Motioner till partidagen 2010
Motion 50
Befrämja användandet av ICE-koden
ICE-koden (In Case of Emergency) uppfanns av den engelske ambulansföraren Bob
Brotchie 2005. Denna kod, som man matar in i sin mobils nummerregister, innehåller
kontaktuppgifterna till den närmaste anhöriga person som kan upplysa om bärarens
identitet och eventuell sjukdom. Koden används internationellt och oberoende
modersmål genom att texta ICExxxxx, varav man finner den på mobilen alltid på
samma ställe ifall att ägaren matat in informationen. Främst personer med bestående
sjukdom ( tex. diabetes) uppmanas registrera koden, men användningen kan tillämpas på
samtliga mobilägare för att i nödfall kunna nå närmast anhörig. Ibruktagandet av
systemet kostar i sig inget såsom upprätthållandet av det, men informationen måste
bättre fås ut till allmänheten. I Finland är det främst Röda Korset som på sina
förstahjälps kurser informerar och uppmanar kursdeltagarna att ibruktaga ICE-koden.
Röda Korset når tyvärr inte ensamma ut till den stora allmänheten och föreslår därför:
att våra representanter i riksdag och regering jobbar för att man i Finland på
riksnivå går in för att upplysa och befrämja användandet av ICE-koden.
SFP norra Kyrkslätt
Roger Forsman
vice ordförande
Ann Lönnberg
sekreterare
Partistyrelsens utlåtande:
Motionären pekar på en enkel åtgärd som kan spara liv och hälsa i nödens stund. I takt
med att telefonböckerna i våra mobiler ökar i omfång har det blivit svårare för
räddningspersonal att hitta numret till närmast anhörig i en nödsituation. Därtill kan det
uppstå oklarheter till följd av språkförbistring då anhörig ska hittas i den drabbades
mobiltelefonkontakter.
Vid svåra olyckor, med okontaktbara offer, måste polis och räddningspersonal ofta
använda offrets mobiltelefon för identifikation. Idén med ICE är att mobiltelefonägaren
skriver in bokstäverna "ICE", samt namn och telefonnummer till sina närmast anhöriga
i telefonboken. Om man gör detta kan räddningstjänsten snabbare få tag på anhöriga i
händelse av att telefoninnehavaren skulle drabbas av en allvarlig sjukdom eller olycka.
På så sätt kan man också snabbare få uppgifter om medicinering eller andra viktiga
fakta.
Efter bombdåden i London den 7 juli 2005 fick den stora allmänheten kännedom om
ICE-koden, då Storbritanniens räddningspersonal letade efter anhörigas telefonnummer
i offrens mobiltelefoner. Användandet av ICE har efter det spritt sig runt Europa. Även
i Nordamerika har man börjat informera om koden.
- 1/32 -
Motioner till partidagen 2010
Sveriges motsvarighet till Nödcentralverket, SOS Alarm, uppmanar till ibruktagande av
ICE. I Finland har åtminstone städerna Villmanstrand och Åbo information om ICE på
sina respektive webbplatser. Eftersom det i slutändan är den enskilda telefonägaren som
ska skrida till åtgärder är det endast genom aktiv information och upplysning ICEkoden kan tas i bruk i större omfattning.
Partistyrelsen föreslår för partidagen
att partiets företrädare kontaktar Nödcentralverkets ledning med uppmaning att
på bred front rekommendera ibruktagande av ICE-koden.
- 2/32 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 51
En koordinator för invandrare i alla kommuner
Världen krymper och människor rör på sig, precis som man gjort i alla tider. Finland
kommer att ta emot tiotusentals invandrare inom de närmaste åren, och beredskapen för
att integrera människor med olika kulturell bakgrund behöver stärkas. Ett mångkulturellt
samhälle är till stor nytta för Finland, och Svenska folkpartiets integrationspolitiska
utskott vill verka för att öppna det finländska samhället, och öka beredskapen för att
integrera invandrare i det finländska samhället.
Beredskapen att integrera invandrare varierar mycket från kommun till kommun. I
många fall är kontakten med kommunens tjänster bristfällig, vilket försvårar och
förlänger integrationsprocessen onödigt. Vi ser ett klart behov av personal som har ett
övergripande ansvar för invandrarnas integrationsprocess.
SFP:s integrationspolitiska utskott genom undertecknade föreslår därför:
att SFP:s representanter i kommunfullmäktige, riksdag och regering verkar för
att best-practice metoder för integration sammanställs och sprids till relevanta
instanser
att ett gemensamt system för integrationsprocessen byggs upp i alla kommuner
Tanja Ljungqvist
Arshe Said
Partistyrelsens utlåtande:
Finländare flyttar utomlands och invandrare slår ner sina rötter i Finland. Att människor
flyttar är en naturlig del av globaliseringsutvecklingen. Många flyttar till Finland för att
här förenas med sin make eller familj. Andra har hittat ett arbete eller en studieplats i
Finland. En del söker i Finland skydd undan förföljelse eller krig i hemlandet.
Utgångspunkterna för en integration i Finland är olika för olika invandrare.
Integrationen är en process som går i båda riktningarna. Också det finländska samhället
måste göra sitt för att en integration ska lyckas. Det går inte för en invandrare att
integrera sig om inte samhället är berett att acceptera invandraren som en fullvärdig
medlem av samhället.
Just nu bereds på inrikesministeriet en helhetsrevidering av integrationslagen. En
förbättrad integration kräver naturligtvis även andra åtgärder än enbart en ändring av
lagen. Kommunerna är i en nyckelställning vad gäller integration. I Finland har alla en
hemkommun och det är i kommunerna integrationsarbetet sker i praktiken.
Motionärernas förslag är därför intressanta och värda att tas i betraktande.
- 3/32 -
Motioner till partidagen 2010
I Finland utgår man ifrån att kommunerna gör upp ett kommunalt program för
integrationsfrämjande. I de kommunvisa programmen kan kommunerna utgå ifrån sina
egna behov som kan variera beroende på invandrarprofilen i kommunen liksom
storleken och näringsstrukturen på orten. Inrikesministeriet kunde i egenskap av
ministerium med det övergripande ansvaret för integration utfärda allmänna
rekommendationer för integrationsprogrammen i kommunerna. Motsvarande
rekommendationer har ministeriet gett för de likabehandlingsplaner kommunerna ska
göra upp. I dessa rekommendationer beskrivs det centrala innehållet i planen och ges
exempel på hur planen kan genomföras.
De allmänna rekommendationerna för integrationsprogrammen kunde innehålla de
goda exempel på lyckad integration och den standardmodell för integration motionären
efterlyser. Rekommendationerna kunde fungera som en handbok för god integration.
Europeiska Unionens kommission ger regelbundet ut en handbok i integration.
Rekommendationerna kunde göra det lättare för kommunerna att göra upp
integrationsprogram och kunde sänka tröskeln för kommunerna att bevilja
kommunplatser för kvotflyktingar eller personer som fått asyl eller uppehållstillstånd
efter en asylprocess.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att SFP:s representanter i riksdag och regering ska
verka för
att det uppgörs allmänna rekommendationer för programmen för
integrationsfrämjande i kommunerna.
- 4/32 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 52
Begränsa användningen av energidrycker
På Ungdomens Kyrkodagar 2010 diskuterades problematiken kring energidrycker. Då
ungdomar själva ser energidryckerna som ett problem är det dags att agera för att få
användningen av dem begränsad. Energidrycker hör inte hemma i skola, på fritids eller
egentligen alls i ungdomarnas liv.
Innehållet i en energidryck varierar, men i stort sett kan man säga att de farliga är
uppbyggda av två viktiga ingredienser, koffein och taurin. (Vissa innehåller även AZOfärger).
När det gäller koffeinet i energidrycker är detta ofta kemiskt, gjort av Guarana, en lian
som kommer från Sydamerika, eller från colabusken. Nu kanske inte koffeinet är det
största problemet, om man har åldern inne för att dricka koffeindrycker och håller
mängden på en acceptabel nivå. Men som 10-11 åring är det på tok för tidigt att börja
dricka koffein och då inte minst i den nivå som en energidryck innehåller.
Syntetiskt koffein används främst i mediciner, men nu även i vissa billigare
energidrycker.
Syntetiskt koffein är billigt att framställa och priset på drycken kan hållas på en nivå så
även barn med dålig ekonomi lockas att köpa. Konstgjort koffein känner inte vår kropp
igen, eftersom vi inte varit i kontakt med detta tidigare och våra organ inte lärt sig att
bryta ner det.
Trots att producenterna säger att det är ”naturidentiskt” stör det flera av kroppens
funktioner på samma sätt som andra kemiska tillsatser. De delar av koffeinet som inte
vår kropp kan
brytas ner, stör bl.a. vår celldelning med följd att kroppen tar energi från
immunförsvaret för att stöta bort de felaktiga cellerna.
Guaranakoffeinet anses bedöva hungerskänslorna och gör att man i stället dricker en
burk till i stället för att äta. Detta koffein används ofta i bantningssyfte.
Colabönskoffein kommer från en buske i Sydamerika och är ett mycket starkt koffein.
Vi luras ofta med att produkten bara innehåller 60-80 mg koffein, men om den är gjord
av colabönskoffein är detta mycket starkare än kaffebönskoffein och anses vara lika
beroendeframkallande som alkohol och nikotin. Personer under 15 år bör inte dricka
drycker med colabönskoffein.
Taurin är en aminosyra som kroppen själv producerar, vi människor har mycket sällan
brist på ämnet utan får istället lätt överskott om vi dricker produkter som innehåller
ämnet. 0,4% taurin, som i de flesta fall en energidryck innehåller, är 10 gånger mer än en
normal dagsdos på 120-130 mg.
Energidrycker innehåller ofta 4000 mg taurin per liter, en burk på 2,5 dl innehåller då
1000 mg.
Det finns inte mängdrekommendationer för taurin i Sverige . För energidrycker som
bland annat innehåller taurin, koffein och kolhydrat har Livsmedelsverket uttryckt att
- 5/32 -
Motioner till partidagen 2010
dryckerna inte är lämpliga som törstsläckare, som vätskeersättning vid fysisk
ansträngning, samt att de inte bör kombineras med alkohol.
Taurin reglerar blodets PH-värde och minskar proteinnedbrytningen. Detta leder till
ökad muskeltillväxt. Under hög fysisk ansträngning, utsöndrar kroppen serotonin, en
signalsubstans som bl.a. ger oss välbefinnande och gör oss lugna. Taurin begränsar
utsöndringen av seretonin viket leder till ökad aggression, påverkar det centrala
nervsystemet negativt och gör att kroppen inte känner av trötthet och kan därmed
arbeta på en högre nivå under en längre tid.
Man har genom vetenskapliga undersökningar upptäckt att rätt taurinnivå i kroppen:
* Justerar blodets PH-värde.
* Gynnar blodcirkolationen.
* Gynnar kolesterolsänkande processer i kroppen.
* Stabiliserar funktionerna hos nerv och hjärncellerna.
* Gynnar levercellernas regenererande processer.
* Gynnar proteinnedbrytning i kroppen.
* Gynnar kreatintransporten.
* Påverkar vårt blodsocker.
* Påverkar hjärtats rytm.
Men vid överskott påverkas flera av dessa funktioner negativt. Främst då hjärtat och
vårt blodsocker. Efter ett par burkar energidryck kan taurinhalten vara så hög att
blodsockret sjunket till en farlig nivå. (kallas Hypoglykemi)
Energidrycker anses till och med ha orsakat dödsfall
Med hänvisning till ovanstående önskar undertecknad att SFP arbetar för
Att arbeta för att förbjuda användningen av energidrycker i offentliga
sammanhang
Att arbeta för att begränsa användningen av energidrycker genom att lagstifta om
åldersgräns för dessa
Thérèse Meriheinä
Lovisa
- 6/32 -
Motioner till partidagen 2010
Partistyrelsens utlåtande:
Från det att de lanserades har energidrycker varit ifrågasatta, och på grund av detta finns
det få livsmedel som har blivit så utredda som energidrycker. Energidrycker, och olika
ingredienser i energidrycker, har utretts av vetenskapliga experter i enskilda länder
liksom av EFSAs (den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndighetens) experter i flera
omgångar. Ingen av dessa utvärderingar har påvisat att energidrycker är hälsofarliga vid
måttlig konsumtion. Dock kan påpekas att överkonsumtion eller extremkonsumtion av
livsmedel och substanser – även av något så oskyldigt som vatten – kan ge ohälsa.
Koffein
Skribenten är orolig för hur olika ingredienser i energidryckerna påverkar unga
användare. En burk energidryck, 250 milliliter, med en koffeinhalt på 320 milligram per
liter, motsvarar i koffeinmängd ungefär en vanlig kopp bryggkaffe (1,5 dl). Det
förekommer även energidrycker med betydligt högre koffeinhalter. Koffein stimulerar
andning och hjärtverksamhet. Dessutom är koffein vätskedrivande. Om man får i sig för
mycket koffein kan man till exempel drabbas av sömnproblem, huvudvärk, ångest och
oro, yrsel och hjärtklappning. Stora mängder koffein kan ge illamående, kräkningar och
diarré.
Glukuronolakton
Glukuronolakton bildas när de kolhydrater, glukos eller stärkelse vi får i oss via maten
bryts ner i kroppen. Glukuronolakton finns även naturligt i många vanliga livsmedel i
små mängder. Enligt EFSAs utvärdering medför inte den mängd glukuronolakton man
får i sig via energidrycker hälsofara.
Taurin
Taurin är en aminosyra som förekommer naturligt i livsmedel från djurriket. Taurin
bildas även i människokroppen. EFSA har utvärderat taurin och kommit fram till att de
mängder som ingår i energidrycker inte medför hälsofara Taurin förekommer i alla
livsmedel från djurvärlden, men inte i grönsaker och frukter. En kost där fisk- och
köttprodukter ingick innehöll 120-130 mg taurin per dagsintag. En lakto-ovo-vegetarisk
kost innehöll 17 mg taurin per dagsintag och en vegankost inget taurin alls.
Energidrycker innehåller ofta 4000 mg taurin per liter, en burk på 2,5 dl innehåller då
1000 mg taurin. Det finns inga känsliga grupper definierade för Taurin. EFSA har
utvärderat taurin och kommit fram till att de mängder som ingår i energidrycker inte
medför hälsofara
Guarana
Guarana är en växt som härstammar från Brasilien och som urbefolkningen i årtusenden
använt som naturmedicin. Växten förknippas med många positiva effekter, såsom höjd
prestation, förbränning av fett, förebyggande av sjukdomar, stimulerad hjärnverksamhet
och förhöjd potens. De kortvariga effekterna som guarana medför bygger vanligen på
växtens höga koffein- och tanninhalt. Guaranaextrakt innehåller 3,5-5 % koffein. Vilken
inverkan de övriga ingredienserna har är man inte säker på. De guaranahaltiga
produkternas inverkan skiljer sig inte från andra koffeinhaltiga produkters. På andra
inverkningar som förknippats med guarana har inte fåtts några vetenskapliga bevis.
Bieffekterna som hänför sig till guarana är de samma som för övriga koffeinhaltiga
produkter.
- 7/32 -
Motioner till partidagen 2010
Unga och energidrycker
Livsmedelssäkerhetsverket Evira deltog i ett projekt där barns och ungdomars
exponering för koffein i de nordiska länderna bedömdes. I riskvärderingen noterades
redan vid små koffeinmängder skadliga effekter såsom ökad koffeintolerans,
abstinenssymptom, ångest och spänningstillstånd.
Enligt publicerade undersökningar orsakar en cirka 15 mg daglig dos av koffein hos en
ung person som väger 50 kg i allmänhet inga skadeverkningar, men redan vid doser över
50 mg kan koffeintoleransen öka. Ökad tolerans är ett tecken på koffeinberoende, som
utvecklas vid regelbundet intag. Ångest och spänningstillstånd noteras vid dagsdoser
över 125 mg. Hos personer med lägre kroppsvikt uppkommer skadeverkningar vid
mindre koffeinmängder. Det verkar också finnas individuella skillnader i känsligheten
för koffeinets skadeverkningar.
Av en kopp kaffe (0,2 l) får man i sig cirka 100 mg koffein, en burk energidryck (0,33 l)
ger cirka 105 mg och en flaska coladryck (0,5 l) cirka 65 mg. Hos vuxna som använder
koffeinhaltiga produkter kan redan en mycket liten mängd koffein (cirka 85 g koffein
hos en person som väger 60 kg) orsaka sömnstörningar. Även hos barn kan koffein
orsaka sömnstörningar, men det har inte gjorts några omfattande studier av detta.
Koffeinet stimulerar det centrala nervsystemet och gör det därför svårare att somna, det
försämrar sömnens kvalitet och förkortar nattsömnen.
Beträffande finländska ungdomar kom uppgifterna om konsumtionen av koffeinhaltiga
drycker från projektet om förebyggande av riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar
(STRIP-projektet). Uppgifter om konsumtionen hade samlats in bland 14–15-åriga
ungdomar under åren 2004–2006. Ungefär hälften av ungdomarnas familjer hade under
hela den undersökta tidsperioden, ända från tidig barndom, fått individuell rådgivning
om näring och levnadssätt.
Ungdomarnas viktigaste koffeinkällor var coladrycker och kaffe. Från vardera fick de
cirka 37 % av det dagliga koffeinintaget. Från te fick ungdomarna 21 % och från
energidrycker 5 % av det dagliga koffeinintaget. Av ungdomarna var det dock bara cirka
5 % som dagligen drack kaffe och coladrycker i sådana mängder att ökad
koffeintolerans kan förekomma (koffein över 50 mg). Då man räknar ihop
ungdomarnas koffeinintag från kaffe, cola- och energidrycker, choklad och andra källor,
blir den verkliga exponeringen sannolikt betydligt större.
För att begränsa ungdomars intag av koffein borde man minska åtgången av alla de
vanligaste källorna, vilka är kaffe, cola-drycker, choklad och energidrycker. Ett steg på
vägen är att inte erbjuda dessa varor i skolorna ur automater, vilket redan förverkligats i
betydande omfattning. I hemmet har i sin tur föräldrarnas levnadsvanor kanske den
relevantaste inverkan på matvanorna. I handels- och industriministeriets förordning om
förpackningsföreskrifter regleras märkningar bl.a. på produkter som innehåller koffein.
Dessutom har livsmedelsverket gett ytterligare rekommendationer för märkning av
produkter med hög koffeinhalt, eftersom de inte ansett att förordningens föreskrifter är
tillräckliga.
Partistyrelsen föreslår för partidagen
att SFP genom sina förtroendevalda verkar för att livsmedelsverkets Eviras
rekommendationer om märkning av produkter med hög koffeinhalt genom
förordningen om förpackningsföreskrifter skall göras bindande.
- 8/32 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 53
Biltillverkning
Sfp i Nagu är orolig över den utveckling som framträtt bland nyare bilar. Det är helt
enkelt omöjligt att själv utföra enkla reparationer och till och med att byta lampknoppar.
Förutom att en slocknad lampa innebär ett verkstadsbesök med orimligt stora kostnader
som följd, innebär situationen en säkerhetsrisk och innehåller också en glesbygdsaspekt.
Många i glesbygden kan ha timmars färd till närmaste verkstad, och ett lampbyte som i
praktiken är en mycket lätt uppgift kan ta hela dagen. Detta är att undervärdera
användarnas förmåga att själva ta hand om sina bilar och ett sätt att tvinga kunderna till
verkstäderna. Det största problemet är dock den säkerhetsrisk det innebär att tvingas
köra långa vägar med slocknad lampa innan man kommer till en verkstad.
Vi är medvetna om att detta inte är en fråga som kan regleras på nationell nivå, men
gärna skulle vi se att Sfp skulle föra fram problematiken med biltillverkarnas
monopoltagande över enkla uppgifter på olika nivåer.
Sfp i Nagu önskar
att Sfp i riksdag och regering samt på EU-nivå för fram krav på ett förbud mot att
tillverka bilar så att enkla reparationer, av typen byte av lampor, är omöjliga att
utföra själv.
Sfp i Nagu
Alice Björklöf
Mikael Holmberg
Partistyrelsens utlåtande:
Biltillverkarna har redan länge byggt sina bilar så att det blir allt svårare för den vanliga
bilisten att utföra reparationer själv. Denna utveckling har många orsaker. Mycket styrs
naturligtvis av produktionskostnaderna.
Bilarna blir också hela tiden mer komplicerade. När man förr kunde reparera sina bilar
med en skiftnyckel, ståltråd och lite silvertejp så står vi idag inför det faktum att det
mesta i våra bilar styrs och regleras av elektronik och datorer.
Biltillverkarnas svaga intresse för att bilägarna själva försöker reparera sina bilar har
säkert många orsaker, men dels vill biltillverkarna säkert gynna sina egna
märkesverkstäder och dels är man rädd för att många bilägare kan ställa till mer skada än
nytta om de försöker reparera nya bilars komplicerade system. Ett effektivt sätt att få
konsumenterna att använda sig av märkesverkstäder är att häva garantin ifall
reparationer utförts av andra än märkesverkstäder. Det finns redan lagstiftning om att
tvinga biltillverkare öppna upp för andra mekaniker och verkstäder än deras egna
märkesverkstäder. Det bärande argumentet här handlar om öppen konkurrens.
- 9/32 -
Motioner till partidagen 2010
Onekligen har motionären rätt i att det är frustrerande att händiga bilägare inte själv kan
utföra enkla lampbyten och dylika åtgärder. Frågan är dock om problemet är av den art
att man ska aktualisera enbart denna fråga EU-nivå. Det som man kan göra, är att vi
följer med den lagstiftning som gäller biltillverkare och verkar i dessa frågor utgående
från ett konsumentperspektiv.
Partistyrelsen föreslår för partidagen
att SFP i Europaparlamentet följer med den lagstiftning som gäller biltillverkare
och vid tillfälle verkar i dessa frågor utgående från ett konsumentperspektiv.
- 10/32 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 54
Erkänn hatbrott!
De intoleranta rösterna ökar i styrka. Fanatiska religiösa och/eller rasistiska rörelser får
allt större utrymme att sprida propaganda som uppmanar till hot och våld mot
minoriteter. Allt fler människor tvingas leva i rädsla för att bli attackerade enbart på
grund av sin hudfärg, religion eller sexuella läggning.
År 2008 kom betydligt fler misstänkta hatbrott än tidigare till polisens kännedom. Enligt
Polisyrkeshögskolans årliga utredning anmäldes 859 misstänkta rasistiska brott eller
andra hatbrott till polisen i fjol. Med hatbrott avses handlingar vars motiv är fördomar
eller fientlighet mot den referensgrupp som offret representerar. Som begrepp omfattar
det även rasistisk brottslighet. Motivet till handlingen kan även vara offrets religiösa
övertygelse, sexuella eller könsrelaterade läggning eller handikapp.
Hatbrott ökar fördomar, rädsla och fientlighet mellan olika människogrupper. Antalet
hatbrott har ökat märkbart i och med Internet och särskilda hatgrupper har uppstått på
nätet. Den så kallade hattalsbrottsligheten har blivit global. Cyberrymden, som
överskrider ländernas gränser, gör det möjligt att kringgå nationell lagstiftning, vilket gör
det svårt att ställa förövarna till svars.
Finlands aktuella lagstiftning fastställer inte hatbrott som en egen form av brottslighet.
Det är dags att tänka om och stifta dessa i lag. Finland bör också ta ett tydligt och
officielt avstånd från hatbrott. Vi måste tillsammans öka medvetenheten hos
allmänheten för att få fler utsatta att anmäla.
Svensk Ungdom föreslår:
att SFP jobbar för att hatbrott fastställs som en egen form av brottslighet
att hatbrott stiftas i lag
Oscar Ohlis
Förbundsordförande
Silja Borgarsdottír Sandelin
Förbundssekreterare
Partistyrelsens utlåtande:
Vår strafflag kriminaliserar inte hatbrott som sådana. Hatet eller våldet måste ta uttryck i
någon specifik form. Den mest centrala kriminaliseringen av hatbrott är hets mot
folkgrupp. Paragrafen fick sin nuvarande form år 1995 och för att bli fälld skall man
sprida uttalanden eller andra meddelanden till allmänheten i vilka en nationell, etnisk,
raslig eller religiös grupp eller en annan med dessa jämställbar folkgrupp hotas, förtalas
eller smädas. Ifall en vis person däremot t.ex. inte släpps in på krogen pga. sin hudfärg,
är det frågan om diskriminering.
Rasism har också straffrättslig betydelse när det är det bakomliggande motivet till våld
eller vissa andra brott. Om någon misshandlar en person uttryckligen pga. dennes
- 11/32 -
Motioner till partidagen 2010
etniska ursprung kan det rasistiska motivet fungera som straffskärpningsgrund. Men i
dessa fall krävs det att ett annat brott sker, och det rasistiska elementet tas i beaktande
när straffet döms ut.
I en färsk finsk studie gjord för polisyrkeshögskolan (Reports of the police college of
Finland 85/2009) har man utrett hur stor andelen hatbrott i Finland egentligen är,
eftersom man inte direkt kan läsa ut det från brottsrubriceringen av fällda domar. Det
typiska för ett hatbrott är att gärningsmannen och offret inte alls eller inte på ett
betydande sätt känner varandra och att brottet sker uttryckligen för att offret
representerar en viss grupp. Enligt undersökningen kan 859 brott som rapporterades åt
polisen år 2008 klassas som hatbrott. Av dessa innehöll 88 % rasistiska element, 6 %
baserades på religion, 3 % på sexuell inriktning och 3 % på att offret var handikappat.
Den senaste utvecklingen har visat att vår straffrätt inte räcker till när det gäller att
komma åt hatbrott, isynnerhet när det gäller främlingsfientliga skriverier på internet.
Justitieministeriet tillsatte en arbetsgrupp för rasistiska brott som fick sitt arbete färdigt i
januari 2010. Gruppen föreslår att man godkänner Europarådets tilläggsprotokoll om
kriminalisering av gärningar av rasistisk och främlingsfientlig natur begångna med hjälp
av datorsystem. I praktiken betyder det bl.a. att hets mot folkgrupp uppfylls genom att
man ställer rasistiskt material till förfogande via länkar. Förslaget skulle också göra det
tydligt att rasism som motiv kan vara en straffskärpningsgrund i alla brott och att
juridiska personer, dvs. samfund och företag kan bli straffrättsligt ansvariga för vissa
gärningar som kan betecknas som hatbrott.
Partistyrelsen föreslår partidagen att partiets företrädare i riksdag och regering verkar för
att hatbrott klart definieras i straffrätten,
att upprätthållare av diskussionsforum på nätet åläggs ett utgivaransvar.
- 12/32 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 55
Erkänn förekomsten av hedersmord!
Varje år dör 5000 kvinnor i någon form av hedersmord enligt FN:s beräkningar. FN
kallar det för det mest extrema symptomet på diskriminering av kvinnor.
Hedersmord, eller skammord, bottnar inte i en viss religiös övertygelse. Hedersvåld
förekommer i olika länder och samhällen och är kulturellt i det avseende att familjen är
hierarkiskt uppbyggd där äldre bestämmer över yngre, män över kvinnor. Och mannens
bibehållna heder är hela familjens sak.
I Sverige har uppmärksammade fall av hedersmord fått samhället att reagera.
Alla mänskor, oberoende bakgrund, har rätt till ett tryggt liv och ett likvärdigt
rättsskydd. Det finns ingenting sådant som kulturellt berättigat våld.
Finländska myndigheter bör och kan bli bättre utrustade att bemöta situationer där en
person utsätts för hedersvåld. Det behövs förebyggande åtgärder så att ingen i Finland
blir hedersmördad.
Svensk Ungdom anser att Svenska folkpartiets representanter i kommunerna, riksdag
och regering bör arbeta för att:
de finländska myndigheterna erkänner förekomsten av hedersmord och utbildas
att handskas med hedersmord
Finland skärper lagstiftningen så att myndigheter måste ingripa vid misstanke om
hedersvåld
Oscar Ohlis
Förbundsordförande
Silja Borgarsdottír Sandelin
Förbundssekreterare
Partistyrelsens utlåtande:
Hedersmord och familjevåld är nära besläktade. Precis som motionären säger bottnar
hedersmord inte i en viss religiös övertygelse, och förekommer i olika länder och
samhällen. Man kan rikta kritik mot Finland och andra skandinaviska länder i det
hänseende att fall där en kvinnlig medlem av en släkt som hör till en etnisk minoritet blir
dödad eller misshandlad av sin man eller släkting, uppmärksammas med stora rubriker i
pressen, samtidigt som brutala våldsdåd inom familjer som hör till
ursprungsbefolkningen ofta förbigås med en liten artikel. I Finland dödas varje år lika
många kvinnor av sin make som det i Jordanien och Turkiet dödas kvinnor i s.k.
hedersmord.
De mest betydande skillnaderna mellan hedersvåld och familjevåld är att hedersvåldet
alltid är sammankopplat med sexualmoralen, att det för hedersvåld oftast finns någon
sorts offentlig legitimitet och att man med hedersvåld försöker bevara förövarens status
gentemot utomstående medan familjevåld upprätthåller maktfördelningen inom
- 13/32 -
Motioner till partidagen 2010
familjen. Likheter mellan våldsmotiven är att de anknyter till kvinnans ställning i
samhället, båda har att göra med maktutövning och båda kan leda till offrets död.
Den finländska straffrätten skyddar människor från hedersvåld lika bra eller dåligt som
den skyddar människor från övrigt familjevåld. I regel borde hedersmord uttryckligen
kunna dömas som mord eftersom gärningen är planerad och övervägd. Andra exempel
som har nära anknytning till hedersvåld är t.ex. om en far hindrar dottern från att gå till
skolan eller ut genom att låsa in denna i lägenheten eller hota med våld. I de just
nämnda fallen uppfylls frihetsberövning och olaga hot. I vår kommer regeringen att
godkänna ett handlingsprogram mot närståendevåld.
När det gäller hedersvåld är förebyggande verksamhet det väsentliga eftersom
gärningsmannen efter dådet t.o.m. kan komma i åtnjutande av respekt från släktens håll.
I Finland har Mannerheims barnskyddsförbunds nyländska krets åren 2007-2009
organiserat utvecklingsprojektet AMORAL som bl.a. resulterat i en bok om
hederskonflikter med instruktioner om hur man kan förebygga hedersvåld och arbeta
med offer. Man skall inte heller glömma bort att det viktigaste arbete för att förebygga
hedersvåld bland etniska minoriteter är att deras egna representanter arbetar mot det
och sprider information om vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet i det Finska
samhället. Ett bra exempel här är årets flyktingkvinna Nasima Razmyar som fått sitt
erkännande bl.a. för sitt arbete mot hedersvåld.
Partistyrelsens föreslår för partidagen att partiets företrädare riksdag och regering verkar
för
att finländska myndigheter utbildas i att identifiera risksituationer för hedersvåld,
att effektiva åtgärder för stävjandet av familjevåld vidtas med stöd av det
kommande handlingsprogrammet för våld mot kvinnor.
- 14/32 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 56
Fri konkurrens gällande avfallsbehandling
Kommunerna har ansvaret för att avfallstransporterna är ordnade i varje kommun.
Kommunen kan ordna transporterna på två sätt, antingen genom att själv sköta dem
(vanligtvis genom konkurrensutsättning), eller genom att förpliktiga fastighetsägarna att
göra individuella avtal med valfri transportfirma. På orter där avfallstransporterna har
skötts på basen av individuella avtal har kunderna i allmänhet varit mycket nöjda med
servicen.
I fråga om slutbehandlingen av avfall sköter kommunerna om behandlingen av
hushållsavfall. Dessutom finns det privata företag som har byggt upp moderna
anläggningar för avfallsbehandling, där målsättningen är återvinning till råmaterial och
endast i andra hand produktion av brännbart material och bara i undantagsfall
deponiavfall. Dessa privata anläggningar får behandla industri- och företagsavfall, men
inte hushållsavfall.
SFP bör besluta stöda prioritering av användning av privata transportföretag och en fri
marknadsekonomi, genom att uppmana kommunerna att göra konsekvensbedömningar
hur systemet med individuella kundbaserade företag påverkar lokala arbetsplatser och
ortens näringsliv, samt kundernas önskemål om valfrihet.
På riksnivå bör SFP verka för att påverka lagstiftningen gällande avfallshantering så att
innovativ återvinning av avfall kan underlättas genom att tillåta privata
avfallshanteringsanläggningar också gällande hushållsavfall och på det viset skapa en
sund konkurrens som i sista hand kommer kunderna till godo genom prissättningen av
avfallsavgifter. Målsättningen bör vara att kommunerna agerar på marknaden om det
finns marknadsbrist i utbudet, men tillåta fri konkurrens där det är möjligt.
Den av SFP i Pargas Centrum 18.3.2010 enhälligt godkända motionen lyder:
att SFP för att gynna fri marknadsekonomi och innovativ återvinning av avfall
verkar för fri konkurrens både gällande transport av hushållsavfall som gällande
slutbehandlingen och återvinningen av hushållsavfall.
SFP i Pargas Centrum rf.
Staffan Sundström
ordförande
Anders Kjellman
sekreterare
Partistyrelsens utlåtande:
I gällande avfallslag och speciellt i dess 6 § stiftas om de allmänna omsorgsplikterna vid
avfallshantering. Enligt avfallslagen är det i första hand avfallsinnehavaren, t.ex. en
privatperson, innehavare av ett företag eller en fastighet, som är ansvarig för att ordna
avfallshanteringen. Avvikande från denna huvudregel ansvarar även kommuner och
tillverkare av vissa produkter för avfallshanteringen.
- 15/32 -
Motioner till partidagen 2010
Kommunerna är förpliktade att ordna återvinning och hantering av avfall från hushåll samt
problemavfall som uppstår i jordbruket. Utöver detta skall kommunen sköta om avfall från
offentlig förvaltning och serviceverksamhet som till beskaffenheten, sammansättningen och
mängden kan jämföras med avfall från hushåll.
Kommunen bär ansvaret för transport av avfall från bosättning och därmed jämförbart
avfall. Transporterna ska i regel ordnas inom hela kommunen. Kommunerna kan ordna
transporterna själva eller på avtalsbasis. Vid avfallstransport som kommunen ordnar själv
konkurrensutsätter kommunen transporterna för kommunbornas räkning. Vid transporter
som baserar sig på avtal sköter avfallsinnehavaren själv konkurrensutsättningen.
Kommunen beslutar på vilketdera sättet transporterna ordnas i kommunen.
I regeringsprogrammet för Matti Vanhanens andra regering nämns en helhetsförnyelse av
avfallslagstiftningen. Utlåtanderundan för förslaget till ny avfallslag tog slut den 8 april 2010.
Den för ändamålet tillsatta arbetsgruppen kommer att fortsätta sitt arbete till och med
hösten 2010.
Frågan om sättet på hur kommunerna organiserar avfallstransporten av det samhällsavfall
som ligger på kommunernas ansvar har delat arbetsgruppen, varför Miljöministeriet i sin
begäran om utlåtande har bett utlåtandeinstanserna ta ställning till två olika alternativa
förslag (§ 24). I det ena förslaget kan kommunen besluta att den inte ordnar avfallstransport
för de former av avfall som nämns skilt. I detta fall ska avfallsinnehavaren besluta om
avfallstransport tillsammans med transportören. Enligt detta alternativ ordnar kommunen
avfallstransport för annat samhällsavfall enligt § 23 i förslaget, som i regel innebär att
avfallet hämtas från fastigheten. Det avfall som enligt förslagets § 22 skulle omfattas av
kommunens avfallshanteringsskyldighet motsvarar dagens läge (jfr stycke 2).
Enligt det andra alternativet till § 24 kan kommunen besluta att den inte ordnar transport av
avfall som ligger på kommunens ansvar. Då ordnar avfallsinnehavaren om transport med
transportören. Detta beslut kan gälla en hel eller delar av en kommun.
Avfall får enligt förslaget tas emot för transport enbart av en kommun eller av en
transportör som kommunen har avtal med. Om avfallstransporten sköts helt eller delvis
enligt § 24 skall fastighetsinnehavaren komma överens med transportören om transport.
Kommunen åläggs även att planera och ordna avfallshanteringen så att tillräckligt
mångsidiga tjänster finns till avfallsproducenternas och fastighetsinnehavarnas förfogande.
Kommunen skall kunna ordna sin avfallshantering genom att ordna den själv, i samarbete
med andra kommuner, genom medlemskap i en samkommun eller genom att köpa tjänsten.
Enligt § 27 i förslaget får avfall enbart överlåtas åt en sådan aktör som enligt anteckning
eller godkännande i avfallshanteringsregistret eller enligt lov i miljövårdslagen har rätt att
motta sagda avfall. Om dylika inte krävs bör mottagaren ha tillräcklig ekonomisk och
teknisk kapacitet att ta mot och ta hand om avfallet.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att Svenska folkpartiets representanter i riksdag och
regering arbetar för
att den nya avfallslagstiftningen får en utformning som stöder kommunernas
självbestämmanderätt samt en hållbar och säker avfallshantering.
- 16/32 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 57
Offentlig upphandling
Lagen om offentlig upphandling samt dess konsekvenser diskuteras och dryftas aktivt i
kommunerna. Vi är bekymrade över den utveckling som sker i våra städer och
kommuner, där offentlig upphandling av människonära tjänster kan leda till att barn,
äldre personer och personer med funktionsnedsättning rivs upp från trygga boende- och
vårdförhållanden och placeras i ny miljö med nya människor.
Det oaktat upplever Svenska Kvinnoförbundet att lagen om offentlig upphandling
fortsättningsvis skall tillämpas gällande såväl varor som tjänster eftersom
konkurrensutsättning syftar till att ge ett mervärde och ett komplement till den
kommunala servicen. Lagen finns också till för att förhindra icke-transparenta processer
och beslut, vilka kan leda till att servicens eller varans kvalitet och värde inte bedöms på
ett rättvist sätt.
Det är känt att upphandlingsprocesser i kommunerna har gett upphov till ifrågasatta
följder. Genom att kommunerna blir mera kvalitetsmedvetna upphandlare så kommer
också resultaten av upphandlingsprocesserna att bli mera ändamålsenliga.
Svenska Kvinnoförbundet yrkar på att Svenska folkpartiet verkar för:
att Kommunförbundet gör en konsekvensbedömning i frågan om hur stora
andelar kostnad och kvalitet man kan ha i upphandling av sociala tjänster.
Målsättningen skall vara att kvalitet och kostnad bör väga lika i upphandling av
sociala tjänster såsom åldringsvård och dagvård.
att kommunerna åläggs ställa kraven i offentliga upphandlingar så att service inte
kvalitativt försämras för de personer som tar del av den.
att våra representanter i riksdagen omprövar hur EU-direktivet tillämpas på
offentlig upphandling av service-, vård- och omsorgstjänster.
Svenska Kvinnoförbundet r.f.
Carola Sundqvist
Förbundsordförande
Agneta Udd-Saarela
Generalsekreterare
- 17/32 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 58
Behov av lindrigare upphandlingslagstiftning och utvidgat
servicesedelutnyttjande
Gällande lagstiftning om offentlig upphandling är relativt ny. Nuvarande lag (348/2007)
trädde i kraft den 1 juni 2007. Vid godkännandet av lagen förutsatte riksdagen att
regeringen före utgången av 2008 lämnar en redogörelse om vilka effekter
upphandlingslagstiftningen haft för bland annat kvaliteten på tjänster.
I den äskade redogörelsen (SRR 7/2008) påstås att så mycket kritik inte anförts mot
själva lagstiftningen. Det här är nog en försköning av verkligheten. Lagen har en alltför
ensidigt företagsekonomisk utgångspunkt med påföljd att upphandlingsförfarandet är
alltför detaljreglerat. Symptomatiskt är att motsvarande lag i Sverige inte lika strängt
normerar principerna för offentlig upphandling.
Däremot medges i redogörelsen att lagens tillämpning samt upphandlingspraxisen
kritiserats. Här lyfts alldeles riktigt fram svårigheterna för små och medelstora företag för att inte tala om den tredje sektorns organisationer - att delta i anbudsförfarande av
personella eller ekonomiska skäl. Det kan leda till att stora företag med föga eller total
avsaknad av kännedom om lokala eller språkliga förhållanden vinner anbudstävlingen.
Det är därför lätt att instämma i de aspekter svenska riksdagsgruppens talare framförde i
riksdagsdebatten kring redogörelsen, när hon poängterade den språkliga dimensionen.
Likaså framhöll hon synpunkten att i fall med bristande konkurrens och utbud uppstår
lätt en situation att upphandlingen leder till korta avtal med hämmade nödvändiga
investeringar som följd.
Frågan om vilken tyngd dels priset, dels kvaliteten ska ges i anbudsförfrågan är ytterst
central. Lagens målsättning att effektivera användningen av offentliga medel är i princip
godtagbar. Det är sant att lagen möjliggör kvalitetens beaktande i olika skeden av
upphandlingsförfarandet. I praktiken har dock utkristalliserats en praxis med exempelvis
70 % tyngd på priset och 30 % tyngd på kvaliteten. Vi ifrågasätter på det bestämdaste
myten att kommuner och samkommuner alltid skulle göra ekonomiska vinster på
konkurrensutsättande. Låt oss ta ett exempel från upphandling av hälsocentralernas
läkarmottagningstjänster. Enligt en färsk undersökning (Hennamari Mikkola: Toimiiko
kilpailu
lääkäripalveluissa?,
Kunnallisalan
kehittämissäätiö,
2010)
har
konkurrensutsättandet av dessa tjänster endast i fåtalet kommuner och samkommuner
lett till inbesparingar. Dessutom finns drag av monopolställning, eftersom det största
företaget år 2008 stod för över 70 % av alla privata läkarserviceföretags omsättning om
ca 190 miljoner euro.
Ett sätt att ge kvaliteten en framträdande roll vid upphandlingen är att i anbudsförfrågan
spika priset/prestation. Så har man gjort i Tammerfors beträffande de olika formerna
för serviceboende för äldre. Anbudsgivarna tävlar således endast om vem som erbjuder
den bästa kvaliteten (kvalitetskonkurrens).
Bland negativa humana effekter av konkurrensutsättande, specifikt av boendeservice för
äldre, bör nämnas att resultatet kan bli en flytt av klienter från den tidigare
serviceproducentens utrymmen till den nya producentens utrymmen. Om det dessutom
rör sig om klienter med minnessvårigheter blir följden ännu mera förkastlig. Därutöver
kan insmyga sig en samhällsekonomisk förlust i form av att helt durabla utrymmen
förblir outnyttjade.
- 18/32 -
Motioner till partidagen 2010
Ett alternativ till offentlig upphandling är systemet med servicesedlar. Den nya lagen om
servicesedlar inom social- och hälsovården (569/2009) går mycket längre än den tidigare
såtillvida, att den kan tillämpas på i princip alla social- och hälsovårdstjänster som
ordnas av kommunerna/samkommunerna. På så sätt är den att jämföra med den
svenska lagen om valfrihetssystem. Begränsningarna för lagens tillämpande utgörs av
kommunernas attityd till systemet, brist på äkta marknadssituation eller svårigheter för
kommunen att produktifiera tjänster. Det är därför med glädje man tar del av Sitras
(Jubileumsfonden för Finlands självständighet) initiativ till och finansiering av ett
servicesedelprojekt med målsättningen att inkludera äldre- och handikapptjänster,
barndagvård, tandvård, primärvård och specialsjukvård i servicesedelsystemet.
Tammerfors är pilotkommun för ett första försök med servicesedlar för effektiverat
serviceboende.
Svenska Seniorer i Finland föreslår
att SFP medverkar till en uppluckring av upphandlingslagstiftningen för att råda
bot på de olägenheter som ovan relaterats,
att SFP:s representanter i kommuner och samkommuner, i den händelse
lagstiftningen inte luckras upp, arbetar för att ett upphandlingsförfarande tas i
bruk, som mera än för närvarande fokuserar på tjänsternas kvalitet och som
yttersta åtgärd tillämpar endast kvalitetskonkurrens, och
att SFP:s representanter i kommuners och samkommuners beslutande organ
arbetar för ett utvidgat utnyttjande av servicesedelsystemet i akt och mening att
öka valmöjligheterna för klienter och patienter samt främja samarbetet mellan den
kommunala social- och hälsovården, näringslivet och de privata
serviceproducenterna.
Gunvor Brettschneider
ordförande
Anhild Träskman
sekreterare
Partistyrelsens utlåtande på motionerna 57 och 58:
Målsättningen med upphandlingslagstiftningen är att säkerställa en fri rörlighet för varor
och tjänster och en välfungerande inre marknad, att effektivera användningen av
offentliga medel och främja upphandling av hög kvalitet och dessutom att främja en
ökad öppenhet i upphandlingen.
I statsrådets redogörelse från slutet av 2008 om hur upphandlingslagstiftningen fungerat
konstaterar statsrådet att verkningarna av upphandlingslagstiftningen troligen kan
bedömas bäst först om 5-7 år eller då upphandlingspraxisen enligt den nya lagen hunnit
bli etablerad – det vill säga 2012-2014. I redogörelsen ansåg man, som motionärerna
framhåller, att lagen stort sett anses fungera och fylla de kriterier som ställdes på den.
Social- och hälsovårdstjänsterna hör utan vidare till de viktigaste kommunala tjänsterna.
Kommunerna och samkommunerna köper social- och hälsovårdstjänster av privata
producenter för omkring 1,5 miljarder euro årligen. Svenska riksdagsgruppen framhöll i
debatten kring statsrådets redogörelse 2008 att upphandlingen inte får leda till osäkerhet
- 19/32 -
Motioner till partidagen 2010
bland de som använder sig av tjänsterna – till exempel som en följd av att man inte
kunnat använda sig av rätt tids- eller kvalitetsperspektiv. Här hart förstås upphandlaren
ett stort ansvar i definierandet av kvalitetskriterierna.
Precis som motionärerna också framhåller är det skäl att ge systemet med
servicesedlarna större uppmärksamhet. Genom att ge kunden, dvs. användaren, större
inflytande kan man också garantera att kunden får just den service han eller hon
behöver, dessutom på sitt modersmål.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att SFP:s förtroendevalda arbetar för
att tillräckligt vikt sätts vid kvalitetskriterierna och språket i upphandlingen
av social- och hälsovårdstjänster,
ett utvidgat utnyttjande av servicesedelsystemet i akt och mening att öka
valmöjligheterna för klienter och patienter samt främja samarbetet mellan
den kommunala social- och hälsovården, näringslivet och de privata
serviceproducenterna,
att höja den nedre värdegränsen för upphandlingsplikt,
att våra förtroendevalda utbildas i lagstiftningen om offentlig upphandling.
- 20/32 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 59
Jämställdhet mellan kvinnor och män på lokal och regional nivå
I statliga kommittéer, delegationer och andra motsvarande statliga organ samt i
kommunala organ och organ för kommunal samverkan, med undantag för
kommunfullmäktige, skall kvinnor och män vara representerade till minst 40 procent
vardera, om inte särskilda skäl talar för något annat.
Myndigheter och alla de parter som ombeds utse kandidater till de organ som nämns i 4
a § i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män skall i mån av möjlighet föreslå
både en man och en kvinna för varje post.
Den europeiska deklarationen om jämställdhet mellan kvinnor och män på lokal och
regional nivå är ett bra verktyg för att främja jämställdheten i kommunerna. Ett fåtal
finländska kommuner och landskapsförbund har hittills godkänt deklarationen.
Kommunförbundet rekommenderar att kommunerna och landskapsförbunden
godkänner deklarationen.
Denna deklaration innehåller bl.a. en punkt där det sägs att:
”Ett representativt deltagande av kvinnor och män i beslutsprocessen är en
förutsättning för ett demokratiskt samhälle. För att rätten till jämställdhet skall
förverkligas krävs att kommuner och regioner vidtar alla lämpliga åtgärder och antar alla
lämpliga strategier för att främja en balanserad fördelning mellan kvinnor och män, på
alla nivåer i beslutsprocessen. Framför allt skall myndigheterna fästa uppmärksamhet
och sträva efter att förändra de förhållanden, som hindrar att jämställdhet uppnås.”
Svenska Kvinnoförbundet yrkar på att Svenska folkpartiet genom sina representanter
verkar för:
att kommunerna skall godkänna den europeiska deklarationen om jämställdhet
mellan kvinnor och män på lokal och regional nivå.
att varje kommun, de facto, tillsätter en jämställdhetskommitté, som följer upp
hur jämställdheten genomförs i kommunen, samt påtalar missförhållanden.
att reglerna kring utnämnandet av ledamöter i kommunala nämnder och andra
organ tillämpas så att könskvoterna inte kringgås.
Svenska Kvinnoförbundet r.f.
Carola Sundqvist
Förbundsordförande
Agneta Udd-Saarela
Generalsekreterare
- 21/32 -
Motioner till partidagen 2010
Partistyrelsens utlåtande:
CEMR – Council of European Municipalities and Regions – är de europeiska kommunoch regionförbundens samarbetsorganisation. CEMR´s deklaration om jämställdhet
mellan kvinnor och män på lokal och regional nivå är ett politiskt verktyg för att arbeta
med jämställdhet.
Den europeiska deklarationen om jämställdhet mellan kvinnor och män på lokal och
regional nivå är riktad till Europas kommuner och regioner. Dessa uppmanas att
underteckna den, att offentligt ta ställning för jämställdhetsprincipen och att inom sina
områden fullgöra sina åtaganden enligt deklarationen.
För att säkerställa att dessa åtaganden fullgörs förbinder sig varje undertecknare att
upprätta en jämställdhetsplan där den redovisar sina prioriteringar och åtgärder samt de
resurser som skall tilldelas för ändamålet.
Vidare förbinder sig varje undertecknare att samarbeta med alla institutioner och
organisationer inom sin kommun respektive region i syfte att främja skapandet av
verklig jämställdhet.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundläggande rättighet för alla och ett
omistligt värde i en demokrati. För att denna rättighet skall förverkligas är det
nödvändigt, inte endast att den erkänns i lag, utan också att den tillämpas effektivt på
alla områden, såväl politiska, ekonomiska och sociala som kulturella.
Trots att det finns talrika exempel på formellt erkännande av jämställdhetsprincipen och
trots att framsteg har gjorts på detta område, existerar jämställdhet ännu inte i
verkligheten. Kvinnor och män har inte samma rättigheter i praktiken. Sociala, politiska,
ekonomiska och kulturella skillnader finns fortfarande, till exempel löneklyftor och
politisk underrepresentation.
Dessa skillnader beror på en utbredd stereotypisering inom familjen, skolan, kulturlivet,
medierna, arbetslivet, samhällsorganisationen… Det finns många områden där insatser
kan göras om man använder nya metoder och genomför strukturförändringar.
Kommuner och regioner, som är de politiska nivåer som står folket närmast, har de
bästa förutsättningarna för att motverka att skillnaderna blir bestående och för att verka
för ett jämlikt samhälle. De kan, på grund av sina befogenheter och genom samarbete
med alla lokala aktörer, göra konkreta insatser för att främja jämställdhet.
Deklarationen innehåller sex principer samt råd om hur deklarationen kan tillämpas.
Deklarationen omfattar även trettio artiklar som utförligt beskriver jämställdhetsarbete.
Tanken är att kommuner och landsting i egenskap av stora arbetsgivare och ansvariga
för medborgarservice har ett stort ansvar för jämställdhet. Alla som skriver under
deklarationen åtar sig att ta fram en handlingsplan inom två år.
Den politiska församling som beslutar om ett undertecknande ansluter sig till
deklarationens sex principer om jämställdhet och förbinder sig därmed att verka för ett
förverkligande av dessa. Därutöver finns 30 artiklar som fungerar som ett stöd för hur
man går från ord till handling.
- 22/32 -
Motioner till partidagen 2010
Undertecknandet är frivilligt och varje kommun, landsting eller region har rätt att göra
en självständig bedömning av vilken eller vilka frågor i deklarationen som man vill
fokusera på.
Vidare ska undertecknaren utarbeta en handlingsplan för jämställdhet och tillsätta
nödvändiga resurser för att den genomförs. Ett undertecknande möjliggör också
erfarenhetsutbyte och att jämföra sig med andra kommuner, landsting och regioner –
både nationellt och internationellt.
I Finland har elva kommuner och regioner hittills antagit deklarationen, dessa är: Esbo,
Helsingfors, S:t Karins, Kuopio, Lahtis, Uleåborg, Salo, Åbo, Vanda, Österbotten,
(region), Nyland (region)
Partistyrelsen föreslår för partidagen att Svenska folkpartiet genom sina representanter
verkar för:
att kommunerna och landskapen undertecknar och genomför den europeiska
deklarationen om jämställdhet mellan kvinnor och män på lokal och regional nivå,
att varje kommun tillsätter en jämställdhetskommitté, som följer upp hur
jämställdheten genomförs i kommunen.
- 23/32 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 60
Reformera socialskyddssignumet!
Då ett barn föds som finsk medborgare tilldelas hon eller han ett socialskyddssignum.
Då det är fråga om en flicka, får hon en jämn siffra i nästsist i signumet, medan en pojke
får ett udda tal.
SU anser att det nuvarande socialskyddssignumet kränker den personligaintegriteten av
individer som föds tvåkönade, dvs. personer som är intersexuella. I Finland föds årligen
ca 20 intersexuella personer och oftast opereras barnen vid födseln. Då bestämmer
föräldrarna och läkarna vilket kön barnet skall ha. Problemet är dock att dessa barn inte
får välja sitt kön själva, och ofta genomgår de en identitetskris då de växer upp. Vi
upplever att dessa barn inte har en chans att själva avgöra sin identitet, utan stämplas
med ett kön, som ofta kan vara motsatt till vad personen upplever sig som.
Socialskyddssignumet kan t.ex. skapa problem då personen har ett manligt signum, men
ser ut som en kvinna. Personer som utför könsbyte har möjlighet att juridiskt bekräfta
sitt kön. Det krävs att man är 18 år, finsk medborgare eller permanent boende I Finland,
infertil, och att man upplevt ha levt i rollen av det andra könet åtminstone i två år. Allt
detta ska bekräftas av olika läkare, och då allt är bekräftat kan man ansöka om rättelse
till sitt socialskyddssignum.
SU anser därför att SFP bör arbeta för
att socialskyddssignumet blir könsneutralt.
Oscar Ohlis
Förbundsordförande
Silja Borgarsdottír Sandelin
Förbundssekreterare
Partistyrelsens utlåtande:
Enligt befolkningsdataförordningen består personbeteckningen av födelsetid,
individuellt nummer och kontrollbeteckning. Personer som har samma födelsetid skiljs
från varandra med individuellt nummer. Det individuella numret fastställs som ett
tresiffrigt tal, som är udda för män och jämnt för kvinnor.
Enligt lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens
certifikattjänster får en personbeteckning som registrerats i befolkningsdatasystemet
ändras, om det i enlighet med lagen om fastställande av transsexuella personers
könstillhörighet har fastställts att personen ska tillhöra det motsatta könet.
Personbeteckningen används för att identifiera människor i ett flertal olika system och
syften. Det som poängteras är att man med signumet på ett säkert sätt kan identifiera en
person. Ett av sätten vi identifierar personer är på basen av kön. Att man med hjälp av
signum kan identifiera ifall det är frågan om en man eller kvinna fyller även kravet på
kvalitativa personregister.
Partistyrelsen anser motionen vara besvarad med denna utredning.
- 24/32 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 61
Roderfylleri
Trafikkulturen i vårt land verkar ha försämrats under de senaste åren. Det behövs helt
klart arbete med attityderna, både bland unga förare och bland äldre. Ett specifikt
problem är ratt- och roderfylleriet, som skördar offer i en stadig takt. Spiknykterhet är
kanske ett ouppnåeligt ideal, men ändå värt att eftersträva. När promillegränserna är
markant högre till sjöss än på land, lockar det många båtförare att börja spela med hur
mycket man "får" dricka innan man ger sig ut i trafiken - och ett sådant spel är lika
destruktivt oberoende av vilket fordon man framför!
Jag föreslår därför att partidagen uppmanar riksdagsledamöterna att arbeta för en
sänkning av promillegränserna till sjöss till samma nivå som på land.
Karl af Hällström
Borgå
Partistyrelsens utlåtande:
Motionären är ute i ett aktuellt ärende. En revidering av lagstiftningen på denna punkt
kommer sannolikt att bli aktuell inom kort och det ger SFP goda möjligheter att påverka
frågan i önskad riktning.
Båtarna blir större och kraftigare och vattenjetarna blir snabbare och kvickare. I händerna på
en ovan eller vårdslös förare är de farliga och situationen förvärras flerfalt ifall föraren
dessutom är onykter. Men det är inte uteslutande monsterbåtar och vattenjetar som kan ställa
till problem. En roderfyllerist kan också med mindre och långsammare båtar orsaka
farosituationer åt andra, t.ex. i våra trånga skärgårdsfarleder.
En sänkning av promillegränsen skulle nödvändigtvis inte påverka de kraftigast berusade
förarna. Den som är kraftigt berusad bryr sig antagligen inte om ifall gränsen för roderfylla
passerades vid 0,5 eller 1 promille. Däremot uppskattar man på polisen att en sänkt
promillegräns minskar roderfylleri bland unga personer och bland de svagare berusade
roderfylleristerna.
I Sverige kommer man från och med sommaren 2010 att införa en promillegräns på 0,2
promille för båtar som är längre än 10 meter eller som kan köras i en hastighet på över 15
knop. Man har dessutom om promillegräns på 1,0 promille för grovt sjöfylleri.
I statsrådets principbeslut från år 2008 för den inre säkerheten, Ett säkert liv för alla - Program
för den inre säkerheten, konstateras att alkoholen är den största enskilda orsaken till olyckor och
olycksfall och att ökad fritid och ökad alkoholkonsumtion betyder fler trafikolyckor. För att
öka trafiksäkerheten till sjöss så har det ibland föreslagits att man skall införa körkort för
båtar som överskrider en viss storlek, hastighet eller en viss motoreffekt. Frågan har varit
uppe i delegationen för båtärenden (Veneilyasioiden neuvottelukunta) men det finns inget
konkret förslag.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att SFP arbetar för
att för båtförare införa en differentierad promillegräns enligt liknande system som
i Sverige.
- 25/32 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 62
Avskaffa parokialprincipen
Problemet: På grund av den så kallade parokialprincipen har jag inte kunnat höra till
en finlandssvensk församling på snart 10 år. Jag anser det är diskriminerande,
förnedrande, orättvist och oförsvarligt att inte ens de grundläggande rättigheterna är
tryggade för landets medborgare.
Bakgrund och kommentarer: Parokialprincipen gör också att finska personer tvingas
in i en finlandssvensk församling om det inte finns en finsk församling i kommunen.
Det tokigaste jag känner till är att vänner i Helsingfors-regionen som hela sitt liv arbetat
för en församling, flyttades mot sin vilja över till en annan församling i Helsingfors på
grund av kyrkans nya arrangemang av sina postningsrutiner. Är inte människorna viktiga
längre? Eller är det så att kyrktillhörigheten inte är så viktiga för människor i allmänhet
och därför händer ingenting för att avskaffa tvångsförflyttningarna?
Jag bifogar som bakgrundsinformation mitt förslag till Borgå stift den 15.3.2009.
Jag står givetvis personligen till förfogande för ytterligare information om situationen
och hur situationen borde vara i praktiken.
Om jag har rätt information är jag en person bland åtminstone 12.000 andra
finlandssvenskar som lider av orättvisan. Det finns med andra ord många experter på
problemet, så fråga dem!
Till min hustru Kristiina har jag sagt, att ibland är jag rentav avundsjuk på annat folk här
omkring i regionen som kan gå ”i kyrkan” på sitt eget modersmål, tyvärr måste jag åka
åtminstone 100 km till en finlandssvensk kyrka, men till den får jag inte ens höra.
Jag föreslår att
att partidagen besluter att genast vidta åtgärder för att avskaffa parokialprincipen
och för att få en sådan förändring till stånd att en finlandssvensk
församlingsmedlem kan höra till en finlandssvensk församling och till en önskad
finlandssvensk församling oberoende var han eller hon är bosatt i Finland.
Lars-Eric Numelin
Partistyrelsens utlåtande:
Parokialprincipen betyder att varje församling verkar på ett område och de som bor på
det området och hör till kyrkan, hör till den församlingen. På ett och samma område
kan verka flera församlingar, som t.ex. en finsk och en svensk församling. Den tyska
församlingens verksamhetsområde är hela landet.
Frågan om parokialprincipen är på det sättet aktuell att kyrkomötet har i år behandlat ett
förslag till att man kunde avvika från parokialprincipen och grunda så kallade
personförsamlingar vars verksamhet kunde betonas på något visst sätt. Tanken bakom
dylika församlingar har varit att t.ex. de som är mot kvinnliga präster skulle kunna samla
sig till en församling.
- 26/32 -
Motioner till partidagen 2010
Möjliggörandet av fri anslutning till församling har tidigare stött på patrull inom kyrkan
också på grund av att man varit rädd för att kyrkan då skulle förlora av sin
statskyrkokaraktär och att utvecklingen i värsta fall skulle leda till att den stora ickesynliga massan skulle åsidosättas i församlingarnas verksamhet.
Språket används emellertid som grund för annorlunda lösningar och det torde inte vara
en aktion mot kyrkan om man vill höra till en annan församling för att kunna få service
på svenska. Kyrkomötet kunde bra utforska möjligheten att avvika från
parokialprincipen på språklig grund. Då kunde den som har svenska som modersmål
även på sådana områden där det inte finns svenska församlingar höra till en
svenskspråkig enhet inom kyrkan.
Givetvis skulle detta gälla även för dem som har finska som modersmål och som bor på
ett område där det finns endast en svensk församling.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att SFP:s representanter jobbar för
att det inom kyrkan skulle vara möjligt att avvika från parokialprincipen på grund
av modersmålet.
- 27/32 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 63
Sänk åldersgränsen för utträde ur religionssamfund
Enligt finsk lag så måste man vara 18 år fyllda för att utträda ur ett religionssamfund. 15 år
fyllda får utträda endast med vårdnadshavarnas skriftliga samtycke. Detta är ologiskt I och
med att personer som fyllt 15 år är straffmyndiga.
Det val som föräldrarna gjort åt ett spädbarn följer med enda tills barnet är myndigt utan att
den unga personen själv kan påverka valet. Möjligheten för ungdomar att välja sin religion
skulle främja en öppen diskussion om tro och integritet inte minst i skolorna.
I och med en sänkt åldersgräns så skulle personer i högstadiets övre klasser och I gymnasiet
kunna utträda ur kyrkan och börja läsa livsåskådning i ett tidigare skede. Det skulle kunna
leda till en ökning av elever som läser livsåskådning, vilket i sin tur skulle kunna göra en
möjlig övergång till konfessionslös religionsundervisning smidigare. SU i Nyland anser att
det är orimligt att straffmyndiga personer som är minderåriga inte har religionsfrihet.
Svensk Ungdom anser att SFP bör arbeta för:
att åldersgränsen för utträde ur religionssamfund sänks till 15 år.
Oscar Ohlis
Förbundsordförande
Silja Borgarsdottír Sandelin
Förbundssekreterare
Partistyrelsens utlåtande:
Enligt religionsfrihetslagen (6.6.2003/453) har "var och en har rätt att besluta om sin
religiösa ställning genom att inträda i ett sådant religionssamfund som antar honom eller
henne som medlem eller genom att utträda ur det". Om barnen sägs att "ett barns
vårdnadshavare beslutar gemensamt om barnets religiösa ställning".
Religionsfrihetslagen följer med andra ord vår övriga lagstiftning om när man blir myndig.
Enligt samma lag kan dock "ett barn som fyllt femton år kan dock själv inträda i eller
utträda ur ett religionssamfund med vårdnadshavarnas skriftliga samtycke". Vidare kan "ett
barn som fyllt tolv år --- anslutas till ett religionssamfund eller anmälas ha utträtt ur det
endast med sitt eget skriftliga samtycke."
Det finns en möjlighet för minderåriga (15-18 år) att träda ut ur ett religionssamfund med
föräldrarnas samtycke. En vårdnadshavare kan ändra ett barns medlemskap (12-15 år)
endast med barnets samtycke. Det kan väl anses bra att möjligheten finns och att barnet då
måste öppet diskutera frågan med sina föräldrar, dvs. att man vill utträda ur
religionssamfundet.
I detta sammanhang måste påpekas att åldersgränsen för rösträtt i församlingsval har sänkts
till 16 och kommer att tillämpas för första gången i nästa församlingsval i november i år.
Partistyrelsen föreslår för partidagen
att motionen är besvarad med denna utredning.
- 28/32 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 64
Straff gällande spridning av och tittande på barnpornografi
Enligt den finska strafflagen är spridning av pornografisk bild en straffbar handling, och
leder till böter eller fängelse i två år (Strafflagen 17 kap. 18 §). Straffskalan för grov
spridning av barnpornografisk bild är fängelse i minst fyra månader och högst sex år (SL
18 a §). Även innehav av barnpornografisk bild eller film är straffbart enligt finsk lag,
och leder till böter eller fängelse i ett år (SL 19 §). Straffen för dessa brott kan anses vara
enhetliga med de övriga nordiska länderna.
Enligt den finska strafflagen är det inte straffbart att titta på eller att befatta sig med
barnpornografiska bilder som någon annan innehar. I Norge har man valt att
kriminalisera befattande med framställningar av sexuellt utnyttjande av barn. Med stöd
av denna bestämmelse kan den norska polisen spärra sidor med barnpornografiskt
innehåll. Den norska polisen har framgångsrikt lyckats spärra barnpornografiska sidor
och de kan även spara materialet för möjliga framtida åtal. I Finland har polisen rätt
upprätthålla och uppdatera en förteckning över webbplatser och internetsidor med
barnpornografiskt innehåll. Också teleföretagen har rätt att erbjuda sina tjänster så att de
inte kan användas till att få åtkomst till webbplatser med barnpornografi.
För tillfället finns en arbetsgrupp som arbetar kring hur den finländska lagstiftningen ska
förändras för att motsvara EU:s konvention för att förhindra sexuellt utnyttjande av
barn, som undertecknades av Finland år 2007. En stor fråga är också hur grooming ska
förhindras. Till exempel i England är det straffbart att ta kontakt med (främst via nätet)
omyndig person med sexuellt utnyttjande i åtanke.
Svenska Kvinnoförbundet yrkar på att Svenska folkpartiet genom sina representanter
verkar för:
att det görs nödvändiga förändringar i lagstiftningen så att polisen får rättigheter
att spärra nätsidor med barnpornografiskt innehåll, enligt den norska modellen.
att utöka polisens resurser för att förhindra spridning av barnpornografi.
Svenska Kvinnoförbundet r.f.
Carola Sundqvist
Förbundsordförande
Agneta Udd-Saarela
Generalsekreterare
- 29/32 -
Motioner till partidagen 2010
Partistyrelsens utlåtande:
Lagen om åtgärder som hindrar spridning av barnpornografi trädde i kraft år 2007.
Syftet med lagen är att skydda barn och trygga deras grundläggande rättigheter genom
att främja åtgärder som kan användas till att blockera åtkomsten till webbplatser med
barnpornografi vilka upprätthålls utomlands. Detta ger polisen i Finland samma
möjligheter som i Sverige, Norge och Danmark. Om webbplatser med olagligt material
upprätthålls i landet kan polisen stänga sidan och beslagta materialet, men när servern
finns utomlands finns det inget den finska polisen direkt kan göra. Därför har man
utfärdat möjlighet att blockera tillträde till webbplatser med olagligt
material.Lagstiftningen för spridning av barnpornografiskt material är i jämförelse
mellan de nordiska länderna strängast i Norge. Där fyller också vårdslöshet rekvisiten
för spridning av barnpornografi och det är straffbart att systematiskt titta på
barnpornografi.
Den av justitieministeriets utsedda arbetsgruppen har i sitt betänkande från den 4.5.2010
föreslagit att strängare straff ska dömas ut för sexualbrott mot barn och att nya
gärningar ska bli straffbara, bland dem beskådande av en sedlighetssårande föreställning
med barn. Reformen syftar till att framhäva hur fördömliga sexualbrott som riktar sig
mot barn är samt till att förebygga dem. Skyddet för barn ska förbättras genom att mer
noggrant än för närvarande kontrollera brottsliga bakgrunder hos personer som arbetar
med barn och s.k. grooming skall kriminaliseras.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att Svenska folkpartiet arbetar för
att SFP:s medlemmar i riksdag och regering arbetar för en skärpning av den
lagstiftning som skyddar barn mot sexualbrott.
- 30/32 -
Motioner till partidagen 2010
Motion 65
Tullaboratoriet bör få mer resurser
Tullaboratoriet gjorde år 2009 691 textiltest. Åttiotre produkter fyllde inte lagstadgade
krav. Förbjudna azofärger hittades huvudsakligen i scarfar från Indien och Kina.
Formaldehyd var ett annat farligt ämne som påträffades i overaller för barn, haklappar
och skötunderlag. Alla produkter var från asiatiska länder.
Vi konsumenter översvämmas av billiga produkter från dessa länder och de köps av
ungdomar för att de är billiga. Ju mer produkter det importeras från dessa länder desto
större risk för gifter i textilier. Tullaboratoriet följer lagstiftningen och EU:s
bestämmelser. Dock hinner inte tullaboratoriet undersöka textilier och borde därför ges
mer resurser, dvs mer pengar och personal.
Kristet Samhällsansvar i Finland r.f. föreslår
att SFP skall arbeta för att tullaboratoriet skall få mer resurser för att undersöka
importerade varor
Madeleine Wessman
ordförande
Lars-Erik Östman
sekreterare
Partistyrelsens utlåtande:
Tullaboratoriet är en expertenhet vid tullverket, som hör till finansministeriets
förvaltningsområde. Tullaboratoriet har hela landet som sitt verksamhetsområde. Vid
Tullaboratoriet arbetar nästan 80 personer och årsbudgeten är cirka 5 miljoner euro.
Faktureringen för avgiftsbelagda laboratorieundersökningar uppgår till knappa 2
miljoner euro per år.
Tullaboratoriet handhar undersökningar som gäller övervakningen av import och
export, tull- och accisbeskattningen eller andra av Tullens eller Tullaboratoriets
uppgifter. Tullaboratoriet betjänar i första hand Tullen, men i mån av befogenhet även
andra myndigheter, näringsidkare och övriga finländska och utländska
intressentgrupper.
Tullaboratoriet testar livsmedel och konsumtionsvaror, också textilier, för
produktsäkerhetens skull, och för att garantera korrekt exportstöd och beskattning.
Laboratoriet testar cirka 1-5 % av de importerade livsmedlen och konsumtionsvarorna
och i 10-15 % av dem hittar man halter som är mot bestämmelserna.
Testningen görs i enlighet med en testningsplan som baserar sig på olika uppgifter som
Tullen har tillgång till samt på en riskanalys. Därför hittas också en hel del problem
eftersom man på Tullaboratoriet vet var man skall söka.
Tullaboratoriets undersökningar är avgiftsbelagda med undantag av Tullens egna
undersökningar och undersökningar i samband med ansökningar om bindande
klassificeringsbesked. Undersökningsavgift uppbärs av varuhavaren för
- 31/32 -
Motioner till partidagen 2010
laboratorieundersökningar som utförts på tullmyndighetens initiativ och som behövs för
att reda ut överensstämmande med bestämmelser hos importerade livsmedel och
konsumtionsvaror.
Avgifternas storlek bestäms på basis av lagen om grunderna för avgifter till staten. För
undersökningar på uppdrag av företag och andra myndigheter tar man betalt av
uppdragsgivaren enligt avtal. Undersökningarna prissätts på företagsekonomiska
grunder.
Statens produktivitetsprogram gäller även Tullen som Tullaboratoriet är en del av. I
samband med den senaste budgeten satt riksdagen en miljon euro till i Tullens utgifter
(sammanlagt 162 892 000 för 2010) för att skötseln av Tullens uppgifter skulle försäkras.
Partistyrelsen föreslår för partidagen
att motionen är besvarad.
- 32/32 -
