Motion till partidagen 1999

advertisement
Motioner till partidagen 2010
Motion 37
Förbjud pälsdjursuppfödningen i Finland
År efter år framstår djurplågeriet som en omistlig del av pälsdjursuppfödningen i vårt
land. För att få ett slut på det för näringsgrenen så utmärkande djurplågeriet och med
hänvisning till det s.k. Kasnäsmanifestets uttalande om respekt för medmänniskan och
omgivningen, föreslår jag för SFP:s partidag i Tammerfors år 2010
att partidagen uttalar sitt entydiga stöd för ett förbud för pälsdjursuppfödningen i
Finland.
Herbert Walther
Partistyrelsens utlåtande:
Pälsdjursuppfödning som laglig näringsgren är en del av den finska
lantbruksproduktionen och hjälper för sin del landsbygden att förbli livskraftig. I
Finland finns ca 1.400 farmer som föder upp pälsdjur. I Finland sysselsätter näringen ca
22.000 personer och inbringar årligen över 200 miljoner euro i exportintäkter.
Pälsdjursuppfödningen i Finland baserar sig på ett systematiskt och kontinuerligt
skolnings- och forskningsarbete om djurens beteende och välmående samt farmers
miljöfrågor. Via det vetenskapliga forskningsarbetet försäkrar man sig om att
uppfödningsmetoderna garanterar bästa möjliga omsorg om djuren samt att
bestämmelserna och lagstiftningen som reglerar pälsbranschen baserar sig på tillförlitlig
kunskap.
SFP arbetar aktivt för en kontinuerlig förbättring av djurskyddet, dels förs en aktiv
dialog dels har partiet ett gott samarbete med både producentorganisationerna och
seriösa djurskyddsorganisationer. En av partiets riksdagsledamöter var medlem i jordoch skogsbruksministeriets arbetsgrupp som beredde den nya veterinärvårdslagen, som
godkändes av riksdagen i oktober 2009.
Under den rådande regeringsperioden har betydande satsningar gjorts på djurens
välbefinnande. Den nya veterinärvårdslagen, där hälsovårdsavtal tagits med som del av
den grundläggande kommunala veterinärvården, innebär en betydligt större satsning än
tidigare på förebyggande djurhälsovård, förbättrar övervakningen av djurskyddet och
förbättrar tillgången på veterinärtjänster för smådjur och husdjur. Tyngdpunkten i
veterinärvården har förskjutits från eftervård till förebyggande hälsovård, vilket är både
politiskt, djurskyddsmässigt och produktionsekonomiskt klokt. Förutom den nya
veterinärvårdslagen har ett center för djurens välbefinnande vid Helsingfors universitet
grundast och delegationen för produktionsdjurens välbefinnande inrättats, i vilken alla
centrala aktörer medverkar. Man har också tagit ibruk ett stöd för djurens välbefinnande
med villkor som går långt över lagens minimikrav.
SFP har via jord- och skogsbruksministeriets ovannämnda arbetsgrupp aktivt verkat för
15
nya
djurskyddsövervakningsveterinärstjänster.
Dessa
ska
sköta
- 1/11 -
Motioner till partidagen 2010
djurskyddsövervakning utgående från den statliga regionalförvaltningen och vara
underställda Evira. 4,7 miljoner euro har också anslagits i statsbudgeten för 2010 för
kommunala veterinärtjänster. Hela nyordningen kommer att avsevärt förbättra
övervakningen av djurskyddet, och förbättra rättssäkerhet för både djurägare och
veterinärer.
Pälsdjurens välbefinnande ligger på en avsevärt högre nivå i Finland än i de flesta andra
pälsproducerande länder. Åtgärder som befrämjar pälsnäringen i Finland ska åtnjuta
samhällsstöd. I synnerhet investeringsstöd för byte till större så kallade trivselburar för
pälsdjuren, investeringar i miljöbefrämjande åtgärder och andra åtgärder som på ett
hållbart sätt befrämjar näringens framtid och pälsdjurens välmående bör stödas.
Partistyrelsen föreslår till partidagen
att SFP:s representanter i riksdag, regering och i EU-parlamentet fortsätter arbetet
för att kontinuerligt förbättra djurskyddet i dialog med producentorganisationerna
och djurskyddsorganisationer.
- 2/11 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 38
Närproducerad mat
Vi äter för lite närproducerad mat. Det mesta har transporterats mellan flere hundra och
upp till tusen kilometer innan vi köper det i butikerna!
Matens kvalitet är ytterst beroende av hur nära den produceras – färsk mat är alltid av
högsta möjliga kvalitet.
Det enda rätta ekologiskt hållbara är närproduktion – det sparar energi och skyddar
naturen bäst. Skolmaten är idag oftast producerad enligt den billigaste offerten – utan
hänsyn till varken kvalitet, ekologisk hållbarhet eller nationalekonomisk nytta!
Närproduktion fyller alla ovannämnda kriterier, men man får inte glömma dem i
offertbegäran! Dessutom gynnar den lokala producenter och logistikföretag och alltså
den egna kommunen plus att miljön skonas på bästa möjliga sätt.
Vi föreslår därför
att SFP i riksdag, regering och kommuner arbetar för att främja, och betona det
ekologiskt hållbara i närproducerad mat, för att trygga matens kvalitet bl.a. i skolor och
på arbetsplatser.
Bernt Olin
Annette Forsblom
L-J Nyholm
Borgå
Borgå
Borgå
- 3/11 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 39
Närproducerade råvaror i daghem, skolor och servicehus
Jakten på de biligaste offerterna gör att kvalitén på den mat som serveras daghemsbarn,
skolelever och äldrepersoner på servicehus, ålderdomshem eller sjukhus, är smaklös,
konsistenslös, potatisen kallas av skolbarnen ”gummipotatis” och är allt annat än
aptitretande. Följden blir att äldre människor som dessutom äter mycket mediciner har
mera medicin än näring i sin dagliga diet. Skolbarnen slarvar med den ”dåliga”
skolmaten och äter på Mc Donald´s eller Hesburger istället eller i värsta fall dämpas
hungern med cigaretter och sötsaker. Daghemsbarnen blir späda och små då deras
alternativ blir att äta så litet som möjligt, hjärnan utvecklas ej heller optimalt utan
naturliga fetter. Vad som först kan se ut som det billigaste alternativet blir med enkel
matematik snart ganska dyrt ifall jag börjar räkna upp andra kostnader med långa
transporter och upplagring osv.
Vårt förslag är:
att SFP arbetar för närproducerade råvaror i maten som serveras i daghem-, skol-,
och servicehus för äldre
att SFP arbetar för en matkultur som högaktar kunden
att SFP arbetar för att stöda och trygga närproduktion
att SFP inte godkänner genmanipulerade råvaror inom EU.
Svenska folkpartiet i Östra Borgå lk. R.f.
Annette Forsblom
ordförande
Lars-Johan Nyholm
sekreterare
Partistyrelsens utlåtande motionerna 38 & 39:
Dagens globala by är, alla kommunikationsförbindelser till trots, enorm till ytan och detta
utgör ett grundläggande problem för bland annat miljön och livsmedelssäkerheten. Vi är
alla medvetna om att mat transporteras runt hela jordklotet, vilket också medför en
ofantlig energiförbrukning och oerhörda mängder utsläpp. Om distansen för den mat
som konsumeras kunde minskas från över 2000 kilometer i genomsnitt till 200 kilometer,
och under, kunde märkbara skillnader i miljön och livsmedelssäkerheten uppnås. Det att
vi idag lever i en global by utesluter inte upprätthållandet av lokala matkulturer. Det är
upp till alla beslutsfattare, både de kommunala och de enskilda, att förena de två
fenomenen.
En ökad konsumtion av närmat leder inte bara till märkbart mindre transportsträckor och
mindre bränsleförbrukning samt trafikutsläpp, den höjer också kommunens och
regionens skatteintäkter.
- 4/11 -
Motioner till partidagen 2010
Mat bör inte mätas i enbart ekonomiska termer. Kvalitativa aspekter bör beaktas vid
offentlig upphandling. Förutom näring är mat också kultur, njutning och en möjlighet till
avbrott i vardagen. Om vi på ett förnuftigt sätt kan använda lokalproducerade livsmedel i
våra storkök, och även i våra hem, innebär det bättre färskhet och mindre spill, rena och
tillsatsfria produkter och bättre smakupplevelser. När man känner producenten vet man
också på vilket sätt produkten tagits fram, vilket ger mer öppenhet och genomskinlighet i
produktionen.
Offertfrågan och beslut om offentlig upphandling sker på det lokala planet, i staden,
kommunen eller samkommunen. Det innebär att de som handhar den offentliga
upphandlingen måste ges tillräcklig kunskap om hur upphandling kan ske så att även
närproducerat gynnas utan att bryta mot gällande lagstiftning, enligt vilken
produktionsursprung inte får vara ett urvalskriterium.
Ökad utbildning om upphandling, ökat samarbete mellan producenter och storkök och
ökad lokal aktivitet bidrar till att nå målet om en ökad användning av närproducerad mat
i skolor såväl som på arbetsplatser.
Tillsammans med EkoCentria arrangerar jord- och skogsbruksministeriet sedan 2007 ett
årligt återkommande evenemang, NärMat-cykelstafett, för att höja profilen av och öka
intresset för att använda närproducerad mat. Hästen 2009 cyklades NärMat-stafetten
längs med västkusten. Till de främsta samarbetsparterna hör producentförbunden MTK
och SLC, både central- och regionförbunden. Skolmaten har lyfts upp av flera
organisationer under året, bland dem Martha Förbundet och Folkhälsan.
År 1943, mitt under brinnande krig, stadfäste president Ryti en lag som skulle säkra och
prioritera tillgång till mat för skolelever. Ända sedan år 1948 har vi i Finland haft
lagstadgad och avgiftsfri skolbespisning för läropliktiga elever
I juni 2008 godkändes det första strategipappret på regeringsnivå som handlar om näring
och motion. Strategipappret tar bland annat fasta på att försöka öka konsumtionen av
grönsaker och frukt i våra skolor och sporra kommunerna att ge tillräckligt med resurser
till bespisningssektorn. Under våren 2009 gav Statens näringsdelegation ut nya
rekommendationer för skolbespisningen vari det konstateras att skolbespisningen är en
viktig del av skolans undervisning, fostran och omsorg om att eleverna mår bra.
Tillräcklig, hälsosam och smaklig skolmat som äts utan stress är mer än enbart näring, det
är en njutning som ökar trivseln i skolan.
Användningen av lokalproducerade livsmedel i de offentliga storköken innebär ett
tilläggsvärde, både för storkökspersonalen och för matgästerna. Lokalproducerade varor
innebär färskhet och mindre spill, rena och tillsatsfria produkter, bättre smakupplevelser
och större genomskinlighet av produktionsmetoderna. Ökad användning av
lokalproducerat ökar förstås också kommunens och regionens skatteintäkter, leder till
kortare transportsträcker som är viktigt när bränslepriserna stiger och Finland har
förbundit till att minska utsläppen av växthusgaser och förhoppningsvis en större
flexibilitet.
Vad beträffar genförändrad mat är det oerhört viktigt att granskningen är ordentlig och
genomförs omsorgsfullt. Inom EU måste livsmedel märkas ifall den innehåller mer än 0,9
procent genmodifierade ingredienser. Det innebär i praktiken nolltolerans. Signaler från
EU:s ministerråd antyder att en majoritet av länderna kan tänka sig att acceptera
inrättande av GMO-fria zoner och ett lagförslag som i skrivande stund behandlas i
riksdagen innehåller också möjligheten att skapa sådana zoner. Noggrann märkning av
- 5/11 -
Motioner till partidagen 2010
genförändrad mat är en förutsättning för trygg användning och konsumtion av mat också
i fortsättningen.
Partistyrelsen föreslår till partidagen
att SFP:s representanter i riksdag och regering fortsätter att arbeta för att
lagstiftningen möjliggör hållbara och sunda lösningar för den offentliga
bespisningen,
att SFP:s representanter i lokala beslutsfattande organ arbetar för att ökad
utbildning om upphandling tillhandahålls de som ansvarar för upphandlingen till
den lokala offentliga bespisningen,
att SFP:s representanter i lokala beslutsfattande organ grundar sina beslut gällande
finansieringen av den offentliga bespisningen på basen av statens
näringsdelegations rekommendationer,
att SFP:s representanter i lokala beslutsfattande organ bekantar sig med lokala
producenter, lokala livsmedelsförädlingsföretag och den lokala offentliga
bespisningen för att få insikt i möjligheter kring nyttjande av lokalproducerad mat
i det offentliga rummet,
att SFP:s representanter i lokala beslutsfattande organ arbetar för att lokalt
producerade råvaror och matprodukter används i den lokala offentliga
bespisningen.
- 6/11 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 40
EU:s regler måste tolkas på samma sätt i Finland som i EU:s 26 andra länder
Det är helt befängt att det i Finland kan kosta tio gånger så mycket att bygga ett
gårdsslakteri som i andra EU-länder t.ex. i Sverige. Det här snedvrider konkurrensen
totalt och leder till att finländska får måste fraktas långa sträckor till stora slakterier i
stället för att kunna slaktas i gårdens eget slakteri. Livsmedelssäkerhetsverket Evira
borde inte få ställa hårdare krav på finländska gårdsslakterier än myndigheterna i
exempelvis Sverige gör.
I Tyskland finns 15 000 gårdsslakterier, och i Sverige finns bara i Jämtland 150 företag
som sysslar med småskalig förädling av jordbruksprodukter som bröd, ost och kött.
Detta har medfört ett uppsving för turismen i området, då turister söker upp de små
gårdsbutikerna för att inhandla lokala delikatesser. De flesta av dessa företag sysselsätter
två till tre personer, vilket betyder att branschen tillhandahåller ungefär 300 arbetsplatser
på den jämtländska landsbygden.
Också i Finland finns det stor efterfrågan på den här typen av produkter. Ett stort
problem är däremot myndigheternas, främst Eviras avoga inställning till småskalig
livsmedelsförädling. Efter det att den nya livsmedelslagen trädde i kraft år 2006 har
kraven på de utrymmen där livsmedel behandlas skärpts in absurdum. Naturligtvis ska
hygienen vara god, men vi bör ha samma bestämmelser i hela EU. Det finns ingen
logisk orsak att kraven i Finland ska vara mycket hårdare än i Tyskland och Sverige.
I nuläget är det betydligt dyrare att investera i utrymmen för förädling i Finland än i
Sverige på grund av de höga krav som ställs av de finländska myndigheterna. Om en
fårfarmare vill investera i ett gårdsslakteri i Finland ligger investeringskostnaderna på
ungefär 500 000 euro, medan kostnaden för ett motsvarande slakteri i Sverige uppgår till
endast 17 000 euro. I praktiken leder detta till att fåren i stället för att kunna slaktas
lokalt fraktas hundratals kilometer till ett stort slakteri.
Den här enorma skillnaden som förvränger konkurrensen beror på att Evira inte, i
motsats till de svenska myndigheterna, skiljer på stora och små slakterier, utan ställer
samma krav på små gårdsslakterier som på stora industrianläggningar. Motsvarande
problematik föreligger i fråga om t.ex. osttillverkning och bagerier. De krav som våra
inhemska myndigheter ställer ger ingen möjlighet till lönsam verksamhet för den här
typen av företag som kunde ha en stor betydelse för landsbygden.
Internationella utskottet genom undertecknade yrkar på
att SFP:s representanter i riksdagen och regeringen ska ingripa så att nationella
myndigheter som Evira inte ska kunna tolka reglerna strängare än motsvarande
myndigheter i andra EU-länder
att SFP:s representanter i riksdagen, regeringen och Europaparlamentet ska verka
för att det ska vara möjligt att bedriva småskalig verksamhet såsom gårdsslakterier
på landsbygden
Christer Hummelstedt
Mats Löfström
- 7/11 -
Motioner till partidagen 2010
Partistyrelsens utlåtande:
I TV-program och på resor inom EU har många av oss sett och upplevt hur små
pittoreska gårdsslakterier och ostmejerier verkar i ytterst anspråkslösa utrymmen i
exempelvis Italien och Grekland. Situationen är förbryllande när man jämför med
produktionen i vårt land. Hur kan vi verka inom samma EU och här ha diametralt olika
bestämmelser för småskalig matproduktion?
Livsmedelssäkerheten i de sydeuropeiska länderna ligger på en betydligt lägre nivå än vår.
Salmonellan skördar åtskilliga mänskoliv årligen i dessa länder. Maten i Finland hör
däremot till den tryggaste i hela världen. Vårt system bygger i huvudsak på egenkontroll
och sträcker sig i en obruten kedja från primärproduktion till dagligvaruhandel. Ansvaret
ligger på producenterna, förädlarna, importörerna och parti- och minuthandeln. Det
slutliga ansvaret har staten via livsmedelssäkerhetsverket Evira och kommunerna via sin
livsmedelsövervakning. Vi kan vara stolta över vår trygga mat och samtidigt notera att
den inte har kommit av sig självt utan att den krävt ett styvt jobb och kontinuitet. En
jämförelse med matproduktionen i de sydeuropeiska länderna är alltså mycket
missvisande. Däremot är en jämförelse med Sverige helt korrekt.
Den svenska matsäkerheten håller samma höga klass som Finlands, ändå är
myndigheternas tolkningar av vissa EU-bestämmelser klart lindrigare än hos oss. I
Finland måste varje gårdsslakteri ha skilda utrymmen för slakt, styckning och förädling.
Varje utrymme skall därtill ha egen ingång, eget omklädningsrum och egna sociala
utrymmen. I Sverige räcker det att utrymmet rengörs mellan varje skede. Skillnaden i
tolkning gör att ett gårdsslakteri i Finland är omkring fem gånger dyrare än ett
gårdsslakteri i Sverige, trots att kvaliteten är av samma klass. En avgörande roll har
övervakningen och den lagstiftning den följer upp. Man skall komma ihåg att
lagstiftningen finns till för att hjälpa, och inte stjälpa, företag inom livsmedelsbranschen.
SFP:s representanter är inom den svenska riksdagsgruppen alla överens om att
lagstiftningen eller förordning måste förändras.
Statsrådet har i redogörelsen om livsmedelssäkerheten, som i skrivande stund ligger i
riksdagsbehandling, noterat den administrativa börda som små och medelstora företag
utsätts för. I remissdebatten var svenska riksdagsgruppen den enda grupp som lyfte fram
problematiken kring verksamhetsförutsättningarna för gårdsslakterier i Finland. Svenska
riksdagsgruppen lyfte fram både de problem som näringen tampas med och dess
potential. Jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila lovade, som direkt svar till
svenska riksdagsgruppens anförande, att i rask takt låta utreda om den svenska modellen
kunde tillämpas i Finland.
Sedan tidigare har en arbetsgrupp vid jord- och skogsbruksministeriet tillsatts för att bl.a.
utvärdera möjligheterna att förbättra gårdsslakteriernas situation. Arbetsgruppen
samarbetar med 12 primärlivsmedelsförädlare för att utreda hur man kan underlätta den
administrativa bördan för mindre livsmedelsförädlare.
I dagens samhälle vill konsumenterna glädjande nog allt oftare köpa lokalt odlad och
förädlad mat. Lokala slakterier och bagerier svarar mot den efterfrågan. Primär
livsmedelsförädling är dessutom en näring som bidrar till att hålla landsbygden vid liv.
Därtill erbjuder de en högklassig, närproducerad inhemsk produkt där konsumenten inte
behöver tvivla på varans ursprung eller produktionsmetod.
Partistyrelsen föreslår partidagen
- 8/11 -
Motioner till partidagen 2010
att SFP:s representanter i riksdag och regering fortsättningsvis arbetar för en
avsevärd förenkling av regelverket för småskalig verksamhet inom
livsmedelsbranschen.
Motion 41
Bättre kunskaper i byggnadsvård
Lyckligtvis har de flesta invånare i Finland ett hem, en bostad. Detta faktum förankrar
människorna också till en byggnad oberoende om de äger bostaden eller bor i en
hyreslägenhet.
I landets byggnation sitter vårt lands största investeringar och kapital. Ett kapital som
blir allt viktigare att ta väl vara på. Alla byggnader, också de nya, behöver underhåll.
Tyvärr känner många dåligt till fakta kring byggnadernas konstruktioner, uppvärmning
och underhåll.
Konflikter i husbolagen, misslyckade renoveringar och nybyggen samt tro på en
inadekvat marknadsföring kunde undvikas om alla innehade bättre baskunskaper i
byggnadshistoria och underhåll .
Även kännedom om hur de vardagliga rutinerna ss vädring, vattenförbrukning och
ingrepp i konstruktionerna påverkar energiförbrukning, byggnadens underhållsbehov
och livslängd behövs.
Svenska folkpartiet i västra Vanda vill att Svenska folkpartiet arbetar för
att högstadieundervisningen omfattar basundervisning om landets byggnation
och underhållet av dessa
att man utarbetar en opartisk handbok åt alla hushåll om grundläggande frågor
beträffande underhåll av byggnader av olika ålder och ekologiskt hållbara
lösningar.
Svenska folkpartiet i västra Vanda
Astrid Nurmivaara
ordförande
Marit Juslin
sekreterare
- 9/11 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 42
Finlands byggnadsbestånd
I Finland utgör byggbeståndet som är byggt före 1940-talet en försvinnande liten del.
Svenska folkpartiet i västra Vanda anser att ägare till gamla fastigheter, däribland också
kommunerna, har ett stort ansvar att ta tillvara de byggnader som bidrar till landets
kulturhistoriskt värdefulla arv och representerar goda gamla byggtraditioner.
Sfp i västra Vanda vill att Svenska folkpartiet arbetar för
att ägare till gamla byggnader som representerar Finlands goda genuina
byggtraditioner lagstiftningsvägen får både kunskapsmässigt och ekonomiskt
stöd för att förhindra ytterligare förstörelse av landets byggnadshistoriska arv.
att energisparandet och därtill kopplade enögda bestämmelser inte leder till
olämpliga kortsiktiga lösningar i gamla byggnader
att kommunerna, vid inköp av fastigheter som omfattar gamla byggnader, i tidigt
skede förutsätts ta beslut om byggnadernas fortsatta användning och vård för att
förhindra byggnadernas förfall.
Svenska folkpartiet i västra Vanda
Astrid Nurmivaara
ordförande
Marit Juslin
sekreterare
Partistyrelsens utlåtande till motionerna 41 och 42:
Det s.k. fastighetsklustret intar, precis som antyds i motionen, en mycket central roll i
vår ekonomi. Till klustret räknas inte bara fastighets- och byggnadsbranschen utan också
hela den byggda infrastrukturen samt vissa branscher delvis, inom t.ex. teknik och
metall. Den centrala rollen understyks av att samtidigt som fastighetsklustret själv
producerar både varor och tjänster för ”eget bruk” produceras de för alla andra delar av
ekonomin. Det uppskattas att fastighetsklustret täcker cirka 70 % av vår fysiska
nationalegendom och sysselsätter ungefär 20 % av arbetskraften.
Mot den bakgrunden kan man instämma i att kunskaper om vårt byggnadsbestånd och
hur vi bäst både bevarar och förkovrar dess värde borde ha en mera framskjuten plats
såväl inom grundläggande utbildning som politiskt beslutsfattande. När det gäller
grundutbildningen måste det dock handla om att lyfta fram frågorna inom ramen för
existerande läroämnen, som miljö- och samhällslära. Detta bör kombineras med de
numera utmärkta möjligheterna att ge läroplanerna en lokal prägel, eftersom
byggnadshistorien och –kulturen varierar inom landet.
- 10/11 -
Motioner till partidagen 2010
Det råder definitivt ingen brist på information om vårt byggnadsarv och vården av det,
sammanfattningar av den typ som efterlyses i motionen existerar. Miljöministeriet och
museiverket upprätthåller webbtjänsten Byggnadsarv.fi, där man bl.a. hittar uppgifter
om den finländska byggnadskulturen och dess utveckling och bred information om
underhåll och reparation av olika typer av byggnader, inklusive vilka möjligheter till
ekonomiskt stöd från samhällets sida som står till buds. Också konsumentverket står till
tjänst med opartisk information på både svenska och finska. De kommunala miljö- och
byggnadstillsynsmyndigheterna borde som en del av den kommunala informationen se
till att invånarna får uppgifter om var information finns.
Vad gäller bevarandet av byggnads-/kulturhistoriskt värdefulla byggnader har ett
paradigmskifte tack och lov skett efter de katastrofala 60- och 70-talen, då mycken,
onödig och irreparabel skada gjordes i många kommuner. Sedan dess har lagstiftningen
skärpts betydligt och den allmänna opinionen svängt till förmån för byggnadsskyddet.
Fortsättningsvis är dock rätt stora lokala variationer möjliga, varför, vilket också framgår
av motionen, de kommunala förtroendevalda har en mycket viktig roll.
Partistyrelsen föreslår att Sfp:s partidag beslutar att uppmana partiets förtroendevalda,
särskilt i kommunerna
att se till att tillräckligt lärostoff om såväl byggnadsbeståndets och
fastighetsklustrets betydelse för hela landets ekonomi som byggnadsbeståndets
lokala särprägel finns med i de kommunala läroplanerna,
att uppmärksamma den lokala miljö- och byggnadsförvaltningen på behovet av
kortfattad information om VAR närmare information finns att tillgå,
att inta en positiv hållning till byggnadsskyddet i allmänhet, dock så att man lär sig
identifiera verkliga skyddsbehov och sammanjämka dem med enskilda ägares
intressen.
- 11/11 -
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

organsik kemi

5 Cards oauth2_google_80bad7b3-612c-4f00-b9d5-910c3f3fc9ce

Multiplacation table

156 Cards Антон piter

Create flashcards