Konsert
Linköpings Domkyrka 9 juni kl 20.00
Sveriges Radios Symfoniorkester
Konsertmästare: Bernt Lysell
Radiokören
Eric Ericsons Kammarkör
Herbert Blomstedt, dirigent
Camilla Tilling, sopran
Susanne Resmark, alt
Mathias Zachariassen, tenor
Manfred Hemm, bas
Ludwig van Beethoven (1770-1827)
Symfoni nr 9 d-moll op 125
-Allegro ma non troppo e un poco maestoso
-Molto vivace
-Adagio molto e cantabile
-Presto - Allegro assai - Andante maestoso Allegro energico e sempre ben marcato
Konserten spelas in.
Det är viktigt att inspelningen blir av högsta
kvalitet även tekniskt. Här har du som
konsertbesökare möjlighet att hjälpa till.
Försök undvik att hosta. Om det är
nödvändigt gör det så diskret som möjligt.
Glöm inte att stänga av mobiltelefon,
personsökare mm!
Beräknad sluttid 21.20
3
Sveriges Radios Symfoniorkester
Orkester
Tempo, balans, klangfärg, rytm,
och naturligtvis känsla. I Sveriges
Radios Symfoniorkester finns en
svindlande musikalisk kreativitet
samlad i en enda stor klangkropp.
De över hundra medlemmarnas såväl
individuella som kollektiva kompetens
gör de musikaliska möjligheterna i
princip outtömliga och inspirerar varje
år dirigenter, musiker och solister till
unika prestationer.
på orkesterns prestationer. Dessutom
besöker varje år ytterligare några av
världens främsta solister och dirigenter orkestern och bjuder publiken på
sina tolkningar ur en repertoar som
spänner över flera musikaliska stilar
och sekler. Musik som de förmedlar till
sin publik inte bara vid de många konserterna på hemmascenen Berwaldhallen, utan också genom sin omfattande turnéverksamhet och de många
konserter som sänds i radio och TV.
Sveriges Radios Symfoniorkester
har sitt ursprung i "Waldimirs orkester"
(Radiotjänst Dansorkester) som bildades 1936 och som 1948 antog
namnet Radioorkestern. Orkestern
utvidgades successivt under första
delen av 1960-talet för att 1967 –
i och med sammanslagningen med
den dåvarande Underhållningsorkestern – bli en ensemble på över
100 musiker under namnet Sveriges
Radios Symfoniorkester. Sedan dess
har orkestern utvecklats under internationellt kända och starka dirigentprofiler som Sergiu Celibidache, Herbert Blomstedt, Esa-Pekka Salonen
och Evgenij Svetlanov till en ensemble
i världsklass.
Orkestern har alltid tagit ett särskilt
ansvar för nyskriven musik och uruppför årligen ett antal nya verk av både
svenska och utländska kompositörer.
Något som fått orkestern att utveckla
en alldeles särskild förmåga att tolka
samtidens musikaliska strömningar.
Nu får den unge österrikaren
Manfred Honeck förvalta arvet, och
som tidigare bidrar 1:e gästdirigenten
Mark Wigglesworth till den höga nivån
4
Radiokören
Man kan konstatera att Radiokören
fortfarande står stark under sin 76:e
konsertsäsong. Ensemblen fortsätter
sitt envetna kvalitetsarbete och har i
dag hela världen som sitt arbetsfält.
Inbjudningarna kommer regelbundet
om produktioner tillsammans med
världsledande dirigenter och orkestrar
som t ex Riccardo Muti och Claudio
Abbado.
berg… en lång rad av Sveriges främsta tonsättare i generation efter generation har komponerat för Radiokören.
Men även utländska tonsättare som
t ex Györgi Ligeti och Arvo Pärt har
skrivit direkt för Radiokören.
Efter Ericson blev Anders Öhrwall
körens ledare. Han efterträddes av
Gustaf Sjökvist, som under sina sju år
bl a ledde många uppmärksammade
uruppföranden och ett flertal utlandsresor. Estländaren Tönu Kaljustes
period som chefdirigent präglades inte
minst av att repertoaren vidgades mot
öster. Under denna tid gjorde kören
flera prisbelönta skivinspelningar med
musik av Schnittke och Gorecki.
Det var Eric Ericson som 1952
visade vägen ut i Europa med en
ny repertoar och precision i framförandet som aldrig tidigare hade hörts.
Efter de första turnéerna till Berlin på
60-talet fick många upp öronen för
den svenska klangen, och när EMI
gav ut fem skivor med denna musik
öppnades världen för Radiokören.
Eric Ericsons unika egenskaper tillsammans med Radiokörens klang
inspirerade och höjde faktiskt den
allmänna körstandarden, både här
hemma och utomlands.
Nu är det professor Stefan Parkman som nybliven chefdirigent ska förvalta och föra vidare det internationella
och nationella arvet. Parkman har
själv en gedigen internationell erfarenhet, bl a har han varit chefdirigent för
Danska radiokören under en tioårsperiod.
Den nutida svenska musiken har
alltid varit en av de centrala uppgifterna och kören har gett många
tonsättare impulser och inspiration
till nyskapande. Ingvar Lidholm, SvenErik Bäck, Lars Edlund, Lars Johan
Werle, Arne Mellnäs, Sven-David
Sandström, Daniel Börtz, Thomas
Jennefelt, Karin Rehnkvist, Nils Lind-
De sångare som 1 maj 1925 var
med vid körens första framträdande
skulle aldrig ha kunnat föreställa sig
hur verkligheten kunnat te sig för
en radiokörsångare på 2000-talet.
Men att Radiokören i dag är en av
världens ledande a cappella-ensembler är resultatet av en lång tradition
5
Radiokören
att alltid kunna bjuda det bästa. Både
när det gäller repertoar, framförande
och inte minst sångare. Eric Ericson
har sagt: ”En medlem i Radiokören är i
första hand en bra musiker, naturligtvis
med en tekniskt sett välskolad röst,
som ägnar sig åt alla musikaliska stilarter, men för mig är det frågan om
inte bara musikalitet utan också, ska
vi säga, musikalisk bildning. Att kunna
gå från Bach till Schönberg och kunna
komma in i de olika partituren, det går
åt ganska mycket musikerskap till det.”
6
Eric Ericsons Kammarkör
Eric Ericsons Kammarkör
grundades 1945 av Eric Ericson,
och har sedan
dess intagit en mycket central plats
i svenskt och internationellt
musikliv. Det stora intresset att helt
tiden hitta ny musik och nya
arbetsområden gör att körens repertoar idag är mycket bred: från
renässansmusik till senaste avantgarde. För flera generationer svenska
tonsättare har ”Kammarkören” varit
en idealensemble med sin typiska
”nordiska” klang och långt drivna virtuositet.
Haydns Skapelsen och Beethovens
Missa Solemnis under James Levine.
Kammarkörens samarbete med
Nicolaus Hanoncourt och Concentus
Musicus i Wien har också resulterat i
en inspelning av Händels Messias.
De senaste åren har Eric Ericsons
Kammarkör och Radiokören varit
ständigt återkommande gäster hos
Berlinfilharmonikerna och Claudio
Abbado med vilka de tillsammans har
gjort konserter och skivinspelningar
av Brahms Ein deutsches Requiem,
Schumanns Faustscener och
Stravinskijs Oedipus Rex.
Internationellt hör Eric Ericsons
Kammarkör till det absoluta
toppskiktet av professionella ensembler, och har belönats med flera
utmärkelser som Deutsche Schallplattenpreis och Edisonpriset. Eric
Ericsons Kammarkör gör årligen flera
utlandsturnéer och har synts
flitigt i hela Europa, USA och Kanada.
Kören har gjort åtskilliga
skivinspelningar av a cappellarepertoar och återfinns i många
skivbolags kataloger.
Vid sidan av sin omfattande a cappella- verksamhet samarbetar kören
dessutom kontinuerligt med Drottningholms Barockensemble. Eric
Ericsons Kammarkör medverkar ofta
i radio/TV, och är sedan länge
delvis knuten till Sveriges Radio.
Tillsammans med Radiokören har
man gjort flera
grammofoninspelningar
med Berlinerfilharmonikerna- Verdis
Quatro Pezzi Sacri och Mozarts
Requiem under Riccardo Muti,
7
Herbert Blomstedt
Dirigent
Herbert Blomstedt är född 1927
i USA men flyttade som tvååring till
Sverige. Hans mamma, som var pianist, gav honom hans första pianolektioner, vilket så småningom ledde
honom till Musikhögskolan i Stockholm, där han spelade violin, piano,
orgel samt studerade musikteori och
dirigering. Han fortsatte sina studier
i dirigering under bl a Jean Morle
vid Juilliard School samt för Leonard
Bernstein.
Mellan åren 1985 och 1995 var
Blomstedt en mycket framgångsrik
chefdirigent för San Francisco
Symphony. Tillsammans reste de till
festivaler och konsertscener runt om
i Europa, USA och Asien och möttes
av både publikens och recensenternas bifall.
1996 blev Blomstedt chefdirigent
nordtyska radions symfoniorkester i
Hamburg. Säsongen 1998/99 efterträda Blomstedt Kurt Masur som
chefdirigent för den välkända
Gewandhausorchester i Leipzig.
Blomstedt gjorde sin dirigentdebut
1954 med Filharmonikerna i Stockholm och fick sin första chefdirigentplats i Norrköping. Så småningom
blev han chefdirigent för Oslofilharmonikerna, Danska Radions symfoniorkester, Sveriges Radios Symfoniorkester och 1975 för Dresden Staatskapelle, världens äldsta orkester. Där
stannade han i tio år och ledde dem
under deras första turné till USA samt
spelade in en mängd skivor, bl a Beethovens och Schuberts alla symfonier.
Herbert Blomstedt är en mycket
efterfrågad gästdirigent världen över
och har också fått internationellt rykte
som lärare i dirigering. Han är också
medlem av Kungliga Musikaliska Akademien.
Herbert Blomstedt har lett olika
orkestrar i omkring 150 grammofoninspelningar och hans inspelning av
Nielsens symfonier med Danska Radions symfoniorkester spelade en stor
roll för att göra Nielsens musik känd
i USA.
8
Camilla Tilling
Sopran
Camilla Tilling är född i Linköping
och har studerat vid Musikhögskolan
i Göteborg och på Royal College
of Music i London. 1997 sjöng hon
på Vadstenaakademien och senare
samma säsong Olympia i Hoffmans
äventyr på Göteborgsoperan och
Blonde i Enleveringen ur Seraljen på
Kammeroper Schloss Reinsberg. Därefter följde Susanna i Figaros bröllop i
London, en uppsättning som dirigerades av Sir Colin Davis.
nr 4 och Honeggers Jeanne d’Arc.
Hon har sjungit på bl.a. BBC Proms
med Sir Andrew Davis, La Monnaie
med René Jacobs och i Münchens
Herkulessaal med Riccardo Muti. Med
Muti har hon även spelat in Cherubinis
Mässa i d-moll på CD.
Den internationella operakarriären
tog fart hösten 1999, när Camilla hade
stora framgångar som Corinna i Rossinis Resan till Reims på New York
City Opera. Det ledde till debut på
Covent Garden, Glyndebourne, Aixen-Provencefestivalen och La Monnaie. I mars i år gjorde hon sin Metropolitandebut som Nannetta i Falstaff
under ledning av James Levine (en
föreställning som sändes i Sveriges
Radio P2). I sommar väntar hennes
första Pamina i Trollflöjten, på Drottningholm. Hon är kontrakterad solist
vid Göteborgsoperan, där hon bl.a.
sjunger Rosina i Barberaren i Sevilla.
Camilla Tilling är även flitigt anlitad
som konsertsångerska i verk som
Mozarts Exsultate jubilate, Bachs
H-mollmässa och Matteuspassionen,
Ravels Sheherazade, Mahlers Symfoni
9
Susanne Resmark
Alt
Susanne Resmark fick sin musikaliska utbildning i Falun, Malmö och vid
Operaakademiet I Köpenhamn, där
hon utexaminerades 1994. Omedelbart därefter blev hon anställd
vid Göteborgsoperan, där hon bl.a.
sjungit Marcellina i Figaros bröllop,
Mary i Den flygande holländaren och
Herodias i Salome.
Sedan hösten 2001 tillhör Susanne
Resmark solistensemblen vid Det
Kongelige Teater i Köpenhamn. Där
har hon bl.a. sjungit Mrs. Quickly i Falstaff, Mescalina i Den stora makabern
och Ulrika i Maskeradbalen. Under
våren sjunger hon Ortrud i Lohengrin
och framöver väntar bl.a. Brangäne i
Tristan och Isolde, Fricka i Valkyrian
och Eboli i Don Carlos.
Susanne Resmark är också flitigt
anlitad i konsertsammanhang, med
verk som Mahlers Symfoni nr 2 och
3, Dvoráks Requiem och Beethovens
Mässa i C-dur. Hon har framträtt i
Danmark och Norge och vid festivalerna i Salzburg och Schleswig-Holstein.
Vid ett flertal tillfällen har Susanne
Resmark gästat Birgit Nilssons konsertserier i Sverige i sällskap med
sångare som Gösta Winbergh och
Helena Döse.
10
Mathias Zachariassen
Tenor
Mathias Zachariassen är utbildad
vid Operahögskolan i Stockholm och
har studerat för Gunnar Suttner och
Nicolai Gedda.
Hittills har större delen av hans karriär ägt rum utanför Sverige. Sedan
1998 har han varit flitigt engagerad
som solist vid Wiener Staatsoper, där
han bl.a. sjungit Sångaren i Rosenkavaljeren, Ruodi i Wilhelm Tell, Styrmannen i Den flygande holländaren,
Jaquino i Fidelio och Camille de
Rossillon i operetten Glada änkan.
Under våren 2000 sjöng han Tamino
i Trollflöjten på Deutsche Staatsoper
i Berlin, där han även sjungit David i
Mästersångarna. Han har också framträtt som solist vid operan i Graz, La
Monnaie i Bryssel, flera tyska operahus och vid Glyndebournefestivalen.
Under våren 2001 gjorde Mathias
Zachariassen sin solistdebut på Kungliga Operan, där han med stor framgång gestaltade Hertigens roll i Rigoletto. Senare samma år debuterade
han på Metropolitan i New York som
David i Mästersångarna under ledning
av James Levine.
Mathias Zackariassen är också flitigt engagerad som konsertsolist både
i Sverige och utomlands. Våren 2001
sjöng han tenorpartiet i Haydns Skapelsen i Berwaldhallen.
11
Manfred Hemm
Bas
Manfred Hemm kommer från
Österrike och har studerat vid Musikkonservatoriet i Wien, där han utexaminerades 1984. Samma år debuterade han som Figaro i Figaros bröllop
vilket ledde till kontrakt vid operahusen i Augsburg och senare Graz.
Därefter blev han anställd vid Wiener
Staatsoper, där han stannade till 1991.
Bland de roller Hemm sjunger kan
nämnas både Leporello och titelrollen
i Don Giovanni, Guglielmo i Così fan
tutte, Osmin i Enleveringen ur Seraljen,
Basilio i Barberaren i Sevilla, Gurnemanz i Parsifal, och Baron Ochs i
Rosenkavaljeren.
Hemm har gjort konsertframträdandet i alla de större konserthusen i
Europa, liksom i Japan och Australien.
1988 sjöng Manfred Hemm Figaro
vid festivalen i Salzburg, varpå Herbert
von Karajan bjöd in honom till Påskfestivalen året därpå. Hemm har
också sjungit vid festivalerna i Bayreuth, Aix-en-Provence, Orange, Wien,
Prag och Maggio Musicale i Florens.
Han har arbetat vid de flesta stora
europeiska operahusen med dirigenter som Abbado, Sawallisch, Harnoncourt, Jordan, Solti och Colin Davis.
Sin Metropolitandebut gjorde han som
Papageno i Trollflöjten under ledning
av James Levine. Han har också
sjungit vid operahusen i Philadelphia
och San Fransisco.
12
Ludwig van Beethoven
Symfoni nr 9 d-moll op. 125
Få om ens något musikverk har
under de senaste hundrafemtio åren
utövat ett lika mångsidigt inflytande
som Beethovens ”nia”. Med sin kombination av verkningsfull musik och
humanistiskt budskap har den kommit
att uppfattas som själva sinnebilden
för människans dröm om fred och
frihet på jorden. Symbolvärdet har i
våra dagar utökats ytterligare. FN har
låtit den representera sin verksamhet,
EU har valt sista satsens ”Freude,
schöner Götterfunken” till en särskild
Europa-hymn. Trots musikhistoriens
oerhörda rikedom är det ont om verk
med motsvarande slagkraft och universella giltighet.
tatet av denna minnesvärda afton
kunde tåla jämförelse med vad som
helst, som har försiggått i dessa ärevördiga gamla salar. Skada blott att
den av alla ärade man, som saken
gällde, inte hörde något därav. Det
framgick efter framförandet, då han
vid ovationernas utbrott stod kvar med
ryggen mot den hänryckta församlingen.
Karoline Unger [altsolisten] fick då
det goda infallet att vända honom mot
salongen och sålunda göra honom
uppmärksam på auditoriets bifallsrop
samt alla svängande hattar och näsdukar. Med en bugning gav han sitt
tack tillkänna. Det blev signalen till
utbrott av ett jubel, vars make knappast hörts och vilket aldrig ville sluta...”
För oss, som är vana vid att uppfatta nionde symfonin som ett centralt
konstverk, är det inte så lätt att förstå
hur den länge kunde vara omstridd,
ja anses verkligt gåtfull. Dock tycks
publiken vid premiären på Kärntnertor-Theater 1824 ha varit synnerligen
entusiastisk. Så har det berättats av
tonsättarens assistent Anton Schindler, själv dirigent och den som
1823-24 svarade för framföranden i
Wien av alla nio symfonierna. I sin biografi, publicerad 1840, skrev han om
den historiska tilldragelsen:
Man tycker att en sådan reaktion
borde ha garanterat symfonin ett
snabbt segertåg, men så blev ingalunda fallet. Ett accepterande på bred
front skulle dröja flera decennier. Detta
hade flera skäl, varav ett var musikens
nymodiga karaktär. De tre instrumentala satserna uppfattades som svåra
att ta till sig, något som egentligen inte
förvånar med tanke på deras osedvanligt stränga karaktär.
En annan orsak var att symfonin
ställde osedvanligt höga krav på exekutörerna. Fasta symfoniorkestrar på
”Salongen visade sig vara fylld till
sista plats. (...) Det konstnärliga resul13
Ludwig van Beethoven
Symfoni nr 9 d-moll op. 125
professionell nivå var ännu mycket
ovanliga. Normalt framfördes orkestermusik av operakapell eller tillfälligt
sammansatta grupper. I bägge fallen
brukade repetitionstiden vara minimal,
inte sällan begränsad till en enda
gemensam genomgång - även för
program med idel ny musik.
i de musikaliska kvaliteterna (i varje
fall den slagkraftiga finalen har alltid
fått utstå viss kritik för att inte höra
till Beethovens haltfullaste skapelser).
Det handlade mer om den estetiska
övertygelse, som kompositören hade
givit uttryck för. Många romantiker
ivrade för ett närmande mellan konstarterna. Man ville att dikt, måleri och
musik hand i hand skulle föra fram
tidens filosofiska idéer. Dessa skulle
på så sätt kunna uttryckas mer effektivt.
Den som framför allt skulle införa
högre kvalitetsnormer var Francois
Antoine Habeneck, som omkring 1830
i Paris ägnade tre år(!) åt en i varje
detalj genomarbetad instudering. En
repris ett decennium senare åhördes
av en hänförd Richard Wagner. I sin
reseberättelse antecknade han: ”Den
som fullt ut vill lära känna Beethovens
nionde symfoni måste höra den spelas
av Konservatorieorkestern i Paris. (...)
Uppförandena av tyska instrumentalkompositioner vid dessa konserter har
gjort djupt intryck på mig och på nytt
invigt mig i den äkta konstens underbara hemligheter”. Inspirerad härav
genomförde Wagner 1846 med hovkapellet i Dresden ett framförande,
som kom att ge eko i flera länder. Det
är till den händelsen verkets slutliga
genombrott kan dateras.
Det är i ljuset av denna strävan man
skall förstå det exceptionella inflytande
symfonin kom att utöva. Det handlade
därvid om en hel rad olika betydelseskikt. Ett utgjordes av själva musiken, ett annat av Schillers dikt ”Ode
till glädjen”, ett tredje av den brygga
mellan världsligt och andligt, som
verket ansågs representera. Ett fjärde
var textdiktarens och tondiktarens
samverkande uttryck för den allmänmänskliga drömmen om frihet. Långt
fram i tiden var den självklara associationen franska revolutionens paroll om
”frihet, jämlikhet och broderskap”.
Men det hade ytterligare en
dimension, vilken särskilt inspirerade
1800-talets musikskapare och andra
konstnärer: kombinationen av orkester, kör och sångsolister. För oss
Nionde symfonin kom att uppfattas
som symbol för en modern, samtidsmedveten konstsyn. Paradoxalt nog
låg dess främsta betydelse dock inte
14
Ludwig van Beethoven
Symfoni nr 9 d-moll op. 125
kan det verka förvånande, eftersom
sådant hade förekommit otaliga
gånger förr. Men här var det inte
fråga om en opera eller ett körverk
med beledsagande orkester utan om
en symfoni, denna dittills uteslutande
instrumentala genre. Just den symfoniska motivationen och behandlingen
av medlen fascinerade efterföljarna.
Man kan med visst fog säga att en
orkester från och med nu kunde inkludera vokala resurser. Exemplen på
senare verk med ”nian” som förebild
är många.
Hade Beethoven varit en utpräglad
vokaltonsättare skulle resultatet i det
här avseendet kanske ha blivit mindre
revolutionerande. Nu skrev han för
röster som om de vore instrument;
han lät sig inte hämmas av hänsyn
till den mänskliga stämmans begränsningar. Säkert tog han kören och
solisterna i bruk för att förmedla Schillers budskap, men man kan samtidigt
uppfatta dem som allmänt uttrycksförstärkande finaltillägg - på samma sätt
som han hade fört till basuner och
piccolaflöjt i slutet av sin femte symfoni. Ännu i dag påverkas vi minst lika
starkt av det vokala uppbådet som av
själva musiken i denna ”hela världens
nationalsång”.
Sven Kruckenberg
15
Sveriges Radios Symfoniorkester
VIOLIN I
Ulf Forsberg 1:e konsertmästare
Bernt Lysell 1:e konsertmästare
Kjell Lysell 1:e konsertmästare
Jannica Gustafsson Alt 1:e
konsertmästare
Ulrika Jansson 2:e konsertmästare
Lars Stegenberg
Christian Bergqvist
Per Sporrong
Leander Belladestino
Alexandra Kramer
Aleksander Migdal
Olle Markström
Gunnar Eklund
Torbjörn Bernhardsson
Lena Röjder
Åsa Hallerbäck Thedéen
Hanna Göran
Per Hammarström
Stanka Simeonova
Svein Harald Martinsen
VIOLIN II
Per Sandklef
Torsten Nilsson
Tore Jonsen
Anders Nyman
Eva Jonsson (tjl)
Bo Söderström
Tomas Andersson
Jan Isaksson
Ann-Marie Lysell (tjl)
Veneta Zaharieva Blendulf (tjl)
Saara Nisonen Öman
Roland Kress
Renate Klavina
Martin Stensson
Paul Waltman
Frida Hallén
Annette Mannheimer (vik)
Dag Alin (vik)
Roger Jonsson (vik)
VIOLA
Lars Arvinder
Håkan Olsson
Ingegerd Kierkegaard (tjl)
Mikael Sjögren
Leopold Rapoport
Håkan Roos
Mona Bengtsson (tjl)
Hans Åkesson
Kristina Arvinder (tjl)
Elisabeth Arnberg Ranmo
Tony Bauer
Ann Christin Ward
Karin Dungel (vik)
Annette Maxe (vik)
Åsa Karlsson (vik)
Catharina Skoog (vik)
CELLO
Ola Karlsson, solocellist
Jan-Erik Gustafsson, solocellist
Ulrika Edström, Alt solocellist
Helena Nilsson
Staffan Bergström
Kjell Bjurling
Peter Molander
Per Blendulf
Johanna Sjunnesson
Jana Boutani
Åsa Strid
KONTRABAS
Entcho Radoukanov
Ingalill Hillerud
Robert Röjder
Martin Bergstrand
Jan Dahlkvist
Carina Sporrong
Maria Johansson
Peter Lysell
FLÖJT
Tobias Carron
Susanne Hörberg
Anu Jämsä (även piccolaflöjt*)
Per-Olof Sköld (även altflöjt*)
OBOE
Bengt Rosengren
Ulf Bjurenhed
Bo Eriksson (även
engelskt horn*)
Björn Uddén
KLARINETT
Kjell-Inge Stevensson
Niklas Andersson
Dag Henriksson (även
ess-klarinett*)
Mats Wallin (även
bas-klarinett*)
FAGOTT
Henrik Blixt
Maj Widding
Olle Eriksson (även kontrafagott*)
Fredrik Ekdal (vik)
VALTHORN
Hans Larsson
Ivar Olsen
Susan Sabin
Tom Skog
Rolf Nyquist
Bengt Ny
TRUMPET
Mark Schrello
Joakim Agnas
Mats-Olov Svantesson
Torben Rehnberg
TROMBON
Mikael Oskarsson
Christer Torgé
Göran Brink
John Lingesjö (tjl)
Mikael Lundqvist (vik)
TUBA
Lennart Nord
PUKA OCH SLAGVERK
Tomas Nilsson
Jan Huss
Seppo Asikainen
Mats Nilsson
Pelle Jacobsson (vik)
HARPA
Lisa Viguier
PIANO
Mårten Landström
*Huvudansvarig för biinstrument
Radiokören & Eric Ericsons Kammarkör
SOPRANER
Susanne Carlström
Gunilla Franklin
Lisa Gustafsson
Anna Gustafsson
Lena Hillås-Söderström
Pernilla Ingvarsdotter
Lena Kästel
Lena König
Margaretha Ljunggren
Monika Mannerström
Johanna Nyström
Marika Scheele
Ingrid Seim
Ulla Sjöblom
Helena Stefansson
Helena Ströberg
Maria Westling-Mayer
TENORER
Per-Gunnar Alpadie
Bengt Arwén
Per Björsund
Mats Carlsson
Johan Christensson
Thomas Hedberg
Niclas Hedman
Erik Hellerstedt
Nils Högman
Per Korsfeldt
Olof Lilja
Fredrik Mattsson
Jon Sjunnesson
Mikael Stenbaek
Johan Uusijärvi
BASAR
Stefan Fred
Mattias Nilsson
Hans Aniansson
Mathias Brorson
Rickard Collin
Bengt Eklund
Per Furumo
Johan Karlström
Fredrik Lardén
Andreas Lundmark
Johan Pejler
Ove Pettersson
Jaan Seim
Östen Wall
Lage Wedin
Johan Wållberg
ALTAR
Åsa Bergquist-Håål
Helena Bjarnle
Ingrid Fernström
Kristina Hansson
Annika Hudak
Inger Kindlund-Stark
Agneta Klingberg
Ulrika Kyhle-Hägg
Helena Lidén
Maria Lundell
Helena Mann-Sundström
Anna Norén
Marie Olhans
Anna Sievers
Eva Wedin
Christina Östman
17
