INFORMATION OM EGENSKAPER OCH RISKER
AVSEENDE FINANSIELLA INSTRUMENT
Utgivningsdatum
2016-04-29
1. HANDEL MED FINANSIELLA INSTRUMENT
Handel med finansiella instrument sker i huvudsak i organiserad form vid en
handelsplats. Med finansiella instrument menas bland annat aktier i aktiebolag och motsvarande andelsrätter i andra typer av företag, obligationer,
depåbevis, fondandelar, penningmarknadsinstrument, finansiella derivatinstrument eller andra värdepapper utom betalningsmedel som kan bli föremål för handel på kapitalmarknaden. Handeln sker genom de värdepappersföretag som deltar i handeln vid handelsplatsen. Som kund måste du
normalt kontakta ett värdepappersföretag för att köpa eller sälja finansiella
instrument.
1.1 Handelsplatser
Med handelsplatser avses reglerad marknad, handelsplattform (så kallad
”Multilateral Trading Facility”, eller ”MTF”) och systematisk internhandlare
(”SI”) samt där det sker handel hos värdepappersföretagen.
På en reglerad marknad handlas olika typer av finansiella instrument. Endast aktier i publika bolag kan noteras och handlas på en reglerad marknad.
Det ställs stora krav på sådana bolag, bland annat avseende bolagets storlek, verksamhetshistoria, ägarspridning och offentlig redovisning av bolagets ekonomi och verksamhet.
En MTF kan beskrivas som ett handelssystem som organiseras och tillhandahålls av en börs eller ett värdepappersföretag. Det ställs typiskt sett
lägre krav, i form av till exempel informationsgivning och verksamhetshistoria, på de finansiella instrument som handlas på en handelsplattform
jämfört med finansiella instrument som handlas på en reglerad marknad.
En systematisk internhandlare (SI) är ett värdepappersföretag som på
ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning
genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform. En systematisk internhandlare är skyldig att offentliggöra
marknadsmässiga bud på köp- och/eller säljpriser för likvida aktier som
handlas på en reglerad marknad och för vilka den systematiska internhandlaren bedriver systematisk internhandel.
Handel kan även äga rum genom ett värdepappersföretag utan att det är
fråga om systematisk internhandel, mot institutets egna lager eller mot
annan av institutets kunder.
I Sverige finns i dagsläget två reglerade marknader, Nasdaq Stockholm, som
drivs av Nasdaq Stockholm AB (nedan ”Stockholmsbörsen”), och Nordic
Growth Market NGM AB (nedan ”NGM”). Härutöver sker organiserad handel
på andra handelsplatser, till exempel Chi-X Europe, First North och Nordic
MTF (handelsplattformar) samt på värdepappersföretagens egna listor.
Handeln på reglerade marknader, handelsplattformar och andra handelsplatser utgör en andrahandsmarknad för finansiella instrument som ett bolag redan gett ut (emitterat). Om andrahandsmarknaden fungerar väl, det
vill säga att det är lätt att hitta köpare och säljare och det fortlöpande noteras anbudskurser från köpare och säljare samt avslutskurser (betalkurser)
från gjorda affärsavslut, har även bolagen en fördel genom att det blir lät�tare att vid behov emittera nya instrument och därigenom få in mer kapital
till bolagets verksamhet. Förstahandsmarknaden, eller primärmarknaden,
kallas den marknad där köp/teckning av nyemitterade instrument sker.
1.2 Handels-/noteringslistor
Handelsplatserna delar vanligtvis in aktierna i olika listor vilka till exempel
publiceras på handelsplatsens hemsida, i dagstidningar och andra medier.
Avgörande för på vilken lista ett bolags aktier handlas kan vara bolagets
börsvärde men även hur bolaget uppfyller olika krav på aktiekapitalets
storlek, på spridning av aktierna till många ägare, på verksamhetshistoria
och på information om ekonomi och verksamhet. De mest omsatta aktierna
kan också finnas på en särskild lista. Vissa värdepappersföretag publicerar också egna listor över finansiella instrument som handlas via institutet, kurser till vilka instrumenten handlas etc, till exempel via institutets
hemsida. Aktier på listor med höga krav och hög omsättning anses normalt
kunna innebära en lägre risk än aktier på andra listor.
Information om kurser m m avseende aktier såväl som andra typer av finansiella instrument exempelvis; fondandelar, optioner och obligationer,
publiceras också regelbundet via exempelvis handelsplatsernas hemsidor, i
dagstidningar och andra media.
2. RISKER MED FINANSIELLA INSTRUMENT OCH HANDEL MED FINANSIELLA INSTRUMENT
2.1 Allmänt om risker
Finansiella instrument kan ge avkastning i form av utdelning (aktier och
fonder) eller ränta (räntebärande instrument). Härutöver kan priset (kursen) på instrumentet öka eller minska i förhållande till priset när placeringen gjordes. I den fortsatta beskrivningen inräknas i ordet placering även
eventuella negativa positioner (negativa innehav) som tagits i instrumentet, jämför till exempel vad som sägs om blankning i avsnitt 7 nedan. Den
totala avkastningen är summan av utdelning/ränta och prisförändring på
instrumentet.
Bl 7981 utg 3
Sida
1(4)
Vad placeraren eftersträvar är naturligtvis en total avkastning som är positiv, det vill säga som ger vinst, helst så hög som möjligt. Men det finns också
en risk att den totala avkastningen blir negativ det vill säga att det blir en
förlust på placeringen. Risken för förlust varierar med olika instrument.
Vanligen är chansen till vinst på en placering i ett finansiellt instrument
kopplad till risken för förlust. Ju längre tiden för innehavet av placeringen
är desto större är vinstchansen respektive förlustrisken. I placeringssammanhang används ibland ordet risk som uttryck för såväl förlustrisk som
vinstchans. I den fortsatta beskrivningen används dock ordet risk enbart
för att beteckna förlustrisk. Det finns olika sätt att placera som minskar risken. Vanligen anses det bättre att placera i flera olika finansiella instrument
istället för att placera i ett enda eller ett fåtal finansiella instrument. Dessa
instrument bör då erbjuda en spridning av riskerna och inte samla risker som
kan utlösas samtidigt. En spridning av placeringarna till utländska marknader minskar normalt också risken i den totala portföljen, även om det vid
handel med utländska finansiella instrument tillkommer en valutarisk.
Placeringar i finansiella instrument är förknippade med ekonomisk risk, vilket
närmare kommer att beskrivas i denna information. Kunden svarar själv för
risken och måste därför själv skaffa sig kännedom om de villkor, i form av
allmänna villkor, prospekt eller liknande, som gäller för handel med sådana
instrument och om instrumentens egenskaper och riskerna förknippade
därmed. Kunden kan förvärva denna information hos anlitat värdepappersföretag eller genom sitt kapitalförvaltande ombud. Kunden måste också fortlöpande bevaka sina placeringar i sådana instrument. Detta gäller även om
kunden fått individuell rådgivning vid placeringstillfället. Kunden bör i eget
intresse vara beredd att snabbt vidta åtgärder, om detta skulle visa sig påkallat, exempelvis genom att avveckla placeringar som utvecklas negativt eller
att ställa ytterligare säkerhet vid placeringar som finansierats med lån och
där säkerhetsvärdet minskat.
Det är också viktigt att beakta den risk det kan innebära att handla med
finansiella instrument på en annan handelsplats än en reglerad marknad
eftersom kraven som ställs generellt är lägre.
2.2. Olika typer av riskbegrepp m m
I samband med den riskbedömning som bör ske då du som kund gör en
placering i finansiella instrument, och även fortlöpande under innehavstiden, finns en mängd olika riskbegrepp och andra faktorer att beakta och
sammanväga. Nedan följer en kort beskrivning av några av de vanligaste
riskbegreppen.
Marknadsrisk
Risken att marknaden i sin helhet, eller viss del, går ner där du som kund har
din placering, till exempel den svenska aktiemarknaden.
Kreditrisk
Risken för bristande betalningsförmåga hos exempelvis en emittent eller
motpart.
Prisvolatilitetsrisk
Risken för stora svängningar i kursen/priset på ett finansiellt instrument
påverkar placeringen negativt.
Kursrisk
Risken att kursen/priset på ett finansiellt instrument går ner.
Skatterisk
Risken att skatteregler och/eller skattesatser är oklara eller kan komma att
ändras.
Valutarisk
Risken att en utländsk valuta till vilken ett innehav är relaterat försvagas,
exempelvis fondandelar i en fond som placerar i amerikanska värdepapper
noterade i USD.
Hävstångseffektsrisk
Konstruktionen av derivatinstrument som gör att det finns en risk att prisutvecklingen på den underliggande egendomen får ett större negativt genomslag i kursen/priset på derivatinstrumentet.
Legal risk
Risken att relevanta lagar och regler är oklara eller kan komma att ändras.
Bolagsspecifik risk
Risken att ett visst bolag går sämre än förväntat eller drabbas av en negativ händelse och de finansiella instrument som är relaterade till bolaget
därmed kan falla i värde.
Branschspecifik risk
Risken att en viss bransch går sämre än förväntat eller drabbas av en negativ händelse och de finansiella instrument som är relaterade till bolag i
branschen därmed kan falla i värde.
INFORMATION OM EGENSKAPER OCH RISKER
AVSEENDE FINANSIELLA INSTRUMENT
Utgivningsdatum
2016-04-29
Likviditetsrisk
Risken att du inte kan sälja/köpa ett finansiellt instrument vid önskad tidpunkt på grund av att omsättningen i det finansiella instrumentet är låg.
Ränterisk
Risken att det finansiella instrument du placerat i minskar i värde på grund
av förändringar i marknadsräntan.
3. AKTIER OCH AKTIERELATERADE INSTRUMENT
3.1 Allmänt om aktier
3.1.1 Aktier och aktiebolag
Aktier i ett aktiebolag ger ägaren rätt till en andel av bolagets aktiekapital.
Går bolaget med vinst lämnar bolaget vanligen utdelning på aktierna. Aktier ger också rösträtt på bolagsstämman, det högsta beslutande organet i
bolaget. Ju fler aktier ägaren har desto större andel av kapitalet, utdelningen och rösterna har aktieägaren. Beroende på vilken serie aktierna tillhör
kan rösträtten variera.
Det finns två slag av bolag, publika och privata. Endast publika bolag får
låta aktierna handlas på en handelsplats.
3.1.2 Aktiekursen
Kursen (priset) på en aktie påverkas i första hand av utbudet respektive
efterfrågan på den aktuella aktien vilket i sin tur, åtminstone på lång sikt,
styrs av bolagets framtidsutsikter. En aktie upp- eller nedvärderas främst
på grundval av investerarnas analyser och bedömningar av bolagets möjligheter att göra framtida vinster. Den framtida utvecklingen i omvärlden
av konjunktur, teknik, lagstiftning, konkurrens osv avgör hur efterfrågan
blir på bolagets produkter eller tjänster och är därför av grundläggande betydelse för kursutvecklingen på bolagets aktier.
Det aktuella ränteläget spelar också en stor roll för prissättningen. Stiger
marknadsräntorna ger räntebärande finansiella instrument, som samtidigt
ges ut (nyemitteras), bättre avkastning. Normalt sjunker då kurserna på
aktier som regelbundet handlas liksom på redan utelöpande räntebärande
instrument. Skälet är att den ökade avkastningen på nyemitterade räntebärande instrument relativt sett blir bättre än avkastningen på aktier,
liksom på utelöpande räntebärande instrument. Dessutom påverkas aktiekurserna negativt av att räntorna på bolagets skulder ökar när marknadsräntorna går upp vilket minskar vinstutrymmet i bolaget.
Även andra direkt knutna förhållanden till bolaget, som exempelvis förändringar i bolagets ledning och organisation, produktionsstörningar m m kan
starkt påverka bolagets framtida förmåga att skapa vinster på såväl kort
som lång sikt. Aktiebolag kan i värsta fall gå så dåligt att de måste försättas i konkurs. Aktiekapitalet, vilket är aktieägarnas insatta kapital, är det
kapital som då först används för att betala bolagets skulder. Detta leder
oftast till att aktierna i bolaget blir värdelösa.
Även kurserna på vissa större utländska reglerade marknader eller handelsplatser påverkar kurserna i Sverige, bland annat därför att flera svenska
aktiebolag är noterade även på utländska marknadsplatser och prisutjämningar (arbitrage) sker mellan marknadsplatserna. Kursen på aktier i bolag
som tillhör samma branschsektor påverkas ofta av förändringar i kursen
hos andra bolag inom samma sektor. Denna påverkan kan även gälla för
bolag i olika länder.
Aktörerna på marknaden har olika behov av att placera kontanter (likvida
medel) eller att få fram likvida medel. Dessutom har de ofta olika mening
om hur kursen borde utvecklas. Dessa förhållanden, som även innefattar
hur bolaget värderas, bidrar till att det finns såväl köpare som säljare. Är
placerarna däremot samstämmiga i sina uppfattningar om kursutvecklingen vill de antingen köpa, och då uppstår ett köptryck från många köpare,
eller också vill de sälja, och då uppstår ett säljtryck från många säljare. Vid
köptryck stiger kursen och vid säljtryck faller den.
Omsättningen, det vill säga hur mycket som köps och säljs av en viss aktie, påverkar i sin tur aktiekursen. Vid hög omsättning minskar skillnaden
mellan den kurs köparna är beredda att betala (köpkursen) och den kurs
säljarna begär (säljkursen), detta kallas även för spread. En aktie med hög
omsättning, där stora belopp kan omsättas utan större inverkan på kursen,
har en god likviditet och är därför lätt att köpa respektive att sälja. Bolagen på de reglerade marknadernas listor (till exempel Stockholmsbörsens
nordiska lista samt NGMs NGM Equity) har normalt sett hög likviditet. Olika
aktier kan under dagen eller under längre perioder uppvisa olika rörlighet i
kurserna (volatilitet) det vill säga upp- och nedgångar samt storlek på kursförändringarna.
De kurser till vilka aktierna har handlats (betalkurser), såsom högst/lägst/
senast betalt under dagen samt sist noterade köp/säljkurser och vidare
uppgift om handlad volym i kronor publiceras bland annat i de flesta större
dagstidningarna, på text-TV och på olika internetsidor som upprättas av
marknadsplatser, värdepappersföretag och medieföretag. Aktualiteten i
dessa kursuppgifter kan variera beroende på sättet de publiceras på.
Bl 7981 utg 3
Sida
2(4)
3.1.3 Olika aktieserier
Aktier finns i olika serier, vanligen A- och B-aktier vilket normalt har med
rösträtten att göra. A-aktier ger normalt en röst medan B-aktier ger en begränsad rösträtt, oftast en tiondels röst. Skillnaderna i rösträtt beror bland
annat på att man vid ägarspridning vill värna om de ursprungliga grundarnas eller ägarnas inflytande över bolaget genom att ge dem en starkare
rösträtt. Nya aktier som ges ut får då ett lägre röstvärde än den ursprungliga A-serien och betecknas med B, C etc.
3.1.4 Kvotvärde, split och sammanläggning av aktier
En akties kvotvärde är det belopp som varje aktie representerar av bolagets
aktiekapital. Summan av alla aktier i ett bolag multiplicerat med kvotvärdet
på varje aktie utgör bolagets aktiekapital. Ibland vill bolagen ändra kvotvärdet, till exempel därför att marknadspriset på aktien (kursen), stigit kraftigt.
Genom att dela upp varje aktie på två eller flera aktier genom en så kallad
split, minskas kvotvärdet och samtidigt sänks kursen på aktierna. Aktieägaren har dock efter en split sitt kapital kvar oförändrat, men detta är fördelat
på fler aktier som har ett lägre kvotvärde och en lägre kurs per aktie.
Omvänt kan en sammanläggning av aktier (omvänd split) göras om kursen
sjunkit kraftigt. Då slås två eller flera aktier samman till en aktie. Aktieägaren har dock efter en sammanläggning av aktier samma kapital kvar men
detta är fördelat på färre aktier som har ett högre kvotvärde och en högre
kurs per aktie.
3.1.5 Marknadsintroduktion, privatisering och uppköp
Marknadsintroduktion innebär att aktier i ett bolag introduceras på aktiemarknaden, det vill säga upptas till handel på en reglerad marknad eller en
handelsplattform (MTF).
Allmänheten erbjuds då att teckna (köpa) aktier i bolaget. Oftast rör det sig
om ett befintligt bolag, som inte tidigare handlats på en reglerad marknad
eller annan handelsplats, där ägarna beslutat att vidga ägarkretsen och
underlätta handeln i bolagets aktier. Om ett statligt ägt bolag introduceras
på marknaden kallas detta för privatisering.
Uppköp tillgår i regel så att någon/några investerare erbjuder aktieägarna
ett bolag att på vissa villkor sälja sina aktier. Om uppköparen får in 90 % eller
mer av antalet aktier i det uppköpta bolaget kan uppköparen begära tvångsinlösen av kvarstående aktier från de ägare som inte accepterat uppköpserbjudandet. Dessa aktieägare är då tvungna att sälja sina aktier till uppköparen mot en ersättning som fastställs genom ett skiljedomsförfarande.
3.1.6 Emissioner
Om ett aktiebolag vill utvidga sin verksamhet krävs ofta ytterligare
aktiekapital. Detta skaffar bolaget genom att ge ut nya aktier genom
nyemission. Oftast får de befintliga ägarna teckningsrätter som ger företräde att teckna aktier i en nyemission. Antalet aktier som får tecknas
sätts normalt i förhållande till hur många aktier ägaren tidigare hade.
Tecknaren måste betala ett visst pris (emissionskurs), oftast lägre än
marknadskursen, för de nyemitterade aktierna. Direkt efter det att
teckningsrätterna avskilts från aktierna sjunker vanligen kursen på
aktierna, samtidigt ökar antalet aktier för de aktieägare som tecknat.
De aktieägare som inte tecknar kan, under teckningstiden som oftast
pågår några veckor, sälja sina teckningsrätter på den marknadsplats där
aktierna handlas. Efter teckningstiden förfaller teckningsrätterna och
blir därmed obrukbara och värdelösa. Aktiebolag kan även genomföra
så kallad riktad nyemission, vilket genomförs som en nyemission men
enbart riktad till en viss krets investerare. Aktiebolag kan även genom
så kallad apportemission ge ut nya aktier för att förvärva andra bolag,
affärsrörelser eller tillgångar i annan form än pengar. Såväl vid riktad
nyemission som vid apportemission sker så kallad utspädning av befintliga aktieägares andel av antalet röster och aktiekapital i bolaget, men
antalet innehavda aktier och marknadsvärdet på det placerade kapitalet
påverkas normalt inte.
Om tillgångarna eller de reserverade medlen i ett aktiebolag har ökat
mycket i värde kan bolaget föra över en del av värdet till sitt aktiekapital
genom en så kallad fondemission. Vid fondemission tas det hänsyn till antalet aktier som varje aktieägare redan har. Antalet nya aktier som tillkommer genom fondemissionen sätts i förhållande till hur många aktier ägaren
tidigare hade. Genom fondemissionen får aktieägaren flera aktier, men
ägarens andel av bolagets ökade aktiekapital förblir oförändrad. Kursen på
aktierna sänks vid en fondemission men genom ökningen av antalet aktier
förblir marknadsvärdet på aktieägarens placerade kapital oförändrat. Ett
annat sätt att genomföra fondemission är att bolaget skriver upp kvotvärdet på aktierna. Aktieägaren har efter uppskrivning ett oförändrat antal
aktier och marknadsvärde på sitt placerade kapital.
3.2 Allmänt om aktierelaterade instrument
Andra värdepapper som är nära knutna till aktier är aktieindexobligationer,
depåbevis, konvertibler, aktie- och aktieindexoptioner, aktie- och aktieindexterminer, warranter samt hävstångscertifikat.
INFORMATION OM EGENSKAPER OCH RISKER
AVSEENDE FINANSIELLA INSTRUMENT
Utgivningsdatum
2016-04-29
3.2.1 Indexobligationer/Aktieindexobligationer
Indexobligationer/Aktieindexobligationer är obligationer där avkastningen istället för ränta är beroende av till exempel ett aktieindex. Utvecklas indexet
positivt följer avkastningen med. Vid en negativ indexutveckling kan avkastningen utebli. Obligationen återbetalas dock alltid med sitt nominella belopp
på inlösendagen och har på så sätt en begränsad förlustrisk jämfört med till exempel aktier och fondandelar. Risken med en placering i en aktieindexobligation
kan, förutom eventuellt betalad överkurs, definieras som den alternativa ränteintäkten, det vill säga den ränta investeraren skulle ha fått på det investerade
beloppet med en annan placering. Indexobligationer kan ha olika benämningar
beroende på vilket underliggande tillgångsslag som bestämmer obligationens
avkastning; aktieindexobligationer, SPAX, aktieobligationer, kreditkorgsobligationer, räntekorgsobligationer och valutakorgsobligationer. När man talar om
indexobligationer så benämns dessa oftast också som kapitalgaranterade eller
kapitalskyddade produkter. Med dessa begrepp avses att beskriva, som ovan
nämnts, att oavsett om produkten ger avkastning eller inte så återbetalas det
nominella beloppet, det vill säga vanligtvis detsamma som investeringsbeloppet minskat med eventuellt betalad överkurs.
3.2.2 Depåbevis
Svenskt depåbevis är ett bevis om rätt till utländska aktier, som utgivaren av
beviset förvarar/innehar för innehavarens räkning. Depåbevis handlas precis som aktier på en reglerad marknad eller handelsplats. Prisutvecklingen
följer normalt prisutvecklingen på den utländska marknadsplats där aktien
handlas. Utöver de generella risker som finns vid handel med aktier eller andra typer av andelsrätter bör eventuell valutarisk beaktas.
3.2.3 Konvertibler
Konvertibler (konverteringslån eller konvertibler) är räntebärande värdepapper (lån till utgivaren/emittenten av konvertibeln) som inom en viss tidsperiod kan bytas ut mot aktier. Avkastningen på konvertiblerna, det vill säga
kupongräntan, är vanligen högre än utdelningen på utbytesaktierna. Konvertibelkursen uttrycks i procent av det nominella värdet på konvertibeln.
3.2.4 Omvända konvertibler
Omvända konvertibler är ett mellanting mellan en ränte- och en aktieplacering. Den omvända konvertibeln är knuten till en eller flera underliggande
aktier eller index. Denna placering ger en ränta i form av en fast, garanterad avkastning. Om de underliggande aktierna eller index utvecklas positivt återbetalas det placerade beloppet plus den fasta avkastningen. Om de
underliggande aktierna eller index däremot skulle falla, finns det en risk att
innehavaren i stället för det placerade beloppet kan få en eller flera aktier
som ingår i den omvända konvertibeln eller motsvarande kontantlikvid.
3.2.5 Aktieoptioner och aktieindexoptioner
Aktieoptioner finns av olika slag. Förvärvade köpoptioner (eng. call options)
ger innehavaren rätt att inom en viss tidsperiod köpa redan utgivna aktier
till ett på förhand bestämt pris. Säljoptioner (eng. put options) ger omvänt
innehavaren rätt att inom en viss tidsperiod sälja aktier till ett på förhand
bestämt pris. Mot varje förvärvad option svarar en utfärdad aktie. Risken
för den som förvärvar en option är, om inte riskbegränsande åtgärder vidtas, att den minskar i värde eller förfaller värdelös på slutdagen. I det senare
fallet är den vid förvärvet betalda premien för optionen helt förbrukad. Utfärdaren av en option löper en risk som i vissa fall, om inte riskbegränsande
åtgärder vidtas, kan vara obegränsat stor. Kursen på optioner följer normalt
kursen på motsvarande underliggande aktier eller index men med större
kurssvängningar än dessa.
Den mest omfattande handeln i aktieoptioner sker på de reglerade marknaderna. Där förekommer även handel med aktieindexoptioner. Dessa indexoptioner ger vinst eller förlust direkt i kontanter (kontantavräkning) utifrån
utvecklingen av ett underliggande index.
3.2.6 Aktieterminer och aktieindexterminer
En termin innebär att parterna ingår ett ömsesidigt bindande avtal med
varandra om köp respektive försäljning av den underliggande egendomen
till ett på förhand avtalat pris och med leverans eller annan verkställighet.
Exempel på detta är kontantavräkning, av avtalet vid en i avtalet angiven
tidpunkt (stängningsdagen). Någon premie betalas inte eftersom parterna
har motsvarande skyldigheter enligt avtalet.
3.2.7 Warranter
Warranter är optioner med lång löptid som i princip ger innehavaren rätt
att vid löptidens slut förvärva (vid innehav av köpwarrant) eller sälja (vid
innehav av säljwarrant) en underliggande aktie, korg av aktier eller aktieindex till ett i förväg bestämt lösenpris. Om kursen på den underliggande
aktien vid löptidens slut inte överstiger lösenpriset på en innehavd köpwarrant, eller inte understiger lösenpriset på en innehavd säljwarrant, kommer
innehavaren att förlora vad denne erlagt för warranten.
Små kursförändringar i den underliggande aktien kan medföra avsevärda
förändringar i värdet på ett warrantinnehav. Denna så kallade hävstångsefBl 7981 utg 3
Sida
3(4)
fekt kan alltså medföra att såväl den procentuella vinsten som förlusten på
insatt kapital blir större än om placeringen hade gjorts direkt i den underliggande aktien. Kursen på en innehavd warrant sjunker dessutom i allmänhet
allt snabbare mot slutet av löptiden eftersom det så kallade tidsvärdet avtar.
Placeraren bör därför noga ge akt på warrantens återstående löptid. Med
hänsyn till bland annat hävstångseffekten och tidsvärdet bör innehavaren
fortlöpande överväga lämpligt försäljningstillfälle för innehavda warranter.
Det är inte lämpligt att investera hela det kapital som står till förfogande i
warranter. På grund av risken att förlora hela det investerade beloppet är
det mer lämpligt att investera ett mindre belopp i warranter och resterande
belopp i säkrare placeringar.
Innan du börjar handla med warranter är det av största vikt att du förstår
warrantens struktur samt hur olika faktorer påverkar warrantens värdeutveckling. Du bör även vara väl införstådd i den specifika warrantens detaljerade villkor såsom multiplikator, löptid, lösenpris, sista handelsdag m m.
3.2.8 Hävstångscertifikat
Hävstångscertifikat, ofta kallat certifikat, är ofta en kombination av exempelvis en köp- och en säljoption och är beroende av en underliggande tillgång. Den underliggande tillgången kan exempelvis vara en aktie, ett index
eller en råvara. Ett certifikat har inget nominellt belopp. Hävstångscertifikat
skall inte förväxlas med till exempel företagscertifikat, vilket är ett slags
skuldebrev som kan ges ut av företag i samband med att företaget lånar
upp pengar på kapitalmarknaden.
En utmärkande egenskap för hävstångscertifikat är att relativt små kursförändringar i underliggande tillgång kan medföra avsevärda förändringar
i värdet på innehavarens placering. Dessa förändringar i värdet kan både
vara till investerarens fördel och nackdel. Innehavare bör vara särskilt uppmärksamma på att hävstångscertifikat kan falla i värde och även förfalla
helt utan värde med följd att hela eller delar av det investerade beloppet kan
förloras. Motsvarande resonemang kan i många fall gälla även för optioner
och warranter.
4. RÄNTERELATERADE INSTRUMENT
Ett räntebärande finansiellt instrument är en fordringsrätt på utgivaren
(emittenten) av ett lån. Avkastning lämnas normalt i form av ränta. Det
finns olika former av räntebärande instrument beroende på vilken emittent
som gett ut instrumentet, den säkerhet som emittenten kan ha ställt för
lånet, löptiden fram till återbetalningsdagen och sättet för utbetalning av
räntan. Räntan (kupongen) betalas vanligen ut årsvis.
En annan form för räntebetalning är att sälja instrumentet med rabatt (diskonteringspapper). Vid försäljningen beräknas priset på instrumentet genom
att diskontera lånebeloppet inklusive beräknad ränta till nuvärde. Nuvärdet
eller kursen är lägre än det belopp som erhålls vid återbetalningen (nominella
beloppet). Bankcertifikat och statsskuldväxlar är exempel på diskonteringspapper, liksom obligationer med så kallade nollkupongskonstruktion.
Ytterligare en form av räntebärande obligationer är statens premieobligationer där låneräntan lottas ut bland innehavarna. Det förekommer även
ränteinstrument och andra sparformer där räntan är skyddad mot inflation
och placeringen därför ger en fast realränta.
Risken i ett räntebärande instrument utgörs dels av den kursförändring
(kursrisk) som kan uppkomma under löptiden på grund av att marknadsräntorna förändras, dels att emittenten kanske inte klarar att återbetala lånet
(kreditrisk). Lån för vilka fullgod säkerhet för återbetalningen har ställts är
typiskt sett mindre riskfyllda än lån utan säkerhet. Rent allmänt kan dock
sägas att risken för förlust på räntebärande instrument kan anses som lägre
än för aktier. Ett räntebärande instrument utgivet av en emittent med hög
kreditvärdighet kan således vara ett bra alternativ för den som vill minimera risken att sparkapitalet minskar i värde och kan vara att föredra vid ett
kortsiktigt sparande. Även vid långsiktigt sparande där kapitalet inte skall
äventyras, till exempel för pensionsåtaganden, är inslag av räntebärande
placeringar mycket vanliga. Nackdelen med en räntebärande placering är att
den i regel ger en låg värdestegring. Exempel på räntebärande placeringar
är sparkonton, privatobligationer och räntefonder.
Kurserna fastställs varje dag på såväl instrument med kort löptid (mindre
än ett år) som på instrument med längre löptider. Exempel på instrument
med kort löptid är statsskuldväxlar, exempel på instrument med lång löptid
är obligationer. Kurssättningen sker på penning- och obligationsmarknaden.
Marknadsräntorna påverkas av analyser och bedömningar som Riksbanken
(och andra större institutionella marknadsaktörer) gör av hur utvecklingen
av ett antal ekonomiska faktorer såsom inflation, konjunktur, ränteutvecklingen i Sverige och i andra länder m m kommer att utvecklas på kort- och
lång sikt. Riksbanken vidtar även så kallade penningpolitiska operationer i
syfte att styra utvecklingen av marknadsräntorna så att inte inflationen
stiger över ett visst fastställt mål. De finansiella instrument som handlas på
penning- och obligationsmarknaden, till exempel statsobligationer, statsskuldväxlar och bostadsobligationer, handlas ofta i mycket stora poster
(mångmiljonbelopp).
INFORMATION OM EGENSKAPER OCH RISKER
AVSEENDE FINANSIELLA INSTRUMENT
Utgivningsdatum
2016-04-29
Om marknadsräntorna går upp kommer kursen på utelöpande (redan utgivna) räntebärande finansiella instrument att falla om de har fast ränta,
eftersom nya lån ges ut med en räntesats som följer aktuell marknadsränta
och därmed ger högre ränta än vad utelöpande instrumentet ger. Omvänt
stiger kursen på utelöpande instrument när marknadsräntan går ned.
Lån utgivna av stat och kommun anses vara riskfria vad gäller återbetalningen, vilket således gäller för stats- och kommunobligationer. Andra emittenter än stat och kommun kan ibland, vid emission av obligationer, ställa
säkerhet i form av andra finansiella instrument eller annan egendom (sakeller realsäkerhet).
Det finns även andra räntebärande instrument som innebär en högre risk
än obligationer om emittenten skulle få svårigheter att återbetala lånet, till
exempel förlagsbevis.
En form av ränterelaterade instrument är säkerställda obligationer. Dessa
är förenade med en särskild förmånsrätt enligt speciell lagstiftning. Regelverket kring säkerställda obligationer syftar till att en investerare skall få
full betalning enligt avtalad tidplan även om obligationens utgivare skulle
gå i konkurs, förutsatt att den egendom som säkerställer obligationen är
tillräckligt mycket värd.
5. DERIVATINSTRUMENT
Derivatinstrument såsom optioner, terminer, med flera, förekommer med
olika underliggande tillgångsslag, till exempel aktier, obligationer, råvaror och
valutor. Derivatinstrument kan utnyttjas för att minska risken i en placering.
En särskild omständighet att beakta vid placering i derivatinstrument är att
konstruktionen av derivatinstrument gör att prisutvecklingen på den underliggande egendomen får genomslag i kursen eller priset på derivatinstrumentet.
Detta prisgenomslag är ofta kraftigare i förhållande till insatsen (erlagd premie)
än vad värdeförändringen är på den underliggande egendomen. Prisgenomslaget kallas därför hävstångseffekt och kan leda till större vinst på insatt kapital
än om placeringen hade gjorts direkt i den underliggande egendomen. Å andra
sidan kan hävstångseffekten lika väl medföra större förlust på derivatinstrumenten jämfört med värdeförändringen på den underliggande egendomen, om
prisutvecklingen på den underliggande egendomen blir annorlunda än den förväntade. Hävstångseffekten varierar beroende på derivatinstrumentets konstruktion och användningssätt. Stora krav ställs därför på bevakningen av prisutvecklingen på derivatinstrumentet och på den underliggande egendomen.
Investeraren bör i eget intresse vara beredd agera snabbt, ofta under dagen,
om placeringen i derivatinstrument skulle komma att utvecklas i ofördelaktig
riktning. Det är också viktigt att i sin riskbedömning beakta att möjligheten att
avveckla en position/ett innehav kan försvåras vid en negativ prisutveckling.
För ytterligare information om derivatinstrument, se INFORMATION OM
HANDEL MED OPTIONER, TERMINER OCH ANDRA DERIVATINSTRUMENT.
6. FONDER OCH FONDANDELAR
En fond är en ”portfölj” av olika slags finansiella instrument, till exempel aktier och obligationer. Fonden ägs gemensamt av andelsägarna som sparar
i fonden och förvaltas av ett fondbolag. Det finns olika slags fonder med
olika placeringsinriktning. Med placeringsinriktning menas vilken typ av finansiella instrument som fonden placerar i. Nedan redogörs i korthet för
några av de vanligaste fondtyperna. För ytterligare information se Konsumenternas bank- och finansbyrås hemsida, www.konsumentbankbyrån.se,
och Fondbolagens förenings hemsida, www.fondbolagen.se.
En aktiefond placerar allt, eller huvudsakligen allt, kapital som andelsägarna
inbetalat i aktier. Blandfonder med både aktier och räntebärande instrument
förekommer också, liksom rena räntefonder där kapitalet huvudsakligen placeras i räntebärande instrument. Det finns även till exempel indexfonder som
inte förvaltas aktivt av någon förvaltare utan som istället placerar i finansiella
instrument som följer sammansättningen i ett visst bestämt index.
En av idéerna med en aktiefond är att den placerar i flera olika aktier och andra aktierelaterade finansiella instrument vilket gör att risken för andelsägaren minskar jämfört med risken för den aktieägare som placerar i endast
en eller i ett fåtal aktier. Andelsägaren slipper vidare att välja ut, köpa, sälja
och bevaka aktierna och annat förvaltningsarbete runt detta.
Principen för räntefonder är densamma som för aktiefonder – placering sker
i olika räntebärande instrument för att få riskspridning i fonden och förvaltningen i fonden sker efter analys av framtida räntetro. En fond-i-fond är en
fond som placerar i andra fonder.
En fond-i-fond kan ses som ett alternativ till att själv välja att placera i flera
olika fonder. Man kan därmed uppnå den riskspridning som en väl sammansatt egen fondportfölj kan ha. Det finns fond-i-fonder med olika placeringsinriktningar och risknivåer.
En ytterligare typ av fond är hedgefond. Hedge betyder skydda på engelska.
Trots att hedging är avsett att skydda mot oväntade förändringar i markBl 7981 utg 3
Sida
4(4)
naden kan en hedgefond vara en fond med hög risk, då sådana fonder ofta
är högt belånade. Skillnaderna är dock stora mellan olika hedgefonder. Det
finns även hedgefonder med låg risk. Hedgefonder försöker ge en positiv
avkastning oavsett om aktie- eller räntemarknaden går upp eller ner. En
hedgefond har mycket större frihet i sina placeringsmöjligheter än traditionella fonder. Placeringsinriktningen kan vara allt från aktier, valutor och
räntebärande instrument till olika arbitragestrategier (spekulation i förändringar av till exempel räntor och/eller valutor). Hedgefonder använder sig
oftare än traditionella fonder av derivat i syfte att öka eller minska fondens
risk. Blankning (se nedan) är också ett vanligt inslag.
Fonder kan också delas in i värdepappersfonder (även kallade UCITS-fonder)
och alternativa investeringsfonder. Svenska specialfonder tillhör den sistnämnda kategorin. Värdepappersfonder är de fonder som uppfyller det så
kallade UCITS-direktivets krav, främst vad gäller placeringsbestämmelser och
riskspridning. De regleras av den svenska lagen om värdepappersfonder. Såväl
svenska som utländska värdepappersfonder (som fått tillstånd i sitt hemland
inom EES), får säljas och marknadsföras fritt i samtliga EES-länder. Specialfonder (exempelvis så kallade hedgefonder) är alternativa investeringsfonder
och fonder som på något sätt avviker från reglerna i UCITS-direktivet. Det är
därför särskilt viktigt för dig som kund att ta reda på vilka placeringsregler
som gäller för en specialfond du avser att placera i. Detta framgår av fondens
informationsbroschyr och faktablad. Dessa fonder regleras av den svenska
lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Varje fondbolag är
skyldigt att självmant erbjuda potentiella investerare det faktablad som avser fonden. Alternativa investeringsfonder får inte marknadsföras och säljas
fritt utanför Sverige. För de fonder som placerar i utländska finansiella instrument tillkommer även en valutarisk (se avsnitt 2.2 ovan).
Andelsägarna får det antal andelar i fonden som motsvarar andelen insatt
kapital i förhållande till fondens totala kapital. Andelarna kan köpas och lösas in genom värdepappersföretag som saluför andelar i fonden eller direkt
hos fondbolaget. Det är dock viktigt att beakta att vissa fonderna kan ha
förutbestämda tidpunkter då fonden är ”öppen” för köp och inlösen, varför
det inte alltid är möjligt med regelbunden handel. Andelarnas aktuella värde
beräknas regelbundet av fondbolaget och baseras på kursutvecklingen av
de finansiella instrument som ingår i fonden. Det kapital som placeras i en
fond kan både öka och minska i värde och det är därför inte säkert att placeraren får tillbaka hela det insatta kapitalet.
7. BLANKNING
Blankning innebär att den som lånat finansiella instrument, och samtidigt
förbundit sig att vid en senare tidpunkt till långivaren återlämna instrument
av samma slag, säljer de lånade instrumenten. Vid försäljningen räknar låntagaren med att vid tidpunkten för återlämnandet kunna anskaffa instrumenten på marknaden till ett lägre pris än det till vilka de lånade instrumenten såldes. Skulle priset i stället ha gått upp så uppstår en förlust vilken vid
en kraftig prishöjning kan bli avsevärd.
8. BELÅNING
Finansiella instrument kan i många fall köpas för delvis lånat kapital. Eftersom såväl det egna som det lånade kapitalet påverkar avkastningen kan
du som kund genom lånefinansieringen få en större vinst om placeringen
utvecklas positivt jämfört med en investering med enbart eget kapital. Skulden som är kopplad till det lånade kapitalet påverkas inte av om kurserna
på köpta instrument utvecklas positivt eller negativt, vilket är en fördel
vid en positiv kursutveckling. Om kurserna på köpta instrument utvecklas
negativt uppkommer en motsvarande nackdel eftersom skulden kvarstår
till 100 procent, vilket innebär att kursfallet krona för krona förbrukar det
egna kapitalet. Vid ett kursfall kan därför det egna kapitalet helt eller delvis
förbrukas samtidigt som skulden måste betalas helt eller delvis genom försäljningsintäkterna från de finansiella instrument som fallit i värde. Skulden
måste betalas även om försäljningsintäkterna inte täcker hela skulden.
Du som kund måste vara införstådd med bland annat följande:
• att placeringar eller andra positioner i finansiella instrument sker på kundens egen risk;
• att du som kund själv noga måste sätta dig in i värdepappersföretagets
allmänna villkor för handel med finansiella instrument och i förekommande fall information i prospekt samt övrig information om aktuellt
finansiellt instrument, dess egenskaper och risker;
• att det vid handel med finansiella instrument är viktigt att kontrollera
avräkningsnota och annan rapportering avseende dina placeringar samt
att omgående reklamera fel;
• att det är viktigt att fortlöpande bevaka värdeförändringar på innehav
av och positioner i finansiella instrument;
• att du som kund själv måste initiera de åtgärder som krävs för att minska
risken för förluster på dina placeringar eller andra positioner.
Information om olika typer av finansiella instrument och handel med finansiella instrument jämte förslag till ytterligare litteratur på området återfinns
också till exempel på Konsumenternas Bank- och finansbyrås hemsida,
www.konsumentbankbyran.se, och på Swedsecs hemsida, www.swedsec.se.
