EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Bryssel den 23.3.2017
COM(2017) 139 final
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET,
RÅDET, EUROPEISKA CENTRALBANKEN, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH
SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN
Handlingsplan om finansiella tjänster för konsumenter: Bättre produkter, fler
valmöjligheter
SV
SV
Handlingsplan om finansiella tjänster för konsumenter: Bättre produkter, fler
valmöjligheter
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
TOC
2
1.
INLEDNING
EU:s inre marknad möjliggör fri rörlighet för personer, tjänster, varor och kapital i en
ekonomi med ett årligt produktionsvärde av ca 15 biljoner euro. Den inre marknaden
erbjuder nya möjligheter för europeiska företag, främjar konkurrens och leder till fler
valmöjligheter, bättre tjänster och lägre priser för mer än 500 miljoner konsumenter. En
av Junckerkommissionens huvudprioriteringar är att få till stånd en fördjupad och mer
rättvis inre marknad, bland annat med hjälp av digital teknik.
Finansiella tjänster är en självklar del av människors vardag. Det kan röra sig om
bankkonton, betalkort, konsumentkrediter, bostadslån, försäkringsprodukter och
produkter för långsiktigt sparande, inklusive pensionssparande. Trots en omfattande
harmonisering på senare år är marknaden för dessa tjänster alltjämt fragmenterad. Endast
7 procent av konsumenterna har köpt en finansiell tjänst från en annan EU-medlemsstat1.
Om det blir lättare att få tillgång till finansiella tjänster i andra medlemstater skapas fler
valmöjligheter och kunder kan snabbare få tillgång till innovationer. Priserna skulle falla
och kvaliteten på tjänsterna bli bättre. Även de som inte köper finansiella tjänster från
andra länder skulle gynnas av en mer integrerad marknad för finansiella tjänster riktade
till konsumenter med fler valmöjligheter. Innovativa onlinetjänster håller på att förändra
människors sätt att använda finansiella tjänster. De skapar också en stor möjlighet att låta alla
européer få del av fördelarna med en djupare integrerad marknad för finansiella tjänster för
privatpersoner och mindre företag.
Medveten om denna förändringskraft lade kommissionen i december 2015 fram en
grönbok om finansiella tjänster för privatpersoner och mindre företag. Syftet var att
samråda om vilka möjligheter en inre marknad för sådana tjänster skulle erbjuda och
vilka åtgärder som behövs för att uppnå den2. Föreliggande handlingsplan utgör
kommissionens slutsatser från samrådet, är ett av åtagandena i handlingsplanen för en
kapitalmarknadsunion3 och tar itu med många av de frågor som Europaparlamentet tog
upp i sin rapport om grönboken om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre
företag4.
I handlingsplanen fastställs ytterligare steg mot en genuin teknikbaserad inre marknad för
finansiella tjänster för privatpersoner och mindre företag, där konsumenter kan få så
förmånliga produkter som möjligt samtidigt som de är väl skyddade. Tanken är att
skillnaden mellan inhemska och gränsöverskridande leverantörer av finansiella tjänster
på lång sikt ska upphöra. Detta får också följder för leverantörerna, som kommer att få
möjlighet att fullt ut utnyttja den stora inre marknadens potential.
Många innovativa företag har redan ett ”europeiskt tänk” och deras användning av digital
teknik kommer att göra det lättare för dem att nå ut till kunder i alla medlemsstater. Det
1
Special Eurobarometer 446, juli 2016. Se
http://ec.europa.eu/COMMFrontOffice/PublicOpinion/index.cfm/Survey/getSurveyDetail/instruments/
SPECIAL/surveyKy/2108. Fler uppgifter om den rådande situationen på den inre marknaden för
finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag återfinns i grönboken om finansiella tjänster
till privatpersoner och mindre företag. Se
http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=COM:2015:630:FIN
2
Se http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=COM:2015:630:FIN
3
Se http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A52015DC0468
4
2016/2056(INI) antagen den 17 oktober 2016.
3
kommer dock inte att räcka med bara teknik för att undanröja alla hinder på den inre
marknaden för finansiella tjänster.
Kommissionen har fastställt tre centrala arbetsområden som bör stå i fokus under
återstoden av innevarande mandatperiod för att man ska kunna komma närmare den
vision som beskrivs ovan:
Öka konsumenternas förtroende och stärka deras ställning i samband med
köp av tjänster i hemlandet eller i andra medlemsstater.
Minska de rättsliga och regulatoriska hindren
tillhandahållande av finansiella tjänster utomlands.
Främja utvecklingen av en innovativ digital värld som kan undanröja vissa
hinder på den inre marknaden.
för
företag
vid
De enskilda åtgärder som fastställs i denna handlingsplan kommer att tas fram i enlighet
med förfarandena för bättre lagstiftning, inbegripet genom offentliga samråd och
konsekvensbedömningar. Kommissionen kommer att avstå från att vidta
regleringsåtgärder om marknadsutvecklingen i sig kan generera mer integrerade och
konkurrensutsatta marknader för finansiella tjänster, men är redo att med åberopande av
konkurrensregler vidta korrigerande åtgärder vid behov. På så sätt är denna
handlingsplan också en uppmaning till marknadsaktörer, tjänsteleverantörer och
konsumenter att bidra till skapandet av en fördjupad inre marknad för finansiella tjänster
för privatpersoner och mindre företag.
KONSUMENTERNAS FÖRTROENDE OCH STARKARE STÄLLNING
2.
Skälen till att den gränsöverskridande handeln med finansiella tjänster är så begränsad
kan härledas till såväl efterfråge- som utbudssidan. Många konsumenter är nöjda med
sina inhemska tjänsteleverantörer. Även om en del av dem skulle vara intresserade av
tjänster från andra medlemsstater känner de osäkerhet och oro över
potentiellt överdrivet höga avgifter,
beskaffenheten hos produkter från andra länder,
reklamationsförfarandena utomlands,
otydliga villkor (i synnerhet om de beskrivs på ett annat språk).
EU har redan tagit stora steg mot en EU-omfattande, konkurrensutsatt och säker marknad
för finansiella tjänster riktade till privatkunder och mindre företag. Exempelvis har EUmedborgare numera rätt att öppna vanliga bankkonton inom hela EU, distributionen av
försäkrings- och hypotekslån över gränserna har underlättats, konsumenternas rättigheter
skyddas i konsumentkreditavtal och konsumentskyddsregelverket för investeringar i
värdepapper, hypotekslån och försäkringar har förstärkts. Många av dessa rättsliga
åtgärder är dock fortfarande relativt nya varför de fullständiga effekterna av dem ännu
inte syns. Sektorn för finansiella tjänster omfattas vidare av allmänna EU-bestämmelser
om konsumentskydd som genomgående säkerställer ett starkt konsumentskydd inom alla
sektorer, särskilt då sektorsspecifika bestämmelser saknas. Många av dessa regler
genomgår för närvarande en översyn inom ramen för kommissionens program om
lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet)5.
Ett omfattande regelverk är emellertid inte tillräckligt. Det gäller att också tillämpa
reglerna i praktiken. Kommissionen arbetar nära de europeiska tillsynsmyndigheterna för
5
Se http://ec.europa.eu/consumers/consumer_rights/review
4
att försöka hitta sätt att göra efterlevnadskontroll och tillsyn mer enhetlig och effektiv i
hela EU. Kommissionen samordnar också nätverket för konsumentskyddssamarbete, som
är särskilt inriktat på efterlevnadsåtgärder (t.ex. i samband med biluthyrning, se nedan).
Vidare har kommissionen inrättat FIN-Net, som är ett nätverk som hjälper konsumenter
att hävda sina rättigheter utan att behöva gå till domstol genom ett behörigt organ för
alternativ tvistlösning6. Kommissionen förbereder just nu en kampanj för att öka
medvetenheten om FIN-Net.
2.1.
Territoriella begränsningar
Kommissionen får in många klagomål från konsumenter som hindras från att köpa
finansiella tjänster utomlands på grund av territoriella begränsningar (t.ex. genom
"geoblockering" eller krav på bosättning). I många av synpunkterna från konsumenter på
grönboken togs dessa upp som ett hinder för den gränsöverskridande handeln. Geoblockering
utgör ett hinder för marknadsintegration. Enligt det geoblockeringsförslag som kommissionen
antog den 25 maj 2016 kan näringsidkare även i fortsättningen välja var och när de erbjuder
sina varor och tjänster till kunder. Genom förslaget åläggs de dock riktade skyldigheter att under
vissa omständigheter inte diskriminera kunder på grundval av hemvist. Detta förslag berör inte
själva prissättningen varför det står näringsidkarna fritt att sätta vilka priser de vill, förutsatt att
det sker på ett icke-diskriminerande sätt.
Det får således inte förekomma någon omotiverad diskriminering av kunder på grundval
av deras hemvist, i synnerhet inte om det innebär att konsumenterna tvingas köpa mindre
attraktiva tjänster från samma leverantör i sitt hemland. Direktivet om betalkonton
behandlar redan geoblockering av betalkonton. Kommissionen kommer att övervaka
effekterna av detta direktiv samt geoblockering avseende andra finansiella tjänster. Om
omotiverad diskriminering visar sig förekomma kommer kommissionen att överväga
lämpliga åtgärder som kan uppnå sina syften utan att lägga onödiga regelbördor på
företagen.
2.2.
Transparens och avgifter vid gränsöverskridande transaktioner
Återkopplingen på grönboken visade att icke-transparenta och potentiellt överdrivet höga
avgifter utgör ett hinder för gränsöverskridande transaktioner inom EU, särskilt om de
omfattar andra valutor än euro.
2.2.1. Transaktionsavgifter
Genom förordningen om gränsöverskridande betalningar7 jämställdes nationella och
gränsöverskridande betalningar i euro inom EU. Betalningar i andra EU-valutor än euro
omfattas inte av förordningen. Avgifter för denna typ av gränsöverskridande
transaktioner är i de flesta fall mycket höga och klart över avgiftsnivån för inhemska
transaktioner i andra valutor än euro. Dessutom gör de höga minimiavgifterna att små
transaktioner blir mycket dyra. Om förordningen utvidgades till att omfatta alla valutor i
EU skulle kostnaderna för gränsöverskridande transaktioner minska i alla medlemsstater.
6
Se http://ec.europa.eu/finance/fin-net/index_en.htm
7
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 av den 16 september 2009 om
gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001,
EUT L 266, 9.10.2009, s. 11.
5
Åtgärd 1
I enlighet med vad som redan meddelats kommer kommissionen efter en Refitöversyn att föreslå en ändring av förordningen om gränsöverskridande betalningar
i euro för att minska avgifterna för gränsöverskridande transaktioner i alla
medlemsstater.
2.2.2. Valutakonverteringsskurser
Valutakonverteringskurserna är i allmänhet inte transparenta för konsumenter vid
kortbetalningar eller mobilbetalningar i en affär eller vid kontantuttag från bankomater.
Konverteringskurserna fluktuerar med växelkurserna och den interna marginal som
bankerna lägger på konverteringskursen varierar från bank till bank.
Det faktum att många handlare erbjuder kunderna möjlighet att betala i sin hemvaluta gör
saken än mindre transparent. Detta kallas ”dynamisk valutakonvertering” och att
konsumenterna får möjlighet att välja kan stimulera konkurrensen på
valutakonverteringsområdet. Det är dock mycket svårt för konsumenterna att veta vilken
av de konverteringskurser som erbjuds som är mest fördelaktig.
Mer transparens för båda valutakonverteringsmöjligheterna (handlarens och
betaltjänstleverantörens) skulle ge konsumenterna möjlighet att göra upplysta val och kan
sänka kostnaderna. Betaltjänstdirektiven (betaltjänstdirektiv 18, som ska ersättas med
betaltjänstdirektiv 29) innehåller krav på uppgifter om avgifter och växelkurs vid
transaktioner i en utländsk valuta. Ytterligare riktlinjer gällande nationella myndigheters
korrekta tillämpning av transparenskraven kan förbättra transparensen för dessa avgifter.
Innan det beslutas om ytterliga åtgärder kommer kommissionen att genomföra en studie
för att skaffa sig ett bredare faktaunderlag och bättre kunskaper om de metoder och
kurser som används i dynamisk valutakonvertering.
Åtgärd 2
Kommissionen kommer att se över god och dålig praxis vad gäller dynamisk
valutakonvertering och utifrån det överväga lämpliga sätt (tillämpning av befintlig
lagstiftning, metoder grundande på frivillighet, stärkt lagstiftning) att göra det
möjligt för konsumenterna att välja den mest fördelaktiga kursen.
Att förbättra transparensen och göra det lättare att byta
tjänsteleverantör eller produkter när det gäller finansiella tjänster
2.3.
Konsumenter byter sällan leverantörer av finansiella tjänster, antingen av
bekvämlighetsskäl (administrativt krångel), på grund av brist på förtroende eller brist på
kunskap om bättre alternativ10. Detta gör det svårare för nya marknadsaktörer att ta sig in
på marknaden och bromsar utvecklingen av gränsöverskridande marknader11, så att
konsumenterna får färre valmöjligheter och sämre villkor.
8
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG,
2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG, EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.
9
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på
den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG, 2013/36/EU samt förordning
(EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG, EUT L 337, 23.12.2015, s. 35.
10
Eurobarometer 446, Summary, s. 12 ff.
11
European Commission, Study on the role of digitalisation and innovation in creating a true Single Market for retail financial services and insurance, Executive
Summary,
juli
2016,
se:
https://ec.europa.eu/info/publications/study-impact-digitalisation-eu-single-marketconsumer-financial-services_en (Digitalisation study, ej översatt till svenska), sidan 5
6
För att göra det lättare för konsumenter att byta betalkonto har EU genom direktivet om
betalkonton12 fastställt att ett byte inte får ta mer än 14 dagar och att tjänsteleverantören
ska ta hand om de praktiska aspekterna. Vidare måste konsumenter ha tillgång till minst
en webbplats där avgifter för betalkonton på nationell nivå kan jämföras.
Liknande rättigheter finns inte i unionsrätten för andra finansiella tjänster. För sådana
tjänster kan det vara svårt att byta tjänsteleverantör, inte sällan till följd av komplicerade
avtalsvillkor med höga avgifter för byte eller uppsägning eller på grund av att
konsumenternas möjligheter at meddela tjänsteleverantören att de önskar avsluta sina
tjänster begränsas. I vissa fall kan konsumenter inte ens välja en annan produkt från
samma tjänsteleverantör.
Även om konsumenterna har rätt att byta väljer de ofta inte att byta till en mer fördelaktig
produkt. Detta behöver inte bara vara beteenderelaterat utan kan också bero på att de
saknar objektiv och pålitlig information om tillgängliga finansiella produkter.
Jämförande webbplatser, av det slag som förutses i direktivet om betalkonton, kan
komma att spela en viktig roll när det gäller att förse konsumenter med opartisk
information och hjälpa dem att jämföra kostnader. För att förbättra de jämförande
webbplatsernas kvalitet har en kommissionsledd intressentgrupp för jämförande verktyg
utformat ett antal huvudprinciper för jämförelseverktyg "Key Principles for Comparison
Tools”13 (ej översatt till svenska). Det fortsatta arbetet kommer att utgå från dessa
principer.
Vidare kommer kommissionen i samband med den översyn av direktivet om betalkonton
som är planerad till 2019 att analysera de beteenderelaterade, rättsliga och kommersiella
aspekter som hindrar konsumenter från att byta tjänsteleverantör14. Denna analys
kommer också att omfatta andra finansiella tjänster än betalkonton.
Åtgärd 3
Kommissionen kommer att titta på ytterligare åtgärder som kan göra det lättare
för konsumenter att byta till mer fördelaktiga finansiella tjänster och bygga vidare
på vad som redan åstadkommits genom direktivet för betalkonton.
Åtgärd 4
Kommissionen kommer att arbeta med berörda parter för att förbättra kvaliteten
på och tillförlitligheten hos jämförande webbplatser som gäller finansiella tjänster
genom att främja användningen av befintliga principer och genom frivilliga
certifieringssystem.
2.4.
Att förbättra trafikförsäkringen
I dagsläget har personer som drabbas av trafikolyckor rätt till ersättning för personskada
eller sakskada, även om fordonet som orsakar skadan är oförsäkrat, eller vid
smitningsolyckor, oavsett var i EU olyckan äger rum. Det finns dock ingen harmoniserad
kompensationsmekanism i gränsöverskridande situationer där en försäkringsgivare går i
konkurs. Kommissionen kommer efter en Refit-översyn av direktivet om
12
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter
som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner
(EUT L 257, 28.8.2014, s. 214):
13
Se http://ec.europa.eu/consumers/consumer_rights/unfair-trade/comparison-tools/index_en.htm
14
Studien kommer att bygga på resultat från en pågående beteendevetenskaplig studie om försäkringstjänster som bland annat syftar till att ge ett robust
kvantitativt underlag gällande konsumenters erfarenheter av försäkringsmarknaden, effekterna av olika typer av avtal, effekterna av hur information presenteras
och hinder mot gränsöverskridande försäkringsköp.
7
ansvarsförsäkring för motorfordon15 att utreda hur olycksoffer på bästa sätt kan
kompenseras om försäkringsgivaren går i konkurs.
En annan fråga som rör trafikförsäkringen gäller möjligheten att överföra bonusar för
skadefri försäkringsperiod. En försäkringstagare har rätt att få ett intyg från sitt
försäkringsbolag om ersättningsanspråk från tredje man, eller avsaknaden av sådana, för
de föregående fem åren. Bra bilförare kan visa upp dessa intyg för en ny
försäkringsgivare och få rabatt på upp till 50–60 % av premien (bonus/malus-systemet
eller bonus för skadefri försäkringsperiod/rabatt). I vissa fall godtas emellertid inte sådana intyg
av andra försäkringsgivare, särskilt vid byte till en försäkringsgivare i en annan medlemsstat.
Erkännande av historiska intyg kommer också att ses över i Refit-översynen av direktivet om
ansvarsförsäkring för motorfordon.
Åtgärd 5
Kommissionen kommer att slutföra Refit-översynen av motorfordonsdirektivet och
besluta om eventuella ändringar som krävs för att förbättra skyddet för personer
som drabbas av trafikolyckor och för att förbättra det gränsöverskridande
erkännandet av intyg om ersättningsanspråk (som används för att räkna ut
bonusen för skadefri försäkringsperiod).
2.5.
Transparent försäkringsprissättning vid biluthyrning
Många konsumenter klagar över att man när man hyr en bil ofta inte får reda på det
fullständiga priset förrän man står vid uthyrningsdisken, även om man bokar on-line. En
vanligt förekommande extrakostnad är en extra skadeförsäkring för alla skador som inte
täcks av den grundförsäkring som ingår i det först angivna priset. Dessa extrakostnader
kan variera avsevärt (mellan biluthyrningsfirmor, mäklare och försäkringsgivare) och
konsumenterna skulle kunna spara pengar om de fick tydligare information.
Försäkringsförmedlare som bedriver förmedling som sidoverksamhet, t.ex.
biluthyrningsfirmor som säljer tilläggsförsäkringar, är undantagna från bestämmelserna
och informationskraven i direktivet om försäkringsdistribution16.
Systemet för konsumentskyddssamarbete har under ledning av den brittiska
konsumentmyndigheten och med stöd från kommissionen fått de fem största
biluthyrningsfirmorna (som utgör 65 % av marknaden) att åta sig att se över sina
försäljningsmetoder17. Dessa företag kommer därför nu att publicera fullständig
information om de olika val som finns på varje plats, såsom skadeförsäkringsprodukter
och andra ytterligare försäkringsprodukter.
Åtgärd 6
Kommissionen kommer noga att följa genomförandet av avtalet med de stora
biluthyrningsfirmorna, i synnerhet med avseende på transparent prissättning av
försäkringsrelaterade produkter, och kommer att ta ställning till huruvida
ytterligare rättsliga eller andra åtgärder krävs för att förbättra transparensen på
biluthyrningsmarknaden som helhet.
15
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten
fullgörs beträffande sådan ansvarighet, EUT L 263.7.10.2009, s.11.
16
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av
försäkringsdistribution (omarbetning) (EUT L 26, 2.2.2016, s. 19).
17
Se http://europa.eu/rapid/press-release_IP-17-86_en.htm
8
den
20
januari
2016
om
2.6.
En säkrare och mer fördjupad inre marknad för konsumentkrediter
På senare år har konsumentkreditmarknaden utvecklats snabbt, även över gränserna,
särskilt genom plattformar för onlinelån och person-till-person-lån. Den befintliga EUlagstiftningen (särskilt direktivet om konsumentkredit18) utformades för mer traditionell
kreditgivning och täcker därför inte alltid på ett tillfredsställande sätt nya former av lån,
särskilt inte gränsöverskridande onlinelån. Bristen på harmonisering när det gäller
auktorisations- och tillsynskrav på EU-nivå (som finns för många andra finansiella
tjänster) kan också stå i vägen för utvecklingen av konsumentkreditmarknaden eftersom
det medför osäkerhet bland konsumenter och långivare om vilka krav som gäller och
vilket tillsynsorgan (om det finns något) som ser över verksamheten på
konsumentkreditmarknaden, såväl när det gäller i hemlandet som i gränsöverskridande
situationer.
Samtidigt som den ökade tillgången till konsumentkrediter och det faktum att de har
blivit lättare att få skapar möjligheter för företag och leder till lägre kostnader för
låntagare, finns det samtidigt en ökad risk för oansvarig utlåning och oansvarigt
låntagande som i sin tur kan leda till en alltför hög skuldsättning. Denna risk måste
minskas.
De kreditbedömningar som förutses både i direktivet om konsumentkredit och i
direktivet om bostadslån19 syftar till att förebygga oansvarig utlåning och oansvarigt
låntagande. Icke desto mindre fortsätter en alltför hög skuldsättningen att utgöra ett
allvarligt problem inom EU. Enligt statistik från Eurostat (EU-statistik över inkomst- och
levnadsvillkor, EU-Silc) är ca 10 % av alla europeiska hushåll alltför skuldsatta, något
som till stor del beror på lån och krediter. Låginkomsthushåll är särskilt sårbara för
ekonomiska chocker om de är skuldsatta eftersom lägre inkomster och högre räntor
snabbt kan leda till en ohållbar skuldsituation och ekonomiskt trångmål20.
En kommissionsstudie från 2013 kunde bekräfta att skuldrådgivning tillsammans med
utbildning inom ekonomiområdet är ett effektivt sätt att komma till rätta med alltför hög
skuldsättning21. Det finns emellertid stora skillnader i de skuldrådgivningsmetoder som
för närvarande används inom EU. De är mycket underutvecklade i vissa länder och
regioner och i vissa fall beror deras bristande effektivitet på dåliga kunskaper om hur
rådgivningen ska genomföras eller på bristande medvetenhet om sådan rådgivning bland
konsumenter.
Åtgärd 7
Kommissionen kommer att söka efter vägar att underlätta tillgången till
gränsöverskridande lån och samtidigt säkerställa ett starkt konsumentskydd.
Kommissionen kommer också att försöka hitta sätt att effektivare åtgärda en
alltför hög skuldsättning hos hushållen som är kopplad till lån och krediter.
18
Europaparlamentets och rådets förordning 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG,
EUT L 133, 22.5.2008, s. 66.
19
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal
som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning
(EU) nr 1093/2010.
20
The Eurosystem Household Finance and Consumption Survey, Eurosystem Household Finance and
Consumption Network, 2013, (ej översatt till svenska). Se
https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/other/ecbsp2en.pdf?2180f869d12ccc366869c9419b3da32e, s. 71.
21
Se
http://ec.europa.eu/consumers/financial_services/reference_studies_documents/docs/part_1_synthesis_
of_findings_en.pdf
9
3.
RÄTTSLIGA OCH REGULATORISKA HINDER FÖR FÖRETAG
Företag som lämnade synpunkter på grönboken underströk att det inte finns goda
affärsmässiga argument för dem att tillhandahålla tjänster utomlands på grund av
bristande efterfrågan i kombination med regulatorisk osäkerhet, dvs. på grund av de
risker (och kostnader) som är förenade med efterlevnad av en annan medlemsstats lag,
som ibland går längre än de rättsliga kraven på EU-nivå. Det behövs därför insatser på
utbudssidan för att identifiera och komma till rätta med några av de regulatoriska hinder
som tjänsteleverantörer ställs inför.
Ett sätt att minska den osäkerhet som olika nationella system medför är att utarbeta
separata europeiska ordningar för vissa produkter utöver de befintliga nationella system
som finns. Exempelvis är kommissionens arbete med att utveckla en enkel, effektiv och
konkurrenskraftig EU-övergripande pensionsprodukt – en överförbar finansiell produkt
som man kan ha med sig när man flyttar över gränserna inom EU – i detta sammanhang
relevant. Denna övergripande pensionsprodukt syftar till att skapa en genuin inre
marknad för privata pensionsprodukter, förenkla gränsöverskridande försäljning (via
försäkringsförmedlare eller kapitalförvaltare) och gränsöverskridande överförbarhet för
sparare. Samtidigt kan den fungera som en mall för inhemska pensionsprodukter inom
tredje pelaren i medlemsstater där dessa är underutvecklade. På så sätt kan den bidra till
att överbrygga pensionsgapen och frigöra nytt sparkapital för investeringar.
3.1.
Nationella regulatoriska hinder
Skillnader mellan nationella rättssystem, liksom tendenser att lägga till nationella regler
till EU-bestämmelser när EU-lagstiftning genomförs, kan snedvrida konkurrensen till
nackdel för nya marknadsaktörer, som ställs inför höga efterlevnadskostnader. EUlagstiftningen syftar till att skapa en balans mellan friheten att tillhandahålla finansiella
tjänster å ena sidan och ett tillräckligt skydd för konsumenterna och marknadsstabiliteten
å den andra. I kombination med regler om ansvaret för hem- respektive
värdmedlemsstatens myndighet och gällande lagstiftning gör den det möjligt att bevilja
passrättigheter, dvs. rät att tillhandahålla vissa finansiella tjänster i andra medlemsstater.
EU-lagstiftningen ger medlemsstaterna ett visst utrymme att anpassa regelverket till
särdragen på sina marknader. Exempelvis faller vissa av konsumentskyddsreglerna inom
medlemsstaternas jurisdiktion. Synpunkterna på grönboken ger dock vid handen att
olikheterna mellan medlemsstaterna är av sådan art att de hindrar den inre marknadens
korrekta funktion.
Mer detaljerade uppgifter behövs dock, särskilt om de specifika regler och förfaranden
som kan utgöra obefogade hinder för företag som vill erbjuda sina tjänster över gränserna
och som kanske inte är motiverade av hänsyn till det nationella konsumentskyddet. En
försök att undanröja hinder för den fria rörligheten för kapital har redan inletts
tillsammans med en expertgrupp från medlemsstaterna som kartlägger hinder och utbyter
god praxis. Resultaten av detta arbete kommer att publiceras i en rapport som också
kommer att innehålla en första färdplan med åtgärder som medlemsstaterna uppmuntras
att vidta senast 2019. Gränsöverskridande hinder inom det specifika området
fonddistribution diskuterades i ett samråd som hölls nyligen och till vilket kommissionen
kommer att lämna in svar under 2017. Det finns dock alltjämt stora kunskapsluckor när
det gäller nationella konsumentskyddsregler och uppföranderegler.
Åtgärd 8
Kommissionen kommer att granska nationella konsumentskyddsregler och
uppföranderegler för att fastställa om de skapar omotiverade hinder för
10
gränsöverskridande affärsverksamhet.
3.2.
Att underlätta gränsöverskridande kreditgivning
Enligt EU-lagstiftningen är en kreditbedömning ett mycket viktigt krav vid beviljande av
konsumentkrediter. Den är ett skydd för såväl långivaren som låntagaren. Kreditbedömning är
också effektivt för att förebygga en alltför hög skuldsättning. Kreditgivare ställs dock inför
svårigheter när de ska bedöma kreditvärdigheten hos låntagare från andra medlemsstater på
grund av dålig tillgänglighet och jämförbarhet av relevanta uppgifter i andra länder.
Återkoppling från nationella konsumentskyddsmyndigheter och inkomna klagomål har
gett vid handen att kreditbedömningar av konsumenter skiljer sig markant åt mellan olika
medlemsstater. Standardiserade och harmoniserade kreditbedömningar skulle göra
gränsöverskridande utlåning smidigare, vilket kan leda till lägre priser och ge
konsumenterna bättre valmöjligheter. Det skulle dessutom hindra utsatta konsumenter
från att hamna i en ”skuldfälla” och borga för att konsumenter som köper kredit i en
annan medlemsstat har samma skydd som om de skulle köpt den i hemlandet.
När långivare bedömer en kreditansökan förlitar de sig ofta på olika interna och externa
källor, inbegripet uppgifter från kreditregister. Kreditgivare som lämnat synpunkter på
grönboken framhöll att de inte kan erbjuda gränsöverskridande tjänster eftersom de inte
har tillgång till relevanta data i andra medlemsstater. Detta gör kreditbedömningen
svårare. En standardisering av kredituppgifter skulle göra tillhandahållandet av
alleuropeisk onlinekredit enklare. FinTech (it-lösningar inom finanssektorn)22 och
utveckling inom stordata har lett till användning av alternativa dataelement och
datakällor, vilka noga bör bedömas i förhållande till efterlevnaden av EU:s
personuppgiftsskyddslag23 och med hänsyn till personuppgifternas relevans här det gäller
att fastställa en låntagares kreditvärdighet eller vid prissättning av finansiella tjänster.
Effektiva kreditrapporteringssystem kan ge långivare tillgång till information som
kompletterar de uppgifter som lämnas av låntagarna själva, vilket möjliggör välgrundade
kreditbeslut (särskilt om de grundas på sådana standardiserade kreditbedömningar som
nämns ovan) och leder till att ett större kreditutbud för kreditvärdiga låntagare. Såväl
bostadslånedirektivet som konsumentkreditdirektivet ger redan långivare jämbördig
tillgång till kreditregister i andra medlemsstater. Den information som tillhandahålls
varierar dock. I vissa medlemsstater registerar kreditregistren endast uteblivna
betalningar (negativ rapportering). I andra rapporteras även betalningarnas
regelbundenhet (positiv rapportering). Dessutom sker utbytet av kredituppgifter normalt
sett endast på ömsesidig basis. Kreditregistren är alltså inte driftskompatibla sinsemellan,
det är oklart om de data som finns tillgängliga för kreditbedömningar är relevanta och
informationen används inte i någon större utsträckning över gränserna.
Visst arbete med att ta itu med dessa frågor pågår redan. Det finns marknadsledda avtal
om ömsesidigt informationsutbyte mellan kreditregister i olika medlemsstater vars
nationella rapporteringstraditioner liknar varandra. Här finns dock mycket kvar att göra.
Europeiska centrabankens arbete med AnaCredit, som är ett nytt dataset med detaljerad
22
Med FinTech avses tekniklösningar för tillhandahållande av finansiella tjänster, bland annat genom alternativa tjänsteleverantörer som använder teknikbaserade
system för att antingen tillhandahålla finansiella tjänster direkt eller göra det finansiella systemet effektivare.
23
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda
personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter,
och från och med den 25 maj 2018: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den
27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om
det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän
dataskyddsförordning) (Text av betydelse för EES) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.
11
information om enskilda banklån inom euroområdet, bör leda till ytterligare
datastandardisering för lån. I handlingsplanen för kapitalmarknadsunionen utforskar
kommissionen sätt att förbättra tillgången till finansiell information och
kreditinformation om små och medelstora företag för (alternativa) långivare och
investerare. Detta gör det möjligt för dem att bättre förstå riskprofilen för små och
medelstora företag som söker finansiering och att fatta välgrundade beslut.
Åtgärd 9
Kommissionen
kommer
att
verka
för
att
införa
allmänna
kreditbedömningsstandarder och principer för utlåning till konsumenter och
arbeta för att fastställa vilka uppgifter kreditregister som ett minimum ska utbyta
vid gränsöverskridande kreditbedömningar.
4.
MOT EN INNOVATIV DIGITAL VÄRLD
De som lämnade synpunkter på grönboken tyckte att det fanns en stor potential för
finansiella tjänster inom s.k. FinTech, också när det gäller att undanröja hinder för
gränsöverskridande handel med finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag.
Denna handlingsplans tredje mål är att främja utvecklingen av en innovativ digital värld
som kan hjälpa den privata sektorn att undanröja vissa av hindren på den inre marknaden
samtidigt som en hög säkerhetsnivå upprätthålls.
Kommissionens roll är att få till stånd en regel- och tillsynsmiljö inom hela EU som
främjar digital innovation. Ett stort steg i den riktningen är den nyligen antagna
förordningen om elektronisk identifiering24, som möjliggör gränsöverskridande
erkännande av elektronisk identifiering för offentliga tjänster och betrodda tjänster inom
hela den inre marknaden. Ett driftkompatibelt nätverk för elektronisk identifiering kan
också hjälpa företag att utveckla digitala kundrelationer. På längre sikt måste
kommissionen utveckla en bred strategi för att utnyttja de möjligheter som tekniska
innovationer medför för hela sektorn för finansiella tjänster samtidigt som man
upprätthåller en hög nivå av konsument- och personuppgiftsskydd samt
säkerhetsstandarder och marknadsstabilitet.
4.1.
En teknikdriven inre marknad
privatpersoner och mindre företag
för
finansiella
tjänster
för
En stor utmaning under de kommande åren kommer att vara att skapa ett klimat där
finansiell innovation som gagnar konsumenterna kan blomstra. Innovativa företag
uttrycker regelbundet oro över att EU:s och medlemsstaternas lagstiftning och
tillsynsförfaranden hämmar deras innovationsförmåga och förmåga att erbjuda tjänster
över gränserna. De är osäkra på hur deras nya tjänster passar i befintlig lagstiftning och
kan uppleva att de regulatoriska kraven tillämpas oproportionerligt, inkonsekvent eller
överdrivet försiktigt på ett sätt som är dåligt anpassat för dessa innovativa tjänster.
Samtidigt är oron kring betalningssäkerhet och rädslan för digitala bedrägerier utbredd
bland medborgarna. Dessa farhågor måste hanteras på lämpligt sätt i samband med att
utvecklingen på området för finansiella tjänster går framåt. I den europeiska
säkerhetsagendan25 konstaterade Europeiska kommissionen att det finns ett behov av att
se över EU:s befintliga rättsliga ram om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som
24
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska
transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG EUT L 257, 28.8.2014, s. 73
.
25
https://ec.europa.eu/home-affairs/sites/homeaffairs/files/e-library/documents/basic-documents/docs/eu_agenda_on_security_en.pdf
12
rör andra betalningsmedel än kontanter26 och uppdatera den om det behövs. Ett
lagförslag planeras till hösten 2017.
Innovation medför nya utmaningar för tillsynsmyndigheterna för finansiella tjänster, som
utan att kunna förlita sig på tidigare metoder och erfarenhet måste se till att
konsumenterna skyddas och att marknadsstabilitet upprätthålls. Flera tillsynsmyndigheter
i EU har blivit mer proaktiva och utvecklat nya metoder för att stödja utvecklingen av
innovativa affärsområden samtidigt som de lär sig av dessa företag. Dessa initiativ
omfattar bland annat "nav" som ger vägledning om tillämplig lagstiftning och grupper
som studerar hur tekniken påverkar det politiska arbetet. Vissa nationella
tillsynsmyndigheter samarbetar nära med innovativa företag och testar deras metoder i så
kallade regelsandlådor (regulatory sandboxes).
För att få till stånd en verkligt teknikbaserad inre marknad för finansiella tjänster krävs
samarbete mellan alla berörda parter (dvs. konsumenter, tillhandahållare och alternativa
FinTech-företag).
Kommissionen
uppmuntrar
nya
tillsynsmetoder
och
gränsöverskridande samarbete när det gäller innovativa företag så länge konsumenterna
även i fortsättningen är väl skyddade.
Kommissionen inrättade också en intern FinTech-arbetsgrupp bestående av företrädare
från alla de avdelningar som arbetar med finansiell tillsyn, teknik samt uppgiftsskydd och
konkurrens för att säkerställa att bedömningen återspeglar den multidisciplinära ansats
som finansteknisk utveckling kräver. Parallellt med denna handlingsplan inleder
kommissionen offentliga samråd för att få in synpunkter från berörda parter i syfte att
ytterligare utveckla kommissionens policymetod när det gäller tekniska innovationer
inom sektorn för finansiella tjänster. Samrådet är uppbyggt kring fyra breda politiska
mål, som återspeglar de största möjligheterna och utmaningarna när det gäller FinTech,
nämligen följande:
(1)
Att främja konsumenters och företags tillgång till finansiella tjänster.
(2)
Att minska verksamhetskostnaderna och öka effektiviteten i branschen.
(3)
Att öka konkurrensen på den inre marknaden genom att sänka hindren för
nya aktörer.
(4)
Att göra en lämplig avvägning mellan ökat uppgiftsutbyte och transparens,
och vikten av integritetsskydd.
Detta arbete kommer också att få särskild finansiering från Europaparlamentet för ett
pilotprojekt som syftar till att förstärka nationella lagstiftares kapacitet och tekniska
sakkunskap med avseende på distribuerad databasteknik.
Åtgärd 10
På grundval av arbetet i FinTech-arbetsgruppen och det offentliga samrådet
kommer kommissionen att besluta vilka åtgärder som krävs för att främja
FinTech-utvecklingen och en teknikdriven inre marknad för finansiella tjänster.
4.2.
Digitala kundrelationer
En av de viktigaste fördelarna med FinTech på kort sikt är dess potential när det gäller att
främja onlinerelationer med kunder. Att göra det möjligt för företag att skapa helt digitala
kundrelationer är avgörande för att man ska kunna få till stånd en inre marknad för
finansiella tjänster för privatpersoner och mindre företag, något som bekräftades av
26
http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32001F0413&from=SV
13
ledarna för ett antal europeiska storbanker vid en rundabordsdiskussion som
kommissionen anordnade i november 2016.27 Det gränsöverskridande tillhandahållandet
av finansiella tjänster kommer inte att ta fart så länge det krävs att kunderna fysiskt
infinner sig hos tjänsteleverantörerna för att bli identifierade, få information på papper
och skriva under avtal.
4.2.1. Fjärridentifiering
Innovatörer håller på att utveckla nya metoder för att identifiera och autentisera kunder.
Regleringsteknik (RegTech)28 kan komma att förändra marknaderna genom att
kontrollerna av företag, personer och ID-dokument i kundkännedomssyfte automatiseras
genom fjärridentifiering. Även bedrägerier skulle kunna förhindras genom
regleringsteknik29. Användningen av elektroniska identifieringsmetoder, som föreskrivs i
eIDAS-förordningen, gör det möjligt att öppna ett bankkonto online samtidigt som de
strikta kraven på kundidentifiering och verifiering i kundkännedoms- och due diligencesyften uppfylls. Kvalificerade e-signaturers rättssäkerhet och giltighet enligt eIDASförordningen kan också öka säkerheten i samband med elektroniska transaktioner. Detta
bör gälla såväl över land- som branschgränser och ha samma rättsliga status som
traditionella pappersbaserade förfaranden.
I det fjärde penningtvättsdirektivet30, som snart ska införlivas i sin ändrade lydelse31,
erkänns denna nya utveckling och elektronisk identifiering enligt eIDAS-förordningen
som ett verktyg för att uppfylla due diligence-krav avseende kunder. Anmälningar av
system för elektronisk identifiering väntas från och med mitten av 2017 och det är viktigt
att medlemsstaterna säkerställer att de system de avser att anmäla är driftkompatibla och
tillgängliga även för den privata sektorn. Kommissionen kommer att fortsätta att främja
användning av elektriskt identifiering i medlemsstaterna och uppmuntra anmälan av att
sådana system.
Det fjärde penningtvättsdirektivet är ett direktiv med minimikrav för harmonisering och
ger därmed utrymme för olika tillämpningar i olika medlemsstater. Det är fortfarande
medlemsstaterna som fattar beslut om hur innovativa digitala verktyg för identifiering av
konsumenter kan användas och som också måste säkerställa att dessa verktyg är säkra
och trygga, inte medför nya risker för konsumenterna eller systemen och är i enlighet
med EU:s dataskyddslagar. Kommissionen kommer att inrätta en särskild expertgrupp
för att vidare utforska dessa frågor och utveckla gemensamma riktlinjer. Gruppen
kommer att bestå av företrädare från rättsliga myndigheter, tillsynsmyndigheter,
finansiella institut och den befintliga gruppen av experter på identifieringsfrågor från
medlemsstaterna.
Kommissionen kommer i detta sammanhang att genomföra en studie för att bedöma
rådande tillsynsram och bästa praxis för fjärridentifiering och due diligence för
konsumenter inom EU. Parallellt med detta kommer kommissionen inom kort att inom
27
Frågor som diskuterades var bland annat elektronisk identifiering, digital onboarding, cybersäkerhet,
data och molntjänster, plattformat och betalningsmetoder samt digitala färdigheter relaterade till
finansteknik.
28
Regleringsteknik (RegTech) är en affärsmodell där tekniken hjälper företag att efterleva lagen. Regleringsteknik kan även hjälpa regeringsorgan att genomföra,
övervaka eller tillämpa lagstiftning på ett effektivare och mer ändamålsenligt sätt, eller på ett mer användarvänligt sätt.
29
Imafidon, C., The spiralling costs of KYC for banks and how FinTech can help, ITPro Portal, Juni 2016, (ej översatt till svenska), se:
http://www.itproportal.com/2016/06/06/the-spiralling-costs-of-kyc-for-banks-and-how-fintech-can-help
30
Europaparlaments och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlaments och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets
direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, EUT L 141, 5.6.2015, s. 73.
31
Se
http://ec.europa.eu/justice/criminal/document/files/aml-directive_en.pdf
14
ramen för Fonden för ett sammanlänkat Europa att göra det möjligt att testa
gränsöverskridande användning av elektronisk identifiering. Den kommer även att lägga
fram en genomförandeplan och definiera it-systemlösningar med målet att arbeta fram en
särskild e-bankstruktur som uppfyller kravet för fjärridentifiering av bankkunder.
Åtgärd 11
Kommissionen kommer att främja gränsöverskridande användning av
elektronisk identifiering och kundkännedomssystem på grundval av eIDASförordningen för att göra det möjligt för banker att identifiera kunder digitalt.
4.2.2. Digital distansförsäljning
Ett ändrat kundbeteende i kombination med nya affärsmodeller för finansiella tjänster
kan leda till nya risker för konsumentskyddet (t.ex. problem kring samtycke, finansiell
uteslutning, övervakning/tillsyn på marknaden etc.). Dessa är eventuellt inte åtgärdats i
tillräcklig grad ännu. En bedömning krävs därför för att kontrollera om den befintliga
branschspecifika och övergripande lagstiftningen (t.ex. direktivet om distansförsäljning
av finansiella tjänster32) fortfarande är ändamålsenlig.
Exempelvis måste konsumenter innan de köper en finansiell tjänst få information om
produkten, antingen på papper eller online, så att de kan fatta ett välgrundat beslut.
Återkoppling från branschen ger vid handen att de nuvarande kraven på information
innan avtal ingås eventuellt inte lämpar sig för den digitala världen. Aktörer som
lämnade synpunkter på grönboken föreslog användning av mer interaktiva och
användarvänliga plattformar som är lämpliga för smarta telefoner eller surfplattor för att
öka konsumenternas kunskaper om finansiella produkter.
Krav på information föreskrivs i flera direktiv och förordningar, inklusive dem om
bostadslån och konsumentkrediter, betalkonton, marknaden för finansiella instrument,
paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter och kollektiva investeringar i
överlåtbara värdepapper. Kommissionen kommer att studera hur dessa informationskrav
tillämpas av digitala tjänsteleverantörer innan några förslag till lagändringar görs.
Kommissionen uppmanar också branschen att lägga fram lämpliga nya lösningar som
kan hjälpa konsumenter att få bättre kunskap om finansiella produkter eller tjänster och
fatta välgrundade beslut.
Kommissionen genomför också en genomgripande bedömning av de europeiska
marknaderna för investeringsprodukter för icke-professionella investerare, med fokus på
distributionskanaler och investeringsråd. Målet är att hitta sätt att öka effektiviteten hos
förmedlingskanaler så att privatpersoner och mindre företag kan få tillgång till lämpliga
investeringsprodukter på ett kostnadseffektivt sätt. Resultaten kommer att presenteras i
början av 2018.
Åtgärd 12
Kommissionen kommer att övervaka marknaden för distansförsäljning i syfte att
identifiera potentiella risker för konsumenter samt affärsmöjligheter på denna
marknad, och på grundval av detta besluta om distansförsäljningskraven
(inbegripet informationskraven) behöver ändras.
32
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av
rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG EGT L 271, 9.10.2002, s. 16
15
.
5.
SLUTSATS
Oavsett konsumtionsmönster har alla konsumenter mycket att vinna på en verklig inre
marknad för finansiella tjänster. Betydande hinder för integrationen kvarstår dock. Dessa
hinder måste undanröjas för att minska marknadsfragmenteringen tillräckligt mycket för
att alla konsumenter ska få del av ökade valmöjligheter och bättre kvalitet i kombination
med hög säkerhet. När detta har uppnåtts och den gränsöverskridande handeln med
finansiella tjänster blir verklighet för ett allt större antal européer kommer den skärpta
konkurrensen att gynna alla konsumenter, även de som fortsätter att köpa finansiella
tjänster i hemlandet.
Kommissionen har redan hanterat många av de regulatoriska hindren genom EUlagstiftningen och stakar i denna handlingsplan ut det fortsatta arbetet, vilket ska stärka
regelverket och främja innovation. FinTech kommer att föra med sig nya möjligheter att
få bort några av de kvarvarande hindren för integration och öppnande av nationella
marknader, förutsatt att lämpliga skyddsåtgärder vidtas. För att verkligen utnyttja denna
potentiell krävs dock en struktur och arbetsmetoder som är anpassade till de snabba
förändringarna inom sektorn för finansiella tjänster. Därför uppmanar kommissionen
medlemsstaterna, de nationella behöriga myndigheterna, leverantörer av finansiella
tjänster och konsumentorganisationer att gå samman för att skapa en genuin
teknikbaserad inre marknad för finansiella tjänster för privatpersoner och mindre företag.
16
