Motioner till partidagen 2009
Motion 48
En lyckad integration
En lyckad integration är viktigare än någonsin i Finland. De ekonomiskt stramare
tiderna har skapat en försämrad attityd gentemot invandring och en svartvit debatt.
Byggandet av ett fungerande mångkulturellt samhälle är en kärnfråga i EU:s framtida
utveckling. Finland och SFP är en del av EU, och dessa två frågor kombineras i en av
våra ministersportföljer som innehas av Migrations- och Europaminister Astrid Thors.
Men det är inte bara en ministers sak att lyckas eller misslyckas med invandrar- och
integrationspolitiken i vårt land, det är hela landets sak att lyckas.
För att åstadkomma det behövs en gemensam vilja och mångkulturell kunskap.
På partidagen 2008 i Åbo godkändes Svenska folkpartiets nya integrationspolitiska
program, som utarbetats av partiets integrationspolitiska utskott. I programmet finns
många åtgärder som när de förverkligas leder till en bättre integrering. Integration är
ömsesidigt, och viktiga områden för invandrare är till exempel möjlighet till
språkundervisning och utbildning, boende och arbete, delaktighet och eventuellt
medborgarskap. Det integrationspolitiska programmet är ett verktyg med riktlinjer som
alla kan ta till sig och använda sig av.
Därför anser vi:
att SFP:s representanter lokalt, kommunalt, regionalt och på riksnivå
intensifierar arbetet för en aktiv och hållbar integrering.
att partiets integrationspolitiska program används som ett verktyg i detta
arbete, i större utsträckning än nu.
att en utredning hur integrationspolitiska programmet hittills har förverkligas
tillställs partistyrelsen under kommande verksamhetsår.
Tobias Pötsch
vice ordförande
Fredrika Åkerö
sekreterare i SFP:s specialförening MultiCultural Finland
Partistyrelsens utlåtande:
Svenska Folkpartiet har program på flera politikområden. Integrationspolitiska
programmet som antogs av partidagen år 2008 är ett bevis på att partiet har en klar linje
i invandrings- och integrationsfrågor; en linje som saknas i de flesta andra partier.
Partistyrelsen anser som motionärerna att integrationspolitiska programmet liksom
partiets övriga politiska program ska användas aktivt av partiets representanter på lokal,
regional och riksnivå.
- 1/26 -
Motioner till partidagen 2009
Under det gångna verksamhetsåret användes integrationspolitiska programmet flitigt i
utformandet av partiets kommunalvalsprogram. Programmet, liksom övriga politiska
sektorprogram, fungerar även som bas för svar vid åsiktsförfrågningar som riktas till
partiet. Detta program liksom övriga sektorprogram fungerar även som inspirationskälla
för förtroendevalda i kommunerna. Det betyder att initiativ till förverkligande av idéer
som programmet ger har tagits i många kommuner. Hur slutresultatet blir beror till
största del på de kommunala beslutsfattarna och variationer finns kommuner emellan.
Programmet, liksom övriga politiska sektorprogram, finns till partiaktivas och
kommunala förtroendevaldas förfogande men förverkligandet av programmets
intentioner måste i praktiken göras av de förtroendevalda. Program och partidagsbeslut
som har en direkt lokal koppling sänds varje år till lokalavdelningarna med följebrev,
instruktioner och till och med modellmotioner för lokala fullmäktigeinitiativ. I den mån
partiaktiva och andra kommunalt förtroendevalda rapporterar som sitt arbete, vilket de
uppmanas göra, noteras även detta i partiets verksamhetsberättelse som årligen
behandlas av partidagen.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att Svenska folkpartiet arbetar för:
att SFP:s representanter lokalt, regionalt och på riksnivå intensifierar arbetet för
en aktiv och hållbar integrering,
att partiets integrationspolitiska program används som ett verktyg i detta arbete.
- 2/26 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 49
Mångkulturell kompetens i kommunerna
Vår värld har blivit allt mera global och arbetskraftens rörlighet har ökat. I Finland syns
detta bland annat i en ökad arbetskraftsinvandring. Alla kommuner i Finland kommer
förr eller senare att beröras av invandring. Därför är det nödvändigt att på kommunal
nivå skapa modeller för integrering som är bestående och som innefattar alla delar av
samhällsservicen.
När en kommun tar emot flyktingar erhålls statliga medel för integrationsutbildning och
annat stöd. Ur kommunens synvinkel är möjligheten att erbjuda service för
arbetsinvandrare inte lika oproblematisk. Det finns skäl att tydligt satsa på att stöda
invandrare i olika livssituationer och att utöka förståelsen mellan invandrare och
samhället.
För att underlätta invandrares integrering är det viktigt att kommunerna utvecklar en
mångkulturell kompetens i sin förvaltning. Inom varje kommun dit invandring sker
borde det skapas en funktion med uppgift att fungera som stöd och rådgivare för
invandrare, för att trygga individens rättsskydd och för att bistå invandraren i kontakten
med kommunala och statliga myndigheter.
Det är ofta svårt att hitta lämpliga personalresurser i kommunerna. Personer med
invandrarbakgrund kunde hjälpa till med att bygga broar mellan invandrare,
myndigheter och juridiska instanser. Svenska Kvinnoförbundet understöder utökandet
av antalet tolkar samt stödpersoner som kan bistå vid uppgörandet av
integrationsplaner, utbildningsupplägg, arbetsintervjuer och som kan hjälpa vid andra
ärenden av juridisk natur. Tolkservice vid myndighetskontakt är viktig även efter att en
invandrare har lärt sig ett fungerande vardagsspråk. Tolken kan även fungera som
förmedlare av den finländska kulturen vid kontakt med myndigheter.
Svenska Kvinnoförbundet understöder att mera statliga medel allokeras för att stöda
utvecklingen av en mångkulturell kompetens inom all förvaltning för att förstärka
nyfinländares möjligheter att få adekvat behandling i Finland. Sociala frågor och
individens rättsskydd bör alltid uppmärksammas och tryggas. För Kvinnoförbundet är
det väsentligt att kvinnornas likabehandling synliggörs i detta arbete.
Med hänvisning till ovanstående yrkar Svenska Kvinnoförbundet på att Svenska
folkpartiet verkar för:
att kommunerna och regionerna utvecklar en mångkulturell kompetens i sin
förvaltning genom att fördela resurser till utbildning av personalen i kommunala
och statliga instanser
att understöda insamling av verksamhetsmodeller och idéer/verktyg för
integrationsarbetet som kan användas vid utbildning i mångkulturell kompetens
samt att öka samarbetet i dessa frågor över kommungränser. Tredje sektorns
arbete kan stå som en modell för det här arbetet
att det i kommunerna och regionerna, för invandrarnas behov, skapas särskilda
stödfunktioner som administreras av invandrarrådgivare eller invandrarombud
- 3/26 -
Motioner till partidagen 2009
att nyfinländska befattningshavare prioriteras vid besättande av tjänster i
anslutning till stödfunktionerna
att integrationen av invandrare tar i beaktande invandrarkvinnors och -mäns
ställning och särbehov
att utökade statliga anslag viks i budgeten för att uppnå dessa målsättningar
Svenska Kvinnoförbundet r.f.
Sara Eklund
förbundsordförande
Stina Heikkilä
generalsekreterare
Partistyrelsens utlåtande:
Flyktingar som ges en kommunplats har ofta stort behov av kommunal service. För att
kompensera kommunernas kostnader för den servicen betalas under de tre första åren
ett statligt bidrag till kommunen. Ersättningen till kommunerna har hållits på samma
nivå sedan 1993 och anses idag vara på en allt för låg nivå för att fullt ut kompensera
kommunerna för det servicebehov nyanlända flyktingar har. En höjning av dessa anslag
är det bästa sättet för staten att ekonomiskt bistå kommunerna i sitt arbete för
integrationen.
Lagen om integrering av invandrare förutsätter at kommunerna gör upp ett
integrationsprogram. Programmet är en central del av kommunens invandrar- och
flyktingpolitik. Programmet innehåller en plan över de mål, åtgärder och resurser samt
det samarbete som behövs för integration av invandrare. Staten kan inte ge bindande
direktiv till kommunerna om innehållet i programmen. Statens styrning sker genom
rekommendationer, informationsstyrning och andra samarbetsformer med
kommunerna. I samband med totalrevideringen av lagen om integration av invandrare
är det meningen att integrationsprogrammens roll och ställning behandlas.
Många kommuner som tagit emot flyktingar har anställt flyktingsekreterare eller
motsvarande tjänstemän för att arbeta med mottagandet och integrationen av flyktingar.
De kommuner som har lång erfarenhet av mottagande och integration av flyktingar har
visat sig ha en fördel av den kompetens de fått på invandringens, integrationens och det
mångkulturellas område när de har haft behov av arbetskraftsinvandring.
Rekryteringen av nyfinländare faller ofta på allt för högt skruvade språkkrav och onödigt
strängt formulerade kompetenskrav. Alla arbetsgivare, även kommunerna och regionala
myndigheter borde se över sin rekryteringspolitik för att möjliggöra att nyfinländare kan
anställas.
- 4/26 -
Motioner till partidagen 2009
Partistyrelsen föreslår för partidagen att Svenska folkpartiet arbetar för
att kommunerna och regionerna utvecklar en mångkulturell kompetens i sin
förvaltning genom utbildning och vid rekryteringen av personal i kommunala och
statliga instanser,
att kommunerna och regionala myndigheter formulerar kompetenskraven på ett
sätt, som underlättar rekrytering av nyfinländare,
att understöda insamling av verksamhetsmodeller och idéer/verktyg för
integrationsarbetet som kan användas vid utbildning i mångkulturell kompetens
samt att öka samarbetet i dessa frågor över kommungränser,
att integrationen av invandrare tar i beaktande invandrarkvinnors och -mäns
ställning och särbehov,
att ersättningarna till kommunerna för mottagande av flyktingar höjs.
- 5/26 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 50
Rädda yrkesfisket!
I regeringsprogrammet finns en punkt där regeringen säger sig vilja tillåta en
begränsning av skarvstammen i Finland. Visserligen är regeringsperioden inte slut än,
men i skärgården höjs flera upprörda röster för att åtgärder mot den explosionsartade
framväxten av skarvstammen bör tas nu, innan det är för sent.
Skarven är en art som alla andra, den är för nu levande skärgårdsbor en ny, främmande
art, och det är svårt att förstå varför just denna art skall skyddas då man tillåter
begränsad jakt på andra arter som hotar balansen. I Finland har vi fri rådjursjakt året
om, och begränsad jakt på älg, hjort, sjöfågel etc. Vi kan konstatera att ingen av dessa
arter är hotad, trots att jakt tillåts. Skarven kan jämföras med vildkaninerna i
Helsingfors. Vi har svårt att förstå vad som gör jakt på skarv och ökad jakt på säl till
otänkbara alternativ, vi förespråkar en begränsning av stammarna som skulle främja
andra arters överlevnad och förhindra nedkörningen av yrkesfisket i skärgården och
trygga tillgången på inhemsk fisk.
Till skillnad från andra sjöfåglar fiskar skarven ända ner till 30 m djup. Skarvarna fiskar
också i flockar vilket gör den till den skickligaste fiskaren av alla fågelarter. Kan en talrik
förekomst av skarv konkurrera ut de inhemska skärgårdsfåglarna? Skärgårdsborna av
idag vill ha ett rikt artliv i skärgården, och det är tungt att se hur otaliga mängder
skyddade skarvar tär på både miljö och fiskstammen utan att någonting kan göras.
Nyligen diskuterades en eventuell fångstregistrering för fritidsfiskare, och minimimått på
gös, öring och lax för yrkesfiskarna har funnits och skärpts med jämna mellanrum.
Minimimåtten ska garantera att fisken hunnit leka åtminstone en gång före fångst.
Dylika åtgärder är dock en droppe i havet jämfört med de stora mängderna fisk sälar
och skarvar konsumerar. De bryr sig varken om minimimått eller fiskbestånd.
Skärgårdsbor har kunnat betrakta stora skarvflockar som flyger in och effektivt tömmer
vikarna på fisk. Fiskare brukar lämna grunda vikar i fred för att främja arternas
fortbestånd, men står handfallna inför dessa effektiva rovfiskare. Enligt beräkningar har
skarvars nuvarande gösfångster uppskattats till minst 300 ton per år.
Dykare har kunnat konstatera att bottenområden kan vara fyllda av halväten fisk, och
fiskare har fått ibitna men levande flundror i näten. Laxodlare får håva upp tontals med
ursugen död fisk från bottnen av odlingskassarna och kustfiskare får byta ut alla sina nät
årligen eftersom sälen lämnar stora hål efter sig då den sliter av garnet med fisken.
Ibland har man visserligen delar av fisken kvar, ämbarvis med strömmingshuvuden kan
vara resultatet efter fiskeresan.
Människan håller på att skapa en ny ekologisk obalans då vi tillåter dessa arter att sakta
men säkert utrota vår fiskstam vilket också betyder att vi blir allt mer beroende av fisk
utifrån. Sälar som inte jagas är heller inte längre rädda för människor utan ser snarare
fisknät som dukade bord. Fisk innehåller hälsosamma fettsyror och rekommenderas i
allt högre grad för att råda bot på landets största välfärdsfaror såsom övervikt. Samtidigt
som privatpersoner uppmanas minska sitt resande för att minska koldioxidutsläpp och
föroreningar gör vi oss allt mer beroende av mat-transporter utifrån. Även mat vi kan
producera själva, och som ger arbetsplatser just i de områden där avflyttningen är ett
problem, kommer vi att tvingas importera utifrån. Vad är målet vi uppnår med ett
onaturligt starkt skydd av dessa två arter, även då stammarna ökar explosionsartat och är
- 6/26 -
Motioner till partidagen 2009
livskraftiga enligt alla kriterier? Vad är det som är värt detta höga pris vi betalar? Vi
utrotar en yrkeskår vars samhälleliga uppgift är att förse oss med inhemsk fisk, vi offrar
våra egna fiskstammar och vi bidrar indirekt via fiskimporten till miljöförstörelse, global
uppvärmning och svält i tredje världen. Direkta effekter med skarvkolonierna är att de
sakta men säkert dödar holme efter holme i skärgården.
Undertecknade vill att sfp i regering och riksdag skall jobba för
att ett kraftigt ökat antal jaktlicenser skall beviljas för gråsäl och licensfri
skyddsjakt tillåts vid yrkesmässiga fiskebragder och fiskodlingskassar
att jakt skall tillåtas på skarv i skärgården samt att tillåta äggprickning av skarvbon
i problemområden
att tolkningen av vad som är problemområden skall fattas av lokala objektiva
instanser t.ex. kommunernas miljönämnder.
Alice Björklöf
ordf, Sfp i Nagu
Kaj Mattsson
Pargas
Partistyrelsens utlåtande:
Matti Vanhanens andra regering beaktar frågor som berör fisket mycket bredare än
många tidigare regeringar. Det finns tydligt stöd för att säkra yrkesfiskets
verksamhetsförutsättningar.
Regeringen strävar efter att uppnå flexibilitet i politiken gällande stora rovdjur - detta för
att garantera att varken stora rovdjur eller havslevande sälar förorsakar problem eller
otrygghet i oskälig grad för befolkningen och näringsverksamheten på landsbygden.
Enligt regeringsprogrammet skall regeringen förverkliga godkända förvaltningsplaner
för stora rovdjur och havslevande sälar.
Skarvproblematiken är definitivt en av det senaste årtiondets mera omdiskuterade
miljöpolitiska frågor. Skarven är skyddad av EU. Enligt regeringsprogrammet skall en
begränsning av den ökande stammen av storskarv i regioner som visat sig speciellt
problematiska tillåtas. Skarven häckade första gången i Finland år 1996 och efter det har
skarvpopulationen vid kusten vuxit kraftigt på 2000-talet. I somras uppgick det
häckande beståndet enligt beräkningar till ungefär 8900 par som bodde i 29 kolonier.
De som vill skydda skarvbeståndet hävdar att skarven är en naturlig del av vår fauna,
och att skarven nu återvänt till sina ursprungliga häckningsområden. Det påståendet är
inte entydigt verifierat. Den snabba expansionen förklaras med övergödda vatten. De
som däremot vill begränsa skarvbeståndet menar att skarven är orsaken till nedgången i
fiskebestånden. Till skillnad från andra sjöfåglar fiskar skarven ända ner till 30 m djup.
Skarvarna fiskar också i flockar vilket gör den till den skickligaste fiskaren av alla
fågelarter. Skarven ses som orsaken till förstört fiske, förstörda öar och skär.
- 7/26 -
Motioner till partidagen 2009
De viktigaste orsakerna till skarvens stora expansion de senaste decennierna kan
förklaras med övergödning och förbättrat skydd, men även med ett överflöd av lämpliga
häcknings- och uppväxtmiljöer samt bristen på naturliga fiender.
Finlands miljöcentral överlämnade nyligen en utredning till miljöminister Lehtomäki om
områden där skarvkolonier och yrkesfiskar möts. Utredningen innehåller detaljerade
uppgifter om häckningskoloniernas läge, antalet häckande par och storleken på
mathämtningsområdena samt hur dessa områden är belägna jämfört med
nätfiskeområdena och skyddsområdena. Utredningen utgår ifrån regeringsprogrammets
målsättningar.
Samtidigt som skarvbeståndet har vuxit har det blivit allt vanligare med klagomål om
sådana olägenheter som förändringar i naturen på häckningsholmarna eller ekonomiska
förluster för yrkesfiskare. Därför kommer man under den här sommaren att utreda
grundligare vad skarven egentligen äter och hur häckningen påverkar vegetationen på
häckningsholmarna och deras omgivning. Forskningsresultat från åren 2002-2007 visar
att mer än 60 procent av skarvarnas mat består av ekonomiskt värdelösa fiskarter,
nämligen av mört och tånglake. Av de ekonomiskt värdefulla fiskarna åt skarvarna
främst abborre och bara små mängder sådana arter såsom gös, strömming, lake eller
flundra.
Den årliga uppföljningen av skarvbeståndet och koordineringen av
observationerna kommer att effektiviseras i alla havsområden.
Enligt EU-kommissionen skall man nu också kartlägga helheten i skarvproblematiken
och därmed uppgöra en "åtgärdsplan" för hela Europa, men tanken är att man trots allt
nationellt tar i tu med problemet. I bl.a. Sverige tillåter man nu skyddsjakt på skarvar.
Där tillåter man jakt och äggprickning. Miljöcentralerna i Finland har behandlat några
ansökningar om skyddsjakt under året, men i de flesta fall gett avslag.
En av de större utmaningarna just nu är att få bukt med sälproblemet. Dels försöker
man få ersättningar för sälskador och dels möjligheter att få stöd för sälsäkra s.k.
pontonryssjor. Dessutom hoppas man nu på att jaktlicenserna skall ökas. Regeringen
strävar efter att bevara hållbara fiskbestånd i havsområdena och inlandsvattendragen,
inklusive konstgjorda vattendrag. Inom ramen för fiskeprogrammet utvecklas näringsoch turistfisket, inklusive ett system för förebyggande av och ersättning för skador
orsakade av sälar.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att SFP skall arbeta för:
att öka antalet jaktlicenser för gråsäl och att licensfri skyddsjakt tillåts vid
yrkesmässiga fiskebragder och fiskodlingskassar,
att man tillåter skyddsjakt på skarv i skärgården,
att vid tolkningen av vad som är problemområden även höra lokala instanser t.ex.
kommunernas miljönämnder.
- 8/26 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 51
Om revidering av fiskelagen
Den nu gällande fiskelagen, har upplevts som orättvis av yrkesfiskare och vattenägare.
Lagen har i praktiken fråntagit vattenägarna och fiskelagen all möjlighet att bedriva en
egen fiskerinäring.
Jord- och skogsbruksministeriet tillsatte den 25.11.2008 en arbetsgrupp som har som
uppgift att undersöka behoven av reformer i fiskelagen (286/1982) och att komma med
förslag till en ny lag om fiske.
Arbetsgrupp skall bl.a. fokusera på fiskerihushållningens, fiskerinäringarnas och
rekreationsfiskets verksamhetsbetingelser, förvaltningen och skötseln av fiskevatten och
en hållbar utveckling i enlighet med övrig gällande lagstiftning, grundlag och EU:s
lagstiftning.
Undertecknad yrkar på:
att SFP bevakar vattenägarnas och fiskelagens intressen vid arbetet med det nya
förslaget till fiskelag
att SFP verkar för att vattenägarna och fiskelagen ges rätt att freda och bestämma
över eget fiskevatten för att uppnå en hållbar utveckling
att SFP verkar för att vattenägarna och fiskelagen ges en möjlighet att bedriva en
egen fiskerinäring
Kjell J Wennström
SFP i Åboland
Partistyrelsens utlåtande:
En totalreform av lagen om fiske har inletts vid jord- och skogsbruksministeriet hösten
2008. Det är frågan om en mycket omfattande reform som kommer i huvudsak att
behandlas av följande riksdag. Syftet är att främja verksamhetsbetingelserna för både
fritidsfisket och fiskerinäringen. Målet är en lag om fiske som motsvarar dagens krav i
fråga om bl.a. de grundläggande rättigheterna. Också ändringar som genomförts i den
övriga lagstiftningen ska beaktas i reformprocessen. Regleringssystemet måste vara
överskådligt. Därför kommer den nuvarande lagen att förtydligas och förenklas.
Dessutom är det ett viktigt mål för lagen att reglera fiskerätten, fiskemetoderna,
förvaltningen av fiskstammarna och fiskeriförvaltningen. Målet för den nuvarande lagen
är största möjliga bestående produktivitet hos vattenområdena i enlighet med principen
om hållbart nyttjande.
- 9/26 -
Motioner till partidagen 2009
I lagen om fiske fastställs de olika aktörernas behörighet att reglera fisket och
regleringssätten. Beslut som anknyter till reglering av fisket fattas av bl.a. jord- och
skogsbruksministeriet, arbets- och näringscentralerna, fiskeområdena och innehavarna av
fiskerätt.
Jord- och skogsbruksministeriet tillsatte 25.11.2008 en arbetsgrupp samt fyra sektioner
(för fiskerätt, näring, finansiering och övervakning) för att bereda lagen. I arbetsgruppen
samt i sektionerna ingår företrädare för myndigheter och organisationer. Vattenägarna
och fiskerinäringen är också företrädda i beredningsorganisationen. SFP har tillsatt en
egen uppföljningsgrupp och följer noggrant med beredningen av lagen och tar ställning
till den då förslaget kommer till statsråd och riksdag. Arbetsgruppen skall presentera sitt
förslag senast 31.12.2010.
En viktig utgångspunkt bör vara att trygga ägarens rätt till sin egendom. Ägaren bör även
kunna bestämma över nyttjandet av sin egendom. Vid behov och under vissa
specificerade förutsättningar (biologiska, miljömässiga) bör ägaren ha möjlighet att freda
sina vatten eller delar av dem. Å andra sidan bör lagstiftningen ge möjligheter att
ändamålsenligt nyttja vattenområden för näring och rekreation. Speciellt yrkesfisket har
ett stort behov av fiskevatten och -rättigheter till ett skäligt pris. I vissa områden längs
kusten och i insjöområdet har yrkesfisket haft problem att få tillgång till fiskevatten
medan tillika fiskevattnen står helt outnyttjade. Behovet har accentuerats i och med att
säl- och skarvproblemet blir större år för år och speciellt sälen driver fisken till nya
områden. Den ökade fritidsbebyggelsen inverkar också minskande på möjligheterna att få
fiskevatten.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att partiets företrädare i kommuner, riksdag och
regering verkar för
att vattenägarnas och fiskerinäringens intressen bevakas vid arbetet med förslaget
till ny fiskelag,
att vattenägarna ges rätt att bestämma över eget fiskevatten och att vid behov och
under viss förutsättningar freda fiskevatten för att uppnå en hållbar utveckling,
att vattenområdena nyttjas ändamålsenligt och att yrkesfiskare tryggas tillgång till
fiskevatten och -rättigheter och därmed en möjlighet att bedriva fiskerinäring och
producera inhemsk fisk till våra konsumenter.
- 10/26 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 52
Fria öppettider för butiker
Det senaste året har butikernas öppettider diskuterats i vårt land. Men ännu så regleras
butikernas öppettider i lag vilket betyder att butiker med en större butiksyta än 400
kvadratmeter inte får ha öppet på söndagen. Söndagsöppet och övriga öppettider är en
sak som staten inte behöver reglera utan som handeln själv kan reglera. Köpmännen bör
själva få kunna avgöra då det lönar sig att hålla butiken öppen eller inte.
Svensk Ungdom ser fem tydliga skäl till söndagsöppet och fria öppettider överlag. För
det första är det idag förvirrande för konsumenterna att det ibland är söndagsöppet och
ibland inte. Detta i och med att butikerna i dagens läge får ha söndagsöppet inför julen
samt under sommarens turistsäsong. Knappt hinner konsumenterna vänja sig med
söndagsöppet innan det är lapp på luckan igen. Det skapar förvirring. För det andra
skulle söndagsöppet också behöva mer personal och skulle ge många unga och
studeranden, som är i behov av veckoslutsarbete för att finansiera sina studier, fler
potentiella arbetsplatser. I sviterna av vårens pensionsdiskussion står det klart att alla
arbetsplatser behövs. Fler arbetsplatser för att fler deltar i finansierandet av välfärden.
För det tredje gör söndagsöppet slut på snedvridningen av konkurrensen då
bensinstationer stora som köpcentrum ändå i dagens läge kan ha öppet på söndagar.
Det är orättvist att en bensinstation får sälja mat på söndagar då grannbutiken, som inte
säljer bensin, inte har laglig rätt att hålla öppet. Dagens orättvisa spelregler hotar butiker
på landsbygden. För det fjärde får stressade människor, ensamstående föräldrar med
obekväma arbetstider, en möjlighet att bättre planera sina uppköp då det inte är bundna
till strikta öppettider.
För det femte så bör butiksägare själva få bestämma då de ska ha butikerna öppna.
Köpmän och entreprenörer är kloka nog att själva veta då det lönar sig att ha öppet och
bör därför själva få bestämma det, utan statens reglering.
Detta är ett enkelt sätt att skapa fler arbetsplatser, rätta till snedvriden konkurrens och
skapa mer frihet för människor. Det är dags att låta butikerna ha söndagsöppet.
Svensk Ungdom föreslår:
att SFP jobbar för fria öppettider för butiker oavsett butiksyta.
Oscar Ohlis
Förbundsordförande
Mats Löfström
Förbundssekreterare
- 11/26 -
Motioner till partidagen 2009
Partistyrelsens utlåtande:
Svenska Folkpartiets arbetsutskott har i ett uttalande 20.11.2008 konstaterat att systemet
med att butiker får ha söndagsöppet endast under en del av året har lett till en
snedvriden konkurrenssituation. Det är ologiskt och orättvist att servicestationer under
söndagar tillåts sälja hela sortiment matvaror samtidigt som närliggande butiker inte får
hålla öppet.
En majoritet av arbetsutskottet tog ställning för att söndagsöppet utvecklas och att
restriktioner för olika butikstyper och butiksstorlekar avvecklas. Samtidigt som partiet
vill värna om sund konkurrens, vill man garantera att såväl små- som specialbutiker som
kvarters- och kvartersbutiker överlever. Dessutom förlitar sig sfp på att det finns en
stor skara unga studerande som gärna tar emot söndagsjobb.
Finlands handel och servicefacket PAM har diskuterat sig fram till en överenskommelse.
Det finns ingen återvändo till ett system med helt söndagsstängt. Som ett liberalt parti
med en stark känsla för rättvisa, anser sfp att butikernas öppethållningstider skall
utvecklas och att en avreglering skall ske, konstaterade arbetsutskottet i sitt uttalande.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att Svenska folkpartiet arbetar för
att butikernas öppethållningstider ska utvecklas och en avreglering ske.
- 12/26 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 53
Mera flexibla arbetstider åt unga
Finlands lag förbjuder ungdomar under 18 år att arbeta efter klockan 22. Lagens idé är
att skydda de unga men i själva verket skapar den mer problem med nytta då den blir ett
hinder för unga människor att få sommarjobb. Det är redan nu svårt för 16-17 åringar
att få ett jobb och detta gör det ännu svårare att få en anställning.
De platser som många gånger är sådana som anställer minderåriga är platser som också
är öppna efter 22, platser som snabbmatsrestauranger och vissa småbutiker är ofta uppe
till 23 och då förhindras arbetsgivaren att anställa dessa ungdomar då de inte kan jobba
kvällsskift tills stängningsdags. De minderåriga är dessutom oftast gymnasister och
yrkesskolelever som gärna skulle jobba under sommarlovet, övriga lov eller under fredag
och lördagkvällar. Därför är det synd att dessa nu diskrimineras på arbetsmarknaden.
Svensk Ungdom föreslår:
att SFP jobbar för att minderåriga under allmänna skollov och helger kan ha
samma arbetstidsbegränsningar som vuxna.
Oscar Ohlis
Förbundsordförande
Mats Löfström
Förbundssekreterare
Partistyrelsens utlåtande:
Enligt lagen om unga arbetstagare (998/1993) som tillämpas på arbetstagare under 18 år
får arbetstiden för en ung arbetstagare inte överstiga nio timmar i dygnet eller 48 timmar
i veckan. Arbetstiden för en 15 år fylld person ska förläggas mellan klockan 6 och 22
och arbetstiden för en person som inte fyllt 15 mellan 8 och 20. Lagen möjliggör
tvåskiftesarbete för 15 år fyllda till högst klockan 24 om det är fråga om av en offentlig
myndighet godkänt och övervakat arbete som utförs för att få yrkesutbildning.
Ytterligare kan en ung arbetstagare utföra hushållsarbete i arbetsgivarens hem till
klockan 23, om någon särskild orsak påkallar detta.
Svenska Folkpartiet anser att det fortfarande är skäl att reglera skyddet av unga
arbetstagare med en skild lag och inte jämställa unga arbetstagares
arbetstidsbegränsningar med vuxnas. Regleringen är dock redan över 15 år gammal och
det kunde med fördel utredas om de nämnda begränsningarna och undantagen från
dem motsvarar dagens arbetsmarknad för sommarjobb.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att Svenska folkpartiet arbetar för
att unga arbetstagares arbetstidsbegränsningar utreds.
- 13/26 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 54
Gemensamma regler för finansövervakning och ekonomisk krishantering i EU
Sedan juli 2007 befinner sig världsekonomin i nedgång. Krisen som fick sin början i
USA är nu global, djup och ingen omedelbar lösning finns i sikte. Flera banker har gått i
konkurs och tilltron till det finansiella systemet är i gungning. Regeringar och
centralbanker har vidtagit åtgärder och presenterat stimulanspaket för att försöka
förbättra den ekonomiska situationen och förhindra en fördjupning av krisen.
Framgången har varit begränsad.
Den pågående finanskrisen har visat på uppenbara brister i den europeiska
finansövervakningen. Idag råder ett ömsesidigt beroende mellan världens finansiella
institutioner med påföljden att kriser sprids med blixtens fart. Finansövervakningen och
många av de stimulanspaket som nu föreslagits är fortfarande nationella till sin karaktär.
Vissa steg har redan tagits mot ett ökat samarbete. Den så kallade Lamfalussy strukturen
som skapades vid EU-toppmötet i Göteborg 2001, har gett möjligheter att reglera och
uppdatera EU-lagstiftningen gällande finansfrågor i en snabbare takt än den långsamma,
traditionella metoden där Kommissionen avger ett direktiv. Det här är givetvis
nödvändigt för att kunna agera snabbt vid krissituationer. När Lamfalussy-strukturen
godkändes, lämnades emellertid övervakningsfrågor utanför dess behörighetsområde.
Det finns också förslag på att införa övervakningskollegier (College of Supervisors)
vilket skulle innebära att en bank med gränsöverskridande verksamhet, som t.ex.
Nordea, skulle övervakas av ett kollegium bestående av de relevanta nationella
övervakningsmyndigheterna. Detta är redan praktiken i många länder, såsom i Norden
där alla nordiska myndigheter skrivit under ett samarbetsavtal. Frågan är om detta är
tillräckligt, speciellt när en bank har utbredd verksamhet i många länder och nationella
intressen kan komma i spel, t.ex. vid en solvenskris.
Det finns därför skäl att vidta mera drastiska åtgärder. Under det informella toppmötet i
Bryssel den 1 mars 2009 togs steg i rätt riktning, men tyvärr vågade statscheferna inte ta
sitt ansvar och skrida till snabba åtgärder utan beslutade att de första besluten skall fattas
på toppmötet i juni efter att EU-ländernas finansministrar diskuterat frågan i ECOFINrådet. I sin kommuniké den 4 mars går Kommissionen ett steg längre då den
rekommenderar att toppmötet i juni skall ta ställning till ett helt åtgärdspaket och inte
enbart ta ett första steg.
Eftersom det redan finns välavvägda, analyserande rapporter, borde EU:s statschefer
agera betydligt snabbare. Den så kallade de Larosière-gruppen har presenterat goda
förslag som för Lamfalussy-strukturen vidare. Gruppen föreslår ett åtgärdspaket med tre
huvudkomponenter: 1) förbättrad reglering, 2) en starkare, bättre koordinering av
finansmarknaden och 3) principer för en effektivare krishantering.
En av huvudfrågorna är den Europeiska Centralbankens (ECB) roll. Idag har ECB inget
mandat att övervaka finansmarknaden. Det finns inget skäl att ge ECB en roll där
banken förväntas övervaka alla banker, däremot bör ECB få ett större mandat att
övervaka banksektorn och den finansiella stabiliteten i euro-området. Dessutom borde
samarbetet mellan nationella övervakningsmyndigheter vara mera strukturerat både i att
förhindra kriser i ett tidigt stadium och under själva krisen. Ett system som kan
- 14/26 -
Motioner till partidagen 2009
eliminera eventuella tvister mellan nationella övervakningsmyndigheter skulle minska
osäkerheten vid kris-
situationer. Övervakningen borde också ta i beaktande att flera finansiella tjänster inte
mera begränsar sig till nationella gränser utan erbjuds över gränserna på den inre
marknaden.
SFP stöder därför Larosière-gruppens förslag att både stärka samarbetet på EU-nivå
mellan de nationella övervakningsmyndigheterna och att skapa ett EU-organ, underställt
ECB, med uppgift att identifiera och snabbt rapportera om systematiska risker inom
finansmarknaden.
Samtidigt är det viktigt att stärka globala aktörer på finansmarknaden. Internationella
valutafonden (IMF) riktade redan hösten 2006 en skarp varning till USA om att
bolånemarknaden håller på att gå över styr och att det finns uppenbara risker för en
global finanskris. Tyvärr lyssnade ingen till IMF:s varningar utan konsumtionshysterin
fortsatte med de följder vi ser i dag. IMF måste därför få en viktigare roll i
övervakningen av den globala finansmarknaden.
Finlands regering har hittills ansett att finansövervakningen och ekonomiska
stimulanspaket bäst sköts på nationell nivå. Nu är det dags för en kursändring.
Vi vill:
att Svenska folkpartiet i Finlands riksdag och regering arbetar för ett fördjupat
samarbete inom finansövervakningen och den ekonomiska krishanteringen i EU.
att Svenska folkpartiet arbetar både för att stärka samarbetet på EU-nivå mellan
nationella övervakningsmyndigheter och att inrätta ett EU-organ, underställt
ECB, med uppgift att identifiera och snabbt rapportera om uppenbara risker inom
finansmarknaden.
att Svenska folkpartiet arbetar för att ge IMF ett utvidgat mandat i övervakningen
av den globala finansmarknaden.
Markus Österlund
Ann-Jolin Grune
Partistyrelsens utlåtande:
Motionen är påtagligt aktuell våren 2009. Redan före den akuta krisen pågick i EU
arbetet med att skapa ett gemensamt ramverk för tillsyn och krishantering. Förra hösten,
när den amerikanska bolånekrisen började sprida sig till Europa, antog EU:s finansministrar en så kallad färdplan för att öka noggrannheten, öppenheten och sundheten på
EU:s finansmarknad. Snabb fick man orsak att höja tempot i arbetet med färdplanen.
Färdplanen är huvudsakligen uppdelad i två områden. För det första ska man med nya
regler stärka bankernas och andra finansinstitutionerna motståndskraft mot kriser:
Starkare kapitaltäckning för banker är en hörnsten i motståndskraften. I november 2008
- 15/26 -
Motioner till partidagen 2009
inleddes överläggningar mellan regeringarna om ett förslag från kommissionen om att
tvinga banker att stärka sitt eget kapital för att få säkrare ”krockkuddar” inför framtida
kriser. Förslagets avsikt är att begränsa en banks möjlighet att låna till en enda kund för
att förhindra alltför koncentrerade riskexponeringar. Den här begränsningen ska också
gälla för bankernas kreditgivning till varandra på den så kallade interbankmarknaden.
EU-kommissionen menar att de nya reglerna ska minska bankernas möjlig- heter att ta
alltför stora risker med insättarnas pengar.
Bättre solvens i försäkringssektorn är nödvändigt på den alltmer integrerade EUmarknaden. Ett direktiv- förslag introducerar ett nytt sätt att värdera
försäkringsbolagens riskexponering. Försäkringsbolagen måste inte bara ha tillräcklig
solvens för att klara oförutsedda katastrofer utan också vara tillräckligt kapitalstarka för
att kunna stå emot kraftiga värdeförsämringar i sina placeringar.
Därtill ska kreditvärderingsinstituten få nya och striktare regler i Europa. Dessa institut
(Moodys, Standard & Poor, Fitch) har bidragit till finanskrisen genom att ha
underskattat riskerna och blandat samman sina roller som riskbedömare och konsulter
till bankerna.
Färdplanens andra del handlar om att koppla samman tillsynsmyndigheterna i EUländerna för att få en koordinerad övervakning och krishantering, i synnerhet av de cirka
50 stora banker som har verksamhet i mer än ett EU-land.
Grupptillsyn införs över de gräns-överskridande bankerna genom att etablera särskilda
tillsynskollegier för varje enskild bank. Kollegiet ska ledas av myndigheten i bankens
hemland. Den nordiska grupp- tillsynen av bankkoncernen Nordea är en förebild i detta
arbete.
På världstoppmötet om finanskrisen den, i november 2008, i Washington drev EU
frågan att Internationella valutafonden (IMF) bör få mer att säga till om. EU:s ledare
enades om att IMF, som ansvarar för det internationella monetära samarbetet, ska få en
central roll när det gäller att få den globala ekonomin på rätt köl igen. IMF ska också
bidra till att förebygga ett nytt haveri. Jacques de Larosière, tidigare chef för IMF och
före detta fransk centralbankschef, har lett en arbetsgrupp som utarbetat en rapport
med ett antal rekommendationer som i snabb ordning bör verkställas. Rapporten
rekommenderar att ett nätverk för europeisk tillsyn (European System of Financial
Supervisors) upprättas. I korthet innebär förslaget att tillsynen, som även
fortsättningsvis i huvudsak ska ske på lokal nivå, kompletteras med vissa
tillsynsfunktioner på EU-nivå. Tanken är att man ska stärka samarbetet och
samordningen i tillsynen av gränsöverskridande banker samt att regler och rutiner för
tillsynen ska harmoniseras. Praktiskt ska detta ske genom att de så kallade nivå 3kommittéerna, som består av representanter för de nationella tillsyningsmyndigheterna,
uppgraderas till formella myndigheter.
För närvarande har nivå 3-kommittéerna endast en rådgivande funktion. En
uppgradering till myndigheter skulle medföra att dessa får möjlighet att utfärda vissa
bindande beslut. Allt detta kan göras inom ramen för existerande EU-fördrag.
Motionärernas strävanden är alltså mycket relevanta och därmed finns det all anledning
att aktivt driva frågan.
Partistyrelsen föreslår för partidagen
- 16/26 -
Motioner till partidagen 2009
att Svenska folkpartiet i Finlands riksdag och regering arbetar för ett fördjupat
samarbete inom finansövervakningen och den ekonomiska krishanteringen i EU,
att SFP samtidigt också eftersträvar en konsekvent och transparent reglering av
europeiska skatteparadis,
att Svenska folkpartiet arbetar både för att stärka samarbetet på EU-nivå mellan
nationella övervakningsmyndigheter och att inrätta ett EU-organ, underställt
ECB, med uppgift att identifiera och snabbt rapportera om uppenbara risker inom
finansmarknaden,
att Svenska folkpartiet arbetar för att ge IMF ett utvidgat mandat i övervakningen
av den globala finansmarknaden.
- 17/26 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 55
Utlokaliseringen av Läkemedelsverket till Kuopio
Regeringen beslöt i samband med uppgörandet av regeringsprogrammet att nya statliga
verk skall utlokaliseras. I fallet med Läkemedelsverket, som hör till social- och
hälsovårdsministerns förvaltningsområde, gjordes dock ett fatalt misstag. Antalet
arbetsplatser ökar inte, god expertis förloras, kostnaderna för utlokaliseringen är
enorma, kostnaderna för resor ökar, hyror för fastigheter betalas samtidigt för en lång
period både i Helsingfors och i Kuopio, uppbyggandet av det nya Läkemedelsverket
kommer att ta många år, och den hälsopliktiga uppgift, som verket har, riskeras för en
lång tid. Läkemedelsverkets möteskontakter med andra verk i Helsingfors och övriga
Europa försvåras, pga längre resor. Inga konkreta fördelar uppnås, personer med diger
lagkännedom har ifrågasatt lagligheten i det gjorda beslutet.
Beslutet kommer att prövas i riksdagen, men med regeringspartiernas röster kommer
beslutet att kvarstå.
Vi undertecknade föreslår:
att våra representanter i riksdag och regering gör sitt yttersta för att få det
gjorda beslutet hävt.
Ulla Wiklund, Helsingfors,
Hans Ekblom, Helsingfors
Birgitta Buchert, Helsingfors
Magnus Buchert, Helsingfors
Sture-Christian Eklund, Helsingfors
Björn Fant, Helsingfors
Christina Fraser, Helsingfors
Ulla Gyllenberg, Helsingfors
Susanne Kollin, Helsingfors
Gunvor Kronman, Helsingfors
Ann-Louise Laaksonen, Helsingfors
- 18/26 -
Eva S. Lassus-Paavolainen, Helsingfors
Fredrik Lemberg, Helsingfors
Bengt Norrman, Helsingfors
Esa Puurtinen, Helsingfors
Marit Råman, Helsingfors
Eva Stockmann, Helsingfors
Heidi Wallius-Virkkula, Helsingfors
Klas Weckman, Helsingfors
Mimi Wiik, Helsingfors
Patrik Wikblad
Motioner till partidagen 2009
Partistyrelsens utlåtande:
Motionen tar sig an regeringens ambition att placera statliga arbetsplatser utan för
huvudstadsregionen. Den så kallade regionaliseringen inleddes under den förra
regeringsperioden och den har fortsatt under den sittande regeringens tid. I
regeringsprogrammet har man enats om följande skrivning: "Regionaliseringen av
arbetsplatserna inom statsförvaltningen fortsätter på ett jämnare sätt i olika delar av
landet. Arrangemangen under övergångsperioden får ekonomiskt stöd." Svenska
folkpartiet har i och med regeringsmedverkan genom beslut i partistyrelse och
riksdagsgrupp omfattat principen om regionaliseringen.
Under den gångna regeringsperioden har de flesta ministerier utrett och verkställt
regionaliseringen av statliga arbetsplatser. Utlokaliseringen av den kommande
Läkemedelscentralen är det mest uppmärksammade fallet. Läkemedelscentralen bildas
då flera myndigheter och myndighetsfunktioner, läkemedelsverket, Rohto,
utvecklingscentralen för läkemedelsbehandling sammanslås till en större
läkemedelsmyndighet. Den ansvariga ministern, social- och hälsovårdsminister Liisa
Hyssälä, beslöt i januari 2009 att den nya centralen placeras i Kuopio. Beslutet har väckt
mycket uppmärksamhet, eftersom personalen vid de nuvarande myndigheterna har
motsatt sig beslutet samtidigt som man kunnat påtala brister i processen kring
utlokaliseringen.
SFP har alltså omfattat tanken att utlokalisera myndighetsfunktioner. Partiets
ministergrupp har däremot ställt sig kritiskt till hur processen kring läkemedelsverket har
sköts vad tidtabeller, personalpolitiken, det ekonomiska och framför allt själva
läkemedelssäkerheten beträffar. Kritiken av själva processen har SFP framfört på så väl
på socialpolitiska ministergruppens möten som offentligt. I ett pressmeddelande den 19
januari konstaterar partiordförande Stefan Wallin att läkemedelsverkets kompetens och
vitala funktioner inte får äventyras. Wallin konstaterar att ifall det visar sig att
läkemedelsverkets myndighetsfunktioner och läkemedelsservicen äventyras så måste
beslutet om en regionalisering till Kuopio ses över. Wallin underströk i det här
sammanhanget även vikten av beslutet är hållbart ur ett ekonomiskt perspektiv.
Utlokaliseringen av statliga jobb och myndighetsfunktioner är ett bra regionalpolitiskt
instrument, som kan stöda specialkunnande och sysselsättning också i andra delar av
landet än huvudstadsregionen. Den här principen kan dock inte betyda att processerna
kring utlokaliseringar sköts bristfälligt.
Med hänvisning till ovanstående föreslår partistyrelsen för partidagen
att partidagen ålägger riksdagsgruppen och ministergruppen att följa upp frågan
om utlokaliseringen av Läkemedelscentralen till Kuopio och att agera för att
trygga läkemedelssäkerheten.
- 19/26 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 56
Samhället nära dig
För tillfället sveper en våg av centralisering över förvaltningen i Finland. Kommuner
och olika statliga myndigheter (t.ex. rättsväsendet, vårdsektorn) förväntas ha en viss
befolkningsnumerär för att effektivt kunna betjäna invånarna.
Partierna bjuder över varandra för att nå maximal utdelning i olika val.
Valdistriktsindelningen, inte människornas behov, styr de politiska besluten. Den
utvecklingen är osund.
"Politik i politiken" är ett bra tema och SFP:s planer på en särskild "metropolpolitik"
fyller säkert en viss funktion. Vi vill dock utvidga begreppet metropol. Vars och ens
egen metropol finns i den egna mentala världen. En stadsdel eller en gårdsgrupp kan
vara metropol för den enskilda individen. Jordbrukaren och akademikern har olika fokus
och olika metropoler.
Ett bekymmer som många invånare har är bristen på närhet till det som är viktigt för
dem. Vi avser nu inte enbart fysiska avstånd, utan även den mentala närheten. Någon
kanske upplever Europa som sitt hem, medan en annan har byn/stadsdelen som sitt
hem livet igenom.
Att värna om vård på modersmålet är givetvis vällovligt, men de flesta är friska största
delen av sitt liv. Likaså är det väldigt sällan, kanske aldrig, den enskilda medborgaren är i
kontakt med läns- eller landskapsförvaltningen.
Det som alla däremot behöver är skola, kvarters-/bybutik, samlingsställen för
föreningsliv m.m. Skolindragningar och butikernas söndagsöppet är exempel på hur
man tar kål på närsamhället.
SFP kunde vara föregångare och driva utvecklingen av systemet med betjäningspunkter
i byar och stadsdelar. Där kunde enklare, såväl statliga som kommunala
myndighetsärenden uträttas, punkten kunde vara postombud, närområdets föreningar
kunde ha administrativ hjälp av en dylik punkt, osv.
Olika delar av landet har olika behov. De sociala koderna skiljer sig och nyinflyttade
borde snabbt kunna känna sig välkomna i närsamhället. De behöver information om
t.ex. historia och traditioner, så att de lättare kan engagera sig i sina nya sammanhang.
Det är lokalt man kan utforma de små detaljerna som är viktiga i vardagen.
Det vore naturligt att SFP skulle verka för en dylik samhällsutveckling. Behovet finns i
hela landet och är på inget sätt ett finlandssvenskt fenomen. I vårt samhälle finns ju
allehanda minoriteter, en person kan höra till en minoritet enligt en indelning och till en
majoritet enligt en annan.
I tiden byggdes Finlands trygga välfärd upp bl.a. tack vare olika kooperativ, t.ex.
handelslag och banker, ungdomsrörelsen och andra medborgarrörelser inte att
förglömma. Länder utan dylik historia har inte denna goda grund.
Ett samhälle är starkt då den enskilda länkarna är väl förankrade och känner sitt värde i
helheten. Finland håller dock på att förloras in i ett virrvarr av förvaltning där vi inte
- 20/26 -
Motioner till partidagen 2009
längre sjunger människans och långsamhetens lov.
Öja lokalavdelning av SFP föreslår:
att partidagen omfattar motionens innehåll
att partiets företrädare i riksdag, regering och kommuner arbetar för att utveckla
närsamhället, oberoende av om det betyder storstad eller by
att SFP gör upp en plan för hur närsamhället i framtiden kan stödas och servicen
där utvecklas
att SFP inleder en process för att förverkliga denna plan
Per-Olav Skähl
ordförande
Carina Svenfelt
sekreterare
Partistyrelsens utlåtande:
Motionen tar upp olika centrala trender i dagens samhälle såväl lokalt som globalt men
med tyngdpunkt på det geografiska närsamhället, byn eller stadsdelen.
De problemställningar som motionärerna tar upp kan uppdelas i två grupper, konkreta
välfärdstjänster på lokal nivå samt utveckling av lokalsamhällets kapital. Dessa delar
fungerar jämsides.
Den offentliga sektorn svarar för lejonparten av välfärdsservicen. Detta gör både stat
och kommun via sina sektorer vilket leder till att olika serviceformer ges via olika
verksamhetspunkter och det har visat sig svårt att praktiskt kombinera dessa.
Finansministeriet jobbar dock på att skapa servicecentra som kombinerar olika
förvaltningars serviceutbud. Det skulle dock vara viktigt att dessa centra kommer i gång
i glesbygden där de behövs mest.
Dylika servicecentra måste dock skapas i samverkan med lokalsamhället, vilket i
praktiken betyder lokala frivilligorganisationer. Ett problem är lagstiftningen som sätter
gränser för samarbete mellan olika myndigheter men också för konkret samarbete
mellan myndigheter och föreningar.
Den tredje sektorn, föreningarna, kommer att få en större betydelse för upprätthållande
av välfärden, vilket gör att de bör ges resurser att ta detta ansvar. Den rätta vägen är
dock inte att ge mera offentliga bidrag, trots att detta också behövs, utan man bör
framförallt öka föreningarnas möjlighet till medelanskaffning.
På lokal nivå finns ofta en rik flora av mer eller mindre specialiserade föreningar. Dessa
behövs för sina speciella ändamål men splittringen är ett hinder för att ta ett tyngre
ansvar för lokalsamhällets välfärd och framtid.
- 21/26 -
Motioner till partidagen 2009
Partistyrelsen föreslår för partidagen att partiets företrädare i kommuner, riksdag och
regering verkar för:
att upprätta servicecentra som kombinerar offentlig service med föreningarnas
service i lokalsamhället,
att stöda tredje sektorns möjligheter till självfinansiering,
att SFP:s lokalavdelningar tar initiativ till organiserat samarbete och gemensam
verksamhet för tredje sektorn på lokal nivå.
- 22/26 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 57
FPA indragningar
Den ekonomiska nedgången har satt många kommuner och städer på prov. Stora
privata företag lägger ned och hundratals, ja tusentals människor blir arbetslösa. Tyvärr
hjälper inte de statliga myndigheterna till för att stävja arbetslösheten. Till exempel
Folkpensionsanstalten drar in sina mindre kontor och centraliserar sin service. Samma
sak händer bland annat med tingsrätterna, skattebyråerna och arbetskraftsbyråerna. Man
hänvisar till samservicekontor där alla dessa funktioner finns men de är sällan öppna
varje dag och där kan man inte utreda knepigare frågor utan enbart lämna in blanketter.
Till exempel inom Fpa är det svårt att få tag på en enskild handläggare. Man kan enbart
ringa till stora ”call centers” där man aldrig får tag på samma handläggare utan varje
gång får förklara sitt ärende på nytt
SFP i Dagsmark är bekymrad över den utveckling som pågår och tycker att staten borde
agera tvärtom och försöka stävja arbetslösheten med att föregå som gott exempel. Man
borde decentralisera sin verksamhet eftersom man i svåra tider behöver service nära,
speciellt den service dylika inrättningar ger.
SFP i Dagsmark önskar att SFP jobbar för:
att se till att tex Fpa, arbetskraftsmyndigeterna, skattebyråerna mfl decentraliserar
sin verksamhet,
att de ovan nämnda inte enbart drar in utan i stället utvidgar sitt servicenät,
att de blir mer tillgängliga för medborgarna inte bara på nätet och per telefon.
Åsa Blomstedt
ordförande/SFP i Dagsmark
Partistyrelsens utlåtande:
Sysselsättningsläget har försämrats i snabb takt under början av år 2009. Trots den
negativa utvecklingen har vi hotet om arbetskraftsbrist bakom hörnet. Redan nästa år
har Finlands demografiska utveckling nått den gränsen att den arbetsföra befolkningen
minskar. Den dag den ekonomiska utvecklingen efter pågående ekonomiska nedgång
visar tecken på tillväxt är det ytterst viktigt att det finns arbetskraft att tillgå. En brist på
arbetskraft i den situationen kan leda till att den ekonomiska tillväxten inte kommer
igång, fördröjs eller blir lägre än den normalt skulle bli. Av samma orsak är det
nödvändigt också för statliga myndigheter att se till sin egen produktivitet på lång sikt.
Också staten måste förbereda sig för den hotande arbetskraftsbristen.
Under den pågående ekonomiska nedgången är det absolut nödvändigt för staten att
snabbt reagera på hur medborgarnas behov av service förändras. Som ett exempel på
detta kan nämnas de medel som beviljades i tilläggsbudgeten för ökade möjligheter för
- 23/26 -
Motioner till partidagen 2009
permitterade och visstidsanställda att delta i sysselsättningsfrämjande åtgärder. Samtidigt
satsas det på stimulans i form av tidigarelagda investeringar. Stimulanspolitiken kan
dock pågå enbart en viss tid. Skuldsättningen ökar och skulden skall betalas tillbaka. De
reformer som ökar de statliga myndigheternas produktivitet kommer då att vara
nödvändiga.
Call-centers som motionären tar upp har fullt stöd av Svenska Folkpartiet. De kan
utlokaliseras till orter där det finns språkkunnig arbetskraft. De hör till
utlokaliseringspolitikens mest lyckade exempel.
Också samservicepunkter är framtidens melodi. De fungerar inte enbart som formel för
inbesparingar och produktivitet utan möjliggör också en fortsatt service på orter där den
annars hotas dras in helt och hållet. Samtidigt som de erbjuder synergieffekter för de
myndigheter som är med underlättar de också livet för medborgarna som kan få flera
former av service från en och samma lucka.
Partistyrelsen anser motionen vara besvarad med denna utredning.
- 24/26 -
Motioner till partidagen 2009
Motion 58
Ordning på regelverket
Det pratas vid varje val, att företagsamheten är det som ger liv och utkomstmöjligheter
åt vårt land. Då ska man inte strypa företagsamheten med regler, eller folk som
missbrukar dessa regler, så att följden blir arbetslöshet. I fallet Hortans har
verksamheten skötts klanderfritt i årtionden. Produkten har varit av ytterst god kvalitet
och smaklig. Nu tar livsmedelskontrollörerna livet av firman! Sfp måste kunna vara med
och säga nej någon gång också när fjolliga regler kommer från EU. Hur tillämpas till
exempel avfallsreglerna i Neapel, jämfört med i Finland, trots att vi höra till samma EU.
Bifogat ett reportage ur tidningen Landsbygdens Folk där Hortans familjeslakteri
berättar om sitt öde på grund av nya regler, ett typiskt resultat av vår
undfallenhetspolitik gentemot EU.
Ska vi ha möjlighet att fortleva i vårt land, måste vi ha ett sådant regelverk som tillåter
detta. Med flathet är detta omöjligt! Sfp: visa pondus i dylika frågor!
Jag påyrkar
att Svenska folkpartiet ska verka för att vare sig nya eller gamla regelverk skall
tillåtas få sådan inverkan på småföretagsamheten, att man på grund av nya
tolkningar eller regler skal bli tvungen att lägga ned verksamheten.
Stig-Göran Lassas
Korsnäs
Partistyrelsens utlåtande:
Motionären hänvisar i sin motion till Hortans hemslakteri i Sundom som enligt
uppgifter i pressen lagt ner sin verksamhet till följd av nya krav på bland annat kylrum.
Enligt lagen borde slakteriet också ha byggt ut och moderniserat. Enligt uppgifter ur
pressen blev kraven är för stora för hemslakteriet. Tidigare indelades slakt i småslakt och
storslakt med olika krav för olika slakterier. I dagens läge gäller samma krav för stora
slakterier som för små hemslakterier.
Näringsfriheten i Finland finns bekräftad i grundlagens 18 §: "var och en har i enlighet
med lag rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller
hon valt fritt." Enligt grundlagen får man alltså skaffa sin utkomst på sätt som man själv
väljer så länge man håller sig inom lagens ramar.
Till saken hör ju att lagar, förordningar och bestämmelser ändras. De bakomliggande
orsakerna kan vara många; ekonomiska orsaker eller orsaker som hänför sig till
exempelvis miljö- eller konsumentskydd. Lagstiftaren eller den som utfärdar
förordningar eller bestämmelser har här att avväga fördelar och eventuella nackdelar
mot varandra och fatt ett beslut. Eventuella nackdelar skall förstås minimeras när beslut
fattas.
- 25/26 -
Motioner till partidagen 2009
När nya lagar och förordningar bereds görs olika konsekvensbedömningar för att
försöka utreda vilka konsekvenserna av olika åtgärder är för olika grupper i samhället
eller exempelvis för statsekonomin. Att man redan i samband beredningen av en lag
eller en förordning kan se huruvida den har negativa konsekvenser för en enskild grupp
är viktigt för att kunna undvika eller ens minimera negativa konsekvenser.
I partiets företagarpolitiska program från 2007 slår vi fast att "företagsverksamheten är
grunden för vårt välstånd, såväl när det gäller skatteinkomster som sysselsättning. Vår
målsättning är ett företagarsamhälle med livskraftiga och lönsamma företag." Ytterligare
skrivs det i programmet att "myndighetspålagorna för företagen ökar hela tiden. För
mycket av företagarnas tid går åt till byråkrati. Beskattning och arbetslagstiftning är
svårtolkade helheter som det är svårt att klara av utan specialutbildning och experter.
Detta är speciellt resurskrävande för små- och medelstora företag, lagstiftningen bör i
större grad beakta verkligheten i denna företagskategori. Små företag behöver enkla
spelregler."
Partistyrelsen föreslår
att SFP:s företrädare i riksdag och regering arbetar för att företagare inte oskäligt
drabbas av förändrade regler som gäller näringsidkandet.
- 26/26 -
