Text av Marie Nordahl samt Felicitas Falck
Analys av artikeln ”Group mindfulness-based therapy significantly improves sexual
desire in women”, Lori A Brotto och Rosemary Basson
Studiens syfte, mål, design, metodologi samt analys
Brotto och Basson studerat om terapiformen medveten närvaro kan användas för att behandla
nedsatt lust hos kvinnor, vilket utgör målet för studien. Syftet med den kvantitativa studien
var att testa om en manual för KBT terapi, som inkluderar medveten närvaro och som ges vid
4 sessioner, utgör en effektiv behandlingsmetod för kvinnor som besväras av låg sexuell lust
och/eller frånvaro av fysiologisk sexuell respons (slemhinnesvullnad genitalt samt
lubrikation). Studiepopulationen utgjordes av kvinnor som uppfyllde diagnosen Hypoactive
Sexual Desire Disorder och/eller Female Sexual Arousal Disorder. Deltagare till studien
valdes enligt följande: Kvinnor som sökte för problem med sexuell lust eller upphetsning,
som var 19-65 år gamla, talade flytande engelska och var villiga att delta vid alla fyra
behandlingstillfällena samt samtyckte till att genomgå de mätningar som ingick i studien
inkluderades. Studien innefattar såväl kvinnor med livslånga som nytillkomna problem och
förhållandestatus utgjorde ej ett inklusionskriterium.
Studiedesignen var enligt följande: Deltagarna placerades in i två olika grupper, en som erhöll
behandling på en gång och en som sattes upp på väntelista för behandling. Av studiens totalt
115 deltagare, placerades 67 kvinnor i gruppen som erhöll omedelbar behandling medan 48
kvinnor placerades i gruppen som erhåll senarelagd behandling. Deltagarna i den senare
gruppen erhöll samma behandling som interventionsgruppen, men med efter en tids
fördröjning. Härigenom menar forskarna att de kunde studera om väntetiden påverkade
utfallet. Randomiseringen till grupperna gjordes delvis som ett bekvämlighetsurval utifrån
kvinnornas önskemål om tiden för start på behandling. 106 deltagare fullföljde hela
behandlingen. Ytterligare 11 fullföljde inte utvärderingen. Mängden avhopp från de båda
grupperna var jämförbara.
Studiens effekter mättes via skattningsskalorna Detailed Assessment of Sexual Arousal,
Sexual Interest and Desire Inventory, Female Sexual Distress Scale, Female Sexual Function
Index, Beck Depression Inventory, Dyadic Adjustment Scale samt Five Facet Mindfulness
Questionnaire. Vidare bedömdes fysiologiskt sexuellt gensvar samt subjektiv upphetsning vid
användning av erotika i laboratoriemiljö. Mätningar genomfördes en gång innan behandling
inleddes, upprepades 2-4 veckor efter avslutad behandling samt 6 månader efter avslutad
behandling för de som erhöll omedelbar behandling. Deltagarna som fick försenad behandling
genomgick istället mätningen då studien inleddes, efter väntetiden omedelbart innan
behandling och härefter som såsom för deltagarna i gruppen med omedelbar behandling.
Vidare mättes i vilken utsträckning deltagarna hade genomfört sina hemuppgifter.
Utfallsmått för studien var sexuell lust respektive sex relaterat lidande (distress). De
statistiska beräkningarna baserades på ANOVA analys.
Granskning av forskningsfynd, resultat, forskningsprocessen samt etiska aspekter
Samtliga resultat som presenteras i studien är statistiskt signifikanta. Kvinnorna visade högre
nivåer av sexuell lust efter behandlingen jämfört med innan, vilket gällde båda grupperna.
Graden av lidande minskade för de som erhöll behandling, men även hos de som väntade och
därmed ej erhöll behandling (förrän senare). Detta tydliggör att tiden i sig var en relevant
faktor enligt författarna. Behandling var förenat med en större effekt på lidandet än väntan på
behandling. Graden av objektiv och subjektiv lubrikation förbättrades med behandling liksom
graden av subjektiv mental upphetsning, upplevelsen av genital respons och upplevelsen av
njutning. Den totala sexuella funktionen förbättrades av behandling. Behandlingen påverkade
ej symptom på depression men dessa avtog med tiden oavsett om man erhöll behandling eller
väntade på sådan. Liknande effekter uppmättes för orgasmmått och graden av uttryckta
känslor för sin partner. De största förändringarna i totalpoäng på Female Sexual Distress
Scale (som minskade) och Female Sexual Function Index (som ökade) uppnåddes under
själva behandlingen. Graden av fortsatt förbättring efter avslutad behandling var ringa.
Effekten av behandlingen kvarstod vid uppföljning 6 månader efter avslutad behandling.
Då vi kritiskt granskar artikeln noterar vi att etisk diskussion helt saknas, vilket är en påtaglig
brist. Vidare anser vi att studiedesignen är problematisk och ifrågasätter om denna är den
mest lämpliga. Gruppindelningen görs ej randomiserat vilket sannolikt påverkar resultatet.
Man kan anta att de som ej vill vänta ser till att kvalificera sig för gruppen som får omedelbar
behandling. Vidare har forskarna inte angett vad standardbehandlingen för tillståndet är och
om en sådan finns hade vi velat se en renodlad interventionsstudie för att kunna utvärdera hur
den studerade manualen står sig i jämförelse med sedvanlig behandling. Effekten av
standardbehandling hade också varit relevant att ta i beaktande i en etisk diskussion.
Ytterligare ett problem utgörs av att kontrollgruppen väntar på behandling vilket ej är
detsamma som att inte få behandling. Att erbjuda samtliga deltagare behandling (tidigt eller
sent) kan ses som etiskt rätt men det påverkar resultatet. De som väntar på behandling kan
antas ha hopp om förbättring genom behandling längre fram vilket i sig kan påverka deras
symptom, något forskarna även finner tecken till i studien. Forskarna gör dessutom sin
ANOVA analys på hela studiepopulationen, dvs inkluderar såväl de som får omedelbar
behandling som de som får senare behandling. Här hanteras inte gruppen sen behandling som
kontrollgrupp utan får utgöra en del av själva studiegruppen, vilket är något förvirrande när
resultaten ska utvärderas. Grupperna är också olika i storlek, till följd av att randomiseringen
ej har fungerat. Forskarna anger heller ej hur de mäter fysiologiskt sexuell respons och här
tänker vi att metoden för detta kan påverka resultatet och därför borde ha angivits.
Behandlingsmanualen är omfattande och innehåller flera olika komponenter, såsom
psykoedukation, medveten närvaro, kommunikationsövningar. Såsom studien är upplagd går
det ej att avgöra vilken aspekt av behandlingen som har givit effekt. Det framgår heller ej
tydligt hur man har mätt i vilken utsträckning deltagarna har utfört sina hemuppgifter, vilket
utgör en aspekt av forskarnas hypotes där de predicerade att förändringar i stämningsläge,
graden av medveten närvaro och mängden hemuppgifter som genomförts skulle påverka
deltagarnas sexuella lust, vilket ej visade sig vara fallet.
Granskning av diskussion och dess förhållande till resultaten.
I diskussionsdelen drar författarna slutsatsen att behandling med medveten närvaro kan vara
en relevant behandlingsmetod för bristande lust och upphetsning hos kvinnor. Författarna
menar att behandlingen påverkar såväl subjektiv lust som fysiska och psykologiska aspekter
av upphetsning, eftersom behandlingen påverkade deltagarnas mentala grad av upphetsning,
upplevelsen av genital respons och upplevelsen av njutning. De menar därför att denna
terapiform kan användas för att behandla tillstånd med minskad lubrikation och genital
svullnad hos kvinnor. Att det sexuella lidandet minskade över tid även för de som väntade på
behandling och att depressiva besvär också avtog över tid förklaras av att de som väntade på
behandling var medvetna om att de skulle få behandling längre fram, vilket ökade deras hopp
om förbättring, något vi också finner troligt. En intressant upptäckt var att även
orgasmnivåerna ökade över tid, oavsett behandling, vilket delvis också kan förklaras av att
vetskapen om att man ska få behandling minskar oron och upplevelsen av hopplöshet.
Författarna menar att behandlingen är effektiv då den tränar kvinnor att inte döma sig själva
och acceptera sin partner mer, vilket är viktiga förutsättningar för lust. Ökad förmåga att
beskriva sensationer, kan göra kvinnor mer medvetna om sin kropp, sin upphetsning och
partnerns upphetsning samt öka medvetenheten om sexuella stimuli i tillvaron. Författarna
spekulerar att medveten närvaro kan minska ångest, skuld, självkritik och frustration som alla
kan bidra till minskad lust. Denna spekulation stödjs av studier som presenteras i artikeln,
vilka visar att medveten närvaro kan göra människor mindre känslomässigt reaktiva och mer
accepterande varigenom de kan använda en större del av sin hjärnkapacitet.
När det gäller hemuppgifterna förkastar författarna sin egen hypotes att ett de kvinnor som
hade hög compliance till att utföra hemuppgifterna också hade ett högre resultat i
mätningarna. Resultatet visade att graden av genomförda hemuppgifter ej spelade någon roll
och författarna spekulerar om detta beror på svårigheterna att mäta compliance till
hemuppgifterna eller om det är ett faktiskt resultat.
Vi anser att författarnas diskussion korrelerar väl med de resultat de presenterar. Vi
ifrågasätter dock varför forskarna väljer att inte särskilja Hypoactive Sexual Desire Disorder
och Female Sexual Arousal Disorder vilket är två ifrån varandra skilda tillstånd. Författarna
gör ingen kritisk utvärdering av sin studiedesign, vilket vi anser är studiens största svaghet.
De effekter som studien visar ger också stöd för Bassons cirkulära lustmodell från 2000 som
anger att flera faktorer påverkar lusten. Modellen inkluderar förmågan att känna och reagera
på sexuella stimuli liksom förmågan att hantera och bortse från störande moment som centrala
aspekter för att lust ska uppstå, vilket kan vara ett skäl till varför medveten närvaro kan
fungera som behandling av bristande lust. Kvinnor som upplever bristande lust och
upphetsning är ofta inte medvetna om att deras kropp reagerar på sexuellt stimuli, trots när
objektiva mått visar att kroppen reagerar, vilket nämns i artikeln. Härvid torde ökad
kroppskännedom, tex genom medveten närvaro kunna öka kvinnornas fokus på den egna
kroppen varvid de kan lära sig att känna igen att deras kropp reagerar sexuella stimuli.
Författarna menar också att metoden kan få kvinnor att se negativa tankar som tankeprodukter
som går att ignorera istället för att dras med i. På så vis flyttas fokus från distraherande tankar
till det erotiska stimulit. Vi ser detta som en trolig hypotes till varför metoden verkar fungera.
Referens
Brotto, L. A. R. Basson. (2014) Group mindfulness-based therapy significantly improves
sexual desire in women. Behaviour research and therapy , Vol.57, p.43-54.
