Hembygdsundervisningen l folkskolan. "Hembygc1sundervisningen i folkskolan har" enligt den gällande undervisningsplanen "till syfte att genom planmässiga, av barnen i deras omgivning gjorda iakttagelser och genom till dessa knutna en kla beskrivningar och berättelser samt lämpliga arhetsövningar För barnen förmedla, övergången från hemmet till skolan, utveckla deras iakttagelseförmåga, ordna och vidga deras föreställningskrets och giva dem tillfälle till övning i att på olika sätt giva uttryck åt sina föreställningar samt på samma gång främja deras kännedom om hCJllbygden, framför allt dess natur och arbetsliv". "Hembygdsundervisningen avser tillika att lämna (Hl grundlägg'ande undervisning i geografi och naturkunnighet samt i någon mån även i historia, varjämte i samband med hemhygdsundervisningen stälkla arbctsövniugar äro ägnade att utgöra en fiirbcredandf~ unrlervislLing i teckning och slöjd." Så bestämd är hembygdsundervisningen upptagen i samtliga skolFormers tre första klasser samt l vissa skolformer även i den fjärde klassen. Redan av den fixering, som givits av hembygdsundervisningens mål, samt framför allt av de exempel till kursfördelning. som lämnat« i undervisningsplanen, framgår en uppdelning av ämnet j en första, mera allmän och elementär del förde två första, skolåren och en senare, mera speciell och fördjupad del för tredje och i vissa skolformer även för fjärde skolåret. Den första, mera allmänna delen :11' till sitt stoffurval så gott SOIll obegränsad, från hembygdens alla områden har den att upptaga förrmål och företeelser till IJrhalHl- 47 Iing. Den senare däremot har så till vida fått sin begränsning, som dess enskilda föremål och företeelser börjat sammangå under enhetliga synpunkter och samlas in under bestämda ämnesgrupper, geografi, naturkunnighet och i viss mån även historia, inom vilka den har att meddela en grundläggande undervisning. Men med denna åtskillnad i avseende på stoffurvalet följer även en annan i avseende på undervisningens uppgift och metodiska gång. När den allmänna hemhygdsunclervisningem upptar ett föremål, så har den f.ill en biil'jan och med hänsyn till det i skolan inträdande barnets osäkra och ofullgångna åskådningar att allenast betrakta det isolerat för sig' med vad det kan giva av egna bestämningar. Den har pil detta första grundläggande stadium aldrig att gå utövor föremålet självt till något utanför liggande, den har vunnit sitt mål. om den förmått skänka barnen fullt klara och hestämda individualåskådningar, så trogna och fullständiga spegelbilder som möjligt av föremålen. Först när dessa vunnits i avseende på ett flertal föremål och därmed ra viss vana och färdighet överhuvud att skarpt iakttaga mötande fönmull och företeelser, kan inom denna allmänna del av hembygdsundervisningen något mera omfattande ialdJage~l­ ser göras och på grundvalen därav enklare kombinationer och jämf'örelser verkställas. Den speciella hembygdsundervisningen däremot kan med det ämneshetonade undervisningsstoff, som dem fått sig tilldelat, ej blott nöja sig med att hearbeht enskilda åskådningar och' göra) dem till alla delar fullständiga och tydliga, ej heller blott med dessa enkla jämförelser, som den allmänna hemhYg'dsundervislliingen stannar vid, den måste gå vidare fram genom mera härand.. och g-rundade jämförelser till värdering av föremåluns och för..1pelsernas egenskaper och sammanfatta de gpmensamma och mera. viisentliga till beståendn enheter. Med ett ord. dem har att söka fastställa begreppen samt i någon mån och så långt barnen.'! utveckling det tillåter lägga grunden {{jr omdömen och slutledningar inom geografiens, naturkunnighetens och historiens områden. Dessa i korthet angivna åtskillnader mellan ämnets båda delar nödvändiggöra, när det, som här framför allt gäller hembygdsundervisningens praktiska planläggning, emellertid en utfiirligarc belrandling av varje del för sig. 48 TH. I. H~~LJ .MAN. Den allmänna hembygdsunden,isiningen under och 2:a skolåriet. d~,t l:a Den allmänna hernbygdsundervisningen, enligt dess i korthet angivna karaktär i själva verket ingenting annat än en direkt arvtagare av den gamla till sin princip fullt giltiga åskådnings- eller "a kundcrvi sningen , liar genom sin ]Jegränsning till hembygdens förenui.l beskurit sina möjligheter till sa.mrna utflykter på främmande marker, som utmärkte den praktiskt genomförda åskåd ningsundervisningen. Niir dmma nämligen hade niHet (ippet f'ör va] av föremål or.h /'iirledrles att oxenrpclvis gripa till friimmande länders djur och växter, så Iördes den därifrån och på grund av sit.t inneboende k ra.v på direkta åskådningar att ersätta verkliga föremål med plan. scher och hamnade så småningom i en ren schematisk planschkult. För den allrnänna hembygc1sunrlervisningen Iinncs icke denna f'res1cl"e till planschen, den' har att hålla sig inom hembygdens griinser, och där behöver den i valet bland dess mångfaldiga verkliga och endast verkliga föremål ej komma i fiirlägenhe1. r~rrwllcr1irl måste just på grund av denna mångfald en vis" urvulspi-iucip uppställas för att underlätta och göra valet till det fii)" undervisningen bästa möjliga. Helt allmänt ha vi därför aH framhålla, att ur mångfalden stoff, som erbjuder sig i hembygden, bör endast sådant väljas, som hal' verklig betydelse när det gäller att n thi lda barnens åskådningar, öva och stärka deras n ppf attninusf'örmiig:l samt i övrigt endast värdiga och viktiga föremål, som det fiir harneri kan vara av intresse och betydelse att känna. 'I'il l ett dyJild; verkligen värdefullt stoff ha vi i främsta rummet ntt räkna naturföremålen. Genom sin form och hygg'uad, färg' och glans fånga (k omedelbart harnous uppmärksamhet, genom smu regelbundna, typiska former äro de lätta att överblicka och till sin struktur och sina egenskaper i (ivrigt förete dc en fullkomning och fulländning' SOIll intet annat. Och detsamma gäller även naturföreteelser och naturförlopp, som i sin lagbundenhet erbjuda ett utmärkt underlag För såväl noggranna iakttagelser som enkla jämförelser. Först i andra rummet kunna konstprodukter, alster av mänskligt arbete, komma i betraktande. Deras former äro till största, delen ti llfäll iga, ofia med invecklade konturer och linjer, som lira svåra att Följa 49 med ögat och överblicka, deras färger äro även dc tillfälliga och därtill kommer att betraktandet och iakttagandet av dem, t. ex. av husgeråd, verktyg, kläder m. m., så lätt leder över till ett principlöst samtal om sättet för deras förfärdigande, om vem som gjort dem, varifrån man fått materialet o. d., således utöver det omedelbart åskådade, som det ju dook även här ondast och egentligen måste gälla. När emellertid dessa konstprodukter upptagas till behandling, så gäller det att välja föremål av mera konsbanta och bestämda former och av mera allmänt intresse. Och är det fråga om iakttagelser av visst arbete och viss yrkesutövning mod därtill hörande redskap, verktyg och material, bör alltid till förberedelsen av dessa iakttagelser höra särskilda iakttagelser av redskapen, verktygen och materialet, så att det nya vid besöket på arbetsplatsen blott blir verktygens användning och arbetets gång. l\fed etv efter dessa synpunkter utvalt undervisningsstoff har man sedan att ordna och gruppera detsamma. Härvid gäller då att i första rummet följa givna psykologiskt-pedagogiska la,gar. När åskådningen städse hänför sig på det enskilda fiircmålet, så måste även don allmänna hemhygdsunderviauingcn, som ju avser att f'örtydliga och beriktiga, fullständiga och vidga barnens åskådningar och skärpa och utveckla deras iakttagelseförmåga, utgå från de enskilda föremålen i omgivningen och närmast enligt vad här förut framhållits enskilda naturföremål av mera enkel form och byggnad. Så småningom hal' man att övergå till mera sammansatta och komplicerade, där större valla erfordras för ett sönderdelande och överblickande och för den tydliga åskådningens vinnande. Med naturföremål kunna under hand konstprodukter, s. le artefakter, omväxla, och gäller det liven här, att de enklare och mera grundläggande formerna föregå de mera sammansatta. För att skänka åskådningen ökad hastighet, säkerhet och rörlighet är lämpligt att efter iakttagande av de enskilda föremålen övergå till iakttagande av ett flertal av dem samlade till enheter. Efter studiet av potatisen och potatisväxten t. ex. kan man ta barnen med ut till potatislandet med dess mångfald visserligen i stort sett lika men dock till vissa bestämningar varierande enskilda exemplar. Aven komrna här i någon mån ordnade och sammanhängande iakttagelser över enklare naturföreteelser och naturförlopp i betraktande. Inom varje grupp on- 50 THEODOR HELL\lAJ\' skilda föremål, som behandlas, är det till sist visserligen ej nödvändigtmen dock önskvärt, att det gives ett visst sammanhang, så att det ena föremålet på något sätt ger det andra. Ibland kan det sålunda vara avsikten att genomgå de olika färgerna, som ger en serie blommor, och ibland såsom vid valet av artefakter kan utvecklingen från en enklare eller ofullkomligare till en mera fullkomlig' form vara det sammanhållande. Sedan föremålen för undervisningen fastställts såsom enbart verkliga, i hembygden givna och en urvalsprincip uppställts för utväljande av de för undervisningens ändamål lämpligaste och mest givande samt till sist vissa grunder angivits för undervisningsstolfets anordnande, återstår att behandla den metod, denna allmänna hem!bygdsundervisning har att följa. I motsättning mot den berättande metoden, där läraren även med föremålet framför barnen icke låter dem själva iakttaga utan själv pekar på och säger, vad de skola se, och där sålunda allt invänjande till självständigt och noggrant iakttagande förbises, gäller det häl' från första stunden att stödja och utveckla en noggrann och självständig iakttagelse. Barnen skola ,så småningom läras att liksom bindas vid verkligheten, att upptaga i sitt medvetande fullt trogna och väl avvägda spegelbilder av föremålen. Fördenskull skall vid undervisningen den första dunkla bilden, som ett föremål eller företeelse omedelbart avsätter i deras själ, närmare bearbetas, skärpas och fullständigas. Barnens hela uppmärksamhet måste inriktas på föremålet, det måste betraktas så allsidigt som möjligt, sönderläggas och noga iakttagas till sina olika delar och bestämningar och sedan åter sammansättas till ett helt och med riktig uppskattning såväl av delarnas inbördes förhållande som deras förhållande till det hela. Det gäller att invänja barnets öga på ett noggrant följande såväl av föremålets i det hela som varje sär,skild dels gränslinjer, överblicka området mellan gränslinjerna samt sammanfatta varje del och sedan alla delarna tillhopa till det hela. Först ur ett sådant sönderläggande och sammansättande framgår till sist den fullt klara och bestämda åskådningen. Lärarens Toll härvid skall blott vara stödjande och vägledande, genom hänvisningar på och jämförelser med annat, som barnen förut åskådat, skall han söka få fram i barnets !I~:~lB\'GDSl'NDI~RV]SNI:\GE:\ I FOT,KSKOLA:\ 51 bild just det, som mest täcker föremålet och dess egenart. Allt vidlyftigt och utsvävande samtal hör icke hemma här, och även den vanliga frågeformen har här mera sällan sin användning. Barnet iakttar själv så långt dct förmår och redogör i korta men fullständiga satser för vad det ser liksom det i arbetsövningen med handens hjälp får ge bevis på, hur fullständig och adekvat dess åskådande varit. Brister bj Idens fullständighet eller dess klarhet på någon punkt, kan endast ett förnyat åskådande av föremålet avhjälpa bristen, och saknar barnet uttrycksmedel, har Iära'ren aM komma till hjälp på ett fullt åskådligt och gripbart sätt. För att få ökat liv och spänning in i lektionen kan läraren understundom anställa tävlingar i fullständig och snabb åskådning och förmåga att med ord eller i bild återge det åskådade, och när, lämpliga tillfällen -givas, kunna sagor och berättelser berättas och skänka ökad förståelse och klarare uppfattning av det behandlade föremålet. Det kan ju synas vara en mödosam! gång att på detta sätt pressa in barnen på föremålen och en omständig gång, som föga svarar moj barnens rörliga sinne och vår tids färma sätt att se på tingen omkring sig. Men å andra sidan är det väl i opposition mot vår tills bristfälliga iakttagande och därav betingade ofta hänsynslösa handskande med sanningen om ting och förhållanden, varom vi yttra oss, som vi med hembygdsundervisningen på detta stadium vilja föra våra barn fram till större samvetsgrannhet och självständighet just på det område, som utgör själva grundvalen för hela vårt tankeoch själsliv. Och härför ges det nog ingen annan metod, allra minst det omständiga prataridets och de roliga historiernas metoder, som blott lätt beröra föremålet självt men desto mer på grund av den allra minsta lilla associationsmöjlighet söka sig ut på vidderna. För övrigt kunna även barnen på sitt sätt vara grundliga, och denna grundlighet är av desto större värde som de, när de en gång lärt sig att uppmärksamt betrakta och noggrant genomgå ett mindre antal f'öromal, få en viss vana att behandla även andra föremål på samma grundliga sätt. Den vunna tydligheten j åskådningen av några föremål blir till ett behov,· som kräver samrna tydlighet för varje' åskådning över huvud. Och därför gäller det framför allt under don första tiden av barnens skolgång, då de sakna övning både i att iakttaga och i att uttrycka sig och då just grunden till denna nog- 52 THEODOR HELL:\IAN granna åskådning skall läggas, att skynda långsamt och låta barnen få tid på sig i sitt iakttagande och beskrivande av det iakttagna. Den allmänna hembygdsundervisningen har emellertid ej att stanna vid det noggranna iakttagandet av det enskilda föremålet, den har även att eetrakta det i dess förhållande till andra föremål, så snart detta förhållande omedelbart, enkelt och åskådligt ger sig i likheter och olikheter, i användning, i nytta och skada o. d. Ä ven här kan det vara lämpligt att först ställa i förhållande till varandra närbesläktade föremål för att sedan öka ut avståndet i släktskap mellan do jämförda. När det är fråga om föremålens användning, bör denna naturligen visas och ej blott omtalas, och nytta och skada i fråga om djur och växter skall även så långt sorm möjligt iakttas eller återföras på av barnen själva förut gjorda iakttagelser. Och till sist ha vi en del naturföreteelser, såsom solståndet, månfaserna eller dessa serier av på bestämt sätt på varandra följande stadier såsom vattnets kokning och' avdunstning, moln, regn, åska o. d., som uttrycka förhållanden och som måste iakttagas ej blott vart stadium för sig utan även så som de följa på varandra för att en riktig uppfattning av företeelsen skall vinnas. Det säger sig självt, att när det på detta stadium, de två första skolårens, är fråga om jämförelser och förhållanden, kan man ej gå fill några egentliga förklaringar av naturföreteelsernas inre sammanhang, av deras yttersta orsaker; det är redan mycket nog att barnen fått beriktiga och fullständiga sina individualåskådningar av stadium efter stadium, av moment efter moment. På detta sätt kan ändock grunden läggas för deras kommande naturvetenskapliga utbildning, som i så väsentlig mån är betingad av deras sinne för självständigt, träget och hängivet iakttagande och betraktande av naturen. Och samma inskränkningar gälla även betraktandet såväl av djur som av växter. Själva det väsentliga därvid, ett mera ingående iakttagande och förstående av djurens och växternas liv med därtill hörande kombinationer och slutledningar, kan man inom den allmänna hembygdsundervisningen naturligen ej nå fram till, men som en avslutning på iakttagelserna 'av naturföremålen kan man emellertid ej undgå att redan på detta stadium börja inrikta barnets blick på vad som vid naturstudiet dock är det egentliga och väsentliga Och håller man sig i främsta rummet till de förut gjorda iaktta- HENIBYGDSUNDERVISNJNGEN l FOLKSKOLAN 53 gelserna av t. ex. ntt djurs utseende och kroppsbyggnad och förknippar därmed iakttagelser av dess omedelbart framträdande livsyttringar: dess uppehållsort, sätt att röra och förflytta sig, dess föda m. m., så skola barnen säkerligen själva på egen hand göra sina sammanställningar och dra sina slutsatser. För att ta ett exempel. Vid iakttagelsen av svalan har barnet lagt märke till hennes långa, smala vingar och små svaga fötter. När det nu inställes på iakttagande av hennes flykt och ser hur snabbt hon flyger, inser det snart sammanhanget däremellan och de långa, smala vingarna liksom ock att de svaga fötterna ej möjliggöra samma snabba gång nere på marken. Vid iakttagelsen av svalans kroppsbyggnad har barnet vidare lagt märke fill den lilla svaga näbben och det breda gapet. När det sedan ser henne flyga med öppet gap! genom en dansande myggsvärm och fånga in hela massor av de små krypen, förstår det också, hur det breda gapet är väl avpassat för detta sätt att skaffa sig föda och att näbben ej behöver för denna födas skull vara större och starkare än den är. Oell till sist kanske barnet även förstår, varför svalan flyttar från oss och är borta under de kalla årstiderna. Då finns här inga mygg och smådjur i luften, hon får alltså här ingen föda och måste Fördenskull söka sig bort till trakter, där den för henne står att få. Med flera dylika iakttagelser, varibland särskilt kunna nämnas iakttagelser av fiskarna i ett i skolrummet anordnat akvarium, kan barnet ,så småningom allt säkrare och säkrare dra sina slutsatser om djurens liv, från deras lemmar till deras sätt att röra och förflytta sig, från deras tänder till deras föda och från kroppsheklädnaden till deras uppehållsort o. s. v. Svårare ställer det sig emellertid att på detta stadium i nåsron mån tränga in till växternas liv och göra det till föremål för iakttagelse, Men även här kan man med vissa företagna anordningar uriderlätta iakttagelsen och väcka till insikt, att också här rör sig ett liv, som bl. a. yttrar sig i frönas grodd, i stjälkens eller stammens, bladens och blommornas växande och förändringar allt efter tillgången eller bristen på näring, och också här kan iakttas, hur byggnaden är anpassad efter livet på den bestämda plats, där växten växer. Redan förut lir framhållet, att när barnet gjort sina ialdtagelser, skall det uttrycka sig i korta men ful lständiga satser. Oell i (lett:1 THJ<:()DOIZ HELL:\IA:-; 54 sammanhang må påpekas, att när det gäller landsbygdens barn, må de gärna under hembygdstimmarna uttrycka sig på sin dialekt. 'I'illräckligt ordkarga ärade förut under sina första skolår, och skulle då också kravet ställas på dem, att de skulle uttrycka! sig på högsvenska, ett språk som de långt ifrån kunna, skulle hela denna första undervisning i brist på svar löpa fara att bli fullständigt förfelad. Och för övrigt må skolan göra sitt till för dialekternas vidmakthållande. Riksspråket måste ju läras, men det kan gå vid sidan av dialektens uppehållande, så att skolan får sina tvänne språk, sitt högtids- och sitt vardagsspråk. Och klädd i dialektens, i vardagsspråkets skrud fyller hembygdsundervisningen sin uppgift på ett långt innerligare och djupare sätt, dess föremål smälta samman med de ord och vändningar och tonfall, som äro bygdens egna 0011 vari dess speciella kynne fått sin återspegling. II. Den speclena hembygdsundervi,sning!en under det 3:e och 4:e skolåret. Dcn speciella hembygdsundervisningen har även den att behandla endast inom hembygden givna föremål och företeelser, men dessa hava här utifrån sin obestämda mångfald hörjat sammangå för betraktelsen under enhetliga synpunkter och samlas in under bestämda ämnesgrupper, geografi, naturkunnighet och i viss mån även historia. Enligt undervisningsplanens kursfördelning hava de klasser, där denna undervisning förlagts, tredje och i vissa skolformer även fjärde klassen, att giva en grundläggande undervisning i de ovan angivna ämnena samt därvid behandla hembygdens y t- och vattenförhållanden, väderleksförhållanden, jordmån, växter och djur, arbetsliv och samfärdsel, historiska minnen och sägner samt i samband härmed iakttagelser och övningar i syfte att bibringa barnen förmåga att förstå och använda karta. r stort sett blir undervisningsstoffet tydligen Iika omfattande och rikt för dessa tvännc klasser som för de båda föregående, och en urvalsprincip gör sig även här med samrna nödvändighet gällande. Utom den allmänna grundprincipen om undervisningens psykologisering, att på varje stadium endast giva barnen vad de kunna förstå och vprkligen göra sig till g'odo, synes mig ingen annan ligga r HEi\IBYGDSLJNDERVISNINGEN I FOLKSKOLAN 55 närmare till hands än utvecklingens, tillämpad visserligen endast stora och enkla] drag. Med den som princip både för undervisningsstoffets utväljande och även ordnande kan det bli möjligt att till ett i någon mån enhetligt helt sammanbinda allt det mångfaldiga och till synes olikartade som denna speciella hembygdsundervisning har att behandla och sålunda komma denna undervisning att framstå som ett bestämt läroämne med en grundläggande första generalvy över naturen och människolivet. Det så vunna mera enhetliga ämnet skulle efter len inledande behandling av kartan i dess tillblivelse, av vattnet, dess egenskaper och aggregationstillstånd, av solen såsom värme- och ljuse källa samt aven del klimatologiska företeelser kunna börja med geologiskt-geografiska iakttagelser. Efter iakttagelser av de olika bergoch jordarterna och deras egenskaper skulle huvudvikten läggas vid hembygdslandskapets geologiska daning och utvecklingshistoria, så långt denna är för åskådningen påvisbar. Från de på den yttersta klippan framspringande mossarna har sedan undervisningen att framgå genom de olika växtskikten och viktigaste växtsamhällena och påvisa den roll de spela i landskapets gestaltning. Genom en serie växter, från lägre till högre utvecklingsformer, som även därvid kunde komma till behandling, skulle övergången förmedlas till djurlivet, som i en liknande serie skulle kulminera i människan. I och med människan har framställningen att gå in på den begynnande odlingen och genom några huvudskikt i bygdens och landskapets bebyggelsehistoria, belysta förmedelst fornlämningar, såväl fasta som lösa, mynna ut i behandlingen av hembyn och hemgårdarna, deras utveckling från äldre till nuvarande former samt deras arbetsliv i dess utveckling från gången till närvarande tid. Detta ämnets grundschema i dess allra kortaste drag torde dock vara tillräckligt för att visa, vilket omfattande kunskapsstoff det omspänner och huru litet av detta stoff, som står undervisningen färdigt till buds. För de flesta skolor torde nog själva det material, varur denna hembygdsundervisning har att framarbeta sitt lärostoff, alltfort ligga cupphämtat ute i bygden, och, den undervisning, som under sådana förhållanden presteras, kan åtminstone som hembygdsundervisning betraktad ej stå synnerligt högt och vara av vidare stort värde. 81m11 därför en verklig och efter sina principer 56 THlWDOR Hl~LJ>MAN genomförd hembygdsundervisning kunna börja, då måste för varje skoldistrikt med kompletteringar för varje skola först och främst ett omfattande arbete beg'ynna med materialets insamlande. Och häri kunde ej blott skoldistriktets alla lärare och lärarinnor deltaga, de kunde även sammansluta sig med sina skolrådsledamötef och övriga för uppgiften intresserade och bilda ett slags hembygdsubskott eller vad man nu ville kallar det. Allt vad som sammanfördes, det må nu vara stenar, växter, uppstoppade djur, kulturhistoriska Iöremål såsom redskap, bohag, klädedräkter eller teckningar, fotografier, uppteckningar av dialektprov. av seder, bruk, sagor, sägner 111. m., allt skullc bli till en socknens och skolans gemansamma samling och arkiv. (kh här i denna samling skulle sedan varje läran' för skolans uppgifter börja bearbetningen, börja söka finna SIg till rätta med sin hembygdsundervisning. Aven dessa bearbetningar av område efter område skulle i avskrift tillfalla arkivet, så att t. ex. en till distriktet nykommen lärare med hjälp därav lätt kunde orientera, sig i bygden och komma till rätta med sin undervisning på den nya orten. Men än mer kunde härigenom vinnas. Genom ständiga kompletteringar av mateiralet, genom orn- och nybearbetningar kunde hembygdens historia område efter område Iramträda i ett allt mer fullständrigt och fullkomnat skick och bli till ett äreminne över bygden, ti ll fromma ej blott för skolan utan till glädje för en var, som har sinne och förståelse för vad dessa minnen tälja. Om vi så till sist övergå till metoden, sii har dmI speciella hembygdsundervisningen naturligen även den samma grundläggande metorl som den allmällna,detta noggranna och bestämda iakttagande samt iakttagelsernas bearbetande och skärpande, Men en sådan beskrivande metod, så nö,dviindig den måste vara Ullder de första skolåren, där den även på grund av barnets utveckl iug är den enda möjliga, blir dock ensam använd och efter hand som barnets krafter IJiirja tilltaga ej hlott torr och tråkig utan också i alltför ringa, gnu] utvecklande. Så snart d~irför barnens förmåga av abstraktion och kombination börjar vakna och en hep'YllnHndc begreppsbildning blir möjlig, hör till den beskrivande metoden sälla sig en genetisk, ett iakttagande av orsak och utveckling, av växelverkan mellan naturförhållandena inbördes och mellan dem och människolivet. 57 Följande dessa metoder bira här sålunda de geografiska och nuturhistoriska grundlll'greppen först och främst vinna en viss utformning utifrån noggranua enskilda iakttagelser. Vi ta t. ex. den genom åskådning av en viss bäck vunna individualf'örestäl lningcn bäck. Vid senare utf'lykter få harneri se flera sådana flytande vatten, längre såväl som kortare, med rak såväl som med slingrande fåra, med stränderna kala såväl som· trädbevuxna. I alln df~SSH åskådninjrsbilder upprepas emellertid något gemensa.mt: ett flytande vatten med källa, bädd, strand och mynning. Bestämningen flytande vatten skärpes genom jämförelse med dess motsättning, stillastående vatten, och så vinnes till sist genom sammanfattning av det genlPnsammet hegreppet häck med dess väsentligaste bestämning markonu]. Med på denna viig framvunna begrepp kan sedan hembygelsundervisningen genetiskt behandla sitt enligt utvecklingens Jag givna och ordnade undervisningsstoff. Tnom det geologiskt-geografiska området t. ex. framstår ständigt vid iakttagelserna och exkursionerna till besvarande frågor sådana som: varför flyter bäcken i denna och icke i en annan riktning, varför har berget denna branta form och icke en mera jämn, varför ligger byn i dalen och ieke på berget, varför ii.ro gårdarna mindre och tarvligare på sand- än ptt myllaområden etc. Och inom naturkunnighetens område måste undorvisningen gå in ptl. iakttagelser och undersökningar rörande växterna:': och djurens liv, och här framstår framför al lt det noggranna förhållande, som' råder mellan växternas och djurens byggnad och deras levnadssätt. När det gäller växterna kan det nog på detta tidiga undervisningsstadium ibland stöta på vissa svårigheter, men exempelvis torde nog en del växters byggnad kunna ange en viss förklaring till deras växtstål len. För djurens vidkommande däremot kan man lättare leda sig från kroppsbyggnad till uppehål.lsort, från tandhyggnad ti ll föda o. s. v. J nom det rnänskliga ]j VAtS olika områden. som här kom rna till behandliug, gäller till sist även samma genetiska metod, samma förklaringar av orsakssammanhang och fortgående utveckling. Niir det omollortid är fråga om historiska minnesmärken och minnen, måste dock utom vad iakttagelsen av minnena själva direkt säger förklaringar g'es l'örmedelst sägner or-h konkreta berättelser. 58 THEODOR HELLi\lA:"i III. Pla,n för folkskolaCls hembygdsundervisning. Med stöd i den givna teoretiska framställningen av hembygdsundervisningen och i de principer, som där hävdats för undervisningsstoffets utväljande och anordnande samt för undervisningens gång, skulle vi slutligen ha att övergå till uppställande aven plan för denna undervisning i folkskolan. Det säger sig självt att en dylik plan i den allmänhet, van den måste ges, i oförändrat skick ej kan vara tillämplig för någon särskild skola, det måste strykningar och tillägg till för att anpassa den efter den skola, för vilken den skall gälla, och dess omgivning. För att den emellertid skall få den största möjliga giltighet för åtminstone en grupp av skolor, är den utarbetad med uteslutande hänsyn till landsbygdens, speciellt den norrländska landsbygdens skolor. Städernas skolor ha i sin hembygdsundervisning att arbeta med ett i mycket annat stoff, och fordra sålunda sin speciella läroplan, då däremot för landsbygden stoffet är mera likartat och kommer i stort sett skillnaden att vara av mer kvantitativ än kvalitativ art. När hembygdsundervisningen som en av sina uppgifter räknar att för barnen förmedla övergången från hemmet till skolan, så synes detta efter allt att döma icke kunna ske på, annat och enklare sätt än att burneu vi skolrummet under sina första skoltimmar fritt och obundet såsom därhemma i svar och små beskrivningar om föräldrar, syskon och upplevelser i hemmet m. m. liksom få återknyta sina förbindelser med hemvärlden. Men dessa svar och små beskrivningar bli ock å andra sidan alldeles särskilt lämpliga som en slag« inledning till den första terminens hembygdsundervisning, då läraren dem kan vinna ett osökt tillfällc att lära känna barnen, vilket förråd [LV åskådningar, föreställningar och ord de fört mer] sig vid sitt inträde i skolan och hur pass' säkert, bestä.mt och fullst:ändigtdcssa utformats. Emellertid måste dessa samtal för att giva läraren största möjliga utbyte läggas så, att de å ena sidan visa, vilka föremål och företeelser barnet iakttagit och vilka det icke iakttagit, trots att de dagligen i hemmet varit givna för dess iakttagande, och å andra sidan hur pass riktiga och fullständiga dessa iakttagelser och föreställningar äro. O(~h HEMBYG])SUNJ)ER\'IS:\E,G~:l\ I FULKSKOL.\:\ 59 sedan vid början av varje termin under de två första skolåren kunna liknande samtal över vad barnen under ferierna själva iakttagit bilda inledningen till terminens hembygdsundervisning. Här föreligger för övrigt och inom parantes sagt ett onekligen intressant och rikt område för lärarens iakttagelser och undersökningar. Han skulle kunna vinna fram ej blott ett inventarium över barnets åskådningar och föreställningar och deras kvalitativa 1Jcskaffenhet samt över dess ordförråd vid tiden för inträdet i skolan, utan även undan för undan skulle han kunna följa och iakttaga åskådnings- och föreställningslivets samt språkets utveckling såväl tack vare skolans påverkan under pågående termin som efter längre ferietid. då barnet varit hänvisat mera till SIg självt. Första skolåret. Iföstterminen. Inledande samtal om hemmet och hemmets omgivning för att för barnen förmedla övergången från hcmmet till skolan samt för utrönande av deras förråd av åskådningar, föreställningar och ord vid inträdet i skolan. Samtalen läggas så, att ,dc visa: 1:a vilka föremål och företeelser barnen iakttagit, och vilka de icke iakttagit, trots att de dagligen i hemmet eller dess omgivning varit givna för iakttagelsen och 2:a iakttagelsernas och föreställningarnas rildiglJCi och fullständighet. I. Iakttagelser av naturföremål. 1. Enskilda föremål såsom potatis, rova, rödbeta, morot, ärtskida och gurka (formiakttagelser i första rummet). Lingon, lingonväxten, blåbärsväxten, stjärnblomman, smörblomman, prästkragen, förgätmigej, linnean och ljungen (särskilt iakttagelser av bladformer och färger.) Barr-träden: tall, gran och en. Lövträden: björk, hägg, rönn, al, asp och sälg. Djur: daggmasken, ålen, mörten, abborren, snoken, råttan, ekorren, kaninen, katten och hunden samt grisen. 2. Naturfören~ål samlade till enheter. Potatislandet. Köksträdgården med dess sängar för rovor, rödbetor, morötter och ärtskidor. Drivbänken med dess gurkor. Barrskogen. Lövskogen. Kaningården. oo Tl-n:ODOJ:\. HELLMAN Il. Iakttagelser av artefakter, d. 1). s. av nuinniskoh.and förfärdigade föremål. 1. Enskilda föremål. Flaggstången med dess snedstöttor (om :-;}\(1aWL ej finnas, anbringas de vid stången för tillfället), den krokiga käppen, fyrkantig grindstolpe, rund telefonstolpe, telefontrå(lama (särskilt iakttas i dessa Iöremål mkt, snett, krol,igt, fyrkantigt, runt, lodrätt, vågrätt, spänt och slakt, Ljockt, smalt och fint.) Svarta tavlan, fönstret, dörren. Lådan, skrinet, kistan och byrån (särskilj; formiakttagelser och utvecklingsgången). Hyllan och skåpd (utvecklingsgången). Boken: pärm, blad, sida och rad. Ringen, hol k-n. käglan, glödlampan, skålen och tallriken (särskilt formiakttagelser). Korgen, ämbaret, byttan och tunnan (formiakttagelser och onrlels utvecklingsgången). Väggbänken (sätet), stolen, soffan, :-;iiugen. Bordet och skolbänken. 2. Artej'akter samlade till enheter. 8kolpla]](m.Skolrummet. TJilrarens rum och kök. III. Iakttaycl ser u v nåqra nat/lrföreteelser. Blåst och storm. Moln, dimma, r8g:n oeh regnbåge. Frost, hag'(;!, snö och IS. Sammanfattande iakttagelser om hösten och vintern. Aosluininqsiimne: .Iulen, gamla julseder och julsägner. heskrivua och berättade av läraren. Vårterminen. Inledande samlal för utrönande av barnens självständiga iakttagelser under julferierna, exempelvis betr1iffanfl(~ julgranen, julklappuma och julsederna i hemmet. I. Iakttagelser av nalurförenlål. l. Enskilda föremål. Under vintermånaderna: hästen, kon, fåret geten, hönsen och haren. Skatan, gråsparven, domherren, talgoxen ooh hackspätten. Xågra vanligiL krukväxter såsom fuchsian, pelargonian och ringblomman. Under odrmdnoderna: kråkan, ärlan, bofinken, staren, trasten, lärkan, svalan och göken. Lake, sik, strömming och gädda. Några fjärilar såsom kålfjäriln och nässelfjäriln. Några krukväxter: tulpanen, hyacinten, pingstliljan. Vårväxterna. blåsippa, vitsippa, viol, kabbelök, hästhov, sälg, al och björk. HJ<:MBVGJ)SL'\I)[~RVISNI'\GEN I FOLKSKOLAN tJI 2. Naturföremål samlade till enheter. Under oiniernuinaderna: stallet med dess hästar. Ladugården med dess kreatursbesättning. Skogen i vinterskrud med dess träd och fåglar. Under vål'månademo. Skogsbacken med des's blommor. Lövskogen i dess vaknande liv. Il. Iakttagelser au artefakter. 1. Enskilda föremål. Ullgarnsnystan, kautschuokbol l, träklot och järnkula (iakttagelser och jämförelser angåendc strävt, mjukt, hårt, lätt och tungt.) V edträ, hyvlad plankbit, griffeltavla (iakttagelser av skrovligt och slätt och glatt). Lösningar med socker, salt, ättika och kina (barnen få doppa ett finger ide olika lösningarna och bestämma smakförrn mmelserna: sött, surt, salt och bäskt. Trygan, skidorna, kälken, sparkstöttingen och skridskorna. Fågelholken, fågelbordet och fågelhuren. Växflådan. blomkrukan och blomstället. 2. Arteickter samlade till enheter eller i anviindning. T kälkbacken med dess olika slag av kälkar och sparkstöttingar (vilka glida fortast? Olika konstruktioners och materials betydelse). I skidbacken. På Isen. III. Iakttagelser av några naturföreteelser. Månen och dess faser. Några stjärnor: morgon- och aftonstjärnan, de tre vise männen, karlavagnen och vintergatan. Värme och köld. Snösmältningen. Islossningen och vårbäcken. Sammanfattande iakttagelser om vintern, våren och iden begynnande sommaren. A vslntningsämne: Midsommanm, ljuset s och naturlivets hiigtid. Andra skolåret. Höstterminen. Inledande samtal för utrönande av barnens självständiga iakttagelser under sommarferierna såsom exempelvis av sommarens blommor och fjärilar samt av fiskar, fåglar ävenså av arbetslivet i hemmet under slåttern. THEOJ)Ok HELL:\UN 62 1 I. Iakttagelser av naturföremål. Enskilda föremål. A. Växter och djur av vilka vi få vår föda: potatisen och köksträdgårdsväxterna, bärbuskarna, skogsbären, sädesslagen: korn, råg och havre, några ätliga svampar, fiskarna: strömming, sik, gädda, harr, laxöring, lax, id, braxen; tjäder, orre, hjärpe, ripa, höns; hare kanin, svin, får, get, nötkreatur. B. växter och djur, som lämna oss råmaterial till kläder och skor: lin. bomull; fåret, hunden, vargen, hästen och kon. C. En del övriga enskilda föremål: de vanligast odlade prydnadsväxterna: pense, lövkoja, aster, solros, reseda; korsspindeln, flugan, nyckelpigan, myran, humlan, getingen och flädermusen. 2. Naturföremålens insamlande och bearbetning till föda, kläder och skor. På potatislandet vid potatisupptagningen. På sädesåkern, då skörden bärgas; vid storhässjan. där den torkas; på logen, då den tröskas; vid kvarnen, då den förmales; i bagarstugan. då den bakas till bröd. I skogen för bär- och svampplockning. Vid ån eller insjön på fiske. På linåkern vid linupplockningen; linets beredning i dess olika stadier. Vid blomsterrabatten. Vid myrstacken. 1. II. Iakttagelser av artefakter. Enskilda föremål. Potatisgrävet, lien med dess krage, räfsan. slåtter- och räfsmaskinen; slagan, tröskbulten. tröskvagnen. tröskverket. Bakredskapen: baktråg, kavlar, nagg och spa:de.Metspöet och metreven, gäddraget, långreven, utterbrädan. ålkistan, ryssjan, nätet, nätstolen. nätnålen. Redskapen för linberedning: linhråk, Iiriskäkta , linhäckla. Kardan, sländan, spolen, spinnrocken, haspeln, kabbstolen, revträet, vävstolen. Bälg, städ, tång, hammare, slägga. Yxa, såg, hyvel, huggjärn. 2. Artefakter under tillverkning. Vid spinnrocken och vävstolen. Hos skräddaren. Hos garvaren. Hos skomakaren. Hos smeden. Hos snickaren. III. Iakttagelser av några naturföreteelser. Klart och mulet väder. Några olika slag av moln: sträckmoln. fjädermoln och stackmoln. Aska och blixt. Värme och köld (avläsning på, termometern, som på enklaste sätt förklaras.) Huvudväderstrecken. HE~IHYGI)SU\DERVISN[;,\GEl\ I FOLKSKOLAN 63 Avslutningsämne: förberedelserna för julens firande, jul rätterna , julseder och ju lsägner, Vårterminen. Inledande samtal för utrönande av barnens självständiga iakttagelser under julferierna exempelvis av hästens och nötkreaturens föda och skötsel, av fåglarnas föda under vintern (julkärven) samt av färden till julottan och i kyrkan under julottan. I. Iakttagelser av djur och 'Viix:ter med hänsyn tiU deras omedelbart framträdande li'Vsyttringar liksom till förhållandet mellan deras byggnad och leonadssiitt, A. Följande djur iakttas med hänsyn till l:a uppehållsort (i vatten, luften, jorden, på marken, på kalla. eller varma ställen o. s. v.), 2:a sättet att röra och förflytta sig (genom simning, flygande, krypande, hoppande, springande o. s. v.), 3:e vad de äta (andra djur eller växter); 4:0 hur de äta, 5:e sina läten, 6:e hur det märks att lystra, bli onda eller rädda: daggmasken, nättingen, gräshoppan, myggan, myrorna, ålen, gäddan, abborren, grodan, hönan, skatan, svalan, gråsparven, igelkotten, ekorren, haren, räven, hunden, katten, hästen, kon. B. Följande växter iakttas med hänsyn till frönas grodd och vårdas och följas i sin utveckling i planteringslåda inne i skolrummet, hur de där slå rot, växa upp och få blad och blommor, hur de grönska i solljuset, böja sig mot ljuset. o. s. v.: olika slag av bönväxter, ärtväxter, lin och krasst). II. Iakttagelser av artefakter. 1. Enskilda föremål. Häbbret, vedboden, källaren, båthuset, boningshuset, deras byggnadssätt oeh rum. Husets uppvärmning: öppna spisen, kakelugnen, kaminen, järnspisen, värmeledningen. Belysning: eldslagning, tändstickor, torrvedsbloss, talg- och stearinljus, rovoljelampan, fotogenlampan, elektrisk lampa. Sadel, sele, stötting, skrinda, släde, kärra, gigg, vagn, plog. 2. Artefakter samlade till enheter. Gårdsplanen med dess byggnader, I stallsporten och vagnsboden. På vägen, varvid olika slag av vägar: stig, byväg, landsväg samt olika slag av broar: spång, kavelbro, flottbro, hängbro, stenbro, träbro på kar etc. iakttas, mil- i l THEODOR HEI,Ll\IAN stolpe, viigmärken m. m. På sjön med flotte, kanot, eka, roddbåt, segdh:U, ångbåt och motorbåt. III. Iakttagelser av nåqra naturföreteelser. Solen, dess upp- och nedgång, dag och natt. Skuggan, soluret Kloekan med dess tidsindelning. Almanackan: dagar, veckor och månader. A vslutningsärnnc: Djurskydd och växtvård. Den i planen för dessa tvänne skolår gjorda uppdelningen på naturföremål, enskilda och i enheter, artefakter, även dc såväl enskilda som i enheter samt naturföreteelser och den ordning, vari dessa grupper upptagits, innebär dock icke, att först skall allt under gruppen "enskilda naturföremål" behandlas, därefter alla "naturfiirmnål samlade till enheter" och vidare alla "enskilda artefakter" o. s. v. Fastmer bör med utgångspunkt i det enskilda föremålet, det må visserligen vara naturföremål i första rummet eller artefakt, och efter dettas sorgfälliga iakttagande, övergången ske till detta förenull företrätt i en mångfald exemplar med individuella skiftningar och samlade till en enhet. För att ta några exempel. Sedan potatisen. som enskilt naturföremål är behandlad, går man ut i potatislandet, där potatisväxten i sin helhet och i en mångfald skiftande exemplar finnes given, och! där den så kan iakttas både till utseende och växtsätt och till alla sina individuella former. På samma sätt sedan blommorna, smörblomman, prästkragen, förgätmigej m. fl. behandlats var för sig på SkOlrUJl111lOt, tar mall utflykten till iingen och iakttar dem alla där i deras mångfald och naturlige omgivning. Eller när man behandlat under gruppen artefakter enskilda föremål såsom bordet, stolen, soffan m. fl., så övergår man till rummet, vars möblering dc utgöra och ser dem där i deras inbördes förhållande och på deras traditionella platser. De båda grupperna "enskilda föremål" sammanhänga alltså med sina respektive grnpper" Föremål samlade till enheter", så att på behandlingen av det enskilda föremålet så långt som möjligt skall följa behandlingen av den enhet, varunder de enskilda sammanförts eller sammangå. Den växling, som sålunda kan företas mellan naturföremål oeh artefakter och även naturföreteelser, den är även påkallad av till- lJETllRYGDSUNDERUSN1NGEN I FOLKSKOL.\l\' 65 gången på naturföremål eller av naturföreteelsernas endels mera tillfälliga framträdande under olika tider. När det gäller växterna och vissa djur, måste de upptas till behandling på lämpliga tider, ja, ibland t. o. m. helt apropå, allt efter som omständigheterna foga det. Och när det gäller naturföreteelserna, som i vissa fall äro än mer oberäkneliga till sitt framträdande, måste varje tillfälle kunna tas j akt och utnyttjas för undervisningen. Däremellan kan när som helst inskjutas behandlingen av artefakterna, de stå alltid till förfogande och bli sålunda även denna undervisnings givna och nödvändiga utf'yllnadsmaterial. Den framhållna och även nödvänliga omväxlingen mellan naturförernå 1. artefakter och naturföreteelser behöver emellertid ej avklippa planmässigheten och sammanhanget i undervisningen. Ofta utfylla och komplettera naturföremål och artefakter varandra, så att de därför i undervisningen måste följa på varandra, ibland. såsom när det gäller en serie grundläggande begrepp, exempelvis de olika linjerna och formerna, måste föremål tas från de båda grupperna och inordnas i ett sammanhang, där de grundläggande lwgreppens utveekling från enklare till mera sammansatta och invocklade former åskådliggöres än i ett naturföremål och än i en artefakt. Här vidkommer det därför varje skola att efter sina förhållanden från de olika grupperna uppta föremål och ordna dem i en .på grund av någon samhörighet eller hegreppsutveekling sammanhängande följd. Och då naturligen denna plan ingalunda gör auspråk på fullständighet, måste för varje skola en del kompletteringar liksom även utbyten av lämpligare och närmare till hands liggande föremål göras. Tredje skolåret. För hela skolåret genomgående plan. l. Kartan i dess tiZlblivelse. 1. Väderstrecken, såväl huvud- som biväderstrockon med ledning av solens ställning samt av skuggans riktning och längd olika lid l' l' på dagen. Kompassen. 2. Uppmätning och planritning av skolsalen (skala l: 10); llppmätning och planritning av skolhuset (skala l: 100.); upprnätning THl';ODOR llELL:\L\N 66 och planritning av skoltomten med inläggande av på den förefintliga föremål (skala, l: 1000). Väderstrecken på planritningen och på ka.rtan, Praktiska övningar: gång efter kartan på skoltomten och bestämmande av avstånden mellan de olika föremålen på skolgården med ledning av kartan. II. Klimatologiska iakttagelser. 1. Vattnet, dess egenskHper (sött, salt, klart eeh grumligt) och aggregationstillstånd. 2. Solen, dess form, storlek i olika lägen, solen som värmekälla och ljuskälla. 3. Värme och köld. Termometern, som närmare genomgås och förklaras. Dagliga temperaturobservationer kl. 2 e. m. 4. Molnbildning och moln. De olika slagen av moln iakttas och benämnas. Uppskattning av molnighet (0-10). 5. Regn och dimma. Olika slag av regn: daggregn, hällregn, störtregn, åskregn, regnskur. Mätning av nederbörden. G. Frost, hagel, snö och is. 7. Blåst och storm. Väderstrecken, varifrån de komma, deras olika styrka (0-12) samt ungefärliga värmegrad, Om temperaturobservationerna göras regelbundet, bör man uträkna medeltemperaturen per månad samt komplettera eller beriktiga den vunna siffran genom uppgifter, som offentliggöras från Hydrografisk-meteorologiska anstalten. Kunna även nederbördsobservationerna regel bundet göras, så har man därvid även att beräkna medelnederbörden och beriktiga siffran från den nyssnämnda anstaltens rapporter. III. Geologiskt-geografiska iakttagelser 1. De viktigaste bergarterna: glimmer, fältspat, kvarts, gneJs, p;mnit, sandsten, skiffer, grönsten och deras: användning. 2. Det närliggande berget. A. Läge, i vilka väderstreck sträcker det sig (strykning och stupning i gneislagret), ungefärliga höjd över havet (med angivande av sättet för höjdförhållandenas uppmätning). B. Dc geografiska begreppen: berg, höjd, kulle, bergkam, topp, sida, platå, brant, fot, dal, slätt, lågland, högland. C. Blottat berg, urberg, herggrund, borghälla. r lIE:\JB\GJ)S[~Db;RYISNINGI':NI FOLKSKOLAN 67 D. Något om landskapets daning, varvid påvisas hur berg, dalar och slätter bildats (verkningar, inverkade ådror och förkastningar). Något om istiden. Olika bergarters inverkan på bergens form (gneisens jämna linjer och granitbergens branta stup). E. Stenens förvittring och förklyftning. F. Sagor och sägner, knutna till berget. 3. Jordarterna: grus, sand, lera, mylla, torv, deras uppkomst och egenskaper. Landskapets daning på grund av jordarternas avsättning. 4. Åsen med grus- eller sandtaget. Asens läge och sträckning. Åsens uppkomst i stora drag. DEj geografiska begreppen: ås, krön, fot, sida, sluttning. Asens beståndsdelar och olika lager. 5. Lertaget. Lerlagrets mäktighet och skiktningsförhållanden. Leran som byggnadsmaterial. 6. Moränen. Morän. Osorterat material. Moränmark, blockmark. 7. Åkern och ängen med deras olikartade beskaffenhet och olika jordarter. Dc geografiska begreppen: slätt, sänka, kupering. 8. Myren. Torvens beskaffenhet, tjocklek och utbredning. Stuhhlager. Myrens dikning och nyttan därav. Torvens användning. IV. Hydrografiska iakttagelser. 1. A skolgården upplägges en något så när stor sandhög, som formas som en ås. På åsens krön utsilas från en större vattenkanna vattenmassan i en kraftig ström och iakttas vattnets gång. Åskrönet delar vattenmassan, som rinner necl åt båda sidor. De olika rännilarnas lopp följas, hur de skilja och samla sig, alltefter mötande hinder, hur de gräva ned sig, mest där farten är starkast och hur de vid åsens fot samla sig i små sjöar. Utifrån detta Experiment förklaras och benämnas de geografiska begreppen: bäck, å, flod, biflod, lopp, ström, strömfåra, fors, fall, bädd, bank, grund, strand, nipa, dalgång, dal, inlopp, utlopp, mynning, vik, bukt, ö, holme, skär, näs, halvö och sund. Vid lämpliga tillfällen ute på exkursioner genomgås ytterligare dessa geografiska grundbegrepp och påvisas vattnets roll i landskapets daning, dess förmåga att slipa, spränga, urholka och gräva, bortskölja och avlagra. 2. Vattnets kretslopp. Avdunstning och förtätning, åskådl iggjorda genom enkla experiment. THEODOR HET,LMAK 68 B. Vattnet som drivkraft och samfärdsmedel. (Kvarn, såg, linskäkta , kraftstation). De geolog1skt-geografjska och hydrografiska iakttagelserna avslutas med en överblick av bygdens Yt- och vattenförhållanden och uppgöres däröver en kartskiss. V. Iakttagelser av oåxterna och deras liv. Inledande iakttagelser. Vardera av jord, vattens, ljus och lufts nödvändighet för växtens liv påvisas genom experiment. Myllan, dess beståndsdelar och uppkomst. Daggmaskens arbete. Alven. 1. Det närliggande berget med hänsyn till dess växtliv. A. Ytterst på berget mossaskiktet och dess näringsbehov. Några av de vanligaste mossarna. B. I bergets skrevor och sänkor markskiktena med några av deras gräs och blommor; dessas närings- och livsmöjligheter. C. Busk- och trädskiktena. deras överhandtagande på bergets inre delar och orsakerna där-till. (Mossa, ljung, blåbär, lingon, en, tall och gran). 2. Ängen och ängsbacken. .Jordmånens olikhet på de båda ställena och orsakerna därtill. Fuktigheten olika på de båda ställena och orsakerna därtill. Växtligheten och växternas frodighet olika på dc båda ställena och orsakerna därtill. Vilka växter växa på ängen? Vilka på ängsbacken? (Blåklockan, smörblomman, kumminörten. klöver, timotej, ängskavle.) 3. Lunden och skogen. Jordmån. Fuktighet. Bottenskiktets olikhct i olika slag av skogar (barrskog och lövskog) och i lunden. Vindskydd. Olika slag av buskar och träd, deras olika frodighet och orsakerna därtill. 4. Tjärnen, kärret, myren och mossen. Växtligheten och olika arter av växter på de olika ställena. Vattenväxterna: säv, vass, fräken, vattcnklöver, olika arter av näckros. Kärrväxterna: starr, ängsull, missne och vide. Myr- och mosseväxterna: dvärgbjörk, hjortron och pors. Övergången från tjärn till kärr, från kärr till myr och från myr till mosse. Torvbildning. Vitmosse. 5. Några viktiga typväxter behandlade med hänsyn till rot- och stamformer, blad-, blom- och fruktformer. Roten, stammen, bladen, blommorna och frukten med hänsyn till deras uppgift och betydelse för växten. Groning, ledning av vatten genom växten, rottryck, HEl\IBYGSDCNDERVISNINGEN I FOLKSKOLAN 60 avdunstningen från växtens olika delar, rörelsen mot ljuset, knoppens utveckling och fröspridningen. VI. Iakttagelser av djuren och deras liv. 1. Maskstället med iakttagelser av metmasken, hans form och kroppsbeskaffenhet med dess anpassning efter vistelseorten, hans sätt att röra sig, hans föda, sätt att skydda sig mot köld och fiender. Med vilket sinne leder han sig fram. Fortplantning. Till vilket natursamhälle äri han att räkna och vilka iivrigru djur äro att räkna till samma samhälle. 2. Spindelnätet med iakttagelser av spindeln utifrån ungefär samma synpunkter som metmasken. Spindelnätets byggnad. 3. Kål- eller niissel/:iiiriln. Utvecklingsfaser. FÖlda. Fortplantning. Till vilket natursamhälle hör den'? Ovrigadjur samma samhälle? 4. Myrstacken Myrornas utvecklingsstadier. Näring. Arbetsfördelning. Fortplantning. Stackens byggnad. Natursamhäl!e, 5. Insjön eller än med dess djurvärld. Dc olika fiskarnas kroppsform, kroppsbeklädnad och färg. Näring. Fortplantning. En del andra vattendjur, deras utseende och levnadssätt. 6. Skat- eller svalboet. Dess byggnad, inredning och huvuduppgift. Äggläggningen och utvecklingen från ägget. Kroppsbeklädnadens utväxande på ungarna och utvecklingen av deras flyg för-J{;)vA~n ~S81U J11 vUU!S jvJ{FA 'PHP[ ~oUI .'å~s UppAJ{S Hep, nTIS o,R'åV Ul lat. Föda. 7. Kaningården. Kaninens kroppsbyggnad och sätt att röra sig. Födans art och sättet att förtära flen. Vilket sinne är mest utveckSkyddsmöjligheter. Fortplantning. lat. 8. Begynnande systwmatik. .Iämförelsor mellan olika djur med hänsyn till deras framträdande större likheter, såsom kon och fåret, hunden och räven, kaninen och haren; hönan, tjädern och orren; snoken och huggormen, grodan och paddan; abborren och gäddan; humlan. getingen och myran, flugan och myggan, gräshoppan och spindeln. Sammanföranda till huvudgrupperna däg-g-djur. fåglar. kräldjur, groddjur, fiskar, insekter och spindeldjur. 70 THEODOR HELLT\lAN VII. Iakttagelser angående hembygdens första bebyggande. 7. N åqr« förhistoriska redskap av sten t. ex. en stenyxa och en stenmejsel : a) Angivande av hur de kunnat bevaras till vår tid, och att det just genom dem varit oss möjligt att i någon mån vinna kunskap om våra äldsta förfäder och deras arbete; b) iakttagelser av redskapens form, hur de tillverkats samt hur och vartill de använts; c) angivande vilka stenredskap blivit funna inom socknen och var. Vad kunna vi dra för slutsats därav? Askådlig och kortfattad skildring av stenå1dersfolket,deras övriga redskap, livs förhållanden, bostäder, boplatser, föda m. m. 2. Några förhistoriska redskap av järn t. ex. en yxa, ett svärd eller en dolk samt några prydnadsförmål. (Stå originalföremål ej att få, kunna avgjutningar anskaffas från statens historiska museum.) Iakttagelser: a) av det material. varav de tillverkats och hur de tillverkats; b) deras form. användning samt yxornas företräden framför stenyxorna; e) angivande vilka järnåldersföremål blivit funna inom socknen och var. Vad tyder detta på? Åskådlig och korfatbel skildring av järnåldersfolket, (leras övriga redskap, livsförhållanden, bostäder, föda m. m. och hur de i alla dessa avseenden höjt sig över stenåldersmänniskornas enkla förhållanden. Valda berättelser ur de gamla nordiska sagorna i anslutning härtill. .'J. Besök vid en fast fornlämning (gravhög eller stenröse). Iakttagelser rörande dess byggnad och form samt åtskillnad från naturiiga jord- eller stenhögar; angivande av dess läge, uppmätning av densamma samt kartskiss. Aiskådlig skildring av vad dylika fornlämningar bruka innehålla och varför våra förfäder nedlade alla alda berättelser ur de gamla sagorna dessa föremål med den döde. om våra fäders föreställningsliv. deras Gudar, tro på ett liv efter döden, deras rättsbegrepp m. m. Fornminnesvå.rd. ,T VIII. Hemsocknens kyrka. 1. Besök vid och i kyrkan. A. Kyrkans yttre, dess form, olika delar, byggnadsmaterial. Tiden för dess uppförande. Kyrkans inre, olika delar samt altare, predikstol, bilder (om medeltida träskulpturer finnas, är detta en given anledning! till omnämnande av den katolska tiden), prydnader, orgel. Kyrkklookorna. Planskiss av kyrkan. IU::VlBYGUSCNUERVISNINGEN I FOLKSKOLAN 71 B. Några åskådliga berättelser och sägner från tiden för kristendomens insteg i nejden, för den första kyrkans byggande m. m. C. Kyrkogården. Gravkullarna, deras form, storlek, olikhet med de förhistoriska gravarna. (Inga föremål nedlagda med den döde). Gravvårdarna och vad de ha att berätta. Framställning av kristendomens lära om livet efter döden. D. Byggnaderna på kyrkvallen: kyrkstal1, kyrkstuga, kyrkhäbbre. Deras byggnadssätt och form, användning och inredning. IX. Hembyns: och. hemsocknens ~istoria. Kortia berättelser om byns och socknens tillkomst, om märkliga händelser inom socknen, om dugande mäns och kvinnors gärning samt om tiden för de första skolomas inrättande, X. Hemyårdarna och hemb qn, 1. Gårdstomterna. Deras belägenhet form, storlek och markbeskaffenhet. 2. Bondgårdarna. Deras 0111m byggnader, dessas form, hyggnadssätt, inredning och användning. Planskiss över gården med dess alla byggnader och (leras inbördes läge. 3. Lägenheterna. Byggnadernas form, storlek, byggnadssätt. 4. Byn. Dess nuvarande form (bestämd utifrån typerna: gruppby, radby eller den delade bytypen) och dess äldre former givna utifrån gamla bykarter. Orsakerna till by formens Iörändr ins; (skiftena: storskifte och laga skifte genomgås i största korthet). Åkern och ängens fördelning inom byn. Ut- och inägor. Vägarna genom byn. Planskiss över byn. Räster av det gamla byväsondet med dess hyordning, ålderman, liyskrin, bykluppa, skjutshricku. Byns Hamn med dess härledning. X T. Niirinqslioet. Enligt undervisningsplanens kursfördelning faller hehand lingen av hembygdens näringsliv huvudsakligen in under sjätte årsklassens geografikurs och är f'ördenskull här endast att behandla, i största korthet och åskådligaste form. 1. Jordbruket. A. Sädesåkern. .T ordmånen. Äkcrrnatjordens djup och mullhalt. Bearbetning urider olika årstider. Använda 72 THEODOR HELLl\IAN redskap. Dikning. Sådd: de olika sädesslagen, som sås, olika sätt att så. Skörd och skörderedskap. B. Potatislandet. .Tordmån. Bearbetning. Potatiesättning och potatisupptagning samt redskapen därför. C. Angen. Belägenhet och jordmån. Skötsel. Höbärgningen och redskapen därför. Höets förvaring i lador med iakttagande av deras byggnadssätt och form. 2. Boskapsskötseln. Kreatursbesättningen. Korna, deras skötsel och utfodring. Mjölkandct och mjölkmängden. Betesmarkerna. Fäbodarna. Slaktningen. Övriga djur, deras skötsel, utfodring och utnyttjande. 8. 8kogshanteringen. Dc förnämsta trädslagen. Skogstillgången inom byn och socknen. Skogens skötsel. Skogsavverkning. -'l. J akten. De förnämsta slagen av villebråd. .Takttiderna. .Tukt- och fångstredskap. /). Pisket. De fiskar som fiskas. Fiskredskapen för olika fiskar och på olika tider. Fiskens beredning. a. Hantverk och industrier. Besök på en industriplats. Planen för det tredje skolåret är som synes uppställd i genomgående följd med hänsyn till ämnets egen här förut betonade metodiska gång. Så långt som möjligt har undervisningen att följa denna gång och med hänsyn härtill uppdelas kurserna för höst- och vårterminen så, att naturstudiets tyngdpunkt infaller under höst- och kulturstudiets under vårterminen. AJJtid måste emel lertid härvid en del f'örskjutningar ske, då ett flertal naturföremål och naturföreteelser bäst lämpa sig för iaktagdser under våren, ja ende1 såväl under hösten som våren. Det gäller för läraren att närmare i detalj Fördela stoffet mellan de båda terminerna, allt under iakttagande av naturlig ordningsföljd och med bibehållande av största möjliga sammanhang i undervisningen. En annan svårighet är stoffets fördelning på exkursioner och ex. lr ursionernas lämpliga antal. Det gäller att se tiJJ, att exkursionerna ej svälla ut alltför mycket i antal, så att undervisningen blir till ett jäktande spring kring berg och backar. Varje exkursion bör llOga planläggas och i utveekJingsmässig gång framställa allt, vad som på varje exkursionsort kan vara av betydelse att iaktta. Men 73 HEMBYGDSLNDERVISNINGEK l FOLKSKOLAN å andra sidan böra dessa exkursioner ej heller bli för få, ty dc äro dock framför allt under detta skolår själva underlaget för undervisllmgen. Det har synts mig, att minst Iern exkursioner vardera treminen borde kunna företagas för att åtminstone dei; väsentligaste av det i planen upptagna stoffet skulle medhinnas. Under hiistierminen kunde de fem exkursionerna omfatta följande enheter med därtill knutna iakttagelser: l. 1. 2. 3. 4. Geologiskt-geografiska iakttagelser enligt avdelning Il 1: 2. Hydrografiska iakttagelser enligt avdelning IV: 1. Iakttagelser av växtlivet enligt avdelning V: 1. Iakttagelser av djurlivet. Il. 1. 2. 3. 4. 5. Det närliggande berget. Skogsåsen och barr'f,·kugen. Geologiskt-geografiska iakttagelser enligt avdelning I II: 4. Hydrografiska iakttagelser enligt avdelning IV: 1. Iakttagelser av växtlivet enligt avdelning V: 3. Iakttagelser av djurlivet hl. a. enligt avdelning VI: 4. Iakttagelser av skogsskötseln enligt avdelning XI: 3. III. Lunden och björkskogen. I. Geologiska iakttagelser i allmänhet. 2. Iakttagelser av växtlivet enligt avdelning V: 3.. :3. Iakttagelser av djurlivet bl. a. enligt avdelning VI: IV. (j. Al/gen och iingsbacken. 1. Geologiskt-geograf'iska iakttagelser enligt avdelning III: 7. 2. Iakttagelser av växtlivet enligt avdelning V: 2. 3. Iakttagelser av djurlivet bl. a. enligt avdelning VI: :~. V. Tjärnen, insjiin eller ån. l. Geologi::;kt-geografiska iakttagelser och hydrografiska iakttagelser enligt avdelning IV: 1-3. 2. Iakttagelser av växtlivet enligt avdelning V: 4. 3. Iakttagelser av djurlivet enligt avdelning VI: 5. 4. Iakttagelser angående fisket enligt avdelniug XI: 5. 74 THEODOR H~~LLNlA]\; Under oårterminen kunde exkursionerna ställas till: I. Den fasta fornlämningen. Iakttagelser enligt avdelning VIT: a. II. Kyrkan. Iakttagelser enligt avdelning VIII. III. Byn. Iakttaglser enligt avdelning X. IV. Åkern. Iakttagelser mdigt avdelning XI: l. V. Någon industriplats. Därmed skulle då planen för hembygdsundervisningen under rle tre första skolåren, närmast bestämd till skola efter A-form, vara gi ven i sina grunddrag. Den har sökt så troget det varit möjligt följa de för denna undervisning här i inledningen uppställda huvudprinciperna, att undan för undan binda barnen vid verkligheten, öppna deras sinne för allt det stora och höga i natur- och människoliv samt lära dem följa såväl naturen som livet i deras städse fortskridande utveckling fram mot allt högre, mera förädlade och fullkomnade former. Redan under det fjärde skolåret börjar emellertid ur hembygdskunskapen såsom den ursprungliga enheten de särskilda ämnena utdifferentiera sig och såväl geografi och naturkunnighet som historia framgå som speciella ämnen. Men även då så sker, får hembygden och barnens vunna kunskap om den icke släppas. Ständigt har man att återgå på den såsom f'örklaringsprincip, såsom yttersta åskådliga förklaringsgrund. Under det sjätte skolåret till sist skall enligt den gällande undervisningsplanen hembygdskunskapen åter träda in som ett mera självständigt ämne för att vinna sin mera omfattande, fördjupade och avslutande behandling. I stort sett torde samma grundplan, som angivits för det tredje skolåret, kunna följas med de tillägg och utvidgningar, som barnens större mognad och större förkunskaper här möjliggöra. Och om någonstädes skulle det här under det sista skolåret gälla att ge barnen en fast och till alla sina delar inom sig r HEMBYGDSUNDERVlSNINGEN I FOLKSKOLN 75 sammanhängande och sluten tankekrets. Liksom det i verkligheten ej ges några luckor eller språng, utan' allt med naturnödvändighet löper i vartannat, så måste även kunskapen om denna verklighet vara sammanhängande, bilda ett inom sig slutet helt, en slags glODUS intel lectualis, en andlig världsglob. samt till alla sina delar omstrålas av rika associa tionsmassor, Hembygden är nu en värld i smått, ett mikrokosmos, och kunskapen om denna lilla värld måste sålunda även den ha inre enhet och sammanhang. Att ge barnen en sådan inom sig sammanhängande kunskap om hembygden, där allt ligger i sitt sammanhang förklarat, det är att ge dem en första och säkraste tankekrets, till vilken de i sitt tänkande sedan alltjämt få återgå för att förstå naturen och livet, sådana de senare komma att möta dem. På detta sätt blir hembygden till ännu något mer än vårt barndoms och våra fäders hem, den blir till det andliga centrum i vårt liv, och med alla de trådar, som städse löpa dit tillbaka, bindas vi samman med den bygden allt fastare och fastare. Den gamla furan lik kan så en gång vårt folk stå trygg för alla stormar, dess rötter gå fast och djupt i den trogna hembygdsjorden. Högsnäs. Överhörnäs i oktober 1922. THEODOR HELLMAN.