Sápmi 2000
Ett samiskt samhälle för 2000-talet
är fastställt av SAMERNA:s högsta beslutande organ den 5 januari 2001
Vi går till sametingsvalet 2009 med ett tydligt krav mot regeringen
SAMERNA
Sápmi 2000
Svensk lagstiftning
Det naturliga är att Sverige ger ett särskilt skydd för sin urbefolkning –i grundlagen. Det föreslog samerättsutredningen
(SOU 1989:41) och det är ett ständigt återkommande krav från samiskt håll och det är svårt att förstå, varför Sverige
inte är beredd att vidta en sådan, för Sverige, obetydlig åtgärd. Ett grundlagskydd för den samiska kulturen innebär att
Sverige äntligen ändrar sin samepolitik. Om det sker samtidigt som Sverige ratificerar ILO-konvention nr 169 eller inte
har inte någon större betydelse. Det är riktningsändringen som är det viktiga och SAMERNA väntar.
När det gäller lagstiftningsordning i övrigt har SAMERNA föreslagit att Sametinget ges lagstiftningsmakt inom sitt
kompetensområde, medan staten endast övergripande reglerar vissa relationer mellan staten och det samiska samhället.
Detaljregleringen av rennäringen är ett område där samisk lagstiftningsmakt kunde fungera bättre än svensk.
SAMERNA har dock förståelse för att staten övergripande reglerar förhållandet mellan rennäringen och andra
markanvändare. Att idag specificera hur långt staten måste reglera för att skydda ”allmänna” intressen är svårt att
specificera. Utgångspunkten för statsmakten bör dock vara att inte vara rädd för det samiska folket, Sametinget.
Finansieringen
Finansiering av den allmänna samiska verksamheten sker idag via statsbudgeten som fastställs av Sveriges riksdag.
Riksdagen har enligt denna ordning kompetens att prioritera olika samiska verksamheter. Den kommunala
självstyrelsen har däremot en betydande frihet och grundvalen är beskattningsrätten. Varje kommunmedborgare betalar
30-35 % i kommunalskatt.
Det är inte möjligt för Sametinget att, på samma sätt som kommunerna, med beskattningsmakt få inkomster för
förvaltningen av det samiska samhället. Det är däremot möjligt att via en speciell sameskatt för alla medborgare i
Sverige få medel till förvaltningen på samma sätt som svenska kyrkan får inkomster för sin förvaltning med kyrkoskatt.
Ett annat sätt att få medel till samisk förvaltning vore att ha olika typer av punktskatter eller avgifter
(intrångsersättningar) för företag, som exploaterar tillgångar som finns på samernas marker eller att samerna får del av t
ex reklamskatten, när samer används i marknadsföringen.
Det enklaste sättet idag är dock att samerna (Sametinget) får ett rambelopp för hela det samiska samhällets behov under
ett år i samband med riksdagens fastställande av statsbudgeten. Det kan dock finnas skäl att utreda om en frivillig
”sameskatt” för svenska medborgare skulle ge utrymme för en ”egen” finansiering av det samiska samhället.
Programområden i Sápmi 2000
Förutsättningen för att övriga delar av det samiska samhället skall fungera är å ena sidan att det skapas en fungerande
relation mellan staten och samerna. Å andra sidan måste det finnas en fungerande relation mellan olika grupper av
samer.
SAMERNAS program har perspektivet på – framtiden, oberoende av om det med framtiden avses, fem (5) år, 10 år,
30 år eller om 100 år. SAMERNA:s uppfattning är att samiska samhället är beroende av – att dessa steg tas. I det
följande redovisas övriga programområden i Sápmi 2000.
Sametinget
Förutom vad som uttalas i programmet Samiskt självbestämmande har SAMERNA gjort ytterligare ställningstagande
för det kortare perspektivet.
Samiska näringar
Programmet omfattar de samiska utvecklingsprogrammen (EU), rennäring, slöjd, jakt, fiske och turism.
Miljöfrågor
Sedan det samiska folket är klara med vad som ryms i begreppen samiskt självbestämmande och alla samers rätt till
land och vatten, pekar SAMERNA ut nästa stora programområde där samiska initiativ måste tas.
En samisk utbildningsväg
SAMERNA har fastställt ett nytt program under 2000 beträffande den samiska utbildningsvägen.
Högre utbildning och forskning
Denna del är viktig för utvecklandet av det samiska samhället och frågan är om det skall inrättas en egen institution i
svenska delen av Sápmi.
Samiska språket
Sedan Sveriges riksdag stiftat en språklag, kan även det samiska folket blicka framåt och programmet Sápmi 2000 söker
nya mål för det samiska språket.
Samernas sociala miljö
Äldreomsorgen är en av frågorna under denna rubrik. SAMERNA efterlyser ett programarbete i ämnet.
Urbefolkningsfrågor
Ett exempel är Sveriges undertecknande av ILO:s konvention nr 169.
EU-medel
utgör numera en betydande del av finansieringen av olika samiska projekt.
Religion
Detta område måste få en mycket större uppmärksamhet än vad samiska organisationer tidigare har gett det.
Samisk idrott
Under mandattiden 1997-2005 har SAMERNA varit med om att tredubbla anslagen till samisk idrott och nuvarande
nivåer för anslagen skall i varje fall inte minskas om SAMERNA får något att säga till om efter sametingsvalet 2009.
Mediapolitik
SAMERNA menar att den samiska mediapolitiken måste underställas Samiskt Parlamentariskt Råd.
Samisk kultur
Allt det samiska är givetvis kultur, men under denna rubrik redovisar vi
ställningstaganden om samisk teater, biblioteksverksamhet, litteratur, film, musik, jojk, bildkonst och arkiv m.m.
Rättvisa fördelningar av allmänsamiska medel
Under denna programpunkt är det fråga om fördelningar av medel ur Samernas kulturråd och Samefonden.
Sametingsvalen har visat att de gamla organisationerna inte bör vara ensamma om att erhålla allmänsamiska medel.
SAMERNA redovisar sina ställningstaganden under denna rubrik. (under Kulturrådet)
Kulturrådet
Här följer samiska organisationer som helt eller delvis är i behov av medel för sin verksamhet.
SAMEFÖRENINGAR
Ammarnäs sameförening, Arjeplogs sameförening, Arvidsjaurs sameförening, Duoddaras, Fatmomakke sameförening,
Frostviken/Hotagen sameförening, Gárasavona sámisearvi, Gällivare sameförening, Göteborgs sameförening,
Härjedalens sameförening, Jokkmokks sameförening, Kiruna sameförening, Lycksele sameförening, Malå
sameförening, Piteå sameförening, Purnu sameförening, Sameföreningen i Stockholm, Silbonah sámesijdda, Soppero
sameförening, Storlule sameförening, Såhkie Umeå sameförening, Torne lappmarks sameförening, Tärna sameförening,
Vaisa sameförening, Vaedtejen saemiej sijti, Västernorrlands sameförening, Östersunds sameförening.
SAMEGÅRDAR M M
Gaaltije, Samegården i Ammarnäs, Kiruna samegård, Samegården i Arvidsjaur, Samegården i Karesuando, Samegården
i Tärnaby, Samegården i Arjeplog.
SAMEBYAR
Frostviken Norra sameby, Gabna sameby, Girjas sameby, Grans sameby, Gällivare skogssameby, Handölsdalens
sameby, Idre sameby, Jiingevaerie sameby, Jovnevaerie sameby, Jåkkåkaska tjiellde, Kalls sameby, Könkämä sameby,
Laevas sameby, Lainiovuoma sameby, Luokta-Mávas sameby, Malå sameby, Maskaur sameby, Mausjaur sameby,
Mellanbyns sameby, Mittådalens sameby, Muonio sameby, Njaarke sameby, Ohredahke sameby, Rans sameby,
Raedtievaerie sameby, Ruvhten Sijte, Saarivuoma sameby, Semisjaur-Njargs sameby, Serri sameby, Sirkas sameby,
Ståkke sameby, Svaipa sameby, Sörkaitums sameby, Talma sameby, Tuorpons sameby, Tåssåsens sameby, Udtja
sameby, Ubmeje tjeälddie, Vapstens sameby, Vilhelmina norra sameby, Vilhelmina södra sameby, Vittangi sameby,
Västra Kikkejaur sameby, Östra Kikkejaur sameby.
SAMISKA RIKSORGANISATIONER
Juoigiid Searvi, Landsförbundet Svenska samer, Nuorta Siiddaid Hearggisearvi, Renägarförbundet, SAMERNA (med
ca 30 distriktsorganisationer), Samernas Slöjd & Konsthantverksförbund, Same Ätnam, Sáminuorra, Samerådet, Sámi
Dajddaehpiid Searvi, Sámi Girjeallid searvi, Samiska forskarsamfundet, Sáráhkká, Svenska Samernas riksförbund,
Svenska Samernas Riksidrottsförbund, Vuoltjere Duodji.
SAMISKA TIDNINGAR
Samefolket, Sáminuorra,
ÖVRIGA
Águt - Samiska kvinnor, Arnie/Stiftelsen sydsamisk center, Alliansen Arvidsjaur samebyar, DAT, Davvi Girjit,
Fatmomakke IF, Föreningen Laahkoeh, Föreningen Samisk teater, Föreningen Samisk turism i Sápmi, Leva i Sápmi,
Kampmarchen för samiska rättigheter, Mausjaurs bygdeförening, Oalloluovta sijdda, Orre Praedtich, Samebyarnas
kansli i Jokkmokk, Sameslöjdstiftelsen, Sámi Girjiit, Samisk utveckling i Gällivare, Samisk utvecklingscentra i Kiruna,
Samisk utvecklingscentra i Karesuando, Sámi teahter, Stiftelsen Fjällgård, Sarek IF, Styrelsen för Fatmomakke
kyrkstad, Sydsamisk teater, Teaterföreningen ADDI, Vilhelmina samiskt utvecklingscentra, Unna čearus Gilvusearvi,
Samiska utvecklingscentra i Karesuando, Kiruna Gällivare, Jokkmokk m. fl.
SAMISKA INSTITUTIONER FÖR OLIKA PROJEKTBIDRAG
Ájtte, Nordiskt Samiskt Institut, Samiska institutionen i Umeå, Samernas utbildningscentrum.
SAMERNA skall arbeta för att Kulturrådets budget skall fördubblas före 2013 och att fortsätta arbetet med att
skapa ett regelverk för fördelningen, som minimerar subjektiva bedömningar av de som fördelar dessa medel.
SAMERNA skall också arbeta för att staten inte skall göra prioriteringarna utan det är samerna själva.
Sametingets valnämnd
2 kap 5 § sametingslagen (1992:1433) stadgar: ”Sametinget skall tillsätta en valnämnd som skall svara för valet till
Sametinget”. Valnämnden ansvarar för den samiska röstlängden. Regler för valnämndens arbete återfinns i 3 kap
sametingslagen. Valnämnden har svårt att fullfölja arbetet, då de ekonomiska resurserna är knappa.
SAMERNA anser att statsmakten skall tillförsäkra resurser till valnämnden. Det skall innebära att nämnden får ett eget
kansli och en kanslitjänst.
Sametinget, årsredovisning, budget och
anslagsäskande
Vilket organ skall besluta?
SAMERNA:s inställning är att beslut i dessa frågor skall fattas av Sametinget i plenum
Sametinget, regleringsbrev
Regeringen utfärdar för varje verksamhetsår ett regleringsbrev, som Sametinget skall följa.
SAMERNA uttalar: När skall statsmakten upphöra med att försöka detaljstyra ett folkvalt organ.
Sametinget, bemanning
Sametingets kansli leds av en kanslichef, som är underställd styrelsen. Kansliet ligger i Kiruna, där huvuddelen av de av
de anställda tjänstgör. En del tjänster är placerade i Jokkmok, Östersund och Tärnaby
SAMERNA vill att en tjänst skapas för markrättsfrågorna.
Sametinget, nyvalsmöjligheter
SAMERNA skall påverka Sveriges regering och riksdag att införa en lagändring, som innebär att nyval kan
förrättas om styrelsen erhåller misstroende från parlamentet.
Sametinget, samedefinitionen
1 kap 2 § sametingslagen (1992:1433) stadgar att ”Med same avses i denna lag den som anser sig vara same och 1) gör
sannolikt att han har eller har haft samiska som språk i hemmet, eller 2) gör sannolikt att någon av hans föräldrar, fareller morföräldrar har eller har haft samiska som språk i hemmet, eller har en förälder som är eller har varit upptagen i
röstlängd till Sametinget”.
Sametinget i plenum har också uttalat att släktskapsförhållanden har betydelse.
SAMERNA:s uppfattning är att frågan skall underställas Samiskt Parlamentariskt Råd för att få samma
definition i Sverige, Norge och Finland samt även i Ryssland
Sametingets relation till JO och JK
Folkvalda organ får inte granskas av JK och JO. Undantaget är Sametinget.
SAMERNA: Sametinget får, i likhet med andra folkvalda organ i Sverige, inte underställas JK:s och JO:s granskning.
För den interna kontrollen skall Sametinget utse internrevisorer och ”konstitutionsutskott.
Sametinget, proportionella val
I Sametingets arbetsordning (127 §) föreskrivs att om någon ledamot begär det skall nämnder utses proportionellt, d v s
efter mandatfördelningen. Under mandatperioden 1993-1997 var styrelsen vald efter den regeln. Minoriteten under
1997-2001 har inte begärt att styrelsen skall utses proportionellt. Det finns dock många fördelar med att styrelsen utses
från en majoritet i Sametinget.
SAMERNA:s ställningstagande: Sametinget skall utse styrelsen enligt den parlamentariska modellen om denna styrelse
har stöd från minst 19 ledamöter. I annat fall skall styrelsen utses proportionellt.
Sametinget, sametingspartierna
Samer är utspridda över hela Sverige och ledningarna för sametingspartierna är också utspridda över stora delar av
Sverige, vilket gör att styrelsesammanträden och årsmöten blir mycket kostsamma.
SAMERNA skall under mandatperioden fram till 2013 verka för att Sametingets partier får medel för att kunna
arbeta demokratiskt, vilket innebär att partistödet åtminstone skall tiodubblas.
Självbestämmande och samisk rätt
Frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr 169 har varit föremål för en statlig utredning. Betänkandet,
Samerna – ett ursprungsfolk i Sverige (SOU 1999:25) överlämnades till regeringen i mars 1999.
.
Samernas nationaldag – 6 februari
Nationaldagen fastställdes av Samekonferensen den 15-17 juni 1992. Det första samiska landsmötet med deltagare från
såväl det nordliga, som det sydliga området av Sápmi möttes i Trondheim den 6 februari 1917 i syfte att diskutera
gemensamma samepolitiska problem.
Värdegrunden
Värdegrunden handlar om relationer mellan människor och om hur vi behandlar och värderar varandra som barn och
vuxna. Utbildningsdepartementets Värdegrundsprojekt startade i februari 1999 och avslutades i mars 2000. Vi har låtit
Sten Söderhagen ( en av SAMERNA:s 31 distriktsordförande) formulera behoven:
Det samiska folket har i tidigare generationer haft en insikt om grundläggande värderingsfrågor som har haft stor
betydelse i deras liv och som gjort deras tillvaro i en arktisk miljö möjlig och gett ett bra liv. Någonstans på vägen kan
vi ha förlorat det, med motsättningar t.o.m. mellan samer som en del.
På senare tid har vi alltmer kommit till insikt om dessa frågors betydelse i våra liv och för vår framtid, oavsett om man
är same inom renskötseln eller same utanför SÁPMI:s kärnområden. Dessa värdegrundsfrågor sysselsätter oss alla,
medvetet och omedvetet.
SAMERNA vill lyfta fram dessa värdegrundsfrågor genom att utveckla och förankra samernas värderingsgrund via
skolan, universitet, museer och folkbildningsinstitut.
Bland samer och i skolor och universitet finns såväl kompetens att tillgå och angelägna behov att tillgodose inom
kunskapsområdet Värdegrunden. SAMERNA stödjer och deltar aktivt i arbetet med att samarbeta mera och bättre
samordna alla verksamheter som stärker vår kunskap, kompetens och därmed också arbetet inom värdegrundsområdet.
SAMERNA vill stödja och delta i denna verksamhet genom; att främja forskning, utbildning, långsiktig
kompetensuppbyggnad och folkbildning kring värdegrundsfrågor i nära samarbete mellan skolor, universitet, högskolor
och museer.
att som ett led i denna verksamhet skapa förutsättningar för en omfattande kunskapsspridning till det svenska folket om
samerna som Sveriges urbefolkning, och även Europas.
att låta skolans behov av kompetensuppbyggnad vara vägledande för innehållet i denna samverkan.
att stimulera, underlätta, stödja och koordinera sambruk av kompetens och behov mellan skolor, museer och universitet.
att främja samarbete mellan olika institutioner samt initiera och stödja tvärvetenskaplig forskning och utbildning.
att som ett led i verksamheten skapa förutsättningar för en omfattande kunskapsspridning mellan skolor, universitet,
högskolor, museer och allmänhet på såväl nationell som internationell nivå.
Samisk identitet
Denna del har formulerats av Elisabeth Starborg-Frisk, Göteborg
Samisk identitet består av flera delar
Att vara förankrad i rennäringen
Ha kunskaper i samisk slöjd och annan samisk kultur.
Kunna språket
Vara insatt i den samiska historien
Känna till sin släkt
Vara insatt i samiska frågor.
Vara förankrad emotionellt och själsligt, dvs känna samhörighet med samer och det samiska.
För att en kultur ska överleva måste den hela tiden utvecklas. Man kan ju konstatera att den samiska kulturen har både
utvecklats och överlevt tack vare att rennäringen ständigt har utvecklats och anpassats efter det svenska samhällets
normer och krav. Ur rennäringen följer det samiska hantverket, eftersom så mycket material kommer från renen . I
andra kulturer, vad jag vet så har språket en oerhörd betydelse för en kulturs fortlevnad och utveckling. Alla samer kan
ju inte hålla på med rennäring, det finns ju knappt utrymme för de som håller på med det just nu. Det är väl också en
anledning till att språket har utvecklats för att det finns samer som inte håller på med rennäring som sin huvudsakliga
sysselsättning som istället har ägnat sig åt att återta språket och utveckla det till skriftspråk osv.
Det finns en hel del skrivet om samer, och även om mycket inte är skrivet av samer så är det intressant att det finns
människor som blir så engagerade och berörda av samernas historia att det hela tiden ger upphov till nya
forskningsuppgifter. Det är ju viktigt också att på så sätt rätta till felaktigheter i sättet att presentera samerna och att se
igenom myter och osanningar. Om man söker sin samiska identitet är det naturligt att vilja veta så mycket som mojligt.
Det är klart att det blir viktigt att känna till sin släkt, varifrån de är, vilka de var, hur de levde. Eftersom den samiska
kulturen i högsta grad lever blir dagens frågor mycket angelägna. Samer som lever på andra platser utanför Sápmi är
oftast mycket förstående och är solidariska med samer som lever i Sápmi.
En väl förankrad identitet bygger på en känslomässig, mental grund och själslig gemenskap. Att tillhöra ett
minoritetsfolk vid sidan av ett dominerande storsamhälle skapar ett förtryck som ger upphov till liknande emotionella
och mentala svårigheter som individer kan känna igen sig i. Dessa svårigheter kan ärvas generation efter generation.
Troligtvis sker det genom en icke-verbal kommunikation. Man kan lätt föreställa sig vilka konsekvenser det kan ha för
ett folk där många har tvingats till att ge upp sin kultur, språk och tillhörighet. Genom att frigöra sig från svåra känslor
och återta sin exempelvis stolthet blir det mycket lättare skaffa kunskap om sin och andras historia. Man ärver inte bara
svårigheter utan också andra positiva värden . Det blir lättare att se vad som är viktigt och vad man behöver göra för att
kunna bli en tydlig kulturbärare. Det kan till exempel bli mycket lättare att lära sig sitt språk, skaffa sig det stöd man
behöver för att kunna göra det. Det kan underlätta också för de som har en tydlig och stark identitet att stödja de som
inte har det. Någonting som också är
viktigt det är att se på sin identitet som svensk .Vi lever ju faktiskt i två kulturer, kanske i flera samtidigt. Naturligtvis är
mycket av detta en personlig upplevelse som är viktigt att bli respekterad för.
Det blir också lättare att bemöta attityder och värderingar som andra har om samer, även de attityder och värderingar
som finns inom de olika samegrupperna. Alla samer kommer att behövas i denna stora informationskampanj som nu
ligger i startgroparna.
SAMERNA: Det är viktigt att ge stöd för identitetsarbetet. Det behövs en omfattande kartläggning över hur
samer mår och hur de upplever sin dagliga situation.
Näringar
Under denna rubrik redovisas ställningstaganden som rör de samiska utvecklingsprogrammen, rennäringen, jakt- och
fiske, slöjd och samisk turism.
SAMERNA: Kommunerna inom renskötselområdet bör inrätta samiska näringskonsulenter, framför allt för att
finna arbetstillfällen för samiska ungdomar, i första hand genom att hjälpa till med ansökningar från EU:s
strukturfonder.
De samiska utvecklingsprogrammen
Agenda 2000 innebär att EU skapar en effektiv solidarisk politik med finansiella medel. Vid Europeiska rådet
sammanträde i Berlin i mars 1999 nåddes en överenskommelse om agendan.
Rennäring
Den viktigaste samiska näringen är rennäring även om slöjden och turismen får allt större betydelse för samers
försörjning. Samerna bedrev någon form av renskötsel redan på 800-talet, byggd på ett systematiskt utnyttjande av
markerna. Kolonisationen av samernas marker inleddes på 1500-talet och har fortsatt i accelererande takt genom
århundradena. Lappmarksgränsen, d.v.s lappskattelandens östra gräns fastlades 1751. Väster om den gränsen, liksom
renbetesfjällen i Jämtland är samernas land. Samerna har även sedvanerättsmarker öster om lappmarksgränsen och
utanför renbetesfjällen samt marker som samerna i Sverige innehar i Norge.
Beskattning av rennäring
Rennäringen har under senare år drabbats av enorma ekonomiska skador på grund av ett oacceptabelt högt
rovdjurstryck. Renantalet har också kraftigt decimerats då flertalet vintrar under 1990-talet har varit ogynnsamma för
rennäringen ur betessynpunkt, åtminstone i de nordliga delarna av renskötselområdet. Detta har försatt många renägare i
besvärliga ekonomiska omständigheter. Beskattningsreglerna för rennäringen är dessutom ogynnsamma under de år då
renantalet är högt.
SAMERNA: Det måste skapas ett bättre beskattningssystem som gör det möjligt att sälja fler renar, då
renantalen är höga i samebyarna.
Katastrofskadeskydd för rennäringen
Regeringen har i regleringsbrev för år 2000 angående främjande av rennäringen m m angivit att utbetalning för
katastrofskadeskydd får göras med högst 50% av verifierade foderkostnader eller, efter beslut av Jordbruksverket, med
ett av verket angivet schablonbelopp per ren och utfodringsdag. Underlag för utbetalningar utgör bl a
betesundersökningar som utförs av berörda länsstyrelser. Jordbruksverket har den 22 december 1999 meddelat att ett
arbete med att förändra regelsystemet pågår och att målsättningen är att ett förändrat regelsystem skall vara färdigt för
vinterbetessäsongen 2000/2001. En arbetsgrupp med företrädare för Jordbruksverket, Sametinget, länsstyrelserna,
Samernas riksförbund och Renägarförbundet kommer att revidera riktlinjerna.
SAMERNA: Katastrofskadefonder skall byggas upp på ett sådant sätt att beslutsinstansen för nyttjande av
fonderna är den drabbade samebyn.
Renskadefond
I juli 1998 skrev landshövdingen i Jämtland till dåvarande sameminstern, Annika Åhnberg att det bör inrättas ”en
skaderegleringsfond, som innebär att markägarna kan få ersättning för uppkomna skador på skogen”. Hon anförde
vidare att en sådan fond kunde ”förhindra att de mest militanta markägarna väcker process”.
SAMERNA gillar förslaget.
Rovdjursersättningssystemet
Historik, se vår hemsida www.samerna.se
SAMERNA förordar att ersättningssystemet baseras på faktiska förluster för renägarna. Med faktiska förluster
avses den nivå som forskningen har visat vara faktiska förluster. Ett lämpligt sätt att hantera det är att den
enskilde renägaren får ersättning för avelsvärdet, medan samebyn erhåller det procentuella tillägget som
baseras på forskningens uppgifter om faktiskt dödande av renar. Ett sådant system är inte minst motiverat av
egendomsrättsliga skäl.
SAMERNA skall arbeta för att renägarna fullt ut kompenseras för rovdjursskador samt verka för att
storsamhällets inställning till rovdjursförekomst skall baseras på ekosystemets villkor. Regeringens proposition
2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik har helt bortsett ifrån att rovdjur behöver bytesdjur.
Krisprogram för rennäringen
Sametinget har tillsammans med SSR utarbetat ett förslag till statsmakten rörande krisprogram för renskötseln.
SAMERNA: Vi begär att regeringen omedelbart anvisar medel till programmet.
Pristillägg för renkött
Renägarna får enligt nuvarande system pristillägg för slaktade renar.
SAMERNA förordar en fördubbling av prisstödet.
Renbeteskonventionen
Det första dokumentet som behandlar renbetesrätten på ömse sidor om riksgränsen mellan Sverige och Norge är den s k
lappkodicillen från 1751. Det var ett bihang till 1751 års gränstraktat mellan länderna och gäller därför med samma
styrka som själva gränstraktatet. Någon möjlighet till ensidigt upphävande från någon av staterna finns inte. Fellesloven
från 1883 ersatte kodicillen den 6 juni samma år. I samband med unionsupplösningen mellan länderna ersattes
fellesloven av den s k Karlstadskonventionen den 26 oktober 1905. Denna konvention förlängde felleslovens regler till
1917 (efter senare överenskommelse till 1920). Karlstadkonventionen uttalade att om inte någon ny överenskommelse
uppnåddes mellan länderna, skulle lappkodicillen åter träda ikraft. En ny renbeteskonvention undertecknades den 5
februari 1919 med giltighet till 1952. Även den konventionen fastslog att lappkodicillen skulle träda ikraft om ny
överenskommelse inte kunde tecknas mellan staterna. Förlängning av 1919 års konvention gjordes 1949. Den senaste
renbeteskonventionen är från 1 maj 1972 och gäller till 2002.
Någon gemensam uppsägning av lappkodicillen gjordes heller inte med 1972 års renbeteskonvention.
Lappkodicillen från 1751 är och har sedan 1883 varit subsidiärt gällande.
SAMERNA: Ovanstående skall ligga till grund för renbeteskommissionens arbete och förslag. Renbetesrätten i
den andra staten vilar på civilrättslig grund, vilket bl a Altevattendomen förmedlar.
SAMERNA påminner också om de katastrofala konsekvenser som 1919 års renbeteskonvention innebar för
samiska familjer i de nordligaste delarna av renskötselområdet i Sverige.
Renbetesinventeringar
Länsstyrelsen har ansvaret för betesinventeringar.
SAMERNA: Betesinventeringar skall utföras av kompetensen – av renskötarna själva och ansvaret för detta bör
ligga hos Sametinget eller organ som Sametinget utser.
Skogssamers renskötsel
Skogssamerna har åretruntmarker mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen. Fram till 1993-1996 saknade 90 % av
markerna lagfart. Med bolagiseringen av Domänverket erhöll AssiDomän AB lagfart för merparten av markerna på
skogssamiskt område. Politiska företrädare för skogssamerna har välsignat bolagiseringsprocessen. Numera är det ca 6
% av skogssamernas marker, som är lagfartslösa.
SAMERNA: Åtgärden är den mest omfattande konfiskation av samisk mark, som staten någonsin har
genomdrivit och; varför har det skett i samförstånd med politiska företrädare för skogssamerna?
Koncessionsrenskötseln
Koncessionsrenskötsel bedrivs öster om lappmarksgränsen. Länsstyrelsen kan meddela koncession för sådan renskötsel.
Merparten av renägarna i koncessionssamebyarna är icke-samer.
SAMERNA har i programmet Siida-framtidens sameby presenterat nya lösningar för koncessionsrenskötseln.
Beträffande Muonio sameby skall den betraktas som en skogssameby – lagstiftningsmässigt.
Koncession skall meddelas av Sametinget, då rennäring är en samisk näring.
.
Sameslöjden
Den samiska slöjden är, till skillnad från rennäringen inte beroende av stora arealer, vilket innebär att den kan komma
att utvecklas till en samisk huvudnäring, fullt jämförbar med rennäringen. Den saknar emellertid skydd, vilket innebär
att andra grupper än samer kan livnära sig på efterapningar av den samiska slöjden. Bristen på skydd för näringen kan
motverkas bl a genom kvalitetsförbättringar och andra åtgärder, t ex ett fungerande slöjdmärke .
Den lydelse som den nuvarande rennäringslagen har, innebär att även samer som inte är medlemmar i sameby kan få
tillstånd att ta slöjdvirke inom samernas marker ovanför och nedanför odlingsgränsen och på samernas renbetesfjäll.
Samiska slöjdares rätt att ta slöjdvirke skall i framtiden inte bero på tillstånd utan på en lagstadgad rätt. (se Siidaframtidens sameby)
Utbildningen på Samernas Folkhögskolas slöjdlinje har under det senaste decenniet väsentligt ökat kvalitén på
sameslöjden, men nu är det viktigt att bruksslöjden uppmärksammas och understöds. Deltidsslöjdarnas situation måste
förbättras.
SAMERNA: För att sameslöjden skall kunna stärkas är det nödvändigt att resurser tillförs sameslöjden för
olika typer av investeringar. Stödet, som bl a kan vara olika typer av projektbidrag eller arbetsstipendier, skall
främja nya etableringar, men även skapa möjligheter för redan etablerade slöjdare att dels utveckla sig och dels
förbättra sina arbetsplatser inte minst vad gäller arbetsmiljön.
Sameslöjdkonsulenter
Sameslöjdkonsulenterna är underställda Sameslöjdstiftelsen, vars styrelse utses av SSR och Same Ätnam.
SAMERNA: Då konsulenternas verksamhet liksom Sameslöjdstiftelsens huvudsakliga verksamhet bekostas av
allmänsamiska medel bör konsulenterna underställas Sametinget eller organ som Sametinget utser.
Slöjd och konsthantverksförbundet
Detta förbund har skapats av slöjdare och kan betraktas som en näringsorganisation för samiska slöjdare och
konsthantverkare.
SAMERNA: Vi stöder förbundet och hoppas att den utvecklas till en stark organisation.
Jakten
Trots att statsmakten hela tiden gör inskränkningar i samernas jakt, tillför jakten fortfarande det samiska folket
betydande inkomstförstärkningar.
SAMERNA: Jakträtten är en samisk ensamrätt.
Jaktkonsulent
De svenska jägarorganisationerna har jaktkonsulenter, som fungerar som experter i jaktfrågor.
SAMERNA: Något samiskt organ bör inrätta en samisk jaktkonsulent som motvikt till jägarorganisationernas
jaktkonsulenter.
Fiske
Fiske, tillsammans med jakt är den äldsta samiska näringen. Samer som vill och kan livnära sig på fiske, såsom huvudeller binäring skall givetvis göra det, oavsett om statsmakten i och med tillkomsten av 1928 års renbeteslag ville
förhindra det. Fiske är fortfarande en mycket stor näring, framför allt inom Storluleområdet. I första hand är det fråga
om kompletteringsnäring till slöjd, rennäring, turism m m.
Fiskekonsulent
Regeringen beslöt den 1 september 1994 att uppdra åt Fiskeriverket att utreda förutsättningarna att förbättra yrkesfiskets
tillgång till fiskevatten i insjöar. I propositionen 1993/94:158, "vissa fiskeripolitiska frågor", uttalas att staten har under
lång tid framhållit vikten av att det bildas fiskevårdsområden i syfte att förbättra fiskevården och underlätta
tillgängligheten till fiske för allmänheten. För att få en uppfattning av problemet med tillgång till fiskevatten för
yrkesfisket i insjöar och finna lösningar som kan tillgodose yrkesfiskets intressen utan att den grundläggande principen
om fiskevårdsområdenas centrala roll äventyras har Fiskeriverket granskat frågan närmare. Fiskevårdsområden får
endast innefatta enskilt vatten ovan odlingsgränsen. Rapporten föreslår ett stärkande av fiskearrendatorers rätt inom
fiskevårdsområden.
Med riksdagsbeslutet 19992/93:32 infördes den s k fria småviltjakten och fisket ovanför odlingsgränsen och
renbetesfjällen,
SAMERNA: Något samiskt organ bör skapa en tjänst som samisk fiskekonsulent. Den första stora uppgiften är
att kartlägga konsekvenserna av riksdagsbeslutet om fritt fiske i samiska vatten. Sveriges riksdag har över
huvudtaget inte förstått vilka problem, som skapades med prop 1992/93:32.
Samisk turism
Samerna har sysslat med turism i vart fall i 200 år och det är en annan näring som har betydande
utvecklingsmöjligheter. I det sammanhanget är det alldeles nödvändigt att samebyarna är en part i utvecklandet av
näringen, antingen genom att själva bedriva turistisk verksamhet eller att vara samarbetspartner med enskild same som
bedriver dylik verksamhet. Den enskilde har givetvis små möjligheter att bekosta de investeringar som är nödvändiga
för att utveckla näringen utan det är våra gemensamma resurser som skall avsättas för de samer som är beredda att finna
sin utkomst i det turistiska.
Samebyarna Tuorpon, Jåhkågasska, Sirkas, Unna čearus och Baste har utarbetat ett program, Samebyarnas
Laponiaprogram, som bl a redovisar initiativ för turistisk verksamhet.
SAMERNA ger sitt fulla stöd till programmet och vill uppmuntra till liknande initiativ inom hela sameområdet.
SAMERNA skall verka för att samiska ungdomar skall få arbete på hemorten och samisk turism är en utav de
stora näringarna som kan skapa sysselsättning och framtidstro. Vi måste göra det själva, annars försvinner
dessa arbetstillfällen till andra grupper i samhället.
Mark
Artikel 14 i ILO:s konvention stadgar att ”De berörda folkens ägande och besittningsrätt till den mark som de
traditionellt bebor skall erkännas. Därutöver skall åtgärder vidtas i lämpliga fall för att skydda de berörda folkens rätt att
nyttja mark som inte uteslutande bebos av dem, men till vilken de traditionellt haft tillträde för sin utkomst och
traditionella verksamhet. Särskild uppmärksamhet skall fästas vid nomadfolkens och de kringflyttande jordbrukarnas
situation i detta hänseende. Norge och Danmark har ratificerat konventionen, i likhet med 14 andra nationer. Det
internationella trycket för att Sverige skall underteckna konventionen ökar hela tiden.
Statens markförsäljningar
Fram till 1992 förvaltades de samiska markerna öster om odlingsgränsen av det statliga Domänverket, då riksdagen
bemyndigade regeringen att ombilda verket till aktiebolag. Senare fusionerade staten Domän AB och Assi AB och
privatiserade det sammanslagna bolaget Assidomän AB. Den nya situationen skapade i realiteten betydande
inskränkningar i samisk rätt öster om odlingsgränsen. SSR:s landsmöte i Östersund 1992 har välsignat den
utvecklingen.
SAMERNA skall i Sametinget verka för att det skapas en juridisk enhet som skall bevaka att staten inte säljer
samernas marker till högstbjudande. Svenska staten har lagvidrigt beslutat sig för att överföra våra marker
nedanför odlingsgränsen till AssiDomän, som i sin tur har sålt och fortsätter att sälja dem vidare till dem som
betalar bäst. En konfiskation således, i god kolonialistisk anda. Det finns skäl för Sametinget att bevaka att
samernas marker ovanför odlingsgränsen och samernas renbetesfjäll inte konfiskeras och säljs, vilket det ju
finns exempel på.
Detta är en utav de viktigaste frågorna som det samiska folket har att hantera och det kommer att krävas att vi
är eniga, helt eniga. Utan mark blir vi rättslösa.
Laponia – Lapplands världsarv
Världsarvet omfattar nationalparkerna Padjelanta, Sarek, Stora Sjöfallet och Muddus samt naturreservatet Sjaunja.
Markerna berör samebyarna Tuorpon, Jåhkågasska, Sirkas, Unna Cearus, Báste, Luokta-Mavas, Gällivare
skogssameby, Udtjá och Sierri.
SAMERNA: Ta del av Samebyarnas Laponiaprogram (1999)
Statens Fastighetsverk
Denna myndighet förvaltar de samiska markerna ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen.
Processer om sedvanerätt
Svegs tingsrätts utslag i det s k renbetesmålet den 21 februari 1996 var: ”Tingsrätten förklarar att någon av avtal
oberoende rätt till bete med ren till förmån för samebyarna ej belastar fastighetsägarna tillhöriga fastigheter”.
Tingsrättens dom är överklagad till hovrätten, som ännu inte har avkunnat dom.
SAMERNA: Det minsta som kan begäras av staten är att samerna ges ekonomiska möjligheter att pröva
renbetesrätten i högre instans. En helt annan sak är frågan om tingsrättens beslut även gäller den enskilde
renägarens renbetesrätt på aktuella marker.
Ströängar
Ströängar är de ängar och myrområden utanför de egentliga nybyggarhemmanen. Dessa ängar användes ursprungligen
som slåtterängar. Lag (SFS 1921:370) om ströängars indragande till kronan reglerar de s k reglerade ströängarna.
Oreglerade ströängar fanns huvudsakligen ovan odlingsgränsen i Norrbottens län fram till slutet av 1999. Numera har
ströängarna, mitt inne i renbetesområdena, överförts till ägarna av hemmanen.
SAMERNA: Statens samepolik, beträffande markerna, beskrivs bäst genom riksdagsbesluten de senaste 10
åren, nämligen a) Bolagiseringen av Domän, vilket har medfört att 90 % av samisk mark har överförts till
privata nedanför odlingsgränsen, b) fri småviltjakt och fiske har konfiskerat samernas förfoganderätt, c) istället
för att lösa in ströängarna har staten överfört dessa till hemmanen, trots att ströängarna inte används till slåtter.
Bygglov
Länsstyrelser och kommunernas byggnadsnämnder saknar kunskaper om gällande regler för bygglov till samer.
SAMERNA:s fullmäktigeledamöter inlämnade en motion till Sametinget de 16 april 1997 och yrkade att "Sametinget
som sin mening uttalar att länsstyrelserna och byggnadsnämnderna omedelbart anpassar sina beslut inom aktuellt ämne
till bestämmelserna i rennäringslagen". Sametinget i plenum uttalade den 14 november 1997 att "länsstyrelser,
byggnadsnämnder och andra myndigheter måste beakta rennäringslagen vid beslutsfattande som rör sameområdet".
SAMERNA:s kongress har den 20 maj 2000 utvecklat frågan om nuvarande rennäringslag (se Siida-framtidens
sameby).
Fjällägenheter
Regeringen beslutade den 1 juni 1995 att uppdra åt Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet att
efter samråd med berörda länsstyrelser utföra inventering av fjällägenheter från naturvårds- och kulturmiljösynpunkt.
Verken har under sommaren 1995 låtit länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län genomföra en
inventering av samtliga kvarvarande fjällägenheter, varefter inventeringsrapporten med förslag angående
fjällägenheternas framtid överlämnades till regeringen den 3 april 1996.
SAMERNA: Fjällägenheter, som nyttjas av samer skall överföras till dem – utan arrende.
Rättsfond
"Sameparterna utom intervenienterna skall solidariskt ersätta staten dess rättegångskostnader i Högsta Domstolen med
sjuhundranittiofemtusentvåhundraåttiotvå (795 282) kronor." Ovanstående är hämtat från HD:s dom i skattefjällsmålet
(NJA 1981 s.1)
Ett annat mål som klart visar att det finns ett stort behov av att bygga upp en rättsfond är sedvanerättsprocessen i
Härjedalen, som samerna förlorade i Svegs tingsrätt.
Det som normalt krävs för att vinna ett mål av skattefjällsmålets och renbetesmålets karaktär är politisk och ekonomisk
makt. Samerna har varken det ena eller det andra. Detta får emellertid inte innebära att vi ger upp försöken till att hävda
vår rätt, även i domstolar. Vi kan dock knappast ha för stora förväntningar på de svenska domstolarna, utan mer hoppas
på internationella rättsmedel. SAMERNA kommer att stå i främsta ledet, när det gäller att processerna mot staten för de
övergrepp, som statsmakten ideligen gör sig skyldig till gentemot oss. De färskaste exemplen i övrigt är försäljningen
av samernas marker nedanför odlingsgränsen till högstbjudande och statens beslut att konfiskera samernas rådighet över
jakt - och fiskerätten.
SAMERNA: Vi föreslår att en rättsfond successivt byggs upp för att i domstolar kunna pröva styrkan i samisk
rätt. Medlen skall också kunna användas i mål där enskilda samer eller samiska organisationer är inblandade.
Rättsfonden skall förvaltas av Sametinget eller organ som Sametinget utser.
Miljö
Riksdagens beslut (prop 1990/91:90) uttalar att miljöpolitiken syftar till att skydda människors hälsa, bevara den
biologiska mångfalden, hushålla med uttaget av naturresurser så att de kan nyttjas långsiktigt samt skydda natur och
kulturlandskap. I regeringsförklaringen 1997 framhöll statsministern att målet är att till nästa generation kunna lämna
över ett samhälle där miljöproblemen är lösta.
Naturvårdsverket har, under regeringen, det övergripande ansvaret för miljöarbetet.
I en värld, där nedsmutsningen av luften, marken och vattnet har nått proportioner, som inte längre kan accepteras av
varken djuren, växterna eller människan, är det dags att alla jordens människor engageras i kampen mot beslutsfattare
som tycks utgå ifrån att just vi som lever idag är de sista människorna på jorden. Om inte människans synsätt förändras
radikalt väldigt snabbt, så är risken överhängande att mänskligheten inte överlever nästa årtusende. Det är nödvändigt,
inte bara för det samiska folket, att sätta sig in i frågor som berör oss själva mer än någonting annat.
Tjernobylkatastrofen är ett exempel på händelser som direkt berörde oss. Rennäringen har inte på långa vägar
återhämtat sig från verkningarna av den katastrofen . Det finns dessutom omständigheter som pekar på att nya liknande
hot är nära förestående, framför allt från rysk sida. Avverkningar av regnskogar är ett annat exempel, som innebär en
global påverkan av miljön. FN:s konferens 1992 om miljö och utveckling i Rio de Janerio antog tre grundläggande
dokument, 1) Riodeklarationen om miljö och utveckling, 2) Agenda 21 samt 3) skogsprinciperna.
Agenda 21 innehåller 40 kapitel och i kapitel 26 ägnas särskild uppmärksamhet åt betydelsen av
ursprungsbefolkningarnas värderingar, kunskaper och metoder för hantering av naturresurser. Samiska näringar är helt
beroende av naturresurserna, men samerna har ännu inte inlett något egentligt programarbete för detta viktiga område.
SAMERNA vill att resurser skapas för att katalogisera de miljöhot som finns på samiskt område, för att kunna
redovisa för beslutsfattare, inte bara i Sverige.
Vi samer, med den kunskap vi har om våra marker, har, i allt större omfattning, börjat se märken i naturen, som visar att
den mår allt sämre. Det räcker inte att statliga utredningar reser runt under några månader och ger sedan ut exempelvis
utredningen "Hållbar utveckling i landets fjällområden". Beslutsfattare måste få bättre underlag än så. Statsapparaten,
med storstadsmänniskor som ivriga påhejare påstår till och att det är rennäringen som hotar miljön.
Besinningslöst ! I andra sammanhang kan de kalla samma natur för "orörd vildmark".
Odiskutabelt är att de generationer som har funnits de senaste hundra åren har, på ett osunt sätt, varit vårdslös med
mark, vatten och luft och frågan är om framtida generationer förmår att "städa upp" efter oss.
Det samiska folket och samiska organisationer har ännu inte tagit frågan på allvar.
SAMERNA vill anslå medel för att från samiskt håll bidra till bättre kunskap om vår miljö, för att möjliggöra
bättre hushållning med den natur, som ytterst svarar för mänsklighetens möjligheter att överleva.
SAMERNA skall arbeta för att ett specificerat samiskt program rörande naturen och miljön i Sápmi skapas
under mandatperioden 2001-2005.
.
Certifiering av skogsbruk
Forest Stewardship Council (FSC) är en oberoende, internationell organisation, vars uppgift är att uppmuntra bl a
miljöanpassat bruk av världens skogar. Ansvarig för den svenska FSC-standarden är FSC-rådet, bildat 1997.
Stöd för miljö- och landsbygdsutveckling
I juni 2000 utfärdades förordningen (2000:577) om stöd för miljö- och landsbygdsutveckling som skall gälla till 2006.
Programmet grundar sig på EU-förordningarna 1257/1999 och 1750/1999. Stödet till värdefulla kultur- och naturmiljöer
inom renskötselområdet omfattar för perioden 10 miljoner kronor.
Utbildning
Historisk bakgrund
Statens första undervisningsambitioner av samer härrör från 1600-talet. Den var i början en angelägenhet för kyrkan,
eftersom det ingick som ett led i strävandena att kristna det hedniska folket, samerna. Tidigt framstod det att det krävdes
präster som behärskade samiska om kristnandet skulle bli framgångsrikt. Den första fasta sameskolan, s k Skytteanska
skolan i Lycksele inrättades 1632. Verksamheten vid Skytteanska fram till 1722 resulterade i att fjorton samiska
studenter skrevs in vid Uppsala universitet. (Ruong 1969, 1980) Under 1700-talet fick samerna fasta- och flyttskolor
samt en centralledning i och med att Direktionen för Lappmarks ecklesiastikverk inrättades. Flyttskolorna, s k
kateketskolor var viktigast under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet för de flyttande samernas barn. Läsåret
vid dessa var ett par veckor och undervisningen gick ut på att lära eleverna läsa, skriva och räkna. Undervisningsspråket
var samiska eller finska. Både fasta- som flyttskolor hade sina kritiker. De fasta skolorna ansågs dra barnen från
renskötseln och flyttskolorna ansågs vara
ineffektiva.
Avsnitt, som inte har fått plats i valprogrammet
"Lapp skall vara lapp"
1913 års nomadskolordning.
1923 års skolstadga
Nomadundervisningen reglerad av 1923 års skolstadga innebar att de fasta skolorna fick större utrymme och att den
förmyndarattityd som 1913 års skolreform stod för mildrades något
Den allmänna skolpliktens framväxt
När sameundervisningen utreddes i 1957 års nomadskoltutredning söktes motiv för och emot ett bevarande av
särundervisningen. Åsikterna inhämtades från samer i nomadskolfullmäktige, nomadlärare, lappfogdar, kommunalmän
och kommunala skolmän.
Skola för alla samers barn
1957 års nomadskoleutredning såg möjligheter att härleda nya motiv ur allmänt kända psykologiska och pedagogiska
principer samt med hänsyn till samernas kulturella bakgrund.
Prop 51, 1962
1962 års riksdag fattade beslut om att nomadskolan skall bestå så länge någon same önskar det och stå öppen för alla
samers barn
Samisk Utbildningsväg
Sameutredningen såg bristen på utbildade lärare för samisk undervisning som ett av hindren för att förverkliga en
samisk utbildningsväg.
Remissyttranden
Sammanfattning av remissyttranden över betänkandet: Administration och ledning av en samisk utbildningsväg (Prop
1979/80:82 Bil 2).
Sameskolstyrelse inrättas
Riksdagen inrättade en sameskolstyrelse (prop 1979/80:82).
Sametinget utser ledamöter
Sametinget utser ledamöter till styrelsen sedan 1994.
Svenska grundskolans framväxt
En överblick över grundskolans framväxt.
Utbildningsreformerna
Något om reformerna gällande utbildningen.
Framväxt av sammanhållen utbildningssektor.
Reformer från 1940 års skolutredning fram till 1975 års proposition om en förändrad högskola.
Skolan ändrar karaktär
SIA-utredningen om skolans inre arbete som efterföljs av en ny läroplan Lgr 80 och propositionen om gymnasieskolans
reformering .
Från regelstyrning till målstyrning
Skolöverstyrelsen får mindre ansvar för detaljplanering och utvärdering och allt mera ansvar för långsiktig planering,
utvärdering och utarbetandet av ramar för skolans verksamhet.
Lpo 94
Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet har anpassats för att omfatta grundskolan, förskoleklassen och
fritidshemmet.
En samisk utbildningsväg
SAMERNA:s utbilningsprogram
En samisk utbildningsväg - livslångt lärande
- samiskt huvudmannaskap
En samisk utbildningsväg skall ha inriktning - ett livslångt lärande. Den skall utgå från det samiska folkets
viljeyttringar, vilket innebär att samiska folket i val kan utvärdera utbildningspolitiken. Utbildningen skall förankras i
det samiska folkets behov och framstå som ett reellt alternativ till det svenska samhällets utbud. Samisk utbildning skall
vara ett stöd till den framtida samebyn och vara ett av flera instrument i byggandet av ett samiskt samhälle.
En samisk utbildningsväg skall inte, som i dag, enbart bestå av viss del av svensk obligatorisk
grundskola, utan själv erbjuda attraktiva, frivilliga, samiska utbildningar.
Förskolan
Förskolan är en pedagogisk verksamhet för barn i åldern 1- 5 år. Den har egen läroplan, Lpfö 98, där strävansmålen
sammanfaller med grundskolans strävansmål. Sameskolstyrelsen kan, efter överenskommelse, ta över kommunens
uppgifter beträffande samiska förskolebarn. Kommunerna erbjuder vanligtvis förskola eller dagbarnvårdare och det
samiska alternativet bör innehålla motsvarande. Barnomsorg kan smidigt ingå i den framtida samebyn. Hur den
praktiskt ska förverkligas kan variera lokalt. Ansvaret skall dock ligga hos Sametinget, som utser de politiker som
tillsammans utgör ansvariga huvudmän.
Förskolan erbjuder en uttalat pedagogisk aktivitet i människors tidiga skede av livet och dess samiska alternativ lägger
därför grunden till en samisk utbildningsväg.
SAMERNA vill:
l
Inrätta samiska förskolor och samiska familjedaghem i de kommuner där sameskolor och integrerad samisk
undervisning redan finns.
.
l
Förskoleklass
Barn som går i samisk förskola väljer med stor sannolikhet samisk förskoleklass. Kommunerna är skyldiga att erbjuda
varje 6- åring plats i förskoleklass. Deltagandet är frivilligt och kostnadsfritt för barnet. Verksamheten regleras av
grundskolans läroplan, Lpo 94. Sameskolstyrelsen kan, efter överenskommelse, ta över kommunens uppgifter vad
beträffar samisk förskoleklass. Samiska barn och deras föräldrar ska kunna välja en samisk utbildningsväg redan på de
tidiga nivåer som förskola och förskoleklass representerar.
SAMERNA skall verka för att:
l
l
Inrätta samiska förskoleklasser i anslutning till befintliga sameskolor och befintlig integrerad samisk undervisning
Inrätta samiska förskoleklasser på övriga orter, där samer så önskar.
Samisk grundskola
En samisk utbildningsväg måste kunna erbjuda samisk grundskola för samtliga, för närvarande, nio år.
Sameskolor finns nu i sex kommuner och integrerad samisk undervisning inom kort i tjugo kommuner. Sameskolan
erbjuder år 1-6 av obligatoriska grundskolans nio år. Därefter, år 7-9, är det samiska alternativet integrering. Integrerad
Samisk Undervisning innehåller vanligtvis ett mindre antal skolämnen med samiskt perspektiv. Eleven erhåller inga
separata betyg i dessa ämnen, vilket ger dem låg status. Integrering är alltså inte ett fullständigt samiskt alternativ.
Samiska grundskolor skall vara attraktiva arbetsplatser för barn och vuxna, med aktiv elev- och personalvård och god
miljö. För de anställda skall finnas fortbildnings- och karriärmöjligheter.
SAMERNA skall verka för att:
Samisk utbildning erbjuds alla samer som efterfrågar den.
Sameskolorna utvecklas till samiska nioåriga grundskolor
l
l
Integrerad samisk undervisning står under samiskt huvudmannaskap.
Integrerad samisk undervisning inrättas där sådan saknas och samer så önskar.
Särskoleplatser inrättas för samiska barn som är i behov av dem. Platserna skall ingå i sameskola och i integrerad
samisk undervisning.
l
l
l
l
Distansutbildningar med samiskt utbud anordnas som komplement och alternativ till svensk kommunal verksamhet.
Säkerställa att Lpo 94, Läroplan för grundskolan, förverkligas i alla sina delar.
Utbildning kvalitetssäkras.
Varje elev i samisk utbildning uppnår de nationella målen.
Lärare vid sameskolor är behöriga lärare. De skall erbjudas goda fortbildningsmöjligheter inom hela yrkessektorn.
l
l
l
l
l
l
l
Inrätta forskartjänster för lärare.
Inrätta heltids rektorstjänster med varierande grad av undervisnings
skyldighet.
Inrätta specialpedagogtjänst.
Inrätta förskolekonsulenttjänst.
Inrätta dramapedagogtjänst.
Inrätta rektorstjänst med ansvar för Integrerad Samisk Undervisning.
Inrätta föräldrastyrelser vid de skolor dar föräldrar så önskar.
Skolbarnomsorg
Alla samiska elever som är i behov av skolbarnomsorg skall erbjudas sådan i anslutning till skolan eller på annat för
eleven tillfredsställande sätt.
Läromedel
Läromedel - kulturens budbärare.
Skolan har ändrat sin syn på lärandet. Det innebär att lärarrollen och undervisningen är förändrad, liksom arbetssätt och
metoder. "Eleven i centrum" innebär att eleven har en aktiv, ansvarstagande roll i fokus, medan läraren fungerar som
handledare och rådgivare. Läraren och ytterst rektor är ansvarig för att elevens utveckling främjas och att eleven uppnår
de nationella målen, ”blir godkänd" i skolans alla ämnen. Detta ansvar vilar också på föräldrarna, vilka förväntas aktivt
ta del i sina barns utbildning.
IT och datorer har kommit till skolan och i hemmen, till elevernas vardag. Nya behov skapas.
Språklagen började gälla den 1 april 2000.
Sammantaget innebär dessa tre nämnda faktorer att helt nya och annorlunda krav på läromedel ställs.
Läromedel är numera allt som elever kan söka information i, böcker, bibliotek, film, video, datorer, handledningar för
experiment och forskning, mm. Program för datorer måste finnas, utbildning i hur man använder dem. Läromedel för de
olika samiska språken måste skapas. Språklagen innebär en skärpning av rätten till korrekt information från
myndigheter och andra. För att detta ska bli möjligt krävs författande och utgivning av en mångfald ordböcker.
SAMERNA skall verka för att:
Elever i sameskolor har tillgång till för utbildning och ålder avpassade goda läromedel.
Ordböcker på svenska - samiska, samiska - svenska utarbetas. Sådana kan vara översättningsordböcker men också
synonymordböcker, etymologiska ordböcker (om ords ursprung) och yrkesspecifika ordböcker.
l
l
l
l
l
l
l
l
l
Läromedel i och om samisk musik utarbetas.
Läromedel för samisk bildundervisning utarbetas.
Läromedel utarbetas för undervisning i och om samisk berättartradition, skapelsemyter och andra myter, samisk
världsbild och traditionella samiska lekar.
Antologier och samlingsvolymer sammanställs och utges för undervisning om samiska författare, konstnärer, slöjdare,
musik- och jojkskapare m m.
Handböcker för samisk slöjd, så väl historik som praktisk handledning, utges.
Olika program för datorer utarbetas. De ska finnas på de samiska språken och ha samiskt innehåll, exv ritprogrammet
Clipart med samiska föremål.
Stimulera skapande av dataprogram för samiska barn och ungdomar.
Skolbibliotek
Bokens betydelse som kunskapskälla består och är en grundsten i utbildningens trappa. Skolbiblioteken skall
tillhandahålla böcker på de samiska språken och på svenska, såväl faktaböcker som skönlitterära. De ska finnas i olika
utföranden och svårighetsgrader, för alla åldrar och förmågor. Lättlästa böcker och böcker med stor stil, för läsare med
olika typer av läsproblem. Kassettböcker, video och musik ska ingå i utbudet. Elever ska inte behöva sakna läromedel
för sitt lärande eller medel för avkoppling.
SAMERNA skall verka för att:
l
l
l
l
Skolbibliotekens sortiment av, för samisk utbildning, nödvändig litteratur och media tillgodoses.
Den samiska bokbussen i Västerbottens län kan återuppta sina turer.
Den samiska bokbussen i Jämtlandsområdet kan fortsätta sina turer.
Bokbussarna permanentas och inrättas för områden där behov finns.
Samiska bokbussar som komplement till skolbibliotek och andra bibliotek är av oöverskådligt värde. Genom bokbussen
får man också information om övrig existerande samisk litteratur. Bokbussen tillgodoser, främst i glesbygd, behov av
böcker för utbildning och rekreation för alla åldrar.
Gymnasium
Dagens gymnasieskola lämnar stort utrymme för elevernas eget val av kurser. Eftersom program kan gå som Kurser
med riksintag är det fullt möjligt för kommuner att samverka med sameskolornas huvudman för att inrätta samiska
program.
SAMERNA skall verka för att:
l
l
l
l
l
l
Inrätta program för blivande renskötare, integrerad i t ex Ekonomiska
programmet.
Inrätta program för blivande samiska slöjdare.
Inrätta program för blivande samiska musiker.
Inrätta Enstaka kurser för exv blivande renskötare, slöjdare, musiker. De senare lämpligen som tillval i Estetiska
programmet.
Inrätta samisk kockutbildning.
Inrätta samisk turistguideutbildning.
Eftergymnasial utbildning
Den framtida samebyn kan överta många av kommunens uppgifter exv äldreomsorgen och samers behov i livets
slutskede. Dessa uppgifter kan ligga under samisk huvudman. Samma gäller sk färdigbehandlade personer som inte
klarar eget boende.
SAMERNA skall verka för att:
Eftergymnasiala utbildningar i projektledarskap inrättas. Dessa utbild
ningar skall komma samisk äldreomsorg och andra delar av omsorg tillgodo.
l
Universitets- och högskoleutbildningar
Utöver de utbildningar och enstaka kurser som universitet - och högskolor erbjuder, behövs samiska alternativ och
specialkurser.Vilka dessa skall vara varierar från tid till tid. Det samiska samhället, den framtida samebyn har behov av
ett både bredare och högre IT-kunnande. Det samiska folket behöver inte bara ta till sig kunskap utan också dela med
sig, kommunikation med omvärlden är oerhört viktig.
SAMERNA skall verka för att:
l
Kartläggning genomförs för att utröna vilka det samiska folkets behov beträffande universitets-och högskolestudier.
l
Utreda skapandet av samiskt cyberuniversitet.
Utbildning - forskning
En utav de viktigaste områden för att kunna utveckla det samiska samhället är högre utbildning och forskning. Ett
område som är speciellt viktigt är det rättshistoriska ämnesområdet. Det är knappast troligt att de juridiska fakulteterna
på Sveriges universitet och högskolor lägger någon större vikt vid de markrättsliga problem, som det samiska samhället
brottas med. För samer är det dessutom viktigt med högre utbildning och forskning, som rör samisk kultur, samhälle,
historia och språk.
SAMERNA: Under mandatperioden 2001-2005 måste det samiska samhället, vad gäller allmänsamiska medel,
prioritera den högre utbildningen och forskningen för samer på ett helt annat sätt än vad som har varit fallet
tidigare. Om det kan ske med utökade anslag från statsmakten är prioriteringsproblematiken enklare.
Samiska högskolan
Sámi Allaskuvla inrättades i Kautokeino hösten 1989 med ändamålet att stärka den samiska kompetensen. Högskolan är
en institution för högre utbildning och forskning. Dess särskilda profil är definierade som a) språkutveckling, b)
bärkraftig utveckling och förvaltning av miljö- och markresurser i det samiska samhället och c) samisk utbildning och
förståelse. Samiska högskolan har ca 40 heltidsanställda och 150 elever.
Nordisk Samisk Institut
Sámi Instituhta inrättades 1973 i Kautokeino och skall vara en samisk forskningsinstitution för samer i Norden. Ca 30
personer är knutna till institutet.
Samiska studier vid Umeå universitet
Grund- och forskarutbildning i samiska påbörjades 1975, då en professur och ett lektoret i ämnet inrättade. Den första
innehavaren av professuren var Nils Erik Hansegård (1975-1983) och sedan 1984 är Olavi Korhonen professor i
samiska efter att tidigare ha varit universitetslektor. Elina Helander var innehavare av lektoratet åren 1984-1993. Sedan
1993 är Mikael Svonni universitetslektor i samiska.
Vid Samiska studier ges undervisning i ämnet samiska språk (nord-, lule- och sydsamiska) och ämnet samiska studier
(avser studier om samerna, det samiska samhället samt samernas kultur och historia utifrån ett samiskt perspektiv.
Under de senaste 10 åren har ca 200 studenter läst samiska och ca 300 har läst samisk kultur och historia.
Renforskning
Forskning om exempelvis förvaltning av renbetesresurser, djurresurserna i renskötseln, radiocesium i renens miljö och
socio-ekonomiska förhållanden sker på Institutionen för husdjursgenetik och renskötsel på Sveriges
Lantbruksuniversitet. Sedan 1995 är Öje Danell innehavare av en professur i renskötsel.
Nordisk organ för renforskning
Organet instiftades 1980 under Nordisk Ministerråd. Den finansieras av Finland, Grönland, Norge och Sverige. En utav
de viktigaste uppgifterna är att bidra till kontakter mellan forskningen och rennäringen.
Duodjihögskola
Frågan om en högre konstnärlig utbildning i duodji har varit föremål för diskussioner sedan början av 1980-talet. En
utredningsgrupp tillsatt av Nordiska Ministerrådet avger i KU 1981:6 ett betänkande om stöd till samisk kultur. Det
uttalas speciellt att undervisning i samisk duodji på högskolenivå bör etableras och "byggas upp" vid Samernas
folkhögskola (numera Samernas utbildningscentrum) och bekostas av i första hand Sverige. Frågan har sedan dess
behandlats av bl a Sami Daiddacehpiid Searvi, Samerådet och Nämnden för Hemslöjdsfrågor innan dåvarande styrelsen
för Sameslöjdstiftelsen tillsatte en utredning . Direktiven för utredaren, Birgitta Östlund, var bl a att - söka presentera en
grundläggande bestämning av duodjibegreppet; - ange vägar för hur de samiska mästarslöjdarnas erfarenheter och
kunskaper kan komma utbildningen till godo; - beskriva förutsättningar och möjligheter för nordisk koordination; föreslå utbildningsprogram; - föreslå vägar att klara lärarförsörjningen; föreslå antagningskrav; - bedöma
elevrekryteringen; - uppskatta utbildningskostnaderna; - lämna förslag till utbildningsorter. Utredaren överlämnade sitt
arbete i oktober 1996. Utredningen behandlades den 22 oktober 1996 av Sametinget i plenum, varvid styrelsen fick i
uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att vidareutveckla utredningens förslag främst vad gäller frågan om
huvudansvarig institution för utbildningen, lokalisering och finansiering samt en plan för etablerandet av utbildningen.
Arbetsgruppen har föreslagit att Sami Allaskuvla i Kautokeino, Norge skall vara ansvarig institution för utbildningen.
Där har arbetet stannat.
SAMERNA: Det bör vara dags att samiska representanter för högre utbildning och forskning och Sametinget
börjar utreda frågan om en samisk utbildnings- och forskningsinstitution med placering inom
renskötselområdet i Sverige.
Media, information
Tidningen Samefolket
Mellan åren 1873-1875 utgavs den första samiska tidskriften. Namnet på den var Muittaleaddje. Efterföljaren
Nuortanaste har getts ut med två nummer varje år sedan 1898. 1905 utkom på svensk sida den första samiska tidningen,
Lapparnas Egen Tidning, dock endast med några få nummer. Tidskriften Låkkåmus Samita utkom åren 1905 - 1907.
Utgivningarna för bägge upphörde p.g.a ekonomiska svårigheter.
Samefolkets Egen Tidning utkom med sitt första nummer 1919 och kallas enbart Samefolket sedan 1961.
Tidningen Samefolket ägs av SSR och RSÄ som huvudmän och anslag till utgivningen erhålls huvudsakligen från
Samernas kulturråd. Tidningen har sin redaktion i Östersund och utkommer en gång i månaden.
Tidningen Sáminuorra
Tidningen utkommer med fyra nummer /år i en upplaga på ca 1000 ex. Tidningen ägs av ungdomsförbundet med
samma namn och finansieras med bidrag från Samernas kulturråd.
SAMERNA: Tidningen bör, i likhet med Samefolket, få en fast finansiering.
SameNet
SameNet startades av SSR 1997 och hade ca 300 användare, när Samernas utbildningcenter i Jokkmokk 1998 övertog
ansvaret. Numera har SameNet ca 4000 användare över hela Sápmi. SameNets mål är att koppla upp alla samer, då det
är naturlig plattform för samisk kommunikation och information.
Samisk mediapolitik
Sametinget beslutade i juni 1995 att Sametingets styrelse får i uppdrag att utarbeta ett mediapolitiskt program. En
arbetsgrupp som Sametingets styrelse tillsatte i enlighet med plenums beslut i maj, lade fram sin rapport i oktober 2000.
Sametinget har återremmiterat ärendet till styrelsen.
SAMERNA: Samisk mediapolitik måste ha allsamisk utgångspunkt, varför frågan bör överföras till Samiskt
Parlamentariskt Råd.
Sametingets beslut
SAMERNA producerar denna skrift och den publicerar alla beslut, som Sametinget fattar d v s Sametinget i plenum och
samtliga organ som plenum har tillsatt.
Samiska språket
Samiska språket brukar indelas i östsamiska, nordsamiska, lulesamiska, pitesamiska, umesamiska och sydsamiska.
Samiska språket är präglat av samernas traditionella levnadssätt.
Artikel 27 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, som undertecknats av Sverige, innehåller en
regel om skydd för minoriteters rätt till språk. Artikeln lyder: I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga
minoriteter skall de som tillhör sådana minoriteter ej förvägras rätten att i gemenskap med andra medlemmar av sin
grupp ha eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller använda sitt språk. Av förarbetena till
artikeln framgår att de minoritetsgrupper som har uppkommit genom de stora folkomflyttningarna på 1900-talet in
omfattas av artikelns skyddsbestämmelser. Det är således kanske bara samerna i nationalstaten Sverige som kan
åberopa artikeln. Artikeln har i folkrätten tolkats så att den ställer krav på positiv särbehandling av minoriteter som
omfattas av den. Stater som har sådana minoriteter uppfyller följaktligen inte sina förpliktelser enligt artikeln genom att
endast sörja för att medborgarna behandlas lika, utan staterna måste vidta särskilda åtgärder för att värna om exempelvis
språket hos en minoritet.
Språklagen
Lag (1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar har sin grund i
riksdagsbeslutet (prop 1998/99:143) Nationella minoriteter i Sverige. Utöver språklagen beslutade riksdagen a) att
godkänna att Sverige ratificerar Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, b) att godkänna att
Sverige ratificerar den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.
Lagen, som ger möjlighet att använda samiska, är tillämplig hos kommunala samt statliga och lokala
förvaltningsmyndigheter inom Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner. Myndigheter som helt eller
delvis har verksamhet inom dessa kommuner berörs av lagen exv länsstyrelsen. Lagen tillämpas således även hos
förvaltningsdomstolar och allmänna domstolar inom förvaltningsområdet. Samiska får också användas hos de domstolar
dit ett mål överklagas.
Lagen trädde ikraft den 1 april 2000.
Minoritetsspråkskonventionen
Den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk trädde ikraft den 1 mars 1998 sedan den hade ratificerats av
fem länder. Syftet med konventionen är att uppmuntra till kunskap om och i minoritetsspråken inom staterna.
Ramkonventionen
Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter trädde ikraft den 1 februari 1998 sedan den hade
ratificerats av 12 länder. Konventionen omfattar bestämmelser om skydd för språk samt skydd och stöd för
minoritetskulturer, traditioner, kulturarv och religion.
Sametingets språkråd
Sametinget tillsatte under 1994 ett språkråd, bestående av två ledamöter från det nordsamiska, två från det lulesamiska
och två från det sydsamiska språkområdet. Språkrådet väljs för en fyraårsperiod. Språkrådet har särskilda budgetmedel
omfattande f n ca 2 milj. kronor / år.
Språkrådets uppgifter är bl a a) att stärka språkets ställning i samhället, b) uppmuntra användningen av samiska, c)
arbeta med normerings- och andra språkfrågor, d) delta i utvecklandet av nya ord och samla in de som redan finns, e)
delta i språkvårds- och utvecklingsarbetet över riksgränserna, f) informera om språket. För den dagliga verksamheten
svarar en handläggare och två språkkonsulenter, en lulesamisk och en sydsamisk.
SAMERNA: Redan nu finns ett stort behov av, åtminstone, en fördubbling av anslaget inte bara för
utvecklingsarbete inom nuvarande arbetsområde, utan också för att möta konsekvenserna av
språklagstiftningen, arbetet i Samisk språknämnd och för tillsättande av en nordsamisk språkkonsulent.
Samisk språknämnd
Den inrättades av Samekonferensen 1971. Sametingen i Finland, Norge och Sverige har senare inrättat språkråd.
Språknämnden som tidigare verkat under Samerådet upplöstes i december 1996. Sametingen i Norge och Finland har
undertecknat avtal om gemensamt samiskt språkarbete genom Samisk Språknämnd. Avtalet i dess helhet har
Sametinget i Sverige inte ställt sig bakom, varför samarbete om språket inte har kunnat inledas annat än mellan
sametingen i Norge och Finland.
SAMERNA är beredda att inleda samarbete med sametingen i Norge och Finland i Samiskt Språknämnd.
Samernas sociala miljö
Socialtjänstlag (1980:620)
Socialtjänstlagen stadgar i den inledande bestämmelsen att ”Samhällets socialtjänst skall på demokratins och
solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva
deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människornas ansvar för sin och andras sociala
situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten skall bygga på respekt
för människornas självbestämmanderätt och integritet”.
Lag (1999:1175) om rätt att använda samiska
Lagen stadgar i 9 § att: ”En kommun i förvaltningsområdet skall erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller
delar av den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar samiska”.
Äldreomsorg
SAMERNA:s program inför kommunalvalen 2002 skall vara att kommunerna måste ha åtgärdsprogram i
omsorgsfrågorna för samer bl a med avseende på: socialtjänstlagen, språklagen, servicehus för boendekollektiv för
gamla, dagligstuga för gamla med olika aktiviteter, tolk inom sjukvården, gudstjänster eller musik (jojk) i anslutning till
dagligstugor åtgärder för att underlätta boendet i den egna hembyn, ex. hjälp med snöskottning, inköp m.m.
SAMERNA strävar vidare i omsorgsfrågorna och varje kommun, åtminstone inom renskötselområdet och andra
sametäta orter får räkna med initiativ från oss, trots våra mycket begränsade ekonomiska resurser. Jokkmokks kommun
har troligen kommit längst i fråga om äldreomsorgen.
SAMERNA: Tiden är inne för att skapa ett samiskt program för omsorgsfrågorna, som inte bara omfattar
”förvaltningsområden” Kiruna, Gällivare, Jokkmokks och Argeplogs kommuner utan även de övriga samiska
kärnområdena i Sápmi.
Renskötande samers olycksfall och hälsa
Det allmänna skyddet för renskötare som drabbas av olycksfall är mycket dåligt.
SAMERNA: Denna del, som även omfattar andra samiska yrkesutövare, bör utredas i ett omfattande
programarbete under den närmaste framtiden. Om inget annat samiskt organ tar sig an uppgiften att utreda
dessa frågor och presentera motiverade förslag är SAMERNA beredda att ta sig an uppgiften.
Arbetslöshetsförsäkring, samiska näringar
I likhet med vad som gäller beträffande olycksfall är arbetslöshetsförsäkringen för samiska näringsidkare ett stort
problemområde.
SAMERNA: Den bör utredas samtidigt som olycksfallsförsäkringen.
Urbefolkningsfrågor
ILO:s konvention nr 169
Förenta Nationernas internationella arbetarorganisation (ILO) antog år 1989 konvention nr. 169 om urfolk "Indigenous
and Tribal peoples". ILO konventionen nr. 169 ersatte konvention 107 om stamfolks rättigheter. Vid antagandet av
konventionen röstade Sverige för den. År 1990 ratificerades konventionen av Norge, och år 1996 av Danmark.
Ytterligare 12 länder har undertecknat konventionen. En ratifikation av konventionen av Sveriges regering skulle skapa
möjligheter för ett grundläggande skydd för samerna i Sverige. Frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr
169 har varit föremål för statlig utredning. Betänkandet Samerna – ett ursprungsfolk i Sverige (SOU 1999:25) föreslår
att Sverige kan ansluta sig till konventionen. Sametinget har enhälligt begärt att Sverige skall ratificera konventionen.
Nordisk samekonvention
En nordisk arbetsgrupp har 1998 till respektive regering överlämnat rapporten ”Behov og grunnlag for en nordisk
samekonvention”. Arbetsgruppens sammansättning: Ledamöter från Sverige: Lars Nila Lasko, Sametinget, Eric de
Groat, Kulturdepartementet, Fredrik Modigh, Utbildningsdepartementet och Göran Ternbo, Jordbruksdepartementet.
Ledamöter från Norge: Roger Kalstad, Sametinget, Sverre O Johanssen, Kirke-, utdannings- och
forskningsdepartementet, Dag H Nylander, Utenriksdepartementet och Arne G Arnesen, Kommunal- og
regionaldepartementet. Ledamöter från Finland: Heikki Hyvärinen, Sametinget, Christian Krogell, Jord- och
skogsbruksministeriet, Zoe Pohjanvirta, Undervisningsministeriet och Mirja Kurkinen, Justitieministeriet.
Arbetsgruppen konstaterar att arbetet med konventionen är viktig och att en möjlig fortsättning är att det skapas en
speciell kommitté för att utreda om förhandlingar mellan berörda stater skall inledas.
Urbefolkningsdelegationen
Urbefolkningsårtiondet (1995-2005), utlyst av FN:s generalförsamling i december 1994 har medfört att den svenska
regeringen har utsett en speciell delegation. Sametinget är representerat med tre ledamöter.
WCIP
Urbefolkningarnas världsråd bildades 1975 i Canada. Organisationen skall verka för att skapa gemenskap mellan
världens urfolk. Den är indelad i fem regionala underavdelningar. Sedan mitten av 1990-talet har organisationen inte
haft någon framträdande roll p g a brist på ekonomiska medel för verksamheten.
WGIP
FN:s urbefolkningsarbetsgrupp.
WGIRP
FN:s arbetsgrupp för urbefolkningarnas rättigheter.
Samerådet
Samarbetet mellan samerna i de olika nationalstaterna har skett i Nordiska Samerådet, som bildades 1956. Kola
sameförening blev medlem 1992 Så länge samerna i Ryssland inte har ett eget folkvalt organ, är det viktigt att
Samerådet fortsätter att fungera som ett samarbetsorgan mellan samerna i de fyra länderna.
Samernas religion
Phebe Fjellström skriver (sid 63) i sin bok SAMERNAS SAMHÄLLE att ”Hitintills har kulturkontakterna varit nästan
renodlat kommersiella, nu vidtar en framstöt av andlig odling. Den förste som medvetet riktar sig till lapparna i detta
syfte torde ha varit Håkon Håkonsson (1217-63)”. På samma sida fortsätter hon ”Det synes vara denna kyrkliga
kulturkontakt som avspeglar sig bl a i lapsk mytologi”. Fjellström förmedlar också (sid 426) om övergången från
samernas offerplatstraditioner och religiösa bruk till kristendom. Hon skriver: ”Kommen till denna punkt kan det vara
lämpligt att ta del av en 1700-talsbeskrivning av de tynande offerriter som synes motsvara tsekkuve-offret.
Beskrivningen, som ej tryckts tidigare, är nedtecknad 1760 av kyrkoherde Jonas Hollsten, i Jokkmokk. Hollsten skriver:
”Några offerställen som lapparna hafft har jag i desse åren sedt och funnit hela högar sammankastade af Renshorn,
hvarunder legat småa käppar af gran och Björk med sina rot-angar, hwarpå warit barkade ränner och kors skurne ut,
effter käpparna som warit öfwer en aln långa och rot angarne som warit ett qvarter somliga mer och somliga mindre! At
sådana ställen blifwit på någon tid nyligen dyrkade har jag intet kunnat märka, effter inga nya horn funnits på högarna
utan gamla och murtnade men at Spåtrummor skola finnas hos några lappar i denne Församling har jag hördt berättas,
dock skola de intet wara i något bruk utan lagde i Bergskefwor. De som förmenes hafwa dem neka dock, när de blifwa
tillfrågade. Wid Examina: då om afgudar och trulldom warder äfwen talt, pläga de almänt styggas wid sådana grofwa
synder och säga at de intet wilja mer misstänkas för sina förfäders willfarelser, sedan de blifwit upplyste och hata sådant
så wäl som andra christna” . Här speglas, kan man säga, den begynnande upplösningen av nomadsamhället, som
fungerat under århundraden”. Fjellström fortsätter: ”Kulturförändringsprocessen fortsatte under hela 1700-talet och
hade mot 1800-talets mitt utslätat de förkristna religionsbruken. I deras ställe blommar nu en nordisk folktro med
divinatoriska beteendemönster – ett blekt skydd för det okända, det oväntade som kunde drabba en”.
Lutherska världsförbundets åttonde generalförsamling i Curitiba, Brasilien 1990 antog följande resolution: "Vi
förpliktar oss att ge etniska urbefolkningar all möjlig moralisk, politisk och materiell hjälp. I samråd med dem vill vi
vidta åtgärder som bidrar till att få bukt med deras marginalisering och exploatering. Vi vill använda 500 årsjubileet av
erövringen av Amerika som ett tillfålle till omvändelse, snarare än förhärligande. Det kommer att ge oss anledning att
engagera oss i försöken att skydda och säkerställa ursprungsbefolkningarnas rättigheter i många delar av världen".
SAMERNA har tacksamt noterat den nya inställningen som Svenska Kyrkan har intagit och vi delar i allt
väsentligt den uppfattning som redovisas i rapporten "Från Curitiba till Jokkmokk".
Sammanfattning av de slutsatser som Jokkmokkskonferensen 17-18 nov 1992 drar av rapporten:
l
l
l
l
l
l
l
Kyrkan skall be samerna om ursäkt för att deras företrädare i historien handlat oklokt mot samerna men glädjas över
de kyrkliga företrädare som sökt rättvisa för samernas sak;
Kyrkan skall i framtiden samarbeta med samernas organisationer för att ärenden som berör samerna skall behandlas
rätt.
Kyrkan skall uttala sitt stöd för bl.a. ett samiskt självbestämmande och att Sverige undertecknar ILO-konventionen
169.
Församlingarna skall följa samernas årsrytm i godstjänst och försam
lingsliv, och uppmuntra tvåspråkighet i det arbetet.
Kyrkan skall tillförsäkra medel till uppförande och underhåll av kyrkkåtor och kapell.
Kyrkan skall uppmärksamma behovet av samisktalande präster och
diakoner och att påtala behovet av stipendier för sådana studier.
Luleå stifts egendomsnämnd skall utreda möjligheten att lämna vetorätt till samebyarna rörande markanvändningen på
kyrkans marker i Sápmi.
SAMERNA: Samiska initiativ, som syftar till att främja denna positiva utveckling, skall underlättas med
samepolitisk engagemang, inte bara ur ekonomiskt perspektiv.
Vi efterlyser också fler tjänster rörande samiska präster.
Samiskt konfirmationsläger
Samiska konfirmationsläger startades i mitten av 1980-talet. Dessa finansieras av Svenska kyrkan och
Missionssällskapet Kyrkan och samerna. Lägren har växelvis genomförts i Nikkaluokta, Ammarnäs och Vallbo. Även
samiska ungdomar från Norge har konfirmerats vid dessa läger. År 2001 genomförs lägret för första gången i Saxnäs.
De ansvariga har varit Bo Lundmark, Bror Valter Nilsson och från 1999 Arne Andersson och Erik Oskar Oskarsson.
Sáminuorra har bidragit med ungdomsledare. SAMERNA:s kongress den 28 september 1996 i Kiruna uttalade att
medel till konfirmationsläger för samiska ungdomar måste säkerställas.
Samiska kyrkorådet
Rådet är knutet till Svenska kyrkans centralstyrelse och bestå av nio ledamöter utsedda av elektorer, som Sametinget
utser.
Samerna i kommunerna
SAMERNA har deltagit i kommunalvalen i följande kommuner:
Kiruna, Gällivare, Pajala, Jokkmokk, Arvidsjaur, Arjeplog, Sorsele, Storuman, Malå, Lycksele och Vilhelmina.
Valresultaten från de olika kommunerna pekar entydigt på att SAMERNA skall delta i 1998 års kommunalval
åtminstone i de uppräknade kommunerna. Frågan är dessutom om vi skall utöka antalet kommuner där vi skall delta.
Enbart ett mandat i en fullmäktigeförsamling är en framgång, då den personen har möjlighet att lytta fram de sarniska
frågorna på ett helt annat sätt än vad som har gällt tidigare. Om andra samiska organisationer eller partier vill delta i
kommunalval i samma kommuner som SAMERNA, utgår vi ifrån att samarbete etableras.
SAMERNA skall i kommunalpolitiken ha Sametinget, som motor, vilket innebär att ”partiet” driver de frågor där det
råder bred enighet i tinget. Detta i sin tur innebär att varje sametingsparti och andra samiska organisationer kan
nominera kandidater till SAMERNA:s kommunallistor.
I flertalet frågor är sametingspartierna eniga, ex. markfrågorna, miljön, utbildning, omsorgsfrågorna, språket m.m.
Dessutom finns det löpande frågor av mera praktisk natur, som endast de samer som bor inom kommunen är insatta i,
varför det inte kan uppräknas här.
På grund av brist på ekonomiska medel kunde SAMERNA inte fullt ut engagera sig i kommunalvalen 1998.
SAMERNA:s avsikt: Vi hjälper lokala samiska partier att delta i kommunalvalen 2002.
Samisk idrott
Den första skidtävling, som har arrangerats är det s k Nordensköldsloppet 1884 mellan Purkijaur och Kvikkjokk – en
sträcka på 22 mil. Bakgrunden till tävlingen var Nordenskölds expedition på Grönlandsisen året innan. Två samer,
Pavva Lasse Tuorda och Anders Rassa, var med på expeditionen och kända för att vara goda skidåkare. Efter ca en
månad på isen var såväl proviant som krafter på upphällningen. Tuorda och Rassa utsågs dock att göra en sist
utforskning av isen, medan den övriga expeditionen stannade kvar i ett läger. Efter 57 timmar återvände de båda
skidåkarna och de påstod att de hade färdats 23 mil inåt över isen, vilket innebär att de hade färdats sammanlagt 46 mil.
Många tvivlade på att de bägge samerna hade färdats en sådan sträcka på endast 57 timmar.
I det första Nordensköldsloppet över 22 mil vann Pavva Lasse Tuorda med tiden 21 timmar och 22 minuter, endast
några meter före Per Olof Länta.
Ur skriften SSIF 50 år (Håkan Kuorak, 1996) kan utläsas att såväl Skidfrämjandet (senare Friluftsfrämjandet) som
bildades 1892 och Svenska Skidförbundet som bildades 1908 har skidåkande same i respektive logotype. Om Vasalopp
och samer berättar Kuorak: ”JA Persson från Arjeplog var en duktig samisk skidåkare. Arjeplogsborna samlade pengar
för att han skulle få ställa upp i Vasaloppet 1929. På tävlingsdagen låg det nysnö på spåret. JA fick spåra hela loppet,
men mot slutet när han såg sin möjlighet att vinna ifall han slapp spåra lade han upp en smart taktik. Han låtsades vara
trött och började vingla fram i spåret. Konkurrenterna åkte då förbi i tron att samen skulle bryta, men JA var pigg. Han
slapp spåra och låg bakom och ”vilade” i några kilometer för att sedan ca 3 km från mål spurta ifrån de andra och vinna
loppet. Det bör tilläggas att JA Persson dagen innan hade åkt 25 mil skidor till tågstationen i Jörn och därifrån tagit
tåget till Mora”. Kuorak fortsätter: ”En annan Vasaloppshistoria, som dock sanningshalten kan vara mindre i är den om
samen Torkel Persson. När Torkel kom till Mora fick han höra att åttondepriset var ett gevär. Han ville gärna ha
geväret, han åkte bra och ledde loppet stort när han kom till Eldris. Där stannade han upp och inväntade de andra och
när sju löpare åkt förbi honom fortsatte han igen. Efter en stund blev han osäker om han hade räknat rätt. Torkel åkte då
förbi alla och stannade sedan för att räkna en gång till för att vara helt säker på att åttondeplatsen och geväret skulle bli
hans”.
Första samemästerskapen på skidor hölls i Jokkmokk 1948 med 40 deltagare och 1979 arrangerades för första gången
nordiska samemästerskap.
SSIF bildades 1948 och förutom skidåkning och renskötartävlingar finns följande idrotter i förbundets verksamhet:
sommarmästerskap med löpning, lassokastning m m, alpina tävlingar, landsvägslöpning, fotboll, innebandy och
snowboard. Från och med 1973 delar SSIF ut ett idrottstipendium.
Kulturfrågor
Kulturarvsutredningen
Direktiv för en särskild utredare med uppgift att se över vissa frågor om kulturminnesskydd antogs av regeringen den
16 juni 1994. Följande huvudrubriker finns angivna inom direktiven: ortnamn, kulturhistoriskt värdefulla byggnader
och bebyggelsemiljöer, prästgårdar, de norrländska kyrkstäderna, utförsel av kulturföremål, skyddet för vissa
kulturegendomar, vissa lagtekniska frågor.
Utredningen har resulterat i betänkandet "Skyddet av kulturmiljön" (SOU 1996:128) vilket innehåller vissa förslag
angående samiska ortnamn och specifika samiska kulturmiljöer m m.
Samiskt nationalarkiv
Sametinget har 1995 uttalat att det behövs ett samiskt nationalarkiv, gemensamt för hela det samiska området. Ajtte och
nordiskt Samiskt Institut är institutioner, som skulle kunna medverka till att ett sådant arkiv inrättas.
SAMERNA: För att säkerställa att historiskt viktigt material bevaras bör ett gemensamt arkiv inrättas. Frågan
bör behandlas av Samiskt Parlamentariskt Råd.
Samiskt ansvarsmuseum
Sametinget har beslutat att verka för att Ajtte i Jokkmokk, som är huvudmuseum för samisk kultur och specialmuseum
för fjällens natur och, bör utses till ansvarsmuseum. Ansvarsmuseum för all kulturhistoria i Sverige från 1 500-talet och
framåt är Nordiska museet i Stockholm.
Ájtte, svenskt fjäll och samemuseum
Ájtte är huvudmuseum för samisk kultur i Sverige och specialmuseum för fjällens natur och kultur samt
informationscenter för fjällturismen i området. Föregångaren till Ájtte var Jokkmokks museum, som inrättades 1966.
Underlaget för inrättandet var landsfiskal Ströms silversamling. Ájtte öppnade år 1989 och är en stiftelse, vars
huvudmän är staten, Norrbottens läns landsting, Jokkmokks kommun, SSR och Same Ätnam.
Projektet ÁJA - Arkiv och bibliotekscenter i Jokkmokk
Syftet med projektet är att förena flera samiska arkiv ock bibliotek under ett tak med nära koppling till Ájtte. Den är
tänkt att ligga som en tillbyggnad till Ájtte och är kostnadsberäknad till ca 40 miljoner kronor.
Litteratur
Den samiskspråkiga litteraturen omfattar idag ungefär 1400 titlar, företrädesvis av religiös karaktär. Under senare tid är
det dock läromedelsutgivningen som dominerar. Pionjären för den samiskt skrivna litteraturen blev Johan Turi som
1910 gav ut "Muittalus samiid birra" på nordsamiska. På lulesamiska utkom år 1937 Anta Piraks "Jåhtte saamee
viessom". Nils Aslak Valkeapää fick med diktsamlingen "Beaivi Ahcazan" Nordiska rådets litteraturpris på 150 000
kronor år 1991. Mikael Niemi erhöll det prestigefyllda Augustpriset år 2000. I det här sammanhanget skall också Paulus
Utsi nämnas, som med dikter protesterade mot statliga rättsövergrepp. Flera av hans dikter har tonsatts.
Sedan 1979 finns ett samiskt författarförbund, Sámi Girjecallid Searvi.
Det samiska bokförlaget Sámi Girjjit startade sin verksamhet 1983 i Jokkmokk. Ett annat samiskt förlag är DAT o.s.
SAMERNA vill främja litteratur, skapade av samer oavsett om de ges ut på syd-, lule-, nordsamiska eller
svenska.
Samiskt huvudbibliotek
Sedan 1988 finns budgetmedel för en samisk bibliotekskonsulent och tjänsten har varit placerad i Umeå. Sametinget har
1994 övertagit huvudmannaskapet för tjänsten, som sedan 1996 är placerad i Jokkmokk.
Sametinget beslutade 1995 att utreda frågan om inrättande av samiskt huvudbibliotek vad gäller finansiering,
ansvarsområden, placering m m. Sametingets styrelse, som verkställande organ för Sametinget uppdrog
utredningsarbetet åt Kulturrådet och bibliotekskonsulenten. I ett PM till Kulturrådet föreslog konsulenten att utredare
tillsätts på årsbasis för att lämna motiverade förslag inom 12 månader. Sametingets styrelse har den 14 juni 2000 utsett
Börje Allas, Samisk Solidaritet som utredare.
Samisk bibliografi
Svensk samisk bibliografi är under uppbyggnad.
I samisk bibliografi registreras all svenskutgiven litteratur till artikelnivå om samer och samisk kultur, samt litteratur av
samer på samiska. Du hittar bibliografin på adress http://www.libris.kb.se/samb.html
SAMERNA: Samisk bibliografi behöver en fast finansiering.
