2.1.3. Genomförande - deltagande pedagogik

Interkulturell pedagogik, identitet och globalisering A
Halvfart ht.04-vt.05
Linköpings universitet
Filosofiska fakulteten
Institutionen för beteendevetenskap
Handledare: Staffan Roselius
Att skapa och genomföra ett interkulturellt
folkbildningsmaterial
en problematisering med utgångspunkt i arbetet med
jämställdhetsworkshops i organisationen UOCQ i Quevedo, Ecuador.
Rebecca Enderborn
Innehållsförteckning
1. Inledning………………………………………………………………...3
1.1. Syfte…………………………………………………………………………...…….3
1.2. Frågeställning……………...……………………………………………………….4
1.3. Metod…………………..…………………………………………………………...4
1.4. Teoretisk bakgrund och källor…………………………………………………....5
1.5. Begreppsdiskussion……………..…………………………………………………5
1.6. Praktik i Ecuador…………..……………………………………………………...7
1.7. UOCQ – unión de organizaciones campesinas de Quevedo…………………….7
2. Analys………………………………………………………………….9
2.1. Det inledande arbetet – vår första workshop………………..…………………..9
2.1.1. Kontext och kulturmöte……...…………………………………………………..9
2.1.2. Makt……………………...……………………………………………………..10
2.1.3. Genomförande – deltagande pedagogik………………………………..………10
2.1.4. Språk och kommunikation……………………..……………………………….11
2.2. Workshop 1 – Grundläggande gender och självförtroende…………………...12
2.2.1. Kontext och kulturmöte………………………………..………………………12
2.2.2. Makt…………………………..………………………………………………..13
2.2.3. Genomförande – deltagande pedagogik………………………………..………14
2.2.4. Språk och kommunikation……………..………………………………………14
2.3. Workshop 2 – Makt och det patriarkala systemet…………………..…………15
2.3.1. Kontext och kulturmöte…………………………………..……………………15
2.3.2. Makt……………………………………………..……………………………..16
2.3.3. Genomförande – deltagande pedagogik………………………………..………17
2.3.4. Språk och kommunikation…………………..…………………………………17
2.4. Workshop 3 – Kvinnors rättigheter……………..……………………………...18
2.4.1. Kontext och kulturmöte……………………..…………………………………18
2.4.2. Makt……………………………..……………………………………………..19
2.4.3. Genomförande – deltagande pedagogik……………………………………..…19
2.4.4. Språk och kommunikation………………………………………..……………20
2.5. Workshop 4 – Ledarskap………………………………..………………………21
2.5.1. Kontext och kulturmöte…………………………………………………..……21
2.5.2. Makt…………………………………………………………..………………..21
2.5.3. Genomförande – deltagande pedagogik…………………………..……………22
2.5.4. Språk och kommunikation…………………………………………..…………23
2.6. Slutsatser och sammanfattande diskussion………………………..…………...23
2.6.1. Slutsatser …………………………………..…………………………………..23
2.6.2. Slutkommentar…………………………..……………………………………..25
3. Redovisande av workshops………………………………………….27
3.1. Workshop 1 – Grundläggande gender och självförtroende…………………...27
3.2. Workshop 2 – Makt och det patriarkala systemet…………..…………………32
3.3. Workshop 3 – Kvinnors rättigheter………...…………………………………...39
3.4. Workshop 4 – Ledarskap……………………………...…………………………47
Källförteckning
2
1. Inledning
Min uppsats i interkulturell pedagogik kommer att behandla det folkbildningsarbete
som jag utförde under min praktik hos organisationen UOCQ – Unión de
organizaciones campesinas de Quevedo - i Quevedo, Ecuador. Under åtta månader
arbetade jag med att utarbeta och genomföra en serie om fyra workshops i gender och
jämställdhet för UOCQ:s basorganisationer på landsbygden. Uppsatsen kommer att
behandla de interkulturella och pedagogiskt metodologiska upplevelser som detta arbete
medförde.1
1.1. Syfte
Syftet
med
den
här
uppsatsen
är
att
problematisera
skapandet
av
ett
folkbildningsmaterial och undervisningsformer för interkulturella miljöer. Interkulturell
pedagogik blir allt viktigare inom folkbildingen, både i Sverige och inom det svenska
folkbildningsbiståndet. Inom interkulturell pedagogik i allmänhet men kanske framför
allt inom folkbildningsbistånd är det viktigt att vara medveten om sin egen roll och sin
egen maktposition. För att komma bort från den kvardröjande aningslöshet och
kulturimperialism som fortfarande formar många biståndsprojekt måste man
problematisera de erfarenheter som finns och utgå från dem. 2 Jag tror att det här är
mycket viktigt. Ett medvetandegörande om och en analys av sin egen roll i processen är
nödvändig för att försöka komma bort från omedveten eurocentrism och
kulturimperialism.
Samtidigt vill jag diskutera hur den deltagande pedagogiken kan vara en hjälp i
kulturmöten och bidra till att underlätta ett pedagogiskt arbete i interkulturell miljö.
Genom detta hoppas jag bidra till att öka förståelsen för hur ett material kan arbetas
fram och hur den deltagande pedagogiken kan fungera som ett redskap i interkulturell
undervisning.
1
Arbetet med att framställa och hålla workshopsen skedde hela tiden tillsammans med Astrid Imable,
min kurskamrat. Att jag så gott som genomgående skriver “jag” i uppsatsen betyder inte att jag vill ge
intryck av att jag gjort arbetet själv utan att jag vill analysera mig själv och min egen tankeprocess. Under
tiden i Ecuador var arbetet med workshopsen hela tiden ett gemensamt arbete där vi tog hjälp av
varandra.
2
Sundgren Gunnar, Folkbildning som interkulturell dialog. Arbetsseminarium Nordens folkliga akademi,
Göteborg 2001
3
1.2. Frågeställning
1. Hur kan man arbeta fram ett pedagogiskt material och undervisningsform som
fungerar i en interkulturell kontext?
2. Hur kan man använda deltagande pedagogik för att underlätta interkulturella
lärandeprocesser?
En problematisering med utgångspunkt i arbetet med jämställdhetsworkshop i
organisationen UOCQ i Quevedo, Ecuador.
1.3. Metod
Eftersom uppsatsen i mycket är ett problematiserande av en process som bygger på ett
kulturmöte mellan mig som individ och kulturvarelse och en främmande kultur,
kommer uppsatsen i mycket att vara en analys av min egen roll och mitt eget agerande.
Jag kommer att diskutera hur det metodologiska arbetet med att framställa workshopen
gick till, eftersom detta är oerhört viktigt i interkulturellt hänseende och inte alls
oproblematiskt. Samtidigt kommer jag att diskutera hur det gick att genomföra dem, och
genom detta visa på hur den deltagande pedagogiken kan fungera som ett redskap inom
interkulturell pedagogik.
I uppsatsen kommer jag att strukturera analysen av framställandet och genomförandet
av workshopsen i tidsordning, med början i det inledande arbetet i Ecuador och sedan
utifrån arbetet med varje workshop i kronologisk ordning. Detta för att metoderna och
tankegångarna under arbetet hela tiden byggde på erfarenheter från tidigare arbete och
förändrades i och med att vi hållit fler workshops och även i och med att vi lärt oss mer
om den lokala kontexten och språket. Frågeställningarna 1 och 2 kommer att diskuteras
genomgående och sammanflätade eftersom de i processen inte går att skilja från
varandra. För att förtydliga har analysen delats upp i ämneskategorierna ”kontext och
kulturmöte”, ”makt”, ”genomförande – deltagande pedagogik” och ”språk och
kommunikation”. I slutsatserna har jag dock renodlat de två frågeställningarna och drar
slutsatser om varje enskilt.
I del tre av uppsatsen kommer jag att redovisa de fyra workshops som är det slutgiltiga
resultatet av åtta månaders pedagogiskt och metodologiskt arbete.
4
1.4. Teoretisk bakgrund och källor
Kulturmöten av Jonas Stier – Kulturmöten av Stier har jag framför allt använt mig av i
analysen av mig själv och mitt möte med och min tolkning av den ecuadorianska
kulturen.
Interkulturell pedagogik i teori och praktik av Pirjo Lahdenperä (red) - De olika
delarna av ”interkulturell pedagogik i teori och praktik” har jag använt mig av för att
analysera mig själv och min kulturella kunskapsbakgrund i skapandet av workshopen,
och även för att problematisera genomförandet av dem.
Pedagogik för förtryckta av Paulo Freire – Denna bok har jag använt mycket i
analysen av lärarens roll och pedagogisk metod. Paulo Freire diskuterar ju inte specifikt
interkulturell pedagogik men hans diskussion om makt och metod blir synnerligen
värdefull i en situation som folkbildningsbistånd.
Folkbildning som interkulturell dialog av Föreningen för folkbildningsforskning
i samarbete med Stockholms arbetareinstitutsförening – är en rapport från ett
arbetsseminarium vid Nordens folkliga akademi i Göteborg 2-3 oktober 2001. I den här
rapporten har jag använt mig av diskussioner om folkbildningsbistånd och folkbildning
som interkulturell dialog. De delar jag använt mig av är framför allt hämtade från
kapitlen Folkbildning som bistånd – om dialogen som biståndets nav av Folke
Albinsson och Folkbildning på export? av Kerstin E. Wallin .
1.5. Begreppsdiskussion
Några tankar och begrepp som används i uppsatsen och behöver redovisas och
klargöras.
Deltagande pedagogik – Med deltagande pedagogik menar jag metoder och övningar
där eleverna/deltagarna deltar aktivt i undervisningen. Som jag använder det kan det
sägas gå ihop med vad som skulle kunna kallas ”folkhögskolepedagogiken”. Det kanske
viktigaste inom denna pedagogik är samtalet. Lärarens roll är annorlunda än i den
traditionella skolan. Läraren kommer inte bara att hålla långa monologer utan det är
5
med hjälp av dialog och förmågan att lyssna som vi bygger vår kunskap.3 Man ser varje
studerande som en medskapande resurs och försöker att ta vara på varje individs
erfarenhet. Det ger kunskap som räcker längre och som leder till personlig utveckling.
Lärandet ska vara sådant att när kunskaperna växer, så växer också människan. Den
deltagande pedagogiken är till för att eleven ska kunna upptäcka sig själv och sina
möjligheter och skaffa sig redskap för att påverka sitt liv och sitt samhälle. Inom många
folkhögskolor tillämpas verkstadsmetodik: grupp- och projektarbeten, inslag av drama
och rollspel.4
Gender och jämställdhet - Mycket viktigt för hela arbetet med att framställa och hålla
workshopen har naturligtvis varit synen på gender och jämställdhet. Hela skapandet av
workshopen har ju byggt på detta. Därför kan det också vara på sin plats att redogöra
lite för min ståndpunkt. Jag är socialkonstruktivist och ser alltså könsrollerna och
skillnader mellan män och kvinnor som en produkt av ett historiskt, socialt och
kulturellt skeende och inte som naturgivna. Jag är även feminist och ser världen idag
som ett uttryck för en maskulin maktordning där mannen är norm.
Eurocentrism – Eurocentrism är praktiken att, medvetet eller inte, betona europeisk
(och västerländsk) hänsyn, kultur och värderingar på bekostnad av andra kulturers.
Etnocentrism är mycket relevant i och med dess betydelse för nuvarande och historiska
maktstrukturer i världen. Det kan vara en mindre uppenbar form av tanken om vit
överhöghet.5
Kulturimperialism – benämning på en form av imperialism utöver militär övermakt
och ekonomisk exploatering. Under kolonialismen etablerades koloniernas utbildningsoch mediesystem som kopior av kolonialmakternas. Kulturimperialismen utgår från att
västerländsk kultur är överlägsen andra länders inhemska kulturer. Termen används
ibland också för att markera bristande förståelse och respekt inför en inhemsk
befolknings kultur.6
www.fin.fhsk.se klicka på ”en annorlunda skolform” (ur Folkbildningsrådets/FIN:s skrift ”Om
folkhögskolan – historia, fakta, verklighet, vision” utgiven 1996)
4
www.fin.fhsk.se klicka på ”historia, fakta mm” (ur Folkbildningsrådets/FIN:s skrift ”Om folkhögskolan
– historia, fakta, verklighet, vision” utgiven 1996)
5
wikipedia.org/wiki/Eurocentrism
6
Nationalencyklopedin band 11 “kulturimperialism” Bokförlaget Bra böcker (1993)
3
6
Kulturrelativism – en moralisk attityd och ett forskningsmetodologiskt förhållningssätt
till främmande kulturers sedvänjor och tankemönster. Tanken att varje sedvänja borde
bedömas utifrån de lokala konventioner och etiska normer som existerar i varje
samhälle. Denna tes har vunnit erkännande som en metodisk riktlinje i det
antropologiska studiet av främmande kulturer.7
1.6. Praktik i Ecuador
Inom praktikantkursen Bolivia-Ecuador 04/05 hos Färnebo Folkhögskola ingår en åtta
månaders praktik i Bolivia eller Ecuador. Jag genomförde denna praktik, tillsammans
med Astrid Imable, på organisationen UOCQ – Unión de organizaciones campesinas de
Quevedo – i provinsen Los Ríos i Ecuadors kustregion. Vårat arbete bestod av att arbeta
fram och hålla en serie av fyra workshops om gender och jämställdhet för UOCQ:s
basorganisationer. Vi höll serien för sju basorganisationer, men med två grupper hann vi
inte klart serien. Tre av grupperna var mixade grupper, det vill säga både män och
kvinnor. Fyra av grupperna var kvinnogrupper. Gruppernas storlek varierade mellan 12
och 35 deltagare. Vi höll sammanlagt 25 workshops, och varje varade ungefär i tre
timmar. Vi reste vid varje tillfälle ut till basorganisationernas byar och höll workshopen
där.
1.7. UOCQ – Unión de organizaciones campesinas de Quevedo
UOCQ – unión de organizaciones campesinas de Quevedo är en småbondeorganisation
som arbetar på landsbygden omkring Quevedo i kantonerna Mocache, Palenque och
Valencia och omfattar idag ca 700 familjer, som alla är småproducenter. Organisationen
grundades redan på 70-talet då kampen för jord var den stora frågan. 1981 legaliserades
UOCQ som organisation. Under sin existens har organisationen genomgått flera olika
faser med olika fokus för sin kamp. Idag arbetar organisationen med en mångfald av
frågor. I organisationens eget tryckta material målas arbetet upp som följande:

Diversifiering av produktionen – diversifiering av farmerna syftar till att arbeta
emot monokulturer av framför allt majs, som har försatt bondefamiljerna i en
svår ekonomisk situation pga. sjunkande världsmarknadspriser. Diversifieringen
ar inriktad på att garantera matsäkerheten för familjerna och att skapa en effektiv
och konkurrenskraftig produktion för marknaden.
7
Nationalencyklopedin band 11 “kulturrelativism” (1993) Bokförlaget Bra böcker,
7

Återhämtning av jordarna – att genom införandet av diversifierade odlingar
återhämta jordarna från de skador monokulturerna inneburit. Pa detta sätt vill
man även minska användandet av kemikalier i odlandet, minska kostnaderna och
återhämta kvalitén i jordarna.

Återplantering av skog – genom återplantering av skog av inhemsk art vill man
återskapa den miljö som en gång fanns i trakten och bidra till naturens
återhämtande.

Förbättra infrastrukturen – att genom användande av lokalt existerande
material (caña, cade etc.) förbättra infrastrukturen på familjär bas. Även att öva
påtryckningar på de lokala makthavarna för att de ska utöka arbetet med vägar,
elektricitet, telefonledningar och drickbart vatten.

Kommersialisering och processande – att söka alternativ för att stärka
böndernas roll på marknaden och tillvarata deras intressen. I detta arbete ingår
skapandet av UOCQ:s eget kommersialiseringscenter for uppköpning och
vidareförsäljning
av
kakao
och
skalning
av
ris.
Genom
detta
kommersialiseringscenter kapar man mellanled och vinsterna går i högre grad
till bönderna själva.

Stärkande av organisativa kunskaper och jämställdhet – organisationen strävar
efter att stärka sina egna kapaciteter inom tekniska, organisativa och politiska
fält. De strävar efter att avskaffa ojämlikhet och orättvisor på alla plan. I detta
arbete ingår ett stärkande av kvinnogrupper och ungdomsgrupper och workshops
för att arbete emot ojämlikhet mellan män och kvinnor. De erbjuder även en
utbildning för framtida ledare inom organisationen (genom UOCQ:s
ledarskapsskola i samarbete med Cuenca universitet). I detta arbete ingår också
att söka avtal för att förbättra utbildningssystemet på landsbygden och att skapa
utbildningssystem som överensstämmer med de lokala behov som finns.
Dessutom vill de föra fram och bevara den lokala kunskap som finns på
landsbygden t.ex. kunskapen om lokala frön och växter och naturmedicin. De
arbetar också med att skapa ett uppvärderande av campesina-identiteten och att
få fram utbyten mellan organisationens familjer.8
8
UOCQ “¡Adelante por la misma trocha!” med tillägg fran Johanna Mayorga, ordförande i UOCQ.
8
2. Analys
2.1. Det inledande arbetet – vår första workshop
Vårat arbete i Ecuador var att arbeta fram och hålla en serie workshops i gender och
jämställdhet för UOCQ:s basorganisationer. Organisationen har arbetat med
jämställdhetsfrågor under de senaste åren, men kände att de ville få hjälp utifrån med att
fördjupa detta arbete. De första månaderna ville organisationen att vi skulle bo på
landsbygden i värdfamiljer för att förstå den lokala kontexten. Men alldeles i början av
vår vistelse, efter bara två veckor på organisationen, skulle vi hålla i en workshop i en
av våra värdbyar. Efteråt kunde vi bara se tillbaka på den som ett genuint misslyckande,
men vi lärde oss extremt mycket på den erfarenheten.
Dagordning: vår första workshop
1.
Lek – ynk
2.
Lek – mördarleken
3.
Föreläsning – vad är gender, könsroller
4.
Diskussion – hur ser bilden ut av Mannen/Kvinnan
5.
Deltagande övning - Fyrahörnsövning om manligt, kvinnligt
6.
Kvinnans situation i världen
7.
Lek – Häng med
2.1.1. Kontext och kulturmöte
När jag åkte till Ecuador hoppades jag att jag skulle kunna göra någon nytta, men var
samtidigt rädd för att jag skulle i alltför hög grad bara försöka föra över mina egna
värderingar och åsikter på dem jag mötte. Jag insåg att jag måste vara extra försiktig
med ett ofta känsligt ämne som gender och jämställdhet. Folke Albinsson skriver att
även om vi har en stark tro på folkbildningens demokratiska möjligheter gäller det för
oss att inte komma farande med detta ”goda” som en gåva mottagarna enbart skall ta
emot. Interkulturell dialog förutsätter att vi lyssnar på motparten och att vi utformar
projekten tillsammans med utgångspunkt från den specifika kontexten.9 Detta var något
vi inte hunnit göra när vi höll den första workshopen. Vi visste helt enkelt alltför lite om
den lokala kontexten för att kunna göra ett bra arbete. Vårat stora misstag var att vara
alltför teoretiska. Vi utgick helt enkelt utifrån vår verklighet och insåg inte att det inte
9
Albinsson Folke ur Folkbildning som interkulturell dialog. Arbetsseminarium Nordens folkliga
akademi, Göteborg 2001
9
fungerade i den här kontexten. Vi förstod inte då att de flesta kvinnor i den här gruppen
inte hade gått särskilt många år i skola och inte var vana att diskutera på det här sättet.
Vi försökte föra en diskussion om könsroller och bilden av Mannen och Kvinnan på ett
sätt som var alldeles för teoretisk.
2.1.2. Makt
Av reaktionerna på denna första workshop förstod jag plötsligt mycket om
maktrelationer och min egen roll. Jag hade redan från början insett problemet med att
jag var vit västerlänning och att detta gav mig en maktposition. Jag själv kände mig som
att jag inte kunde någonting men bemöttes av folk med en obefogat stor respekt. Alla
andra visste ju, att jag hade mer utbildning, mer pengar, mer makt och fler möjligheter
än någon av dem. Hur skulle jag kunna genomföra workshopen utan att detta blev ett
allt för stort hinder? Jag insåg vilket underläge människor från andra kulturer och/eller
med mindre utbildning lätt hamnar i när de skall följa våra mallar, som ju både bygger
på vår världssyn och ofta är väldigt akademiska. Kerstin Wallin diskuterar just detta.
Hon skriver att det är ett faktum att vi är privilegierade kunskapsmässigt och
ekonomiskt jämfört med våra samarbetspartners. Och det är ett faktum som inte kan
pratas bort. Istället bör vi erkänna olikheterna och utgå ifrån att vi har ojämlika
förutsättningar. Vi måste försöka skapa samarbete och partnerskap trots de uppenbara
skillnaderna mellan oss och våra kontakter i tredje världen.10 Dock får man inte låta
skulden paralysera en. Det är en balansgång. Att tycka synd om människor är att
nedvärdera dem och på det sättet blir samarbetet inte mera jämlikt. Det är viktigt att
bägge parter istället tillsammans definierar hur samarbetet ska se ut.
2.1.3. Genomförande - deltagande pedagogik
När vi skulle hålla den här första workshopen var vi osäkra på huruvida vissa av de
deltagande övningarna skulle godtas eller inte. Tankar som ”vi är ju inte på
folkhögskola nu” och ”de kommer bara att tycka att det är löjligt”, snurrade i huvudet.
Folk visade sig dock vara förvånansvärt villiga att delta i alla typer av deltagande
övningarna, också i lekarna. Men visst gjorde vi misstag även här. En i efterhand rolig
anekdot blev hur vi under den här workshopen försökte leka en lek som heter
”mördarleken” där en person skall ”mörda” andra i gruppen genom att röra med
10
Wallin, Kerstin E ur Folkbildning som interkulturell dialog. Arbetsseminarium Nordens folkliga
akademi, Göteborg 2001.
10
pekfingret i den andra personens handflata. Vi illustrerade glatt den här leken framför
35 personer och möttes av både generad tystnad och hysteriskt fnitter. I efterhand fick vi
förklarat för oss att den här gesten i Ecuador är ett mycket grovt sätt att säga att man vill
ha sex med någon.
Men detta misstag till trots så insåg vi redan vid det här första tillfället hur deltagande
övningar och lekar kan fylla en enormt viktig funktion. I leken släppte mycket av den
nervositet och prestige som funnits i gruppen. Och viktigare ändå - i och med leken blev
jag och Astrid plötsligt människor för många. Vi gjorde bort oss, snubblade och
skrattade och helt plötsligt var vi inte längre bara ”de vita föreläsarna” utan personer
som de kunde skratta ihop med och åt. Detta var oerhört betydelsefullt för vårt fortsatta
arbete. Vi fortsatte sedan att ha lekar i varje workshop vi genomförde och de var alltid
mycket uppskattade.
2.1.4. Språk och kommunikation
Ett stort problem i början var naturligtvis även språket. En diskussion om kultur
kommer ovillkorligen att handla om kommunikation.11 I början gick så otroligt mycket
tid åt till att översätta det vi ville ha sagt från svenska till spanska. Och vi gjorde detta
utan att inse hur lite vi egentligen sa på det här sättet. Det räcker inte att tala på ett annat
språk utan man måste även tolka vad orden på det andra språket betyder, skriver Maria
Borgström12. Vi hade vid det här laget inte lärt oss vad orden syftar till, vilka ord som är
lämpliga i vilket sammanhang och de självklara syftningar ett visst ord innehar. Vi hade
helt enkelt, i det här läget, inte de kulturella nycklar som språket innehåller och det
gjorde att vi även där vi hade översatt allting korrekt ofta inte fick fram det vi ville säga.
Och såklart att vi inte korrekt tolkade vad folk sa till oss.
11
Stier Jonas Kulturmöten – En introduktion till interkulturella studier, Studentlitteratur, Lund (2004)
sid. 37
12
Borgström Maria Lärarens interkulturella kompetens i undervisningen” ur Lahdenperä Pirjo (red)
Interkulturell pedagogik i teori och praktik (2004) sid. 41
11
2.2. Workshop 1 – grundläggande gender och självförtroende
Dagordning: Workshop 1
1. Inledning
2. Presentation
3. Vad är gender?
4. Kvinnors situation i världen
5. Kvinnors självförtroende
Lite om kvinnors självförtroende
Sång – “Mujeres que viven en el campo”
Deltagande övning – säga vackra saker till varandra
Möten
Deltagande övning – Här är jag
6. Kvinnans och mannens dag – en jämförelse
Frågor: vad är det bästa/sämsta med att vara man/kvinna?
7. Deltagande övning – stäng ögonen
8. Utvärdering
9. Lek – Häng med
2.2.1. Kontext och kulturmöten
För att undvika att göra om samma misstag, väntade vi i nästan två månader från det
första försöket innan vi skrev och höll det som kom att bli workshop 1 i serien. Under
den här tiden bodde vi på landsbygden, i två av de byar där UOCQ:s basorganisationer
fanns. Jag ägnade mycket tid åt att bara ta in den nya kulturen, att lära mig förstå det jag
såg. Stier diskuterar interkulturella studier som studiet av processerna mellan kulturer.
En förståelse av processerna förutsätter kunskaper om de inblandade kulturerna, må
dessa vara samhällen, grupper eller enskilda individer.13 Min första tid i Ecuador var
helt enkelt en tid av kunskapsinsamlande av den kultur jag mötte. Jag måste försöka
skriva workshopen utifrån en uppfattning om den lokala kulturen. Exempel jag valde
måste vara passande för den lokala kontexten och diskussionen måste kännas relevant
för grupperna vi skulle möta. För att undervisningen ska kännas relevant och
meningsfull är det en fördel att den knyts till elevens förförståelse, skriver Pirjo
Lahdenperä. När eleven emellertid ha från läraren avvikande och annorlunda
erfarenheter blir det problematiskt för läraren att anknyta till elevens förförståelse.
13
Stier Jonas Kulturmöten – En introduktion till interkulturella studier, Studentlitteratur, Lund (2004)
sid. 18
12
Läraren lär sig av eleverna hur de tänker och vilka de är samtidigt med det
kunskapsområde som hon arbetar med. Hon menar att problemet uppstår när du
oreflekterat utgår från att du förstår.14 Under framställandet av den här workshopen
arbetade vi därför i samarbete med Yina Quintana, UOCQ:s genderansvarige. Med hjälp
av henne hade vi en nyckel in i kulturen och kunde hela tiden kolla av att våra tankar
och idéer var applicerbara på grupperna och överensstämde med den kultur vi befann
oss i. Hon pekade ut uppenbara ”svenska tankegångar” som inte skulle fungera och
föreslog nya exempel. Men den största tillgången blev de deltagande övningarna, vilket
jag återkommer till.
2.2.2. Makt
Vad jag (bland annat) tog med mig från det förra försöket till workshop in i arbetet med
workshop 1 var att inte komma släpande med alltför krånglig akademika. En viss
teoribakgrund behövs visserligen, och i workshop 1 har vi både förklaringar till vad kön
och gender är och utdrag ur Kerstin Hirdmans genussystemteori. Men den här gången
försökte vi grunda teorin i det verkliga livet. Vi utgick från att människor vi möter vet
denna teori i sin egen vardag, i sina egna liv. Vår uppgift måste bli att bidra med den här
grundteorin, men framför allt att låta folk prata själva och bidra med sin egen kunskap
och utifrån detta tillsammans sammanföra vår teori med den lokala kontexten. Vi
försökte skapa en blandning av den lokala kontexten och den svenska teori, som vi bar
med oss. Ändå blev den till större delen ”svensk”. Stier diskuterar hur kulturen utgör ett
raster for kulturmedlemmarna. Kulturella raster hänsyftar till kulturspecifika och, för
alla människor och kulturer, centrala synsätt. Det är genom dessa raster som
verkligheten tolkas.15 Eftersom det här var den (näst vårt första misslyckande) första
workshopen så hade vi inte fått respons på materialet än från grupperna själva. Vi hade
helt enkelt nästan bara fått utgå från vår egen bild av den kultur som vi såg, vilket ju
fortfarande rymmer våra tankar och fördomar. Stier skriver att skimret av förgivettagna
och oreflekterade föreställningar om den egna kulturens normalitet och ”överlägsenhet”
och en ständigt närvarande eurocentrism gör det omöjligt for oss att fullständigt
frikoppla oss från vår kultur.16
14
Lahdenperä Pirjo Att uveckla skolan som interkulturell lärandemiljö ur Interkulturell pedagogik i teori
okch praktik. Sid 65.
15
Stier Jonas Kulturmöten – En introduktion till interkulturella studier, Studentlitteratur, Lund (2004)
sid. 65f
16
Stier Jonas Kulturmöten – En introduktion till interkulturella studier, Studentlitteratur, Lund (2004)
13
För att så gott vi kunde försöka arbeta emot detta arbetade vi ständigt om workshopen
under arbetets gång utifrån de reaktioner vi fått från grupperna. Om ett exempel inte
fungerade bytte vi ut det mot ett exempel någon i gruppen hade sagt. Och för varje gång
vi höll workshop 1 ökade ju vår kunskap om ämnet i och med att vi fick ta del av
gruppernas kunskaper och åsikter. Paulo Freire diskuterar hur en lärare inte bör vända
sig till folket med ett budskap om ”frälsning”. Istället bör man skapa dialog med
människor. Man kan inte vänta sig positiva resultat
av ett pedagogiskt
handlingsprogram, som inte respekterar den speciella syn på världen som folket har. Ett
sådant program innebär kulturell invasion, oaktat goda intentioner.17
2.2.3. Genomförande - deltagande pedagogik
Genom att få människor att delta så mycket som möjligt kunde vi koppla bort oss och
våra förutfattade idéer så mycket som möjligt, vilket ju motverkade eurocentrismen
åtminstone delvis. Det var tydligt i workshop 1 i ”Mannen och kvinnans dag – en
jämförelse”. Här får gruppdeltagarna själva berätta hur mannens och kvinnans dag ser ut
hos dem. Och sedan förs diskussionen utifrån detta. Genom att på detta sätt skapa en
dialog med gruppdeltagarna kunde vi arbeta mot riskerna till att vi enbart lade över vår
världsbild på dem. Detta är en av de stora fördelarna med deltagande metoder.
Samtidigt kräver det dialog mellan läraren och deltagarna. En sådan dialog är omöjlig
om den ena parten är övertygad om att hon har monopol på sanningen. Man måste inse
att i dialogen finns varken fullkomligt okunniga människor eller fullkomligt kloka; där
finns bara människor som tillsammans försöker lära sig mer än de redan vet 18. De
deltagande övningarna underlättade arbetet att skapa en dialog och förhindrade att vi
ensamt kom att styra diskussionen.
2.2.4. Språk och kommunikation
Fortfarande hade vi svårt att släppa pappren framför oss och verkligen diskutera. Detta
hämmade självklart våra möjligheter till den verkliga dialog vi eftersträvade. Vi
försökte till det yttersta att skapa de rätta möjligheterna till dialog och lyssnade
verkligen på vad deltagarna sa men det var en svår process då vi inte kunde tillräckligt
sid..65f
17
Freire Paulo Pedagogik för förtryckta Gummessons, Falköping (1978), sid. 97
18
Freire Paulo Pedagogik för förtryckta Gummessons, Falköping (1978), sid. 92
14
om språket för att kunna ställa de ”rätta” följdfrågorna och ge den ”rätta” responsen.
Det ömsesidiga förhållandet mellan kultur, språk och tankar kan beskrivas som att
språket är en spegelbild av kulturen, kulturen förstås och ges en mening med hjälp av
språket, och tanken påverkas av språket såväl som kulturen. Språket förmedlar genom
sin uppbyggnad ett kulturellt filter genom vilket verkligheten förstås. 19 Vi saknade på
många sätt fortfarande de språkliga koderna, vilket gjorde vårt arbete så mycket svårare.
2.3. Workshop 2 – Makt och det patriarkala systemet
Dagordning: workshop 2
1. Deltagande övning - presentation
2. Rollspel om orättvisa
3. Det patriarkala systemet
4. Deltagande övning – livsutrymme
5. Rollspel - härskarteknikerna
-vi delar upp gruppen6. Lyssnarövning (män o kvinnor)
7. Kvinnor – ”jag är vacker och du också”
”tresekundersregeln”
7. Män - Dilemmasaga
8. Fördelar och nackdelar med att arbeta i mixade grupper (män och kvinnor)
9. Strategier för att kämpa emot det patriarkala systemet (män och kvinnor)
-vi för samman till helgrupp igen10. Gemensam presentation av 8 och 9
11. Lek – pirata, patata
2.3.1. Kontext och kulturmöte
Inför skapandet av workshop två kände vi oss lite säkrare. Vi hade lärt oss mycket i
arbetet med workshop 1 och sett att något som saknades var en diskussion om makt och
förtryck. Under workshop 1 hade många kvinnor gett exempel på hur ojämlik deras
vardag var men många av dem som gjorde detta hade inte dragit den diskussionen steget
längre till att säga att det var orättvist. Men vi lade upp workshop två så att den pekade
Stier Jonas Kulturmöten – En introduktion till interkulturella studier, Studentlitteratur, Lund (2004)
sid. 43
19
15
ut kvinnans förtryck och jämförde det med andra typer av förtryck i samhället. Var detta
okej? Hade vi rätt att kalla kvinnor förtryckta om kvinnorna själva inte uppfattar sig
som förtryckta? Jag funderade en del över detta men kulturrelativism kan, i mina ögon,
inte dras så långt så att varje sedvänja är försvarbar om den är accepterad i sin egen
kultur. I den här frågan kunde jag inte förhandla med min integritet. Att arbeta emot
förtryck är för mig ett ansvar varje människa måste ta. Dessutom kände jag hela tiden
stödet från UOCQ under det här arbetet. Under flera år har organisationen själv
analyserat maktförhållandena internt och i basorganisationerna och kommit fram till att
situationen måste förändras. Alltså knöt vi an till en process som redan börjat lokalt.
Folke Albinsson diskuterar just detta. Han säger att om vi i biståndssammanhang kan
knyta an där den demokratiska självhjälpsprocessen redan har börjat kan vi få den
folkliga förankring och den utveckling underifrån som folkbildning syftar till20. Och den
här förankringen kände jag hela tiden att vårt jämställdhetsarbete hade hos UOCQ.
2.3.2. Makt
Som lärare innehar man en enormt stor maktposition. Vi hade ju makten över att sätta
dagordningen och makten och möjligheten att lägga fram ”sanningar” som vi såg dem.
Jag tänkte mycket på den kulturimperialism vi på detta sätt kunde göra oss skyldiga till.
Paulo
Freire diskuterar hur
det
traditionella skolsystemet,
det
han kallar
”bankundervisningen”, förstärker ett förtryckande system genom att betona lärarens roll
som utlärande och eleven som lärande på ett sätt där läraren vet allt medan eleven
förutsätts veta ingenting. Det är läraren som tänker och pratar medan eleverna bara
tänks på och lyssnar ödmjukt. Läraren blandar ihop kunskapsauktoritet med sin egen
yrkesauktoritet, som han sätter i motsättning till elevernas frihet.21 Hur kunde vi agera
för att våra workshops inte skulle bli på det här sättet? Vi försökte ju i arbetet med
workshopsen vara så kontextuella vi kunde och basera det vi sade på vad deltagarna
själva tagit upp. Under utförandet av workshopen försökte vi lämna över så mycket så
möjligt till deltagarna själva. På det här sättet försökte vi närma oss det Paulo Freire
kallar ”problemformulerande undervisning”. En undervisning där genom dialog,
elevernas lärare och lärarens elever upphör att existera. Läraren är inte längre endast
den-som-undervisar, utan är en som själv undervisas i dialogen med eleverna, som å sin
Folke Albinsson Folkbildning som bistånd –om dialogen som biståndets nav ur Folkbildning som
interkulturell dialog. Arbetsseminarium Nordens folkliga akademi, Göteborg 2001
21
Freire Paulo Pedagogik för förtryckta Gummessons, Falköping (1978), sid. 72
20
16
sida undervisar medan de undervisas. De blir tillsammans ansvariga för en process, i
vilken alla växer22. I allt vi gjorde försökte vi skapa en ”problemformulerande
undervisning” hela tiden i dialog med deltagarna. Men vi innehade ändå alltid en
maktpositionen i och med att vi bestämde dagordningen och på något sätt la fram de
grundläggande förutsättningarna för diskussionerna. Detta fortsatte att vara ett problem.
2.3.3. Genomförande - deltagande pedagogik
I workshop 2 använde vi oss väldigt mycket av deltagande metoder och pedagogik. Vi
inledde med ett rollspel för att exemplifiera ojämlika maktförhållanden i ”uppköparen
och bonden”. Detta exempel var hämtat ur den lokala kontexten då det som UOCQ
bland annat kämpar för är för att ge bönderna rättvisare upphandlingsförhållanden och
lånemöjligheter. Ifrån detta exempel diskuterade vi sedan makt och orättvisa. Under den
här diskussionen tog gruppdeltagarna själva ofta över diskussionen och förklarade hur
situationen var, hur orättvist det var att vissa människor hade mer makt än andra och hur
de verkligen ville kämpa emot detta. Det var därefter lätt att föra över diskussionen på
det patriarkala systemet, och utifrån detta diskutera hur orättvist det var att kvinnor hade
mindre makt än män. Paulo Freire diskuterar att så snart eleverna mer och mer ställs
inför problem som är relaterade till dem själva kommer de att känna sig alltmer
utmanade och alltmer tvingade att anta denna utmaning. Deras svar på utmaningen
skapar nya utmaningar, som följs av ny förståelse, och successivt kommer eleverna att
uppfatta sig själva som engagerade.23
Vi fortsatte även senare i workshopen med rollspel då vi genomförde fem stycken - ett
för varje härskarteknik vi diskuterade. Genom rollspelen kunde vi överbygga våra
språkliga problem och göra oss tydligt förstådda. Rollspelsmetoden hjälpte också till
med att bryta isen kring oss och skapa en avslappnad atmosfär i gruppen, där det blev
lättare för deltagarna att komma med inlägg och frågor eftersom den högtidliga
stämningen brutits.
2.3.4. Språk och kommunikation
Vi hade under genomförandet av workshop 1 fått ord på många saker. Vi kunde börja
använda språket på ”rätt” sätt och vi hade fått bilder och exempel som vi kunde föra
22
23
Freire Paulo Pedagogik för förtryckta Gummessons, Falköping (1978), sid.80
Freire Paulo Pedagogik för förtryckta Gummessons, Falköping (1978) sid 81
17
över på nästa workshop. Först i det här läget började vi känna att vi till viss del började
förstå det språk som talades. I workshop 2 underlättades dessutom kommunikationen
genom att vi använde oss av så mycket rollspel. Genom dessa kunde vi enkelt förmedla
vad vi ville få fram utan att kommunikationen försvårades av ord och översättningar.
Men även började vi känna att vi kunde skapa dialog på ett annat sätt, vilket ju var vad
vi verkligen eftersträvade.
2.4. Workshop 3 – Kvinnors rättigheter
Dagordning: workshop 3
1.
Deltagande övning – knuten
2.
Vad innebär det att vara kvinna här?
3.
Kvinnors rättigheter
4.
Sång - mujeres que viven en el campo
5.
Deltagande övning – Rör inte min syster/bror
6.
Mansrollen
7.
I de här situationerna tar jag mina egna beslut
8.
Hur kan vi kämpa?
9.
Lek – pirata, patata.
2.4.1. Kontext och kulturmöte
I workshop tre försökte vi ta ännu mer exempel från den lokala kontexten. Vi inledde
med ett stycke om vad det innebär att vara kvinna i Ecuador som helt byggde på
information vi fått från kvinnorna själva under föregående workshops och genom
UOCQ. Efter det här stycket diskuterade vi alltid runt den bild vi hade målat upp. Var
den rättvis, finns något att tillägga osv. I den här workshopen hade vi även en
diskussion om mansrollen, även den hämtad från tidigare workshops. Under tidigare
workshops hade nämligen dessa diskussioner ofta kommit upp och de kunskaper vi fick
då använde vi oss av för att kunna skriva ett mindre stycke om mansrollen. Sedan var
tanken att gruppen själv skulle föra samtalet vidare. De här diskussionerna kunde ofta
pågå länge och vara väldigt konstruktiva. Män (i mixade grupper) berättade själva om
de begränsningar det innebar att vara man och hur svårt det var att ändra på den rollen.
Kvinnorna analyserade sig själva och deras diskriminering av både andra kvinnor och
18
av män och hur de själva förstärkte machismon genom förväntningar de har. Även här
försökte vi hålla oss i bakgrunden och låta deltagarna själva styra diskussionen.
2.4.2. Makt
I denna workshop diskuterade vi FN och konventionen om avskaffandet av all slags
diskriminering av kvinnor. Vi delade då ut förkortade delar av konventionen och i
grupper fick deltagarna läsa och gå igenom dem. Efteråt fick grupperna göra en kort
resumé av texten och sedan diskutera om huruvida rättigheterna uppfylls för kvinnorna i
byn och organisationen eller inte. Och om inte, varför de inte uppfylldes och vilka
rättigheter de själva skulle vilja ha. I efterhand har jag här insett att den här situationen
verkligen hade krävt en maktanalys. FN-konventioner har ju fått mycket kritik för att
helt utgå från ett västerländskt tankesätt och inte ta hänsyn till kulturella skillnader. De
är skriva med ett västerländsk synsätt för en västerländsk livsmodell som sedan
förutsätts vara allmängiltig. På detta sätt pressas den västerländska modellen på andra
folk, som aldrig tillåts välja sin egen modell. Paulo Freire diskuterar detta då han säger
att ingen pedagogik som är verkligt frigörande kan fortfara att hålla avstånd till de
förtryckta genom att för dem presentera modeller från förtryckarna att efterlikna. De
förtryckta måste vara exempel åt sig själva i kampen för sin befrielse.24 Jag tror att vi på
många sätt gjorde oss skyldiga till kulturimperialism då vi utan att problematisera
använde oss av FN-konventionen. Men samtidigt gjorde vi vårt bästa för att minska
detta problem. Efter att de läst texten fick kvinnorna och männen diskutera och
analysera sin verklighet och situation och därmed själva dra slutsatser om sig själva och
vilka rättigheter de vill ha och behöver. På detta sätt kunde deltagarna ändå ta makten
över diskussionen och ingå i dialog med konventionen utifrån sig själva, utan att bara
behöva acceptera den.
2.4.3. Genomförande - deltagande pedagogik
Vi hade även en deltagande övning där vi gav exempel på områden i livet och
deltagarna får beskriva vem det är som har yttersta ansvaret och beslutsrätten inom
dessa områden. Till exempel maten, hönsen, barnen, pengarna osv. Här blev det väldigt
tydligt vilka fält som är ”manliga” och vilka som är ”kvinnliga”. Efteråt förde vi en
diskussion om varför dessa beslut är uppdelade och om möjligheterna att dela på
24
Freire Paulo Pedagogik för förtryckta Gummessons, Falköping (1978), sid. 49
19
ansvaret för dessa beslut. Genom den här övningen ville vi diskutera makt- och
rollfördelningen i deltagarnas egna liv. Här fick också deltagarna själva diskutera om
denna fördelning kändes rättvis eller orättvis och möjligheterna till förändring. Paulo
Freire diskuterar hur människans möjlighet till att förändra sin situation måste börja
med människan-här-i-nuet. Bara genom att utgå från denna situation kan hon börja
förändra sin situation. För att göra detta på ett äkta sätt måste hon uppfatta sin ställning,
inte som ödesbestämd och oföränderlig, utan enbart som begränsande – och därför som
utmanande25. Vår önskan genom den här övningen var att de utifrån sig själva skulle
börja diskutera hur de ville förändra sin situation. I slutet av workshop tre hade vi sedan
en övning om hur gruppen själva kunde kämpa för att förändra sin situation i sin egen
vardag. Den här övningen var alltid otroligt inspirerande och människor la verkligen
fram förslag på hur de själva skulle kämpa för att förändra sin situation.
2.4.4. Språk och kommunikation
I workshopen hade vi en gruppövning då vi delade ut konventionestexterna för att läsas
i grupperna och sedan hade vi en redovisning av en diskussion om dem på blädderblock.
Detta var en typ av kommunikation vi först inte tänkt använda oss av eftersom vi visste
att väldigt många inte kunde läsa och skriva särskilt bra. Anledningen till att vi ändå
genomförde den här övningen på det sättet var för att vi fått väldigt mycket
kommentarer om just att en ”riktig” workshop minsann skulle innehålla ett grupparbete
med redovisning. Det var helt enkelt ett sätt att arbeta som var välbekant för väldigt
många och som det mer eller mindre förväntades att vi skulle anamma. För att ändå göra
övningen tillgänglig för alla fick vi arbeta på att anpassa kommunikationen i övningen.
Vi såg alltid till att fråga om det fanns personer i varje grupp som ville läsa texten och
ansvara för skrivandet och sedan betonade vi att det viktiga i övningen var diskussionen
i grupp och att få fram gruppens åsikter. Och övningen fungerade faktiskt väldigt bra. I
inledningen gick vi alltid runt och hjälpte till att läsa och förklara konventionstexten,
som ju också var väldigt krångligt skriven (som ju konventionstexter oftast är). Då
berättade vi också, helt sanningsenligt, hur svår den här texten var även för oss och hur
vi gärna ville att i redovisningarna sen skulle språket vara ”vanligt” språk – inte
advokatspråk. Och på det här sättet fungerade kommunikationen väldigt bra och
övningen blev inte, som vi fruktat, uteslutande av dem som inte kunde läsa och skriva.
25
Freire Paulo Pedagogik för förtryckta Gummessons, Falköping (1978), sid 85
20
2.5. Workshop 4 - Ledarskap
Dagordning: workshop 4
1. Historisk diskussion
Kvinnor genom historien:
– internationellt, nationellt och lokalt
2. Sång – Mujeres que viven en el campo
3. Vad är en ledare?
– ledarens roll
– kvinnligt ledarskap
4. Deltagande övning – Fyrahörnsövning
5. Kvinnor som förebilder
6. Lek – häng med
2.5.1. Kontext och kulturmöte
I workshop fyra var ett av de viktigaste inslagen att Johanna Mayorga – ordförande i
UOCQ - själv deltog i genomförandet av workshopen och delade med sig av sin egen
kamp. Johanna är uppvuxen på landsbygden utanför Quevedo, hon gick med i sin bys
lokala basorganisation tidigt och har kämpat för, som hon säger, sitt folk hela sitt liv.
Hon är en oerhört respekterad ledare i organisationen. Att hon var där och pratade om
kvinnligt ledarskap, tror jag var viktigare än något vi någonsin kunnat säga. Johanna är
någon som kvinnorna i grupperna kan identifiera sig med, som verkligen talar samma
språk som dem, på alla sätt. Det är viktigt att inse att oftast finns människor i den lokala
kontexten som kommer att kunna säga saker bättre än en själv och att försöka dra nytta
av detta i arbetet.
2.5.2. Makt
I den här workshopen diskuterade vi bland annat ”Kvinnor genom historien”. Här
diskuterade vi hur historien skrivits av män och därför så gott som enbart handlar om
män. Men att kvinnor såklart alltid varit och är en lika drivande och aktiv del i historien
som män. Här gav vi också exempel på kvinnor genom historien internationellt,
nationellt och lokalt. Genom detta ville vi sätta in kvinnokamp i ett större perspektiv
och därmed visa på att kampen existerar, på olika sätt och av olika människor, men
såväl lokalt som över hela världen. På det här sättet ville vi också undvika det som
Paulo Freire kallar för den ”förtryckande handlingen”. Typiskt för den förtryckande
21
handlingen är ett synsätt som innebär att man isolerar ett problems tyngdpunkt i stället
för att se den som en dimension av en helhet. Detta hindrar de förtryckta från att kritiskt
se verkligheten eftersom de håller dem isolerade från andra förtrycktas problem i andra
områden26. I många övningar har vi ju fokuserat mycket på det kulturspecifika, den
lokala kontexten osv. Ur ett maktperspektiv är det dock också viktigt att tänka på att
inte stycka upp helheten i så små bitar att en gemensam kamp känns omöjlig, vilket
enbart leder till en känsla av maktlöshet och passivitet. Genom att sätta in
kvinnokampen i ett större perspektiv – både historiskt och geografiskt – ville vi både
uppvärdera kvinnokampen och inspirera till vidare kamp.
2.5.3. Genomförande - deltagande pedagogik
Vi höll även flera diskussioner om ledarrollen. Vi hade en diskussion om vilka ledare
som fanns i byn, om det specifikt fanns några kvinnliga ledare och varför de var ledare.
Vissa identifierade basorganisationens ordförande (som om det var en mixad grupp var
en man) som en ledare, men många tänkte bara på borgmästaren, ministrar,
plantageägare osv som ledare. Här betonade vi att en ledare inte bara är någon med
pengar och makt utan någon med ledaregenskaper som arbetar för allas bästa. För
många var det en överraskning att man kunde se någon av dem som en ledargestalt –
kanske framför allt för kvinnorna. Freire skriver att ett kännetecken hos de förtryckta är
att de förringar sig själv. Det kommer av att de gör den uppfattning förtryckarna har om
dem tills in egen. De hör så ofta att de inte duger någonting till, inte vet någonting och
är ur stånd att lära sig något osv. att de till sist blir övertygade om sin egen oduglighet.27
Detta gäller framför allt för kvinnor. I slutet av workshop fyra hade vi en deltagande
övning om kvinnor som förebilder. Här ville vi genom att få deltagarna att själva prata
om förebilder i sitt liv, få dem att se sin egen styrka och den kraft och det ledarskap som
fanns i deras absoluta närhet. Det här hade inte varit något vi hade kunnat tala om för
dem utan det var kunskap som enbart kunde komma fram genom att lämna över
diskussionen. De deltagande övningarna fungerade som ett redskap i detta.
2.5.4. Språk och kommunikation
I workshop fyra kände vi hur vi började behärska språket. Vi behövde inte längre följa
papperet, vi kunde läsa av vart diskussionen var på väg, ställa rätt följdfrågor och förstå
exemplen. Nu kände vi att vi började närma oss förutsättningarna för dialog. Och nu
26
27
Freire Paulo Pedagogik för förtryckta Gummessons, Falköping (1978), sid. 15
Freire Paulo Pedagogik för förtryckta Gummessons, Falköping (1978), sid. 60
22
hade vi också insett hur lite av kommunikationen som faktiskt består av orden som sägs.
Kommunikation är spelregler som kan vara explicita likväl som implicita. De explicita
är sådana som vi kan observera. De implicita är de som man inte uppfattar med
detsamma, de är det tysta. I detta ”det tysta språket” ingår begrepp, agerande, lösningar
på problem som har sina rötter i de erfarenheter vi delar med alla i ett samhälle. De är
de grundläggande föreställningarna, och med det menas att det är svårt att förstå för
personer som inte tillhör gruppen där reglerna finns. Effektiviteten i en interkulturell
kommunikation har att göra mer med att förstå vilket som är det korrekta svaret än att
skicka ett korrekt meddelande. Det har att göra med att känna till de kulturella
kommunikationsregler som inte är explicita.28 Efter över ett halvår i Quevedo, började
vi känna att vi förstått tillräckligt mycket för att oftast kunna förstå vad verkligen sades.
2.6. Slutsatser och slutkommentar
2.6.1. Slutsatser
1. Hur kan man arbeta fram ett pedagogiskt material och en undervisningsform
som fungerar i en interkulturell kontext?
Interkulturellt undervisande förutsätter kunskap om kulturen. För att det pedagogiska
materialet och undervisningen skall kännas relevant och meningsfull måste den knytas
till deltagarnas kontext och livssituation. Detta kräver tid att lära känna kulturen och
människorna innan en lärandeprocess kan sättas igång. Det är alltså viktigt för läraren
att fokusera på det kulturspecifika och den lokala kontexten. Ur ett maktperspektiv är
det dock också viktigt att tänka på att inte stycka upp helheten i så små bitar att en
gemensam kamp känns omöjlig, vilket enbart leder till en känsla av maktlöshet och
passivitet. Genom att sätta in processen i ett större perspektiv – både historiskt och
geografiskt – kan folkbildingen inspirera till vidare kamp.
Som lärare innehar man en enormt stor maktposition. Läraren har makten att sätta
dagordningen och makten och möjligheten att lägga fram ”sanningar” som hon/han ser
dem. På detta sätt kan man som lärare i en annan kultur göra sig skyldig till enorm
Borgström Maria Lärarens interkulturella kompetens i undervisningen” ur Lahdenperä Pirjo (red)
Interkulturell pedagogik i teori och praktik (2004) sid. 41
28
23
kulturimperialism. Detta måste alltid problematiseras och analyseras. För att motverka
denna kulturimperialism måste läraren arbeta i dialog med deltagarna, och skapa en
lärandemiljö där både elev och lärare deltar i en process där de lär av varandra, och där
eleven inte bara matas med lärarens kunskap. Det bästa är om de medverkande under
hela processen har möjlighet att påverka undervisningens riktning genom en dialog med
läraren. Det är viktigt för läraren att inse att oftast finns människor i den lokala
kontexten som kommer att kunna säga saker bättre och att försöka dra nytta av detta i
undervisningen. Som lärare måste du också ta i beaktande det material du använder i
undervisningen. Genom att, utan att problematisera, använda sig av texter som FNkonventioner gör man sig skyldig till kulturimperialism, då man förutsätter att ett
västerländskt synsätt är allmängiltigt. Människor måste få vara exempel åt sig själva i
kampen för förändring. Genom att uppmuntra deltagarna att gå i dialog med
konventionstexter och problematisera dem utifrån sig själva kan de dock återta makten
över diskussionen och utgå från sin egen verklighet.
Den maktposition som vi har genom att vara vita västerlänningar med högre status och
bättre ekonomiska och akademiska förutsättningar måste alltid tas i beaktande.
Samtidigt ska man inte skuldbelägga sig själv – det leder enbart till att man ser sin
samarbetspartner som ett offer vilket bara är nedvärderande. I ett interkulturellt
pedagogiskt kulturmöte där man som lärare står i maktposition gäller det att hela tiden
vara känslig för om man har rätt att lägga över värderingar på den andre. Samtidigt kan
man inte låta en tanke om kulturrelativism hindra en från att ta ställning mot orättvisor
och förtryck. Genom att knyta an där en lokal kamp mot orättvisor redan har börjat kan
vi få den folkliga förankring och den utveckling underifrån som folkbildning syftar till.
Utan tillräcklig kunskap i språket saknar vi de kulturella nycklar som språket innehåller
och har inte verktygen för att få till en verklig dialog. Det är väldigt liten del av
kommunikationen som faktiskt består av orden som sägs, istället handlar det om
implicita kommunikationsregler där man delar samma referensramar och förstår
implicita syftningar. Effektiviteten i en interkulturell kommunikation har alltså att göra
med att känna till dessa kulturella outtalade regler. För att lära sig detta krävs inte bara
en bra kunskap i språket utan även tid att lära sig hur språket används i den lokala
kontexten. Språk och kommunikation finns också med i de metoder som används i
folkbildningsarbetet. I en kontext där väldigt många inte kan läsa och skriva måste
24
övningarna förändras för att vara applicerbara. Detta betyder dock inte att skriftliga
övningar helt är uteslutna. I de fall då deltagarna väl känner igen ett arbetssätt och en
metod kan denna ändå vara att föredra trots att den innehåller läs- och skrivmoment.
Särskilt hänsyn måste då tas på så sätt att man måste vara lyhörd för att alla blir
delaktiga i arbetet och kan bidra på ett jämlikt sätt.
2. Hur kan man använda deltagande pedagogik för att underlätta interkulturella
lärandeprocesser?
De deltagande övningarna och lekarna kan fungera som verktyg då ett interkulturellt
folkbildningsarbete ska inledas. I leken släpper inte bara mycket av den nervositet och
prestige som ofta finns i en grupp utan i och med leken kan läraren träda ur den
traditionella rollen som auktoritetsperson. Utan deltagande från människorna själva i
skapandet av ett interkulturellt material kommer detta material bara att rymma lärarens
värderingar och fördomar. Det är omöjligt för läraren att koppla bort sig från sin kultur
och utan dialog med deltagarna är det omöjligt att utarbeta ett fungerande pedagogisk
material som överensstämmer med och fungerar för den lokala kulturen. Ett
lärandeprogram skapat utan dialog innebär en kulturell invasion, oaktat goda
intentioner. De deltagande metoderna har alltså klara fördelar då det gäller att arbeta
mot eurocentrism och förutfattade meningar. Genom att få människor att delta så
mycket som möjligt kan föreläsarens tankar och fördomar delvis kopplas bort. De
deltagande övningarna underlättar arbetet med att skapa en dialog och förhindrar att
läraren ensam kommer att styra diskussionen. Genom att använda sig av till exempel
rollspel och dramaövnikngar så underlättas också den kommunikativa processen vilket
kan vara ett bra hjälpmedel om man saknar tillräckliga kunskaper i språket.
2.6.2. Slutkommentar
Inom interkulturell pedagogik i allmänhet men kanske framför allt inom
folkbildningsbistånd, för att arbeta mot eurocentrism och kulturimperialism, är det
viktigt att problematisera lärarens roll och det pedagogiska materialets och
undervisningens giltighet. I den här uppsatsen problematiseras skapandet av ett
folkbildningsmaterial och undervisningsformer för interkulturella miljöer. Samtidigt
diskuteras hur den deltagande pedagogiken kan vara ett verktyg i interkulturella
lärandemiljöer och hur de kan bidra till att underlätta och demokratisera ett pedagogiskt
25
arbete i interkulturell miljö. Som vi sett under analysen finns det många aspekter att ta
hänsyn till och inga schablonsvar. Det här är ett bidrag till diskussionen men vi kan
aldrig finna några enkla lösningar.
26
Del 3. Redovisande av workshops
3.1. Workshop 1 - Grundläggande gender och självförtroende
Välkomna. Idag ska vi behandla ämnet gender. Vi ar glada att ni har kommit. Det ar en ära att få vara här
och hålla workshop med er. Jag heter Rebecca/Astrid….
Den här workshopen är den första i en serie workshops om gender. Målet med workshopen idag ar att ni
vet mer om gender och börjar tänka på och reflektera kring ämnet. Men vi kommer alltså att hålla fler
workshops i den här processen för ämnet gender och jämställdhet är ett stort och mycket viktigt ämne. Vi
kommer inte bara hålla föredrag idag utan ni kommer också att få tänka och delta mycket. Schemat ser ut
som följande:
Schema
1. Inledning
2. Presentation
3. Vad är gender?
4. Kvinnors situation i världen
5. Kvinnors självförtroende
Lite om kvinnors självförtroende
Sång – “Mujeres que viven en el campo”
Deltagande övning – säga vackra saker till varandra
Möten
Deltagande övning – Här är jag
6. Kvinnans och mannens dag – en jämförelse
Frågor: vad är det bästa/sämsta med att vara man/kvinna?
7. Deltagande övning – stäng ögonen
8. Utvärdering
9. Lek - Häng med
Presentation
Till att börja med ska alla saga sitt namn och en sak som ni tycker om. Till exempel: Jag heter Rebecca
och tycker om naturen. Jag heter Astrid och jag tycker om sommaren i Sverige.
Vad är gender? Några grundläggande förklaringar
Ni vet alla hur det är att vara flicka, pojke och hur det är att vara kvinna och man. Alla här har
erfarenheter från sitt eget liv.
27
Gender och kön
Kön = det biologiska könet
Det syftar till kroppen, den fysiska delen. Kvinnor har bröst, livmoder osv. Och män har sitt kön och sin
kropp. Till exempel har män ofta mer muskler än kvinnor. Kroppen är det biologiska könet.
Gender – det sociala könet, könsrollerna
Könsrollen har inget att göra med det biologiska könet men ofta blandar man ihp dessa två. När vi pratar
om maskulint och feminint pratar vi om det sociala könet. Det syftar till rollen som vi har lärt oss i vårt
samhälle och i vår kultur. Könsrollerna har vi inte fötts med utan lärt oss sedan vi var små.
En liten flicka har ofta rosa kläder och en liten pojke använder mer blå kläder. Sedan, när barnen växer
upp, lär man flickan att arbeta i hemmet och pojken att arbeta på fälten. Men man lär också pojken att ta
mer plats, att ha bli oberoende och stark. Flickan lär man att ta hand om barnen, att inte ta egna beslut och
att vara beroende av hemmet och andra personer. Det är de vuxna som lär barnen de här rollerna.
Samhället tycker att det är konstigt om en kvinna skriker och är högljudd på ett möte. Man säger att
kvinnor inte gör sånt. Men varför? Vad tror ni? Män gör så på möten och det ar klart att en kvinna också
kan göra det. Det här exemplet visar på att könsrollerna ger mer makt åt män än kvinnor.
Könsrollerna är beroende av samhället och kulturen och alltså varierar de från plats till plats och over tid.
I Sverige lär man kvinnor att vara mer självständiga och nästan alla kvinnor arbetar utanför hemmet.
Alltså, gender eller det sociala könet, är rollerna att vara man och kvinna. Det ar inget att göra med det
biologiska könet och alltså är det något vi kan förändra. Kvinnors situation kan förändras. I många länder
har kvinnors situation förändrats betydligt och detta beror på människors sinne – inte på kroppen.
Könsmaktsystemet/Det patriarkala systemet
Könsmaktsystemet existerar i alla delar av samhället: socialt, politiskt, ekonomiskt, kulturellt och i
utbildningen. Systemet bygger på två principer:
1.
Isärhållandets princip
Könen blandas inte. Feminint och maskulint hålls åtskilda. De har olika roller givna av samhället.
Det som kvinnor gör, gör inte män och tvärtom. Detta visar sig till exempel i arbetsfördelningen
mellan män och kvinnor. Vanligtvis finns det sysslor som nästan bara kvinnor gör t.ex. ta hand om
huset, passa barnen, tvätta, städa osv. Det finns också sysslor som bara män gör t.ex. arbete med
machete.
Isärhållandets princip visar sig också i föreställningar om vad det innebar att vara kvinna och man.
Några karakteristika för Kvinnan i samhället är t.ex. att hon använder kjol, sminkar sig, har
högklackade skor, att hon ska vara vacker, välkammat osv. Några karakteristika för Mannen är att
28
han är stark och inte visar sina känslor. Men alla dessa karakteristiska är konstruerade av samhället
och de är orättvisa för både män och kvinnor. Alla borde få vara som de vill vara och inte inklämda i
roller som samhället bestämt..
Den kvinnliga sfären i samhället är det privata: huset och barnen. Den maskulina sfären är den
offentliga: samhället, politiken och ekonomin. Detta innebär att männen har mera makt än kvinnorna
och det är också orättvist.
Värderandets princip
Det som män gör värderas högre än det som kvinnor gör. Män är normen i samhället. Till följd av
detta värderar man inte det som kvinnor gör. Kvinnors sysslor är lika hårda som männens, kanske
hårdare, men skillnaden är att kvinnor vare sig får lön för sitt arbete eller att detta arbete värderas.
Detta är inte rättvist.
Den maskulina normen är orsak till männens dominans i samhället. Män har mer makt än kvinnor.
Detta kan man se uttryckt i familjen, i ekonomin, i kulturen och i samhället i allmänhet.
Det här systemet har vi reproducerat både kvinnor och män. Vi lär våra barn det när de växer upp. Alltså
är det något vi kan förändra.
Jämställdhet
Jämställdhet mellan män och kvinnor innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, samma
skyldigheter och samma möjligheter. Jämställdhet handlar om rättvisa, omdistribuering och möjligheter.
Rättvisa för att kvinnor borde ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som män.
Omdistribuering för att kvinnor borde ha mer makt och ekonomiskt oberoende.
Möjligheter för männen att ta på sig och dela mera ansvaret för hemmet. Kvinnor som män borde kunna
ta sina egna beslut och göra sina egna val inom alla områden i sitt liv.
Att förbättra situationen för kvinnor i värden är en stor kamp men vi vet att den är möjlig. Till exempel i
Sverige för 100 år sedan arbetade kvinnor bara i hemmet. Idag har nästan alla kvinnor i Sverige ett arbete
utanför hemmet och har sina egna pengar. I regeringen idag finns 50 % män och 50 % kvinnor.
Kvinnors situation i världen
1. 1.3 tusen miljoner personer lever i extrem fattigdom. 70 % av dem är kvinnor.
2. Bara 1 % av tillgångarna i världen (som hur jord etc.) äger kvinnor. 99 % ägs av män.
3. 10 % av lönerna som betalas ut i världen mottar kvinnor. 90 % mottar män. Kvinnor lön ar alltid lägre
för samma arbete.
4. 67 % av allt arbete i värden gör kvinnor.
5. 75 % av detta arbete som kvinnorna gör är helt obetalt.
29
Världen styrs av män. Männen har större makt i samhället och alla dess instanser. Vi måste förändra den
här orättvisa världen. Män och kvinnor bör ha samma rattigheter. Även männen måste arbeta för en
förändring av samhället. Även dem måste arbeta för jämställdhet. Det är viktigt att män och kvinnor går
samman för att tillsammans gå framåt och erövra jämställdheten.
Kvinnors självförtroende
En annan sak som vi kommer att diskutera idag är att över hela världen har kvinnor generellt sett sämre
självförtroende än män. De har samma värde som männen men många gånger tror de inte att de har det.
Många kvinnor skäms över sig själva. Kvinnor måste stödja varandra. Kvinnorna kan vara starka
tillsammans. Även männen måste hjälpa kvinnorna att höja sitt självförtroende.
Kvinnor är ofta mycket mera kritiska kom sig själva, även mera kritiska över sitt utseende. För att stärka
ditt självförtroende bör du inte kritisera dig själv så mycket. När du har gjort något bra borde du säga till
dig själv: bra gjort! Om någon annan kvinna har gjort något bra borde du säga till henne att hon är bra.
Kvinnor måste hjälpa till att stärka varandra. Här kan även männen hjälpa till och uppmuntra kvinnorna.
Sång – “Mujeres que viven en el campo”
Deltagande övning – Nu ska ni ställa er två och två och saga saker till den andra personen som den gör
bra, saker som ni tycker om hos den andra personen.
Möten
Ofta har kvinnor fått lära sig att de inte ska ta stor plats, till exempel på ett möte. Männen, däremot, pratar
oftast mycket på möten. Varför är det så här? Man måste förstå detta i samband med kvinnors
självförtroende och att kvinnor ofta känner att de inte är lika viktiga som män. Men kvinnor är lika viktiga
som män. Ibland tror kvinnor att de inte har lika stor kunskaps om män, men kvinnor vet lika mycket,
men ibland om andra saker. Kvinnor har ofta inte lika många år i skolan som män men de har ju samma
intelligens som män.
Ofta tanker kvinnor på saker som de skulle vilja säga på möten men de säger det inte. Varför skäms
kvinnor över att prata inför folk? Att tala inför människor är något som kvinnor måste öva mycket för vi
har inte fått lära oss det när vi var små. Männen däremot får tidigt lära sig att ta mycket plats och därför är
det lättare för män att tala på möten. Självklart finns det män som också har svårt att tala, men vi pratar
väldigt generellt. Att prata inför folk har också att göra med självförtroendet. Kvinnor kan också uttrycka
sin åsikt på ett möte och det ar viktigt att de gör det. Alla här måste uppmuntra varandra på möten att tala,
och lyssna på varandra. Alla borde ta lika mycket plats och ge lika mycket uppmärksamhet åt varandra.
Deltagande övning - självförtroende
Nu ska vi göra en övning där vi ska öva att prata lite. Att prata inför andra är som sagt något vi måste öva
på mycket och idag ska vi börja. Vi gör en lite övning. Jag ställer en stol här i mitten och ni måste ställa er
30
i en cirkel runt stolen. Sedan skall var och en av er ställa er på stolen, framför alla och säga ”här är jag”.
Inget mer och sen går ni ned från stolen och nästa person i cirkeln går upp. Om ni absolut inte vill göra
det så måste ni inte, men alla här kommer att uppmuntra henne eller honom som står på stolen.
Mannens och kvinnans dag – en jämförelse
Vi skriver på ett papper mannens och kvinnans dag från 6 på morgonen till 9 på kvällen. Kvinnorna och
männen i gruppen säger tillsammans vad vi ska skriva.
Diskussion:
Vi diskuterar könsrollerna. Några frågor:

Vem har flest sysslor?

Är det rättvist?

Vad är bäst med att vara kvinna/man?

Vad är sämst med att vara kvinna man?

Finns det saker som ni skulle vilja göra men inte kan för att ni är man/kvinna?

Vad vill ni förändra som man/kvinna?
Deltagande övning – Stäng ögonen
Ställ er två och två. Nu skall en person i varje par stänga sina ögon. Den andra personen i paret skall leda
personen som har ögonen stängda. Ni som blundar måste alltså lita på att eran ledsagare tar väl hand om
er och inte öppna ögonen. Efteråt byts ni åt.
Utvärdering
Jag kommer att säga ett påstående och om ni håller med det påståendet håller ni upp handen. Om ni inte
håller med om påståendet så håller ni inte upp handen.

Ämnet gender är viktigt!

Kvinnor har lika värde som män!

Kvinnorna arbetar mer än männen!

Jag vill kämpa för att förbättra kvinnors situation!

Det är viktigt att mina barn/min familj vet mer om gender och jämställdhet!
Lek – Häng med
Vi skall avsluta med en lek som heter ”häng med”. Vi ställer oss i fyra led. De fyra leden ska bilda ett
kors och alla ska ha ansiktena mot korsets mitt. Nu kommer jag att gå runt leden och när jag dunkar den
sista i ett led på axeln och säger ”häng med” så måste hela ledet springa ett varv runt de andra och sedan
ställa sig som ett led igen. Den person som kommer sist i ledet blir den person som ska gå runt nästa varv
och säga ”häng med”.
31
3.2. Workshop i gender 2 – Makt och det patriarkala systemet
Välkomna till workshop nummer två. Hoppas att ni alla mår bra. Vi är mycket glada över att få vara här
hos er än en gång.
Idag ska vi prata om rättvisa och om vem som har makten och vem son inte har den. Målet med dagens
workshop är att vi ska identifiera några orättvisor som finns i samhället för att lära oss att kämpa emot
dem.
Som ni ser är vi både män och kvinnor här idag men några diskussioner ska vi hålla i separata grupper.
Kvinnor för sig och män för sig. För kvinnor måste öva på andra saker än män.
Schema
1. Deltagande övning - presentation
2. Rollspel om orättvisa
3. Det patriarkala systemet
4. Livsutrymme
5. Rollspel - härskarteknikerna
-vi delar upp gruppen6. Lyssnarövning (män o kvinnor)
7. Kvinnor – ”jag är vacker och du också”
”tresekundersregeln”
7. Män - Dilemmasaga
8. Fördelar och nackdelar med att arbeta i mixade grupper (män och kvinnor)
9. Strategier för att kämpa emot det patriarkala systemet (män och kvinnor)
-vi för samman till helgrupp igen10. Gemensam presentation av 8 och 9
11. Lek – pirata, patata
Presentationsövning
Vi börjar med en presentationsövning. Alla måste säga sitt namn och något som är bra hos dem själva.
Till exempel: Jag heter Astrid och jag har mycket fantasi. Jag heter Rebecca och jag bryr mig mycket om
mina vänner.
Rollspel om orättvisa – uppköparen och bonden
En bonde kommer till ett kommersialiseringscenter i stan. Han skall sälja majs, men skörden gick dåligt
och han har inte mycket.
Uppköparen (talandes i telefon): Hur mycket ska vi ge bönderna för majsen den här säsongen? Nej, det
är för mycket. Jag skulle vilja bygga mig ett nytt hus. Ja, det är bättre. Inte mer än så.
32
(Senare i kommersialiseringscentret):
Bonden: Jag behöver mer pengar än så för majsen.
Uppköparen: Men jag kan inte ge dig mer.
Bonden: Men jag har ju en familj att försörja.
Uppköparen: Det bryr jag mig inte om. Jag kan inte ge dig mer. Dessutom är du skyldig mig pengar. Jag
lånade dig pengar till utsädet, till gödsel, till bekämpningsmedel. Eller hur? OKm du vill kan du ju ge mig
tillbaka de pengarna och sen gå nån annan stans för att sälja din maj. Bonden: Men jag kan inte ge er de
pengarna nu. Skörden blev för liten. Om jag ger er pengarna har jag inget mer att leva på. Det är inte
rättvist. Jag kan inte gå någon annan stans men med det här priset tjänar jag ingenting.
Uppköparen: Sånt är livet. Jag kan inte hjälpa dig.

Tycker ni den är verklighetstrogen den här scenen?

Hur ser han som säljer majsen på situationen? Hur är situationen för uppköparen?

Vem har makten i den här situationen?

Vem eller vilka tjänar på det här systemet?

Är det rättvist?

Vill ni kämpa emot den här orättvisan?
Det patriarkala systemet
Ett annat orättvist system som finns över hela världen är det patriarkala systemet. Det patriarkala systemet
betyder att mannen är centrum, modell och referent. Han är normen. Mannens ord väger alltid tyngre än
kvinnans ord. Och mäns arbete värderas alltid högre än kvinnors arbete.
Man kan jämföra det patriarkala systemet med systemet ”första världen” och ”tredje världen”. I det
systemet är det de vita som är centrum, modell och referent. Ett exempel är att man värderar högre den
vita huden eller den ljusa huden än den svarta eller bruna. Vilket är rasism och också såklart är orättvist.
Dessa maktstrukturer är dåliga eftersom de ger fler möjligheter åt modellpersonen. Till exempel är det
mycket lätt för en europé att resa runt i världen. Som ecuatorian är det nästan omöjligt att få visum till
”första världen”. Detta är orättvist och det är också orättvists att man värderar kvinnan lägre än mannen.
Livsutrymme
Jag kommer visa här på ett papper vilka skillnader som finns mellan män och kvinnors livsutrymme. Med
livsutrymme menar jag alla de möjligheter som en individ har. Möjligheter att göra vad de vill göra på det
sätt de vill göra det osv. Jag ritar först två lika stora kvadrater. Här är mannens livsutrymme. Här är
kvinnans livsutrymme. De är lika stora. Men:

Kvinnan tjänar mindre pengar än mannen. Ofta inga pengar alls. Mannen tjänar alltid mer. (Då
minskar vi på kvinnans livsutrymme och ökar på mannens, för kvinnan har ju inte samma
möjligheter som mannen).
33

Kvinnan jobbar alltid mer och har mindre fritid. Mannen har oftare tid att gå ut med sina vänner,
sporta osv på sin fritid. (Då minskar vi igen på kvinnans livsutrymme och ökar på mannens).

Kvinnan känner ofta rädsla för att gå ut ensam på gatan, eller gå ut på kvällen utan en mans
sällskap. Det händer att kvinnor blir överfallna och våldtagna. Eller så pratar man illa om
kvinnor som går själva på gatan. Mannen däremot kan gå ut när som helst och vart som helst
utan rädsla. (vi minskar igen på kvinnans livsutrymme och ökar på mannens).
Så här kan vi fortsätta i evighet. Som ni ser så har inte kvinnor samma möjligheter som män.
Är det här rättvist? (Nej) Ska vi kämpa för att förändra den här situationen tillsammans? (Ja)
Kvinnor har ett betydligt mindre livsutrymme än män. Och det här skall vi även komma ihåg när vi pratar
om kvinnokamp och kvinnors självförtroende. Ofta har kvinnor dåligt samvete för att de har dåligt
självförtroende eller dåligt samvete för att de inte kämpar tillräckligt. Men då ska man komma ihåg att vi
kvinnor måste kämpa utifrån det här lilla livsutrymmet där vi är begränsade av allt detta och av vår
inlärda rädsla. Det gör det så mycket svårare att kämpa. Vi måste sluta ha dåligt samvete och istället
hjälpa varandra att förändra situationen. Och här har ni män en mycket viktig roll. Kvinnorna ska
självklart kämpa för att få ökat livsutrymme, men ni, som redan har så stort livsutrymme och har så
mycket lättare att kämpa, måste även dela med er av erat livsutrymme. Ni måste ge av erat livsutrymme
för att kvinnornas ska kunna bli större. Ni höll ju allesamman med om att det här inte var rättvist. Då är
det också erat ansvar att hjälpa till att förändra situationen.
Rollspel - härskarteknikerna
Det finns många härskartekniker som de som har makt använder mot dem som inte har makt för att de ska
kunna behålla sin makt. Det kan vara patronen som använder dem mot bönderna. Det kan vara de vita
eller mestiserna som använder dem mot ursprungsbefolkningen. Och det kan vara män som använder dem
mot kvinnor. Det finns många härskartekniker men idag ska vi tala om och visa fem av dem.
1. Osynliggöra
Om en kvinna vill säga något på ett möte så lyssnar inte de övriga. Medan kvinnan pratar, pratar de övriga
med varandra samtidigt. (Vi visar genom ett rollspel).
Känner ni igen detta? Det här är en mycket vanlig härskarteknik. Har ni själva varit med om detta? Då vet
ni hur svårt det är att säga något när man behandlas på det här sättet. Vi måste alltid lyssna på varandra
och ge varandra plats att prata och uttrycka vår åsikt.
2. Förlöjliga
En kvinna vill säga något på en workshop men läraren t.ex. säger med förminskande röst ”ja, va trevligt
att du vill säga något lilla vän, kom hit du” eller dylikt. Efteråt så skämtar man om det kvinnan sagt eller
tar det inte på allvar. (Vi visar genom ett rollspel)
Känner ni igen den här situationen? Det gör ju att kvinnan skäms och blir osäker. Hon känner att det hon
säger inte tas på allvar och kommer förmodligen inte prata igen på ett möte. Även här måste vi tänka på
34
att lyssna på varandra och att allas åsikt är lika mycket värd. Om ni här i gruppen alltid kämpar för detta
på era möten, så kan ni komma långt i att förändra det patriarkala systemet.
3. Dubbel bestraffning
Om en kvinna är engagerad i en organisation och även har ansvar för sin familj som mamma och fru osv.
leder detta ofta till att hon blir bestraffad både på organisationen och hemma. Ofta anser människorna på
organisationen att hon inte är tillräckligt där, och mannen anser att hon inte tar tillräckligt ansvar för sin
familj. (Vi visar genom ett rollspel)
Känner ni igen den här situationen? Kvinnan känner att hon inte borde engagera sig i organisationen för
att hon försummar sin familj. Men män som är engagerade blir sällan skuldbelagda på det här sättet. Vi
måste komma ihåg att kvinnors engagemang är lika viktigt som mäns och ni män måste stödja era fruar i
deras engagemang och hjälpa dem genom att ta ökat ansvar i hemmet. Hemmet och familjen är ju bådas
ansvar, inte bara kvinnans.
4. Undanhållande av information
Undanhållande av information är en informell maktstruktur som ofta existerar till exempel inom
organisationer. Det handlar om att viktiga beslut tas utanför de gemensamma forumen på organisationen i
situationer där kvinnor inte är närvarande, till exempel på baren, eller under fotbollsmatchen. (Vi visar
genom ett rollspel)
Genom detta utesluts kvinnor från beslutsfattandet. Ofta känner de sig okunniga om frågor eftersom ”alla
andra” verkar veta vad som händer men inte dem. Vilket naturligtvis beror på att frågan diskuterats när de
inte haft möjlighet att närvara. Detta måste förändras för alla måste få delta på lika villkor inom en
organisation och ingen ska uteslutas.
5. Ge skam och skuld
Exempel: en kvinna går på gatan och män skriker efter henne: ”snygg häck”. Kvinnan svarar ”men håll
käften”. Då säger männen ”men vi vet ju att du gillar det, varför skulle du annars gå här på gatan ensam”.
(Vi visar genom ett rollspel)
Känner ni igen situationen? Här får kvinnan skulden för att männen skriker oförskämda saker. Hon
känner skam för att hon är ute och går ensam, när det borde vara männen som känner skam. Detta är ett
sätt att förtrycka kvinnan. Och något vi alla måste arbeta emot.
Nu har vi identifierat problemen och nu är det dags att kämpa tillsammans för att förändra situationen.
Och män och kvinnor, eftersom det är kvinnor som är förtryckta, måste kämpa på olika sätt. Så nu
kommer vi att dela upp gruppen i män och kvinnor och göra några övningar separat innan vi samlas igen i
helgrupp.
35
Kvinnor separat!
Vi börjar med några övningar.
Berättarövning – Vi delar in gruppen i två delar.
Grupp 1: Ni ska berätta om vad ni har gjort den här morgonen för en person ur grupp 2. Berätta först
historien en gång och när jag säger till berättar ni samma historia en gång till.
Grupp 2: Ni ska lyssna när en person ur den andra gruppen berättar om vad de gjort den här morgonen.
Men ni ska inte lyssna ordentligt. Ni ska tydligt visa att ni inte lyssnar, prata samtidigt som den andra
personen pratar, titta bort osv. När jag säger till så ska personen berätta historien en gång till. Då ska ni
lyssna mycket uppmärksamt, uppmuntra (utan att avbryta) osv.
Efteråt:
Vad vi har gjort är att vi bett ena gruppen att först inte lyssna när den andra gruppen talar Men sen ge alla
uppmärksamhet andra gången

Hur kändes det när personen inte lyssnade?

Hur kändes det när personen lyssnade?

Var det lättare att prata när den andra personen lyssnade och uppmuntrade?
Nu byter vi. Personen som sist lyssnade får nu berätta och tvärtom. Lyssna dåligt första gången och bra
andra gången. Sen får ni diskutera hur det kändes. Okej. Vi börjar!
Den här övningen visar hur lätt det är att göra en annan person osäker när den pratar. Och ofta gör män så
här när kvinnor pratar. Ibland gör kvinnor det även mot varandra. Men både män och kvinnor måste
hjälpas åt för att ge mer plats åt kvinnor så att de känner att har samma rätt att ta plats och prata som
männen.
Deltagande övning – jag är vacker och du också
Nu ska ni sätta er två och två. Och i turordning säga något vackert om först er själva och sedan något
vackert om den andra personen. Efter varje klappar vi alla händerna. Till exempel: Mina ögon är vackra
och Astrids hår är vackert.
Deltagande övning – Tre-sekunders-regeln
Den här övningen är som ett rollspel. Man använder den här övningen för att visa, men även för att öva
på, hur kvinnor kan hjälpa varandra och bli starka tillsammans.
Jag ska spela en roll som en man som besvärar en kvinna, t.ex. dig. Du går på gatan och jag kommer fram
och besvärar dig. Nu måste du säga ifrån själv först. Få mig att förstå att du inte vill prata med mig. Efter
36
tre sekunder kommer en av ni andra fram och hjälper till att försvara er vän. Efter tre sekunder till
kommer ytterligare en, och ytterligare och ytterligare….
Vi försöker.
Såg ni hur svårt det blev för mig att fortsätta vara jobbig när vi var flera. Det är så gott som omöjligt att
fortsätta, när ni hjälps åt. Så är det i verkliga livet också. Vi byts om i rollerna, så att alla får prova.
Fördelar och nackdelar med att arbeta i mixade grupper
Nu ska vi prata om hur det är att arbeta i grupper män och kvinnor tillsammans. Och då menar jag inte
arbetet på fälten utan arbetet i organisationen och på möten.
1.
Skriv två fördelar och två nackdelar med att arbete i blandade grupper.
2.
Skriv tre strategier för att bekämpa det patriarkala systemet. Vad kan jag själv föra för att bryta
det patriarkala systemet/machismon?
3.
Vi gör en gemensam presentation.
Män separat
Berättarövning – Vi delar in gruppen i två delar.
Grupp 1: Ni ska berätta om vad ni har gjort den här morgonen för en person ur grupp 2. Berätta först
historien en gång och när jag säger till berättar ni samma historia en gång till.
Grupp 2: Ni ska lyssna när en person ur den andra gruppen berättar om vad de gjort den här morgonen.
Men ni ska inte lyssna ordentligt. Ni ska tydligt visa att ni inte lyssnar, prata samtidigt som den andra
personen pratar, titta bort osv. När jag säger till så ska personen berätta historien en gång till. Då ska ni
lyssna mycket uppmärksamt, uppmuntra (utan att avbryta) osv.
Efteråt:
Vad vi har gjort är att vi bett ena gruppen att först inte lyssna när den andra gruppen talar Men sen ge alla
uppmärksamhet andra gången

Hur kändes det när personen inte lyssnade?

Hur kändes det när personen lyssnade?

Var det lättare att prata när den andra personen lyssnade och uppmuntrade?
Nu byter vi. Personen som sist lyssnade får nu berätta och tvärtom. Lyssna dåligt första gången och bra
andra gången. Sen får ni diskutera hur det kändes. Okej. Vi börjar!
Den här övningen visar hur lätt det är att göra en annan person osäker när den pratar. Och ofta gör män så
här när kvinnor pratar. Men både män och kvinnor måste hjälpas åt för att ge mer plats åt kvinnor så att
de känner att har samma rätt att ta plats och prata som männen.
37
Dilemmasaga
Det finns en kvinna som heter Maria. Hon gifte sig för fyra år sedan med en man som heter Luis. De bor
tillsammans i en by på landet. De har två barn tillsammans. I början är deras relation bra, men nu har Luis
börjat misshandla Maria. Maria får inte lämna huset. Det finns en granne till Luis och Maria som heter
Juan. Han vet att vad som händer hos Luis och Maria.
Nu ska ni diskutera:
Vad kan grannen Juan göra?
Vilket ansvar har Juan att ingripa?
Fördelar och nackdelar med att arbeta i mixade grupper
Nu ska vi prata om hur det är att arbeta i grupper män och kvinnor tillsammans. Och då menar jag inte
arbetet på fälten utan arbetet i organisationen och på möten.
4.
Skriv två fördelar och två nackdelar med att arbete i blandade grupper.
5.
Skriv tre strategier för att bekämpa det patriarkala systemet. Vad kan jag själv föra för att bryta
det patriarkala systemet/machismon?
6.
Vi gör en gemensam presentation.
Lek – pirata, patata
Ställ er i en cirkel. En person är utanför cirkeln. Den personen går runt cirkeln och dunkar personerna i
cirkeln på axeln. För varje dunk säger personen ”pirata” ”pirata” osv. Man kan även säga ”patata”. Om
personen säger ”patata” måste både personen utanför cirkeln och den person som blev dunkad springa ett
varv runt cirkeln åt var sitt håll. Den som kommer sist tillbaka till utgångsläget blir kvar utanför cirkeln
och får börja om igen.
38
Workshop i gender 3 – kvinnors rättigheter
Idag ska vi behandla kvinnors rättigheter. Det är viktigt att ni känner till kvinnornas rättigheter. Om ni
kan dessa är det lättare att arbeta för en förändring av kvinnans situation. Det är viktigt att både män och
kvinnor känner till dessa rättigheter för att alla skall kunna följa dem. Om alla känner till rättigheterna
betyder det också att ni kan öva påtryckningar på andra att också följa dem. Ni i gruppen kan använda er
av kvinnors rättigheter för att kämpa framåt i riktning mot ett rättvist samhälle där jämställdhet råder
mellan män och kvinnor.
Vi ska även idag prata om mansrollen. Fram till idag har vi mest pratat om kvinnorollen, men det är lika
viktigt att diskutera mansrollen. Männen har också svårigheter och orättvisor inom sin roll och detta
måste vi också förändra.
Schema
10. Deltagande övning – knuten
11. Vad innebär det att vara kvinna här?
12. Kvinnors rättigheter
13. Sång - mujeres que viven en el campo
14. Deltagande övning – Rör inte min syster/bror
15. Mansrollen
16. I de här situationerna tar jag mina egna beslut
17. Hur kan vi kämpa
18. Lek – pirata, patata.
Deltagande övning - Knuten
Den här övningen baserar sig på samarbete i gruppen och att ni hjälper varandra. Alla ställer sig i en
cirkel med slutna ögon och händerna sträckta framåt. Nu rör sig alla mot cirkelns mitt och tar tag i två
händer (utan att öppna ögonen) När alla fått tag på två händer kan ni öppna ögonen. Nu har vi fått en
knut. Utan att släppa händerna skall vi nu hjälpas åt att lösa upp knuten så att vi återigen blir en cirkel.
Vad betyder det att vara kvinna här?
Att vara kvinna innebär mycket diskriminering, här som i hela världen. I den andra workshopen pratade
vi om det världsomspännande och orättvisa systemet som vi kallar det patriarkala systemet. Det
patriarkala systemet, som ni minns, innebär att mannen är centrum, modell och referens. Han är normen.
Mannens ord i samhället räknas mer än kvinnans. Men detta är orättvist. Kvinnorna har samma rätt som
männen att utöva sina demokratiska rättigheter. Alla har rätt att engagera sig i organisationer – lokala som
nationella. Men många gånger möter kvinnor diskriminering i det offentliga rummet. Till exempel visar
man inte samma respekt när en kvinna pratar på ett möte, som när en man gör det.
39
Kvinnor har inte samma möjligheter att studera som männen. Många kvinnor här har berättat för oss att
deras föräldrar sagt att kvinnor bara kommer gifta sig och därför betalar man inte för att de ska studera.
Så här gör man inte mot männen. Som vi kommer att se har dock kvinnor samma rättigheter som männen
att studera och välja sitt yrke.
Majoriteten av kvinnorna här arbetar i hemmet och hjälper till på fälten under sådd ochskörd. Som ni
minns från den första workshopen, så arbetar kvinnorna ofta mer än männen. Samtidigt värderar man
männens arbete högre. Och kvinnorna får heller inte betalt för sitt arbete. Men kvinnor har samma rätt
som männen till att arbeta och få respekt för sitt arbete.
Många kvinnor tvingas ocksa möte våld från män. Detta händer i det offentliga rummet, på arbetet och i
hemmet. Män använder ofta våld mot kvinnor för att visa och behålla sin makt eller för att de inte känner
till andra sätt att lösa konflikter. Detta är den mest allvarliga formen av diskriminering mot kvinnor.
INGEN kvinna ska behöva uppleva våld. Kvinnor har samma rättigheter som män, och som alla
människor, att leva ett liv utan våld. Idag fördömer alla regeringar och FN våld mot kvinnor. I Ecuador
kan man skickas i fängelse för att misshandla en kvinna.
Det här är lite av den diskriminering som kvinnor möter i samhället. Men tillsammans kan vi börja ändra
på den här situationen. Om ni känner till vilka rättigheter kvinnorna har, är det lättare att arbeta för
förändring. Det är viktigt att både männen och kvinnorna känner till dem väl så att ni kan öva
påtryckningar på andra att de ocksa följer dem. Ni i gruppen kan använda er av kvinnors rättigheter för att
kämpa framåt i riktning mot ett rättvist samhälle där jämställdhet råder mellan män och kvinnor.
Kvinnors mänskliga rättigheter
FN är en organisation som bildades efter andra världskriget 1945. Målet med organisationen är att arbeta
för fred och säkerhet i världen. FN har skapat en mängd konventioner om mänskliga rättigheter, som
länder kan ratificera om de håller med. Om ett land har ratificerat en konvention måste de göra allt i sin
makt för att uppfylla den. Målet är att helt uppfylla konventionern.
Problematiken med kvinnors mänskliga rättigheter är på samma gång densamma och skild från männens.
Som män är kvinnor offer för förtryck, tortyr, försvinnanden, hunger. Men samtidigt möter kvinnor ofta
särskilt förtryck, som våldtäkt, påtvingade graviditeter och utan tvivel den dagliga diskrimineringen.
Kvinnor arbetar mer, tjänar mindre och äger ofta inte rätten till sitt namn eller sina barn. På grund av detta
behövdes en särskild konvention för kvinnors rättigheter, även om såklart de allmänna mänskliga
rättigheterna gäller för kvinnor också. 1979 skapade FN konventionen om avskaffandet av all slags
diskriminering av kvinnor. 1981 trädde den i kraft. Ecuador har ratificerat den här konventionen.
40
Grupparbete:
Nu kommer vi ge er några utdrag ur konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av
kvinnor. Sätt er i grupper om fyra och i varje grupp bör finnas en person som vill läsa och skriva. När ni
har läst texten, skall ni diskutera det ni har läst. Alla grupper har olika utdrag ur konventionen.
Här har vi några frågor att besvara:

Vad betyder det ni har läst? Gör en kort förenklad sammanfattning för att kunna redovisa för de
andra grupperna.

Dessa rättigheter som ni har läst är alla rättigheter som kvinnor har. Tycker ni att dessa rättigheter
uppfylls för kvinnorna här i byn?

Om inte, vilka uppfylls inte och varför?
Diskussion.
Vi sjunger sången: Mujeres que viven en el campo
Deltagande övning – Rör inte min syster/bror
Ställ er i en cirkel och håll varandra i händerna. Jag kommer att stå utanför cirkeln. När jag säger ett
namn, t.ex. Astrid, måste ni skydda Astrid för att jag inte ska kunna röra vid henne. Men ni får aldrig
släppa varandras händer. Om jag lyckas röra Astrid får Astrid stå utanför cirkeln och säga ett nytt namn.
Mansrollen
Nu ska vi diskutera mansrollen. Som vi har sagt är det inte heller lätt att vara man i det här samhäellet.
Det finns en norm i det här samhället att män alltid ska vara starka, att de inte får visa sina känslor och att
en man som inte är macho är vek. Detta innebär att mannen inte heller kan vara som han vill. Det är inte
heller rättvist. Många män har svårt att prata om sin känslor och ofta orsaker det problem i familjen. Det
skulle vara mycket bättre för män och kvinnor om de kunde prata med varandra om hur de känner och om
livets problem. Männen är inte svaga om de pratar om sina känslor – detta är något som samhället har lärt
oss, men det är lögn. Männen har lika stor rätt som kvinnorna att uttrycka hur de känner och att gråta. Vi
måste alla förändra bilden vi har av att män som gråter inte är starka, för alla människor behöver få
uttrycka hur de känner.
Mannen är också ofta van vid att ensam ta beslut om vissa saker (som hur pengarna skall användas,
arbetet osv) och detta innebär att mannen, själv, har ansvaret för dessa beslut. Men om man kan
bestamma gemensamt i familjen och dela ansvaret vore det bättre för alla. Det är inte enkelt att bära
ansvaret ensam och man bör dela det med sin partner och sin familj. Dessutom är det mera rättvist att
inkludera kvinnorna i beslut som berör dem också.
41
I de här situationerna tar jag mina egna beslut
Män och kvinnor tar ofta beslut om olika saker. Nu ska vi göra en övning där vi ser i vilka situtioner jag
tar mina egna beslut. Vi skriver på papper.
Köket
Hönsen
Maten
Korna
Skörden
Pengarna
Barnen
Barnens utbildning
Att köpa kläder
När vi ska så

Finns det situationer där ni skulle vilja ta beslut men inte gör det?

Finns det beslut som ni skulle kunna tänka er att dela ansvaret över? Vilka?
Hur kan vi kämpa för en förändring?
Det är mycket viktigt att mannen och kvinnan arbetar tillsammans för jämställdhet. I slutändan tjänar ju
både män och kvinnor på jämställdhet. Att kämpa för jämställdhet är att förbättra levnadsvillkoren för
alla. Kampen för jämställdhet går framåt men hur kan vi kämpa? Vad kan just du göra för att förändra
situationen? Om en av er kan komma fram och skriva ned en plan för hur alla i gruppen skall kämpa för
förändring.
(Om diskussionen flyter dåligt kan vi ge dessa exempel):

Vi kan informera andra kvinnor i byn om kvinnors situation och orättvisorna i det. Vi kan sedan
informera om kvinnors rättigheter och förklara att kvinnor har lika värde och samma rättigheter som
män.

Ni kan även kontakta kvinnor utanför byn. Komma överens om vad ni vill förändra och åka med krav
och förslag till politiska instanser. Ni kan demonstrera. Göra aktioner osv.

Hur kan jag förändra könsrollerna i mitt hus? Prata med er make/maka. Uppfostra barnen på ett sätt
som inte bevarar det patriarkala systemet/machismon.

Ni måste ena er i kampen. Enade är vi starka och tillsammans kan vi hjälpas åt att kämpa varje dag.

Vi måste gå med små steg framåt men vi kommer att göra framstseg om vi bara kämpar. Många små
förändringar skapar till slut stora omvälvningar.
42
Lek – pirata, patata
Ställ er i en cirkel. En person är utanför cirkeln. Den personen går runt cirkeln och dunkar personerna i
cirkeln på axeln. För varje dunk säger personen ”pirata” ”pirata” osv. Man kan även säga ”patata”. Om
personen säger ”patata” måste både personen utanför cirkeln och den person som blev dunkad springa ett
varv runt cirkeln åt var sitt håll. Den som kommer sist tillbaka till utgångsläget blir kvar utanför cirkeln
och får börja om igen.
43
Artikel 2
Konventionsstaterna fördömer diskriminering av kvinnor i alla dess former, är eniga om att på lämpligt
sätt och utan dröjsmål inrikta sin politik på att avskaffa diskriminering av kvinnor .
Artikel 7
Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor i landets
politiska och offentliga liv och särskilt säkerställa kvinnornas rätt att, på samma villkor som gäller för
män,
a) rösta vid alla val och folkomröstningar samt vara valbara till alla genom allmänna val tillsatta organ;
b) delta i utformningen av de styrande samhällsorganens politik och i förverkligandet av denna samt
inneha ämbeten och fullgöra alla officiella åligganden på alla nivåer inom förvaltningen;
c) delta i icke-statliga organisationer och sammanslutningar inom landets offentliga och politiska liv.
Artikel 10
Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor för att
tillförsäkra dem samma rättigheter som män när det gäller utbildning och särskilt, med jämställdheten
mellan män och kvinnor som grund, säkerställa
a) samma villkor för yrkesvägledning, tillträde till studier och erhållande av diplom från
utbildningsanstalter av alla slag, såväl på landsbygden som i städerna; denna jämställdhet skall
säkerställas i förskolor och i allmän, teknisk och högre teknisk utbildning liksom i all yrkesutbildning;
Artikel 11
1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor på
arbetsmarknaden för att, med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, säkerställa samma
rättigheter särskilt
a) rätten till arbete såsom en oförytterlig rätt som tillkommer alla människor;
b) rätten till samma anställningsmöjligheter
c) rätten till fritt val av yrke och anställning liksom rätten till yrkesutbildning
d) rätten till lika lön, inklusive förmåner, och till lika behandling vad beträffar arbete av lika värde liksom
till lika behandling i fråga om arbetsvärdering;
e) rätten till social trygghet
f) rätten till arbetarskydd, inklusive skydd för fortplantningsfunktionen.
2. För att förhindra diskriminering av kvinnor på grund av äktenskap eller moderskap och för att
säkerställa kvinnors faktiska rätt till arbete, skall konventionsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att
a) förbjuda, med stöd av rättsliga påföljder, avskedande på grund av graviditet eller moderskapsledighet,
liksom också diskriminering vid avskedande grundad på civilstånd;
b) införa moderskapsledighet med lön eller jämförbara sociala förmåner utan förlust av anställning,
kvalifikationstid eller sociala bidrag;
44
c) främja nödvändig social service som gör det möjligt för föräldrar att förena familjeplikter med
yrkesansvar och deltagande i det offentliga livet, särskilt genom att verka för att ett system för
barnomsorg skapas och byggs ut;
d) ge särskilt skydd för gravida kvinnor i arbeten som visat sig ha skadlig inverkan på dem.
Artikel 12
1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor när
det gäller hälsovård för att, med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, säkerställa tillgång
till hälso- och sjukvård, inklusive sådan som avser familjeplanering.
2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 ovan skall konventionsstaterna tillförsäkra kvinnor lämplig
vård vid havandeskap och förlossning samt under tiden efter nedkomsten, varvid fri vård skall stå till
förfogande när det är nödvändigt, liksom även lämplig kost under havandeskapet och amningstiden.
Artikel 14
1. Konventionsstaterna skall ta hänsyn till de särskilda problem som möter kvinnorna på landsbygden och
den viktiga roll dessa kvinnor spelar för sina familjens försörjning, särskilt genom sitt arbete i sektorerna
utanför penninghushållningen, och skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att bestämmelserna
i denna konvention tillämpas på landsbygdens kvinnor.
2. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor på
landsbygden för att säkerställa att de, med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, deltar i och
drar fördel av landsbygdens utveckling, och skall särskilt tillförsäkra dessa kvinnor rätt att
a) delta i utarbetandet och genomförandet av utvecklingsplanen på alla nivåer;
b) få tillgång till tillfredsställande hälso- och sjukvård, inklusive upplysning, rådgivning och hjälp i
familjeplaneringsfrågor;
f) delta i alla slag av samhällsaktiviteter;
g) få tillgång till krediter och lån för jordbruksändamål, anordningar för marknadsföring och lämplig
teknologi samt att få lika behandling vid land- och jordbruksreformen liksom vid nyodlingsprogram;
Artikel 15
1. Konventionsstaterna skall tillförsäkra män och kvinnor likhet inför lagen.
2. Konventionsstaterna skall på det civilrättsliga området tillförsäkra kvinnor samma rättsliga
befogenheter som män och samma möjligheter att utöva dessa befogenheter. De skall särskilt ge kvinnor
samma rätt att ingå avtal och förvalta egendom samt lika behandling under hela förfarandet inför domstol.
Artikel 16
1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor och i
alla frågor som gäller äktenskap och familjeförhållanden samt skall särskilt, med jämställdheten mellan
45
män och kvinnor som grund, säkerställa
a) lika rätt att ingå äktenskap;
b) lika rätt att fritt välja make och ingå äktenskap endast med sitt eget fria och fulla medgivande;
c) lika rättigheter och skyldigheter under äktenskapet och vid dess upplösning;
d) lika rättigheter och skyldigheter som föräldrar, oberoende av civilstånd, i frågor som gäller barnen,
varvid dock barnens bästa alltid skall komma i första hand;
e) lika rätt att fritt och under ansvar bestämma om antalet barn och tidrymden mellan havandeskapen samt
att få tillgång till upplysning och utbildning liksom till de medel som erfordras för att kunna utöva denna
rätt;
46
3.4. Workshop i gender 4 - Kvinnligt ledarskap
Introduktion
Hej och välkomna till den fjärde och sista workshopen om gender och jämställdhet. Idag skall vi behandla
temat kvinnligt ledarskap. Vi skall bland annat diskutera kvinnor genom historien och av idag och vi ska
reflektera tillsammans över hur vi kan främja kvinnligt ledarskap inom organisationen.
För att förstå bättre hur man har inkorporerat kvinnan i den sociala processen ska vi se lite först på hur det
ser ut i världen, temat kvinnor i historien och senare analyserar vi mer internt som UOCQ.
Schema:
Historisk diskussion
Kvinnor genom historien:
– internationellt, nationellt och lokalt
Sång – Mujeres que viven en el campo
Vad är en ledare?
– ledarens roll
– kvinnligt ledarskap
Deltagande övning – Fyrahörnsövning
Kvinnor som förebilder
Lek – häng med
Historiska föregångare:
De mänskliga samhällena har förändrats mycket genom historien. Dessa förändringar har gjort att man
kunnat förbättra livsvillkoren för män och kvinnor. Mänskligheten har uppfunnit teknologi för att befria
sig från de tyngsta arbetsuppgifterna. En av vetenskaperna som utvecklats genom tiden är vetenskapen
om gender. Denna har hjälp till att förbättra relationerna mellan män och kvinnor. Detta har underlättat att
finna gemensamma lösningar för att övervinna ojämställdhet och arbeta mot jämställdhet i villkoren för
män och kvinnor.
Historia
Vetenskapen studerar politiska, sociala, ekonomiska och kulturella processer. Det som hänt, händer alltid
i en bestämd kontext – ett samhälle, ett folk, en nation. Historien är inte en enkel återberättelse av fakta
utan en studie av ett helt fenomen dvs. med motiv, betydelser och inblandade subjekt. Historien blir
minnet av individuella och kollektiva identiteter och inte ren fakta. När du läser historieböckerna så
handlar historia om män, kungar, presidenter och krig. Men detta är ju inte hela historien. Kvinnorna har
alltid varit en del av historien och har drivit historien framåt och varit del av förändring på samma sätt
som männen. Men de är osynliga i historien. Det är viktigt att vi uppmärksammar kvinnorna genom
historien och deras betydelse.
47
Historia används i syfte att dra lärdomar och skapa regler för samtiden. Relationen mellan män och
kvinnor bibehålls av en maskulin makt som säger vad som är rätt och fel att göra, dvs. samhällena
genomsyras av maskulin norm som styr könsrollerna och maktfördelningen. Den snedvridna
maktfördelningen uttrycks bl.a. i socialt och familjärt våld. Men genom historien har kvinnor stått för
stora förändringar och kvinnoorganisationernas kamp har varit en av de stora anledningarna till
avancemang i den här processen. För utan organisering förändras inte samhället. Nu ska vi titta på hur den
ecuadorianska kvinnokampen har sett ut.

Vilka kvinnor känner ni till som har förändrat historien?
I den här kontexten finns namn som Manuelita Sáenz, Manuela Cañizares, Matilde Hidalgo, Dolores
Caguango, Tránsito Amaguaña bland andra som har skapat historia och idag är en referens för vår
generation.
Internationellt
Rigoberta Menchu
Rigoberta Menchu är en kvinna från Guatemala som kämpade för rättigheterna för sitt folk. Hon är
ursprungsbefolkning av maya-folket och kämpade för rätten för ursprungsbefolkningen att rösta, som
tidigare bara guatemaltekerna av spanskt ursprung hade. Under inbördeskriget i Guatemala blev hennes
föräldrar och en bror torterade och avrättade av regimen men hon fortsatte kämpa för sitt folk. Hon har nu
fått motta Nobels fredspris, ett erkännande av stor prestige i världen för sin kamp. Hon är en kvinna med
stort mot, som verkligen visar hur mycket man kan vinna om man kämpar.
Nationellt
I den ecuadorianska historien hör du nästan ingenting om kvinnornas betydelse. Detta betyder inte att
kvinnorna inte har gjort något genom historien utan att samhället har osynliggjort kvinnornas roll i
samhället. Nästan all historia är skriven av män, och dessa har aldrig erkänt kvinnorna som aktörer i
utvecklingen utan har alltid gett större vikt och prestige åt männen. Men nu har man börjat att även skriva
kvinnornas historia. Detta är en av vinsterna för kvinnorörelsen att man börjat synliggöra kvinnorna
genom historien och börjat skildra den handlingskraft och den viktiga roll som kvinnorna faktiskt hade
och har i samhället.
De ecuadorianska kvinnorna har deltagit i den sociala, ekonomiska och politiska historien i landet. Sedan
självständigheten 1822 är det som karakteriserat deras situation framför allt osynligheten. Men det finns
några viktiga datum för kvinnokampen i Ecuador:
Från 1920-talet och fram till idag har många kvinnorörelser skapats som kämpar för kvinnans rättigheter.
Aurora och Rosa Luxemburgo, som tog de första initiativen, ser vi idag som ledare för den politiska
kvinnokampen i Ecuador.
1929 fick kvinnorna rösträtt - detta mycket senare än männen. Detta var mycket tack vare en kvinna från
Guayaquil; Matilde Hidalgo.
48
1979 fick de ecuadorianska kvinnorna rätt att skilja sig enligt konstitutionen.
1979 fick den ecuadorianska kvinnan samma rätt som mannen att inneha politiskt ansvar och representera
folket. Det blev även obligatoriskt i valen att 25 % på röstlistorna skulle vara kvinnor. Detta är en
framgång för kvinnokampen att uppnå en lag som strävar mot ökad jämställdhet inom politiken. Men
ännu finns dock inte många kvinnor inom regeringsmakten. 1979 var dock en kvinna minister för första
gången.
De senaste 25 åren och särskilt sedan demokratiseringen av landet har det vuxit fram en många grupper
och organisationer som kämpar för kvinnors rättigheter. De har deltagit som starka aktörer och har ställt
krav och kommit med förslag på förändring, som strävar mot ett mera jämställt samhälle.
Lokalt – Johanna Mayorga
UOCQ är ett bra exempel på en erkänd organisation med bra rykte. Den som leder processen inom
UOCQ är en kvinna – Johanna Mayorga – ordförande. Hon är ett exempel som visar att kvinnor är
utmärkta ledare för organisationer och kan inneha den högsta representativa posten. Men Johannas kamp
för att bli ordförande har varit hård, men hennes hängivenhet och kampvilja har fört henne framåt.
Här kommer Johannas egna ord:
Jag växte upp i processen av UOCQs grundande och formerande. Jag gick in aktivt i organisationen när
jag var 15 år gammal. Vi skapade en ungdomsgrupp bestående av 19 tjejer. Som ungdomar kämpade vi
för utbildning om vi skulle tvingas migrera från landet till staden.
I augusti 2001 övertog jag posten som sekreterare på UOCQ. Detta var en mycket nyttig erfarenhet för
mig men samtidigt mycket svår. Jag var den enda kvinnan och dessutom mycket ung. Jag hade inte
tillräckligt med erfarenhet och hade inte heller helt klart för mig hur jag som kvinna skulle kämpa för att
vinna mina rättigheter.
Men den perioden har passerat nu. 2002, mera politisk mogen, inkorporerade jag kampen för utbildning
av kvinnor och ungdomar i organisationen. Jag kämpade för mitt eget utrymme tills, i slutet av 2002,
gamlingarna inom organisationen började släppa på makten och ge mig större självständighet. Då hade
jag bevisat min politiska kapacitet, som på många sätt var större än de äldre ledarnas, som under den tiden
fanns i UOCQs ledning.
I augusti 2003 var det dessa gamlingar som föreslog mig som ordförande för UOCQ: I september 2003,
på mandat av kongressen, övertog jag ordförandeposten för UOCQ. Den här perioden kan jag ännu inte se
översiktligt på. Jag kände tvivel över hur jag som ungdom och kvinna skulle kunna stödja en process som
inte längre bara var lokal utan även regional och nationell. Den här processen har inte varit lätt. Trots att
vi har vunnit en ledning som är mera homogen och överensstämmande med vår bas, tror jag även att när
kvinnor övertar ansvar så skapar vi beroende. Det svåraste har varit att många män inom organisationen,
särskilt de äldre, inte har trott att jag kan klara av att styra den här processen. Idag tror jag att jag har
49
lyckats bevisa detta och utjämna saken. Något av det bästa med allt detta är ju att jag har möjlighet att
kämpa för det jag tror på och behålla min identitet som campesina-kvinna.
Sång – Mujeres que viven en el campo
Vad är en ledare?
En ledare är en person med kapacitet att föra samman medlemmarna i en organisation, en grupp, ett
samhälle osv. Det är en person som har kunskaper och utbildning för att leda gruppen, är ärlig, solidarisk,
humanistisk, demokratisk, kreativ osv. En ledare är en person som motiverar gruppen och för fram bra
värderingar, som uppmuntrar alla i gruppen att arbeta tillsammans för att förbättra för gruppen eller byn.
En av de viktigaste uppgifterna för en ledare är att uppmuntra kvinnligt ledarskap.
En ledares roll

Att söka utveckling och växande för sin organisation och sitt folk.

Att uppmuntra allas deltagande.

Att föreslå lösningar på problem.

Att förespråka förändring i sättet att agera och tänka som för organisationen framåt.

Att förhandla mellan olika förslag för att lösa problem inom organisationen.
Kvinnligt ledarskap
Det finns många myter om ledarskap. Många personer ser det som något maskulint. Jag tror att ni alla har
hört talesättet ”bakom varje stor man finns en stor kvinna”. Ordspråk som detta bidrar negativt till att
förstärka stereotypen att ledarskap är något enbart manligt. Och detta har, utan tvekan, fört med sig
problem för kvinnor då de vill ge sig in i den offentliga sfären som ledare.
Det finns också människor som tror att kvinnor inte har de rätta kvaliteterna för att bli ledare. Men
egenskaper som intelligens, kreativitet, trovärdighet och hederlighet, som alltid varit viktiga egenskaper
för en ledare, är egenskaper som, tack och lov, inte exklusivt manliga egenskaper utan mänskliga
egenskaper. Vi kvinnor är också kapabla, på samma sätt som männen, att ta på oss roller som ledare inom
alla områden i samhället.
Men, utan tvekan, är andelen män i ledarpositioner betydligt större än andelen kvinnor med samma
kunskaper och erfarenheter. Man måste betona att denna ojämna fördelning inte beror på att kvinnor
saknar intresse att bli ledare. Istället måste man ta i beaktande det ansvar för familjen, som äktenskapet
och uppfostran av barnen, som kvinnor ofta har. Och även de finansiella problem som begränsar antalet
kvinnor med möjlighet att anta ledarpositioner. Det här är en del av diskrimineringen mot kvinnor. Män
med fru och barn har mycket sällan dessa problem. Männen har dessutom mera pengar än kvinnorna,
vilket gör att de ofta får en dominant roll i familjen. Allt detta skapar negativa stereotyper i samhället som
förstärker den manliga normen där enbart män tar politiska och organisativa beslut. Men detta är något vi
måste förändra. Männen måste ta på sig större ansvar för familjen och på detta sätt underlätta för
50
kvinnorna att engagera sig i organisationer, arbete i byn eller ett förvärvsarbete. Kvinnorna behöver också
få sina egna pengar för att de ska kunna kliva in på den offentliga arenan.
Jag hoppas att kvinnor och män i detta nya sekel, kan se ledarskap som något som baseras enbart på
mänskliga och intellektuella kvaliteter och inte som en sexistisk fråga. Män och kvinnor måste
tillsammans stödja och hjälpa kvinnor som har ledarskapspotential för att de skall kunna utveckla de
sidorna och inte automatiska avfärda dem för att de är kvinnor. Det är slut på tiden då bara männen var
byns ledare. Nu vill vi skapa en ny tid där kvinnor, av rättighet och kapacitet, också har poster som ledare.
Diskussion: vilka ledare finns här i byn? Varför är de ledare? Vilka kvinnliga ledare finns? (Betona att en
ledare inte bara är någon med pengar och makt utan någon med ledaregenskaper som arbetar för allas
bästa).
Deltagande övning – fyrahörnsövning
Nu ska vi göra en övning som heter fyrahörnsövning. Jag kommer att ställa en rad frågor. Varje hörn i
rummen står för ett svar på frågan. Ni måste välja vilket svar/vilket hörn ni är mest överens med och
ställa er i det hörnet. Alla behöver inte tycka lika, det är bra om ni står i olika hörn. Det finns inget ”rätt
svar” utan övningen är bara till för att skapa diskussion om ämnet. Det finns alltid ett öppet hörn och om
ni inte är överens med något annat hör, kan ni ställa er i det öppna hörnet. När alla ställt sig så diskuterar
personerna i varje hörn tillsammans varför de står i just det hörnet. Och sen tar vi en diskussion i
helgrupp.
Frågor:

Vilken är den viktigaste egenskapen för en ledare?
1.
Att kunna uppmuntra alla i gruppen till deltagande.
2.
Att ha mycket kunskap om viktiga frågor.
3.
Att vara diplomatisk och demokratisk.
4.
Öppet

Varför finns det så få kvinnliga ledare?
1.
För att kvinnor inte har samma möjligheter som män i samhället.
2.
På grund av diskrimineringen i samhället.
3.
För att de saknar intresse av att bli ledare.
4.
Öppet

Hur får vi fler kvinnliga ledare inom organisationen?
1.
Vi uppmuntrar kvinnor att ta mer plats och prata på möten.
51
2.
Fler kvinnor borde åka på workshops som UOCQ anordnar.
3.
Vi väljer fler kvinnor till de höga positionerna i organisationen.
4.
Öppet.
Kvinnor som förebilder
Ofta när man pratar om förebilder pratar man om män. Nu ska vi prata om kvinnliga förebilder. Här har
vi ett papper och varje person i gruppen måste säga en kvinna som är deras förebild och varför. Om någon
kan hjälpa till att skriva. Det kan vara en artist, en politiker, en familjemedlem, någon i byn osv.
Lek – Häng med
Vi skall avsluta med en lek som heter ”häng med”. Vi ställer oss i fyra led. De fyra leden ska bilda ett
kors och alla ska ha ansiktena mot korsets mitt. Nu kommer jag att gå runt leden och när jag dunkar den
sista i ett led på axeln och säger ”häng med” så måste hela ledet springa ett varv runt de andra och sedan
ställa sig som ett led igen. Den person som kommer sist i ledet blir den person som ska gå runt nästa varv
och säga ”häng med”.
52
Källförteckning
Tryckta källor:
Borgström, Maria Lärarens interkulturella kompetens i undervisningen” ur Lahdenperä
Pirjo (red) Interkulturell pedagogik i teori och praktik (2004)
Freire, Paulo Pedagogik för förtryckta Gummessons, Falköping (1978)
Lahdenperä, Pirjo Att utveckla skolan som interkulturell lärandemiljö ur Interkulturell
pedagogik i teori och praktik, Studentlitteratur, Lund (2004)
Nationalencyklopedin band 11, Bokförlaget Bra böcker (1993)
Stier, Jonas Kulturmöten – En introduktion till interkulturella studier Studentlitteratur,
Lund (2004)
UOCQ ¡Adelante por la misma trocha! med tillägg från Johanna Mayorga, ordförande i
UOCQ.
Elektroniska källor:
Albinsson Folke, Folkbildning som bistånd – om dialogen som biståndets nav ur
Folkbildning som interkulturell dialog av Föreningen för folkbildningsforskning i
samarbete med Stockholms arbetareinstitutsförening - en rapport från ett
arbetsseminarium vid Nordens folkliga akademi i Göteborg 2-3 oktober 2001.
Wallin, Kerstin E, Folkbildning på export ur Folkbildning som interkulturell dialog av
Föreningen för folkbildningsforskning i samarbete med Stockholms
arbetareinstitutsförening - en rapport från ett arbetsseminarium vid Nordens folkliga
akademi i Göteborg 2-3 oktober 2001.
www.fhsk.se - ”en annorlunda skolform”
www.fhsk.se - ”historia, fakta mm”
wikipedia.org/wiki/Eurocentrism
53