Borderline och beroende

Hälsa och behandling
På Beroendecentrum i Stockholm har patienter med borderline och beroende möjlighet att samtidigt få hjälp med både personlighetsstörningen
och beroendet. Inom ramen för ett forskningsprojekt erbjuds de så kallad
mentaliseringsbaserad terapi och kraftigt stöd för att klara drogfriheten.
Text Åsa Bolmstedt Foto Anna Rut
Borderline och
beroende
S
om socionom och psykoterapeut har Eva Rosenlund
arbetat med personer
med samsjuklighet sedan
1980-talet. Länge har hon
upplevt att man inte haft några bra
metoder för att hjälpa dessa personer,
men nu kan det bli ändring på det.
Sedan fem år ingår hon i ett forskningsprojekt vid Beroendecentrum
i Stockholm där man prövar om
mentaliseringsbaserad terapi, MBT,
tillsammans med aktivt stöd för att
hålla sig drogfri kan hjälpa personer
med beroende och borderline, eller
emotionellt instabil personlighetsstörning som det också kallas.
– Tidigare har jag ibland känt mig
hjälplös, famlat och gått på intuition.
Nu har vi en teori och verktyg som
förhoppningsvis gör att vi kan stödja
dem bättre, säger hon.
Personlighetsstörningen borderline innebär att man har svårt att
tolka och förstå sina egna känslor,
Alkohol & Narkotika Nr 6/2013
som snabbt kan växla och ofta är
starka. Det är också svårt att förstå att
andra människors handlingar beror
på vad de tänker och känner. Det kan
leda till bland annat trassliga relationer, osäkerhet på vem man är eller
impulsiva handlingar. Ofta är det när
känslorna är för starka som man gör
destruktiva saker som missbruk eller
tar ett återfall.
Personer mellan 18 och 65 år som har
eller har haft ett beroende av alkohol,
läkemedel eller droger och dessutom
har borderline kan komma med i projektet. Först görs en noggrann utredning för att ställa diagnos, sedan lottas deltagarna till två grupper. Kontrollgruppen får ordinarie behandling
med stödsamtal, återfallsprevention
eller behandling med subutex eller
metadon. Interventionsgruppen får
samma behandling och dessutom
MBT. Det innebär att de har ett individuellt samtal och ett gruppsamtal
i veckan i 18 månader. Då övar de
på mentalisering, det vill säga att
reflektera över sina egna och andras
tankar och känslor och hur de hänger
ihop med olika handlingar. Målet är
att man på sikt ska kunna stanna upp
även i laddade situationer, analysera dem och inte rusa iväg och göra
destruktiva saker. Det ingår också
en kurs då de utifrån ett teoretiskt
perspektiv får lära sig vad borderline
och mentalisering är, och hur det kan
hänga ihop med missbruket.
Patienterna följs upp var sjätte
månad från inskrivningen till ett
och ett halvt år efter att de avslutat
behandlingen och både det privata
och professionella nätverket med exempelvis anhöriga och socialtjänsten
involveras.
Hittills har 44 patienter kommit
med i projektet, några har hunnit gå
klart, andra är fortfarande mitt uppe i
det eller har nyss startat.
Målet är att se om MBT-behand19
Ω
Björn Philips och Eva Rosenlund behandlar både personlighetsstörningen och
beroendeproblematiken på samma gång.
”Det är inte patienterna
som ska passa in i
behandlingsutbudet
utan behandlingen måste
anpassas till dem”
20
ling samtidigt som ordinarie beroendebehandling dels kan leda till att
svårigheterna på grund av borderline
minskar eller försvinner helt, dels
om konsumtionen av alkohol, tabletter eller narkotika minskar och om
patienterna lyckas hålla sig drogfria.
Forskarna undersöker också om patienterna mår bättre generellt.
– MBT har visat sig fungera bra
för personer med borderline utan
samtidigt missbruk. Nu vill vi ta reda
på om det hjälper även vid samsjuklighet. Man brukar säga att det här är
en svårbehandlad grupp, men vi får
inte lägga skulden på dem utan måste
tänka att vår organisation ännu inte
klarar av att behandla patienter med
dubbeldiagnos. Det är inte patienterna som ska passa in i behandlingsutbudet utan behandlingen måste
anpassas till dem, säger Björn Philips,
forskare på Beroendecentrum och
projektledare i MBT-projektet.
För några år sedan gjorde han en
kartläggning av behandlingsutbudet
på Beroendecentrum i Stockholm.
Då såg han att många patienter har
samsjuklighet och att depression,
ångest och personlighetsstörningar
är vanligt.
– Vissa läkare, sjuksköterskor
Alkohol & Narkotika Nr 6/2013
Hälsa och behandling
och psykologer använde psykoterapi,
men kravet var att patienten först
skulle lyckas hålla sig nykter eller
drogfri i tre till sex månader innan
terapin kunde börja. Nu prövar vi att
behandla alkohol- eller narkotikaproblematiken samtidigt som personlighetsstörningen, säger Björn Philips.
Patienterna som deltar i projektet
har en varierande livssituation.
Några har barn, partner och arbete,
men flera har uttalade drogproblem,
sociala problem och är arbets- och
bostadslösa. Gemensamt för många
är att vardagen innebär ett oerhört
kämpande. Det är vanligt med hög
vårdkonsumtion och att ha varit inlagd på sjukhus på grund av skador eller självmordsförsök. Många har varit
i beroendevården länge. Några har
varit på behandlingshem då man haft
fokus på hela människan, men oftare
har de skickats fram och tillbaka mellan beroendevården och psykiatrin.
– De är både vårdvana och vårdskadade, säger Eva Rosenlund. För att
kunna hjälpa personer med samsjuklighet känns det som en nödvändighet att ha hela bilden. När man tittar
på förutsättningarna för livet de levt
är det rimligt att de har missbrukat.
Ibland kan det låta som om de är föraktfulla och inte bryr sig om sin hälsa.
Men under ytan finns en jättestor
oro. Det märker jag när vi har träffats
några gånger.
Eva Rosenlunds erfarenhet är att
patienterna som blir tillfrågade om
att ingå i MBT-projektet blir glada
och hoppfulla, samtidigt som de är
nervösa för att hamna i kontrollgruppen.
Behandlingen startar alltid med
den individuella terapin där terapeuten börjar med att etablera en
kontakt med patienten, inventera
vad det finns för risksituationer och
vilka strategier som kan användas när
det krisar. I det arbetet ingår också
Alkohol & Narkotika Nr 6/2013
att börja utforska hur känslor, tankar
och beteenden hänger ihop. Därefter
börjar gruppterapin. Där jobbar de
också med känslor, tankar och beteenden, men eftersom det sker i grupp
blir det mer utmanande då de måste
förhålla sig till relationerna som skapas i gruppen. Därtill kommer kursen
som tar upp samma frågor ur ett mer
teoretiskt perspektiv.
– Det blir olika sätt att jobba omkring samma sak, i gruppen är det
mer action, i de individuella samtalen
mer eftertanke, säger Eva Rosenlund.
Hon berättar att patienterna ofta
har stora förhoppningar i början, men
en bit in i behandlingen dyker rädslor
upp och då kommer ofta en period av
kriser och ibland återfall.
– Vi lägger stor vikt vid att kämpa
med drogfriheten. På vissa ställen
är nätverket snabbt med och stöttar. På andra ställen har vi fått lägga
ner mycket tid på att ha möten, men
ibland känns det som om socialtjänsten mest kämpar med en dålig ekonomi och att göra så lite de kan, säger
Eva Rosenlund.
Om någon tar ett återfall är målet
att bryta det så snabbt som möjligt
och då finns möjligheten att lägga in
sig på beroendeakuten. När patienten
kommer tillbaka jobbar de med att
förstå vad som hände och hitta strategier för att undvika att det sker igen.
Ännu finns inga färdiga resultat från
projektet, men Björn Philips har gjort
några iakttagelser. Bland de patienter
som har fullföljt är känslan att de haft
god hjälp av terapin. De har blivit mer
reflekterande och det påverkar deras
vardagsliv på ett positivt sätt. De mår
allmänt bättre, fungerar bättre i sina
relationer och ser ljusare på tillvaron.
– Dessa personer har inte lika
många och lika allvarliga återfall som
tidigare.
Sedan finns de där utvecklingen
varit halvbra, eller som hoppat av.
– I de fallen verkar det som att vi
inte har kommit igång på rätt sätt. Vi
har spelat in alla terapier och gjort
en mindre studie där vi jämfört tre
fall då patienterna fullföljde behandlingen med tre då de hoppade av.
När det gick bra lyckades terapeuten
verkligen hjälpa patienterna att utforska sina känslor. När de hoppade
av var terapeuten mer undervisande,
säger Björn Philips.
I väntan på resultaten från detta projekt och annan forskning om framgångsrika behandlingar vid samsjuklighet tycker han att man får pröva
att använda insatser som visat sig
fungera på patienter utan beroende
och undersöka om de också fungerar
för denna grupp.
– Det är ett problem att vi saknar
evidens. I dag får man använda sitt
kliniska omdöme. Ibland kan nog
missbruk vara ett hinder för behandlingen, men då tänker jag att man
får ha en intensiv beroendevård som
hjälper patienten att vara drogfri. I
andra fall behöver man kanske tänka
tvärtom: om en person tar till sprit
för att dämpa svåra känslor kan det
vara svårt att göra något åt missbruket om personen inte samtidigt får
hjälp med känslorna, säger han.
När det gäller MBT-studien
hoppas han att de kommer att få se
en tydlig skillnad både vad gäller
borderlinediagnos och alkohol- och
narkotikasituation jämfört med kontrollgruppen.
– Det är rimligt att det är lättare
att hålla sig nykter och drogfri om
man mår bättre. Får man hopp om
framtiden finns ett värde även i det.
Men vi kommer säkert inte lyckas
med alla. Frågan är då om vissa behöver mer omfattande behandling och
om vi kan hitta ett optimalt stöd för
att livet ska fungera så bra som möjligt.
21