SVAMPSJUKDOMAR
I BALJVÄXTRIKA
VÄXTFÖLJDER
Janne Lager, Jens Levenfors &
Berndt Gerhardsson (projektansvarig),
Växtpatologi & biologisk bekämp-
Baljväxtrika växtföljder är ett vanligt inslag
i ekologisk odling
Intresset för baljväxtodling, klöver och lucern såväl som ärt och böna,
har ökat markant i Sverige de senaste åren bland annat på grund av
ökad ekologisk odling. Eftersom man inom denna inte använder lättlösliga handelsgödselmedel blir baljväxternas förmåga att fixera kväve
en viktig egenskap, både för växtodlingen och för proteinhalten i djurfodret. Andelen baljväxter i växtföljden på ekologiskt odlade gårdar
blir därför i allmänhet mycket större än på konventionella gårdar och
då också med risk för åtföljande större sjukdomsproblem.
Baljväxterna har många jordburna sjukdomar
Baljväxterna angrips av en rad olika jordburna svampar och för några
av dessa, bl.a. vissa Fusarium-arter, har vi funnit att de kan angripa
flera olika baljväxter. I vårt klimat är det några få sjukdomar som varit
ekonomiskt dominerande och besvärliga vid ofta återkommande odling av baljväxter. Hos ärt har vi ärtrotrötan (Aphanomyces euteiches) och
hos klöver den så kallade allmänna rotrötan som orsakas av Fusariumarter. En mängd olika patogener som angriper baljväxter t.ex. Sclerotinia
sp. och Pythium spp. finns dock närvarande i våra jordar och vid förändringar av odlingssystemen där vi ökar baljväxtinslaget kan också
sådana sjukdomar gynnas.
Vissa sjukdomar har flera värdar bland baljväxterna
En svamp med bred värdkrets har förmåga att angripa eller uppförökas i flera olika växtarter. Många sjukdomar angriper bara enstaka
växter eller ett antal växter som är nära besläktade med varandra. Ett
gammalt exempel på en sådan snäv värdkrets har vi hos ärtrotrötan
som vanligen inte förekommer där ärt inte odlats. Att inte odla ärt tätare än vart 6: e år har därför ansetts lämpligt för att undvika uppförökning av smitta och därmed eventuell skadegörelse. Dock har nyare
undersökningar visat att jordarten har avgörande betydelse för uppförökning av ärtrotröta (Aphanomyces euteiches) (Persson, 1998). I nyare
undersökningar från USA har man också funnit att ärtrotrötan kan vara
patogen även på lusern och phaseolus-böna (Malvick et al., 1998). I en
studie gjord i Storbritannien på 80-talet går man ännu längre och drar
slutsatsen att ett antal baljväxter skall ses som en och samma gröda
med avseende på jordburna sjukdomar (Salt and Delaney, 1984). Många
växtpatogena svampar kan också delats upp i olika raser eller stammar
som ofta är olika vad gäller skadebild och vilka växter de kan angripa.
Ett typexempel på en sådan indelning finns hos svampen Fusarium
oxysporum som förekommer i ett antal raser, bl.a. F. oxysporum f. sp. pisi
som angriper ärt och F. oxysporum f. sp. phaseoli som angiper phaseolus-
36
EKO LO G I SKT
LANTBRUK
NR
30
•
AUGUSTI
2001
ning, SLU, Box 7035,
750 07 Uppsala,
e-post: [email protected]
böna. Även denna uppdelning i raser har betydelse för hur stor värdkretsen är för en patogen.
Några resultat från värdväxtstudier av
baljväxtsjukdomar i Sverige
I våra undersökningar har vi gjort isoleringar från sjuka röd- och vitklöver plantor från ekologiskt odlade gårdar i Mellansverige och Skåne.
Dessa tillhörde främst svampar av släktena Fusarium, Pythium, Phoma,
Sclerotinia (klöverröta) och Cylindrocarpon (Figur 1). En del av isolaten
visade sig kunna orsaka starka angrepp på olika baljväxtarter: flera
Fusarium-arter isolerade från rödklöver var således starkt patogena på
bl.a. ärt och åkerböna (figur 2). I fleråriga fältförsök sådda med ärt,
phaseolus-böna, åkerböna, rödklöver, vitklöver, perserklöver, lusern,
kärringtand, fodervicker och gul sötväppling har ärtrotröta (A. euteiches)
isolerats ur rotvävnad från, förutom ärt, även från lusern, gul sötväppling, fodervicker och phaseolus-böna. Isolaten från dessa grödor kunde
också orsaka typisk ärtrotröta på ärter. Vilsporer av A. euteiches som
kan överleva i marken flera år mellan lämpliga värdar hittades också i
rötterna på ärt, phaseolus-böna och vicker.
Vi har också i en serie fältförsök kemiskt bekämpat sjukdomar
med Dazomet (mot bl.a. jordburna svampar) för att mäta sjukdomstryck och skördepåverkan av olika sjukdomar i röd- och vitklövervall.
I figur 3 visas resultat av en serie avläsningar med avseende på
sjukdomstryck i en ekologiskt odlad vall kontra en kemiskt behandlad
vall. Resultaten visar hur sjukdomstrycket stiger med tiden samt att
den kemiska bekämpningen gjort att sjukdomstrycket håller sig lägre.
Identifiering av sjukdomsframkallande svampisolat från klöver och lucern
250
200
Rk
Vk
Antal
150
Luc
100
50
0
Fusarium
Pythium
Phoma
Sclerotinia
Oidentifierade
Identifiering
Figur 1. Fördelning av olika svampsläkten isolerade från rödklöver, vitklöver och lucern.
37
Sjukdomsindex orsakad av jordburen svamp isolerad från rödklöver
10
9
8
Sjukdomsindex
7
6
K
Svamp
5
4
3
2
1
0
Ärt
Böna
Rödklöver
Vitklöver
Lucern
Olika baljväxter
Figur 2. Fusarium-art som isolerats från rödklöver visade sig även vara patogen på andra baljväxtarter.
Dazomet försök i rödklöver vall
10
9
8
Rk
Sjukdomsindex
7
6
Rk med
Dazomet
5
4
3
2
1
0
99 06 23
99 10 12
00 05 05
00 08 28
Tid
Figur 3. Figuren visar sjukdomsutveckling över tid i rödklövervall behandlad med Dazomet resp. obehandlad
rödklövervall.
38
EKO LO G I SKT
LANTBRUK
NR
30
•
AUGUSTI
2001
Sammanfattning
Våra viktigast konklusioner från hittills genomförda undersökningar
är:
• Flera jordburna Phoma- och Fusarium-arter angriper ärt, åkerböna och
vallbaljväxter, uppförökning kan ske i samtliga dessa grödor.
• Aphanomyces euteiches som orsakar ärtrotröta har isolerats även från
fältodlad grön böna, lusern, vicker och sötväppling.
• För närvarande är ärtrotröta (A. euteiches) mest uppmärksammad som
skadegörare. Vid långvarigt nyttjande av baljväxtrika växtföljder
finns risk att andra patogener uppförökas till oacceptabla nivåer.
Denna forskning har genomförts med hjälp av bidrag från SJFR.
Projektet var finansierat och har pågått i två år, så alla fältförsöksresultat fanns inte tillgängliga när det avslutades. Vi kommer dock att
fortsätta fältförsöken och vissa delar av undersökningarna med andra
medel.
Litteratur
Malvick, D. K., C. R. Grau, and J. A. Percich. 1998. Characterization of
Aphanomyces euteiches strains based on pathogenicity tests and
random amplified polymorphic DNA analyses. Mycol res. 102:465475.
Persson, L. 1998. Soil suppressiveness to Aphanomyces root rot of pea.
Akademisk avhandling (Agr.Dr). SLU, Uppsala (Sweden).
Salt, G. A., and K. D. Delaney. 1984. Influence of previous legume crops
on root diseases in peas and beans. Proc Easter Sch Agric Sci Univ
Nottingham:247-256.
Ytterligare Litteraturtips inom ämnesområdet
Allen, DJ, Lenné, JM. 1998. The Pathology of Food and Pasture Legumes. CAB International.
Hagedorn, DJ. 1985. Compendium of pea diseases. The American
Phytopahtological Society, APS Press.
Hall, R. 1994. Compendium of bean diseases. The American
Phytopahtological Society, APS Press.
Larsson, M. Rotsjukdomar på ärter. Faktablad om växtskydd, jordbruk,
nr. 68J.
Rufelt, S. 1986, Studies on Fusarium root rot of red clover (Trifolium
pratense L.) and the potential for its control.
Rufelt, S. Rotröta på klöver. Faktablad om växtskydd, jordbruk, nr. 5J.
39
