Demokrati och mänskliga rättigheter ska lyftas fram i olika givargemensamma ansatser t ex vid gemensamma analyser, landbesök, utvärderingar och dialog med strategiska
samarbetspartner.
– stärkt fokus på resultat och effekter. Kvaliteten i resultaten ska säkras
genom att uppmärksamma vilka grupper och vilka mänskliga rättigheter
som utvecklingen främjar.
– ömsesidigt ansvarstagande och –utkrävande. Samarbetsländernas åtagande att öka öppenhet och insyn som underlättar t ex parlamentens
kontrollfunktion bör lyftas fram. Det civila samhällets roll är här av central betydelse. Parlament, revisionsmyndigheter civilsamhällesorganisationer, etc. bör ges tillfälle att bidra till planering och uppföljning av
nationella reformprogram.
32
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
5 Roll- och ansvarsfördelning
Samverkan mellan ett stort antal aktörer i Sverige, i samarbetsländerna, regionalt, och på global nivå är en förutsättning för genomförandet av denna
policy. Dessa aktörer är bland annat enskilda stater och mellanstatliga organisationer, civila samhällets – inklusive arbetsmarknadens parter och kulturskapande grupperingar – organisationer samt privata företag, universitet
och media. Roll– och ansvarsfördelning skiljer sig dock åt mellan de olika
aktörerna.
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete ansvarar för genomförandet av policyn inom såväl geografiska samarbetsstrategier som ickegeografiska strategier.
På den globala nivån ansvarar Regeringskansliet (Utrikesdepartementet)
för basbudgetsstöd till och samarbete med multilaterala organ, inklusive
FN-organisationer. Policyn ska vara ett stöd för utarbetandet av svenska
positioner och ställningstaganden i de multilaterala organisationernas policyutveckling, verksamhetsplanering och uppföljning. Sida har en viktig
kompletterande roll genom att bidra med erfarenheter från det bilaterala
och regionala utvecklingssamarbetet och det multilaterala biståndet.
I genomförandet ska komplementaritet med EU-kommissionens tematiska och geografiska program eftersträvas.
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
33
6 Uppföljning
Sveriges stöd till demokrati och mänskliga rättigheter ska följas upp på
följande sätt:
(a) Sida ska genomföra resultatanalyser gällande demokratisk utveckling
och mänskliga rättigheter i anslutning till omprövning och uppföljning av geografiska och icke-geografiska strategier där verksamhet
med denna huvudinriktning utgjort en central del,
(b) En utvärdering ska genomföras under strategiperioden gällande resultatet av det bistånd vars huvudinriktning är demokratisk utveckling och ökad respekt för mänskliga rättigheter. Utvärderingen ska
utgå från de mål avseende demokrati och mänskliga rättigheter som
anges i de strategier som styr den verksamhet som ingår i utvärderingen samt från mål och ställningstaganden i denna policy. Om
möjligt ska utvärderingen genomföras i samverkan med andra givare.
(c) En halvtidsöversyn om hur policyn tillämpats inom relevanta strategier ska genomföras senast 2013.
Regeringen avser vidare att noga följa utvecklingen av verksamheten till
stöd för demokratisk utveckling utifrån relevant akademisk forskning, andra tematiska analyser, uppföljningar och utvärderingar som genomförs av
biståndsförvaltningen, svenska civilsamhällesorganisationer samt av och
tillsammans med andra givare.
34
P oli c y f ö r demo k ratis k utve c k lin g o c h m ä ns k li g a r ätti g h eter
inom svens k t utve c k lin g ssamarbete 2 0 1 0 – 2 0 1 4
Policyn för demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter
grundar sig i målet för svenskt
utvecklingssamarbete, att bidra
till att skapa förutsättningar för
fattiga människor att förbättra
sina levnadsvillkor, samt regeringens politik för global utveckling,
vars övergripande mål är en rättvis och hållbar global utveckling.
