7
Motion
1981182: 1585
Lars Werner
m.
fl.
Begränsning och kontroll av vapenexporten
Den svenska vapenexporten fortsätter att öka. I det rådande ekonomiska
läget har militära och vapenindustriella intressen alla möjligheter att flytta
fram sina positioner. De utnyttjar också tillfället.
En svag, borgerlig
regering, som också gärna faller till föga för dessa intressen, har inte
tillräcklig kraft att ta itu med problemet.
Det finns oerhört oroande signaler. De sista åren av 1970-talet och de vi
hittills sett av 1980-talet visar upp en ständigt stegrande kurva för den svenska
vapenexporten. Bofors har ökat sin vapenproduktion och försöker ständigt
att öka den än mera. Detta sker på bekostnad av andra verksamheter inom
företaget och drabbar naturligtvis också forskning och annan verksamhet för
att utveckla alternativ, civil produktion. Den mest upprörande Bofors­
affären under det senste året är det förhandskontrakt om leverans av
luftvärnsmateriel som tecknats med USA: Detta har skett med regeringens
goda minne och tillåtelse och är ett flagrant brott mot de gällande
bestämmelserna för svensk vapenexport.
Ordern gäller Boforskomponenter till USA:s nya luftförsvarssystem,
DIVAD. USA är invecklat i stridshandlingar på en rad olika platser på
jordklotet. Det sker numera ofta genom ombud. USA-vänliga regimer
sköter om krigen åt USA. Men vapnen kommer från USA, och kostnaden för
dem är många gånger större än det civila bistånd som lämnas. I vissa fall
deltar emellertid USA direkt i krigen med s. k. rådgivare och även med
direkt insats av trupp. Så är förhållandet i El Salvador, där mönstret från
USA:s krig i Vietnam på
1960- och 1970-talen upprepar sig på ett
skrämmande sätt. Med denna stat, USA, tillåter regeringen att det tecknas
kontrakt, som troligtvis också kommer att innebära en fullföljd vapenexport i
stor skala.
Också andra vapenexportörer i Sverige, inte minst statliga företag nära
anknutna till det svenska militära försvaret, ökar sina ansträngningar för att
komma ut på världsmarknaden. I så gott som samtliga fall dyker vapnen förr
eller senare
upp
i stater och
på platser där de enligt de
svenska
bestämmelserna inte borde få förekomma. Som vpk påpekat åtskilliga
gånger tidigare, är det omöjligt att sälja vapen på världsmarknaden under
förutsättning att de inte skall komma till användning. Detta gör att reglerna
för svensk vapenexport ständigt kommer att brytas. Det nyligen avlämnade
betänkandet av 1979 års krigsmaterielexportkommitte har i stort sett inte
åstadkommit något nytt. Sverige kommer därför att ha kvar alla sina problem
på vapenexportens område, så som vi känner dem från hela efterkrigsti­
den.
Mot.
1981/82: 1585
8
Enligt vpk:s mening måste bedömningen av köparlaodets inre system och
hur det agerar utåt i internationella sammanhang vara det helt avgörande för
om vapenexport dit skall beviljas eller inte. Detta uttrycks på ett bra sätt i
krigsmaterielexportkommittens förslag till riktlinjer, sista punkten. Export
skall enligt den inte beviljas till: "stat, som på grund av deklarerade avsikter
eller rådande politiska förhållanden kan antas använda materiel för att
undertrycka mänskliga rättigheter i strid med FN-stadgan samt FN :s
deklaration och konventioner på området". Denna formulering utesluter
som synes all export till USA.
En mycket kraftigare betoning av denna bestämmelse och mindre vikt vid
om vapnen kommer till användning eller inte, skulle lösa många problem när
det gäller svensk vapenexport. Det avgörande är hur vapnen används. En
stat som Nicaragua är genom de nuvarande bestämmelserna avstängd från att
köpa svenska vapen. Den har vänt sig till Frankrike, som säljer vapen till alla
som vill köpa. Men Sverige överväger export med stöd av de svenska
bestämmelserna till den stat, USA, som är det största och enda egentliga
hotet mot Nicaraguas självständighet. Det visar tydligt på orimligheten i
dessa bestämmelser.
Den första och viktigaste åtgärden är att den svenska vapenexporten
begränsas till det minimum som anses oundgängligt för att förse det svenska
militära försvaret med vapen till rimliga kostnader. De senste årens
accelererade vapenexport måste hejdas.
Kontrollen över vapen- och
krigsmaterielexporten måste ökas. Detta sker bäst genom att vpk:s tidigare
förslag om att en parlamentarisk kontrollnämnd inrättas.
Utöver detta behöver den ekonomiska insynen och inflytandet i vapenin­
dustrin från samhällets sida avsevärt ökas. De stora krigsmaterielproduce­
rande företagen bör överföras i samhällelig ägo. Också i företag med mindre
produktion eller delar av produktion inom detta område bör samhället träda
in för att säkerställa en effektivare kontroll.
Med hänvisning till det anförda föreslås: •
l. att riksdagen uttalar att ökningen av den svenska vapenexpor­
ten snarast måste hejdas,
2.
att riksdagen beslutar uppdra åt talmanskonferensen att inrätta
en parlamentariskt sammansatt nämnd med representanter
från samtliga riksdagspartier med uppgift att följa och kontrol­
lera den svenska exporten av vapen- och krigsmateriel.
Stockholm den 26 januari 1982
LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
EV A HJELMSTRÖM (vpk)
OSWALD SÖDERQVIST (vpk)
•se även motion 1981/82:1586.
GOTAB 70393
Soockbolm 1982
