Mot. 1984/85 3203-3205 Motion 1984/85:3203 Lars Werner m. fl. Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86, m. m. (kompletteringsproposition) (prop. 1984/85:150) Inledning l kompletteringspropositionen upprepar regeringen sin tes fran 1985 års budgetproposition att "'Sverige är på rätt väg'·. Som underlag för detta påstående anförs att bytesbalansen vänts från ett stort underskott till nära jämvikt, att en industriell expansion inletts. att sysselsättning�läget förbätt­ rats och arbetslösheten nedbringab. att budgetunder�kottet har minskat. att kommunernas ekonomi förbättrats. att inflation�takten dämpat� och att "saneringen av den svenska ekonomin kunnat göras utan ingrepp i det sociala välfärdssystemet ... Samtidigt erkänner regeringen att den svenska ekonomins kris ännu inte är övervunnen. Men om man håller fast vid den ti!Himpade ekonomisk-politiska strategin '"blir det möjligt att fullt ut häva de ekonomiska obalanserna och lägga grunden för en långsiktig snabb tillväxt"'. För att nå målen full sysselsättning, stabil tillväxt och en rättvis fördelning av levnadsstandarden måste enligt regeringen inflationsbekämpningen 5tällas i centrum för den ekonomiska politiken. Vad regeringen underlåter att betona är bl. a. att arbetslösheten- trot� högkonjunkturen- fortfarande är högre än något år uneler 1970-talet. att inflationstakten är högre än i de länder med vilka jämförelse vanligen sker och att den starka vinstökningen och över huvud taget . .förbättringen"' av det ekonomiska läget skett på bekostnad av starkt nedpressade reallöner. Det finns därigenom ingen stabil grund för ett fortsatt uppsving. iinnu mindre för en stabil tillväxt och en rättvis fördelning av levnadsstandarden. Den ekonomisk-politiska strategin Den strategi för den ekonomiska politiken �om den tillträdande socialde­ mokratiska regeringen valde i oktober 1982 har den själv velat karakterisera som en tredje väg mellan åtstramning och expansion. I kompletteringspropo­ sitionen beskrivs den ekonomisk-politiska strategin på följande sätt: Den tredje vägen innebär i stället en kombination av åtgärder för att stimulera ekonomins utbuds�ida och hålla tillbaka den inhemska efterfrågan genom en stram ekonomisk politik. Genom en kraftig förbättring av de svenska företagens konkurrenskraft har det likviii varit möjligt att öka den efterfrågan som riktas mot svenska produkter- 5aviil på exportmarknaderna l Riksdagen 1984185. 3 sam/. Nr 3203-3205 Mot. 1984/85:3203' 2 som på den svenska marknaden. Därmed har det blivit möjligt att expandera produktion, investeringar och sysselsättning, samtidigt som bytesbalans och statsbudget kan förbättras. Det blir med andra ord möjligt att både arbeta och spara sig ur krisen. De frågor som måste ställas är emellertid vilka som arbetat och vilka som haft möjlighet att spara, vilka tendenser som gynnats genom stimuleringen av ekonomins utbudssida och vilka som drabbats genom att den inhemska efterfrågan hållits tillbaka, hur den kraftiga förbättringen av de svenska företagens konkurrenskraft åstadkommits och vad som är den andra sidan av denna ekonomiska politik, om den genomförda politiken ökat förutsättning­ arna för en stabil tillväxt, full sysselsättning och en rättvis fördelning av levnadsstandarden eller om den försvårat att nå dessa mål. Avgörande för den ökning av export, produktion och investeringar som ägt rum har varit dels den kapitalistiska högkonjunkturen, dels den kraftiga devalveringen av den svenska kronan, dels nedpressningen av reallönerna. I den reviderade finansplanen sägs att de svenska företagens relativa export­ priser i år beräknas ligga ca 6 o/o lägre än 1981 och de relativa lönekostnader­ na per producerad enhet ca 20 o/o lägre. "Lönsamheten i den svenska industrin har vidare under senare år ökat mer än i andra OECD-Iänders industrier." Detta bör ses mot bakgrunden av att lönernas andel av förädlingsvärdet inom industrin starkt minskat - från 84,8 o/o år 1978 till 67,6 o/o år 1984. Reallönerna efter skatt har minskat med 9,4 o/o från 1981 till 1984. Av statistiska centralbyrån nyligen redovisade uppgifter visar sänkning av reallönerna såväl mellan 1983 och 1984 och mellan 1982 och 1984 för såväl industriarbetare som statsanställda och primärkommunalt anställda. Den enda grupp som under dessa perioder kunnat öka sina reallöner är industritjänstemännen. Det ''uppsving'' som enligt regeringen karakteriserat svensk ekonomi under de senaste åren har alltså till betydande del åstadkommits genom att arbetslönerna hållits tillbaka till fördel för kapitalets profiter. Fördelningen av såväl inkomster som förmögenheter har blivit mera ojämn. Klassklyftorna har ökat. Detta är ingen ovanlig företeelse i kapitalistiska samhällen under högkonjunkturperioder. Dock brukar vanligen under sådana perioder även reallönerna kunna öka. På denna punkt skiljer sig alltså utvecklingen i Sverige under de senaste åren från vad som tidigare varit "normalt". I kompletteringspropositionen sägs att "resursanvändningen vridits om i rätt riktning", varmed avses att nästan hela tillväxten av den totala produktionen och industriproduktionen mellan 1982 och 1984 använts till ökad nettoexport och till att öka investeringarna. Detta betraktel esätt torde vara mycket kortsynt. Genom att konsumtionen så starkt hållits tillbaka till förmån för export och investeringar har den grundläggande balansen i den svenska ekonomin rubbats ännu mera än som i och för sig är vanligt under kapitalistiska högkonjunkturer. Resultatet blir att nästkommande ekono­ miska kris sannolikt kommer snabbare och blir djupare än annars skulle varit fallet. Mot. 1984/85:3203 3 Det bör också anmärkas att den förda regeringspolitiken icke utmärkts av strävan att lägga andra värderingar än de kapitalistiska s. k. lönsamhetsmäs­ siga till grund för den ekonomiska utvecklingen. Avgörande för vad som produceras är alltjämt de kapitalistiska företagens profitutsikter. Behovs­ och miljöhänsyn får icke leda produktionen. Förutsättningarna för att nå målen full sysselsättning, stabil tillväxt och rättvis fördelning av levnadsstan­ darden har icke skapats. I moti on 1984/85:1582 om den ekonomiska politiken har vänsterpartiet kommunisternas syn på den ekonomisk-politiska strategin utförligt fram­ la gts . Enligt denna syn måste den ekonomiska politiken innehålla följande element. som bör vara påbör j ade eller ge n omförda inom en överskådlig framtid: l. Den ekonomiska politiken må te utformas så att den motverkar transnationalisering och industriutflyttning och skapar förutsättningarna för en mera nationellt oberoende och sj älvständig politik och utveckling. (Åtgärder mot kapitalexporten lika väl som mot utländska kapitals uppköp i svenskt näringsliv, bredare länderspridning av utrikeshandeln osv.) 2. Den ekonomiska politiken måste bryta den långsiktiga tendensen till en växande reservarme av arbetslösa med syfte att trygga allas rätt till arbete. (750 000 nya arbetstillfällen måste skapas fram till år 2000 dels i ett statligt industriprogram, dels i den offentliga sektorn. nationali ering av affärsban­ ker och stora finansinstitut, löntagarfonderna byggs ut och demokratiseras osv.) 3. Den tekni skt-vetenskapliga omvälvningen måste ställas under samhälle­ lig kontroll och de arbetandes inflytande. (Den dataelektroniska industrin under nationell kontroll. facklig vetorätt vid introduktion av ny teknik , övergång till 6 timmars arbetsdag påbörjas under 1980-talet osv. ) 4. De senaste årens trend att de lönarbetande får en minskad andel av det amlade produktionsresultatet, samtidigt som landets överklass berikat på ett historiskt nästan enastående sätt. måste brytas. (Ny skattepolitik baserad på produktionsfaktorskatt och statligt-kommunal enhetsskatt. hårdare be­ skattning av kapital och förmögenheter, nej till statlig inkomstpolitik riktad mot löneökningar, förbilligande av livsmedel i första hand genom att momsen på mat slopas osv.) 5. Landet ekonomi måste utvecklas i varsamhet mot de ekologiska sambanden och vår liv miljö. ( Sparsamhet och återvinning. försurning och skogsdöd stoppas, kemi- och plastsamhällets risker undanröj , avvecklingen av kärnkraften genomförs. satsning på alternativa energi källor osv.) Utsikterna för 1985 l sin översikt av den internationella utvecklingen under 1985 hävdar regeringen i den reviderade finansplanen att en relativt tabil tillväxt i industriländerna förefaller sannolik. Samtidigt nämns dock vissa problem Mot. 1984/85:3203 4 sammanhängande med den fortsatt ojämna f örd elningen av tillvaxten. dc därigenom uppkomna betalningsobalanserna och den amcrikan�ka dollarn� höga kurs. Vår bedömning är att regeringen underskattar mot�attningarna och problemen. Arbetslösheten kommer med �tör!>ta sannolikhet att vara fort�att mycket hög i Västeuropa. De stora arbetslö�het!>armeerna i de flesta västeuropeiska länder är uttryck inte blott för en �tagnation i den ekonomi�­ ka utvecklingen. utan för en djupgående kris som verkar för!>törande pa hela folkhushållningen och de sociala relationerna i dc berörda länderna. Fran USA har nyligen rapporterat� en avmattning i den ckonomi!>ka utvecklingen och prognoser om en mycket låg tillväxttakt under den niirma!>te perioden. Den konstlat höga nivan för USA-dollarn kan knappa�t bli be�tacnde under längre tid och den nödvändiga anpassningen kan ske stora problem både i former som �kapar i USA och i andra länder. Sveriges internationella heroende pa det ekonomi�ka omradet har kraftigt ökat under 1970- och hittills under1980-talen. Det är ett heroende hade av de internationella !>torföretagen och av den ekonomiska politil.. !>Om f or � i andra kapitalisti ka länder. (För en utförlig fram�tällning a\ denna proce�s �e rapporten Sveriges internationella beroende framlagd av vpl..:!> 90-tah­ grupp.) Två viktiga företeelser i detta sammanhang är dels de �ven�ka företagen!> stora investeringar i utlandet. dels det ökade utländska ligandet av företag i Sverige. De av riksbanken beviljade tillstanden för dirdta inve�tcringar utomlands har ökat kraftigt- från l .l miljarder kronor 1970 och 3.8 miljarder 1980 till15 miljarder 1984. Ökningen har fort�att under den gangna delen av 1985. De totala svenska investeringarna i utlandet är emellertid av�evärt törre än dessa siffror. Den �tora tillväxten av den till utlandet förlagda delen av svcnskiigd indu�tri hämmar deb utvecklingen av naring�li\l:t inom Sverige deb ökar den också det sven ·k a näring�liveb heroende av utlandet. , Även det ökade utländska ägandet av svenska företag- mellan 8 och lO redet totala aktievärdet pa Stockholms fondbörs berakna� ligga av i utländ�ka händer - betyder ett ökat svenskt beroende a' vad �om sker i utlandet. Regeringen förefaller att underskatta detta beroende. \Om ju ocha tar �ig uttryck i den amerikanska embargopolitikens för�ök att styra �'ensk utrikeshandel och därmed utvecklingen av näring�li,ct i verige. Det är enligt vår mening nödvändigt med en fast och malmedveten nationell politik för att �< långt möjligt min�ka Sveriges ekonomi!>kt-politi!>ka beroende av utvecklingstendenser och maktgrupper utanför landet. Det ökade beroendet betyder att utrymmet för en �jälvständig utveckling och en självständig ekonomi�k politik har min!>kat. Detta ökar osakcrhetcn i förutsägelserna om den sannolika ekonombka utvecklingen under atersto­ den av 1985. Regeringen� progno� att arbetslihheten \kall minska och prisstegringen begriinsas till 3 c;� förefaller knappa�t 'ä l underb) ggd. Mot. 1984/85:3203 s Den ekonomiska politikens inriktning 1>1! olika områden Sysse/siillningspofitiken. Även m..:d rc�crvation för olika metoder att beräkna den totala l'erkliga arbetslö\hcten intar S,·crigc ett gynnsamt läge jämfört med dc flöta övriga kapitali�ti�ka länder. Men dc uppnaclda resultaten är icke tillräckliga och kan des�utom lätt gå förlorade. Det är sålunda mycket osäkert om ökningen av sysselsättningen inom industrin med ett par tiotal tusen representerar en vändning i den utveckling som på några år berövade Sverige i runt tal 100 000 arbetstillfällen inom industrin. Med den politik gentemot kommunerna som föreslås i komplettering�propositio­ nen är det mycket osäkert om den förutsedda sysselsättningsökningen kan komma till stånd inom den offentliga sektorn. Vi anser att ytterligare insatser måste göras för att hindra en försämring av läget på arbetsmarknaden och för att bringa ned arbetslösheten. Det avgörande är emellertid att få till stånd en sådan förändring av den ekonomiska politiken och näringspolitiken. att ett statligt industriprogram utarbetas och börjar genomföras tillsammans med en planmässig utbyggnad av den offentliga sektorn på det sätt och med de målsättningar som anförts i vpk:s motion om den ekonomiska politiken. För budgetåret 1985/86 föreslår vi en uppräkning av anslaget till sysselsätt­ ningsskapande åtgärder för att minska arbetslösheten och motverka negativa effekter av en konjunkturnedgång. Hösten 1984 satsades 1,7 miljarder på sysselsättningen, men för budgetåret 1985/86 har regeringen prutat bort motsvarande insats. Ypk föreslår därför att anslaget för sysselsättning räknas upp med l 750 milj. kr. och att dessa skall gå till kommuner och landsting för att skapa nya och fasta arbetstillfällen. Sknuepolitiken. Som den mest betydande förändringen inom skattepoliti­ ken under dc enaste aren framhåller regeringen den �änkning av marginal­ skatterna som genomfört�. l kompletteringspropositionen framhalls: Reformen av inkomstbeskattningen �yftar.liksom en del andra skattepoli­ tiska åtgärder som har vidtagit� eller föreslagits, till att sänka skatten på arbete. sparande och andra produktiva insatser. l gengäld har skatten på konsumtion höjts. Ä ven om den i skattereformen ingående minskningen av det skatternäs iga värdet av underskottsavdragen för höginkomsttagarna haft en progressiv verkan, måste summan av verkningarna av dc genomförda förändringarna betraktas som regressiv. Eller med andra ord- den genomförda �kattepoliti­ ken har gett de största fördelarna till de högre inkomsttagarna. Denna innebörd ligger ju för övrigt alltid i varje höjning av skatten pa kon�umtion. l redogörelsen för skattepolitiken finn� en del ideologiska in�lag, �om förtjänar att noteras eftersom de betecknar ytterligare avsteg fran traditio­ nell socialdemokratisk idetradition. Att �parande betraktas som en ··produk­ tiv insats" måste sålunda betrakta� �om anmärkningsvärt. Detsamma gäller Mot. 1984/85:3203 6 tankegången att ett av målen i skattepolitiken bör vara "likformighet i beskattningen av produktionsfaktorerna arbete och kapital" uppnått genom en sänkning av bolagsskatten! Vad som främst karakteriserat utvecklingen på skattepolitikens område under den socialdemokratiska regeringen sett mot bakgrund av tidigare löften är att ingen omläggning av beskattningen skett genom införande av en produktionsfaktorskatt. I avsnittet nedan om kommunernas ekonomi ut­ vecklas vpk:s krav om övergång till produktionsbeskattning och statskom­ munal enhetsskatt. Fördelningspolitiken. I stället för att redovisa de faktiska förändringarna i fördelningen av inkomster och förmögenheter i landet under den förflutna delen av 1980-talet inleds kompletteringspropositionens avsnitt om fördel­ ningspolitiken med en konservativ cynism: "Den viktigaste fördelningspoli­ tiska uppgiften nu är att föra en ekonomisk politik som gör det möjligt att nå full sysselsättning och ett stabilt penningvärde." Arbetarklassens och över huvud taget de lägre inkomsttagarnas krav på en mera rättvis fördelning av produktionsresultatet har historiskt ofta bemötts med liknande klyschor. Självfallet drabbar arbetslöshet och inflation hårt de arbetande klasserna. Men detta faktum får ju inte tas till intäkt för att kampen för jämlikhet skulle vara mindre viktig under tider av kris. Tvärtom ökar under sådana förhållanden dess betydelse. Såsom utförligt belyses i rapporten Jämlikhet och rättvisa från vpk:s 90-talsgrupp har den utjämnande tendens som kunde spåras fram till slutet av 1970-talet brutits. På nytt vidgas nu de ekonomiska och sociala klyftorna. Det dominerande draget i utvecklingen är klassamhällets bestånd och fasthet på praktiskt taget alla områden i samhällslivet. Klyftorna är stora mellan klasserna när det gäller risk för arbetslöshet och utslagning, boendeförhål­ landen, utbildning, hälsotillstånd, risk för olycksfall i arbetet, möjlighet till kulturella och fritidsaktiviteter osv. Som grupp har kvinnor generellt sett sämre ekonomiska resurser och mindre makt än män. Förslag i fördelningspolitiska sammanhang måste utgå från dessa fakta och effekterna av förslagen måste syfta till att angripa de existerande orättvisor­ na. Den socialistiska arbetarrörelsens jämlikhetsideal och rättvisekrav måste åter bli ledstjärnor för politiken. Kreditpolitiken. l avsnittet om kreditpolitiken ägnar kompletteringspropo­ sitionen stor uppmärksamhet åt dollarns utveckling och valutaflödena. Såsom anförts i det föregående kan det konstlat höga nivån för USA-dollarn knappast bli bestående under längre tid. För att i görligaste mån mildra de negativa effekterna av en krisartad anpassning måste den svenska valutapoli­ tiken söka frigöra sig från det starka beroendet av USA-dollarn. Ett viktigt moment är därvid en begränsning av de svenska storföretagens kraftigt ökade investeringar utomlands. l detta syfte föreslår vi en särskild kapitalex­ portavgift att utgå med 10 % på den del av svenska direkta investeringar Mot. 1984/85:3203 7 utomlands som finansieras genom betalning från Sverige. De svenska investeringarna utomlands bör även i övrigt begrän�as och ställas under hårdare kontroll på det sätt som tidigare föreslagits i motioner till detta rik möte (bl. a. genom vetorätt för de anställda vid det investerande företaget). I kompletteringspropositionen understryks de svårigheter som vållas genom de stora kort�iktiga svängningarna i det privata valutallödet. Det �ägs . att dessa svängningar .är oundvikliga, inte minst beroende på att de löpande betalningarna med omvärlden uppvisar starka säsongmässiga variationer"·. Det är framför allt dessutom också så. att spekulation förekommer i både den svenska och andra valutor särskilt i en tid som utmärks av stora förändringar i valutakurserna. En centralisering av utlandsbetalningarna till riksbanken skulle enligt vår mening väsentligt underlätta att lösa dessa problem. Regeringen föreslår att en del av den likviditet som i dag finns uppbyggd i näringslivet och i kommunsektorn under viss tid skall bindas på konton i riksbanken. är det gäller företagen accepterar vpk detta förslag. Vi anser också att det kan ifrågasättas om inte dessa medel borde föras över till fjärde AP-fonden och löntagarfonderna samt använda för investeringar i nya samhällsägda och löntagarägda företag. När det gäller kommunsektorn avvisar vpk förslaget. Det är fel att betrakta landstingskommuner och primärkommuner som en staten motstående part, vars tillgångar i form av likvida medel under viss tid bör dras in till riksbanken för att inte råka användas på ett för samhällsekonomin skadligt sätt. Tvärtom måste det anses angeläget att kommunsektorn har medel för att bekosta den utbyggnad av den offentliga sektorn, som ur en rad olika synpunkter är nödvändig. steriliseringen av medel från den kommunala sektorn kommer dessutom som påbröd till en rad andra av regeringen föreslagna åtgärder, som hårt drabbar kommunernas ekonomi. Budgetpolitiken Det aktuella budgetläget. Beräkningarna i kompletteringspropositionen av det sannolika budgetunderskottet för budgetåret 1985/86 visar en minskning med inemot 3 miljarder kronor jämfört med vad som beräknades i budgetpropositionen. Skillnaden beror framför allt på en ökning av de beräknade inkomsterna. Budgetunderskottet beräknas nu till60,8 miljarder kronor. I vpk-motionen om den ekonomiska politiken framhölls att problemen med de kassamässiga underskotten betydligt överdrivs, men att det självfal­ let var nödvändigt att hålla dem under kontroll. Underskotten i den svenska statsbudgeten under de senaste åren har framför allt skapat fördelningspoli­ tiska problem genom att de medverkat till en koncentration av sparandet och till höga räntebetalningar. Ypk avvisade metoden med en kontraktivt verkande politik och hävdade, Mot. 1984/85:3203 8 att en mindre minskning av budgetunderskottet än den regeringen föreslagit skulle kunna medföra en större ökning av såväl bruttonationalprodukten som den privata och offentliga konsumtionen. Denna uppfattning torde alltjämt vara riktig. Vi upprepar icke här alla de i våra motioner i an lutning till budgetpropositionen ställda förslagen. Några av förslagen har emellertid ökat i betydelse under de gångna fem månaderna och bör därför föras fram på nytt. Det gäller framför allt kravet att stärka de arbetandes köpkraft och konsumtion genom en sänkning av priserna på livsmedel. Det effektivaste sättet att nå detta är en sänkning av mervärdeskatten på mat. Vi förordar därför att momsen på mat slopas i tre etapper. De två första genom kraftiga ökningar av livsmedelssubventionerna och tredje steget genom att hela matmom en lopa . Som ett led i denna plan föreslår vi en ökning av livsmedelssubventionerna med 3 000 milj. kr. Härigenom ökar livsmedels­ subventionerna till i runt tal 6 000 milj. kr., vilket mots�rar en tredjedel av konsumenternas utgifter för matmoms. Det bör emellertid anmärkas, att kostnaderna för stat kassan blir betydligt lägre . efter om en väsentlig del av de för konsumenterna frigjorda medlen torde komma att använda för annan, momsbelagd konsumtion. Såsom anförts ovan anser vi också att ytterligare l 750 milj. kr. under budgetåret måste anvisa för arbetsmark­ nadspolitiska åtgärder. I det föregående har ställts kravet om en särskild kapitalexportavgift att utgå med lO %på den del av direkta investeringar utomlands som finansieras genom betalning från Sverige. Denna kan beräkna inbringa ca 300 milj. kr. Vidare anser vi det motiverat med en höjning av omsättningsskatten vid aktiehandel med l %till 2 %. Detta kan beräknas inbringa ca 800 milj. kr. Ltlngtidsbudgeten. I årets långtidsbudget presenteras två olika alternativ för den ekonomiska utvecklingen. Det ena benämns lågalternativet. det andra högalternativet. Inget av dessa alternativ är emellertid byggt på en ekonomisk utveckling som motsvarar de krav som måste ställas på skeendet under 1980- och 1990-talen. I rapporten En alternativ ekonomisk strategi för 90-talet. utarbetad av vpk:s 90-talsgrupp, ges en framställning av en ekonomisk politik som leder till en tillväxt med genom nittligt 2 % om året fram till år 2000. I grova drag består denna politik av följande huvuddelar: l) Omfördelning av inkomster från rika till fattiga länder. 2) En ny inriktning på varuproduktion och utrike handel, som gör Sverige mindre ekonomiskt beroende av kapitalismen i USA och Västeuropa. 3) En utbyggd och demokratiserad offentlig sektor. 4) En kraftig förkortning och utjämnande fördelning av arbetstiderna. 5) En utjämnande fördelningspolitik. 6) En strategi för brytande av storfinansens makt, med bl. a. utbyggda och demokratiserade fonder. Mot. 1984/85:3203 9 En ekonomisk politik av detta slag måste enligt vår mening ligga till grund för utvecklingen och därmed också för långtidsbudgeten. Den offentliga sektoms effektivitet. I kompletteringspropositionen diskute­ ras också frågan om effektiviteten inom den offentliga sektorn. Uppgifter redovisas som tyder på att produktiviteten i den offentliga sektorn sjunkit sett över hela perioden 1960-1980. Sett i ett kortare perspektiv tyder dock resultaten på att produktiviteten i den statliga administrationen ökat mellan 1975 och 1980. Landstingens, främst sjukvårdens, produktivitetsminskning. som tidigare anses ha varit avsevärd, skulle samtidigt ha avtagit. Det måste i anslutning till dessa uppgifter starkt understrykas. hur vanskligt det är att finna korrekta mått på effektiviteten inom en offentlig sektor där det mesta arbetet är tjänsteproduktion inom sektorerna omsorg. sjukvård, utbildning etc. För att finna vettiga och rimliga effektivitetsmått inom den offentliga sektorns tjänsteproduktion måste man utgå från denna verksamhets speciella karaktär och målsättning. (Se här den utförliga diskussionen i rapporten Offentliga sektorn från vpk:s 90-talsgrupp.) Den s. k. effektivisering som skett under 1980-talet har mest bestått i besparingar, vilka inneburit nedskärningar av personal och resurser och den har genomförts av rationali­ serare som uppifrån och utifrån riktat snabba hugg mot verksamheterna. Effektivitets- och rationaliseringskriterierna har man hämtat från företags­ ekonomins vinstinriktade metoder, där det gäller att med ny teknik skära ned på arbetskraften utan hänsyn till de samhälleliga följderna. Sådana metoder kan få, och har i viss mån redan fått, katastrofala konsekvenser inom en verksamhet som inte skall producera varor, utan i stället omsorg, vård, social service och utbildning. De uppgifter som måste lösas när det gäller den offentliga sektorn är såväl att demokratiskt förankra, avbyråkratisera, effektivisera och fördelningspolitiskt rättvist finansiera den offentliga sektorn som att utveckla den för att trygga sysselsättningen. Kommunernas ekonomi Av de borgerliga regeringarnas fyra sparpaket på sammanlagt 27 miljarder kronor togs mer än hälften ( 15 miljarder) av kommuner och landsting. Dessa 15 miljarder motsvarade höjd kommunalskatt med 4:50-5:00 kr. Att kommuner och landsting drabbades särskilt hårt var ingen tillfällighet. Det var en medveten och klart uttalad politik från dessa regeringar att skära ner på kommunernas inkomster och begränsa deras verksamheter (volymtill­ växten) från 4-5 % per år under 1970-talet till högst l %. Syftet med denna politik var att frigöra resurser från den påstådda ''inlåsningen·· i den offentliga sektorn och därigenom realisera en exporttillväxt och minskning av statens budgetunderskott. Efter återkomsten till regeringsmakten 1982 har den socialdemokratiska politiken utmärkts av bl. a. följande åtgärder. främst framlagda i de Mot. 1984/85:3203 10 kommunalekonomiska propositionerna åren 1983-1984: - Tvåprocentsmålet övergivet. Inga riktmärken för den kommunala expan­ sionen. Finansieringsmöjligheterna skall sätta gränsen. - Fortsatt indragning av kommunala skattemedel. Regeringen återförde fr. o. m. 1983/84 till kommunerna skatteunderlaget för fysiska personer till tidigare nivå men behöll indragningen av skatteunderlaget för juridiska personer. Detta innebar att kommuner och landsting berövades skatteme­ del på ca 5 miljarder kronor 1983 och ca 6 miljarder 1984. Indragningen av skattemedel från juridiska personer har nu gjorts total och permanent. Primärkommunerna skulle dock få kompensation för detta med inemot 2 miljarder kronor. Landstingen kompenseras ej. I stort kan man konstatera att den socialdemokratiska regeringspolitiken mot kommuner och landsting följer den väg som utstakades av de borgerliga regeringarna. På grund av den åtstramningspolitik som riktats mot kommuner och landsting under 1980-talet har den kommunala sektorn under senare år haft stora ekonomiska problem. Inkomsterna har minskat med belopp motsva­ rande över 6 kr. i kommunal skatt. Volymtillväxten har minskat från 4-5 % till l %. Kommuner och landsting har tvingats till kraftiga nedskärningar i verksamheterna och av antalet nyanställda för att möta de minskade ekonomiska ramarna. Detta har i sin tur lett till den paradoxala situationen att kommuner och landsting de senaste åren genomsnittligt sett haft goda budgetutfall och kunnat öka sina reserver och sitt finansieringskapitaL Detta är dock inget uttryck för stark kommunal expansion utan i stället för begränsningen av verksamheten. Det bör också kraftigt understrykas att variationerna är oerhört stora mellan olika kommuner och landsting. Detta gör att vi ställer oss positiva till de särskilda åtgärder som föreslås i kompletteringspropositionen för att minska skillnaderna mellan kommuner med särskilt höga och särskilt låga skattesatser. Vi kan också, i avvaktan på förslaget från skatteutjämningskommitten, i det aktuella läget acceptera förslaget om en särskild skatteutjämningsavgift som tas ut på det totala skatteunderlaget. I samband med förslag och beslut som följer på förslaget från skatteutjäm­ ningskommitten måste dock enligt vår mening på allvar diskuteras frågan om övergång till ett system med en riksskatt - en progressiv statskommunal enhetsskatt. Vänsterpartiet kommunisterna har sedan 1976 fört fram denna tanke, dock utan att hittills vinna gehör i de beslutande instanserna. Nu kan frågan - det visar delförslagen i kompletteringspropositionen - betecknas som mer än mogen för en radikal lösning. Däremot kan vi, som redan noterats, icke acceptera den frysning av viss del av kommunernas likviditet som föreslås i propositionen. Vi kan heller icke godta den minskning av ersättningen till kommunerna med anledning av avskaffaodet av den kommunala företagsbeskattningen som regeringen föreslår. Denna åtgärd innebär ju ett direkt brott mot tidigare utfästelser. Mot. 1984/85:3203 11 Hemställan Med hänvisning till det anförda föreslås l. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i propos1t1on 1984/85:150 i motsvarande del godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i motionen. 2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1984/85:150 i motsvarande del godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordas i motionen. 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om en särskild kapitalexportavgift om 10 % på den del av svenska direkta investeringar utomlands som finansieras genom betalning från Sverige, 4. att riksdagen antar i proposition 1984/85:150 framlagt förslag till lag om inbetalning på likviditetskonto under budgetåret 1985/86 med den ändringen att a) primärkommuner och landsting skall likställas med staten i fråga om inbetalningsskyldighet, b) de inbetalade medlen skall överföras till fjärde AP-fonden och löntagarfonderna, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om etappvis slopande av momseffekten på livsmedel, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om höjning av omsättningsskatten vid aktiehan­ del med en procentenhet till två procentenheter, 7. att riksdagen till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffande! av kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1985/86 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av l 819 000 000 kr., 8. att riksdagen utöver vad som tidigare anvisats till Sysselsättnings­ skapande åtgärder för budgetåret 1985/86 anvisar l 750 000 000 kr., 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om den kommunala ekonomin. Stockholm den 9 maj 1985 LARS WERNER (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)