Motioner till partidagen 2009
Motion 13
Lagstiftning om användning av film- och bildmaterial hämtat på Internet i
undervisning för minderåriga
Internet erbjuder information och material av alla tänkbara slag. Webben är i dag en
informationskälla som används dagligen av yngre skolelever och ungdomar samt av
lärare eller personer inom kyrkan eller organisationer inom tredje sektorn som söker
kursmaterial. Det finns dock ingen kontroll över sakinnehållet, dess tillförlitlighet,
vederhäftighet, laglighet eller dess lämplighet för minderåriga barn att se. Det är fritt
fram för vem som helst att ladda ned även skadligt eller mycket skrämmande text- eller
filmmaterial på sin dator och använda det i undervisningssyfte. Ett exempel på detta är
en i skrämselsyfte gjord film av blodiga aborter, som visats för minderåriga
konfirmander i skriftskolundervisning, en film som Statens Filmgranskningsbyrå
sedermera bedömt kunna vara skadlig för minderåriga att se.
Lagstiftningen har inte följt med utvecklingen inom informationsteknologon då det
gäller visning av icke kontrollerat material för minderåriga barn i undervisningssyfte.
Statens filmgranskningsbyrå granskar endast sådant bildmaterial som är avsett för
visning för allmänheten. Slutna undervisningsgrupper - skriftskolor eller likartade kurser
betraktas inte av lagen som publika tillställningar och filmförevisning m.a.o icke som
visning för allmänheten. Därför är det i dag inte straffbart att där visa sådana
filmsekvenser eller bilder som Filmgranskningsbyrån vid en kontroll skulle finna
upprörande eller skadliga för minderåriga barns psykiska utveckling. Här bör
lagstiftningen uppdateras och bli tydligare. Det faktum att vem som helst kan söka och
finna det skadliga materialet på Internet kan inte vara ett godtagbart argument för att
vuxna skall få tillfoga minderåriga ett psykiskt trauma med ett skadligt
undervisningsmaterial.
Partidagen uppmanar SFP:
att verka för att lagstiftningen uppdateras, så att det skall bli straffbart att visa till
sitt innehåll skrämmande och skadligt film- och bildmaterial hämtat på Internet,
vilket icke genomgått Statens Filmgranskningsnämnds granskning eller
motsvarande kontroll, i undervisning för minderåriga barn innan materialet är
kontrollerat och vid behov har försetts med åldersgräns.
Birgitta Dahlberg
Partistyrelsens utlåtande:
Enligt Strafflagens 17 kapitel 18 b § 3 punkten skall för olaglig visning eller spridning av
bildprogram bland minderåriga dömas den som för personer under aderton år visar eller
bland dem sprider ett ogranskat bildprogram, som enligt 8 § i lagen om granskning av
bildprogram borde ha förbjudits eller för vars visning eller spridning borde ha fastställts
en i förhållande till personens ålder högre åldersgräns, om bildprogrammet granskats.
- 1/22 -
Motioner till partidagen 2009
Enligt lagen om granskning av bildprogram får ett bildprogram inte visas offentligt eller
spridas bland personer under 18 år förrän det godkänts för spridning eller visning.
Motionären tar upp ett exempel där abortfilmer visades åt minderåriga konfirmander. I
den konkreta åtalsprövningen som gjordes om visande tolkades fallet så att det inte var
frågan om offentlig visning eller spridning av bildmaterial. Eftersom SL 17:18 b § är
sammankopplat med lagen om granskning av bildprogram kunde inte åtal väckas.
Enligt lagen betraktas ett program som på grund av sina våldsinslag eller sitt sexuella
innehåll eller genom att inge skräck eller annat jämförbart, som skadligt för barns
utveckling. Ifall en vuxen visar sådant pornografiskt material som inte behöver granskas
åt en minderårig är det sannolikt att strafflagens brottsrekvisit om sexuell gärning
uppfylls, vilket har konsekvenser för gärningsmannen. Om en vuxen i motsvarande
situation visar våldsfyllt eller skräckinjagande material åt ett barn, saknas motsvarande
regel.
Det är motiverat att slopa kopplingen mellan strafflagens 17:18 b § och lagen om
granskning av bildprogram i det fallet att bildprogrammet av en eller annan anledning
inte behöver godkännas av granskningsmyndigheterna. Gärningsmannens rättssäkerhet
äventyras inte eftersom SL 17:18 enbart uppfylls ifall gärningsmannen handlat
uppsåtligt. Dvs. den som visar bildmaterialet åt minderåriga skall göra handlingen med
vilja.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att Svenska folkpartiet arbetar för
att Strafflagens 17 kapitel 18 b § kan bli tillämpligt på bildmaterial som är skadligt
för barns utveckling och som visas för minderåriga även i fall då bildmaterialet
inte behöver underkastas granskningsmyndigheterna i enlighet med lagen om
granskning av bildprogram.
- 2/22 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 14
Trafikpolitiska frågor i Helsingforsregionen med tonvikt på Esbo
Kollektivtrafiken och trafiken i Esbo har varit föremål för debatt och också konkreta
beslut under de senaste åren. SFP:s kommunorganisation i Esbo önskar att SFP kunde
stå bakom nedanstående principer, metoder och mål.
Kollektivtrafiken syftar till att ge hela befolkningen, också ungdomar utan körkort samt
vuxna som inte har körkort av medicinska, åldersmässiga eller ekonomiska skäl, en
chans att röra sig fritt. En naturlig följd av en fungerande och flexibel kollektivtrafik är
att man kan hålla utsläppen från biltrafiken på en hållbar och därmed också minskande
nivå.
Ökningen av personbilstrafiken har varit ett konkret uttryck för de individbetonade
värderingarna i vårt samhälle, samt ett tecken på stigande välstånd. En stor del av
biltrafiken är nyttobetonad. Framförallt upplever individen bilen som ett effektivt sätt
att förkorta arbetsdagen och förlänga fritiden. Dock har den växande bilparken medfört
problem, inte bara i form av utsläpp, utan också trängsel och olyckor. Många företag
och med dem arbetsplatser har redan nu flyttat utanför stadskärnan, tjänster och
affärscentra följer efter.
Kontententen av ovanstående är att kollektivtrafiken bör utvecklas snarare än att sträva
till att begränsa personbilstrafiken genom olika avgifter. Trängselavgifterna riskerar att
bli osociala och orättvisa eftersom de är slumpmässiga. Det blir ofta bl.a. barnfamiljer
som bor utanför stadskärnan som oskäligt skulle drabbas av avgifterna, eftersom de
behöver privatbil för att sköta sin dagsrutin. Trängselavgifterna riskerar således helt
förfela sin avsikt. Ett annat skäl till att vägtullar och trängselavgifter inte fungerar
tillfredställande är att de endast begränsar trafiken från områden utanför tullarna, men
inte inom den, eller ytterom den. Tvärtom kan avgifterna leda till att trafik längs
ringleder samt småvägar inom bostadsområdena ökar då folk undviker kortare vägar
som går genom en eller flera vägtullar. Detta hjälper varken miljön eller folks
privatekonomi. Dessutom ligger det inbäddat i vägtullarna ett orwellianskt Storebror ser
dej-element som rimmar illa med Sfp:s traditionella stöd för liberala värderingar.
Sfp i Esbo önskar att Sfp:s representanter i riksdag, regering, samkommuner och
kommuner arbetar för:
att kommunivånarna uppmuntras till att använda kolletivtrafiken genom att
kostnaderna för den hålls på en skälig nivå,
att tvärtrafikens utveckling prioriteras,
att kolletivtrafiken utvecklas mot ett spårbaserat system där matarstationer med
tillräckliga parkeringsfaciliteter för bilar, mopeder och cyklar finns,
att den spårbundna trafiken i Esbo i framtiden bygger på ett nätverk av
spårvagnar, där hållplatsen kommer inom ett rimligt avstånd från tjänster, hem,
arbetsplatser, skolor eller daghem,
- 3/22 -
Motioner till partidagen 2009
att man i stadsplaneringen beaktar att köpcentra och andra tjänster, skolor och
arbetsplatser placeras så att de är lättillgängliga också med kollektivtrafik,
att alternativ till vägtullar och trängselavgifter söks, då de som ett negativt
incitament (käpp) endast minskar på trafiken mellan Helsingfors och grannstäder,
ej på trafiken inom städerna, samt kräver en stor och dyr underhålls- och
övervakningsapparatur,
att busstrafiken sköts med hybridbussar och med bussar vars storlek är anpassade
till efterfrågan
SFP i Esbo
René Blomster
ordförande
Tiina Kujala
vice ordförande
Partistyrelsens utlåtande:
Motionärerna är ute i ett aktuellt ärende. Frågorna kring utvecklandet av
kollektivtrafiken och minskandet av privatbilismen är en fråga som synnerligen aktuell
på olika håll i Finland men i synnerhet i huvudstadsregionen. En minskad privatbilism
skulle minska på utsläppen, förbättra säkerheten på våra vägar och göra trafiken
smidigare. Alla torde vara överens om att detta är en viktig målsättning.
För att uppnå en minskad privatbilism krävs att det finns en fungerande och smidig
kollektivtrafik. Framförallt spårbunden kollektivtrafik förenar miljövänlighet och
smidighet mycket effektivt. Runt omkring i världen kan vi se att lösningarna är olika.
Ifall vi granskar våra nordiska grannländer så kan vi se att man i Stockholm har ett
vidsträckt tunnelbanenät som härstammar från 50-talet och som knyter ihop staden på
ett väldigt välfungerande sätt. I Köpenhamn igen har man byggt en modern tunnelbana
under de 10 senaste åren som idag går ända ut till Kastrups flygplats vilket innebär att
det i dag finns både en tåg- och en tunnelbaneförbindelse till flygplatsen. I Oslo
däremot har det inte funnits några behov för tunnelbanelösningar men där finns
vägtullar i likhet med Stockholm. Ovannämnda exemplen pekar på ett faktum: det finns
ingen patentlösning som skulle vara optimal för alla städer.
Då man funderar på vad det är som påverkar folks val av kommunikationsmedel så
finns det två saker som tydligt påverkar valet mellan kollektivtrafik och privatbilism:
tillgången av kollektivtrafik och kostnaderna. Är kollektivtrafiken inte tillräckligt
välutvecklad kommer den inte att fungera som ett alternativ för privatbilism. Samma sak
gäller ifall kollektivtrafiken är för dyr i förhållande till privatbilism. Ifall det är billigare
att ta bilen från Esbo till Helsingfors än vad det kostar att ta tåg eller buss så kommer
väldigt många att välja bilen, vilket många gör för tillfället. För att man skall kunna
minska på privatbilismen krävs då att kollektivtrafiken utvecklas och att kostnaderna att
utnyttja kollektivtrafik är lägre än att åka bil.
- 4/22 -
Motioner till partidagen 2009
Här blir då trängselavgifterna aktuella som ett medel att minska på privatbilismen. I
nuvarande regeringsprogram slås fast att "man utreder möjligheterna att ta i bruk sådana
modeller för prissättning av trafiken som baserar sig på användningen samt möjligheterna att göra
försök med intelligenta system för vägavgifter". Svenska folkpartiet beslöt vid partidagen 2008
att man vidhåller det beslutet och därmed stöder vi en utredning av väg- och
trängselavgifter i enlighet med regeringsprogrammet
Oron motionärerna framför mot att trafiken skulle flytta till mindre vägar torde
knappast vara befogad med tanke på att folk värnar om sin fritid och snabba
kommunikationer. Likaså är det möjligt att hitta lösningar för trängselavgifterna som
förhindrar de ”storebror ser dig” problem som motionärerna oroar sig för.
I Helsingforsregionens fall kommer det säkert att finnas behov för en mångsidig lösning
för trafikfrågorna som kan stärka regionen samtidigt som den blir en ännu mer trivsam
region att bo i. Som ett led i den riktningen så överförs planeringen av kollektivtrafiken
till en gemensam organisation i huvudstadsregionen. Hur detta i detalj skall skötas
varken skall eller kan partidagen besluta om.
Partistyrelsen föreslår
att motionen är besvarad med denna utredning.
- 5/22 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 15
Motion angående utredning över dagens vägunderhåll och skötsel av vägarna
jämfört med tidigare samt om ökade statliga anslag för statliga vägprojekt
Sfp i Petalax rf anser att det är viktigt för befolkningen och näringslivet på landsbygden
samt förutsättningen för en levande landsbygd, att vägnätet är i gott skick.
Vi upplever att skötseln samt vinter- och sommarunderhållet av vägarna har blivit sämre
sen det privatiserades. Som exempel kan nämnas att vid snöplogning så sätter man inte
ner plogen tillräckligt lågt utan det lämnar en hel del snö som sen ska köras fast. Detta
för att spara på bränslekostnader. Det här medför att det bildas spår där bilisterna kör
där snön nöts bort. Sen när vägen saltas så lämnar detta i spåren och det är mycket
skadligt för ytbeläggningen. Vi anser att det måste göras en utredning som jämför
skötselns kvalité och kostnad, hur det var tidigare och hur det är nu. Med den
utredningen kan man se om nuvarande system är försvarbart.
Sen anser vi också att det är fel att kommunerna måste delta i finansieringen av statliga
vägprojekt för att få dem förverkligade. Här kan vi nämna t.ex. Nyby-Dahlbackvägen
som vi i Petalax sfp arbetat aktivt för sen 1970-talet. Ännu idag är vägen obelagd. Men
nu har kommunen budgeterat medel (2009/200.000€ och 2010/200.000€) för att få
projektet genomfört. Vi tycker att kommunerna har så många andra lagstadgade
åtaganden som många gånger är svåra att klara av, så detta borde inte vara en sak som
skulle få belasta kommunens ekonomi ytterligare.
SFP i Petalax rf föreslår:
att sfp ska arbeta för att det görs en utredning som jämför dagens kvalité och
kostnader för vägarnas skötsel med hur det var tidigare, innan det privatiserades.
att sfp ska arbeta för att statens anslag för statliga vägprojekt i kommunerna ska
höjas så att kommunens ekonomi inte belastas för att få ett vägprojekt genomfört.
SFP i Petalax rf
- 6/22 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 16
Underhåll av vägnätet på landsbygden
Det torde vara allmänt bekant att de statliga medel som satsas på underhåll av vägnätet
på landsbygden inte på långt när är tillräckliga. Så har det varit under en lång tid, och
det finns många som väntat i tjugo år med hjulen i dyn utan att deras livsnerv in till
centralorten åtgärdats. I kustområdet i Österbotten finns ingen järnvägsförbindelse att ty
sig till. De som inte bor intill riksvägar får ty sig till gropiga grusvägar som under
menförestider är ofarbara. Det är oroväckande att en allt större del av detta vägnät skall
byggas och underhållas med kommunala medel - t.ex. skyddsvägar i anknytning till
skolor och gångbanor vid tättrafikerade vägar på landsbygden. I tider med
sammanslagningar och krav på allt större enheter får människor som inte bor i tätorter
allt längre till kommunal och statlig service. Ett minimirättvisekrav borde vara att man
åtminstone skall kunna ta sig längs en framkomlig väg till de allt glesare
servicepunkterna. Det borde vara en hederssak för Sfp att arbeta för att punktinsatser
sätts in så att vägnätet får sig ett ordentligt kvalitetslyft - för vi vill väl fortsättningsvis
inom Sfp att hela vårt land skall vara befolkat?
Med hänvisning till ovanstående föreslår undertecknad
att SFP:s representanter i riksdag och regering med kraft vidtar åtgärder så att
vägnätet på landsbygden får en snabb kvalitetsförbättring. Åtgärder nu kan på sikt
bli billigare när underhåll och slitage på fordon beaktas. Det är billigare med
kontinuerligt underhåll (inte första hjälp) än att tvingas göra grundförbättring när
allt är kört i botten.
Martin Westerberg
Sfp i Närpes
Partistyrelsens utlåtande på motionerna 15 och 16:
Motionärerna tar upp ett alltjämt angeläget och aktuellt ärende, som Sfp kontinuerligt
arbetar för både i riksdag och i regering.
Med krav på större enheter och sammanslagningar av samhällsfunktioner får mänskor
som bor i glesbygden allt längre väg till behövlig kommunal- och statlig service. Dessa
åtgärder ökar behovet av en trygg och framkomlig väg till servicepunkterna. En
långsiktig trafikpolitik och ett fungerande trafiksystem utgör grundförutsättningar för
boende på landsbygden och är ytterst väsentliga för näringslivets verksamhetsbetingelser
och konkurrenskraft.
I regeringsprogrammet för Vanhanen II har det fastställts att regeringen kommer att
uppmärksamma eftersläpningen i finansieringen av bastrafikledshållningen, det allmänna
skicket på och driften av vägnätet av lägre klass, lederna för gång- och cykeltrafik och de
enskilda vägarnas betydelse som en del av ett fungerande trafikledsnät.
- 7/22 -
Motioner till partidagen 2009
Både i rambudgeten för 2009-2012, som slogs fast 13.3.2008, i den trafikpolitiska
redogörelsen, som antogs av riksdagen 10.9.2008, och i budgeten för 2009 har
eftersläpningen av finansieringen av vägnätet uppmärksammats. Enligt rambudgeten
kommer finansieringen av hela bastrafikledshållningen och enskilda vägar att höjas med
totalt 165 miljoner euro under den pågående valperioden varav bidraget till de enskilda
vägarna under åren 2009 – 2011 är tio miljoner euro per år. Utöver dessa anslag
godkände riksdagen den 23.3.2009 regeringens första tilläggsbudget för år 2009 genom
vilken ytterligare 71,5 miljoner euro anslås för underhåll av trafiknätet för detta år.
Summan utgör en del av ekonomins stimulanspaket för år 2009 och av beloppet skall 50
miljoner användas till basväghållningen.
Ett av de viktigaste målen för den trafikpolitiska redogörelsen var att ge trafikpolitiken
större långsiktighet. När riksdagen godkände den trafikpolitiska redogörelsen tillfogade
man en kläm, där det underströks att anslagsnivån måste vara tillräckligt hög för att
säkerställa bastrafikledernas tillstånd.
Som ett regeringsparti har Sfp varit med och lyft frågan om finansiering av
trafikledsnätet i såväl regeringsprogrammet, rambudgeten för de fyra kommande åren
som i den trafikpolitiska redogörelsen som sträcker sig fram till 2020. Trots det finns det
mycket kvar att göra både på lokal och nationell nivå för trafikledernas skick och för
trafiksäkerheten. Sfp kommer även framöver att bevaka dessa frågor för att trygga ett
fungerande trafiksystem, trygga trafikleder och en långsiktig trafikpolitik.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att Svenska folkpartiet arbetar för
att SFP:s representanter i riksdag och regering aktivt arbetar för att
basvägnätet får en snabb kvalitetsförbättring,
att SFP:s representanter i riksdag och regering aktivt arbetar för att höja
budgetmedlen för underhåll av basvägnätet.
- 8/22 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 17
Utbyggnad av optiska fibernät för datakommunikation till alla hem
Datakommunikation sker i dag till största delen längs gamla telefonledningar av koppar.
Tekniken har allvarliga begränsningar vad gäller överföringskapacitet, vilket hämmar
dess användningsmöjligheter. Bolaget som ¨äger merparten av kopparnätverket har
meddelat att de ämnar ersätta kopparkablarna i glesbygden med mobila nätverk.
Datorkommunikation över mobila nätverk ¨är en tilltalande lösning för
infrastrukturleverantören, medan för nätanvändaren medför det många begränsningar.
Den enskildes ¨överföringshastighet ¨ar kraftigt beroende av belastningen för den
maximala kapaciteten ¨är begränsad och delas mellan alla användare. Mobila datanätverk
är inte en förbättring av infrastrukturen för att den höjer inte kapaciteten.
Utbyggnad av optiska fibernätverk leder däremot till ¨överföringshastigheter på mer än
100 Mbit/s, som ¨ar °åtminstone en storleksordning större ¨an det man kan uppnå med
alternativ teknik.
Överföringskapaciteten kan lätt ökas genom att ta fler fibrer i bruk.
Större ¨överföringshastigheter och ¨överföringskapacitet innebär att nätverket kan
användas inom nya serviceområden. Fiberkablar kan användas inte bara för
datakommunikation utan ¨aven för TV ¨överföring. Fibernätet möjliggör
bildöverföringar inte enbart för underhållning utan inom t.ex. vårdsektorn och
¨äldreomsorgen kan snabba nätförbindelser ¨även utnyttjas.
Företag på glesbygden har inte samma konkurrenssituation som de i större städer, ifall
det inte finns tillgång till tillräckligt snabba dataförbindelser. I framtiden blir snabba nät
¨ännu viktigare och företagande kan i många fall bli omöjligt utan tillgång till snabbt
internet. I många länder växer fibernäten snabbt. Finland kommer, trots sitt
högteknologiska rykte, snart att hamna på efterkälken vad datakommunikation beträffar,
om inte nätverksinfrastrukturen omgående förbättras.
SVENSKA FOLKPARTIET I SÖDRA KYRKSLÄTT föreslår
att SFP skall arbeta för utbyggnad av ett snabbt optiskt fibernät för
datakommunikation till alla hem.
att SFP skall arbeta för ett elektroniskt kommunikationsnätverk som ¨ar
oberoende av innehållsleverantörerna så att alla nätserviceföretag kan använda det
på lika villkor.
att SFP skall arbeta för elektroniska hemadresser. Information inklusive
bildöverföringar kan då skickas elektroniskt till och från en given fastighet eller
lägenhet och dess invånare på samma sätt som posten sköter det brevledes idag.
Michaela Lindholm
Styrelseordförande
Dage Sundholm
Styrelsemedlem
- 9/22 -
Motioner till partidagen 2009
Partistyrelsens utlåtande:
Alla hushåll i Finland ska vara på högst 2 km avstånd från ett nätverk med en kapacitet
på 100Mbit/s senast i slutet av år 2015 har regeringen slagit fast i slutet av 2008.
Kostnaderna för de sista två kilometrarna ska täckas av kunden själv. Man räknar med
att 95% av hushållen kan nås av fibernätverk på marknadsvillkor, medan staten har
anslagit 66miljoner euro som offentligt stöd till att nå den 4% av befolkningen, som
alltså enligt uträkningar inte nås utan offentliga stödmedel. De anslag som behövs läggs
till i statens budgetram för kommunikationsministeriet.
Landskapsförbunden ska tillsammans med kommunerna och de telebolag som verkar på
området samt med Kommunikationsverket före slutet av oktober 2009 utvärdera hur
efterfrågan på snabba förbindelser utvecklas och vilka utvecklingsbehov det allmänna
telenätet har. Till den del man bedömer att målsättningen för år 2015 inte kan nås med
kommersiella medel ska landskapsförbunden göra upp planer för hur målen kan nås.
”Bredband för alla” projektet har tillsatts för att stöda projekt som verkställer
spridningen av optiska fibernät så det når ut till alla delar av landet. Minst en tredjedel av
sådana projektmedel måste komma från privat finansiering eller teleföretaget, medan
staten och kommunerna kan stå för högst en tredjedel var. EU-medel kan användas för
att minska på kostnad som tillfaller kommunerna. Huvuddelen av de statliga medlen är
tänkta att förverkligas under åren 2010-15 som konkurrensutsatta projekt. En halv
miljon euro finns att tillgå under år 2009 tilläggsbudget till pilotprojekt.
EU ämnar även i sitt stimulanspaket fastslå en del medel till att användas för att öka
spridningen av fibernät inom unionen. Meningen är att dessa medel kanaliseras via
landsbygdsutvecklingsprogrammen.
I dagens läge har landsbygden blivit på efterkälken i tillgången på snabba och samtidigt
förmånliga internetförbindelser. Regeringens strävan att öka tillgången på samhälleliga
och andra tjänster via Internet betyder att tillgången till Internet måste vara tryggad i alla
väderförhållanden och belastning.
Staten har inte tagit ställning till huruvida stamnäten ska vara oberoende av
innehållsleverantörerna. Detta är dock den linje SFP stöder och arbetar för. Detta
främjar konkurrensen och ett bättre utbud av prisvärda tjänster. Teleoperatörerna har
hittills varit ovilliga att avstå från sina nät till en oberoende upprätthållare.
SFP anser inte att en utveckling av elektroniska hemadresser skulle vara ändamålsenligt,
utan stöder hellre ett allmännare bruk av elektroniska brevlådor, som är bundna vid en
personen identifierad genom en elektronisk signatur. Sådana brevlådor där man kan
motta räkningar och annan post elektroniskt är redan i bruk idag och regeringen stöder
dess spridning.
Det är mera ändamålsenligt att denna brevlåda följer med personen var denna än
befinner sig, istället för att ha den bunden vid en fast punkt som t.ex. en bostad.
Regeringen arbetar för att sprida bruket av elektroniska räkningar, som sparar pengar
såväl som miljö. För att de elektroniska tjänsterna och den elektroniska
kommunikationen ska kunna utvecklas förutsätts att det finns välfungerande tjänster för
elektronisk identifiering. En lag om stark autentisering och elektroniska signaturer har i
detta syfte getts till riksdagen i mars. Lagen innehåller de krav som förutsätts på
elektronisk identifiering för att den ska anses säker och andra härrörande bestämmelser.
- 10/22 -
Motioner till partidagen 2009
Partistyrelsen föreslår för partidagen att partiets företrädare i riksdag och regering ska
verka för
att skapa ett elektroniskt kommunikationsnätverk som är oberoende av
innehållsleverantörerna så att alla nätserviceföretag kan använda det på lika
villkor.
- 11/22 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 18
Revidering av vapenlagen
Revideringen av vapenlagen är nu aktuell bland annat på grund av tragedierna i Jokela
och Kauhajoki samt implementeringen av EU:s vapendirektiv.
Vapenrelaterade massmord och mord måste förebyggas på bred basis utgående från
revideringen av vapenlagen och programmet för den inre säkerheten, som innehåller 74
olika insatser för att upprätthålla och förbättra säkerheten så som förebyggandet av
utslagning och alkoholmissbruk.
Vi har av tradition en stark jakt- och sportskyttekultur. Aktiva jägare och sportskyttar
bör kunna fortsättningsvis idka sina hobbyer även om detta innebär en risk för
vapenrelaterade våldsdåd. Men denna risk kan tolereras om de är medlemmar i
skytteföreningar eller jaktföreningar och om dessa föreningar påvisar myndigheterna om
jägarnas och sportskyttarnas aktivitet. Aktiviteten bör påvisas periodiskt och på ett
trovärdigt sätt genom att föreningen kontinuerligt iakttar sina medlemmars aktivitet.
Samtidigt kan föreningen iaktta medlemmarnas beteende och främja deras sociala
nätverk och förebygga utslagning och alkoholmissbruk. För de jägare, som av någon
motiverad orsak inte kan tillhöra en jaktförening, kan jaktvårdsföreningen påvisa
myndigheterna om jägarens aktivitet.
Vapenrelaterade våldsdåd är oftast en påföljd av att den mentala hälsan har brustit på
grund av sjukdom eller alkoholmissbruk. Den mentala hälsan kan också brista temporärt
med tragiska följder.
Man har föreslagit att genom övervakning av vapentillståndsinnehavarnas mentala
hälsotillstånd eller genom att fodra läkarintyg av personer som söker tillstånd för förvärv
av vapen kunde risken av vapenrelaterade våldsdåd minskas. Läkarförbundets
representanter ställer sig däremot mycket kritiskt till dessa förslag. Enligt läkarförbundet
representanter kan en läkare inte förutse hur personens mentala hälsotillstånd utvecklas.
Förslaget om läkarnas skyldighet att informera polisen om patientens mentala
hälsotillstånd har också väkt kraftigt motstånd liksom förslaget om att läkarna kunde
frivilligt utan tystnadspliktens begränsningar informera polisen om patientens mentala
hälsotillstånd.
Då övervakningen av vapentillståndsinnehavarnas eller -sökandes mentala hälsotillstånd
inte är realistisk måste man söka andra medel för att minska på risken för
vapenrelaterade våldsdåd. Antalet vapen i Finland är relativt stor. Tillgången av vapen
ökar betydligt risken för vapenrelaterade våldsdåd. För att minska på risken av
vapenrelaterade våldsdåd måste samhället kunna reglera även på antalet av de vapen,
som inte är i aktivt bruk. På så sätt kan aktiva jägare och sportskyttar fortsättningsvis
idka sina hobbyer och risken för vapenrelaterade våldsdåd minskar.
Undertecknad yrkar på att partiets representanter i regering och riksdag arbetar för
att aktiva jägare och sportskyttar kan fortsättningsvis idka sina hobbyer
att vapenrelaterade massmord och mord skall förebyggas på bred basis utgående
från revidering av vapenlagen och programmet för den inre säkerheten
- 12/22 -
Motioner till partidagen 2009
obligatorisk medlemskap i en skytteförening för sportskyttare
obligatorisk medlemskap i en jaktförening för jägare eller i andra hand
jaktvårdsföreningens uttalande om jägarens aktiviteten
periodisk myndighetsövervakning av jägarnas och sportskyttarnas aktivitet
reglering av vapen som inte är i aktiv bruk
Esa Puurtinen
Partistyrelsens utlåtande:
De senaste årens händelser, där en person utmynnat sitt illamående i att skjuta omkring
sig i en skola har lett till att man nu reviderar vapenlagen. De första ändringsförslagen i
lagen är färdiga och har skickats på remiss. Målet är att lagförslaget ges till riksdagen i
juni.
De viktigaste förändringarna i förslaget till ny vapenlagstiftning är att licens för
handeldvapen endast skall kunna beviljas person som fyllt 20 år och som aktivt utövat
skytte i minst två år som medlem av en skytteförening. Första gången ett tillstånd
beviljas, skall det vara för viss tid, högst fem år. Efter detta kan polisen bevilja tillstånd
som är i kraft tills vidare, men även då måste tillståndsinnehavaren med fem års
mellanrum inlämna ett intyg över aktivt utövande av sport- eller hobbyskytte. Det fogas
dessutom till lagen en ny bestämmelse om obligatorisk lämplighetstest. I samband med
lagändringen föreslås även en ändring i polislagen så att polisen får bättre möjligheter att
erhålla information om de tillståndssökande personernas hälsotillstånd, rusmedelsbruk
och eventuella våldsamma uppförande. Läkare och yrkesutbildade personer inom hälsooch sjukvården får rätt att göra anmälan till polisen om en person som är olämplig att
inneha skjutvapen.
Motionären påpekar helt riktigt att det inte räcker med att försöka övervaka
vapentillståndsinnehavarnas eller – sökandenas mentala tillstånd, utan att tillgången till
vapen även bör begränsas. Förslaget till revidering av vapenlag svarar både på behovet
att öka möjligheterna att följa med vapenanvändarnas hälsa och begränsar möjligheten
att skaffa och inneha vapen. Förutom detta borde lagstiftningen utgå från att det inte är
gemene mans rättighet att ha vapen, utan att man kan bevilja vapentillstånd av
motiverad orsak. Dessutom är det motiverat att se över vilka vapen som man kan bevilja
tillstånd till.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att Svenska folkpartiet arbetar för
att aktiva jägare och sportskyttar fortsättningsvis kan idka sina hobbyer
att en restriktivare vapenlag stiftas,
att man ser över vilka vapentillstånd kan beviljas för.
- 13/22 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 19
Det globala ansvaret
Oftast då man talar om bistånd och krav på att höja Finlands bistånd till det vi lovat i
millenniedeklarationen, håller alla med och nickar i takt med talen. Många tycker bistånd är
viktigt och nödvändigt men fortfarande har ändå inte biståndet höjts enligt målsättningarna.
Det krävs aktivt arbete för att nå målsättningarna!
Finland har år 2000 förbundit sig till FN:s millenniemålsättning enligt vilken livet för
människorna i utvecklingsländer ska förbättras fram till år 2015. Nu har över hälften av
tiden gått, från det att vi skrev under avtalet till dagens läge och ändå har vi inte nått
halvvägs i målsättningarna. Även om situationen i utvecklingsländerna i mångt och mycket
har förbättrats, krävs också av Finland betydande extra insatser för att målen i
millenniedeklarationen skall uppfyllas. Regeringsskifte och biståndsministerns nya
linjedragningar i tyngdpunktsområden till landsbygdsutveckling och miljöpolitik får inte
hota nuvarande projekt. Bland annat har ett lyckat biståndsprojekt varit Education for All in
Nepal, som finansierats delvis med finskt bistånd. Långvariga projekt som dessa, som är
beroende av även finskt bistånd, får inte hotas av ministerns linjedragningar.
Gratis grundläggande utbildning för barn i utvecklingsländer, är en förutsättning för
utveckling i landet. Biståndet skall kanaliseras för att förbättra möjligheterna att förverkliga
en avgiftsfri grundläggande utbildning i utvecklingsländerna. Förutom skolkostnader borde
också understöd gå till skolmaten, skoluniformerna. En hög undervisningsnivå garanteras
också genom att understöda lärarutbildning i utvecklingsländerna.
Företagsamhet och sysselsättning är också viktigt för samhällsutvecklingen. Finland bör
främja sysselsättningen för kvinnor i u-länder genom att stöda förbättringen av tillgång till
mikrokrediter på rimliga villkor.
Ökad sysselsättning är också ett stöd för
demokratiutvecklingen. Genom att SFP aktivt deltar i arbetet i demokratiorganisationer så
som DemoFinland, deltar partiet också i att arbeta för stärka mänskliga rättigheter,
demokrati och god förvaltningssed i utvecklingsländer.
Vi vill se att Svenska folkpartiet aktivt jobbar för att finska regeringen ska göra dessa
betydande insatser!
Vi vill att SFP i Finlands riksdag och regering arbetar för:
att Finland höjer biståndet till 0,7% av BNI senast år 2011
att Finlands bistånd riktas, förutom i form av budgetstöd, till lokala företag genom
att förbättra tillgången till mikrokrediter
att Stärka demokrati och mänskliga rättigheter i utvecklingsländer, genom att
arbeta aktivt i och genom DemoFinland
att öka möjligheter till gratis utbildning för både flickor och pojkar i
utvecklingsländer.
Markus Österlund
Ann-Jolin Grüne
- 14/22 -
Motioner till partidagen 2009
Partistyrelsens utlåtande:
I det internationella samfund vi lever i krävs ett kollektivt samarbete där alla bär ett
gemensamt ansvar. Motionärerna hänvisar till det globala ansvaret och utpekar speciellt
skyldigheten att följa målen i FN:s millenniedeklaration, särskilt det som gäller höjning
av bistånd. I och med den rådande finanskrisen, är det mycket möjligt att Finland
uppnår höjningen av biståndet till 0,7 % av BNI. Därför borde Finland ha högre
målsättningar för att öka biståndet.
Genom att öka biståndet har Finland större förutsättningar att stöda olika program i
utvecklingsländer, där man lägger tyngdpunkten på utbildning och sysselsättning.
DemoFinland har redan biståndsprogram i Nepal och Tanzania, men ökade resurser
skulle ge större förutsättningar att utveckla programmen. I och med att Demo är en
samarbetsförening mellan riksdagspartierna, kan SFP bidra med att aktivt delta i deras
verksamhet för att påverka mänskliga rättigheters tillsyn.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att Svenska folkpartiet arbetar för
att Finland höjer sitt bistånd,
att stärka demokrati, mänskliga rättigheter och särskilt kvinnors rättigheter i
utvecklingsländer, genom att bland annat arbeta aktivt i och genom
DemoFinland,
att öka möjligheter till gratis utbildning för både flickor och pojkar i
utvecklingsländer,
att Finlands bistånd riktas även till lokala företag genom att förbättra tillgången till
mikrokrediter.
- 15/22 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 20
Parkeringsgrotta i Borgå
Borgå stad är känd som en kultur- och turiststad. Mängden av parkerade bilar kring
domkyrkan och i Gamla stan förtar mycket av stämningen av vår medeltida stad. Därför
skulle det vara viktigt att bygga en underjordisk parkeringsplats under Gamla stan.
Närheten till busstationen skulle göra den mycket lämpligg för heldagsparkerare med
arbete i huvudstadsregionen. Gatuunderhållet skulle göras lättare särskilt vintertid.
Trafiken och luftföroreningarna minskar då man inte så ofta behöver söka en
parkeringsplats.
Då kullen som Gamla stan är byggd på består av berg, är det lätt att bygga en stark
grotta som också kan användas som befolkningsskydd. Inför den kommande
lågkonjunkturen inom byggbranschen är tiden nu lämplig att sätta i gång med
byggandet.
SFP:s kommunorganisation i Borgå föreslår
Att staten deltar i kostnaderna för planeringen och byggandet av en stor
underjordisk parkeringsgrotta.
Marie Allen
ordförande
Partistyrelsens utlåtande:
I tider av finanskris är det viktigt att stimulera ekonomin. Staten gör det genom
deltagande i många bygg- och infrastruktur projekt. Samtidigt är det viktigt att de
kommuner som har möjlighet se över sina kommande investeringar för att om möjligt
stimulera ekonomin. Det är dock viktigt att kommunen själv bestämmer om lokala
projekt och investeringar.
Parkeringsproblematiken är ett problem i många städer och i Borgå utarbetas som bäst
planer bygga ett parkeringshus i centrum. Staden utreder även att spränga en
parkeringsgrotta under Gamla stan i Borgå. Hur parkeringslösningarna ska genomföras
är en lokal fråga och ligger inom lokala politikers beslutskompetens.
Partistyrelsen föreslår för partidagen
att motionen vara besvarad med denna utredning.
- 16/22 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 21
Dags för ett finländskt NATO medlemskap
EU:s fördjupande säkerhetssamarbete t.e.x. i form av ett gemensamt försvar utesluter
inte NATO:s nuvarande verksamhet. Trots att det europeiska försvarssamarbetet skulle
utvecklas så att man kan utföra mindre interventioner innebär det inte att man skulle
klara av större militära operationer utan NATO:s hjälp. Det europeiska
försvarssamarbetet kommer inte att bygga upp ett parallellsystem till NATO. Snarare
kommer man att samarbeta och bygga vidare på de nuvarande, NATO kompatibla
system som finns. Därför är det naturligt att också Finland är med i NATO som en del i
det integrerade EU.
Finland bör ansöka om medlemskap i NATO omgående. Som det nu är så deltar
Finland i stor del av NATO:s verksamhet men får inte vara med då försvarsalliansen gör
beslut om tillvägagångssätt. Ett annat exempel är att Finland inte får vara med på
NATO:s toppmöten där diskussioner också berört finländska soldaters säkerhet,
eftersom de finländska soldaterna i Afghanistan står under NATO:s befäl.
Beslutsfattandet i NATO kräver enhälliga beslut vilket innebär att Finland inte skulle
tvingas delta i någon operation. Också artikel 5 om kollektivt försvar ifall av angrepp ska
ses som en trygghet och inte som ett hot mot den finländska säkerheten. Deltagande i
fredsbevarande internationella och europeiska insatser ska alltid basera sig på frivillighet.
Så länge Finland inte är ett NATO-land kommer vi alltid att ha en biroll i NATOoperationer, vilket är ett hinder i Finlands utveckling som ledare i
konfliktlösningssituationer. NATO har en avgörande roll beträffande säkerhetspolitiken
i Europa. På samma sätt som Finland är med i EU och EMU så borde Finland också
vara med i NATO. Genom ett medlemskap i NATO skulle Finlands internationella
inflytande öka i märkbar grad.
Svensk Ungdom vill att Svenska folkpartiet i regering och riksdag jobbar för:
- ett finländskt medlemskap i försvarsalliansen NATO.
Oscar Ohlis
Mats Löfström
Förbundsordförande
Förbundssekreterare
Partistyrelsens utlåtande:
Partidagen beslöt redan år 2001 att SFP arbetar för att Finland utökar sitt samarbete
med Nato. Partiet har aldrig uteslutit ett framtida medlemskap. I regeringens
försvarspolitiska redogörelse ingår resonemang om vår relation till Nato. Finland står i
dag närmare Nato än någonsin tidigare vilket beror på deltagandet i Natos
fredsbevarande verksamhet och vårt numera Natokompatibla försvar. Statsrådets
utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse beskriver hur Nato ser ut i dag och vad Nato
- 17/22 -
Motioner till partidagen 2009
gör samt vilka för- och nackdelar ett finländskt medlemskap skulle ha. Statsrådet säger
nu tydligt att det också i fortsättningen finns starka grunder för att överväga ett finskt
Natomedlemskap.
Utrikesministeriets utredning (Sierla) om Natomedlemskap blev färdig år 2008 och
klargör många frågor kring Nato. Ett eventuellt medlemskap förutsätter förutom ett
omfattande politiskt samförstånd också ett starkt folkligt stöd. Frågan om ett Natomedlemskap handlar även om hur Finlands territoriella försvar skall skötas i framtiden
och hur Finland skall klara av sina åtaganden i krishanteringsoperationer i Europa.
Grunden för Finlands försvar ska vila på en fungerande allmän värnplikt och ett utökat
internationellt samarbete inom krishantering. De övriga nordiska länderna utgör en
viktig samarbetsram för Finlands försvarspolitik.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att Svenska folkpartiet arbetar för
att föra en öppen och ärlig diskussion om ett möjligt framtida NATO
medlemskap samt analysera Natos utveckling, prioriteringar och roll som global
säkerhetsaktör,
att förstärka det nordiska försvarssamarbetet,
att stärka Natos krishanterings- och fredsbevarande verksamhet och Finlands
deltagande i dessa,
att det finns starka skäl för ett Natomedlemskap men det kräver ett starkt folkligt
stöd.
- 18/22 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 22
Jämställdhet i det finländska försvaret
I Finland infördes frivillig vapentjänst för kvinnor år 1995. I dag fullgör cirka 80 procent
av den manliga årskullen värnplikt och antalet kvinnor som gör vapentjänst är cirka 500
om året. Av 728 beväringar i Nylands brigad i februari 2009 var endast 5 kvinnor (0,7
%). Regeringen är orolig för att så många beväringar avbryter sin tjänstgöring samtidigt
som antalet kvinnor som gör vapentjänst minskar. I april 2009 tillsätter försvarsminister
Jyri Häkämies en arbetsgrupp som ska reformera uppbåden. Syftet med reformen är
bland annat att vända trenden med sjunkande antal kvinnor som gör vapentjänst. År
2009 kommer även jämställdhetslagen att förnyas. I detta sammanhang är det viktigt att
det förs en diskussion om försvarets framtid ur ett jämställdhetsperspektiv.
Det nuvarande systemet där värnplikten gäller endast män är inte förenligt med likvärdig
behandling. Det är ett jämställdhetsproblem att det ena könet med hot om fängelse
tvingas till något som är frivilligt för det andra könet. Det behövs nya sätt för både män
och kvinnor att delta i Finlands försvar. I utvecklingen av Finlands säkerhets- och
utrikespolitik bör vikten av ett brett krishanteringsarbete med ett aktivt genus- och
jämställdhetsperspektiv betonas.
För att få flera kvinnor att delta i det finländska försvaret och samtidigt öka
jämställdheten mellan kvinnor och män skall såväl kvinnor som män kallas till uppbåd.
Vi borde dessutom utveckla säkerhetsbegreppet så att tjänstgöring med betoning på
aktivt förebyggande av konflikter, fredsförhandlingar och uppbyggande av fred såväl
som tjänstgöring för en tryggare miljö skulle vara ett likvärdigt alternativ till
vapentjänstgöring. Det finns många sätt att arbeta för ett tryggt Finland och en tryggare
värld.
Det finländska försvaret borde omstruktureras till att innefatta två jämlika delar – civil
krishantering med strategiarbete samt militär krishantering som innefattar
vapenhantering. För att både kvinnor och män skall ha möjlighet att göra sin
tjänstgöring på det sätt man är bäst lämpad för behövs en reform av försvarssystemet så
att var och en kan välja vilken typ av krishantering och försvar han eller hon vill lära sig.
Grundutbildningen skall vara lika lång för alla och sedan finns möjlighet till
specialisering och yrkeskarriär. Genom att ändra systemet och konsekvent kalla alla
kvinnor och män till tjänstgöring skapar vi ett modernare och bättre fungerande
försvarssystem.
Tillsvidare är kvinnorna ganska åsidosatta i krishanteringen och fredsbyggandet. I allt
större grad skapas säkerhet vid förebyggande av väpnade kriser också genom civil
verksamhet. Efter konflikter är återuppbyggandet av hela stater till stor del
civilpersoners förtjänst. FN:s säkerhetsråds resolution 1325 “Kvinnor, fred och
säkerhet” antogs år 2000 för att stärka kvinnors roll och beslutanderätt vid
förebyggande och lösning av konflikter, i fredsbyggande och stabiliseringen av
samhällen efter konflikter. Den handlar också om att integrera kön och jämställdhet i all
militär och civil krishantering. Finlands nationella handlingsprogram för att verkställa
resolutionen publicerades i september 2008. Snart är förhoppningsvis hälften av de som
arbetar inom den civila krishanteringen kvinnor. Genom att ge kvinnor och män jämlika
möjligheter i planeringen och verkställandet av beslut i uppbyggandet av fred byggs
freden på en bredare grund och man har således större möjligheter till en varaktig fred.
Det är viktigt att alla kvinnor skulle ha säkerhetsberedskap, det vill säga beredskap att
- 19/22 -
Motioner till partidagen 2009
förebygga konflikter och återbörda säkerhet när freden rubbas. Männen får sådana
färdigheter i armén, men motsvarande skolning saknas för kvinnor. Dessa färdigheter är
sådana som ger män mervärde och har betydelse bland annat i arbetssökning.
Värnplikt som baserar sig på kön har även att göra med jämställdheten i arbetslivet.
Värnplikten är ofta svår att förena med arbetslivet och föräldraskap. Dessutom kan
militärtjänsten försena inledandet av studierna, framskridandet i studierna eller
utexamineringen. Eftersom i praktiken främst männen gör militärtjänst så ställer det
nuvarande systemet män och kvinnor i en ojämlik ställning på grund av kön.
En del av problemet är att även om värnplikt som gör skillnad på kvinnor och män är
mot jämställdheten, så strider det inte mot jämställdhetslagen. I lagen om jämställdhet
mellan kvinnor och män (8.8.1986/609) som har som ändamål att hindra diskriminering
på grund av kön och främja jämställdheten mellan kvinnor och män stadgas i 9 § att
förfarandet att värnplikt endast gäller för män inte skall anses vara diskriminering på
grund av kön.
För att få fler kvinnor att delta i det finländska försvaret och för att trygga jämställdhet i
det finländska försvarssystemet och krishanteringsverksamheten yrkar jag på att Svenska
folkpartiet genom sina representanter på alla nivåer verkar för:
Att ändra lagstiftningen så att lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män
gäller även värnplikten
Att reformera uppbåden så att det blir allmänna uppbåd som omfattar alla män
och kvinnor i den aktuella årsklassen
Att Finland går in för att förverkliga jämställdhet i försvaret så att värnplikten
gäller alla män och kvinnor eller alternativt så att tjänstgöringen är frivillig för alla
män och kvinnor
Att omstrukturera tjänstgöringen så att den består av två likvärdiga delar – civil
krishantering som består bland annat av förebyggande av konflikter,
fredsförhandlingar och uppbyggande av fred samt militär krishantering som
innefattar vapenhantering
Fredrika Åkerö
- 20/22 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 23
Obligatorisk värnplikt för 18 år fyllda kvinnor
Enär Finland är ett litet land med en liten befolkning men med en jättestor areal med
långa vidsträckta landgränser samt långa utsatta öppna kuster. För ett starkt och
effektivt försvar räcker tyvärr ej vår manliga befolkning till för detta försvar. Därför
behövs nu våra unga fosterländska kvinnor för dessa så viktiga uppdrag i t.ex en svår
krissituation som en viktig reserv för vårt land. Ex. Israel har ett liknande system även
detta ett litet land. Nämnas kan att i våra senaste två krig var våra Lottor och Flicklottor
samt frivilliga kvinnor till oerhörd stor hjälp på vår hemma front. På så sätt kunde det
frigöras stora mängder soldater för fronttjänst i kriget.
Detta är för våra unga kvinnor en viktig jämställdhetsfråga. Dock bör de värnpliktiga
indelas i två olika grupper i vilka de värnpliktiga skulle frivilligt få välja emellan två
alternativ, militärutbildning eller hemvärn-samhällstjänst. I den senare skulle ingå
utbildning i hemvärn, befolkningsskydd, katastrofhjälp, brandskydd, miljöskydd,
hälsovård och första hjälp.
Föreslår därför
att SFP arbetar för att en obligatorisk värnplikt införs för samtliga 18 år
fyllda kvinnor.
Carl-Gustaf A. Aminoff
Partistyrelsens utlåtande till motionerna 22 och 23:
Motionerna 22 och 23 initierar en konstruktiv diskussion om den finländska
försvarsmaktens framtida utveckling. Försvaret och försvarspolitiken bör på 2000-talet
vara en del av den allmänna samhälleliga diskussionen där olika tankar och alternativ
kan ventileras.
Värnplikten är försvarets grundpelare. Värnplikten har också en mera vidsträckt
samhällelig verkan än enbart det militära försvaret.
Den reserv som försvarsmaktens krigstida truppstyrka förutsätter kan produceras endast
genom att hela den tjänstedugliga ålderklassen utbildas. Under de senaste åren har
antalet personer som inte fullgör beväringstjänsten eller som avbryter den ökat. För
närvarande fullgör cirka 80 % av den manliga åldersklassen beväringstjänsten. Om
antalet personer som inte fullgör beväringstjänsten ökar, kan detta medföra att den
allmänna värnplikten fungerar sämre i framtiden. Detta kan för sin del ha också andra
samhälleliga effekter.
En utredning utarbetas över hur uppbådssystemet kan utvecklas och i den är målet att få
systemet att bättre än i dagens läge motsvara försvarsmaktens krav. Detta fastställs i den
säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen år 2009.
- 21/22 -
Motioner till partidagen 2009
Det är obestridligt att det finländska samhällets skydd är av lika stor vikt för alla dess
medborgare, samt att båda könen spelar en viktig roll i att skydda samhället mot kriser
och hantera kriser ifall de uppstår.
Detta gäller krishanterandet i bred mening. Här bör vi ha jämställda villkor när det gäller
plikten att delta i att skydda samhället. Detta innebär en allmän värnplikt riktad mot att
stöda samhället i händelse av kriser (en mångfald tekniska och ekologiska). Det innebär i
sin tur att vi bygger upp en organisation för att sköta den här sortens kriser.
Det finns ett mycket starkt behov av just den här sortens kompletterande organisation
som kan hjälpa till i olika sorters icke-militära kriser (ekonomiska, tekniska och
ekologiska) som kan vara nog så allvarliga och det finns ett behov av en
stödorganisation för att skydda samhället i tillfälle väpnad konflikt.
Noteras kan att det alltmer urbaniserade samhället som Finland är och blir är även
alltmer sårbart. Att ha kunskaper och en organisation att hantera diverse funktionella
kriser är än mer viktigt i denna kontext.
Hänvisande till minskande andel av åldersklassen som fullgör sin tjänstgöring, samt till
förändrade totalbehov ifråga om säkerheten samt inte minst av rättviseskäl finns det
ingen anledning att exkludera medborgare från samhällsskyddet enbart på basen av kön.
Viktigt är förstås att envar värnpliktig, oberoende av kön, ska utbildas för och placeras i
funktioner lämpliga enligt personens kapacitet och förutsättningar. Detta gäller
oberoende om tjänstgöringen inkluderar vapenhantering eller inte.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att partiets företrädare i riksdag och regering verkar
för
att värnpliktens innehåll utvecklas så att utbildning för icke militära kriser och
därtill hörande samhällskydd ges samma status som traditionell militärtjänstgöring,
att reformera uppbåden så att de omfattar alla män och kvinnor i den aktuella
årsklassen,
att militärtjänstgöringen förblir frivillig för kvinnor.
- 22/22 -
