1
Institutionen NVS
Sektionen för arbetsterapi
Arbetsterapeutprogrammet termin 6
Ämne; Arbetsterapi
Examensarbete C-nivå, 15 hp
Höstterminen 2007
BORDERLINE
PERSONLIGHETSSTÖRNING
Nio arbetsterapeuters erfarenheter av sin behandling med borderline
patienter
Borderline
personality disorder
Nine occupational therapists experience of there treatment with borderline
patients
Författare: Isabel Brazete och Jenny Turtola
Handledare: Birgit Heuchemer
2
”Hur ska man tala om känslor
Känslor som inte kan uttryckas i ord
När tanken inte längre räcker till
Vad finns då kvar att beskriva
Den smärta som finns i mitt inre
Kan jag tillåta den att omvandlas
Omvandlas i något annat
Än självdestruktivitet
Jag skriver i hopp om
Att ordets makt
Ska ta över mina handlingar. ”
En dikt skriven av Elisabeth efter ett allvarligt självmordsförsök
(Näslund, 1998, s. 214)
3
Sammanfattning
Personer med borderline personlighetsstörning saknar känslomässig förankring och har ingen
känsla för kontinuitet, förutsägbarhet och mening. Deras känslor har en stark laddning av
svart –eller vitt och besvikelser vänder sig ofta i raseri mot andra eller sig själv i form av
självmordsförsök eller hot samt självdestruktivitet. Det finns både utåt och inåtagerande
borderline personlighetsstörning; de inåtagerande vänder ofta smärtan mot sig själva och sin
egen kropp genom att rispa/skära eller skada kroppen fysiskt och psykiskt på annat sätt. De
utåtagerande visar däremot en egoistiskt nedlåtande fasad och verkar oberoende av andra samt
har lätt att kränka andra människor.
Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av sin behandling hos
patienter med borderline personlighetsstörning. Nio arbetsterapeuter intervjuades med hjälp
av en semi-strukturerad intervjuguide. Data analyserades i form av en kvalitativ
innehållsanalys som genomfördes i 3 steg, där data först kodades, sen kategoriserades för att
möjliggöra att övergripande mönster och därmed de slutgiltiga resultatteman kunde växa
fram. Resultatet visar att arbetsterapeutens förhållningssätt är viktigt och en förutsättning för
behandlingen, alla arbetsterapeuter använde sig av aktivitet i något slag och de flesta hade
aktivitetsperspektivet i grunden. Många poängterade att arbetsterapeutens arbete var att se till
aktivitetsproblematiken och inte diagnosen. Deltagarna menade även att det är viktigt att
skapa struktur och ordning kring behandlingen men även kring patientens hemmiljö, det
skapar trygga ramar. Struktur kan skapas med hjälp av exempelvis veckoscheman där man har
speciella städdagar och pappers dagar. Många betonade även att det är viktigt att patienten får
vara med och välja vid val av aktivitet
Nyckelord: Borderline personality disorder, occupational therapy, qualitative interview study
4
Abstract
Persons with borderline personality disorder miss emotional anchorage and they have no
feeling for continuity, predictions and meaning. There’s feelings have a strong charge of black
or white and disappointments turns often in fit of rage against other people or against they self
in form of attempted suicide, suicide threat or self destructivity. There are two kinds of
borderline personality disorder; introvert and extrovert, introverts turn the pain in to they self
and there body through scratching/ cutting or hurting the body physically and mentally in
other ways. The extroverts show a egoistic condescending front and they seem independent of
other people and they have easy violate other human being.
The aim of this study was to describe occupational therapists experiences of there treatments
whit borderline personality disorder patients. Nine occupational therapists interviews whit
help of a semi-structured interviewguide. The data analyses in form of a qualitative contents
analyses in three step, first the data coded, then categories to make overall pattern and thereby
the definitive resulted theme could grooving forward. The result show that the way
occupations therapists relate to the patients is important and a condition for the treatment, all
the occupational therapists used activity in some way and the most of them hade the activity
perspective in the bottom of the treatment. Many emphasized that occupational therapists
work is to see the activity problems and not diagnoses. The members meaning even that its
important to create structure and order in the treatment and around the patients home
environments, it create safety frames. Structure can creates whit help of time schedule there
you have special days to clean the house and paper days. Many members emphasized that it´s
important that patients are enable to choose activity in the treatment.
Nyckelord: Borderline personality disorder, occupational therapy, qualitative interview study
5
Förord
Vi vill först och främst tacka våran handledare Birgit Heuchemer för det engagemang som hon har
visat och gett oss inspiration samt alla goda råd vid fundering kring studiens upplägg och analys.
Vi vill även ge ett stort tack till alla deltagare som har varit villiga att medverka i vår studie. Ni har
varit hjälpsamma och öppna med att dela med er av era erfarenheter och kunskaper. Denna studie hade
inte kunnat genomföras utan er.
TACK !
Isabel Brazete & Jenny Turtola
6
Innehållsförteckningen
1 Inledning
1
2 Bakgrund
2.1 Borderline personlighetsstörning
2.1.1 Vad är borderline personlighetsstörning
2.1.2 Orsak till borderline personlighetsstörning
2.1.3 Symtom
2.1.4 Historik
2
2
2
5
5
6
2.2 Arbetsterapi inom psykiatri
2.2.1 Förhållningssätt gentemot patienten
6
8
2.3 Aktivitetsproblem hos psykiatri patienter
8
3 Syfte
10
4 Metod
4.1 Urval av deltagare
4.2 Datainsamling
4.3 Databearbetning
4.4 Etiska aspekter
10
10
10
11
11
5 Resultat
5.1 Det arbetsterapeutiska förhållningssättet är viktigt
12
12
i behandlingen
5.1.1 De flesta deltagarna anser att det är viktigt att stå kvar
12
och se individen
5.1.2 Några ansåg att det är viktigt att vara förberedd och kunna styra upp vid
13
obalans i behandlingen
5.1.3 Att se individens aktivitetsproblem samt resurser såg många deltagare som 13
en viktig del i arbetet.
5.2 De flesta arbetsterapeuter upplever gruppbehandling som en
Fungerande behandlingsmetod
5.2.1 Många upplevde gruppaktivitet som ett sätt att
främja det sociala samspelet
5.2.2 Att ha kontroll, rutiner och individperspektiv i gruppbehandlingen
upplevdes av arbetsterapeuterna som fungerande strategier
14
5.3 ADL-bedömningar används för att upptäcka patientens
resurser respektive svårigheter i samspel med patienten
15
5.4 Viktigt att skapa ordning och struktur kring patienten
16
5.5 Val av aktivitet styrs av patientens intresse och
16
14
14
7
arbetsterapeutens egen kunskap
5.6 Aktivitetsperspektivet är grunden i behandlingen
17
6 Diskussion
6.1 Metoddiskussion
6.2 Resultatdiskussion
18
18
19
7 Slutsats
23
8 Referenser
24
9 Bilaga
26
26
27
9.1 Intervjuguide
9.2 Utdrag ur patientregistret
8
1 Inledning
Vår tanke med denna studie är att ta reda på vad arbetsterapeuter använder sig av för
behandlingsmetod och deras erfarenheter när det gäller att arbeta med borderline patienter.
Vi vill skriva om detta då vi märkt att det finns lite skrivet om borderline och arbetsterapi.
Detta är en patientgrupp som blir större och större, från 2005 -2006 ökade det kvinnliga
patientantalet inom öppenvården med 403 personer i åldern 25-44 år som led av instabil
emotionell personlighetsstörning (Epidemiologiskt centrum, 2007). Vi känner därför att det är
viktigt att ta reda på hur man arbetar för att hjälpa dessa människor till en mer fungerande och
balanserad vardag.
Enligt Förbundet Sveriges arbetsterapeuter (2007) handlar arbetsterapeutyrket bland annat om
att träna patienten för framtiden, till boende och till en aktiv fritid. Arbetsterapeuten är en
”coach” som peppar klienten att klara sitt vardagliga liv i stort och smått. Arbetsterapeuter är
även en av få yrkeskategorier inom vården som arbetar problembaserat för att mildra eller
lösa problemen som sjukdomen skapar. Vi anser att detta stämmer in på hur man som
arbetsterapeut skall arbeta oavsett vilket område man arbetar inom. Vi har alla samma grund
som vi skall arbeta utifrån, det är endast redskapen som ändras beroende på vilken målgrupp
du arbetar med.
Vi valde att göra vår studie med inriktning mot psykiatri då det är ett ämne som intresserar oss
väldigt mycket samt att det inte tas upp mycket om det i utbildningen. Vi såg då detta som en
chans att få fördjupa oss i ämnet. I dagens samhälle finns det många personer som lider av
psykiska problem/sjukdomar som kanske inte alltid får den hjälp som behövs eftersom det
inte finns nog med resurser. Vi har även märkt att det finns förhållandevis få verksamma
arbetsterapeuter inom psykiatrin, vi tror dock att vi kan göra mycket för den här gruppen av
patienten när det gäller deras vardagliga liv. Enligt Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter
medlemsstatistik finns det endast 7 % arbetsterapeuter verksamma inom psykiatrin (FSA).
Anledningen till att vi valde just borderline personlighetsstörning var för att en av oss hade en
anhörig som led av personlighetsstörning. Vi ville veta vad arbetsterapeuter kan göra för den
typen av patienter, då hon inte riktigt fick den hjälp hon hade behövt. Vi kände att vi
verkligen ville se om det finns hjälp för dessa människor för att få ett mer fungerande
vardagsliv
9
2 Bakgrund
2.1 Borderline personlighetsstörning
Borderline personlighetsstörning eller emotionell instabil personlighetsstörning som den även
kan kallas är inte ovanlig. Den drabbar ca 2 procent av befolkningen i världen. Det är ca 10
procent av de som har en mental personlighetsstörning som lider av borderline
personlighetsstörning. Den är vanligast att sjukdomen bryter ut hos ungdomar i puberteten
och hos vuxna i åldern 18-35 år. Det är 2-4 gånger vanligare hos kvinnor än män (Winkler,
2006).
Utifrån uppgifter från Epidemiologiskt Centrum (2007) kan man utläsa att det sker en ökning
av personer med emotionell instabil personlighetsstörning som vårdas inom sluten och
öppenvård. Ökningen är större inom öppenvård än slutenvård (se bilaga 2).
Enligt Näslund (1998) verkar borderline personlighetsstörning förekomma oftare än
schizofreni. Många har eller har haft någon person med borderline personlighetsstörning i sin
närhet. Personer som har borderline personlighetsstörning finns i alla samhällsklasser, på alla
nivåer. En del sköter mycket avancerade arbetsuppgifter, andra är så svårt drabbade att de inte
klarar av att ha ett arbete.
2.1.1 Vad är borderlinepersonlighetsstörning
Borderlinepersonlighetsstörning brukar förkortas med BPS som står för ett antal symptom och
beteende som påminner om och gränsar till andra mer definierade psykiska störningar som
schizofreni och depression. Begreppet ”borderline” betyder på svenska ”gränsfall” och hänger
ihop med diagnosens ursprung, det är alltså inte ett utryck för någon egenskap hos personen
(Moskovitz, 2001).
Moskovitz (2001) beskriver att personer med borderline har en väldigt diffus aning om vem
de är och vad som styr dem. I den mest extrema formen kan det innebära att man måste vända
sig till andra för att få vägledning om när man skall äta eller dricka, arbeta eller vila, eller till
och med skratta eller gråta. Det kan innebära att de ena dagen engagerar sig intensivt i en
person, en tankegång eller något annat, för att nästa dag inte bryr sig om det alls. Den
bristande känslan av vem man är, sina värderingar eller sina passioner är kärnan i
borderlinepersonligheten.
10
Personer med BPS saknar känslomässig förankring och känner endast att de existerar från
sekund till sekund, de har ingen känsla för kontinuitet, förutsägbarhet och mening. Det
medför en störande känslomässig delning, de kan pendla mellan att översvämmas av känslor
och att känna sig kall inför allt. Känslorna kan skifta från total tystnad till dånande skrik.
Denna brist på kontinuitet i existenskänslan förstärks av känslomässig minnesförlust. Oavsett
vilket känslotillstånd som dominerar känner personen att det är för evigt och de har svårt att
komma ihåg att man har känt sig annorlunda. Känslomässig smärta blir därför en ren tortyr då
den aldrig verkar ta slut. Just då kan inte individen använda sina tidigare erfarenheter och
intala sig att smärtan är övergående och att det går att överleva den. Minnesstörningen
påverkar förhållandet till andra människor i den grad att det sista mötet med personen är det
individen ser som sanningen på hela deras relation (Moskovitz, 2001).
Dessa personer är osäkra på hur de själva ”fungerar” och inverkar på andra. De har problem
med att förstå och acceptera att människor i omgivningen kan förhålla sig på olika sätt i olika
situationer. Det medför att det ofta uppstår missförstånd och konflikter i deras relationer med
andra. Ett av de främsta kännetecken hos personer med borderline är hennes inre
känslomässiga tomrum (Silfving & Nilson, 2001).
”Att vara anhörig och försöka fylla detta tomrum är ungefär som att försöka fylla Grand
Canyon med en vattenpistol. Den enda skillnaden är att Grand Canyon faktiskt har en
botten” (Silfving & Nilsson, 2001. s10 )
Känslor har en stark laddning av svart eller- vitt hos BPS personer och besvikelser vänder sig
ofta i raseri och riktas mot andra eller mot individen själv i form av självmordshot,
självmordsförsök eller självdestruktivitet. Deras känslor kan ibland vara så starka att de
förvränger deras verklighetsuppfattning (Moskovitz,2001).
De kan då uppleva förföljelse av de som har svikit dem, ibland även höra röster som säger hur
de ska handla eller tänka. För att bli av med smärtsamma och ändlösa känslor såsom ensamhet
och vrede tar personer med borderline tillflykt i impulsiva och desperata beteenden som kan
vara alkoholmissbruk, droger, mat missbruk, ohämmad sexualitet, shoppingrundor, snatteri
och annat som är självdestruktivt samt leder till ökad psykisk ångest. Vid sådana tillfällen kan
vreden vara så stark att den driver iväg de människor som kanske är de bästa på att ge
personen den trygghet som behövs. (Moskovitz, 2001)
11
Borderline personer brister framför allt i förmåga att stå ut med känslor som ångest,
nedstämdhet, skam- och skuldkänslor samt aggressivitet men de har även svårt att ha tråkigt.
Känslorna växlar snabbt, och är ofta obegripliga, oförutsägbara och omöjliga att få kontroll
över. Både för personen själv och omgivningen (Silfving & Nilsson, 2001)
Silfving & Nilsson (2001) menar att det är viktigt att skilja inåt och utåt agerande borderline
problematik. De inåtagerande vänder i huvudsak smärtan inåt mot sig själva och sin kropp.
Exempelvis genom att skära/rispa sig eller på annat sätt skada kroppen fysiskt eller psykiskt. I
sitt uppträdande är de ofta hjälplösa och inställsamma. Utåtagerande visar däremot en
egoistiskt nedlåtande yttre fasad av självtillräcklighet. De verkar mer oberoende av andra än
de inåtagerande. De har en mer projicerande och aggressiv karaktär. De har även lätt att
kränka andra människor. Båda grupperna har dock en stor beroende/oberoende problematik
men den tar sig uttryck på olika sätt.
Näslund (1998) berättar om Marilyn Monroe som led av borderlineproblematik. Hon led av
identitetsstörning, var känslomässigt instabil, full av konflikter, impulsivitet och krävde
konstant bekräftelse på uppskattning. Hon hade svårt för ensamhet, levde i ett kaos,
missbrukade tabletter och alkohol. Detta resulterade i att hon tog överdoser vilket ledde till att
hon lades in på sjukhus och slutligen tog sitt liv. Marilyns barndom var inte den bästa. Den
var svår och som skräddarsydd för att ge en personlighetsstörning. Hennes mamma hade
psykiska besvär och blev periodvis intagen för vård och Marilyn växte upp i flera olika
fosterhem och barnhem.
2.1.2 Orsak till borderlinepersonlighetsstörning
Näslund (1998) menar att uppväxt och familjebakgrunden har stor betydelse för uppkomst av
borderline problematik. Hon menar vidare att det i undersökningar har kommit fram att
borderline patienter ofta kommer från familjer där föräldrarna har haft depressioner,
drogmissbruk samt antisocialt beteende. Många personer med BPS berättar om svåra
upplevelser/trauman i barndomen såsom övergivenhet av förälder och sexuella övergrepp men
även verbala övergrepp och fysiskt våld. Vidare menar hon att personer med BPS har större
risk att drabbas av Post traumatisk stress syndrom (PTSD) då många med BPS varit utsatta
för svåra händelser under sin uppväxt. Enligt Ward (2003) menar Linehan, Tutek, Heard &
Armstrong (1994) att det finns andra orsaker till BPS såsom biologisk brist i regleringen av
påverkan/sinnesstämningen och inkonsekvent uppfostran.
12
2.1.3 Symtom
DSM –IV (Herlofsson & Landqvist, 1995) definierar BPS i nio olika symtom och för att få
diagnosen skall man uppfylla minst fem av symtomen.
1) Gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserande separationer
2) Uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som
kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
3) Identitetsstörning –varaktig eller påtaglig instabil självbild samt identitetskänsla
4) Visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga
konsekvenser för personen själv som tex drogmissbruk, sexuell äventyrlighet och
hetsätning.
5) Uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester eller suicidhot eller
självstympande handlingar.
6) Affektivt instabila vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring
av sinnesstämningen tex irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar några timmar.
7) Känner en kronisk tomhetskänsla
8) Uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser
tex ofta återkommande temperamentsutbrott och konstant ilska.
9) Har övergående, stressrelaterande paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa
symtom
2.1.4 Historik
Tidigare var BPS en diagnos som sjukhuspersonal och mentalvårdare viskade om bakom
stängda dörrar. Den har varit negativt laddat på grund av det kaos som patienterna för med sig
in i behandlingssituationen. De testar gränser och avslöjar otillräcklighet bland personalen.
Den ofullständiga förståelsen av BPS hos många behandlare, särskilt inom slutenvård
undergräver ofta den sammanslutning som måste utvecklas mellan patient och vårdpersonal
för att gemensamt lösa problemen. Varje hemlighetsmakeri kring diagnosen försvagar
behandlingen (Moskovitz, 2001).
13
2.2 Arbetsterapi inom psykiatri
I etisk kod för arbetsterapeuter står det att målet med vårt arbete är att främja patientens
möjligheter att leva ett värdefullt liv i enlighet med sina egna önskemål och behov och i
förhållande till omgivningens krav. Våra åtgärder skall vara individ eller miljöinriktade och
det skall avse aktiviteter i patientens dagliga liv. Arbetsterapi skall vara till för patienter som
riskerar att få eller har en nedsatt aktivitetsförmåga och som är i behov av stöd för att skapa
förutsättningar för ett värdefullt liv för individen (FSA, 2005).
Arbetsterapeuten identifierar åtgärdsstrategier utifrån förståelse för den enskilda individens
problem. Vilken aktivitetsform som fungerar bäst beror på vad individen tycker om och ser
som viktigt. Det är omöjligt att i förväg förutse vad individen kommer att tycka om aktiviteten
och arbetsterapi innebär ofta att experimentera sig fram för att få veta vad patienten tycker om
en viss aktivitet (Kielhofner, 2002).
Vid bedömning av aktivitetsförmåga måste man välja ett instrument som identifierar
patientens styrkor och svagheter och materialet måste organiseras så att det stödjer
arbetsterapeuten och patienten i utvecklingen av en behandlingsplan (Haglund, 1999).
Allt detta handlar om hur vi som arbetsterapeuter skall utföra vårt arbete med patienten och
inkluderar alla de olika patientgrupper vi kan möta ute när vi arbetar kliniskt och inkluderar
även patienter inom psykiatrin.
Rehabiliteringen är en viktig kompletterande behandling till den akuta och sjukdomsinriktade
behandlingen för personer med psykiska funktionshinder. Rehabiliteringen syftar till att hitta
en balans till de brister som skapats under sjukdomens gång. Målsättningen är att ge mer
struktur i individens dagliga liv samt främja individen att komma ut i samhället igen.
Rehabiliteringen inom psykiatrin består till största del av insatser för att stödja individen till
ett aktivt, meningsfullt och självständigt liv som möjligt (Socialstyrelsen, 2003).
När vi arbetar, leker och utför dagliga aktiviteter engagerar vi oss dels i ett aktivt beteende
men vi organiserar även oss själva. Vi använder vår kropp, hjärna och själ i det aktiva
görandet som skapar vår motoriska färdighet, vår självuppfattning och sociala identitet. Om vi
även engagerar oss i nytt görande öppnar vi nya möjligheter för handlingsberedskap. Det här
är grundläggande för hur man kan förklara arbetsterapi (Kielhofner, 2002).
14
Vi utnyttjar det mänskliga systemets naturliga process. Genom att delta i terapeutiska
aktiviteter omformar individen sig till en mer flexibel och friskare individ (Kielhofner,2002 ).
Enligt Brown (2003) är arbetsterapins interventioner ofta direktverkande för att förändra
personen och inte sällan är förändringen en process i individen själv, det är ofta det som är
interventionens mål. Genom att förstå etapperna av förändringen får man färdigheter och det
gör att förändringen underlättas och kan ge framgångsrika resultat.
Ward (2003a) skriver om Kernberg (1984), att han föreslår att ramarna för behandlingen bör
vara en så hemlik miljö som möjligt där arbete och fritidsrutiner kan bli vidhållna.
Uppgiftsgrupper är viktigt men även att träna upp samarbetsförmågan för att testa personens
jagkänsla dock menar han att det inte är någon plats för att utforska känslor och inre psykiska
konflikter. Hon menar vidare att Kernberg betonar vikten av personalens professionella
kännetecken, att de använder sin interaktion mellan de olika professionerna för att arbeta med
personer som lider av BPS problematik. Det är viktigt att analysera interaktionen mellan
patient och personal, att arbeta här och nu det vill säga ta det som kommer upp i stunden och
arbeta med det.
Enligt Aubin, Hachey & Mercier (1999) studie har personer med långvarig psykisk sjukdom
en bättre livskvalité när de känner att de har tillräckligt med balans mellan dagliga aktiviteter
och vila samt mellan arbete och vila. Dessa resultat stödjer arbetsterapins antaganden gällande
rollen av sysselsättning och dess mening i sökandet efter en bättre livskvalité. Resultatet
stödjer även arbetsterapeuters intervention när avsikten är att patienten ska utveckla och
vidmakthålla samt uppfatta kompetens och må bra av utförandet av aktiviteter.
15
2.2.1 Förhållningssätt gentemot patienten
I riktlinjer för behandling av borderline personlighetsstörning (2006) står det om generella
behandlingsprinciper som är att exempelvis ha individen i fokus och arbeta på att skapa en
relation med patienten det vill säga att arbeta klientcentrerat.
Det är viktigt för all personal som arbetar med BPS personer att vara konsekventa och
pålitliga. Det kan vara en utmaning då dessa patienter har svårigheter i att lita på andra
människor och har en förmåga att sabotera relationer. Å ena sidan har de ett hjälpbehov av
andra, de känner tomhet, ofullständighet och önskar att andra skulle kunna hjälpa dem men å
andra sidan är de livrädda för nära relationer, rädda för att bli övergivna och förkastade
(Ward, 2003). Man bör göra både långsiktiga och kortsiktiga mål, det kan vara bra att
definiera något problem som det mest centrala för ens känslomässiga plåga. Kortsiktiga mål
kan vara att åstadkomma förändringar som gör det möjligt att fortsätta behandlingen,
tillexempel kontroll av självmordsimpulser eller utveckla strategier för att lära sig handskas
med tid och pengar (Moskovitz, 2001).
2.3 Aktivitetsproblem hos psykiatri patienter
Personer med psykiska funktionshinder har en begränsad förmåga att engagera sig i aktiviteter
på ett produktivt och självutvecklande sätt. Det handlar om att de inte har färdigheter att
utföra aktiviteter men även att de inte har skapat ett mönster av vanor och rutiner. Därför har
de inte utvecklat roller som bekräftar deras identitet och som leder till att de accepteras i
samhället. De har problem att organisera dagliga aktiviteter som resulterar i att de upplever
och hanterar sin tillvaro på ett kaotiskt sätt. Många av dessa personer tar få eller inga initiativ
att delta i aktiviteter, det innebär att de erfarenheter som utvecklar individen att delta och
motiveras till aktivitet uteblir. De utför ofta aktiviteter endast grundade på omedelbara behov
som hunger eller röksug (Bejerholm, Eklund, 2005a).
BPS personer har ofta en sämre förmåga att se sammanhanget av upplevelser i verkligheten
för sig själv eller andra. De har en oförmåga att hantera starka känslor och impulser samt har
genomslag av primitiva tankeprocesser. Det gör det svårt att leva med en person som lider av
BPS därför lever många i speciella symboliska relationer eller i ensamhet och hjälplöshet. De
har ett kaotiskt inre vilket avspeglar sig i deras yttre med ett kaotiskt socialt liv Därför är det
viktigt med insatser som hjälper personen att reda ut sitt yttre kaos för att kunna få ordning i
sitt inre (Näslund, 1999).
16
Enligt Cullberg (1999) har borderline patienter bristande sublimeringsförmåga vilket innebär
att de har en bristande förmåga att omvandla driftimpulser i konstruktiv riktning till aktiviteter
som är bra för individen. Detta är en viktig förmåga hos det skapande jaget. Den ångest som
en driftimpuls väcker kan förvandlas till aktivt handlande, nyfikenhet eller till att vilja
utforska. Denna förmåga är nedsatt hos BPS personer med en följd att ångestuttrycken ökar.
Näslund (1998) menar att hur vårt psyke fungerar har mycket att göra med hur vår kropp
fungerar. De kroppsliga funktionerna är ofta knutna till vardagens vanor, rutiner och ritualer
såsom dygnsrytm, mat, balansen mellan arbete och fritid men även mellan sömn och
vakenhet. BPS personer har ofta små marginaler när det gäller avvikelser av de vardagliga
rutinerna med exempelvis vila, arbete och mat. Om de sover några timmar för lite kan det öka
risken för genombrott och om de sover för mycket kan det medföra större passivitet. Det är
viktigt att hjälpa dem strukturera upp dessa funktioner på ett mer fungerande sätt, vilket är ett
komplement till andra terapiinsatser. Patienter som är trötta, undernärda och är ute nätterna
igenom kan inte tillgodogöra sig samtalsterapi på ett tillfredställande sätt.
Enligt Lefstadius, Erlandsson och Eklunds (1996) studie är den normala dygnsrytmen av stor
betydelse eftersom en omvänd dygnsrytm ger svårigheter till en social interaktion och en
negativ inverkan på personen själv.
17
3 Syfte
Studiens syfte är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av sina behandlingsmetoder för
patienter med borderline personlighetsstörning.
4 Metod
4.1 Urval av deltagare
Urvalsgruppen bestod av 10 arbetsterapeuter som är verksamma inom psykiatrin och arbetar
bland annat med borderline problematik. Alla som blev intervjuade hade arbetat minst två år
inom psykiatrin i Stockholm samt Göteborg och Malmö. De flesta arbetade inom öppenvård
men några med både öppen –och slutenvård. Arbetsterapeuterna kontaktades per telefon och
blev tillfrågade om de ville delta i studien, författarna frågade även arbetsterapeuterna om de
arbetade med borderline problematik för att se att de uppfyllde kriterierna. Ett muntligt
medgivande gavs och författarna mailade sedan alla deltagare för att få en bekräftelse på att
de ville vara med samt ge mer information och frågegudien till dem så att de i förväg kunde
förbereda sig. Av dessa 10 deltagare blev det ett bortfall på 1 person som valde att inte delta i
studien. Av de 9 som blev intervjuade var två stycken telefonintervjuer då de
arbetsterapeuterna var verksamma utanför Stockholms län.
4.2 Datainsamling
Författarna har intervjuat deltagarna på deras arbetsplatser, de två telefonintervjuerna gjordes
genom att deltagarna ringdes upp på deras arbetsplats under den tid som passade dem.
Intervjuerna tog mellan 30 minuter och 1,5 timme. Författarna hade sagt till deltagarna innan
att det kunde ta högst två timmar för att deltagarna skulle kunna planera in en tid som passade
dem. Det är vidare bra att ange en avgränsad tid för att hålla intervjun till frågeguiden.
Innan intervjutillfällen konstruerades en semi-strukturerad intervjuguide enligt Lantz (1993).
Författarnas intervjuguide grundade sig på studiens syfte. Frågorna belyste deltagarnas
erfarenheter av att arbeta med borderline patienter samt deras behandlings metoder.
Lantz (1993) menar vidare att en sådan intervjuguide är en skriftlig uppställning över
intervjuns frågeområde. Det ska finnas en konsekvens i intervjuplanen som gör att det kan
fungera som stöd under intervjun. Beroende på intervjuform kan den vara mer eller mindre
strukturerad.
18
Författarna använde sig av öppna och större frågor som exempel att deltagarna fick berätta
något fallexempel om en patient de har haft och beskriva hela behandlings processen i detalj
för att författarna ska få en tydligare bild av hur de arbetar med borderline patienter. Kylén
(2004) skriver att i mindre styrda intervjuer är det ett antal områden som skall täckas av och
man låter deltagaren först berätta fritt för att sedan styra samtalet för att få reda på det man
vill veta. Precis som Kylén skriver ville författarna uppnå detta med intervjuerna då de var ute
efter respondenternas erfarenheter. Författarna ansåg att det var det bästa sättet att lägga upp
intervjuerna på.
4.3 Databearbetning
Det första författarna gjorde var att skriva ner den inspelade datan. Därefter läste författarna
igenom det för att få en överblick av vad som kommit fram. Författarna genomförde en
kvalitativ innehållsanalys i tre steg med kodning, kategorisering och tematisering.
Enligt Dahlberg (1993) kan analysen bestå av tre faser där den första innebär att författaren
läser datamaterialet och får en förståelse för det. I den andra fasen tolkar och fördjupar man
förståelsen och den tredje fasen är att beskriva resultatet av analysen. Hon menar vidare att
man i den första fasen söker efter meningsbärande enheter som har fokus på syftet. Genom att
sedan arbeta med likheter och skillnader i materialet kan man få fram ett mönster och
kategorier av uppfattningar kan skapas. Den sista fasen är att analysens resultat skall
beskrivas, hur den beskrivs beror på studiens problemformulering och syfte.
Författarna började med att koda materialet för att kunna reducera data som inte var relevant
utifrån studiens syfte. Lantz (1994) menar att allt material inte är ämnen som ska analyseras
och att man skall börja med att reducera det som inte är relevant utifrån frågeställningen.
Kodning kan beskrivas som nyckelord. Författarna tittade efter nyckelord i texten som är
relevant för studiens syfte. Exempel på en kod som författarna hade var ”viktigt är att man
kan stå kvar, patienten säger så ena dan det behöver inte betyda att behandlingen är
avslutad”. Efter att kodningen är klar började författarna att bilda kategorier av de kodade
materialet som då innebar att man skildrar de kodningarna som hörde ihop med varandra för
att få ett mer avgränsat innehåll och få en bättre förståelse för innehållet. Ett exempel på
kategori som författarna hade var ”Arbetsterapeutens förhållningssätt gentemot patienten.
För att till sist skapa teman för att kunna beskriva resultatet på bästa sätt. Teman kan
beskrivas som rubriker som beskriver innehållet i resultatet, som exempelvis ”Viktigt att ha
tålamod och inte överge patienten”
19
4.4 Etiska aspekter
Författarna beslutade att intervjua kliniskt verksamma arbetsterapeuter och kan inte se några
etiska dilemman som kan uppkomma under studiens gång. Deltagarna garanterades full
anonymitet och deltagandet var helt frivilligt. Deltagarna hade även rätt att avbryta intervjun
eller hoppa av utan att ange någon orsak till avhoppet/avbrytandet. Författarna frågade
deltagarna angående godkännande från deras chefer och deltagarna fick då själva bestämma
om de ville att författarna skulle kontakta cheferna eller om deltagarna själva ville göra det för
att få ett godkännande att få vara med i studien. De chefer som författarna tog kontakt med
fick ett mail med information om studien för påskrivning. Alla chefer godkände studien.
20
5 Resultat
Urvalsgruppen bestod av 9 arbetsterapeuter varav två personer även var utbildade
bildterapeuter, en var musikterapeut och två stycken hade även utbildat sig vidare till
psykoterapeut. En var även utbildad i dialektisk beteendeterapi och psykoterapi. Samtliga
arbetade dock som arbetsterapeuter. De flesta arbetsterapeuterna jobbade med borderline
patienter i grupp och arbetade med gruppaktiviteter. En del hade grupper med enbart
borderline problematik. Gruppatkiviteter användes både i öppen och sluten vård och sågs som
givande för denna patient grupp.
Deltagarna använde sig av olika aktiviteter i sin behandling. De flesta använde sig av
traditionell arbetsterapi som träverkstad, keramik, textil och målning. Det förekom även andra
kreativa aktiviteter som dekoration av krukor och pärmar. De fanns en del arbetsterapeuter
som använde sig av enbart bildskapande och en som använde sig av musik och
musikinstrument i sin behandling, dessa arbetsterapeuter var vidareutbildade inom de område
som de använde sig av. Författarna har lagt upp resultatet i underrubriker för att ni som läsare
lättare skall kunna förstå resultatet och vad författarna har kommit fram till. Författarna har
även använt sig av citat för att förstärka det resultatet belyser.
5.1 Arbetsterapeutiskt förhållningssätt
5.1.1 Viktigt med tålamod och att inte överge patienten
Många av deltagarna anser att det är viktigt att få en relation till patienten, att det kan ta lång
tid men att man måste jobba på det för att det ska bli en bra behandling. Två av deltagarna
anser att patienten skall kunna se arbetsterapin som ett erbjudande, en möjlighet. Om det inte
passar nu får man avvakta, man skall inte gå på. Flera deltagare betonade att det är viktigt att
stå kvar, låta erbjudandet stå kvar, vara tålmodig. Vara intresserad och medmänsklig.
”Att man har bra samspel med dem och är uppmärksam och inkännande och sen är det ju
inte utan att man blir lite sårad ändå om nån nedvärderar en väldigt mycket men för min del
tycker jag det är viktigt att känna till att det här hör till pjäsen så att säga och är man beredd
på det så kan man ta det lite colt och det som är viktigt är att man kan stå kvar. Att patienten
kanske säger så ena dan men det behöver inte betyda att behandlingen är avslutad”
Mer än hälften av deltagarna betonade att man inte skall se människan som en diagnos.
Metoderna tillhör inte diagnosen, att man måste få kontakt med patienten och bedöma utifrån
individen.
21
”sättet jag som arbetsterapeut hanterar en borderlinepatient kan vara likadant som jag
hanterar en patient som är inne i en depression det är ju liksom aktivitetsperspektivet och den
problematiken som är viktig”
5.1.2 Viktigt att vara förberedd på det oväntade
Vissa av deltagarna menade att det även är viktigt att vara förberedd på det oväntade, att veta
att man kan styra upp när det blir instabilt i behandlingssituationen med patienten, då man får
avstyra och hjälpa personen att avgränsa och koncentrera sig på något. Det är viktigt att jobba
här och nu samt vara klar och tydlig.
”Be prepared for the unexpected” var förberedd på det oväntade det är det man kan möta hos
borderline patienter. Ena dan är man väldigt populär och andra dan är man inte mycket
värd”
En av deltagarna betonade även att man skall veta att man orkar och att man skall ha
handledning när man jobbar med den här patientgruppen. Som arbetsterapeut ska man vara
vaksam och veta vad man ge sig in i och veta vad man gör i behandlingen. Man blir prövad
och lurad av patienterna och vet man inte vad man gör kan det ge mer skada än nytta.
”Ibland handlar det om liv och död. Du ska veta vad du ska göra när en patient sitter med en
burk tabletter och sprit”
5.1.3 Att se till individens vardagliga aktivitetsproblem är viktigt
Merparten av deltagarna betonade att man skall utgå från varje individs aktivitetsproblematik,
man måste hitta metoder för att lösa de problem patienten har. Aktivitetsproblemen som
deltagarna pratade om var exempelvis att ha dålig struktur på vardagen och rubbad
dygnsrytm. Att hitta någon aktivitet som passar individen, något som individen själv vill göra
exempelvis keramik eller målning men även att jobba mer konkret med veckoschema och
hemuppgifter som att ordna autogiro så att räkningar blir betalda. En deltagare menade att det
som patienten bestämt att vi skall göra, gör vi. Om patienten tappar tålamodet puffar
arbetsterapeuten på eller gör en ny planering tillsammans med patienten. En menade också att
det är viktigt att se resurserna för det finns alltid något. Det är även viktigt att jobba på
motivationen om patienten har brist på motivation i behandlingssituationen sa en av
deltagarna. Det behövs alltid en relation och att använda relationen för att uppnå målet.
22
”Det är inte så att alla patienter kommer på rätt tid, kommer för att vi vill eller så utan du
måste jobba på motivation. Förhoppningen på att arbetsterapeuten kanske har någonting som
jag kan ha glädje av måste ju väckas och det är ibland nästan hela jobbet”
5.2 Gruppaktiviteter –en fungerande behandlingsmetod?
5.2.1 Gruppaktivitet är ett sätt att främja det sociala samspelet
Alla utom en av deltagarna använde sig av gruppbehandling i någon form. Som högst var det
8 patienter i grupperna. Alla som använde sig av gruppverksamhet pratade om det sociala
samspelet i grupp, att man får en social interaktion mellan patienterna. En deltagare menade
att man kan använda gruppverksamhet som ett sätt att observera hur patienten förhåller sig till
andra, om den pratar med de andra i gruppen eller om den sitter tyst. Några av deltagarna
menade även att man inom gruppen kan hjälpa varandra, att jobba med relationer i grupp.
Några deltagare menade att även om man jobbar med gruppaktivitet behöver det inte betyda
att patienterna måste arbeta tillsammans. De kan arbeta var för sig med sin egen sak inom
exempelvis snickeri men att man under tiden de arbetar hjälper till att göra i ordning fika och
har fika tillsammans i gruppen och på det sättet främjas det sociala samspelet.
Några av deltagarna använde sig av mentalisering 1 i någon form. De använder sig av samtal
och gruppdynamik, jobbar med patienternas tillvaro och det som sker här och nu.
Gruppmedlemmarna hjälper varandra. De fokuserar på det som är problemet och målet är att
våga delge varandra, vara öppna och att de genom samtalet hjälper varandra.
Den ena deltagaren betonade också att det är deltagarna i gruppen som ska börja prata om
något visst ämne, personalen ska alltid gå ett steg bakom eller ett steg bredvid.
5.2.2 Att ha, rutiner, individperspektiv och uppsikt över gruppen i behandlingen
Om man jobbar med gruppverksamhet menar de flesta deltagarna att det är viktigt att ha ett
individperspektiv i gruppen, att se individen i gruppen och inte bara se gruppen som en helhet.
Många menade även att det är bra att jobba här och nu med det som sker i stunden och prata
om det patienten tar upp då. Merparten påpekade att de har en individuell målsättning för
varje patient även i en gruppverksamheten.
1
”Mentalisation based treatment” MBT –att förstå vad vi tänker, hur vi kan uppfatta oss själva och hur vi kan uppfatta andra
23
”aktivitetsgruppen som har varit två gånger i veckan som man kan vara med i och där var
och en har en individuell målsättning, det finns en gruppmålsättning förståss men
huvudsakligen ligger på var och en”
”jag har ett syfte med varje individs deltagande och koll på varje individ”
Många deltagare menar att det är viktigt med rutiner. Två av dem beskrev att processen var
viktig med en början, en process och ett slut. Många menade att det är viktigt med rutiner i
behandlingen för att patienten skall kunna lära sig att få rutin i vardagen.
En deltagare menade att det är viktigt att ha uppsikt över gruppen, kunna styra upp gruppen då
problem uppstår så att inte hela gruppen blir orolig om en person har mycket ångest just då.
Exempelvis menade hon att om en patient är väldigt ångestfylld och vandrar runt måste
arbetsterapeuten kunna hjälpa patienten att koncentrera sig på någonting exempelvis läsa bara
de stora rubrikerna i tidningen för att patienten inte skall påverka resten av gruppen med sin
ångest.
5.3 ADL-bedömning – för att se resurser och svårigheter hos individen
Det är viktigt att patienten får bli sedd och få feedback på sina resurser och svårigheter menar
en deltagare. Många påpekade att arbetsterapeuten ser individen och kan se svårigheter i
vardagen som är svåra att se under enbart samtalskontakt. Några menade även att under
behandlingen kan arbetsterapeuten se via en ADL-bedömning hur patienten pratar med andra,
förstår instruktioner och får ihop saker och ting i aktivitet.
Många deltagare använde sig av ADL status för att få en bild av patientens liv; hur personen
levt, vad det är som fungerar och inte fungerar. Några betonade även att det är bra att göra en
första bedömning när man träffar patienten första gången. Detta för att få reda på hur det ser
ut i patientens tillvaro just nu, vad som är mest besvärligt och vilken problematik som belastar
patienten mest. Några påpekade även att det är viktigt att börja där patienten vill börja. En
deltagare menade att arbetsterapeuten efteråt håller ett resonemang om de brister som
patienten upplever att hon/han har och försöker hitta något som patienten vill göra i den
fortsatta behandlingssituationen.
”Att man så att säga går igenom vilka vardagsrutiner som personen har. Det är ju inte som
på långvården eller geriatriken att det är det här att de kanske inte klarar att borsta tänderna
men man går igenom hur ett dygn ser ut”
24
”Om man uppmanas att göra en funktionsbedömning eller det kanske är en ADL-bedömning
man ska göra och då tycker jag det är bra att man frågar personen om hur dem klarar sitt
vardagsliv. Att man frågar hur går det med disken, hur går det med tvätten, hur går det att
handla och hur hanterar de ekonomin.”
5.4 Skapa ordning och struktur kring patienten
Deltagarna menade att det är viktigt att skapa ordning för individen, att det bildas en struktur
kring aktiviteten –det blir en yttre trygghet. Många betonade även vikten av planering i
behandlingen, att det tillsammans med strukturen skapar de trygga ramar som patienten
behöver. Många framhävde att det inte är någon snabb behandling utan att det behövs tid och
en relation. Tid för att pröva och utvärdera behandlingen tillsammans med patienten.
Två av deltagarna pratade om att ordna tillvaron runt omkring patienten genom att till
exempel göra listor för att strukturera vardagen. Ett exempel är att ha en städdag i veckan, en
pappersdag i veckan och så vidare.
Tre av deltagarna gav även patienterna hemuppgifter för att skapa en större ordning kring
hemmiljön som exempelvis att ordna autogiro på räkningarna.
” Hon skulle göra autogiromedgivande, skaffa en pärm, hon skulle veta vilka räkningar som
var betalade och vilka som inte var det. Samla ihop papper, nån slags struktur för att få
ordning på ekonomin”
5.5 Val av kreativa aktiviteter styrs av patientens interesse och arbetsterapeutens egen
kunskap
De flesta deltagarna tyckte att det var väldigt viktigt att titta på patientens intressen, att välja
en teknik som patienten vill jobba med. Alla ansåg att det är viktigt att använda valet men att
man ibland måste föreslå någonting, det är viktigt att patienten känner sig nöjd. En deltagare
betonade att det är viktigt att använda sig av material som arbetsterapeuten känner sig trygg
med, man måste kunna instruera patienten i aktiviteten så det blir bra, att det är
arbetsterapeutens ansvar att det blir bra.
25
5.6 Aktivitetsperspektivet är grunden i behandlingen
Många deltagare tyckte att aktivitetsperspektivet är grunden. Det är lätt att tänka utifrån olika
aktiviteter, kreativa aktiviteter och aktiviteter i det dagliga livet som exempelvis att patienten
får förbereda fika till sig själv och de andra deltagarna i gruppen samt aktiviteter som rör
ordningen i personens hem med exempelvis veckoschema. En deltagare menade att
aktivitetsperspektivet är att jobba med konkreta saker, det ger patienten en möjlighet, en arena
att agera på, att vara aktiv och inte bara bli en mottagare av en massa åtgärder utan att de
själva får jobba. En annan deltagare menade att aktivitet är väldigt vikigt –kunna gå in i något
annat än i sig själv för att få möjligheten att kunna koncentrera sig på något annat än ångesten
och tankarna de känner inom sig.
En deltagare menade att hon inte försöker förändra patientens karaktär utan är till för att
patienten ska kunna göra det den vill på ett optimalt sätt medan en av de andra deltagarna
tyckte att man kan prata om det som är svårt i stunden utifrån aktiviteten.
Slutligen ansåg de flesta att de får in aktivitetsperspektivet i sin behandling och att det är
viktigt.
”Som arbetsterapeut kan man göra jättemycket och att det kreativa är guld värt för det är så
jagstärkande”
26
6 Diskussion
6.1 Metoddiskussion
Vi valde att göra individuella intervjuer då vi inte anser att vi skulle kunna beskriva
arbetsterapeuternas individuella erfarenheter genom att göra studien genom någon annan
metod. Om vi hade gjort en enkätstudie hade vi inte kommit åt deras erfarenheter på samma
sätt och heller inte fått samma reflektioner som man har möjlighet att få via en individuell
intervju. Genom en fokusgrupp hade vi inte kommit åt deras personliga reflektioner utan det
hade blivit mer en diskussion om olika behandlingsmetoder. Lantz (1993) menar att genom
intervju kan man reflektera över vad som sagts och respondenten kan tydliggöra sin
upplevelse/uppfattning om det som intervjuaren vill få svar på. Hon menar vidare att det är
den subjektiva förståelsen som ligger i fokus och intervjuaren får individens perspektiv på det
som skall belysas. Hon anser även att enkätmetoder är mer lämplig för att belysa faktafrågor
och sakförhållanden.
För att kunna inkludera deltagare till studien började vi i god tid att ringa runt till olika
psykiatriska avdelningar och mottagningar för att se om det fanns möjlighet att utföra studien.
Vi märkte dock att det var svårt att få tag på arbetsterapeuter som arbetade med borderline
problematik. Vi fick även under resans gång tips av andra arbetsterapeuter var vi kunde vända
oss för att hitta fler deltagare. Vi vände oss enbart till Landstingets avdelningar/mottagningar
och i efterhand har vi förstått att vi även hade kunnat leta utanför Landstingets regi för att
hitta deltagare. Vi har funderat om det hade påverkat resultatet om vi hade fått kontakt med
arbetsterapeuter verksamma utanför landstingets regi. Det är svårt att spekulera om det skulle
förändra resultatet men vi tror att det hade kunnat bli ett bredare resultat då arbetsterapeuter
på behandlingshem kanske arbetar lite annorlunda.
Vi valde även att maila ut intervjuguiden till deltagarna för att de skulle få möjlighet att läsa
igenom den samt kunna förbereda sig innan intervjutillfället. Det vi märkte var att de som
hade förberett sig innan gav mer konkreta svar än de som inte var lika förberedda. Vi anser
dock att alla intervjuerna var mer som ett samtal och vi kunde på det sättet få en bra förståelse
för deras erfarenheter och arbete. Under alla intervjutillfällena var båda författarna
närvarande, då det är bättre att vara två än en person. Då båda kan komma med följdfrågor
och det är även två personer som hör intervjun och kan vara en bra backup när man skall
skriva ut data från intervjuerna.
27
Rosenqvist & Andrén (2006) anser att det är bra att vara två personer och att det kan ha
betydelse för kvalitén, två par ögon ser mer än ett, det kan även innebära att man kan driva på
varandra i en positiv riktning samt att man kan vara varandras bollplank.
Vi fick i intervjuerna fram väldigt mycket material vilket inte alltid hade med syftet att göra.
Ibland svårt att sålla bort det som var oväsentligt enligt syftet men som ändå var saker vi såg
som viktiga. Men efter mycket bearbetning fick vi ett resultat som hör till vårt syfte. Under
hela analysprocessen var båda författarna närvarande samt att vi hade kontinuerlig kontakt
med våran handledare som då blir en objektiv person och det ökar analysens tillförlitlighet.
Rosenqvist & Andrén (2006) menar att det är bra att ha en någon annan som läser det du gjort
som kan notera om det finns svåra ord, uttryck och hur sammanhanget ser ut. De menar vidare
att genom att höra hur handledaren uppfattar texten och hur man kan göra den tydligare kan
man minska risk för missförstånd. Handledaren ger ofta förslag på hur man skall lägga upp
arbetet och göra ändringar men det är alltid författaren som är ansvarig.
6.2 Resultatdiskussion
I vårt resultat beskriver vi vilka erfarenheter 9 arbetsterapeuter har när det gäller deras
behandlingsmetoder för borderline patienter. Vi har inte hittat någon tidigare studie som visar
på dessa erfarenheter och därför inte kunnat jämföra vårat resultat med tidigare information.
Vi har överlag haft svårt att hitta material om hur arbetsterapeuter arbetar med borderline
patienter.
Innan studien påbörjades hade vi en föreställning om att inte alla deltagarna i studien använde
sig av aktivitet i behandlingen och inte arbetade utifrån aktivitetsperspektivet vilket vi under
studiens gång märkte var helt fel. De flesta av deltagarna använde sig mycket av aktivitet på
olika sätt och fick även in aktivitetsperspektivet i sin behandling. Vi trodde att vi skulle få
väldigt olika svar från deltagarna men många saker var väldigt lika exempelvis hur man
förhåller sig samt användandet av aktivitet. De flesta av deltagarna som intervjuades hade ett
tydligt arbetsterapeutiskt fokus. I etisk kod för arbetsterapeuter (2005) menar de att vår
människosyn är att människan av naturen är aktiv och utvecklingsbar samt att människans
utveckling är beroende av aktivitet och handling. Människans hälsa kräver en balans mellan
aktivitet och vila. Människan är social och utför aktiviteter i samspel med andra. Precis som
det står i etiska koden ansåg våra deltagare att aktivitet är viktigt för dessa patienter och att de
ibland är så sjuka att de behövs något kreativt att arbeta med för de klarar inte i den stunden
av att sitta i enbart samtalskontakt. Med detta menas att patienten går in i en aktivitet, som
28
exempelvis att arbeta med en mugg av lera i keramik, vilket gör att patienten går in i
skapandet och koncentrerar sig på vad han/hon gör i keramiken istället för att gå in i sig själv
och i sin ångest.
Efter att ha läst både litteratur samt analyserat datan från intervjuerna har vi märkt att båda
delarna tar upp vikten med just förhållningssättet. Ward (2003) menar att personalen bör vara
konsekventa och pålitliga då dessa patienter har svårt att lita på andra är det viktigt med
personal som är finns kvar hela vägen genom behandlingen. Detsamma fick vi fram under
intervjuerna –att det är viktigt att finnas där och att ha tålamod även om patienten avbryter
behandlingen då det finns stor chans att de kommer tillbaka och att man då måste finnas där
för patienten när han/hon vill komma till behandlingen igen. Eklund & Svensson (2005)
menar att behandlingsrelationen har betydelse för resultatet av behandlingen inom de flesta
psykiatriska behandlings- och verksamhetsformer, även inom rehabilitering och
allmänpsykiatriskt behandlingsarbete. De menar att behandlingsrelationen är viktig för det är
där det skapas hopp. Man får möjlighet att ge utlopp för känslor, man kan få en tolkning och
förklaring till sina problem samt få stöd och råd men även att patienten får möjlighet att prova
nya sätt att agera på och kognitiv bearbetning. I vårt resultat framkom det att det är bra att
kunna erbjuda patienten en arena där de får agera och aktivt göra något, att de inte bara blir
mottagare av åtgärder utan att de själva får agera. Det framkom att om patienten får pröva
olika aktiviteter och göra samma aktivitet flera gånger lär han/hon sig hur de skall göra och
kan då känna sig mer nöjda med det de har producerat. Detta leder till att patienten utvecklas
på ett personligt plan och får bättre självkänsla och de känner sig betydelsefulla och att de har
lyckat med något. Genom att patienten får en bättre självkänsla och får känna sig
betydelsefulla kan de bli mer motiverade till behandlingen och fortsätta behandlingen vilket
kan leda till att de lär sig mer färdigheter för hur de skall klara vardagen på ett bättre sätt med
mer rutiner och struktur.
I vårt resultat kom det upp att många av deltagarna såg fördelar med behandling i grupp
Bejerholm & Eklund (2005a) menar att de typer av aktiviteter som beskrivs som meningsfulla
och engagerade för individen är uttrycksfulla och kreativa aktiviteter såsom poesi, sociala
aktiviteter och att spela olika instrument. Att befinna sig i sociala miljöer; att utföra aktiviteter
där det finns andra personer har visat sig vara meningsfullt och viktigt även om man inte gör
saker tillsammans med någon annan. Vi anser att det är viktigt att betona just att man inte
29
behöver göra saker med andra men att befinna sig där det finns andra människor är viktigt för
de flesta människor vilket vi fått fram även i intervjuerna.
I Vårdprogram för emotionell instabil personlighetsstörning (2006) står det att
aktivitetsgrupper kan vara ett sätt för att dessa patienter ska förändra sitt beteende och
utveckla sin prestationsförmåga.
Struktur och ordning kring patientens liv både runt patienten och i patientens inre var något
som var viktigt att jobba med i behandlingen, detta visades tydligt i vårt resultat. Det var en av
de saker som vi innan studiens början själva hade i åtanke att det borde vara viktigt då vi hade
en viss kunskap om borderline och att det ofta har levt ett besvärligt liv. Näslund (1998)
menar att personer med borderline ofta har små marginaler när det gäller störningar sina
vardagliga rutiner och att de är viktigt att hjälpa dem att strukturera rutinerna så att de får en
mer fungerande vardag. I vårt resultat använde sig deltagarna av scheman för att skapa en
bättre struktur för patienterna, exempelvis med speciella städdagar och pappersdagar. Några
deltagare pratade även om strukturen under behandlingssituationen –att det är en process med
en början, mitten och ett slut. De poängterade att det är viktigt att få med patienterna i
processen och att när behandlingen för dagen är slut så är den slut. Vi fick även fram att det är
viktigt att hjälpa patienterna att koncentrera sig om de är oroliga och har ångest genom att
exempelvis erbjuda en uppgift såsom att läsa tidningen och bara läsa de stora rubrikerna. Som
vi nämnde tidigare i stycket använde några deltagare sig av hemuppgifter för att hjälpa
patienten få en bättre struktur med att exempelvis ordna autogiro på räkningar. Socialstyrelsen
(2003) menar att rehabiliteringen syftar till att hitta en balans till brister som uppkommit
under sjukdomen samt främja individen att komma ut i samhället. Insatserna består främst i
att stödja individen till ett aktivt och meningsfullt liv. Vi ser ett samband mellan det
socialstyrelsen menar och det som kommit fram i vårt resultat – att det är viktigt att hjälpa
individen att hitta en balans och struktur för att på det sättet få ett mer meningsfullt och
självständigt liv.
Moskovitz (2001) nämner att man bör göra både långsiktiga och kortsiktiga mål och att
kortsiktiga mål kan vara att åstadkomma förändringar som gör det möjligt att fortsätta
behandlingen. Vi har genom detta dragit en slutsats att om patienten engagerar sig i kreativa
aktiviteter i behandlingen kan det ses som ett kortsiktigt mål. Genom de kreativa aktiviteterna
kan patienten få kontroll och lär sig fokusera på aktiviteten patienten ägnar sig åt under
behandlingen. Genom detta kan patienten få färdigheter att klara av att känna kontroll i
30
vardagen men patienten måste först lära sig känna kontroll i behandlingssituationen för att
kunna överföra detta till vardagen och det kan då ses som ett långsiktigt mål.
I etisk kod för arbetsterapeuter (2005) står det att arbetsterapeutyrkets mål är att främja
patientens möjligheter att leva ett värdefullt liv utifrån patientens önskemål och behov samt i
förhållande till omgivningens krav. Arbetsterapeuten skall förebygga risk för nedsatt
aktivitetsförmåga, förbättra/behålla aktivitetsförmågan samt kompensera om nedsatt
aktivitetsförmåga finns så att patienten upplever tillfredställelse. Vidare säger den etiska
koden att patienten har rätt till självbestämmande och att det förutsätter att arbetsterapeuten
respekterar patientens önskemål och behov. Arbetsterapeuten ska inte påbörja åtgärder innan
patienten gett samtycke. Arbetsterapeuten skall även ge fortlöpande information om
åtgärdernas syfte, metod samt om patientens insats. Detta stämde väl överens med vad vi fick
fram i vår studie då de flesta deltagarna i studien betonade att det är viktigaste i behandlingen
är att se individen och inte diagnosen. Man måste utgå från individens aktivitetsproblem och
hitta metoder för att lösa dem. Många betonade även vikten av att använda valet när patienten
skall välja en aktivitet att hålla på med, att individen själv får vara delaktig.
Vidare menade många att man som arbetsterapeut kan göra mycket och att aktivitet är viktigt
för människan, aktivitetsperspektivet är grunden för den arbetsterapeutiska behandlingen.
Kielhofner (1994) menar att aktiviteter kan användas för att åstadkomma förändringar hos
individen och det inkluderar även biologiska och psykologiska förändringar. När terapin har
nått målet och individen har uppnått en fungerande aktivitetsförmåga kommer individens
utförande av aktiviteter hjälpa till att behålla en bra hälsa och resultaten av arbetsterapi
fortsätta att ge utdelning och understödjer en fortsatt behållning av hälsan. Enligt Cullberg
(1999) har borderline patienter bristande sublimeringsförmåga vilket innebär att de har en
bristande förmåga att omvandla driftimpulser i konstruktiv riktning till hyggliga aktiviteter
(Cullberg, 1999). Med detta menar vi att kreativa aktiviteter och strukturering i behandlingen
kan hjälpa borderlinepatienter att få ett mer fungerande aktivitetsförmåga i det dagliga livet
och få en bättre förmåga att kontrollera sin ångest och ändra sina gamla självdestruktiva vanor
till att göra saker som är bättre för individen som till exempel få ner ångesten på ett papper
genom att måla eller någon annan kreativ aktivitet som individen känner hjälper när ångesten
kommer.
31
Vi tror inte att man kan dra en generell slutsats om hur arbetsterapeuter arbetar genom denna
studie utan att det hade behövts en mer omfattande studie för att kunna dra generella slutsatser
för hela landets arbetsterapi inom psykiatri.
Däremot tror vi att man kan dra en slutsats för hur arbetsterapeuter i Stockholmsregionen
arbetar och att resultatet är positivt då de flesta arbetsterapeuter arbetar utifrån aktivitet vilket
skall vara vår specialitet.
Vi märkte under studiens gång att några påpekade att det fanns ett samband mellan ADHD
och borderline men att det även fanns meningsskiljaktigheter mellan deltagarna om
sambandet. Utifrån detta antagande tycker vi att det skulle vara intressant att göra en studie
om det finns något samband? Dock skulle det inte riktigt bli en arbetsterapeutisk studie. Vi
tyckte även att det hade varit intressant att utveckla studien med att studera patienternas
upplevelse av deras arbetsterapeutiska behandling –om den har haft någon verkan på deras
vardagsliv?
32
7 Slutsats
Många av deltagarna gav liknande svar på våra frågor och de flesta hade aktivitetsperspektivet
i grunden hela tiden. Även om alla använde sig av aktivitet hade många olika arbetsmetoder,
många hade traditionell arbetsterapi medan andra använde sig av nästan enbart bildskapande.
Det kom även fram att många deltagare betonade att man måste se till patientens intressen och
använda individens egna val vid valet av aktivitet.
Det som kom fram under studien var att de flesta ansåg att förhållningssättet gentemot
patienten var viktigt för att få en bra behandlingssituation, att det var viktigt att få en relation
till individen och se individen och inte enbart diagnosen. Många poängterade att
arbetsterapeutens uppgift är att se till aktivitetsproblematiken och att man måste arbeta med
att hjälpa patienten med de problem de upplever att de har. Deltagarna menade att det är
viktigt att skapa ordning och struktur kring behandlingen eftersom det skapar trygga ramar för
patienten men även hjälpa till att skapa ordning och struktur i hemmiljön och patientens liv
med hjälp av exempelvis scheman. Resultatet med behandlingen blir att försöka skapa
struktur och rutiner kring patientens liv. Genom behandlingen lär sig patienten känna kontroll,
genom att först lära sig känna kontroll och få en struktur i behandlingssituationen kan
patienten sedan lära sig överföra detta till vardagen.
33
8 Referenslista
Aubin, G., Hachey,R. & Mercier, C. (1999) Meaning of Daily Acitivites and Subjective
Quality of Life in People with Severe Mental Illness. Scandinavian Journal of Occupational
Therapy, 6, 53-62
Bejerholm, U., & Eklund, M. (2005a). Vardagslivet. I D. Brunt & L. Hansson (Red.), Att leva
med psykiska funktionshinder - livssituation och effektiva vård- och stödinsatser (pp. 103122). Lund: Studentlitteratur.
Brown, C (2003b) Adults whit Mental Illness -Intervention for People whit Serious Mental
Illness. Blesedell Crepeau, E., Cohn, E S., Boyt Schell, BA. (2003) Occupational Therapy
Pennsylvania; Lippincott Williams & Wilkins
Cullberg, J (1999) Dynamisk psykiatri (5:e upplagan). Finland; WSOY Natur och kultur
Dahlberg, K. (1993) Kvalitativa metoder för vårdvetare Lund; studentlitteratur
Eklund, M., & Svensson,B. (2005b). Behandlingsrelationens betydelse. I D. Brunt & L.
Hansson (Red.), Att leva med psykiska funktionshinder - livssituation och effektiva vård- och
stödinsatser (pp. 103-122). Lund: Studentlitteratur.
Etisk kod för arbetsterapeuter. (2005). Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter
Jakobsson, A (2007, nov) Antal personer vårdade för emotionell instabil
personlighetsstörning F603, Epidemilogiskt Centrum patientregistret
Haglund, L. (1999) Arbetsterapeutisk bedömning inom psykiatrisk vård FoU-rapport nr 9
Förbundet Sveriges arbetsterapeuter
Herlfosson, J. & Landqvist, M. Diagnostic and statistical Manual of Mental Disorders.
(1995) Kristianstad ; Kristianstad Boktryckeri
Hejll, B. (2006) Riktlinjer vid behandling av borderline personlighetsstörning. Göteborg;
PBV
Kielhofner, G. (2002) A model of human occupation. Baltimore; Lippincott Williams &
Wilkins.
Kielhofner, G. (1994) Grundläggande begrepp i arbetsterapi. FoU –rapport nr 7 1994.
Nacka; förbundet Sveriges arbetsterapeuter.
Kylén, J-A. (2004). Att få svar. Stockholm: Bonnier utbildning AB
Lantz, A. (1993) Intervjumetodik. Lund; studentlitteratur
Leufstadius, C., Erlandsson, L-K. & Eklund, M (2006) Time use and daily activites in people
with persistent mental illness. Occupational Therapy International, 13, 123-141
34
Moskovitz, R –A. (2001) Vilse i speglingar –borderline sett inifrån. Falun; AiT
Näslund, G.K. (1998). Borderline personlighetsstörning. Uppkomst, symtom, behandling och
prognos. Stockholm: Natur och kultur.
Rousseau,A., Dahl, H., Daremo,Å., Falklöf,I., Hulting, K., Paulin, B., Wessel, Y., Wolving,
Y., Zieger, S. & Ringkvist, A-S. Vårdprogram –Emotionellt instabil personlighetsstörning.
Linköping; Psykiatriska kliniken Universitetssjukhuset
Silfving, T. & Nilsson,G. (2001) Farliga relationer? –om borderline. Falun; AiT
Socialstyrelsen (2003) Vård och stöd till patienter med schizofreni –en kunskapsöversikt.
Stockholm; Elanders Gotab
Ward, JD (2003a) Adults whit Mental Illness -Psychiatric Diagnoses and Related Intervention
Issues. Blesedell Crepeau, E., Cohn, E S., Boyt Schell, BA. (2003) Occupational Therapy
Pennsylvania; Lippincott Williams & Wilkins
Internet:
M. Winkler(2006, december) http://web4health.info/sv/answers/border-prevalence.htm
[www-dokument] (2007-11-14, 19.15)
Förbundet Sveriges arbetsterapeuter (2007) Om arbetsterapeuter/ arbetsmarknad [wwwdokument] http://www.fsa.akademikerhuset.se (2007-12-12, 21.00)
Förbundet Sveriges arbetsterapeuter (2007) Om arbetsterapeuter /yrket [www-dokument]
http://www.fsa.akademikerhuset.se/ (2007-02-11, 19.30)
35
9 Bilagor
9.1 Bilaga I
Intervjuguide:
Bakgrundsinformation:
Kan du berätta om dig själv som arbetsterapeut, hur länge har du arbetat inom psykiatrin?
Finns det några specifika karaktärsdrag hos personer som lider av borderline?
Vad har du för erfarenheter av att arbeta med borderline patienter?
__________________________________________________________________________
1. Vilka arbetsmetoder använder du dig av i arbetet?
2. Kan du berätta mer i detalj hur du utför din behandling med patienten? Vad är det du
konkret gör med patienten?
3. Kan du ge oss något fallexempel och berätta mer i detalj om detta?
4. Hur får du in aktivitetsperspektivet i ditt arbete?
5. Vilken arbetsterapeutisk behandlingsmetod tycker du är den som hjälper patienten
mest?
6. Har du något du vill tillägga som du tycker vi glömt fråga om?
36
9.2 Bilaga II
Kön
Män
Kvinnor
Ålder
0- 14
15-24
25-44
45-64
65-74
75-84
85+
0- 14
15-24
25-44
45-64
65-74
75-84
85+
Slutenvård
Kön
Ålder
Män
0- 14
15-24
25-44
45-64
65-74
75-84
85+
Kvinnor 0- 14
15-24
25-44
45-64
65-74
75-84
85+
Öppenvård
2001
7
51
9
43
170
46
3
2002
2003
2004
2005
2006
13
101
18
*
24
100
29
28
140
56
44
132
58
*
50
164
74
*
154
487
131
4
335
723
188
4
*
4
418
875
225
6
*
634
1278
362
11
*
*
121
377
102
6
*
2001
2002
2003
2004
2005
2006
25
95
18
*
25
95
15
29
79
15
*
17
76
18
*
19
68
22
25
76
23
*
*
*
183
413
95
*
*
202
356
78
*
*
*
195
373
93
*
*
257
375
95
*
*
303
458
112
*
*
Utdrag ur patientregistret
Antal indidvider vårdade för Emotionell instabil personlighetsstörning F603
Stjärnmarkerade celler innehåller mellan 1 och 3 individer och censureras.
2
369
466
120
4
*
