Hembygdsundervisningen l folkskolan.

Hembygdsundervisningen
l
folkskolan.
"Hembygc1sundervisningen i folkskolan har" enligt den gällande
undervisningsplanen "till syfte att genom planmässiga, av barnen i
deras omgivning gjorda iakttagelser och genom till dessa knutna en kla beskrivningar och berättelser samt lämpliga arhetsövningar För
barnen förmedla, övergången från hemmet till skolan, utveckla deras
iakttagelseförmåga, ordna och vidga deras föreställningskrets och giva
dem tillfälle till övning i att på olika sätt giva uttryck åt sina föreställningar samt på samma gång främja deras kännedom om hCJllbygden, framför allt dess natur och arbetsliv".
"Hembygdsundervisningen avser tillika att lämna (Hl grundlägg'ande undervisning i geografi och naturkunnighet samt i någon mån
även i historia, varjämte i samband med hemhygdsundervisningen
stälkla arbctsövniugar äro ägnade att utgöra en fiirbcredandf~ unrlervislLing i teckning och slöjd."
Så bestämd är hembygdsundervisningen upptagen i samtliga skolFormers tre första klasser samt l vissa skolformer även i den fjärde
klassen.
Redan av den fixering, som givits av hembygdsundervisningens
mål, samt framför allt av de exempel till kursfördelning. som lämnat« i undervisningsplanen, framgår en uppdelning av ämnet j en
första, mera allmän och elementär del förde två första, skolåren och
en senare, mera speciell och fördjupad del för tredje och i vissa skolformer även för fjärde skolåret. Den första, mera allmänna delen
:11' till sitt stoffurval så gott SOIll obegränsad, från hembygdens
alla områden har den att upptaga förrmål och företeelser till IJrhalHl-
47
Iing. Den senare däremot har så till vida fått sin begränsning, som
dess enskilda föremål och företeelser börjat sammangå under enhetliga synpunkter och samlas in under bestämda ämnesgrupper, geografi, naturkunnighet och i viss mån även historia, inom vilka den
har att meddela en grundläggande undervisning. Men med denna
åtskillnad i avseende på stoffurvalet följer även en annan i avseende
på undervisningens uppgift och metodiska gång. När den allmänna
hemhygdsunclervisningem upptar ett föremål, så har den f.ill en biil'jan och med hänsyn till det i skolan inträdande barnets osäkra och
ofullgångna åskådningar att allenast betrakta det isolerat för sig'
med vad det kan giva av egna bestämningar. Den har pil detta
första grundläggande stadium aldrig att gå utövor föremålet
självt till något utanför liggande, den har vunnit sitt mål.
om den förmått skänka barnen fullt klara och hestämda individualåskådningar, så trogna och fullständiga spegelbilder som möjligt
av föremålen. Först när dessa vunnits i avseende på ett flertal föremål och därmed ra viss vana och färdighet överhuvud att skarpt
iakttaga mötande fönmull och företeelser, kan inom denna allmänna
del av hembygdsundervisningen något mera omfattande ialdJage~l­
ser göras och på grundvalen därav enklare kombinationer och jämf'örelser verkställas. Den speciella hembygdsundervisningen däremot
kan med det ämneshetonade undervisningsstoff, som dem fått sig
tilldelat, ej blott nöja sig med att hearbeht enskilda åskådningar
och' göra) dem till alla delar fullständiga och tydliga, ej heller blott
med dessa enkla jämförelser, som den allmänna hemhYg'dsundervislliingen stannar vid, den måste gå vidare fram genom mera härand..
och g-rundade jämförelser till värdering av föremåluns och för..1pelsernas egenskaper och sammanfatta de gpmensamma och mera. viisentliga till beståendn enheter. Med ett ord. dem har att söka fastställa begreppen samt i någon mån och så långt barnen.'! utveckling
det tillåter lägga grunden {{jr omdömen och slutledningar inom geografiens, naturkunnighetens och historiens områden.
Dessa i korthet angivna åtskillnader mellan ämnets båda delar
nödvändiggöra, när det, som här framför allt gäller hembygdsundervisningens praktiska planläggning, emellertid en utfiirligarc belrandling av varje del för sig.
48
TH.
I.
H~~LJ .MAN.
Den allmänna hembygdsunden,isiningen under
och 2:a skolåriet.
d~,t
l:a
Den allmänna hernbygdsundervisningen, enligt dess i korthet
angivna karaktär i själva verket ingenting annat än en direkt arvtagare av den gamla till sin princip fullt giltiga åskådnings- eller
"a kundcrvi sningen , liar genom sin ]Jegränsning till hembygdens förenui.l beskurit sina möjligheter till sa.mrna utflykter på främmande
marker, som utmärkte den praktiskt genomförda åskåd ningsundervisningen. Niir dmma nämligen hade niHet (ippet f'ör va] av föremål or.h /'iirledrles att oxenrpclvis gripa till friimmande länders djur
och växter, så Iördes den därifrån och på grund av sit.t inneboende
k ra.v på direkta åskådningar att ersätta verkliga föremål med plan.
scher och hamnade så småningom i en ren schematisk planschkult.
För den allrnänna hembygc1sunrlervisningen Iinncs icke denna f'res1cl"e till planschen, den' har att hålla sig inom hembygdens griinser,
och där behöver den i valet bland dess mångfaldiga verkliga och
endast verkliga föremål ej komma i fiirlägenhe1.
r~rrwllcr1irl måste just på grund av denna mångfald en vis" urvulspi-iucip uppställas för att underlätta och göra valet till det fii)"
undervisningen bästa möjliga. Helt allmänt ha vi därför aH framhålla, att ur mångfalden stoff, som erbjuder sig i hembygden, bör
endast sådant väljas, som hal' verklig betydelse när det gäller att
n thi lda barnens åskådningar, öva och stärka deras n ppf attninusf'örmiig:l samt i övrigt endast värdiga och viktiga föremål, som det
fiir harneri kan vara av intresse och betydelse att känna. 'I'il l ett
dyJild; verkligen värdefullt stoff ha vi i främsta rummet ntt räkna
naturföremålen. Genom sin form och hygg'uad, färg' och glans fånga
(k omedelbart harnous uppmärksamhet, genom smu regelbundna,
typiska former äro de lätta att överblicka och till sin struktur och
sina egenskaper i (ivrigt förete dc en fullkomning och fulländning'
SOIll intet annat.
Och detsamma gäller även naturföreteelser och
naturförlopp, som i sin lagbundenhet erbjuda ett utmärkt underlag
För såväl noggranna iakttagelser som enkla jämförelser. Först i
andra rummet kunna konstprodukter, alster av mänskligt arbete,
komma i betraktande. Deras former äro till största, delen ti llfäll iga,
ofia med invecklade konturer och linjer, som lira svåra att Följa
49
med ögat och överblicka, deras färger äro även dc tillfälliga och
därtill kommer att betraktandet och iakttagandet av dem, t. ex. av
husgeråd, verktyg, kläder m. m., så lätt leder över till ett principlöst samtal om sättet för deras förfärdigande, om vem som gjort
dem, varifrån man fått materialet o. d., således utöver det omedelbart åskådade, som det ju dook även här ondast och egentligen måste
gälla. När emellertid dessa konstprodukter upptagas till behandling, så gäller det att välja föremål av mera konsbanta och bestämda
former och av mera allmänt intresse. Och är det fråga om iakttagelser av visst arbete och viss yrkesutövning mod därtill hörande
redskap, verktyg och material, bör alltid till förberedelsen av dessa
iakttagelser höra särskilda iakttagelser av redskapen, verktygen och
materialet, så att det nya vid besöket på arbetsplatsen blott blir
verktygens användning och arbetets gång.
l\fed etv efter dessa synpunkter utvalt undervisningsstoff har man
sedan att ordna och gruppera detsamma. Härvid gäller då att i
första rummet följa givna psykologiskt-pedagogiska la,gar. När
åskådningen städse hänför sig på det enskilda fiircmålet, så måste
även don allmänna hemhygdsunderviauingcn, som ju avser att f'örtydliga och beriktiga, fullständiga och vidga barnens åskådningar
och skärpa och utveckla deras iakttagelseförmåga, utgå från de
enskilda föremålen i omgivningen och närmast enligt vad här förut
framhållits enskilda naturföremål av mera enkel form och byggnad.
Så småningom hal' man att övergå till mera sammansatta och
komplicerade, där större valla erfordras för ett sönderdelande och
överblickande och för den tydliga åskådningens vinnande. Med
naturföremål kunna under hand konstprodukter, s. le artefakter, omväxla, och gäller det liven här, att de enklare och mera grundläggande
formerna föregå de mera sammansatta. För att skänka åskådningen
ökad hastighet, säkerhet och rörlighet är lämpligt att efter iakttagande av de enskilda föremålen övergå till iakttagande av ett flertal
av dem samlade till enheter. Efter studiet av potatisen och potatisväxten t. ex. kan man ta barnen med ut till potatislandet med dess
mångfald visserligen i stort sett lika men dock till vissa bestämningar varierande enskilda exemplar. Aven komrna här i någon
mån ordnade och sammanhängande iakttagelser över enklare naturföreteelser och naturförlopp i betraktande. Inom varje grupp on-
50
THEODOR HELL\lAJ\'
skilda föremål, som behandlas, är det till sist visserligen ej nödvändigtmen dock önskvärt, att det gives ett visst sammanhang, så
att det ena föremålet på något sätt ger det andra. Ibland kan det
sålunda vara avsikten att genomgå de olika färgerna, som ger en
serie blommor, och ibland såsom vid valet av artefakter kan utvecklingen från en enklare eller ofullkomligare till en mera fullkomlig' form vara det sammanhållande.
Sedan föremålen för undervisningen fastställts såsom enbart verkliga, i hembygden givna och en urvalsprincip uppställts för utväljande av de för undervisningens ändamål lämpligaste och mest
givande samt till sist vissa grunder angivits för undervisningsstolfets anordnande, återstår att behandla den metod, denna allmänna
hem!bygdsundervisning har att följa.
I motsättning mot den berättande metoden, där läraren även med
föremålet framför barnen icke låter dem själva iakttaga utan själv
pekar på och säger, vad de skola se, och där sålunda allt invänjande
till självständigt och noggrant iakttagande förbises, gäller det häl'
från första stunden att stödja och utveckla en noggrann och självständig iakttagelse. Barnen skola ,så småningom läras att liksom
bindas vid verkligheten, att upptaga i sitt medvetande fullt trogna
och väl avvägda spegelbilder av föremålen. Fördenskull skall vid
undervisningen den första dunkla bilden, som ett föremål eller företeelse omedelbart avsätter i deras själ, närmare bearbetas, skärpas
och fullständigas. Barnens hela uppmärksamhet måste inriktas på
föremålet, det måste betraktas så allsidigt som möjligt, sönderläggas
och noga iakttagas till sina olika delar och bestämningar och sedan
åter sammansättas till ett helt och med riktig uppskattning såväl
av delarnas inbördes förhållande som deras förhållande till det hela.
Det gäller att invänja barnets öga på ett noggrant följande såväl
av föremålets i det hela som varje sär,skild dels gränslinjer, överblicka området mellan gränslinjerna samt sammanfatta varje del och
sedan alla delarna tillhopa till det hela. Först ur ett sådant sönderläggande och sammansättande framgår till sist den fullt klara och
bestämda åskådningen. Lärarens Toll härvid skall blott vara stödjande och vägledande, genom hänvisningar på och jämförelser med
annat, som barnen förut åskådat, skall han söka få fram i barnets
!I~:~lB\'GDSl'NDI~RV]SNI:\GE:\
I FOT,KSKOLA:\
51
bild just det, som mest täcker föremålet och dess egenart.
Allt vidlyftigt och utsvävande samtal hör icke hemma här, och även
den vanliga frågeformen har här mera sällan sin användning. Barnet iakttar själv så långt dct förmår och redogör i korta men fullständiga satser för vad det ser liksom det i arbetsövningen med handens hjälp får ge bevis på, hur fullständig och adekvat dess åskådande varit. Brister bj Idens fullständighet eller dess klarhet på
någon punkt, kan endast ett förnyat åskådande av föremålet avhjälpa bristen, och saknar barnet uttrycksmedel, har Iära'ren aM
komma till hjälp på ett fullt åskådligt och gripbart sätt. För att
få ökat liv och spänning in i lektionen kan läraren understundom
anställa tävlingar i fullständig och snabb åskådning och förmåga
att med ord eller i bild återge det åskådade, och när, lämpliga tillfällen -givas, kunna sagor och berättelser berättas och skänka ökad
förståelse och klarare uppfattning av det behandlade föremålet.
Det kan ju synas vara en mödosam! gång att på detta sätt pressa
in barnen på föremålen och en omständig gång, som föga svarar moj
barnens rörliga sinne och vår tids färma sätt att se på tingen omkring sig. Men å andra sidan är det väl i opposition mot vår tills
bristfälliga iakttagande och därav betingade ofta hänsynslösa handskande med sanningen om ting och förhållanden, varom vi yttra oss,
som vi med hembygdsundervisningen på detta stadium vilja föra
våra barn fram till större samvetsgrannhet och självständighet just
på det område, som utgör själva grundvalen för hela vårt tankeoch själsliv. Och härför ges det nog ingen annan metod, allra minst
det omständiga prataridets och de roliga historiernas metoder, som
blott lätt beröra föremålet självt men desto mer på grund av den allra
minsta lilla associationsmöjlighet söka sig ut på vidderna. För övrigt kunna även barnen på sitt sätt vara grundliga, och denna grundlighet är av desto större värde som de, när de en gång lärt sig att
uppmärksamt betrakta och noggrant genomgå ett mindre antal f'öromal, få en viss vana att behandla även andra föremål på samma
grundliga sätt. Den vunna tydligheten j åskådningen av några
föremål blir till ett behov,· som kräver samrna tydlighet för varje'
åskådning över huvud. Och därför gäller det framför allt under don
första tiden av barnens skolgång, då de sakna övning både i att
iakttaga och i att uttrycka sig och då just grunden till denna nog-
52
THEODOR HELL:\IAN
granna åskådning skall läggas, att skynda långsamt och låta barnen
få tid på sig i sitt iakttagande och beskrivande av det iakttagna.
Den allmänna hembygdsundervisningen har emellertid ej att
stanna vid det noggranna iakttagandet av det enskilda föremålet,
den har även att eetrakta det i dess förhållande till andra föremål,
så snart detta förhållande omedelbart, enkelt och åskådligt ger sig i
likheter och olikheter, i användning, i nytta och skada o. d. Ä ven
här kan det vara lämpligt att först ställa i förhållande till varandra
närbesläktade föremål för att sedan öka ut avståndet i släktskap
mellan do jämförda. När det är fråga om föremålens användning,
bör denna naturligen visas och ej blott omtalas, och nytta och skada
i fråga om djur och växter skall även så långt sorm möjligt iakttas
eller återföras på av barnen själva förut gjorda iakttagelser.
Och till sist ha vi en del naturföreteelser, såsom solståndet, månfaserna eller dessa serier av på bestämt sätt på varandra följande
stadier såsom vattnets kokning och' avdunstning, moln, regn, åska
o. d., som uttrycka förhållanden och som måste iakttagas ej blott
vart stadium för sig utan även så som de följa på varandra för att
en riktig uppfattning av företeelsen skall vinnas.
Det säger sig självt, att när det på detta stadium, de två första
skolårens, är fråga om jämförelser och förhållanden, kan man ej gå
fill några egentliga förklaringar av naturföreteelsernas inre sammanhang, av deras yttersta orsaker; det är redan mycket nog att barnen
fått beriktiga och fullständiga sina individualåskådningar av stadium efter stadium, av moment efter moment. På detta sätt kan ändock
grunden läggas för deras kommande naturvetenskapliga utbildning,
som i så väsentlig mån är betingad av deras sinne för självständigt,
träget och hängivet iakttagande och betraktande av naturen.
Och samma inskränkningar gälla även betraktandet såväl av
djur som av växter. Själva det väsentliga därvid, ett mera
ingående iakttagande och förstående av djurens och växternas liv
med därtill hörande kombinationer och slutledningar, kan man inom
den allmänna hembygdsundervisningen naturligen ej nå fram till,
men som en avslutning på iakttagelserna 'av naturföremålen kan man
emellertid ej undgå att redan på detta stadium börja inrikta barnets
blick på vad som vid naturstudiet dock är det egentliga och väsentliga
Och håller man sig i främsta rummet till de förut gjorda iaktta-
HENIBYGDSUNDERVISNJNGEN l FOLKSKOLAN
53
gelserna av t. ex. ntt djurs utseende och kroppsbyggnad och förknippar därmed iakttagelser av dess omedelbart framträdande livsyttringar: dess uppehållsort, sätt att röra och förflytta sig, dess
föda m. m., så skola barnen säkerligen själva på egen hand göra sina
sammanställningar och dra sina slutsatser.
För att ta ett exempel. Vid iakttagelsen av svalan har barnet
lagt märke till hennes långa, smala vingar och små svaga fötter.
När det nu inställes på iakttagande av hennes flykt och ser hur
snabbt hon flyger, inser det snart sammanhanget däremellan och de
långa, smala vingarna liksom ock att de svaga fötterna ej möjliggöra
samma snabba gång nere på marken. Vid iakttagelsen av svalans
kroppsbyggnad har barnet vidare lagt märke fill den lilla svaga
näbben och det breda gapet. När det sedan ser henne flyga med
öppet gap! genom en dansande myggsvärm och fånga in hela massor
av de små krypen, förstår det också, hur det breda gapet är väl
avpassat för detta sätt att skaffa sig föda och att näbben ej behöver för denna födas skull vara större och starkare än den är. Oell
till sist kanske barnet även förstår, varför svalan flyttar från oss
och är borta under de kalla årstiderna. Då finns här inga mygg
och smådjur i luften, hon får alltså här ingen föda och måste Fördenskull söka sig bort till trakter, där den för henne står att få.
Med flera dylika iakttagelser, varibland särskilt kunna nämnas iakttagelser av fiskarna i ett i skolrummet anordnat akvarium, kan barnet ,så småningom allt säkrare och säkrare dra sina slutsatser om
djurens liv, från deras lemmar till deras sätt att röra och förflytta
sig, från deras tänder till deras föda och från kroppsheklädnaden
till deras uppehållsort o. s. v.
Svårare ställer det sig emellertid att på detta stadium i nåsron mån
tränga in till växternas liv och göra det till föremål för iakttagelse,
Men även här kan man med vissa företagna anordningar uriderlätta
iakttagelsen och väcka till insikt, att också här rör sig ett liv, som
bl. a. yttrar sig i frönas grodd, i stjälkens eller stammens, bladens
och blommornas växande och förändringar allt efter tillgången eller
bristen på näring, och också här kan iakttas, hur byggnaden är anpassad efter livet på den bestämda plats, där växten växer.
Redan förut lir framhållet, att när barnet gjort sina ialdtagelser,
skall det uttrycka sig i korta men ful lständiga satser. Oell i (lett:1
THJ<:()DOIZ HELL:\IA:-;
54
sammanhang må påpekas, att när det gäller landsbygdens barn,
må de gärna under hembygdstimmarna uttrycka sig på sin dialekt.
'I'illräckligt ordkarga ärade förut under sina första skolår, och
skulle då också kravet ställas på dem, att de skulle uttrycka! sig på
högsvenska, ett språk som de långt ifrån kunna, skulle hela denna
första undervisning i brist på svar löpa fara att bli fullständigt
förfelad. Och för övrigt må skolan göra sitt till för dialekternas
vidmakthållande. Riksspråket måste ju läras, men det kan gå vid
sidan av dialektens uppehållande, så att skolan får sina tvänne språk,
sitt högtids- och sitt vardagsspråk. Och klädd i dialektens, i vardagsspråkets skrud fyller hembygdsundervisningen sin uppgift på
ett långt innerligare och djupare sätt, dess föremål smälta samman
med de ord och vändningar och tonfall, som äro bygdens egna 0011
vari dess speciella kynne fått sin återspegling.
II.
Den speclena hembygdsundervi,sning!en under det 3:e
och 4:e skolåret.
Dcn speciella hembygdsundervisningen har även den att behandla
endast inom hembygden givna föremål och företeelser, men dessa
hava här utifrån sin obestämda mångfald hörjat sammangå för betraktelsen under enhetliga synpunkter och samlas in under bestämda
ämnesgrupper, geografi, naturkunnighet och i viss mån även historia.
Enligt undervisningsplanens kursfördelning hava de klasser, där
denna undervisning förlagts, tredje och i vissa skolformer även
fjärde klassen, att giva en grundläggande undervisning i de ovan
angivna ämnena samt därvid behandla hembygdens y t- och vattenförhållanden, väderleksförhållanden, jordmån, växter och djur, arbetsliv och samfärdsel, historiska minnen och sägner samt i samband härmed iakttagelser och övningar i syfte att bibringa barnen förmåga
att förstå och använda karta.
r stort sett blir undervisningsstoffet tydligen Iika omfattande och
rikt för dessa tvännc klasser som för de båda föregående, och en
urvalsprincip gör sig även här med samrna nödvändighet gällande.
Utom den allmänna grundprincipen om undervisningens psykologisering, att på varje stadium endast giva barnen vad de kunna förstå och vprkligen göra sig till g'odo, synes mig ingen annan ligga
r
HEi\IBYGDSLJNDERVISNINGEN I FOLKSKOLAN
55
närmare till hands än utvecklingens, tillämpad visserligen endast
stora och enkla] drag. Med den som princip både för undervisningsstoffets utväljande och även ordnande kan det bli möjligt att till ett
i någon mån enhetligt helt sammanbinda allt det mångfaldiga och
till synes olikartade som denna speciella hembygdsundervisning har
att behandla och sålunda komma denna undervisning att framstå
som ett bestämt läroämne med en grundläggande första generalvy
över naturen och människolivet.
Det så vunna mera enhetliga ämnet skulle efter len inledande
behandling av kartan i dess tillblivelse, av vattnet, dess egenskaper och aggregationstillstånd, av solen såsom värme- och ljuse
källa samt aven del klimatologiska företeelser kunna börja med
geologiskt-geografiska iakttagelser. Efter iakttagelser av de olika bergoch jordarterna och deras egenskaper skulle huvudvikten läggas vid
hembygdslandskapets geologiska daning och utvecklingshistoria, så
långt denna är för åskådningen påvisbar. Från de på den yttersta
klippan framspringande mossarna har sedan undervisningen att
framgå genom de olika växtskikten och viktigaste växtsamhällena
och påvisa den roll de spela i landskapets gestaltning. Genom en
serie växter, från lägre till högre utvecklingsformer, som även därvid
kunde komma till behandling, skulle övergången förmedlas till djurlivet, som i en liknande serie skulle kulminera i människan. I och
med människan har framställningen att gå in på den begynnande
odlingen och genom några huvudskikt i bygdens och landskapets
bebyggelsehistoria, belysta förmedelst fornlämningar, såväl fasta som
lösa, mynna ut i behandlingen av hembyn och hemgårdarna, deras utveckling från äldre till nuvarande former samt deras arbetsliv i dess
utveckling från gången till närvarande tid.
Detta ämnets grundschema i dess allra kortaste drag torde dock
vara tillräckligt för att visa, vilket omfattande kunskapsstoff det
omspänner och huru litet av detta stoff, som står undervisningen
färdigt till buds. För de flesta skolor torde nog själva det material, varur denna hembygdsundervisning har att framarbeta sitt
lärostoff, alltfort ligga cupphämtat ute i bygden, och, den undervisning, som under sådana förhållanden presteras, kan åtminstone som
hembygdsundervisning betraktad ej stå synnerligt högt och vara av
vidare stort värde. 81m11 därför en verklig och efter sina principer
56
THlWDOR
Hl~LJ>MAN
genomförd hembygdsundervisning kunna börja, då måste för varje
skoldistrikt med kompletteringar för varje skola först och främst
ett omfattande arbete beg'ynna med materialets insamlande. Och
häri kunde ej blott skoldistriktets alla lärare och lärarinnor deltaga,
de kunde även sammansluta sig med sina skolrådsledamötef och övriga för uppgiften intresserade och bilda ett slags hembygdsubskott
eller vad man nu ville kallar det. Allt vad som sammanfördes, det
må nu vara stenar, växter, uppstoppade djur, kulturhistoriska Iöremål såsom redskap, bohag, klädedräkter eller teckningar, fotografier, uppteckningar av dialektprov. av seder, bruk, sagor, sägner
111.
m., allt skullc bli till en socknens och skolans gemansamma samling och arkiv. (kh här i denna samling skulle sedan
varje läran' för skolans uppgifter börja bearbetningen, börja
söka finna
SIg till rätta med sin hembygdsundervisning.
Aven dessa bearbetningar av område efter område skulle i avskrift tillfalla arkivet, så att t. ex. en till distriktet nykommen
lärare med hjälp därav lätt kunde orientera, sig i bygden och komma
till rätta med sin undervisning på den nya orten. Men än mer
kunde härigenom vinnas. Genom ständiga kompletteringar av mateiralet, genom orn- och nybearbetningar kunde hembygdens historia
område efter område Iramträda i ett allt mer fullständrigt och fullkomnat skick och bli till ett äreminne över bygden, ti ll fromma ej
blott för skolan utan till glädje för en var, som har sinne och förståelse för vad dessa minnen tälja.
Om vi så till sist övergå till metoden, sii har dmI speciella hembygdsundervisningen naturligen även den samma grundläggande metorl som den allmällna,detta noggranna och bestämda iakttagande
samt iakttagelsernas bearbetande och skärpande, Men en sådan beskrivande metod, så nö,dviindig den måste vara Ullder de första skolåren, där den även på grund av barnets utveckl iug är den enda möjliga, blir dock ensam använd och efter hand som barnets krafter
IJiirja tilltaga ej hlott torr och tråkig utan också i alltför ringa, gnu]
utvecklande. Så snart d~irför barnens förmåga av abstraktion och
kombination börjar vakna och en hep'YllnHndc begreppsbildning blir
möjlig, hör till den beskrivande metoden sälla sig en genetisk, ett
iakttagande av orsak och utveckling, av växelverkan mellan naturförhållandena inbördes och mellan dem och människolivet.
57
Följande dessa metoder bira här sålunda de geografiska och nuturhistoriska grundlll'greppen först och främst vinna en viss utformning utifrån noggranua enskilda iakttagelser. Vi ta t. ex. den
genom åskådning av en viss bäck vunna individualf'örestäl lningcn
bäck. Vid senare utf'lykter få harneri se flera sådana flytande vatten, längre såväl som kortare, med rak såväl som med slingrande
fåra, med stränderna kala såväl som· trädbevuxna. I alln df~SSH
åskådninjrsbilder upprepas emellertid något gemensa.mt: ett flytande
vatten med källa, bädd, strand och mynning. Bestämningen flytande
vatten skärpes genom jämförelse med dess motsättning, stillastående
vatten, och så vinnes till sist genom sammanfattning av det genlPnsammet hegreppet häck med dess väsentligaste bestämning markonu].
Med på denna viig framvunna begrepp kan sedan hembygelsundervisningen genetiskt behandla sitt enligt utvecklingens Jag givna och
ordnade undervisningsstoff. Tnom det geologiskt-geografiska området
t. ex. framstår ständigt vid iakttagelserna och exkursionerna till
besvarande frågor sådana som: varför flyter bäcken i denna och icke
i en annan riktning, varför har berget denna branta form och icke en
mera jämn, varför ligger byn i dalen och ieke på berget, varför ii.ro
gårdarna mindre och tarvligare på sand- än ptt myllaområden etc.
Och inom naturkunnighetens område måste undorvisningen gå in ptl.
iakttagelser och undersökningar rörande växterna:': och djurens liv,
och här framstår framför al lt det noggranna förhållande, som' råder
mellan växternas och djurens byggnad och deras levnadssätt. När
det gäller växterna kan det nog på detta tidiga undervisningsstadium
ibland stöta på vissa svårigheter, men exempelvis torde nog en del
växters byggnad kunna ange en viss förklaring till deras växtstål len.
För djurens vidkommande däremot kan man lättare leda sig från
kroppsbyggnad till uppehål.lsort, från tandhyggnad ti ll föda o. s. v. J nom det rnänskliga ]j VAtS olika områden. som här kom rna till behandliug,
gäller till sist även samma genetiska metod, samma förklaringar av
orsakssammanhang och fortgående utveckling. Niir det omollortid
är fråga om historiska minnesmärken och minnen, måste dock utom vad
iakttagelsen av minnena själva direkt säger förklaringar g'es l'örmedelst sägner or-h konkreta berättelser.
58
THEODOR HELLi\lA:"i
III.
Pla,n för folkskolaCls hembygdsundervisning.
Med stöd i den givna teoretiska framställningen av hembygdsundervisningen och i de principer, som där hävdats för undervisningsstoffets utväljande och anordnande samt för undervisningens gång,
skulle vi slutligen ha att övergå till uppställande aven plan för
denna undervisning i folkskolan.
Det säger sig självt att en dylik plan i den allmänhet, van den
måste ges, i oförändrat skick ej kan vara tillämplig för någon särskild skola, det måste strykningar och tillägg till för att anpassa
den efter den skola, för vilken den skall gälla, och dess omgivning.
För att den emellertid skall få den största möjliga giltighet för
åtminstone en grupp av skolor, är den utarbetad med uteslutande
hänsyn till landsbygdens, speciellt den norrländska landsbygdens
skolor. Städernas skolor ha i sin hembygdsundervisning att arbeta
med ett i mycket annat stoff, och fordra sålunda sin speciella läroplan, då däremot för landsbygden stoffet är mera likartat och kommer i stort sett skillnaden att vara av mer kvantitativ än kvalitativ art.
När hembygdsundervisningen som en av sina uppgifter räknar att
för barnen förmedla övergången från hemmet till skolan, så synes
detta efter allt att döma icke kunna ske på, annat och enklare sätt än
att burneu vi skolrummet under sina första skoltimmar fritt och
obundet såsom därhemma i svar och små beskrivningar om föräldrar,
syskon och upplevelser i hemmet m. m. liksom få återknyta sina förbindelser med hemvärlden. Men dessa svar och små beskrivningar
bli ock å andra sidan alldeles särskilt lämpliga som en slag«
inledning till den första terminens hembygdsundervisning, då
läraren
dem kan vinna ett osökt tillfällc att lära känna
barnen, vilket förråd [LV åskådningar, föreställningar och ord de
fört mer] sig vid sitt inträde i skolan och hur pass' säkert, bestä.mt och fullst:ändigtdcssa utformats. Emellertid måste dessa
samtal för att giva läraren största möjliga utbyte läggas så, att
de å ena sidan visa, vilka föremål och företeelser barnet iakttagit och vilka det icke iakttagit, trots att de dagligen i hemmet
varit givna för dess iakttagande, och å andra sidan hur pass riktiga
och fullständiga dessa iakttagelser och föreställningar äro. O(~h
HEMBYG])SUNJ)ER\'IS:\E,G~:l\
I FULKSKOL.\:\
59
sedan vid början av varje termin under de två första skolåren kunna
liknande samtal över vad barnen under ferierna själva iakttagit bilda
inledningen till terminens hembygdsundervisning.
Här föreligger för övrigt och inom parantes sagt ett onekligen
intressant och rikt område för lärarens iakttagelser och undersökningar. Han skulle kunna vinna fram ej blott ett inventarium över
barnets åskådningar och föreställningar och deras kvalitativa 1Jcskaffenhet samt över dess ordförråd vid tiden för inträdet i skolan,
utan även undan för undan skulle han kunna följa och iakttaga
åskådnings- och föreställningslivets samt språkets utveckling såväl
tack vare skolans påverkan under pågående termin som efter längre
ferietid. då barnet varit hänvisat mera till SIg självt.
Första skolåret.
Iföstterminen.
Inledande samtal om hemmet och hemmets omgivning för att för
barnen förmedla övergången från hcmmet till skolan samt för utrönande av deras förråd av åskådningar, föreställningar och ord vid
inträdet i skolan. Samtalen läggas så, att ,dc visa: 1:a vilka föremål och företeelser barnen iakttagit, och vilka de icke iakttagit, trots
att de dagligen i hemmet eller dess omgivning varit givna för
iakttagelsen och 2:a iakttagelsernas och föreställningarnas rildiglJCi
och fullständighet.
I.
Iakttagelser av naturföremål.
1. Enskilda föremål såsom potatis, rova, rödbeta, morot, ärtskida
och gurka (formiakttagelser i första rummet). Lingon, lingonväxten, blåbärsväxten, stjärnblomman, smörblomman, prästkragen, förgätmigej, linnean och ljungen (särskilt iakttagelser av bladformer
och färger.) Barr-träden: tall, gran och en. Lövträden: björk, hägg,
rönn, al, asp och sälg. Djur: daggmasken, ålen, mörten, abborren,
snoken, råttan, ekorren, kaninen, katten och hunden samt grisen.
2. Naturfören~ål samlade till enheter. Potatislandet. Köksträdgården med dess sängar för rovor, rödbetor, morötter och ärtskidor.
Drivbänken med dess gurkor. Barrskogen. Lövskogen. Kaningården.
oo
Tl-n:ODOJ:\. HELLMAN
Il.
Iakttagelser av artefakter, d. 1). s. av nuinniskoh.and
förfärdigade föremål.
1. Enskilda föremål.
Flaggstången med dess snedstöttor (om
:-;}\(1aWL ej finnas, anbringas de vid stången för tillfället), den krokiga käppen, fyrkantig grindstolpe, rund telefonstolpe, telefontrå(lama (särskilt iakttas i dessa Iöremål mkt, snett, krol,igt, fyrkantigt, runt, lodrätt, vågrätt, spänt och slakt, Ljockt, smalt och fint.)
Svarta tavlan, fönstret, dörren. Lådan, skrinet, kistan och byrån
(särskilj; formiakttagelser och utvecklingsgången). Hyllan och skåpd (utvecklingsgången). Boken: pärm, blad, sida och rad. Ringen,
hol k-n. käglan, glödlampan, skålen och tallriken (särskilt formiakttagelser). Korgen, ämbaret, byttan och tunnan (formiakttagelser och
onrlels utvecklingsgången).
Väggbänken (sätet), stolen, soffan,
:-;iiugen. Bordet och skolbänken.
2. Artej'akter samlade till enheter. 8kolpla]](m.Skolrummet.
TJilrarens rum och kök.
III.
Iakttaycl ser u v nåqra nat/lrföreteelser.
Blåst och storm. Moln, dimma, r8g:n oeh regnbåge. Frost, hag'(;!,
snö och IS. Sammanfattande iakttagelser om hösten och vintern.
Aosluininqsiimne: .Iulen, gamla julseder och julsägner. heskrivua
och berättade av läraren.
Vårterminen.
Inledande samlal för utrönande av barnens självständiga iakttagelser under julferierna, exempelvis betr1iffanfl(~ julgranen, julklappuma och julsederna i hemmet.
I.
Iakttagelser av nalurförenlål.
l. Enskilda föremål. Under vintermånaderna: hästen, kon, fåret
geten, hönsen och haren. Skatan, gråsparven, domherren, talgoxen
ooh hackspätten. Xågra vanligiL krukväxter såsom fuchsian, pelargonian och ringblomman. Under odrmdnoderna: kråkan, ärlan, bofinken, staren, trasten, lärkan, svalan och göken. Lake, sik, strömming och gädda. Några fjärilar såsom kålfjäriln och nässelfjäriln.
Några krukväxter: tulpanen, hyacinten, pingstliljan. Vårväxterna.
blåsippa, vitsippa, viol, kabbelök, hästhov, sälg, al och björk.
HJ<:MBVGJ)SL'\I)[~RVISNI'\GEN
I FOLKSKOLAN
tJI
2. Naturföremål samlade till enheter. Under oiniernuinaderna:
stallet med dess hästar. Ladugården med dess kreatursbesättning.
Skogen i vinterskrud med dess träd och fåglar. Under vål'månademo. Skogsbacken med des's blommor. Lövskogen i dess vaknande liv.
Il.
Iakttagelser au artefakter.
1. Enskilda föremål. Ullgarnsnystan, kautschuokbol l, träklot
och järnkula (iakttagelser och jämförelser angåendc strävt, mjukt,
hårt, lätt och tungt.) V edträ, hyvlad plankbit, griffeltavla (iakttagelser av skrovligt och slätt och glatt). Lösningar med socker,
salt, ättika och kina (barnen få doppa ett finger ide olika lösningarna och bestämma smakförrn mmelserna: sött, surt, salt och
bäskt.
Trygan, skidorna, kälken, sparkstöttingen och skridskorna. Fågelholken, fågelbordet och fågelhuren. Växflådan. blomkrukan och
blomstället.
2. Arteickter samlade till enheter eller i anviindning. T kälkbacken med dess olika slag av kälkar och sparkstöttingar (vilka
glida fortast? Olika konstruktioners och materials betydelse).
I
skidbacken. På Isen.
III.
Iakttagelser av några naturföreteelser.
Månen och dess faser. Några stjärnor: morgon- och aftonstjärnan, de tre vise männen, karlavagnen och vintergatan. Värme och
köld. Snösmältningen. Islossningen och vårbäcken. Sammanfattande iakttagelser om vintern, våren och iden begynnande sommaren.
A vslntningsämne: Midsommanm, ljuset s och naturlivets hiigtid.
Andra skolåret.
Höstterminen.
Inledande samtal för utrönande av barnens självständiga iakttagelser under sommarferierna såsom exempelvis av sommarens blommor och fjärilar samt av fiskar, fåglar ävenså av arbetslivet i hemmet under slåttern.
THEOJ)Ok HELL:\UN
62
1
I. Iakttagelser av naturföremål.
Enskilda föremål. A. Växter och djur av vilka vi få vår
föda: potatisen och köksträdgårdsväxterna, bärbuskarna, skogsbären, sädesslagen: korn, råg och havre, några ätliga svampar, fiskarna: strömming, sik, gädda, harr, laxöring, lax, id, braxen; tjäder,
orre, hjärpe, ripa, höns; hare kanin, svin, får, get, nötkreatur. B.
växter och djur, som lämna oss råmaterial till kläder och skor: lin.
bomull; fåret, hunden, vargen, hästen och kon. C. En del övriga
enskilda föremål: de vanligast odlade prydnadsväxterna: pense, lövkoja, aster, solros, reseda; korsspindeln, flugan, nyckelpigan, myran,
humlan, getingen och flädermusen.
2. Naturföremålens insamlande och bearbetning till föda, kläder
och skor. På potatislandet vid potatisupptagningen. På sädesåkern, då skörden bärgas; vid storhässjan. där den torkas; på logen,
då den tröskas; vid kvarnen, då den förmales; i bagarstugan. då
den bakas till bröd. I skogen för bär- och svampplockning. Vid
ån eller insjön på fiske. På linåkern vid linupplockningen; linets
beredning i dess olika stadier. Vid blomsterrabatten. Vid myrstacken.
1.
II. Iakttagelser av artefakter.
Enskilda föremål. Potatisgrävet, lien med dess krage, räfsan.
slåtter- och räfsmaskinen; slagan, tröskbulten. tröskvagnen. tröskverket. Bakredskapen: baktråg, kavlar, nagg och spa:de.Metspöet och metreven, gäddraget, långreven, utterbrädan. ålkistan,
ryssjan, nätet, nätstolen. nätnålen. Redskapen för linberedning: linhråk, Iiriskäkta , linhäckla. Kardan, sländan, spolen, spinnrocken,
haspeln, kabbstolen, revträet, vävstolen. Bälg, städ, tång, hammare,
slägga. Yxa, såg, hyvel, huggjärn.
2. Artefakter under tillverkning. Vid spinnrocken och vävstolen. Hos skräddaren. Hos garvaren. Hos skomakaren. Hos
smeden. Hos snickaren.
III.
Iakttagelser av några naturföreteelser.
Klart och mulet väder. Några olika slag av moln: sträckmoln.
fjädermoln och stackmoln. Aska och blixt. Värme och köld (avläsning på, termometern, som på enklaste sätt förklaras.) Huvudväderstrecken.
HE~IHYGI)SU\DERVISN[;,\GEl\
I FOLKSKOLAN
63
Avslutningsämne: förberedelserna för julens firande, jul rätterna ,
julseder och ju lsägner,
Vårterminen.
Inledande samtal för utrönande av barnens självständiga iakttagelser under julferierna exempelvis av hästens och nötkreaturens
föda och skötsel, av fåglarnas föda under vintern (julkärven) samt av
färden till julottan och i kyrkan under julottan.
I.
Iakttagelser av djur och 'Viix:ter med hänsyn tiU deras omedelbart framträdande li'Vsyttringar liksom till förhållandet mellan deras byggnad och leonadssiitt,
A. Följande djur iakttas med hänsyn till l:a uppehållsort (i
vatten, luften, jorden, på marken, på kalla. eller varma ställen
o. s. v.), 2:a sättet att röra och förflytta sig (genom simning, flygande, krypande, hoppande, springande o. s. v.), 3:e vad de äta
(andra djur eller växter); 4:0 hur de äta, 5:e sina läten, 6:e hur
det märks att lystra, bli onda eller rädda: daggmasken, nättingen,
gräshoppan, myggan, myrorna, ålen, gäddan, abborren, grodan,
hönan, skatan, svalan, gråsparven, igelkotten, ekorren, haren, räven,
hunden, katten, hästen, kon. B. Följande växter iakttas med hänsyn till frönas grodd och vårdas och följas i sin utveckling i planteringslåda inne i skolrummet, hur de där slå rot, växa upp och få
blad och blommor, hur de grönska i solljuset, böja sig mot ljuset.
o. s. v.: olika slag av bönväxter, ärtväxter, lin och krasst).
II.
Iakttagelser av artefakter.
1. Enskilda föremål. Häbbret, vedboden, källaren,
båthuset,
boningshuset, deras byggnadssätt oeh rum. Husets uppvärmning:
öppna spisen, kakelugnen, kaminen, järnspisen, värmeledningen. Belysning: eldslagning, tändstickor, torrvedsbloss, talg- och stearinljus,
rovoljelampan, fotogenlampan, elektrisk lampa. Sadel, sele, stötting,
skrinda, släde, kärra, gigg, vagn, plog.
2. Artefakter samlade till enheter. Gårdsplanen med dess byggnader, I stallsporten och vagnsboden. På vägen, varvid olika slag
av vägar: stig, byväg, landsväg samt olika slag av broar: spång,
kavelbro, flottbro, hängbro, stenbro, träbro på kar etc. iakttas, mil-
i
l
THEODOR HEI,Ll\IAN
stolpe, viigmärken m. m. På sjön med flotte, kanot, eka, roddbåt,
segdh:U, ångbåt och motorbåt.
III.
Iakttagelser av nåqra naturföreteelser.
Solen, dess upp- och nedgång, dag och natt. Skuggan, soluret
Kloekan med dess tidsindelning. Almanackan: dagar, veckor och
månader.
A vslutningsärnnc: Djurskydd och växtvård.
Den i planen för dessa tvänne skolår gjorda uppdelningen på
naturföremål, enskilda och i enheter, artefakter, även dc såväl enskilda som i enheter samt naturföreteelser och den ordning, vari
dessa grupper upptagits, innebär dock icke, att först skall allt under
gruppen "enskilda naturföremål" behandlas, därefter alla "naturfiirmnål samlade till enheter" och vidare alla "enskilda artefakter"
o. s. v. Fastmer bör med utgångspunkt i det enskilda föremålet,
det må visserligen vara naturföremål i första rummet eller artefakt,
och efter dettas sorgfälliga iakttagande, övergången ske till detta
förenull företrätt i en mångfald exemplar med individuella skiftningar och samlade till en enhet. För att ta några exempel. Sedan
potatisen. som enskilt naturföremål är behandlad, går man ut i potatislandet, där potatisväxten i sin helhet och i en mångfald skiftande
exemplar finnes given, och! där den så kan iakttas både till utseende
och växtsätt och till alla sina individuella former. På samma sätt
sedan blommorna, smörblomman, prästkragen, förgätmigej m. fl.
behandlats var för sig på SkOlrUJl111lOt, tar mall utflykten till iingen
och iakttar dem alla där i deras mångfald och naturlige omgivning.
Eller när man behandlat under gruppen artefakter enskilda föremål
såsom bordet, stolen, soffan m. fl., så övergår man till rummet, vars
möblering dc utgöra och ser dem där i deras inbördes förhållande
och på deras traditionella platser. De båda grupperna "enskilda
föremål" sammanhänga alltså med sina respektive grnpper" Föremål samlade till enheter", så att på behandlingen av det enskilda
föremålet så långt som möjligt skall följa behandlingen av den enhet,
varunder de enskilda sammanförts eller sammangå.
Den växling, som sålunda kan företas mellan naturföremål oeh
artefakter och även naturföreteelser, den är även påkallad av till-
lJETllRYGDSUNDERUSN1NGEN I FOLKSKOL.\l\'
65
gången på naturföremål eller av naturföreteelsernas endels mera
tillfälliga framträdande under olika tider. När det gäller växterna och vissa djur, måste de upptas till behandling på lämpliga tider,
ja, ibland t. o. m. helt apropå, allt efter som omständigheterna foga det.
Och när det gäller naturföreteelserna, som i vissa fall äro än mer
oberäkneliga till sitt framträdande, måste varje tillfälle kunna tas
j akt och utnyttjas för undervisningen.
Däremellan kan när som
helst inskjutas behandlingen av artefakterna, de stå alltid till förfogande och bli sålunda även denna undervisnings givna och nödvändiga utf'yllnadsmaterial.
Den framhållna och även nödvänliga omväxlingen mellan
naturförernå 1. artefakter och naturföreteelser behöver emellertid
ej avklippa planmässigheten och sammanhanget i undervisningen.
Ofta utfylla och komplettera naturföremål och artefakter varandra,
så att de därför i undervisningen måste följa på varandra, ibland.
såsom när det gäller en serie grundläggande begrepp, exempelvis de
olika linjerna och formerna, måste föremål tas från de båda grupperna och inordnas i ett sammanhang, där de grundläggande lwgreppens utveekling från enklare till mera sammansatta och invocklade former åskådliggöres än i ett naturföremål och än i en artefakt. Här vidkommer det därför varje skola att efter sina förhållanden från de olika grupperna uppta föremål och ordna dem i en
.på grund av någon samhörighet eller hegreppsutveekling sammanhängande följd. Och då naturligen denna plan ingalunda gör auspråk på fullständighet, måste för varje skola en del kompletteringar liksom även utbyten av lämpligare och närmare till hands liggande föremål göras.
Tredje skolåret.
För hela skolåret genomgående plan.
l. Kartan i dess tiZlblivelse.
1. Väderstrecken, såväl huvud- som biväderstrockon med ledning
av solens ställning samt av skuggans riktning och längd olika lid l' l'
på dagen. Kompassen.
2. Uppmätning och planritning av skolsalen (skala l: 10); llppmätning och planritning av skolhuset (skala l: 100.); upprnätning
THl';ODOR llELL:\L\N
66
och planritning av skoltomten med inläggande av på den förefintliga föremål (skala, l: 1000). Väderstrecken på planritningen och på
ka.rtan, Praktiska övningar: gång efter kartan på skoltomten och
bestämmande av avstånden mellan de olika föremålen på skolgården med ledning av kartan.
II.
Klimatologiska iakttagelser.
1. Vattnet, dess egenskHper (sött, salt, klart eeh grumligt) och
aggregationstillstånd.
2. Solen, dess form, storlek i olika lägen, solen som värmekälla
och ljuskälla.
3. Värme och köld. Termometern, som närmare genomgås och
förklaras. Dagliga temperaturobservationer kl. 2 e. m.
4. Molnbildning och moln. De olika slagen av moln iakttas
och benämnas. Uppskattning av molnighet (0-10).
5. Regn och dimma. Olika slag av regn: daggregn, hällregn,
störtregn, åskregn, regnskur. Mätning av nederbörden.
G. Frost, hagel, snö och is.
7. Blåst och storm. Väderstrecken, varifrån de komma, deras
olika styrka (0-12) samt ungefärliga värmegrad,
Om temperaturobservationerna göras regelbundet, bör man
uträkna medeltemperaturen per månad samt komplettera eller
beriktiga den vunna siffran genom uppgifter, som offentliggöras från Hydrografisk-meteorologiska anstalten. Kunna även
nederbördsobservationerna regel bundet göras, så har man
därvid
även att beräkna medelnederbörden och beriktiga siffran från den
nyssnämnda anstaltens rapporter.
III. Geologiskt-geografiska iakttagelser
1. De viktigaste bergarterna: glimmer, fältspat, kvarts, gneJs,
p;mnit, sandsten, skiffer, grönsten och deras: användning.
2. Det närliggande berget. A. Läge, i vilka väderstreck sträcker
det sig (strykning och stupning i gneislagret), ungefärliga höjd
över havet (med angivande av sättet för höjdförhållandenas uppmätning).
B.
Dc geografiska begreppen: berg, höjd, kulle, bergkam, topp,
sida, platå, brant, fot, dal, slätt, lågland, högland.
C. Blottat berg, urberg, herggrund, borghälla.
r
lIE:\JB\GJ)S[~Db;RYISNINGI':NI
FOLKSKOLAN
67
D. Något om landskapets daning, varvid påvisas hur berg, dalar
och slätter bildats (verkningar, inverkade ådror och förkastningar).
Något om istiden. Olika bergarters inverkan på bergens form
(gneisens jämna linjer och granitbergens branta stup).
E. Stenens förvittring och förklyftning.
F. Sagor och sägner, knutna till berget.
3. Jordarterna: grus, sand, lera, mylla, torv, deras uppkomst och
egenskaper. Landskapets daning på grund av jordarternas avsättning.
4. Åsen med grus- eller sandtaget. Asens läge och sträckning.
Åsens uppkomst i stora drag. DEj geografiska begreppen: ås, krön,
fot, sida, sluttning. Asens beståndsdelar och olika lager.
5. Lertaget. Lerlagrets mäktighet och skiktningsförhållanden.
Leran som byggnadsmaterial.
6. Moränen. Morän. Osorterat material. Moränmark, blockmark.
7. Åkern och ängen med deras olikartade beskaffenhet och olika
jordarter. Dc geografiska begreppen: slätt, sänka, kupering.
8. Myren. Torvens beskaffenhet, tjocklek och utbredning. Stuhhlager. Myrens dikning och nyttan därav. Torvens användning.
IV.
Hydrografiska iakttagelser.
1. A skolgården upplägges en något så när stor sandhög, som
formas som en ås. På åsens krön utsilas från en större vattenkanna vattenmassan i en kraftig ström och iakttas vattnets gång.
Åskrönet delar vattenmassan, som rinner necl åt båda sidor. De
olika rännilarnas lopp följas, hur de skilja och samla sig, alltefter
mötande hinder, hur de gräva ned sig, mest där farten är starkast
och hur de vid åsens fot samla sig i små sjöar. Utifrån detta Experiment förklaras och benämnas de geografiska begreppen: bäck, å,
flod, biflod, lopp, ström, strömfåra, fors, fall, bädd, bank, grund,
strand, nipa, dalgång, dal, inlopp, utlopp, mynning, vik, bukt, ö,
holme, skär, näs, halvö och sund. Vid lämpliga tillfällen ute på exkursioner genomgås ytterligare dessa geografiska grundbegrepp och
påvisas vattnets roll i landskapets daning, dess förmåga att slipa,
spränga, urholka och gräva, bortskölja och avlagra.
2. Vattnets kretslopp. Avdunstning och förtätning, åskådl iggjorda genom enkla experiment.
THEODOR HET,LMAK
68
B. Vattnet som drivkraft och samfärdsmedel. (Kvarn, såg, linskäkta , kraftstation).
De geolog1skt-geografjska och hydrografiska iakttagelserna avslutas med en överblick av bygdens Yt- och vattenförhållanden och uppgöres däröver en kartskiss.
V.
Iakttagelser av oåxterna och deras liv.
Inledande iakttagelser. Vardera av jord, vattens, ljus och lufts
nödvändighet för växtens liv påvisas genom experiment. Myllan,
dess beståndsdelar och uppkomst. Daggmaskens arbete. Alven.
1. Det närliggande berget med hänsyn till dess växtliv. A. Ytterst på berget mossaskiktet och dess näringsbehov. Några av de
vanligaste mossarna. B. I bergets skrevor och sänkor markskiktena
med några av deras gräs och blommor; dessas närings- och livsmöjligheter. C. Busk- och trädskiktena. deras överhandtagande på
bergets inre delar och orsakerna där-till. (Mossa, ljung, blåbär,
lingon, en, tall och gran).
2. Ängen och ängsbacken. .Jordmånens olikhet på de båda ställena och orsakerna därtill. Fuktigheten olika på de båda ställena
och orsakerna därtill. Växtligheten och växternas frodighet olika
på dc båda ställena och orsakerna därtill. Vilka växter växa på
ängen? Vilka på ängsbacken? (Blåklockan, smörblomman, kumminörten. klöver, timotej, ängskavle.)
3. Lunden och skogen. Jordmån.
Fuktighet. Bottenskiktets
olikhct i olika slag av skogar (barrskog och lövskog) och i lunden.
Vindskydd. Olika slag av buskar och träd, deras olika frodighet
och orsakerna därtill.
4. Tjärnen, kärret, myren och mossen. Växtligheten och olika
arter av växter på de olika ställena. Vattenväxterna: säv, vass,
fräken, vattcnklöver, olika arter av näckros. Kärrväxterna: starr,
ängsull, missne och vide. Myr- och mosseväxterna: dvärgbjörk,
hjortron och pors. Övergången från tjärn till kärr, från kärr till
myr och från myr till mosse. Torvbildning. Vitmosse.
5. Några viktiga typväxter behandlade med hänsyn till rot- och
stamformer, blad-, blom- och fruktformer. Roten, stammen, bladen,
blommorna och frukten med hänsyn till deras uppgift och betydelse
för växten. Groning, ledning av vatten genom växten, rottryck,
HEl\IBYGSDCNDERVISNINGEN I FOLKSKOLAN
60
avdunstningen från växtens olika delar, rörelsen mot ljuset, knoppens utveckling och fröspridningen.
VI.
Iakttagelser av djuren och deras liv.
1. Maskstället med iakttagelser av metmasken, hans form och
kroppsbeskaffenhet med dess anpassning efter vistelseorten, hans
sätt att röra sig, hans föda, sätt att skydda sig mot köld och fiender.
Med vilket sinne leder han sig fram. Fortplantning. Till vilket
natursamhälle äri han att räkna och vilka iivrigru djur äro att räkna
till samma samhälle.
2. Spindelnätet med iakttagelser av spindeln utifrån ungefär
samma synpunkter som metmasken. Spindelnätets byggnad.
3. Kål- eller niissel/:iiiriln.
Utvecklingsfaser.
FÖlda.
Fortplantning. Till vilket natursamhälle hör den'? Ovrigadjur samma
samhälle?
4. Myrstacken Myrornas utvecklingsstadier. Näring. Arbetsfördelning. Fortplantning. Stackens byggnad. Natursamhäl!e,
5. Insjön eller än med dess djurvärld. Dc olika fiskarnas
kroppsform, kroppsbeklädnad och färg. Näring. Fortplantning. En
del andra vattendjur, deras utseende och levnadssätt.
6. Skat- eller svalboet. Dess byggnad, inredning och huvuduppgift. Äggläggningen och utvecklingen från ägget. Kroppsbeklädnadens utväxande på ungarna och utvecklingen av deras flyg för-J{;)vA~n ~S81U J11 vUU!S jvJ{FA
'PHP[ ~oUI .'å~s UppAJ{S Hep, nTIS o,R'åV Ul
lat. Föda.
7. Kaningården. Kaninens kroppsbyggnad och sätt att röra sig.
Födans art och sättet att förtära flen. Vilket sinne är mest utveckSkyddsmöjligheter. Fortplantning.
lat.
8. Begynnande systwmatik. .Iämförelsor mellan olika djur med
hänsyn till deras framträdande större likheter, såsom kon och fåret,
hunden och räven, kaninen och haren; hönan, tjädern och orren;
snoken och huggormen, grodan och paddan; abborren och gäddan;
humlan. getingen och myran, flugan och myggan, gräshoppan och
spindeln.
Sammanföranda till huvudgrupperna däg-g-djur. fåglar.
kräldjur, groddjur, fiskar, insekter och spindeldjur.
70
THEODOR HELLT\lAN
VII. Iakttagelser angående hembygdens första bebyggande.
7. N åqr« förhistoriska redskap av sten t. ex. en stenyxa och en
stenmejsel : a) Angivande av hur de kunnat bevaras till vår tid, och
att det just genom dem varit oss möjligt att i någon mån vinna kunskap om våra äldsta förfäder och deras arbete; b) iakttagelser av
redskapens form, hur de tillverkats samt hur och vartill de använts;
c) angivande vilka stenredskap blivit funna inom socknen och var.
Vad kunna vi dra för slutsats därav? Askådlig och kortfattad skildring av stenå1dersfolket,deras övriga redskap, livs förhållanden, bostäder, boplatser, föda m. m.
2. Några förhistoriska redskap av järn t. ex. en yxa, ett svärd
eller en dolk samt några prydnadsförmål. (Stå originalföremål ej att
få, kunna avgjutningar anskaffas från statens historiska museum.)
Iakttagelser: a) av det material. varav de tillverkats och hur de tillverkats; b) deras form. användning samt yxornas företräden framför stenyxorna; e) angivande vilka järnåldersföremål blivit funna
inom socknen och var. Vad tyder detta på? Åskådlig och korfatbel skildring av järnåldersfolket, (leras övriga redskap, livsförhållanden, bostäder, föda m. m. och hur de i alla dessa avseenden höjt
sig över stenåldersmänniskornas enkla förhållanden. Valda berättelser ur de gamla nordiska sagorna i anslutning härtill.
.'J. Besök vid en fast fornlämning (gravhög eller stenröse). Iakttagelser rörande dess byggnad och form samt åtskillnad från naturiiga jord- eller stenhögar; angivande av dess läge, uppmätning
av densamma samt kartskiss. Aiskådlig skildring av vad dylika
fornlämningar bruka innehålla och varför våra förfäder nedlade alla
alda berättelser ur de gamla sagorna
dessa föremål med den döde.
om våra fäders föreställningsliv. deras Gudar, tro på ett liv efter
döden, deras rättsbegrepp m. m. Fornminnesvå.rd.
,T
VIII.
Hemsocknens kyrka.
1. Besök vid och i kyrkan. A. Kyrkans yttre, dess form, olika
delar, byggnadsmaterial. Tiden för dess uppförande. Kyrkans inre,
olika delar samt altare, predikstol, bilder (om medeltida träskulpturer finnas, är detta en given anledning! till omnämnande av den
katolska tiden), prydnader, orgel. Kyrkklookorna. Planskiss av
kyrkan.
IU::VlBYGUSCNUERVISNINGEN I FOLKSKOLAN
71
B. Några åskådliga berättelser och sägner från tiden för kristendomens insteg i nejden, för den första kyrkans byggande m. m.
C. Kyrkogården. Gravkullarna, deras form, storlek, olikhet med
de förhistoriska gravarna. (Inga föremål nedlagda med den döde).
Gravvårdarna och vad de ha att berätta. Framställning av kristendomens lära om livet efter döden.
D. Byggnaderna på kyrkvallen: kyrkstal1, kyrkstuga, kyrkhäbbre. Deras byggnadssätt och form, användning och inredning.
IX.
Hembyns: och. hemsocknens
~istoria.
Kortia berättelser om byns och socknens tillkomst, om märkliga
händelser inom socknen, om dugande mäns och kvinnors gärning
samt om tiden för de första skolomas inrättande,
X. Hemyårdarna och hemb qn,
1. Gårdstomterna. Deras belägenhet form, storlek och markbeskaffenhet.
2. Bondgårdarna. Deras 0111m byggnader, dessas form, hyggnadssätt, inredning och användning. Planskiss över gården med dess alla
byggnader och (leras inbördes läge.
3. Lägenheterna. Byggnadernas form, storlek, byggnadssätt.
4. Byn. Dess nuvarande form (bestämd utifrån typerna: gruppby, radby eller den delade bytypen) och dess äldre former givna
utifrån gamla bykarter.
Orsakerna till by formens Iörändr ins;
(skiftena: storskifte och laga skifte genomgås i största korthet).
Åkern och ängens fördelning inom byn. Ut- och inägor. Vägarna
genom byn. Planskiss över byn. Räster av det gamla byväsondet
med dess hyordning, ålderman, liyskrin, bykluppa, skjutshricku.
Byns Hamn med dess härledning.
X T.
Niirinqslioet.
Enligt undervisningsplanens kursfördelning faller hehand lingen
av hembygdens näringsliv huvudsakligen in under sjätte årsklassens
geografikurs och är f'ördenskull här endast att behandla, i största
korthet och åskådligaste form.
1. Jordbruket.
A. Sädesåkern. .T ordmånen.
Äkcrrnatjordens
djup och mullhalt. Bearbetning urider olika årstider. Använda
72
THEODOR HELLl\IAN
redskap. Dikning. Sådd: de olika sädesslagen, som sås, olika sätt
att så. Skörd och skörderedskap.
B. Potatislandet. .Tordmån. Bearbetning. Potatiesättning och
potatisupptagning samt redskapen därför.
C. Angen. Belägenhet och jordmån. Skötsel. Höbärgningen
och redskapen därför. Höets förvaring i lador med iakttagande av
deras byggnadssätt och form.
2. Boskapsskötseln. Kreatursbesättningen. Korna, deras skötsel och utfodring. Mjölkandct och mjölkmängden. Betesmarkerna.
Fäbodarna. Slaktningen. Övriga djur, deras skötsel, utfodring och
utnyttjande.
8. 8kogshanteringen. Dc förnämsta trädslagen. Skogstillgången
inom byn och socknen. Skogens skötsel. Skogsavverkning.
-'l. J akten. De förnämsta slagen av villebråd. .Takttiderna.
.Tukt- och fångstredskap.
/). Pisket. De fiskar som fiskas. Fiskredskapen för olika fiskar
och på olika tider. Fiskens beredning.
a. Hantverk och industrier. Besök på en industriplats.
Planen för det tredje skolåret är som synes uppställd i genomgående följd med hänsyn till ämnets egen här förut betonade metodiska
gång. Så långt som möjligt har undervisningen att följa denna
gång och med hänsyn härtill uppdelas kurserna för höst- och vårterminen så, att naturstudiets tyngdpunkt infaller under höst- och
kulturstudiets under vårterminen.
AJJtid måste emel lertid härvid en del f'örskjutningar ske, då ett
flertal naturföremål och naturföreteelser bäst lämpa sig för iaktagdser under våren, ja ende1 såväl under hösten som våren. Det
gäller för läraren att närmare i detalj Fördela stoffet mellan de båda
terminerna, allt under iakttagande av naturlig ordningsföljd och med
bibehållande av största möjliga sammanhang i undervisningen.
En annan svårighet är stoffets fördelning på exkursioner och ex.
lr ursionernas lämpliga antal. Det gäller att se tiJJ, att exkursionerna ej svälla ut alltför mycket i antal, så att undervisningen blir
till ett jäktande spring kring berg och backar. Varje exkursion bör
llOga planläggas och i utveekJingsmässig gång framställa allt, vad
som på varje exkursionsort kan vara av betydelse att iaktta. Men
73
HEMBYGDSLNDERVISNINGEK l FOLKSKOLAN
å andra sidan böra dessa exkursioner ej heller bli för få, ty dc äro
dock framför allt under detta skolår själva underlaget för undervisllmgen.
Det har synts mig, att minst Iern exkursioner vardera treminen
borde kunna företagas för att åtminstone dei; väsentligaste av det i
planen upptagna stoffet skulle medhinnas.
Under hiistierminen kunde de fem exkursionerna omfatta följande
enheter med därtill knutna iakttagelser:
l.
1.
2.
3.
4.
Geologiskt-geografiska iakttagelser enligt avdelning Il 1: 2.
Hydrografiska iakttagelser enligt avdelning IV: 1.
Iakttagelser av växtlivet enligt avdelning V: 1.
Iakttagelser av djurlivet.
Il.
1.
2.
3.
4.
5.
Det närliggande berget.
Skogsåsen och barr'f,·kugen.
Geologiskt-geografiska iakttagelser enligt avdelning I II: 4.
Hydrografiska iakttagelser enligt avdelning IV: 1.
Iakttagelser av växtlivet enligt avdelning V: 3.
Iakttagelser av djurlivet hl. a. enligt avdelning VI: 4.
Iakttagelser av skogsskötseln enligt avdelning XI: 3.
III. Lunden och björkskogen.
I. Geologiska iakttagelser i allmänhet.
2. Iakttagelser av växtlivet enligt avdelning V: 3..
:3. Iakttagelser av djurlivet bl. a. enligt avdelning VI:
IV.
(j.
Al/gen och iingsbacken.
1. Geologiskt-geograf'iska iakttagelser enligt avdelning III: 7.
2. Iakttagelser av växtlivet enligt avdelning V: 2.
3. Iakttagelser av djurlivet bl. a. enligt avdelning VI: :~.
V.
Tjärnen, insjiin eller ån.
l. Geologi::;kt-geografiska iakttagelser och hydrografiska iakttagelser enligt avdelning IV: 1-3.
2. Iakttagelser av växtlivet enligt avdelning V: 4.
3. Iakttagelser av djurlivet enligt avdelning VI: 5.
4. Iakttagelser angående fisket enligt avdelniug XI: 5.
74
THEODOR
H~~LLNlA]\;
Under oårterminen kunde exkursionerna ställas till:
I. Den fasta fornlämningen.
Iakttagelser enligt avdelning VIT: a.
II.
Kyrkan.
Iakttagelser enligt avdelning VIII.
III.
Byn.
Iakttaglser enligt avdelning X.
IV.
Åkern.
Iakttagelser mdigt avdelning XI: l.
V. Någon industriplats.
Därmed skulle då planen för hembygdsundervisningen under rle
tre första skolåren, närmast bestämd till skola efter A-form, vara
gi ven i sina grunddrag. Den har sökt så troget det varit möjligt
följa de för denna undervisning här i inledningen uppställda huvudprinciperna, att undan för undan binda barnen vid verkligheten,
öppna deras sinne för allt det stora och höga i natur- och människoliv
samt lära dem följa såväl naturen som livet i deras städse fortskridande utveckling fram mot allt högre, mera förädlade och fullkomnade former.
Redan under det fjärde skolåret börjar emellertid ur hembygdskunskapen såsom den ursprungliga enheten de särskilda ämnena utdifferentiera sig och såväl geografi och naturkunnighet som historia
framgå som speciella ämnen. Men även då så sker, får hembygden
och barnens vunna kunskap om den icke släppas. Ständigt har man
att återgå på den såsom f'örklaringsprincip, såsom yttersta åskådliga
förklaringsgrund.
Under det sjätte skolåret till sist skall enligt den gällande undervisningsplanen hembygdskunskapen åter träda in som ett mera självständigt ämne för att vinna sin mera omfattande, fördjupade och
avslutande behandling. I stort sett torde samma grundplan, som
angivits för det tredje skolåret, kunna följas med de tillägg och utvidgningar, som barnens större mognad och större förkunskaper här
möjliggöra. Och om någonstädes skulle det här under det sista skolåret gälla att ge barnen en fast och till alla sina delar inom sig
r
HEMBYGDSUNDERVlSNINGEN I FOLKSKOLN
75
sammanhängande och sluten tankekrets. Liksom det i verkligheten
ej ges några luckor eller språng, utan' allt med naturnödvändighet löper
i vartannat, så måste även kunskapen om denna verklighet vara sammanhängande, bilda ett inom sig slutet helt, en slags glODUS intel lectualis, en andlig världsglob. samt till alla sina delar omstrålas av rika
associa tionsmassor,
Hembygden är nu en värld i smått, ett mikrokosmos, och kunskapen
om denna lilla värld måste sålunda även den ha inre enhet och
sammanhang. Att ge barnen en sådan inom sig sammanhängande
kunskap om hembygden, där allt ligger i sitt sammanhang förklarat, det är att ge dem en första och säkraste tankekrets, till vilken
de i sitt tänkande sedan alltjämt få återgå för att förstå naturen
och livet, sådana de senare komma att möta dem. På detta sätt
blir hembygden till ännu något mer än vårt barndoms och våra
fäders hem, den blir till det andliga centrum i vårt liv, och med
alla de trådar, som städse löpa dit tillbaka, bindas vi samman med
den bygden allt fastare och fastare. Den gamla furan lik kan så
en gång vårt folk stå trygg för alla stormar, dess rötter gå fast och
djupt i den trogna hembygdsjorden.
Högsnäs. Överhörnäs i oktober 1922.
THEODOR HELLMAN.