Medicinsk Grundkurs

413x285 NYTT
08-11-20
12.39
Sida 1
ISBN 978-91-622-6605-9
9
www.bonnierutbildning.se
Medicinsk
Grundkurs
Urban Gillå
I serien ingår:
Vård- och omsorgsarbete Imborn/Åsbrink
Vård- och omsorgsarbete Kangas Fyhr/Wilhelmsson
Omvårdnad Wilhelmsson
Social Omsorg Kangas Fyhr
Etik och livsfrågor Ryberg
Människan socialt och kulturellt Cronlund
Psykiatri Andersson Höglund/Hedman Ahlström
Sjukvård Strömberg
Alternativ medicin Fjellström
Folkhälsokunskap Hultgren
Rehabilitering och habilitering Caplan/Sparre
Utvecklingsstörning och andra funktionshinder Gotthard
Socialpsykiatri Andersson Höglund/Hedman Ahlström
Hemsjukvård Haag/Karlsson
Geriatrisk omvårdnad och geriatrik Skog/Grafström
Lindrande vård Widell
Demens – omsorg och omvårdnad Abrahamsson
Arbeta i vård och omsorg Edqvist
Handbok i vård och omsorg Hansen/Åsbrink
Medicinsk Grundkurs
I boken beskrivs människokroppens byggnad och
funktion. Här redogörs för vanligt förekommande
sjukdomstillstånd samt deras diagnostik, vård och
behandling. I boken finns finns nya textavsnitt om
bl.a. Människans ursprung, Hälsorisker i olika åldrar,
Stamceller, Benskörhet, nya lagar om Smittspridning
och Skydd mot olyckor samt delegering av medicinska
arbetsuppgifter. Patientberättelser ger den studerande
en realistisk bild av hur sjukdomen påverkar den
enskilda människans vardag.
Varje kapitel inleds med mål och avslutas med
studieuppgifter av olika svårighetsgrad.
Boken finns inläst och kan laddas ner kostnadsfritt från www.bonnierutbildning.se
789162 266059
(8960-7)
Urban Gillå
BONNIERS
Med. grk. s 001-010
08-11-19
07.54
Sida 2
Bonnier Utbildning
Postadress: Box 3159, 103 63 Stockholm
Besöksadress: Sveavägen 56, Stockholm
Hemsida: www.bonnierutbildning.se
E-post: [email protected]
Order/Läromedelsinformation
Telefon 08-696 86 00
Telefax 08-696 86 10
Författare: Urban Gillå
Redaktör: Gertrud Lanestrand, e-post: [email protected]
Formgivning: Helen Miller Crafoord
Bildredaktör: Anders Florén
Omslagsillustration: Eva Fallström
Medicinsk Grundkurs
ISBN 978-91-622-6605-9
© 2005 Urban Gillå och Bonnier Utbildning AB
Andra upplagan
Fjärde tryckningen
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares
rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus-Presskopias avtal, är
förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och
huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För
information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman
eller Bonus-Presskopia.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare
och dömas till böter eller fängelse i upptill två år samt bli skyldig erlägga
ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.
Printed in Sweden by
Elanders Falköping 2009
5
Innehåll
1. Människans ursprung.
Läkekonstens historia 11
Vad är ärftlighet? 51
Människans ursprung 12
Cancersjukdomar 54
Cancer är många sjukdomar 56
Orsaker till cancer 56
Symtom 58
Diagnos 58
Behandling och omvårdnad 59
Kirurgisk behandling 59
Cytostatikabehandling 60
Strålbehandling 61
Hormoner och antihormoner 63
Cytokiner 63
Palliativ vård 63
Smärtbehandling – en viktig del
av omvårdnaden 64
Bröstcancer 66
Prostatacancer 71
Malignt melanom 74
Läkekonstens historia 14
Den antika medicinen 15
Läkekonsten under medeltiden
i Europa 15
Från 1500-talet till modern tid 16
Den moderna medicinens framväxt 18
2. Hälsa och ohälsa 19
Vilka faktorer påverkar din hälsa? 20
Hälsofaktorer och hälsorisker i olika
åldrar 21
Symtom – tecken på sjukdom 25
Diagnos – vilken sjukdom är det? 28
Provtagningar och undersökningar 30
Medicinska termer och begrepp 37
UPPGIFTER 40
3. Cellen, vävnader, organ och
organsystem 41
Cellens byggnad 42
Cellens ämnesomsättning 43
Cellen förökar sig genom delning 44
Cellerna har bestämda uppgifter 46
Stamceller 46
Celler av samma typ och utseende
bildar en vävnad 47
Olika vävnader bildar ett organ 49
Organ som samarbetar bildar
organsystem 49
UPPGIFTER 53
UPPGIFTER 77
4. Vårt fantastiska nervsystem 78
Nervcellen är unik 79
Centrala nervsystemet – CNS 79
Hjärnan och ryggmärgen 79
Hjärnans olika delar 81
Hjärnhinnorna 81
Hur fungerar storhjärnan? 82
Lillhjärnan – samordnaren 83
Hjärnstammen styr våra inre
organ 84
Ryggmärgen – omkopplingsstation
mellan hjärnan och kroppen 84
6
Perifera nervsystemet – PNS 84
Somatiska nervsystemet styr vi med
viljan 85
Autonoma nervsystemet reglerar inre
organ 85
Vad är en reflex? 86
Vad är smärta? 87
UPPGIFTER 88
Nervsystemets sjukdomar 89
Multipel skleros – MS 90
Parkinsons sjukdom 92
Epilepsi 94
Stroke, slaganfall 96
Hjärninfarkt 97
Hjärnblödning 98
Riskfaktorer 98
Symtom vid stroke 98
Diagnos och behandling 100
Afasi 104
Demens 105
UPPGIFTER 108
5. Våra sinnen 109
Synen 110
Ögat 110
Synfel 111
Ögonsjukdomar 112
Hörsel och balans 113
Örat 113
Balanssinnet 114
Öroninflammation 115
Hörselnedsättning 115
Tinnitus 115
Lukt och smak – våra kemiska
sinnen 117
Känseln 117
UPPGIFTER 118
6. Andningen 119
Luftvägarna 120
Näshålan 120
Svalget 121
Struphuvudet 122
Luftstrupen och luftrören 122
Lungorna 123
Hur styrs andningen? 123
UPPGIFTER 125
Sjukdomar i andningsorganen 126
ÖLI, övre luftsvägsinfektion 126
Lunginflammation 128
Astma 130
KOL, kroniskt obstruktiv
lungsjukdom 134
UPPGIFTER 139
7. Cirkulationen 140
Våra blodkärl 141
Stora och lilla kretsloppet 143
Hjärtat – pumpen i systemet 144
Blodet 148
Lymfsystemet 152
UPPGIFTER 155
Hjärt- kärlsjukdomar 156
Ateroskleros, åderförkalkning 156
Hypertoni, högt blodtryck 157
Kärlkramp i hjärtat, angina pectoris 159
Hjärtinfarkt 162
Kirurgiska ingrepp för att förbättra
hjärtats cirkulation 165
Hjärtsvikt 166
Blodsjukdomar 172
UPPGIFTER 175
8. Matspjälkningen 176
Födan – kroppens behov av energi 176
Energiomsättningen vid sjukdom 178
Matspjälkningsorganen 179
Munnen 180
Svalget 180
Matstrupen 182
Magsäcken 182
7
Tolvfingertarmen 182
Levern 182
Bukspottkörteln 184
Tunntarmen 184
Tjocktarmen 184
Ändtarmen 185
Uremi – kronisk njursvikt 218
Njursten 223
Rubbningar i blåstömningen 224
Prostataförstoring, prostatahyperplasi 225
UPPGIFTER 186
10. Huden 228
Sjukdomar i matspjälkningsorganen 187
Akut buksjukdom 187
Diarré 190
Förstoppning 191
Dyspepsi 192
Magsår 193
Gallstenssjukdom 194
Inflammatoriska tarmsjukdomar 197
Morbus Chron 197
Ulcerös kolit 199
Blindtarmsinflammation 202
Hemorrojder 202
UPPGIFTER 204
9. Urinorganen reglerar vår
vätskebalans 205
Kroppens vätskebalans 205
Symtom på rubbningar i vätskebalansen 208
Urinorganens uppgifter 208
Njurarna – ett livsviktigt organ 209
Njuren – ett reningsverk 211
Hur bildas urin? 211
Vad innehåller urinen? 211
Hormoner reglerar urinmängden 212
Njurarna reglerar saltbalansen och
syrabasbalansen 212
Urinen transporteras i urinvägarna 212
UPPGIFTER 214
Urinorganens sjukdomar 215
Urinvägsinfektioner 215
Njursvikt 216
UPPGIFTER 227
Huden består av tre olika lager 229
Naglarna 232
Håret 232
UPPGIFTER 233
Hudsjukdomar och hudskador 234
Eksem 234
Psoriasis 235
Brännskador 236
UPPGIFTER 239
11. Allergier 241
Vad är allergi? 241
Vad händer vid en allergisk reaktion? 243
Symtom på allergiska reaktioner 243
Anafylaktisk chock 244
Hur går en allergitest till? 245
Orsaker till allergier 245
Behandling av allergier 247
UPPGIFTER 248
12. Rörelseorganen 249
Nerver styr rörelsen 251
Skelettet 252
Benens förbindelser 256
Fogar 256
Leder 257
Musklerna 258
UPPGIFTER 261
Sjukdomar och skador
i rörelseorganen 262
Traumatiska skador 262
Belastningsskador 263
Frakturer 264
Med. grk. s 001-010
07-06-12
07.03
Sida 8
8
Benskörhet 270
Ryggbesvär 272
Artros 273
Inflammatoriska sjukdomar i rörelseorganen 278
Reumatoid artrit, RA 278
UPPGIFTER 283
13. Våra hormoner 285
Hypothalamus och hypofysen – här
styrs hormonregleringen 287
Feed back-system 287
Hormoner som läkemedel 287
UPPGIFTER 288
Endokrina sjukdomar 289
Diabetes 289
Hypertyreos 298
UPPGIFTER 300
14. Människans livscykel 301
Fortplantningen 301
Mannens könsorgan 302
Kvinnans könsorgan 303
UPPGIFTER 306
Fosterutvecklingen och
förlossningen 307
UPPGIFTER 311
Människans åldrar 312
Från spädbarn till vuxen 312
Puberteten 316
Normala fysiska åldersförändringar 317
UPPGIFTER 318
15. Psykiska störningar och
sjukdomar 319
Psykisk hälsa 320
Orsaker till psykiska störningar 321
Diagnostik av psykiska störningar 321
Ångest och oro 322
Psykoser 323
Affektiva störningar 327
Depression 328
Melankoli 329
UPPGIFTER 332
16. Mikroorganismer. Kroppens
försvar. Infektionssjukdomar 334
Mikrober 335
Protozoer 335
Svampar 335
Bakterier 336
Virus 341
Kroppens försvar 341
Infektionssjukdomar 346
Vanliga virusinfektioner 346
Vanliga bakterieinfektioner 348
Hepatit 349
HIV-aids 353
Tuberkulos 358
Sexuellt överförbara sjukdomar 360
UPPGIFTER 361
17. Att förebygga smitta och
smittspridning 363
Smittspridning 364
Hur kan man förhindra
smittspridning? 365
Basala hygienrutiner 366
Desinfektion 368
Sterilisering 370
Färgmarkeringar 371
Smutstvätt och avfall 371
Skyddet mot smittsamma sjukdomar 372
UPPGIFTER 375
9
18. Läkemedel 376
Vad är ett läkemedel? 377
Naturläkemedel 377
Läkemedelsformer 379
Läkemedels verkan i kroppen 384
Läkemedels nedbrytning 385
Läkemedels utsöndring 385
Dosering av läkemedel 385
Läkemedelsbiverkningar 388
Läkemedelsmissbruk 389
Narkotika 390
Recept, receptblankett 390
Receptfria och receptbelagda
läkemedel 391
Läkemedelshantering 393
Läkemedelsordination 394
Iordningställande och överlämnande av läkemedel 395
Delegering 396
UPPGIFTER 399
19. Första hjälpen. Insatser vid
stora olyckor, katastrofer och
krig 401
Första hjälpen 402
Akut omhändertagande 403
Andning 403
Blödning 405
Chock 406
Framstupa sidoläge 409
Hjärt-lung-räddning 410
Psykisk hjälp 412
UPPGIFTER 412
Samhällets planering inför stora olyckor,
katastrofer och krig 413
Samhällets räddningstjänst 414
Vad är en katastrof respektive en stor
olycka? 414
Katastrofplanering 415
Larmberedskap 416
Skadeplatsens organisation vid en
större olycka 416
Psykologiska reaktioner i samband
med en katastrof 418
Katastrofberedskap 418
Samhällets beredskap i krig 419
UPPGIFTER 420
Mål för kursen 421
Register 423
48
Nervvävnad har till uppgift att ta emot och fortleda elektriska
impulser. Den har även till uppgift att kontrollera och samordna
kroppens olika organ.
broskvävnad
nervvävnad
benvävnad
epitelvävnad
tvärstrimmig
muskelvävnad
hjärtmuskelvävnad,
tvärstrimmig
bindväv
glatt muskelvävnad
Vävnader i kroppen.
49
Sinnescellerna hör till nervvävnaden och har till uppgift att registrera allt i vår omgivning som känsel, tryck, smärta, kyla och
värme. I våra sinnesorgan finns speciell nervvävnad som förmedlar synintryck, lukt, hörsel och smak.
Flytande vävnad är blod och lymfa samt den vävnadsvätska som
finns omkring cellerna. Blodet består till hälften av plasma, som
är en äggviterik vattenlösning, röda och vita blodceller samt
blodplättar. Blodcellerna flyter fritt i plasman.
Lymfan består av överskottsvätska från blodet.
Olika vävnader bildar ett organ
Organen i kroppen är uppbyggda av olika vävnader som var och
en har en speciell uppgift. Hjärtmuskelvävnad har t.ex. till uppgift
att pumpa ut blodet ur hjärtat.
Organ som samarbetar bildar organsystem
Organ som samarbetar kring en speciell uppgift utgör ett organsystem. Kroppens organsystem samarbetar för att kroppen ska
fungera. De utgör alla viktiga delar i kroppens organisation. Ett
organ som fungerar onormalt eller har skadats kan påverka andra
organ i samma organsystem, men också andra organsystem.
Vissa organsystem är livsviktiga för att människan ska leva.
Det är t.ex. andningen, cirkulationen, nervsystemet och utsöndringen genom njurarna.
Från cell till en hel kropp.
En cell
Lika celler
bildar en
vävnad
Olika vävnader bildar
ett organ
Flera organ
bildar ett
organsystem
Alla organsystem bildar
människokroppen
114
hammaren
städet
hörsel- och
balansnerven
stigbygeln
ovala fönstret
båggångar
trumhinnan
örontrumpet
ytterörat
snäckan
trumhinnan
hörselgången
örontrumpeten
Örats byggnad.
Balanssinnet
I innerörat finns också balanssinnet.
För att hålla kroppen upprätt och korrigera eventuella snedsteg
kräver hjärnan ständig information om kroppens läge. Alla lägesändringar registreras av balanssinnet i innerörat. Det består av
tre båggångar och en hinnsäck. Båggångarna är så belägna att de
kan registrera huvudets olika rörelser. I båggångarna flyter en
vätska, som gör att de fungerar som ett tredimensionellt vattenpass. Allteftersom vätskan förflyttar sig registrerar balanssinnescellerna i hinnsäcken lägesändringarna och förmedlar impulser
via balansnerven till lillhjärnan (se s. 83).
115
Öroninflammation
Den vanligaste sjukdomen i örat är öroninflammation, otit. Den
drabbar oftast barn och orsakas av bakterier. Symtomen är typiska med smärta från örat, barnet tar sig ofta över örat. Trumhinnan, som normalt är pärlemorfärgad, är vid öroninflammation
röd och buktar ut. Den kan spricka, och var och blod rinna ut.
Om trumhinnan spricker försvinner smärtan. Om trumhinnan
spruckit tar det några veckor innan den läkt ihop. Det är viktigt
att hörselkontroll görs efteråt för att kontrollera om någon hörselnedsättning uppstått. Hos barn med upprepade öroninflammationer kan ett litet rör opereras in i trumhinnan, vilket förhindrar
återkommande inflammationer.
Akut öroninflammation kan i vissa fall behandlas med penicillin.
För barn, som ofta får öroninflammationer, kan vissa åtgärder
vidtas vid förkylningar:
• ge näsdroppar eller nässpray,
• höj sängens huvudända,
• ge smärtstillande vid öronvärk, t.ex. Alvedon mixtur,
• dröj inte för länge med att kontakta läkare för undersökning.
Hörselnedsättning
Den vanligaste orsaken till hörselnedsättning är hög ålder. En
annan vanlig orsak till hörselnedsättning är olika förändringar i
innerörat. De kan vara medfödda, orsakade av bullriga miljöer,
åldersförändringar eller vara biverkning av läkemedel. Öronsus
och påverkan av balanssinnet kan förekomma samtidigt.
Individuellt utprovad hörapparat förbättrar hörseln avsevärt.
Total dövhet är i de flesta fall medfödd och beror oftast på att
hörselnerven är skadad. Numera kan även detta opereras, vilket
innebär att en person som tidigare varit döv kan uppfatta ljud.
Ljudet har stor betydelse för talet. För en person som på detta
sätt får sin hörsel innebär det att även kunna lära sig tala.
Tinnitus
Tinnitus innebär en ljudupplevelse utan någon ljudkälla. Benämningen kommer från det latinska ordet tinnere, som betyder
ringa, klinga. Sjukdomen, som har funnits så länge man vet, är
vanligare än man tror. Ca 15 % av alla människor har tinnitus av
varierande styrka. Symtomen kan vara tillfälliga eller ofta förekommande. Ungefär 5 % har ständiga symtom.
122
Struphuvudet
Svalget delar sig nedåt i två rör, luftstrupen och matstrupen.
Baktill ligger matstrupen där födan passerar. Framtill ligger luftstrupen med struphuvudet, larynx. Struphuvudet består av ett
antal broskstycken och muskler, som reglerar sväljningsmekanismen och vårt talorgan, stämbanden.
Överst på struphuvudet sitter struplocket, epiglottis, som har
till uppgift att blixtsnabbt stänga luftstrupen när vi sväljer.
Därmed förhindras att föda eller främmande föremål hamnar i
luftvägarna.
Patienter med förlamningar i svalget p.g.a. hjärnskada kan ha
en försämrad sväljreflex, vilket medför en stor risk att få föda
eller främmande föremål i luftvägarna. Detta kan innebära livsfara.
Så regleras talet
I struphuvudet sitter talorganen som består av stämbanden. Talet
regleras genom att stämbanden spänns när luften strömmar förbi
och då uppstår ljudvibrationer. Ju högre du ropar desto mer luft
strömmar förbi stämbanden. Ju snabbare du pratar desto oftare
spänns stämbanden. Finslipningen av talet sker med hjälp av läppar, tänder och tunga. Näsan, bihålorna och svalget ger talet fyllighet. När vi är förkylda blir slemhinnorna i näsa, svalg och
bihålor svällda, vilket medför förändringar av rösten.
Luftstrupen och luftrören
Struphuvudet fortsätter nedåt i luftstrupen (trakea), som är ett
10–12 cm långt rör uppbyggt av hästskoformade broskringar.
Mellan ringarna finns glatt muskulatur och bindväv. Luftstrupen
är böjlig och elastisk, vilket gör att den kan hållas utspänd. Insidan är klädd med en slemhinna, som innehåller slemproducerande körtlar och flimmerhår. I samband med olika sjukdomar
som drabbar luftvägarna blir slemhinnan tjockare och mer slem
bildas. Flimmerhårens uppgift är att transportera slem och främmande partiklar upp till svalget. Retning av flimmerhåren ger
upphov till hosta. Rökning och andra luftföroreningar försämrar
funktionen hos flimmerhåren.
Luftstrupen delar sig i höjd med femte bröstkotan i vänster och
höger huvudbronk, som går till vardera lungan. Luftrören, bronkerna, förgrenas ut i lungorna och övergår efterhand i allt finare
gångar. Dessa slutar i lungblåsor, alveoler.
123
syrefattigt blod
från hjärtats
högerkammare
blodkärl
(kapillär)
alveol
röd
blodcell
syre O2
koldioxid
CO2
En alveol med kapillärnät.
Alveolernas och
kapillärernas väggar
är så tunna att syre
och koldioxid kan
passera igenom.
syrerikt blod som
går till hjärtats
vänstra förmak
Lungorna
Lungorna (pulmones) beräknas innehålla ca 700 miljoner alveoler.
Runt alveolerna ligger ett nätverk av kapillärer, mycket små,
tunna blodkärl. Alveolernas väggar är så tunna att syre kan passera igenom till de fina blodkärl som omger dem.
De två lungorna är placerade på vardera sidan i brösthålan.
Lungorna omsluts av lungsäcken, pleura. Lungsäcken består av
två hinnor, den inre hinnan omsluter lungan, den yttre bekläder
bröstkorgens insida. I lungsäcken är lufttrycket lägre än i den omgivande luften, vilket gör att lungan hålls utspänd. Vid skador på
lungsäcken kan denna tryckskillnad försvinna, vilket medför att
lungan kan falla samman.
I lungsäcken finns lite vätska som gör att lungorna glider lätt
mot lungsäcken vid in- och utandning. Ibland kan denna vätska
öka, t.ex. vid infektion. Vätskan trycker på lungan och försvårar
andningen. I vardagligt tal kallas det vatten i lungsäcken.
Hur styrs andningen?
Andningen styrs från förlängda märgen i hjärnan (se s. 84). Den
regleras automatiskt och står i huvudsak utanför viljans kontroll.
Vi behöver inte tänka på att andas, men vi kan reglera andningen
med viljan.
144
Hjärtat sett utifrån.
aorta
lungartär
lungvener
hjärtöra
kransartärer
hjärtsäcken
nedre hålvenen tömmer sig i höger förmak
Hjärtat -– pumpen i systemet
Hjärtats uppgift är att pumpa blodet ut till kroppens olika delar.
Om hjärtat upphör att slå innebär det akut syrebrist i kroppens
celler. Hjärnan är speciellt känslig för syrebrist. Medvetslöshet
uppstår redan efter 10 sekunder om hjärtat upphör att slå.
Hjärtat (cor) är en ihålig muskel, som ligger i brösthålans
nedre del, under nedre delen av bröstbenet och mellan lungorna.
Det är lika stort som personens egen knutna näve.
Hjärtat är inneslutet i en hjärtsäck. Hjärtsäcken har en inre
hinna, epikardiet, och en yttre, perikardiet. Liksom i lungsäcken
finns lite vätska i hjärtsäcken, vilket gör att hjärtmuskeln lätt kan
röra sig vid varje slag.
Hjärtmuskulaturen är uppbyggd av tvärstrimmig muskulatur
och får sin blodförsörjning genom kransartärerna. Proppar i dessa
artärer framkallar hjärtinfarkt.
Hjärtat delas in i två halvor. De bägge hjärthalvorna skiljs åt
av hjärtskiljeväggen.
Högra delen består av höger förmak och höger kammare. Den
har till uppgift att ta emot syrefattigt (koldioxidrikt) blod och
pumpa detta till lungorna.
145
Vänstra delen består av vänster förmak och vänster kammare.
Den har till uppgift att ta emot syrerikt blod från lungorna och
pumpa det blodet ut i kroppen.
Hjärtat är en dubbelpump
Hjärtats högra, respektive vänstra, hjärthalva slår parallellt.
Mellan förmaken och kamrarna finns segelklaffar. När kamrarna fylls med blod är segelklaffarna öppna. Trycket stiger i kamrarna och segelklaffarna stängs. Det förhindrar att blodet rinner
tillbaka i förmaken. När trycket har nått över en viss nivå, öppnas fickklaffarna och blodet rusar ut i aorta respektive lungartärer. När trycket åter sjunker, sluts fickklaffarna, så att blodet inte
kan rinna tillbaka in i kamrarna.
Om vi lyssnar på hjärtat med stetoskop hör vi två slag i tät
följd. Den första hjärttonen är när segelklaffarna stängs, och den
andra när fickklaffarna stängs. Vanliga hjärtfel är förträngningar
(stenoser) vid klaffarna, vilket försvårar passagen av blod, eller
att klaffarna inte sluter tätt, vilket medför att blod pressas bakåt.
Hjärtats arbete delas in i en viloperiod, diastole, och en arbetsperiod, systole. Den diastoliska fasen är när blodet passerar
Blodets väg genom hjärtat.
(Hjärtat i genomskärning)
aorta
lungartär
lungartärer
lungvener
övre hålven
aortaklaff
lungartärklaff
vänster förmak
höger förmak
nedre hålven
vänster kammare
höger kammare
segelklaffar
182
Matstrupen
Matstrupen (esofagus) har framförallt en transportfunktion.
Sammandragande muskelrörelser driver födan neråt. Matstrupen
är 25–30 cm lång och löper mellan luftstrupen och ryggraden.
Magsäcken
Maten har nu kommit till magsäcken (ventrikeln). Uppåt mot
matstrupen begränsas magsäcken av den övre magmunnen.
Magsäcken rymmer ca 1 liter och har till uppgift att lagra födan
och att kontinuerligt avge små portioner till tarmen. I magsäcken
bearbetas födan och spjälkas till mindre beståndsdelar.
Magsäckens slemhinna avsöndrar ca 3 liter magsaft per dygn,
vilket gör födan helt flytande. Magsaften innehåller slem, saltsyra
och ett enzym, pepsin, som spjälkar proteinerna i maten.
Saltsyran bildas av parietalceller i magslemhinnan. När vi äter stimuleras parietalcellerna att öka saltsyreproduktionen. Även hormonet gastrin påverkar saltsyrebildningen. Saltsyran är nödvändig
för att enzymet pepsin ska bildas. Dessutom förstörs bakterier,
som kan finnas i födan. Eftersom saltsyran är starkt frätande bildas ett slem, som skyddar magsäckslemhinnan.
Den nedre magmunnen ser till att magsäcksinnehållet töms
portionsvis ut i tarmen. Efter 3–4 timmar har magsäcken tömt
sitt innehåll på föda.
Tolvfingertarmen
Tolvfingertarmen (duodenum), som är ca 25 cm lång, är tunntarmens första del. När födan kommer ner i tolvfingertarmen utsöndras hormoner, som ger signaler till gallblåsan och bukspottkörteln att tömma galla och bukspott. Gallans uppgift är att
finfördela fettet, vilket gör det möjligt att fortsätta spjälkningen
av födan. Bukspotten innehåller bikarbonat och enzymer. Bikarbonaten som är basisk (har ett högt pH-värde) neutraliserar den
sura magsaften. Enzymerna fortsätter nedbrytningen av proteiner,
fett och kolhydrater.
Levern
Levern (hepar), som är kroppens största inre organ, finns högst
upp till höger i bukhålan.
Leverns huvuduppgifter är att:
• producera galla,
• bryta ner gifter, slaggprodukter, blodceller och läkemedel,
183
Magsäcken, levern, gallblåsan,
bukspottkörteln och tunntarmen.
matstrupen
övre magmunnen,
cardia
levern
gemensamma
gallgången
magsäcken
gallblåsan
här töms galla
och bukspott
nedre magmunnen, pylorus
bukspottkörteln
tolvfingertarmen,
duodenum
i tunntarmsväggen ligger
slemhinnan i
djupa veck
körtelcell
kapillärer
tarmepitelcell
lymfkärl
artär
glatt
muskulatur
ven
tarmludd (villi)
tarmludd i genomskärning
210
Njuren i genomskärning.
nefron
njurbark
njurmärg
njurartär
njurven
njurbäcken
urinledare
Förstoring av
ett nefron.
kärlnystan
njurartär
kapsel
njurkanal
samlingsrör
njurven
tubuli
kapillärnät
211
Njurarna är hos en vuxen person 10–12 cm stora. De består av
njurbäcken, njurmärg och njurbark.
Njuren – ett reningsverk
Vid cellernas förbränning av näringsämnen bildas avfallsprodukter, som ständigt måste avlägsnas från kroppen. Avfallsprodukter,
som ska utsöndras i njurarna, måste kunna lösas i vatten. Därför
omvandlas de först av levern till urinämne. Exempel på detta är
vissa läkemedel, som bryts ner i levern och utsöndras genom njurarna. Dopingpreparat är ett annat exempel, där rester kan spåras
i urinprov.
Njuren har en stor reservkapacitet. Människan klarar sig med
endast en njure. Skulle bägge njurarnas filtrationsförmåga sjunka
till 20 % uppträder symtom på njursvikt.
Hur bildas urin?
Varje njure består av ca 1 miljon urinbildande enheter, nefron.
Nefronet består av kärlnystan, kapsel samt njurkanal. Blodet
kommer med högt tryck från njurartärerna ut i de båda njurarna.
I njurarna fördelas blodet ut i mikroskopiskt små blodkärlsnystan, glomerulus. Varje kärlnystan ligger inneslutet i en kapsel.
Eftersom blodtrycket är högt i kärlnystanet pressas en stor del av
vattnet och avfallsprodukterna, som finns i blodet, ut i kapseln.
Blodceller och äggviteämnen är för stora och stannar kvar i blodet. Vatten och vattenlösliga avfallsprodukter rinner ner i njurkanalerna som primärurin.
Njurarna producerar tillsammans ca 180 liter primärurin per
dygn. Under vägen genom njurkanalerna sugs ca 99 % av all primärurin tillbaka till blodbanan genom de kapillärer som omger
njurkanalerna, tubuli (se bilden). Det som blir kvar är den slutliga
urinmängden, normalt ca 1,5 liter per dygn.
Vad innehåller urinen?
Urinen består av vatten, salter, urinämne, urinsyra och kvävehaltiga produkter. Urinen är normalt steril och har ett pH (surhetsgrad) under 6. Det låga pH-värdet skyddar urinen från bakterier.
Vid olika sjukdomstillstånd kan blod eller äggvita förekomma i
urinen.
252
till efter puberteten och styrs av ett tillväxthormon, GH. Längdtillväxten sker i de stora rörbenens epifysskivor.
Jämvikten mellan uppbyggnad och nedbrytning av benceller
avgör hur hållbar benstommen är. Belastning gör benstommen
kraftigare så att den tål ökad belastning. Långvarigt sängläge
eller inaktivitet, som vid gipsning av fraktur, minskar benmassan
och gör den mindre hållbar.
Tyngden hos en person utgör den viktigaste belastningen, vilket gör att kraftigt överviktiga personers skelett kan klara den
ökade belastningen.
Hos äldre personer ökar nedbrytningen av benvävnad, vilket
leder till benskörhet, osteoporos.
Rörelseorganen består av:
• skelettet,
• leder,
• muskler.
Skelettet
Skelettet indelas i:
• huvudets ben (skallen),
• ryggraden,
• bröstkorgen,
• överarmen, underarmen och handen,
• bäckenet
• lårbenet, underbenet och foten.
Skallen
Skallens ben består av hjärnskålskranium och ansiktskranium.
Hjärnskålskraniet utgörs av åtta platta ben. De har till uppgift
att skydda hjärnan från slag och stötar. Benen förbinds med fogar
eller sömmar.
Ansiktskraniet ger ansiktet dess form och utseende. Det har
bl.a. till uppgift att skydda ögonen, lukt- och smakorganen.
Underkäken och överkäken är de enda ben som är rörliga i förhållande till varandra, vilket gör att vi kan tugga.
Tänderna sitter fästade i underkäkens respektive överkäkens
ben.
253
Skelettet.
skallen, kranium
nyckelben, clavicula
halskotor
skulderblad, scapula
bröstbenet, sternum
överarmsben, humerus
revben, costa
disk
ryggraden,
columna vertebralis
höftben
korsben
strålben, radius
svansben
armbågsben, ulna
blygdben
symfysen
handlovsben
mellanhandsben
lårbenshals,
collum femoris
fingerben
lårbensknöl,
trochanter major
lårben, femur
knäskål, patella
skenben, tibia
vadben, fibula
fotrotsben
mellanfotsben
tåben
sittben
256
Benens skelett
Nedtill på höftbenen finns en grop som utgör ledpanna i höftleden. Lårbenets hals går upp till höftleden. Lårbenshuvudet och
lårbenshalsen ingår i leden, som är en kulled.
Nedtill bildar lårbenet knäledens övre del. Knäleden skyddas
framtill av knäskålen.
Underbenet har två ben, skenbenet och vadbenet. Nedåt bildar
dessa ben en ”gaffel” mot vilken vristens ben ledar.
Vristen har, liksom handloven, små kraftiga ben. Mellanfotens
ben ledar mot de fem tårna. Varje tå består av tre tåben, utom
stortån som har två.
Skelettet förändras med åldern
Ett nyfött barn har ett mycket mjukt skelett, vilket möjliggör förlossningen. Skelettet är inte helt förbenat utan en stor del utgörs
av brosk som är en mjuk vävnad (se nedan). Fontanellerna är
mjuka områden, där skallens ben inte har växt samman. Efter två
års ålder har fontanellerna växt ihop.
Barnets skelett förbenas och blir hårdare efterhand fram till
puberteten. I rörbenens kvarvarande brosk finns en tillväxtzon,
som gör att benen växer på längden. I samband med puberteten
sker en kraftig längdtillväxt, som upphör efter 18 års ålder.
Nybildning av benvävnad går fortare hos barn än hos vuxna.
Skelettskador hos barn läks därför mycket snabbt jämfört med
hos äldre.
Skelettet har sin största hållfasthet mellan 25 och 30 års ålder.
Därefter börjar nedbrytningen av skelettet. Denna nedbrytning,
som så småningom ger benskörhet, osteoporos, drabbar framförallt kvinnor efter klimakteriet.
Benens förbindelser
Skelettets ben är fästade vid varandra genom fogar eller leder.
Fogar
Skallens ben hålls samman av bindvävsfogar. Hos det nyfödda
barnet är bindvävsfogarna öppna. Efter 2 års ålder är de förbenade och helt eller delvis orörliga.
Broskfogar förekommer mellan ryggkotorna i diskerna och i
blygdbensfogen. Brosket är mjukt och formbart, vilket möjliggör
ganska stora rörelser.
Med. grk. s 011-421
07-06-13
11.01
Sida 257
257
gångjärnsled t.ex.
knäleden (knäskålen)
finns ej med på bilden)
kulled t.ex.
höftleden
Olika typer av leder.
Leder
Lederna har till uppgift att
vara förbindelser mellan ben,
där ett stort rörelseomfång
krävs. Olika leder har olika
uppgifter. De olika ledtyperna
begränsar rörelsen.
De vanligaste typerna av
leder är:
• kulled, t.ex. höftleden, axelleden,
• gångjärnsled, t.ex. knäleden,
armbågsleden, tå- och
fingerleder,
• vridled, t.ex. leden mellan
handloven och underarmens
ben (gör att handflatan kan
vändas uppåt och nedåt).
Alla leder är uppbyggda på
ungefär samma sätt (se bild).
Leden skyddas av en ledkapsel,
vridled t.ex.
handleden
ledhuvud
ledkapsel
ledbrosk
ledspringa
ledpanna
broskskiva,
menisk (finns i
vissa leder)
Genomskärning som
visar ledens byggnad.
413x285 NYTT
08-11-20
12.39
Sida 1
ISBN 978-91-622-6605-9
9
www.bonnierutbildning.se
Medicinsk
Grundkurs
Urban Gillå
I serien ingår:
Vård- och omsorgsarbete Imborn/Åsbrink
Vård- och omsorgsarbete Kangas Fyhr/Wilhelmsson
Omvårdnad Wilhelmsson
Social Omsorg Kangas Fyhr
Etik och livsfrågor Ryberg
Människan socialt och kulturellt Cronlund
Psykiatri Andersson Höglund/Hedman Ahlström
Sjukvård Strömberg
Alternativ medicin Fjellström
Folkhälsokunskap Hultgren
Rehabilitering och habilitering Caplan/Sparre
Utvecklingsstörning och andra funktionshinder Gotthard
Socialpsykiatri Andersson Höglund/Hedman Ahlström
Hemsjukvård Haag/Karlsson
Geriatrisk omvårdnad och geriatrik Skog/Grafström
Lindrande vård Widell
Demens – omsorg och omvårdnad Abrahamsson
Arbeta i vård och omsorg Edqvist
Handbok i vård och omsorg Hansen/Åsbrink
Medicinsk Grundkurs
I boken beskrivs människokroppens byggnad och
funktion. Här redogörs för vanligt förekommande
sjukdomstillstånd samt deras diagnostik, vård och
behandling. I boken finns finns nya textavsnitt om
bl.a. Människans ursprung, Hälsorisker i olika åldrar,
Stamceller, Benskörhet, nya lagar om Smittspridning
och Skydd mot olyckor samt delegering av medicinska
arbetsuppgifter. Patientberättelser ger den studerande
en realistisk bild av hur sjukdomen påverkar den
enskilda människans vardag.
Varje kapitel inleds med mål och avslutas med
studieuppgifter av olika svårighetsgrad.
Boken finns inläst och kan laddas ner kostnadsfritt från www.bonnierutbildning.se
789162 266059
(8960-7)
Urban Gillå
BONNIERS