Laborationskompendium

Laborationer
i
Anatomi & Fysiologi
B-HEMOGLOBIN
Trivialnamn; B-Hb,Hb
Metod: Absorbansmätning med HemoCue B-Hemoglobin system
Storhet: g/L
Remissord: B-Hb
Medicinsk bakgrund
Hemoglobinet (Hb) utgör den huvudsakliga beståndsdelen i erytrocyten. Varje erytrocyt
innehåller normalt ca. 280 miljoner Hb-molekyler. Hb-molekylen är uppbyggd av en
globindel med fyra peptidkedjor samt fyra hem-grupper, en på varje kedja. Hemoglobinet
fungerar som syre- och koldioxid-transportör.
Utmognaden av erytrocyter kallas erytropoes och regleringen av denna antas ske med hjälp av
hormonet erytropoetin. Syntesen av erytropoetin sker i njurar och styrs av syrgastrycket i
njurvävnaden. Dagligen bildas ca 20 ml erytrocyter. För att få en normalt fungerande
erytropoes krävs även järn, vitamin B12 och folsyra. Hb påverkas av fysisk ansträngning och
träningsgrad. Om man bortser från dessa variationer verkar varje individ ha ett optimalt Hbvärde som man behåller så länge man är frisk. Däremot varierar Hb avsevärt mellan olika
individer, därför är referensområdena breda.
Förhöjda Hb-värden kan innebära polycytemi, men Hb-värdet kan också vara normalt vid detta
tillstånd. Polycytemi kan vara absolut eller relativ. En absolut ökning kan vara primär som vid
polycytemia vera eller sekundär till ökad erytropoetininsöndring vid t ex. lunginsufficiens,
kongenitalt hjärtvitim med höger/vänster shunt, vissa njurtumörer m.m. Relativ polycytemi är
en följd av låg plasma volym och ses vid svår intorkning.
Låga värden innebär anemi (blodbrist). Minskade totala erytrocyter, anemi, kan ha olika
anledningar och kräver ibland speciell utredning.
Orsaker till anemi:
•
•
•
Minskad bildning av förstadier till erytrocyter (nedsatt produktion av erytropoetin,
benmärginsufficiens).
Mognadsrubbningar med ineffektiv erytropoes (ex B12- folsyra,järnbrist eller leukemi).
Ökad försvinnande av erytrocyter från blodbanan (ex. blödning, hemolys).
Ett lågt värde behöver dock inte alltid innebära miskad total erytrocytvolym utan kan betingas
av ökad plasmavolym. Detta kan ses vid makroglobulinnemi, graviditet och vid splenomegali.
Analysprincip
HemoCue B-hemoglobin system består av engångs mikrokuvetter med reagens i torr form och
en specialkonstruerad fotometer. Mikrokuvetter användes vid provtagningen för uppmätning av
prov, som reaktionskärl och som mätkuvett i fotometer. Fotometern följer reaktionsförloppet
och presenterar resultatet när reaktionen är avslutad.
Natriumoxalat hemolyserar erytrocyterna och hemoglobin frigörs. Natriumnitrit överför
hemoglobin till methemoglobin, som med natriumazid ger azidmethemoglobin. Absorbansen
mäts vid två väglängder, 570 och 880 nm, for att kompensera för ev. turbiditet av olika
ursprung.
Reagenser
Mikrokuvetten innehåller natriumdeoxycholat, natriumnitrit, natriumazid och icke reaktiva
komponenter. Kuvetten ska förvaras torrt i rumstemperatur.
Burken innehållande kuvetter bör alltid hållas stängd. Filtret inne i locket absorberar fukt.
Gamla och fuktade kuvetter ska inte användas.
Provtagning / Utensilier
Kapillärt, venöst eller arteriellt blod kan användas. Provet bör tas i rör innehållande EDTA,
Li-heparin eller heparin/fluorid. Venprovet kan användas inom 24h, mikrokuvetten måste
mätas inom 10 min.
UTFÖRANDE
Kapillär provtagning tas vanligen i lång- eller ringfingret. Kapillärprov kan också tas i
örsnibben.
Gör så här:
1. Handen skall vara varm och avslappnad. Ta ett fast grepp om lång- eller ringfingrets
övre del, spänn huden, men tryck inte så hårt att den blir vit. Den ska vara röd-violett.
För kraftig stas kan medföra att blodet blandar sig med vävnadsvätska.
2. Desinfektera huden och låt den torka. Huden måste vara absolut torr vid punktion.
3. Håll hårt om fingertoppen i "stickögonblicket". Om tryckkänslan ökar, minskar känslan
för sticksmärtan.
4. Ta lancetten och gör ett snabbt och "snärtigt" instick. Insticket ska inte vara för nära
nagelbandet och inte för ytlig.
5. Släpp stasen omedelbart efter insticket.
6. Ta en ny tork och torka bort de första dropparna som kan innehålla desinfektionsmedel,
vävnadsvätska och hemolyserade erytrocyter. Torkningen stimulerar dessutom
blodflödet.
7. Stasa lätt med din vänstra hands tumme och pekfinger över leden där små blodkärl går
fram. Stasa och släpp omväxlande så att det blir pumprörelser.
8. För kuvettens spets till bloddroppens mitt, ovanifrån.
9. Låt kapillärkraften suga in blodet i kuvetten i ett svep. OBS! Efterfyll aldrig kuvetten.
10. Torka av överskottet av blodet från utsidan av kuvetten. Se till att inget blod sugs ut ur
kuvetten. Tryck en torr tvättork mot insticksstället tills blödningen avstannat.
11. Kontrollera att kuvetten inte har några luftblåsor.
12. Lägg kuvetten i släden och för in den helt till stopp. Kuvetten måste mätas inom 10
minuter. Resultatet avläses efter 15-45 sekunder.
Svarsrutin
Svaret lämnas utan decimal i enheten g/L.
Mätområde: 0-256 g/L
Om svaret är > 256 g/L måste provet analyseras med en annan metod.
Referensintervall
Män:
Kvinnor:
135-175 g/L
120-155 g/L
Barn:
<3 mån
<1 år
<5 år
<10 år
<12 år
140-240 g/L
100-160 g/L
95-135 g/L
110-150 g/L
115-150 g/L
Dessa referensområdet är enligt Kungälvs sjukhus 2004.
Kontroller
Interna kontroller
Vid rutinarbete körs kontroller dagligen. Fotometern kontrolleras med tillhörande
kontrollkuvett. Erhållet värde får ej avvika > ±3 g/L. OBS! Vidrör inte det lilla runda optiska
filtret. Fel värde fås om det blir smutsigt.
Euro Trol normal och låg analyseras dagligen enligt föreskrifterna. Dessa kontroller används
för att kontrollera hela systemet, både fotometer och kuvetter.
Externa kontroller
EQUALIS kontrollprogram Hb för primärvård 12 utskick årligen.
Felkällor
Dåligt blodflöde pga dålig cirkulation eller felaktig provtagningsteknik. Den första
bloddroppen innehåller en ansamling av erytrocyter som ger falskt för högt Hb-värde. Om ett
spontant blodflöde inte erhålls riskerar man en utspädning av bloddroppen med vävnadsvätska
vilket medför ett falskt lågt värde.
• Gamla eller skadade kuvetter
• Kontaminering av kuvettens optiska öga
• Blåsor i kuvetten
• Smutsig optronikenhet
OBS ! kapillärblod kan ge ett något högre Hb än venöst blod.
OLYCKSFALLSRISKER OCH
ARBETSMILJÖPROBLEM
Allt provmaterial betraktas som potentiellt smittfarligt
HEMATOKRIT (B- Erytrocyter, volymfraktion)
Storhet: %
Remissord: B-EVF
Medicinsk bakgrund
Med EVF menas den procentuella volym som erytrocytvolymen utgör av blodet.
Metoden kan används tillsammans med hemoglobinbestämning för att påvisa anemi
(blodbrist) respektive en ökning av erytrocytmängden (polycytemia).
Fördelen med denna metod är att man samtidigt kan inspektera plasman och påvisa eventuella
avvikelser som ikterus (gulsot) eller hypertriglycerider (höga triglycerider).
Vid uttalade blodbristtillstånd finns ofta intresse att jämföra variationer i erytrocytvolymen
med hemoglobinhalt och antalet erytrocyter för att mäta selektiv hemoglobinmättnad eller
medelblodkroppsvolym .
Analysprincip
Volymfraktion av erytrocyter definieras som den procentuella volym som erytrocyterna utgör
av blodet. Man beräknar förhållandena enligt formeln:
EVF (%) =
Erytrocytpelarens höjd i mm
• 100
hela vätskepelarens höjd i mm
Avläsning
Man mäter den röda blodkroppspelaren. Om man ser noga efter kan man se litet skikt ovanpå
erytrocyterna som är gråvitt. Detta skikt består av leukocyter och trombocyter och brukar kallas
för buffy coat. Erytrocyterna har högre densitet och lägger sig i botten av röret.
OBS! Buffy coat räknas inte in i volymfraktionen för röda!
Reagenser/Utensilier
Hepariniserade glaskapillärrör
Specialutrustad centrifug med tallrikshuvud
Pastellina
Linjal
Provtagning
Kapillärt eller venöst blod kan användas. Venprov bör tas i rör med EDTA- eller
heparintillsats. Blanda (vagga) omedelbart efter provtagning för att undvika koagulering och
5-10 minuter innan hematokritbestämmning.
UTFÖRANDE
1. Fyll hepariniserade kapillärrör med kapillärblod ca 10 mm från fria änden. Förslut
rörets fria ände med plastellina.
2. Placera röret i centrifugens numrerade spår med den tillslutna delen riktad utåt.
3. Skruva fast det runda skyddslocket. Centrifugera i 5 min.
4. Läs av erytrocytfraktionen.
Referensintervall
Män:
Kvinnor:
39–50 %
35–46 %
Barn:
<7 dagar
<3 mån
<1 år
<5 år
<10 år
<12 år
>12 år
58-68 %
35-50 %
33-45 %
30-40 %
33-43 %
35-45 %
36-48 %
Dessa referensområden är enligt Kungälvs sjukhus 2004.
Indikation
Ändring i kroppsläge påverkar hemoglobinvärdet. I genomsnitt är det 8% högre i stående
ställning än liggande. Vid stora brännskador sipprar stora mängder plasma ut och förloras
genom sårytorna. Detta ger falskt höga värden på EVF.
Efter stora blodförluster sjunker värdet då blodet kompenserats.
Förutom information om erytrocytvolymfraktionen ger denna metod även information om ett
högt antal leukocyter och plasmapelaren kan visa om det föreligger ikterus eller inte.
OLYCKSFALLSRISKER OCH
ARBETSMILJÖPROBLEM
Allt provmaterial betraktas som potentiellt smittfarligt
Plasma
Blod
Buffy
coat
Erytrocyter
Plastelina
Före
centrifugering
{
{
Efter
centrifugering
Blodpelaren kan variera i längd inom vissa
gränser
B-GLUKOS
Trivialnamn: Blodsocker
Metod: Absorbansmätning med HemoCue Glukos system.
Storhet: mmol/L
Remissord: P-Glukos
Litteratur
Femlund P, Hansson A, Lundh B, Laurell C-B. Klinisk kemi i praktisk medicin. Lund:
Studentlitteratur, 1986.
Analysförteckning & Provtagningsföreskrifter, Klin Kem Lab, Karlstad.
HemoCue B-Glukos fotometer bruksanvisning.
Medicinsk bakgrund
Glukos är cellens huvudsakliga energikälla. Koncentrationen av glukos i blodet står under
strikt metabolisk kontroll och uppvisar normalt endast små variationer.
Hypoglykemi ses vid en rad tillstånd. Vanligast vid överdosering av insulin eller
sulfonureidpreparat, samt vid insulinproducerande tumörer (insulinom). Hypoglykemi ses
också vid tillstånd med försämrad glukosproduktion i levern, såsom vid malnutrition i
kombination av alkoholtillförsel och vid extrema fall av leverskada t ex cirros i sena stadier.
Vissa sällsynta metaboliska sjukdomar hos barn är också förenad med hypoglykemi. Hit hör en
del glykogenoser, hereditär glukosintollerans och hereditär galaktosintollerans.
Hyperglykemi ses vid absolut eller relativ insulinbrist (diabetes mellitus) och vid överskott av
diabetogent verkande hormoner (glukagon, adrenalin, kortisol och tillväxthormon). Därtill kan
hyperglykemi, vanligen av övergående natur, ses mer eller mindre frekvent vid följande
tillstånd: hjärtinfarkt (adrenalin + kortisol-effekt), tillstånd med intracerebral tryckstegring,
akut pankratit, akuta massiva leverskador samt anorexi.
Analysprincip
För HemoCue:
HemoCue B-Glukos system består av engångs mikrokuvetter med reagens i torr form och en
specialkonstruerad fotometer. Mikrokuvetten används vid provtagningen för uppmätning av
prov, som reaktionskärl och som mätkuvett i fotometern. Fotometern följer reaktionsförloppet
och presenterar resultatet när reaktionen är avslutad.
Saponin hemolyserar erytrocyterna och risätter dess innehåll. α-D-glukos överförs till β-Dglukos av enzymet mutarotas. Enzymet GDH (glukosdehydrogenas), som är specifikt för β-Dglukos, katalyserar i närvaro av NAD (nicotine amide adenin dinucleotide) oxidationen av β-Dglukos, varvid NADH bildas. Enzymsystemet GDH/mutarotas ger ett molärt förhållande
mellan tillgängligt glukos och bildad NADH. Av kromogenet MTT (ett tetrazoliumsalt) bildas i
närvaro av NADH med diaforas som katalysator en färgad formazanförening. Den färgade
formazanföreningen mäts fotometriskt vid två våglängder, 660 nm och 830 nm.
Provtagning/Provtagningsföreskrifter
Kapillärt, venöst eller arteriellt helblod. Antikoagulantia i fast form,
EDTA, heparin/fluorid, natriumfluorid eller
heparinfluorid/kaliumoxalat rekommenderas för att undvika spädningseffekter.
Mikrokuvetten måste mätas inom 40 sekunder efter det att prov sugits in.
På grund av att resultatet kan påverkas av glykolys bör mätning av glukoskoncentrationen i
färska venprover utföras snarast efter provtagningen. Prover tagna i EDTA skall analyseras
inom 30 minuter, samt prover tagna med t ex natriumfluorid helst inom en timma. Glykolys
sker mer eller mindre i alla typer av rör och medför ett falskt för lågt resultat.
Analysutensilier
HemoCue Glukos Monitor
HemoCue P-Glukoskuvetter
Kalibrering
Fotometern levereras kalibrerad mot en våtkemisk glukosdehydrogenasmetod med
hemolysering och fällning enligt tillverkarens kalibreringsinstruktion QK-003.
Fotometern får därefter endast kalibreras av leverantören.
Kontroller
Interna Kontroller
Fotometern kontrolleras dagligen med tillhörande kontrollkuvett.
Kontrollkuvetten skall ha samma serienummer som fotometern.
Kontrollkuvetten används för att kontrollera att fotometerns kalibrering är stabil. Erhållet värde
får ej avvika mer än ± 0,3 mmol/L från angivet värde på medföljande kontrollkort.
Anteckna alltid värdet på kontrollistan.
OBS! Vidrör inte det lilla runda optiska filtret. Blir detta smutsigt får man felvärde på
kontrollkuvetten.
Rengöring: Se handhavandebeskrivningen.
Externa Kontroller
EQUALIS kontrollprogram Hb/Glu/CRP för primärvård 12 utskick/år.
UTFÖRANDE
För HemoCue:
Kapillär provtagning tas vanligen i lång- eller ringfingret. Kapillärprov kan också tas i
örsnibben.
Gör så här:
1. Handen skall vara varm och avslappnad. Ta ett fast grepp om lång- eller ringfingrets
övre del, spänn huden, men tryck inte så hårt att den blir vit. Den ska vara röd-violett.
För kraftig stas kan medföra att blodet blandar sig med vävnadsvätska.
2. Desinfektera huden och låt den torka. Huden måste vara absolut torr vid punktion.
3. Håll hårt om fingertoppen i "stickögonblicket". Om tryckkänslan ökar, minskar känslan
för sticksmärtan.
4. Ta lancetten och gör ett snabbt och "snärtigt" instick. Insticket ska inte vara för nära
5. nagelbandet och inte för ytlig.
6. Släpp stasen omedelbart efter insticket.
7. Ta en ny tork och torka bort de första dropparna som kan innehålla desinfektionsmedel,
vävnadsvätska och hemolyserade erytrocyter. Torkningen stimulerar dessutom
blodflödet.
8. Stasa lätt med din vänstra hands tumme och pekfinger över leden där små blodkärl går
fram. Stasa och släpp omväxlande så att det blir pumprörelser.
9. För kuvettens spets till bloddroppens mitt, ovanifrån.
10. Låt kapillärkraften suga in blodet i kuvetten i ett svep. OBS! Efterfyll aldrig kuvetten.
11. Torka av överskottet av blodet från utsidan av kuvetten. Se till att inget blod sugs ut ur
kuvetten. Tryck en torr tvättork mot insticksstället tills blödningen avstannat.
12. Kontrollera att kuvetten inte har några luftblåsor.
13. Lägg kuvetten i släden och för in den helt till stopp. Kuvetten måste mätas inom
40 sekunder. Resultatet avläses efter 15-240 sekunder. Resultatet stannar i
avläsningsfönstret så länge släden är i mätläge. Kasta kuvetten efter mätningen. Den
kan inte mätas om.
Venöst eller arteriellt blod från rör eller spruta:
1. Blanda väl.
2. Använd droppstift eller pipettera en bloddroppe på en hydrofob yta t ex en plastfilm
(OH-film går bra).
3. Fyll kuvetten som ovan.
4. Kuvetten kan fyllas direkt från röret om detta ej skall användas till andra analyser.
Uträkning/ Svarsrutin
För HemoCue:
Svar lämnas med en decimal i enheten mmol/L.
Mätområde: 0-31 mmol/L
Resultat över 31 mmol/L indikeras som ”HHH”.
Referensintervall
fP-Glukos 3,6-6,1 mmol/L
Felkällor
Gamla eller skadade kuvetter. Kontaminering av kuvettens optiska öga. Blåsor i kuvetten.
Smutsig optronikenhet.
OLYCKSFALLSRISKER OCH
ARBETSMILJÖPROBLEM
Allt provmaterial skall betraktas som potentiellt smittfarligt.
fPt-GLUKOSBELASTNING, peroral
Trivialnamn: Glukosbelastning
Metod: P-Glukos
Storhet: mmol/L
Remissord: Glukosbelastning, peroral
Litteratur
Femlund P, Fex G. Hansson A, Stemflo J, Liudh B. Laurells klinisk kemi i praktisk medicin.
Lund: Studentlitteratur, 1991: 191-193.
WHO: Technical Report Series 727. Diabetes Mellitus, 1985.
Medicinsk Bakgrund
Peroral glukosbelastning förekommer i tre versioner:
A. Enkel glukosbelastning (enl WHO)
B. Utökad glukosbelastning
C. Utökad glukosbelastning med uringlukosbestämning
Peroral glukosbelastning används vid utredning av tillstånd med sänkt glukosomsättning:
• Diabetes mellitus
• Olika endokrinologiska utredningar (tex. tyretoxikos, Cushing s syndrom, akromegali,
feokromocytom, hyperaldosteronism och glukagonom).
• Vid sjukdomar med stark inflammatorisk reaktion (t. ex. trauma, sepsis) kan en sänkt
glukostolerans föreligga.
• Vissa läkemedel (tiazider, glukokortikoider m fl.) kan ge upphov till sänkt
glukosomsättning.
• Kaliumbrist, fysisk inaktivitet och långvarig fasta kan leda till sänkt glukostolerans.
För diagnosen diabetes mellitus bör enkel glukosbelastning tillämpas och tolkas enl WHO's
kriterier. För utredning av andra tillstånd med sänkt glukosomsättning kan valfri form av
peroral glukosbelastning med eller utan uringlukosbestämning tillämpas.
För utredning av tillstånd med förhöjd glukosomsättning ska intravenös glukosbelastning
tillämpas, då eliminationshastigheten vid peroral glukosbelastning kan påverkas av variationer i
ventrikelns tömmningshastighet.
Provtagning/ Provtagningsutensilier
Patienten ska vara fastande från kl 22.00 kvällen innan undersökningen. Kraftig
kroppsansträngning och rökning ska undvikas.
Patienten ska ligga under hela undersökningen Patienten ska vara feberfri vid undersökningen.
Provtagning kan ske både venöst och kapillärt.
Glukos (vattenfri) 1,75 g/kg kroppsvikt upp till max 75 g 350mL vatten
HemoCue Glukos-fotometer
Hemocue P-Glukos kuvetter till kapillärprovtagning.
Material för kapillär provtagning.
Tidur
Protokoll med kurvblad (endast till lång glukos-belastning)
Analysutförande, utökad glukosbelastning begränsad till 120 minuter
1. Kontrollera patientens vikt.
2.Lös upp glukos (vattenfri) 1,75 g/kg kroppsvikt (max 75g) i350 mL vatten.
3. Förbered provtagning med Hemocue P-glukos kuvett.
4. Ta prov för glukosbestämning (0-prov).
5. Uppmana patienten att dricka glukoslösningen. (Ska drickas på mindre än
10 minuter).
6. Ta blodprov för glukosbestämning vid de angivna tiderna efter glukostillförsel.
Tidtagningen börjar efter glukosintaget.
UTFÖRANDE AV LABORATIONEN
En i varje grupp ska vara fastande (ej äta eller dricka 10 timmar före provtagning). OBS! Får
inte dricka kaffe eller te, ej heller röka eller snusa! Max 1 litet glas vatten.
1. Ta nollprov på den fastande personen i gruppen. Provet tas kapillärt med glukospenna
eller HemoCue.
2. Den fastande äter eller dricker efter anvisning av handledarna.
3. Starta klockan.
4. Ta prov för bestämning av P-glukos efter
a.
b.
c.
d.
e.
15 min
30 min
60 min
90 min
120 min
5. Fyll i formuläret.
6. Rita kurva.
7. Diskutera resultat.
Genomgång av glukosmetabolism och diabetes kommer att göras under väntetider.
Tidpunkt för
glukostillförsel
0 minuter
15 minuter
30 minuter
60 minuter
90 minuter
120 minuter
Klockslag
Värde
REFERENS
INTERVALL
Glukosbelastning
Referensintervall enl WHO, 1999
Normal glukostolerans
Tid
(minuter)
0
120
kB-glukos
(mmol/L)
<5,5
<7,8
vB-glukos
(mmol/L)
<5,5
<6,7
Nedsatt glukostolerans IFG
Tid
(minuter)
0
120
kB-glukos
(mmol/L)
>5,5 <6,1
<7,8
vB-ghikos
(mmol/L)
>5,5 <6,1
<6,7
Nedsatt glukostolerans IGT
Tid
(minuter)
0
120
IFG = Impaired Fasting Glycaemia
kB-glukos
(mmol/L)
<6,1
7,8-11,0
IGT = Impaired Glucose Tolerance
vB-ghAos
(mmol/L)
<6,1
6,7-9,9
Diabetes mellitus
Tid
(minuter)
0
120
kB-glukos
(mmol/L)
>6,1
>11 1
vB-glukos
(mmo/L)
>6,1
>10.0
SAMMAFATTNINGSVIS
fB-glukos
B-glukos
Normalt
≤5,5
<7,8
Nedsatt glukostolerans
7,8-11,0
Diabetes
≥6,1
≥11,1
Diagnostiska kriterier
För diagnos krävs:
•
•
Klassiska symptom samt B-glukos icke fastande ≥11,1 mmol/l.
fB-glukos ≥6,1 mmol/l eller patologisk glukosbelastning vid två tillfällen.
I avsaknad av klassiska symptom räcker alltså ej ett förhöjt värde av fB-glukos eller ett 2-timmarsvärde vid
glukosbelastning, utan två patologiska provsvar krävs.
När görs en glukosbelastning?
BLODGRUPPERING
Medicinsk bakgrund
Blodet delas in i blodgrupper beroende av det blodgruppsantigen som finns på erytrocyternas
yta. Dessa antigener består av olika polysackaridmolekyler. Om man tillhör blodgrupp A
innebär detta att det på cellytan av ens erytrocyter finns ett A-antigen (kännetecknas av
sockermolekylen N-acetylgalaktosamin). Motsvarande gäller om man tillhör blodgrupp B då
man har B-antigen (kännetecknas av sockermolekylen galaktos). En person med blodgruppen
AB har båda dessa antigener. Har man inte något av dessa antigener tillhör man grupp 0.
Vilken blodgrupp man har beror på ärftliga egenskaper och förändras inte under livet.
I blodplasma/serum finns antikroppar mot det eller de blodgruppsantigener som man själv
saknar – detta är den s.k. Landsteiners regel. Antikroppar mot B, anti-B, finns därför i blodplasma/serum hos personer med blodgrupp A och 0, antikroppar mot A, anti-A, hos B och 0.
I plasma/serum hos en individ som har AB saknas båda dessa typer av antikroppar. Denna
regelbundna förekomst av antikroppar, som uppkommer under första levnadsåret, är
karakteristisk just för AB0-systemet och saknas hos praktiskt taget alla andra
blodgruppssystem.
AB0-systemet är tillsammans med Rh-systemet de viktigaste av de 25 blodgruppsystem vi har.
Dessa är de som man främst måste ta hänsyn till vid blodtransfusion. Rh-faktorn finns hos
cirka 85 procent av landets befolkning. Dessa kallas Rh-positiva (Rh+). Resten av
befolkningen, som saknar denna faktor, kallas Rh-negativa (Rh-).
Blodgruppering omfattar:
1. AB0-antigenbestämning på erytrocyter
2. Bestämning av reguljära AB0-antikroppar i plasma eller serum, s.k.
plasma/serumgruppering
AB0-gruppering
För att påvisa förekomsten eller avsaknaden av ett visst blodgruppsantigen använder man
antikroppar som binder till "sitt" motsvarande antigen. Då en antikropp hittar ”sitt” antigen
uppstår agglutination, en sammanklumpning av erytocyterna.
I denna laboration använder vi endast en typ av anti-A och anti-B. På de kliniska
blodgrupperingslaboratorierna används däremot alltid två olika anti-A och anti-B-reagens.
Antingen använder man reagens från olika tillverkare, eller om båda reagensen är
monoklonala, från två olika cellkloner. Detta för att verkligen vara säker på att korrekt resultat
erhållits.
Serumgruppering
Serum eller plasma undersöks på förekomst av reguljära antikroppar mot testerytrocyter med
kända antigen. Testerytrocyterna skall vara av blodgrupp Al, A2, B och 0. Vanligt
förekommande vad gäller A-gruppen är att det finns A-undergrupper. A1 och A2 kan sägas
vara olika varianter med olika starka egenskaper. Hos A1 förekommer A-antigenet i högre
koncentration på erytrocyterna än hos A2. Dessutom finns det vissa biokemiska skillnader
mellan de två och i och med detta kan en person med A2-erytrocyter bilda antikroppar mot
A1-erytrocyter. Hos de personer som tillhör grupp A är ca. 80% A1.
Behörighet
För metoden godkänt behörighetsbevis
Provhantering
Analysen kan utföras på
-Erytrocyter och plasma från rör med EDTA-tillsats.
-Erytrocyter och serum från rör utan tillsats.
-Erytrocyter, kapillärprov i 0,1M natriumcitratlösning. Endast på barn < 6 månader, analys
utföres så snart som möjligt, helst inom några timmar.
Reagens
PBS (fosfatbuffrad koksaltlösning)
Anti-A
Anti-B
Al-, A2, B- och 0-erytrocyter
Utförande
För över så mycket av plasma-fraktionen som möjligt till ett nytt rör. Det får ej komma med
några röda blodkroppar.
För över ett par droppar röda blodkroppar till ett nytt rör.
Patientprov
Plasma/Serum
Röda
Blodkroppar (erytrocyter)
Späd till ca 5 % med PBS
Antigengruppering
AB0:
1
AntiA
2
AntiB
Plasma/Serumgruppering:
3
4
5
6
A1
A2
B
0
• Sätt 2 droppar Anti-A (antikroppar mot A) till 1.
• Sätt 2 droppar Anti-B (antikroppar mot B) till 2.
• Sätt 2 droppar erytrocyt-lösning (5%) till 1 – 2.
-
ABOgruppering
• Sätt 2 droppar plasma till 3 – 6.
• Sätt 2 droppar A1 (celler med A1-antigen) till 3.
• Sätt 2 droppar A2 (celler med A2-antigen) till 4.
• Sätt 2 droppar B (celler med B-antigen) till 5.
• Sätt 2 droppar O (celler utan A- eller B-antigen) till 6.
• Vagga plattan så att allt blandas. Inkubera 15 min i rumstemperatur.
Plasma/
Serumgruppering
Reaktionsmöjligheter vid blodgruppering
Kommersiellt reagens
med antikroppar
Anti-A
Anti-B
+
+
+
+
+
+
+
Testerytrocyter med känt antigen
Slutsats
A1
A2
B
0
+
+
-
+
+
-
+
+
-
-
A
B
0
AB
-
+
-
-
A2
A2B
+
+
Blodgrupp
Avläsning
Avläsning skall ske mot väl belyst bakgrund, ljusbord eller liknande och utförs på sjukhusen
alltid av två personer.
Bedöm agglutinationsgraden makroskopiskt. Kontrollera tveksamma resultat i mikroskop.
Stämmer inte antigen och antikroppsgrupperingen enligt Landsteiners regel, måste detta
utredas innan AB0-grupp svaras ut.
I brådskande fall kan AB0-gruppen svaras ut som "Ej bestämbar". I dessa fall, då det snabbt
krävs blod till en person, ges 0-negativt blod.
Ditt resultat
Kommersiellt reagens
med antikroppar
Anti-A
Anti-B
Testerytrocyter med känt antigen
A1
A2
B
0
Slutsats
Blodgrupp
Njurens fysiologi
Njurens reglering av osmolaritet
En av njurarnas huvudfunktioner är att reglera osmolaritet i kroppsvätskorna till omkring 300
mOsm/L. Osmos är process då olika koncentrationer på ömse sidor om ett membran utjämnas
till följd av diffusion. Lösningen vandrar mellan cellmembranen till dess lösningen, på båda
sidor om membranet, har samma koncentration (av t.ex. salt) vilket är mycket väsentligt för
cellernas funktion.
Det kolloidosmotiska trycket i plasma beror på förekomst av proteiner som inte kan passera
kapillärmembranet och uppgår endast till ca 1,3 mOsm/L medan den totala osmolariteten i
plasma normalt uppgår till ca 300 mOsm/L. Plasmaosmolariteten regleras normalt genom
osmoreceptorer i hypothalamus som styr vattenintaget via törsten och reglerar insöndring av
antidiuretiskt hormon som stimulerar njurarna att retinera vatten och utsöndra hypertonurin.
Regleringen av osmolariteten kan demonstreras i följande experiment: njuren laddas med
överskott vatten eller salt och därefter bestäms hur njuren svarar i form av
koncentreringsförmåga och vilken volym urin som bildas.
Experimentell uppläggning:
1. Begränsa ditt vätskeintag den dag som laborationen ska utföras. Töm blåsan 1 eller 2
timmar innan laborationen börjar och notera tiden. Spara inte urinen.
2. När du kommer till laboratoriet, ta ett urinprov och töm blåsan fullständigt i provkärlet.
Notera exakt tid. Detta prov märks kontroll.
3. Återvänd till laboratoriet och drick omedelbart den lösning som anvisas dig. Drick så
snabbt som möjligt. Gruppen är indelad i tre undergrupper enligt:
undergrupp 1
undergrupp 2
undergrupp 3
800 ml vatten
800 ml vatten + 7g NaCl (tabletter)
200 ml vatten + 7 g NaCl (tabletter)
4. Var 30:e minut efter intag av vätskan så tömmer du blåsan i ett rent kärl. Om du inte kan
kasta vatten så behåll urinen i blåsan till nästa provtagningstillfälle.
5. Analysera urinen från varje provtagningstillfälle för:
•
•
•
volym. Mät volymen med en mätcylinder och uttryck den som ml
utsöndrad/minut.
specifik vikt. Placera en droppe urin i refraktometern och avläs den specifika
vikten.
kloridjon koncentration.
Placera 10 droppar urin i ett provrör (20 dr/ml).
Tillsätt 1 dr 20% kaliumkromat lösning.
Tillsätt 2.9% silvernitrat lösning droppvis under blandning.
Räkna antal droppar silvernitrat som behövs för att ändra färgen från gul-vit till
brun.
Varje droppe 2.9% silvernitrat som tillsatts för att nå brun färg motsvarar 1
mg/ml natriumklorid i urinen. Silvernitratlösningen bör göras färsk dagligen.
Beräkna det totala antal gram natriumklorid i urinen som samlats vid varje 30
minuters intervall och natriumkloridkoncentrationen i milligram per milliliter.
6. Notera resultat från gruppens studenter på tavlan och data arket, beräkna medelvärden för
varje experimentgrupp och rita en kuva över resultaten. Gör tre separata plottar på
ml/minut, specifik vikt och kloridjon koncentration (mg/ml), alla plottade mot tid.
Använd olika färger på varje plott för att visa medelvärdes resultat i grupp 1, 2 och 3. Var
beredd att förklara hur resultaten illustrerar hur njuren behandlar vatten eller salt.
Reaktionsmekanism för den intresserade:
Ag + + Cl − → AgCl
Vit fällning
När alla Cl- är förbrukade sker följande:
Ag + + CrO4− → AgCrO4
Brun fällning
Plotta försökspersonens värden.
Urin volym
ml/min utsöndrad
10
8
6
4
2
Kontroll
30
60
90
120
minuter
NaCl
mg/ml
Specifik vikt
1,04
12
1,03
9
1,02
6
1,01
3
1,00
Kontroll
30
60
minuter
90
120
Kontroll
30
60
minuter
90
120
Intagen
lösning
Volym utsöndrad urin
urinvärden
ml/min
Specifik vikt
K
Student
Grupp
800 ml
vatten
medel
Grupp
800 ml
vatten
+
7g
NaCl
medel
Grupp
200 ml
vatten
+
7g
NaCl
medel
30
60
90
120
K
30
NaCl mg/ml
60
90
120
K
30
60
90
120