4. Förutsättningar

4. Förutsättningar
4.1.
Befintlig vägs funktion och standard
Idag går E14/E45 genom Brunflo tätort och fyller många viktiga funktioner för personbilstrafik och
tung trafik, på nationell, regional och lokal nivå:
• Nationell stamväg
• Del av TEN-T och ett internationellt stråk
• Primär väg för farligt gods
• Prioriterad väg för kollektivtrafik
• Viktigt godstransportstråk. Viktig länk för långväga transporter mellan norra och södra Sverige
• Regional funktion
• Funktionellt gränsöverskridande transportstråk som främjar utvecklingen i Mittnorden
• Mittstråket, E14 går från Sundsvall – Östersund – Trondheim
• Viktig funktion för arbetspendling
• Viktig funktion för turism
• Lokal funktion mellan och inom Brunflo och närliggande samhällen.
Längs den nuvarande sträckningen av E14/E45 genom Brunflo finns det gång- och cykelväg på delar
av sträckningen. E14/E45s vägbredd varierar mellan 9 - 10 meter längs sträckan. Befintlig
hastighetsbegränsning varierar mellan 40 och 80 km/tim.
Det finns en trafikkontrollplats med våg längs befintlig E14/E45 på vägens östra sida norr om
passagen av själva samhället.
Inom utredningsområdet finns flera mindre statliga vägar med vägnummer 726, 730, 739, 740 och
568 se bild 8. Det finns också flera enskilda vägar som ligger öster om Brunflo centrum. Vägarna inom
Brunflo centrum är mestadels kommunala vägar.
Vägbredden på de statliga vägarna inom utredningsområdet för väg 726, väg 730, väg 739, väg 568 och
väg 740 varierar mellan 3,5 meter och 6,5 meter. Hastigheten på vägarna varierar mellan 40 och 70
km/tim och det saknas gång- och cykelväg på alla dessa vägar. Det finns en gångbana längs väg 739
från korsningen med E14/E45 fram till Kastalskolan, se bild 10.
4.2.
Trafik och användargrupper
24
E14/E45 går genom Brunflo centrum och är hårt trafikerad. Årsmedeldygnstrafiken (ÅDT) genom
Brunflo uppgick 2014 som mest till 10 790 fordon per dygn varav 10 % var tung trafik. De kommunala
vägarna har inte redovisad statistik i nationell vägdatabas (NVDB) varför endast de statliga vägarna
redovisas nedan. De statliga vägar som ligger inom utredningsområdet utöver E14/E45 är väg 568,
726, 730, 739, 740. ÅDT för respektive väg redovisas i tabell 1, se även bild 8. Väg 605 ligger inte inom
utredningsområdet men har stor betydelse för denna vägplan, vägen har en ÅDT på 3 000 fordon.
Tabell 1 nedan visar även prognos år 2050 för nollalternativet det vill säga om ingen ombyggnad av
E14/E45 sker.
Tabell 1 Årsdygnsmedeltrafik uppmätt och uppräknad, mätår och prognosår för nollalternativet.
Sträcka
Fordon/dygn
(mätår)
Varav tung trafik
(mätår)
Prognos för nollalternativ
Fordon/dygn år 2050
(varav tung trafik)
E14/E45
10 790 (2014)
1 120 (2014)
13 020 (1 351)
Väg 568
330 (2007)
25 (2007)
410 (30)
Väg 726
490 (2004)
20 (2004)
620 (27)
Väg 730
290 (2008)
10 (2008)
360 (12)
Väg 739
400 (2008)
40 (2008)
490 (48)
Väg 740
340 (2007)
15 (2007)
410 (20)
25
Bild 8 Årsmedeldygnstrafik per mätår för dagens situation
4.2.1.
Kollektivtrafik
Det går i dagsläget flertalet busslinjer mellan Östersund och Brunflo. Utöver busstrafiken går även en
regionaltåg mellan Sundsvall-Brunflo-Storlien. Som ett led i att främja kollektivtrafikresandet finns
det parkeringsplatser med motorvärmare för kollektivtrafikspendlare. En nybyggd pendelparkering
finns i anslutning till järnvägsstationen.
26
4.2.2.
Trafiksäkerhet
E14 mellan Pilgrimstad – Brunflo - Optand pekas ut som en sträcka med höga trafikflöden, många
anslutningar och korsningar, tätortsmiljö och dålig geometrisk standard.
Trafiksäkerheten längs befintlig E14/E45 är låg då det är hög trafikbelastning samt att det saknas en
sammanhängande gång-och cykelväg. Vägen håller god plan- och profilstandard förutom på ett fåtal
ställen där det är något sämre standard. Vid passager och övergångsställen finns det enklare
trafiksäkerhetshöjande anordningar såsom mittrefug och/eller skyltning. Det finns en planskild
korsning för de oskyddade trafikanterna i anslutning till Brunflo centrum. Det finns ett flertal platser
där de oskyddade trafikanterna kan vilja korsa vägen där det inte finns några trafiksäkerhetshöjande
anordningar. Siktlängden är överlag god på de delar av sträckan där vägen är rak och har stora radier.
Dock finns det några vägsträckor med flera korta radier som påverkar siktlängden negativt.
På den aktuella sträckan av E14/E45 finns det vänstersvängskörfält vid de större väganslutningarna.
Dessa gör att upphinnandeolyckor reduceras i antal då fordon inte blir stillastående på E14/E45 för att
invänta en möjlighet att svänga av vägen. Det finns däremot flertalet fastighetsanslutningar längs med
E14/E45 genom Brunflo som saknar trafiksäkerhetshöjande åtgärder.
4.2.2.1.
Olyckor
Enligt Trafikverkets olycksdatabas STRADA har det inträffat 66 olyckor med personskador mellan
åren 2005-2014 på E14/E45 genom Brunflo. Två av dessa har varit dödsolyckor och 11 olyckor har
klassats med skadegraden allvarliga eller måttliga olyckor. Resterande 53 olyckor är klassade som
lindriga olyckor, se tabell 2.
27
Tabell 2 Antal olyckor med olyckstyp och svårighetsgrad på E14/E45 åren 2005-2014. Siffrorna inom parentes
visar antalet (Dödsolyckor, Allvarliga olyckor, Måttliga olyckor, Lindriga olyckor)
Olyckstyp
Antal Olyckor
Fördelning (D, A, M, L)
Avsväng
8
(-, -, -, 8)
Backning/vändning/u-sväng)
3
(-, -, 1, 2)
Cykel/moped (motorfordon)
1
(-, -, -, 1)
Fotgängare (motorfordon)
2
(-, -, -, 2)
Fotgängare/Cykel/Moped
3
(-, -, 3, -)
Korsande (motorfordon)
9
(-, -, 1, 8)
Möte (motorfordon)
3
(-, -, -, 3)
Singel (motorfordon)
23
(2, -, 3, 18)
Upphinnande (motorfordon)
9
(-, -, 2, 7)
Vilt
3
(-, -, -, 3)
Traktor/snöskoter/terränghjuling
1
(-, -, -, 1)
Övrigt
1
(-, -, 1, -)
Totalt
66
(2, 0, 11, 53)
Åren 2005-2014 har följande olyckor inträffat i utredningsområdet utöver de olyckor som skett på E14
och E45:
• Väg 568 – två lindriga olyckor
• Väg 726 - en lindrig olycka
• Väg 730 - en lindrig olycka
• Väg 739 - två måttliga olyckor och fyra lindriga
• Väg 740 - två måttliga olyckor och en lindrig.
Spridningen av olyckorna framgår av bild 9.
28
Bild 9 Redovisning av olycksstatistik
Väg 605 ligger inte inom utredningsområdet men har stor betydelse för denna vägplan varför
olycksstatistik ändå redovisas för denna väg.
Väg 605, från E14/E45 till Stuguvägen i Östersund – 98 olyckor totalt, varav en dödsolycka, 3
allvarliga olyckor, 25 måttliga och 69 lindriga. Sträckan är 11,2 km. Detta anses som
29
uppseendeväckande många olyckor på denna korta sträcka, även om de flesta av olyckorna har
klassats som lindriga.
Inrapporterade viltolyckor som inte enbart lett till personskador redovisas under avsnitt 4.5.2.
4.2.3.
Oskyddade trafikanter
Enligt definitionen är oskyddade trafikanter gående, cyklande samt den som färdas på en moped eller
på en motorcykel utan karosseri.
Trafiksäkerheten och tillgängligheten för oskyddade trafikanter är låg inom Brunflo och möjligheten
att gå eller cykla behöver förbättras. Trafikmiljöns utformning påverkar den oskyddade trafikantens
upplevda och faktiska säkerhet och tillgänglighet. I dagsläget finns flera hinder för den oskyddade
trafikanten som exempelvis höga trafikflöden, avsaknad av gång- och cykelvägar på flera ställen samt
avsaknad av trygga passager.
Behovet för de oskyddade trafikanterna, som cyklar eller går, att förflytta sig längs den aktuella delen
av E14/E45 är stort eftersom det finns bostadsområden och målpunkter längs vägen och även på båda
sidor om vägen. Gående och cyklister som ska röra sig längs med E14/E45 är hänvisade till vägrenen
förutom på ett par platser där det finns gång- och cykelväg. Det finns även en smal gångbana på några
platser längs vägen som kan användas av de som går. På stora delar av de andra statliga vägarna inom
utredningsområdet (väg 726,730, 739 och 740) får de oskyddade trafikanterna dela yta med övriga
trafikslag utan tydliga avgränsningar. Längs väg 730 finns det en gångbana fram till Kastalskolan.
4.2.4.
Jämställdhet
För att kvinnors respektive mäns transportbehov ska vara jämställda ska kvinnor och män ha samma
möjlighet att forma samhället och sina egna liv. Inom transportplaneringen behöver
jämställdhetsaspekten vägas in för bland annat resmönster, resärenden, reslängd, val av färdmedel,
värderingar och även den upplevda otryggheten i tid och rum.
Det är stora skillnader i kvinnors och mäns beteende när det gäller antal resor, längd, tid för resor, val
av färdmedel och syfte med resan. Kvinnor har ofta ett mer komplicerat resmönster än män med mer
kedjeresande och fler målpunkter att koordinera. Kvinnor gör fler inköps och serviceresor än män,
som istället gör fler och längre arbets- och tjänsteresor.
Den upplevda otryggheten skiljer sig mellan könen. Fler kvinnor än män känner sig otrygga i det
offentliga rummet och generellt skjutsar kvinnor sina barn till skola och fritidsaktiviteter i högre grad
än män. Vägnätet i Brunflo utgör på flera platser en otrygg trafikmiljö med blandtrafik och korsningar
med större vägar. Det kan leda till att föräldrar väljer att skjutsa sina barn mer, vilket i sin tur påverkar
föräldrarnas, och då främst kvinnornas, handlingsutrymme.
Kvinnor går och cyklar generellt mer än män och påverkas därför mer av att det saknas
sammanhängande gång- och cykelvägar och säkra passager.
I genomsnitt i riket gör män fler resor än kvinnor per dag och de reser dessutom längre sträckor samt
använder mer tid för resor. I genomsnitt reser kvinnor 2,81 resor per dag och män 2,92 resor per dag.
Kvinnor reser i genomsnitt 38 km med restiden 62 minuter medan män reser 53 km i 73 minuter.
Kollektivtrafikutbudet i området är förhållandevis bra, här finns både buss- och tågtrafik. Ett gott
kollektivtrafiksystem gynnar framförallt kvinnor då de generellt reser mer kollektivt än män.
30
4.3.
4.3.1.
Lokalsamhälle och regional utveckling
Bebyggelse och annan markanvändning
Bebyggelsen i Brunflo är centrerad till Brunflo tätort. Öster om Brunflo tätort finns spridd bebyggelse
av mer lantlig karaktär. Längs med E14/E45 är det främst fristående villor med inslag av
flerbostadshus och olika verksamheter som affärer, matställen och bensinmack. På vissa ställen ligger
bebyggelsen precis intill vägen och flera har direktutfart på vägen. Det finns bostadsbebyggelse på
båda sidor av E14/E45 och järnvägen. Bostadsbebyggelsen minskar längre österut i
utredningsområdet även om det finns ett sammanhängande bostadsområde längs med väg 740. De
senaste åren har det tillkommit nybyggda villor intill skogskanten i öster. Markanvändningen inom
utredningsområdet är i huvudsak jordbruksmark i dalen och skogsmark längst i öster. Det finns även
ett par aktiva kalkbrott inom utredningsområdet.
Jordbruket är dominerande inom utredningsområdet, och jordbruket bedrivs i form av mindre gårdar.
Det finns också en stor del hästgårdar inom utredningsområdets centrala delar.
Det finns flera vägsamfälligheter inom utredningsområdet vilka är Brunflo centrum-, GrytanHåkansta-, Optand-Prästboden- och Lundgatans samfällighetsförening och Östersund Södergård ga:3.
I de östra delarna av utredningsområdet finns skogsmark som sedan fortsätter i ett stort
sammanhängande skogsområde utanför utredningsområdet. I skogsområdet öster om
utredningsområdet finns ett stort område som har använts som ett militärt övningsområde, Grytans
skjutfält. Sedan 2011 används inte området av Försvarsmakten men området kvarstår som ett
riksintresse för totalförsvaret. Byggnaderna som tidigare användes av Försvarsmakten används delvis
som flyktingförläggning. Försvarsmakten har lämnat tillbaka marken närmast Brunflo till markägarna
men har kvar viss mark längre österut.
Brunflo tätort är den näst största tätorten 2010 i Östersunds kommun med 3 900 invånare. Antal
invånare har minskat sedan 1995 med cirka 400 personer (10 %). Folkmängden i Brunflo med
glesbygd är ungefär 5 100 personer varav 23 % i åldern 0-19 år, 54 % i åldern 20-64 år och 23 % 65 år
och äldre.
4.3.2.
Pendlingsmönster och arbetsmarknad
Europavägen genom Brunflo är en viktig transportled för Östersunds kommuns näringsliv och
besöksnäring samt även för transporter med längre destinationer och turism. Östersunds lokala
arbetsmarknadsområde omfattar grannkommunerna Ragunda, Bräcke, Krokom, Strömsund, Åre och
Berg. 2014 var 51 623 personer sysselsatta inom arbetsmarknadsregionen.
Under 2013 arbetspendlade 5 800 personer dagligen till och från Brunflo varav en större andel (76 %)
pendlade ut. År 2013 arbetade 8 200 personer inom Brunflo församling, varav fördelningen 50,2 %
män och 49,7 % kvinnor. De flesta arbetar inom vård och omsorg 25 %, 16 % inom handel och
kommunikationer och 14 % inom utbildning.
Det finns två aktiva kalkstensbrott (Grytan resp Södergård) inom utredningsområdet, och de finns i de
nordöstra delarna av utredningsområdet. Den största täkten finns öster om Södergård, se bild 10.
I Brunflo finns möjligheten att arbetspendla med buss eller tåg, det går bland annat en rälsbuss mellan
Brunflo och Östersund tätorter för persontransporter. I Brunflo centrum finns en iordninggjord
pendlarparkering med möjlighet till motorvärmare för busspendlare. Via järnvägen går också
godstransporter.
31
4.3.3.
Viktiga målpunkter
Viktiga målpunkter i anslutning till E14/E45 genom Brunflo är busshållplatser, Brunflo
järnvägsstation, bostadsområden, arbetsplatser, idrottsplatser, handel och kommunal service såsom
skolor, dagis, vårdcentral, se bild 10. Det finns affärer, caféer, restauranger och bensinmackar som
ligger i nära anslutning till E14/E45 genom Brunflo.
Nordost om Brunflo centrum finns Åkreängs idrottsanläggning. Anläggningen innehåller bland annat
simhall, ishall, fotbollsplan och tennisplaner. I södra Brunflo finns ytterligare en idrottsanläggning
med bland annat en fotbollsplan. Det finns också ett område med elljusspår, skidspår och skidbacke
väster om utredningsområdet.
E14/E45 trafikeras också av genomfartstrafik med målpunkter utanför Brunflo. Östersunds tätort är
en viktig målpunkt för arbetspendling antingen längs med väg 605/Opevägen och/eller E14/E45. I
Östersund finns arbetsplatser, sjukhus och andra viktiga målpunkter och handelsområdet vid Lillänge
beläget mellan Brunflo och Östersund.
32
Bild 10 Målpunkter i Brunflo
4.3.4.
Transportinfrastruktur och resecentra
Östersunds flygplats ligger 2,8 mil nordväst om Brunflo med både inrikes och utrikes destinationer.
Centralstationen och busstation ligger i Östersund tätort. Det finns även järnvägsstation i centrala
Brunflo och goda bussförbindelser mellan orterna.
33
I juni 2013 beslutade Östersunds kommun om att medfinansiera en förstudie om möjligheterna för en
kombiterminal söder om Brunflo. Med kombiterminalen ska godstransporter kunna flyttas över från
landsväg till järnväg och stärka näringslivet i regionen.
4.3.5.
Kommunala och regionala planer
4.3.5.1.
Kommunala planer
Östersund kommuns översiktsplan, Östersund 2040, antogs 20:e mars 2014 och blickar cirka 30 år
framåt i tiden mot år 2040. I denna tar kommunen ställning till att god infrastruktur är viktigt för att
människor ska vilja bo och verka i kommunen. Kommunens storlek och geografiska läge är beroende
av väl fungerande kommunikationer både med omvärlden och inom kommunen.
I översiktsplanen tar kommunen ställning till trafikplaneringen och då gäller följande prioritering i
nämnd ordning för framkomlighet: gång-, cykel- och kollektivtrafik, varutransporter och biltrafik.
Kommunen pekar ut Brunflo som en tätort med särskilt goda förutsättningar för utbyggnad av
bostäder med fina söderlägen med utsikt, och mycket god kollektivtrafik med buss och regionaltåg.
Kommunen utrycker en positiv inställning till att förbifart Brunflo realiseras. Kommunen uttrycker
vidare att det ska finnas en hög ambition när det gäller vägens utformning och placering i landskapet
så vägens synlighet begränsas. Enligt översiktsplanen har den gamla trafikplaneringen skapat miljöer
som idag upplevs som otrygga och oattraktiva, därför ska trafiksepareringen öppnas upp så att
problemet kan reduceras.
Kommunen tydliggör i översiktsplanen att landsbygden är en stor tillgång för kommuninvånarna och
är en konkurrensfördel när kommunen ska attrahera nya invånare, företag och besökare. Områdena är
viktiga att bevara så de förblir orörda och att den unika naturen och den värdefulla kulturmiljön inte
går förlorade.
Lokalisering för en framtida kombiterminal i södra Brunflo finns utpekat i översiktsplanen.
Inom utredningsområdet finns cirka 20 stycken detaljplaner, och dessa finns i eller i anslutning till de
centrala delarna av Brunflo. Det finns inga detaljplaner som berör området öster om Brunflo tätort.
Kommunen äger delvis mark i Brunflo och i översiktsplanen föreslås att bygga ut de norra delarna av
Brunflo/Grytan.
Samarbete med andra kommuner är viktigt för att arbeta mot målsättningen att locka inflyttare till
länet. Stråket Östersund-Krokom-Åre pekas ut i översiktsplanen som ett centrum för tillväxt. Med
bättre kommunikationer ökar kvaliteten på arbetspendling och turistpendlingen.
4.3.5.2.
Regionala planer
Enligt den regionala utvecklingsstrategin för Jämtland/Härjedalen (2014-2030) ska Jämtlands län
vara lättillgänglig med bra kommunikationer av alla slag som överbryggar de långa avstånden. År
2030 ska förbättrade kommunikationer överbrygga de långa avstånden. Vägarna i och till länet ska
hålla hög standard vad gäller framkomlighet och trafiksäkerhet. De nationella stamvägarna E14 och
E45 ska förbättras så att de genomgående möjliggör korta restider med hög säkerhet.
Regionalt trafikförsörjningsprogram 2016-2020 (Remissversion) var ute på remiss hösten 2015. I
programmet finns tre mål att uppfylla som bidrar till en ekonomisk, social och miljömässig hållbar
utveckling.
34
• Trafikutbudet erbjuder goda förbindelser inom och över länsgräns och för arbetspendling inom
arbetsmarknadsregionerna.
• Resmöjligheter skapar valfrihet, är säkra, trygga och tillgängliga
• Trafiken ska ge en begränsad påverkan på miljön
4.4.
4.4.1.
Landskapet och staden
Karaktärsområden
Brunflo ligger i ett starkt kulturpräglat landskap. Omgivningarna har ett stort kulturhistoriskt värde
med många bevarade karaktärsdrag. Landskapet kan delas in i ett antal mindre karaktärsområden
beroende på skiftande naturliga förutsättningar och olika mänsklig påverkan. Tre olika landskapstyper
förekommer huvudsakligen i utredningsområdet:
• Dalen med öppet odlingslandskap.
• Skogslandskap med uppväxt sammanhållen skogsmark.
• Samhället med samlad bebyggelse.
4.4.1.1.
Dalen
Det småskaliga odlingslandskapet breder ut sig på naturligt formade terrasser som har varit bebodda
och uppodlade sedan järnåldern. En bördig jordmån och berggrund av kalkskiffer och skiffer har gett
goda förutsättningar för odling på den böljande högslätten som karaktäriserar Brunflos
kulturlandskap, se bild 11. Det öppna odlingslandskapet med sin ålderdomliga prägel är än idag
relativt fritt från modern påverkan.
Ridåer av tall och lövskog i ägogränser bryter utblickarna och delar in det öppna odlingslandskapet i
mindre rum.
Bild 11 Det känsliga odlingslandskapet i dalen
35
4.4.1.2.
Skogslandskap
I den östra delen av utredningsområdet tar skogsmarker vid, se bild 12. De domineras i huvudsak av
granskog. Terrängen är högre och där öppningar i vegetationen uppstår får man fina utblickar ner över
samhället och Storsjön med Brunfloviken.
Bild 12 Skogsmarker i östra delen av utredningsområdet.
4.4.1.3.
Samhället
Befintlig väg E14/E45 löper i huvudsak parallellt med järnvägen genom Brunflo. Vägen har en
karaktär av en landsbygdsväg även där den passerar genom samhället. Ett brett och diffust vägrum
med till exempel öppna diken gör att vägen inte ger ett intryck av en stadsgata. Bebyggelsen utmed
vägen är relativt gles och vägrummet upplevs som extra brett på grund av de många stora asfalterade
ytorna i anslutning till vägen. De fungerar som parkeringar och uppställningsplatser till handel och
verksamheter. Verksamheterna bidrar också till att det finns ett stort antal utfarter mot
genomfartsvägen.
Det finns ingen tydlig början och slut på samhället utan karaktären kring vägrummet övergår från
natur till samhälle på ett otydligt sätt. Vägsträckan genom orten saknar en genomgående och
medveten gestaltning.
I södra delen av orten finns en planterad enkelsidig allé av björkar på västra sidan av vägen fram till
stationen, se bild 13. Den skyddas av generellt biotopskydd men den upplevs som otydlig då den inte är
sammanhängande och genomgående på hela sträckan. Enstaka stora vackra solitära tallar återfinns
här och var utmed E14/E45. På övriga partier i centrum avgränsas vägrummet av vildväxande
vegetation, häckar och staket.
Där E14/E45 passerar centrum bjuds trafikanten på fina utblickar ut över Brunfloviken som är en del
av Storsjön.
36
Bild 13 Björkallé längs med E14/E45 i Brunflo
4.4.2.
Framträdande landskapselement
Brunflo kyrka och den medeltida kastalen är unika landmärken i landskapet. Andra tydliga
landmärken i det öppna landskapet är gårdsbebyggelsen med de röda ekonomibyggnaderna. Även det
stora kalkstensbrottet; Södergård, som ligger i nordöstra delen av utredningsområdet är ett
framträdande element.
I centrala Brunflo finns en vacker stenmur, av röd kalksten från orten, som löper utmed vägens östra
sida vid stationsområdet, se bild 14. Gustabäcken korsar E14/E45 under en stenbro i den centrala
delen av samhället.
Bild 14 Stenmur av utmed vägen vid stationsområdet i Brunflo
37
4.4.3.
Kvalitéer och värden
De landskapliga värden, visuellt samt natur- och kulturvärden som finns i området är väl värda att
bevara. Det historiska och geografiska sambandet kan till stor del ännu avläsas i odlingslandskapet
öster om Brunflo. Det visuella intrycket av ett historiskt levande landskap med karaktäristiska
landskapselement och strukturer har bevarats fram till idag. Det historiska landskapets struktur och
samband med ängsmarker i botten av dalgången, sedan åkermark, bebyggelse och utmarker är
fortfarande bevarat. Området har kontinuerligt brukats sedan järnåldern. På flera platser i
utredningsområdet finns vackra ängs- och hagmarker som hyser stora naturmiljövärden.
Utblickarna är särskilt värdefulla i landskapet och viktiga att behålla. Utan dem skulle det över huvud
taget inte vara möjligt att uppleva det omkringliggande landskapet. För trafikanternas orienterbarhet
är landmärken som kyrkan och kastalen betydelsefulla, se bild 15. De är viktiga för igenkänning och
bedömning av avstånd i landskapet.
Bild 15 Utblick över dalen med kastalen som ett väl synligt landmärke.
4.5.
4.5.1.
Miljö och hälsa
Riksintressen och områdesskydd
Inom utredningsområdet finns flera riksintressen enligt miljöbalken och dessa redovisas på bild 16.
Riksintressen är områden som har betydelse för hela landet, och dessa områden ska skyddas mot
åtgärder som kan skada det utpekade värdet. För samtliga riksintresseområden gäller att stor hänsyn
ska tas till områdets värden vid förändringar i och i anslutning till dem. I miljöbalkens 3 kap 10 § står
följande som ska beaktas vid intrång: om ett område enligt MB 5-8 §§ är av riksintresse för flera
oförenliga ändamål, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en
långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt.
Natura 2000 är det enda riksintresse som berörs av tillstånd enligt miljöbalken för åtgärder i eller i
anslutning till det utpekade området.
38
Bild 16 Redovisning av riksintressen i utredningsområdet
39
Natura 2000-område enligt Art- och Habitat-direktivet: Södergård, de naturtyper som är utpekade är
kalkgräsmarker (viktiga orkidélokaler) och höglänta slåtterängar.
Alla Natura 2000-områden som finns i Sverige skyddas genom kapitel 7 i miljöbalken. I de utpekade
områdena ska en gynnsam bevarandestatus upprätthållas för de aktuella naturtyperna och arterna
som redogörs i varje områdes bevarandeplan. Åtgärder inom eller i anslutning till ett Natura 2000område som på ett betydande sätt kan skada naturmiljön i det utpekade området kräver tillstånd enligt
länsstyrelsen. Tillstånd får bara beviljas för åtgärder som varken skadar de skyddade naturtyperna
eller försvårar bevarandet av de skyddade arterna.
Riksintresse för naturvården (MB 3kap, § 6): Södergård och Gusta är två områden som är utpekade
för sina geologiska kvaliteter. Södergård är en öppen och välhävdad betesmark med en fin ängsflora,
och hagen omges av åkermark och barrskog. Gusta utgör en bra illustration till de jordskorperörelser
som har påverkat de nuvarande förekomsterna av berggrunden i området.
Riksintresse för kulturmiljövård (MB 3 kap, § 6): Storsjöbygden omfattar ett stort område (ca 1470
km2)med skiftande bebyggelse och landskapsförhållanden. Riksintresset pekar på en central,
ålderdomlig jordbruksbygd med rötter i förhistorisk tid. Området visar ett kultursystem som är
bevarandevärt även ur europeisk synpunkt. Det är ett öppet jordbrukslandskap med radbyar och äldre
gårdar med 1800-talsgården som dominerande gårdstyp. I Brunflo märks kyrkomiljön med medeltida
kastal och prästgård, gravfält och spridda gårdar samt välhållna gårdar i Vamsta. Kalkstensbrott,
gravfält och odlingsröseområden finns i de centrala delarna av området, kring byarna Åkre-GustaBerge. Det pågår en översyn av riksintressena för kulturmiljövården av Länsstyrelsen i Jämtlands län.
Storsjöbygden är ett av de områden som förslås prioriteras vid en översyn. Det är ett område som
anses vara svårhanterbart av både de berörda kommunerna samt av länsstyrelsen bland annat på
grund av dess storlek.
Riksintresse för det rörliga friluftslivet (MB kap 3, § 6): Storsjöbygden, riksintresset består av
Storsjöbygden med en nära kontakt med kalfjäll och odlingsbygd. Friluftsliv som exempelvis fiske,
båtsport, natur- och kulturstudier samt cykling är utpekade intresseaspekter. Det pågår ett arbete med
att revidera riksintressebeskrivningen av Länsstyrelsen i Jämtlands län då den är i stort behov av
uppdatering och fördjupning. Området bör inte minska i storlek, men det är enligt länsstyrelsen
angeläget att djupare beskriva de olika värden för friluftslivet som finns inom området för att kunna
göra nödvändiga avvägningar mellan olika intressen i samhällsplaneringen.
Riksintresse för vattendrag (MB kap 4, § 4): Ljungan/Gimån, vattenkraftverk samt vattenreglering
för kraftändamål får inte utföras i Ljungan samt dess biflöde Gimån. Vattendragens avrinningsområde
tangerar utredningsområdet på ett par platser.
Riksintresse för kommunikationer (MB 3 kap, § 8): Mittbanan, E14/E45 samt en korridor för
nysträckning av E14/E45 enligt vägutredning från 2001. Dessa ska så långt möjligt skyddas mot
åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar.
Riksintresse för värdefulla ämnen eller mineral (MB 3 kap, § 7): Ett punktobjekt är markerat nordost
om Brunflo samhälle gällande kalkstensförekomsten i området. Anmärkning: Riksintresset är inte
avgränsat av SGU och utbredningen är okänd. En diskussion har förts med SGU inom detta uppdrag
om behovet av att avgränsa riksintresset. SGU har gjort bedömningen att anläggandet av en väg kan
skada riksintresset för värdefulla ämnen eller mineral men att det inte bedöms leda till en påtaglig
skada och riksintresset behövs inte avgränsas inom ramen för detta projekt.
40
Östersunds kommun redovisar i sin ÖP 2040 en egen avgränsning av riksintresset för värdefulla
ämnen, och denna avgränsning redovisas i bild 17. Denna tolkning är inte avvägd utifrån andra
intressen såsom kultur-, naturmiljö mm utan det får göras från fall till fall enligt kommunen.
Kommunen avser enligt ÖP:n att tillgodose riksintresset genom hänsynstagande vid planläggning och
lovprovning inom det tolkade området. SGU delar inte kommunens tolkning av området fullt ut.
Bild 17 Kommunens tolkning av riksintresset för värdefulla ämnen eller mineral (Källa Östersunds ÖP)
Riksintresse för totalförsvaret: Grytans skjutfält med omgivningar har varit ett militärt övningsfält.
Sedan 2011 används inte området av Försvarsmakten men riksintresset kvarstår dock. Området
återfinns utanför utredningsområdets nordöstra gräns, och redovisas inte på kartan med riksintressen.
4.5.2.
Rekreation, friluftsliv och barriäreffekter
Området kring Brunflo har goda förutsättningar för bland annat vandring, ridning, cykling,
fritidsfiske, vintersport och naturupplevelser, och tillgängligheten till dessa platser bedöms vara goda.
Det är många som rör sig i de vackra omgivningarna.
De södra delarna av utredningsområdet ingår i riksintresset för det rörliga friluftslivet; Storsjöbygden.
Riksintresset består av den natursköna och variationsrika Storsjöbygden med nära kontakt mellan
kalfjäll och rik odlingsbygd, samt vida utblickar. Friluftsliv som till exempel fiske, båtsport, natur- och
kulturstudier samt cykling är av intresse. Områdets värden kan reduceras av olämpligt utformad
bebyggelse, olämpligt utformad skogsavverkning, skogsodling på eller igenväxning av
odlingsmarkerna.
Nordost om Brunflo centrum finns Åkreängs idrottsanläggning. Anläggningen innehåller bland annat
simhall, ishall, fotbollsplaner och tennisplaner. I södra Brunflo finns ytterligare en idrottsanläggning
med bland annat en fotbollsplan. I de centrala och östra delarna av utredningsområdet används
området bland annat som närrekreationsområde för de boende i trakten. Höjdpartierna i öster
erbjuder vackra utblickar över Brunflo och Storsjön med omnejd.
41
Inom utredningsområdet finns ett stort antal gårdar med hästar, och hästarna motioneras och tränas
runt om i utredningsområdet på till exempel grusvägar. Det finns även ett par ridskolor inom
utredningsområdet. Hästar är ett stort intresse i området och det finns även professionella hästtränare
som bor och verkar här.
Utöver den närrekreation som sker i området så passerar pilgrimsleden S:t Olofsleden genom
utredningsområdet. Leden är 560 km lång och går mellan Selånger och Trondheim. Leden har
restaurerats och vandringsresor anordnas längs hela eller delar av pilgrimsleden.
Inom stora delar av utredningsområdet råder skoterförbud, vilket innebär att skotrar enbart får
framföras på anvisade skoterleder. Det finns flera skoterleder inom utredningsområdet som korsar
nuvarande E14/E45 på ett par platser inom utredningsområdet.
Jakt bedrivs i området, även med löshund. Det finns mycket vilt i området och djuren söker sig ofta
ner mot samhället. Längs nuvarande väg har det rapporterats in till Nationella Viltolycksrådet ca 45
viltolyckor de senaste 5 åren. I det övriga utredningsområdet har det förekommit ca 27 viltolyckor de
senaste 5 åren. Det är mycket olyckor med rådjur inblandade men även älgolyckor förekommer
frekvent. Viltolyckor är polisrapporterade där eftersöksjägare har varit på plats. Ovanstående statistik
från viltolyckor skiljer sig från olycksstatistiken under avsnitt 4.2.2 som endast visar inrapporterade
personskadeolyckor.
Nuvarande E14/E45 tillsammans med järnvägen delar samhället i två delar. Det finns få
passagemöjligheter för de oskyddade trafikanterna, de allra flesta av dessa är i plan med låg
trafiksäkerhet. Det finns endast en planfri korsning för gående och cyklister under vägen på hela
sträckan och den finns i anslutning till Brunflo centrum. Det finns trottoarer längs vägen på några
delar men det finns inget sammanhängande stråk för gående och cyklister längs den nuvarande vägen.
I det övriga utredningsområdet är trafikintensiteten lägre och de oskyddade trafikanterna kan där röra
sig med den övriga trafiken på ett säkrare sätt.
4.5.3.
Hushållning med mark- och vattenområden
Inom utredningsområdet finns naturresurser såsom kalksten, jordbruksmark och skogsmark.
Kalkstenen i området kring Brunflo bildades för 465 miljoner sedan och är den äldsta och hårdaste
kalkstenen i Europa. Den är utpekat som riksintresse, se avsnitt 4.5.1. Den kalksten som finns i
Brunflotrakten är unik i sitt slag då stenen finns i tre olika färger; grå, röd och svart färg. Brunflo
kastal som finns bredvid Brunflo kyrka är byggd i denna kalksten, se avsnitt 4.5.4. Inom
utredningsområdet finns för närvarande två aktiva täkter där kalksten bryts; Södergård och Grytan.
Deras tillstånd för brytning löper fram till år 2028 respektive 2035. Täkten i Grytan har i februari 2016
fått tillstånd att utöka sin verksamhet i ett område längre österut än tidigare. Täkten i Södergård fick i
sitt senaste tillståndsbeslut avslag på fortsatt brytning i den norra delen av täkten pga störningar vid
närliggande fastigheter. Bolaget har istället planer på att starta blockstensbrytning i den delen av
täkten och de avser att påbörja en samrådsprocess för att kunna söka tillstånd för det. Strax öster om
utredningsområdet finns två andra aktiva täkter, och det finns även ett par intressenter för att etablera
nya brytningar i och utanför utredningsområdet. Enligt Östersunds översiktsplan sker en årlig
produktion av blocksten inom området av cirka 2 000 ton. En del av de nedlagda kalkstensbrotten har
utvecklats till att bli viktiga platser för studier av den lokala geologin, se avsnitt 4.5.5.
Kalkstensförekomsten sträcker sig vidare långt österut, se bild 18.
42
Bild 18 Utbredning av kalkstensförekomsten
Öster om centrala Brunflo finns jordbruksmark som har ett stort värde som naturresurs. Jordbruket i
Jämtland tillhör ett av världens nordligaste inlandsjordbruk. Den kalkrika berggrunden som finns
inom utredningsområdet är en stor anledning till den bördiga jorden som finns kring Storsjön.
Jordbruksmarken i utredningsområdet är uppdelad i många mindre långsmala skiften som ger
landskapet en särskild prägel. I den östra utkanten av utredningsområdet finns skogsmark i form av
43
mestadels barrskog. Skogsmarken fortsätter sedan vidare österut i ett stort skogsområde. Även i den
södra samt norra delen av utredningsområdet finns skogsmark.
I miljöbalken kapitel 3, § 4 gällande grundläggande bestämmelser för god hushållning med mark- och
vattenområden finns bestämmelser om skydd av jordbruks- och skogsmark. Både jord- och skogsbruk
anses vara av nationell betydelse. Brukningsvärd jordbruksmark får enligt miljöbalken endast tas i
anspråk om ingen alternativ mark finns som kan tillgodose behovet. För skogsmarken står det att
skogsmarken som har betydelse för skogsnäringen ska skyddas mot åtgärder som kan försvåra ett
rationellt skogsbruk. Enligt miljöbalken är skyddet starkare för jordbruksmarken än för skogsmarken.
I Jämtland finns inga stora arealer av jordbruksmark, ca 1 % av länets yta är jordbruksmark jämfört
med 6,5 % i hela Sverige.
Det finns flera områden i utredningsområdet som är utpekade i länsstyrelsens ängs- och
hagmarksinventering, se mer under avsnitt 4.5.5.
I norr tangerar utredningsområdet det sekundära vattenskyddsområdet för Östersunds kommuns
råvattentäkt (Minnesgärdet) som är belägen i Storsjön.
Majoriteten av Östersunds kommun grundvattenförekomster bedöms vara av god kvalitet. En
grundvattenförekomst som benämns Brunflo är belägen mellan Storsjön och Locknesjön, och delar av
denna förekomst ryms i de södra delarna av utredningsområdet, se bild 5. Det är en sand- och
grusförekomst med mycket goda uttagsmöjligheter. Brunflo har, enligt Vattenmyndigheten, en mycket
stor potentiell föroreningsbelastning och har förhöjda kloridhalter på grund av betydande påverkan
från vägsalt. Grundvattenförekomsten skyddas av miljökvalitetsnormer, se mer under avsnitt 2.6.2.
Jovnevaerie och Jijnejevaerie samebyar har betesmarker inom utredningsområdet.
4.5.4.
Kulturmiljö
Brunflo är en bygd där det finns spår av en bofast befolkning från 400-talet. Namnet Brunflo betyder
”brunnen från myren” och kommer från gården Brunflo som fanns vid S:t Olofskällan vid Lövberget.
Enligt traditionen uppsöktes källan av kungen av Norge; Olof Haraldsson år 1030 samt även under
medeltiden av pilgrimer på väg till Nidaros i Norge. En pilgrimsled passerar genom området, se mer
under 4.5.2. Brunfloområdet är det område som vid sidan om Frösön har Jämtlands största mängd av
fornlämningar från järnåldern, se bild 19.
Utredningsområdet ligger till största delen inom Storsjöbygden som är av riksintresse för
kulturmiljövården och har stora kulturhistoriska värden, se bild 16. Det finns inga formellt utpekade
och avgränsade områden inom riksintresset som har ett högre kulturhistoriskt värde än andra, även
om flera av de byar som ligger inom utredningsområdet omnämns i beskrivningen till riksintresset.
Riksintresset Storsjöbygden kan därmed anses vara något otympligt i en planeringssituation.
44
Bild 19 Redovisning av kulturmiljöer i området
45
Området kring Brunflo har brukats i mer än 1500 år, och ett stort antal fornlämningar och övriga
kulturhistoriska lämningar liksom strukturen i landskapet som helhet visar detta. Det finns gott om
järnåldersgravar vid gårdarna i utredningsområdet och många av fornfynden vittnar om ett tidigt
välstånd i bygden. Fornlämningar samt dess fornlämningsområde skyddas per automatik enligt
kulturmiljölagen. Övriga kulturhistoriska lämningar har inte ett automatiskt skydd utan för dessa
krävs ett samråd med länsstyrelsen vid en eventuell påverkan.
4.5.4.1.
Kulturarvsanalys
I samband med de tidigare utredningarna för vägprojektet utförde Jamtli år 1999 en kulturhistorisk
utredning samt en landskapshistorisk analys inom utredningsområdet. Sommaren 2015 gjorde Jamtli
en Kulturarvsanalys i utredningsområdet och hösten/vintern 2015 utfördes en arkeologisk utredning
steg 1 i området (se avsnitt 4.5.4.4) av Jamtli. Utredningarna från Jamtli visar att det finns flera
kulturvärden av olika slag inom utredningsområdet. Det rör sig om den riksintressanta kulturmiljön,
lokala/regionala miljöer, kulturhistoriskt värdefulla byggnader, fornlämningar samt äldre
vägdragningar som är av kulturhistoriskt intresse.
Nedan listas de miljöer som enligt Jamtli anses ha ett särskilt högt kulturhistoriskt värde i ett
lokalt/regionalt perspektiv. Miljöernas utbredning framgår av bild 20.
46
Bild 20 Miljöer utpekade i kulturarvsanalysen
47
Brunflo stationssamhälle: Utan järnvägen skulle Brunflo inte vara vad det är idag. År 1879 invigdes
sträckan Sundsvall - Östersund (Norrländska tvärbanan). Kring stationen började ett litet samhälle
växa fram. Området invid stationen tog över alltmer av rollen som socknens centrum från kyrkan. I
samband med byggandet av Inlandsbanan (1916-1918), uppfördes ett nytt stationshus och andra
tillhörande byggnader i Brunflo. I ett område begränsat av Centrumvägen och Rosenlundsvägen
återfinns, strax norr om stationsområdet, flera bostadsbyggnader som uppfördes under
järnvägsepokens tidevarv. Dessa representerar den sena 1800-tals och tidiga 1900-talsarkitekturen.
I och kring stationsområdet är ett stort antal kulturhistoriskt intressanta byggnader grupperade. Det
viktiga med att bevara stationsområdet och den norr ut efter järnvägen liggande bebyggelsen ligger i
det faktum att det så sent som på 1950-talet i princip inte var mer bebyggt än så i Brunflo tätort.
Stationsområdet och bebyggelsen närmast järnvägen, tillsammans med Villavägen och stenindustrin
utgjorde samhället Brunflo.
Postvägen: År 1952 sammanfördes Brunflo, Lockne och Marieby kommuner till en kommun med
huvudsäte Brunflo. Det kom att bli startskottet för den mest expansiva perioden i Brunflos historia. Ett
stort antal bostäder uppfördes under perioden, tex Postvägen som präglas av 50-talets
bostadsbyggande med flerbostadshus på båda sidor om vägen. Området har en naturlig avgränsning åt
öster med Gränsgatan. I väster avslutas området av en större platsbildning och i förlängningen av
Kyrkgatan. Genom tidstypisk och enhetlighet i fasadutformningen får områdets 50- 60-tals karaktär
ännu anses vara bevarad.
Villavägen: Villavägen karaktäriseras av ett antal större villor från 1900-talets första decennier.
Byggnaderna ligger som solitärer utan omgivande ekonomibyggnader och de vittnar om en tid då man
började kunna försörja sig på andra sätt än via jordbruk. Gaturummet är slutet med hjälp av björkar
och staket. Dessa bildar en gräns mellan den privata trädgården och den offentliga gatan. Villavägens
bebyggelse har till vissa delar förändrats, men miljön ger fortfarande intrycket av egnahemsrörelsen i
början på 1900-talet.
Brunflo centralbygd: Denna miljö omfattar det öppna odlingslandskapet mellan Brunflo
tätortsbebyggelse och de skogsmarker som tar vid inom byarna Berge, Gusta, Södergård, Vamsta och
Åkre. Vägnätet inom området är ålderdomligt och välbevarat. Området kring Brunflo kyrka är bygdens
urgamla centrum. Här finns kulturminnen från drygt tusen år inom ett och samma område. De äldsta
spåren utgörs av gravhögar från järnåldern, vilka tillhör de gårdar som då fanns här. Kastalen från
1100-talet visar att området hade en extraordinär betydelse under tidig medeltid. Genom området
passerade redan då den viktiga vägen från Storsjöbygden ned mot Medelpad. En pilgrimskälla norr om
kyrkan anknyter till de pilgrimer som passerat. Kyrkan är i sin nuvarande utformning från 1775.
Den kulturhistoriskt värdefulla miljön kring byarna Åkre och Gusta utgörs av en småskalig
jordbruksbygd med inslag av fornlämningar, äldre odlingsspår och senare bergsbrytning. På
sluttningen nedanför byarna och i angränsande skogsmark finns områden med odlingsrösen och
fossila åkrar. Dessutom finns enstaka järnåldersgravar. Här finns rester av stenbrytning i Gusta.
Mängden bevarade odlingsrösen i området är ovanligt stort, inte minst i byn Berge. Där finns
Storflatåkern som är ett välbevarat röseområde som visar hur Storsjöbygdens rösebemängda
odlingsmarker såg ut före 1800-talets jordbrukskampanjer.
Gamla landsvägen: Centralt genom utredningsområdet löper den historiskt viktigaste vägen genom
Jämtland (nuvarande väg 740 samt Karl Johans väg). Från Sundsvall till Östersund fortsätter vägen
mot Åre och sen vidare in i Norge. Vägen är känd i åtskilliga källor och den återfinns på de tidigaste
kartorna över Jämtland. Vägen har behållit sin ålderdomliga sträckning genom Brunflobygden. Den
48
sträcker sig från skogsområdet norr om samhället, genom odlingsmarken vid kyrkan och upp i
backarna ovanför Åkre och Gusta för att sedan passera bl a Lunne och Hälle innan den går in i skogen
igen. Vägen slingrar sig fortfarande genom området och byarna på samma sätt som den gjort i
hundratals år. Detta är en av de mest välbevarade sträckorna från Selångersbygden till Storsjöbygden.
Detta gör att vägen har ett stort kulturhistoriskt värde.
Sjövägen/pionjärvägen/Rosenlundsvägen: Mellan 1950 och 1970 byggdes över 600 lägenheter i
Brunflo, dels norr om genomfartsleden, men också på södra sidan ner mot sjön. I sluttningen ner mot
Storsjön ligger ett större område som byggdes ut under 1960-talet. Miljön består av ett
sammanhängande bostadsområde med likartad bebyggelse efter Sjövägen, Pionjärvägen och
Rosenlundsvägen. Husen är i två eller tre våningar och byggda i suterräng och både flerfamiljshus och
radhus förekommer. Tegel har använts som fasadmaterial med partier av stående träpanel i grönt och
tegelrött vilket, tillsammans med de olika våningshöjderna, ger området viss variation. Husen har
bevarat mycket av sin ursprungliga karaktär. Den enhetlighet i material och färgsättning som finns i
idag är viktig för upplevelsen av miljön, enskilda detaljer bildar tillsammans en helhet.
4.5.4.2.
Områden med betydande kulturhistoriska värden
Enligt Kulturarvsanalysen finns det betydande kulturhistoriska värden finns i det agrara landskapet
längs den gamla landsvägen, vid det medeltida sockencentrat samt i den äldsta delen av Brunflo tätort.
Här finns det således stora risker att kulturhistoriska värden kommer att påverkas negativt av en
vägdragning genom områdena. De tre områdena beskrivs mer här:
Området kring Brunflo kyrka, Södergård-Prästbordet och Vamsta:
Medeltida sockencentrum och kyrkoplats. Koncentrationen av bostället för lagmannen i landskapet
och ärkebiskopens markinnehav ger platsen en särställning i landskapet som understryks av den för
norra Sverige unika och välbevarade kastalen. Här finns även den största koncentrationen av
gravhögar i Brunflobygden vilket kan tolkas som att platsen utgjort centrum i bygden redan under
förhistorisk tid. Avser område Brunflo centralbygd i bild 20.
Terrassbebyggelsen längs den gamla landsvägen:
Förhistorisk terrassbebyggelse med kontinuitet in i dagens agrara bebyggelse. Vid sidan av gravhögar
och fossil åkermark finns byggnader från 1700-1900 tal som tydligt visar på detta. Landskapet är
fortsatt öppet och brukat med få förändringar i den ålderdomliga bebyggelsestrukturen. Avser område
Brunflo centralbygd i bild 20.
Brunflo tätort:
Ett tydligt exempel på hur ett nytt centrum etableras strax innan sekelskiftet 1900 i och med
järnvägens framdragning samt hur det förändras över tid. I bebyggelsen generellt och i enstaka
byggnader avspeglas hur tätorten expanderade i och med stenindustrins utveckling och den
medföljande bebyggelseexpansionen under 1950-talet och framåt. Avser områdena Brunflo
stationssamhälle, Postvägen samt Villavägen i bild 20.
4.5.4.3.
Kända och okända lämningar
Kulturarvsanalysen visar att det är sannolikt att det finns okända fornlämningar som kan komma att
påträffas i samband med en eventuell vägdragning genom delar av utredningsområdet.
Kulturarvsanalysen anger att sannolikheten för att påträffa bebyggelselämningar från yngre järnålder
är hög i utredningsområdet. Mängden gravhögar och deras lokalisering pekar på att det funnits
gissningsvis 10-15 gårdsenheter under järnåldern i området. Ingen av dessa gårdar är i dagsläget
49
säkert lokaliserad utan ligger dold i odlingsmarken, alternativt på befintliga gårdslägen. För att
bedöma var äldre gårdslägen kan finnas har ett område med 150 meters radie lagts runt kända
gravhögar och spår efter borttagna gravar. Antagandet på 150 meter bygger på kända rumsliga
samband mellan gård och gravfält där det upp till cirka 200 meters håll från en gård oftast finns ett
tillhörande gravfält.
Samtliga byar i undersökningsområdet har som minst medeltida belägg. Medeltida by- och
gårdstomter kan liksom de förhistoriska gårdslägena ligga dolt i odlingsmark men lika gärna ligga på
nuvarande gårdsplatser. Kartanalyser har visat på bebyggelse som i dag är försvunnen. Bebyggelsen
ligger både på inägomarken men även längre upp i skogen. Här återfinns flera övergivna torp men
även övergivna gårdslägen. I nu aktuellt utredningsområde innebär det att i skogsmarkens övre del
kan påträffas lämningar efter skogsbruk, kalkframställning med mera.
4.5.4.4.
Arkeologisk utredning steg 1
Hösten/vintern 2015-2016 gjorde Jamtli en arkeologisk utredning steg 1 i de tre aktuella korridorerna.
Utredningen redovisar samtliga forn- och kulturlämningar i området och har utformats så att den kan
fungera som underlag för den fortsatta vägplaneringsprocessen, men rapporten kan även utgöra
underlag för länsstyrelsens kommande prövning enligt kulturmiljölagen. En beskrivning av
markförhållanden och tillgänglighet inför kommande steg 2 utredningar har även gjorts för de
områden som är aktuella för det.
I de undersökta korridorerna registrerades 26 tidigare okända lämningar, 7 av dessa bedömdes vara
fornlämningar och de andra 19 som övriga kulturhistoriska lämningar.
Utredningen har kompletterat kulturarvsanalysen gällande möjliga förhistoriska bebyggelselägen med
fler och även utökade områden. Utredningen har även kartlagt möjliga medeltida/nyare tids
bebyggelselägen som redovisas i bild 21. Båda dessa områdestyper är möjliga för arkeologisk utredning
steg 2.
50
Bild 21 Områden aktuella för arkeologisk steg 2 utredning
51
4.5.4.5.
Övriga kulturmiljöer
Brunflo kyrka är en stenkyrka som är byggd på 1700-talet. Tidigare fanns där en korskyrka från 1100talet på samma plats, dopfunten från 1200-talet finns bevarad och återfinns i den nuvarande kyrkan. I
anslutning till kyrkan finns Brunflo kastal som är ett torn som uppfördes på 1100-talet. Kastalen är en
av Sveriges mäktigaste byggnader från medeltiden och är ett 30 meter högt torn som är murat i
kalksten från bygden. Kastalen uppfördes som en förvaltningsbyggnad åt ärkebiskopen för hans tionde
som var en kyrklig skatt. Sedan 1600-talet har kastalen istället fungerat som en klockstapel. Området
kring kyrkan består av en kulturhistorisk intressant miljö med bland annat gravhögar, pilgrimskälla,
prästgård, församlingshem, arrendatorbostäder och kyrkbacke. Vamsta by finns i anslutning till
kyrkomiljön och där finns flera kulturhistoriskt värdefulla byggnader och mycket fornlämningar.
Bild 22 Kyrkomiljön i Brunflo
Gravplatsen Jungfrukullen, se bild 23, som är en gravplats med 5 olika gravar med ursprung från
vikingatiden finns i detta område, öster om kyrkan. En av gravarna har grävts ut på 1920-talet då en
smalspårig järnväg, Gustabanan, byggdes genom detta område. Jungfrukullen är en viktig
fornlämning i Brunflobygden anser länsstyrelsen.
52
Bild 23 Jungfrukullen
I utredningsområdet finns Gusta gamla stenbrott där en del av den kalksten brutits som utgjort
råvaran för stenindustrin i Brunflo. Förutom stenbrottets industrihistoriska värde är området även av
riksintresse för naturvården, se avsnitt 4.5.1. Vid Gusta finns ett mindre museum, Gusta stenmuseum,
som bland annat visar en utställning om kalkstenens historia i Brunflobygden från slutet av 1800-talet
fram till nu.
I det gamla ställverket vid järnvägsstationen i Brunflo finns Jämtlands Järnvägsmuseum där äldre
föremål från järnvägen kan ses. Det finns även ett Skolmuseum samt ett Lantbruksmuseum i
utredningsområdet.
Hembygdsföreningen i Brunflo har gjort i ordning en kulturstig inom delar av utredningsområdet där
man till fots kan se och uppleva bygden. Längs kulturstigen finns flera skyltar som berättar om
bygdens historia.
53
4.5.5.
Naturmiljö och skyddade arter
Naturen inom utredningsområdet är förhållandevis mångformig, vilket till viss del beror på topografin
men framför allt på markanvändningen. Större delen av området utgörs av bebyggelse och
jordbruksmark, medan ungefär en tredjedel utgörs av skogsmark. Mindre berg, fuktsvackor, små
vattendrag och kärr bidrar till variationen i området. Utredningsområdet är en del av det
jordbrukslandskap som kännetecknar Brunflobygden och hyser bitvis ett högt till högsta naturvärde
som kan kopplas till traditionell hävd av äng- och betesmark samt till kalkrika förhållanden.
4.5.5.1.
Naturvärdesinventering
Våren och sommaren 2015 har en naturvärdesinventering utförts i utredningsområdet, se avsnitt 3.4.
Under våren genomfördes en förstudie där området undersöktes med hjälp av kända naturvärden,
ortofoton och andra källor. Utifrån det arbetet genomfördes sedan fältarbeten vid två tillfällen under
sommaren (juni samt augusti).
I inventeringen har naturvärdet har bedömts i tre naturvärdesklasser (1, 2 och 3) samt lågt naturvärde:
• Naturvärdesklass 1, högsta naturvärde: störst positiv betydelse för biologisk mångfald
• Naturvärdesklass 2, högt naturvärde: stor positiv betydelse för biologisk mångfald
• Naturvärdesklass 3, påtagligt naturvärde: påtaglig positiv betydelse för biologisk mångfald
• Lågt naturvärde: ingen eller ringa positiv betydelse för biologisk mångfald
Inventeringsresultatet samt övriga kända naturvärden redovisas i bild 24.
Stora delar av utredningsområdet används idag som jordbruksmark. Här finns många små områden
som står under aktiv hävd eller som hävdats för inte allt för länge sen. I området kring Brunflo finns
mycket ängs- och hagmarksmiljöer med en stor artrikedom av både flora och fauna. Delar av området
består idag av äldre agrar bebyggelse med tillhörande ängs- och betesmarker varav en del fortfarande
står under hävd och är mycket artrika. Flera lokaler ingår i den nationella bevarandeplanen för
odlingslandskapet (s.k. NBO-objekt) och sköts genom miljöstödsavtal för aktiv hävd. Området sträcker
sig även över sammanhängande skogsmarker. Eftersom berggrunden består av kalksten och jordarten
är lerig morän är artrikedomen bitvis är hög och inom stora delar av utredningsområdet förekommer
kalkgynnade arter. Den artsammansättning som idag finns på äng- och betesmarken är ett resultat av
långvarig hävd och att marken inte gödslats.
54
Bild 24 Utpekade naturmiljöer
55
Det bedrivs ett aktivt skogsbruk inom utredningsområdet, men vissa områden har lämnats att sköta
sig själva under senare decennier, vilket har genererat ett varierat trädskikt med olika trädslag och
ålder. En stor del av skogen i området utgörs av barrskog, men här finns även barrblandskog samt
mindre ytor med lövdominerad skog. Gran, björk och tall är de dominerande trädslagen. Större delen
av skogsmarken inom utredningsområdet utgörs av medelålders till äldre barrskog och barrblandskog,
bitvis med inslag av grova lövträd. I den centrala delen är skogen starkt uppbruten av hyggen, inägor,
åkermark samt ängar och betesmarker. Här finns mindre områden med lövdominerade
igenväxningsmarker samt lövrika granskogar på näringsrik och kalkrik mark. Några av de sistnämnda
skogarna hyser flera orkidéarter och är klassade som nyckelbiotoper eller som objekt med naturvärde.
I den norra, södra och östra delen är skogen mer sammanhängande men varierar i struktur, ålder och
påverkansgrad. Längst i söder, öster om E14, växer äldre granskog på fuktig-blöt mark, och i de östra
och norra delarna breder skötta ung-och medelålders skogar ut sig.
Inom utredningsområdet finns få våtmarker. Här finns dock några enstaka rikkärr med en rik flora av
bland annat orkidéer (E1 och E3). Våtmarker och rikkärr utgör livsmiljöer för ett stort antal växter och
djur, vilka ofta är speciellt anpassade till den miljö de är en del av. Dess funktion i ekosystemet är
därför beroende av en naturlig och fungerande hydrologi, varför de är känsliga för åtgärder som
påverkar hydrologin t.ex. ovarsamma skogsbruksåtgärder i direkt anslutning till området, dikning i
och runt området eller vägbyggen. Detsamma gäller vattendrag och mindre vattensamlingar. I
området finns tre mindre vattendrag som alla bidrar till områdets höga biologiska mångfald. Särskilt
värdefullt är vattendraget som avvattnar St Olofs källa, (D1).
I den genomförda inventeringen har 45 naturvärdesobjekt identifierats. Två av dem har
naturvärdesklass 1, 11 av dem naturvärdesklass 2 och 32 av dem naturvärdesklass 3. Totalt besöktes 93
potentiella objekt i fält, varav 48 bedömdes ha lågt naturvärde. Samtliga naturvärdesobjekt redovisas i
kartform i bild 24 ovan. Naturvärdesobjekten har grovt delats in i följande fem kategorier: A - äng och
betesmark; B - igenväxningsmark; C - skogsmark; D - vattendrag; E - våtmark.
Bild 25 Hagmark inom utredningsområdet
De två områden som bedömts ha högsta naturvärde är artrika, hävdade äng och betesmarker (A2 och
A9). Ett av dessa objekt utgörs av ett Natura-2000 område (A2) samt är utpekat som riksintresse för
56
naturvården. Objekt som bedömts ha högt naturvärde (klass 2) utgörs framför allt av äng och
betesmark (A1, A5, A11, A12, A14, A16), men även rikkärr (E1 och E3), kalkbarrskog (C8),
gransumpskog (C17) samt näringsrik granskog (C12). De områden som har bedömts till klass 3 är
framför allt äng och betesmark, igenväxande betesmark, lövrika barrblandskogar men också mindre
kärr och vattendrag. Objekt med naturvärden förekommer främst i de centrala delarna av
utredningsområdet, men också i den sydligaste delen.
Naturinventeringen identifierade även objekt som omfattas av det generella biotopskyddet.
Biotopskyddsområden är en form av områdesskydd som kan användas för att skydda små mark- och
vattenområden (biotoper) som på grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för
hotade djur- eller växtarter. 145 biotopskyddsområden återfanns i utredningsområdet. Det var
odlingsrösen (108 st), åkerholmar (9 st), småvatten (12 st), stenmurar (16 st) samt en källa och en
björkallé, se bild 26. Objekten är framför allt belägna i utredningsområdets centrala delar samt längst i
söder. Biotopskyddsobjekten registrerades allt eftersom under inventeringsarbetet, men objekten
eftersöktes inte aktivt i hela utredningsområdet så det är troligt att det finns fler objekt.
57
Bild 26 Redovisning av objekt skyddade av generella biotopskyddet
58
Naturinventeringen beskriver även fynd av arter som är skyddade enligt Artskyddsförordningen och
arter som finns upptagna i Rödlistan. Artskyddsförordningen är en lagstiftning som innebär
fridlysning av ett antal arter och alla vilda fåglar, samt skydd av deras livsmiljöer.
Artskyddsförordningen införlivar EU:s art- och habitatdirektiv samt fågeldirektiv i svensk lagstiftning.
Rödlistan är en redovisning av arters relativa risk att dö ut från det område som rödlistan avser, i vårt
fall Sverige men ger inget automatiskt skydd för arten. Även vanliga arter kan bli rödlistade om deras
populationer befinner sig i kraftig minskning. Arter som funnits under inventeringen är bla guckusko,
spillkråka, brunkulla och fältgentiana som alla är fridlysta. Alla 45 orkidéarter i Sverige är fridlysta
samt även alla Sveriges grod- och kräldjursarter. 186 andra kärlväxter förutom de 45 orkidéarterna är
fridlysta samt flera mossor, lavarter, svamparter samt 28 arter av ryggradslösa djur.
Naturinveteringen fokuserade inte på inventering av fåglar utan noterade endast de fåglar som
observerades under fältbesöken. Tornseglare, trana, tjäder och törnskata är exempel på arter som
tidigare har observerats i området. Spillkråka samt storspov noterades vid fältbesöken. Flera av
fågelarterna har en koppling till betesmarken som finns i området. Alla vilda fåglar i Sverige är
fridlysta.
Sammantaget finns i större delen av utredningsområdet naturvärdesobjekt med påtagligt-högsta
naturvärde. Undantagna är områdets norra och östra delar, Brunflo samhälle samt ett område direkt
söder om samhället. Dessa områden saknar biotoper som inventeringen bedömt ha ett påtagligt
naturvärde eller högre. Högst koncentration av naturvärdesobjekt finns i utredningsområdets centrala
del längs byvägarna i ett brett band från sydöst till nordväst. Fördelningen av biotopskyddsområden
följer i stort samma mönster. Naturvärdesobjekt som bedömts som klass 1 eller 2 är alla särskilt viktiga
att bevara. Dessa naturvärdesobjekt utgör alla känsliga miljöer som tillsammans bildar stommen i den
höga biologiska mångfalden i området, och som riskerar att allvarligt påverkas av olika former av
ingrepp. Inom utredningsområdet finns det många, små områden med höga naturvärden som är
kopplade till det brukade kulturlandskapet, och dessa områden återfinns i de centrala delarna av
utredningsområdet.
Bild 27 Odlingsröse inom utredningsområdet
59
4.5.5.2.
Övriga naturvärden
Det finns två områden som är av riksintresse för naturvården inom utredningsområdet; de benämns
Södergård och Gusta, se bild 16 och bild 24. Båda områdena är utpekade som riksintressen utifrån sina
geologiska kvaliteter. Det rör sig om två mindre områden som återfinns i de centrala delarna av
utredningsområdet och här beskrivs de lite mer:
Gusta är ett tidigare kalkstensbrott som idag är en viktig utbildningslokal där man kan studera
kalksten, dess lagring, tidigare rörelser i berget samt fossil.
Södergård som även är ett Natura-2000 område ligger ca 2 km norr om Brunflo centrum. Vid
Södergård har man en vacker utsikt över exempelvis Brunflo kastal och Storsjön, och berggrunden
består av kalksten och jordarten är lerig morän. Den norra delen ligger som en upphöj terrass och i
slänten finns mindre och gamla stenbrott. Större delen av området består av flack fukt- och friskäng.
Artrikedomen är stor och många arter indikerar lång och obruten hävd, det växer bland annat
brunkulla, brudsporre och vildlin. Särskilda utpekade naturtyper är kalkgräsmarker med viktiga
orkidélokaler samt artrika-friska låglandsgräsmarker. Hagens norra del består av en höjd med en
gravkulle.
Norr om Gustabäcken har Skogsstyrelsen pekat ut tre små områden, se bild 24. Två av områdena är
nyckelbiotoper; en kalkbarrskog och ett rikkärr/kalkkärr och det tredje området är ett naturvärde i
form av en lövskog. En nyckelbiotop är ett område med en speciell naturtyp som har stor betydelse för
skogens flora och fauna och har förutsättningar att hysa hotade och rödlistade arter. Ett område med
naturvärde är ett område som kan komma att utvecklas till en nyckelbiotop men som ännu inte
uppfyller kraven. Dessa områden har inget formellt skydd, men är miljöer som är värda att bevara.
Vägkanterna längs delar nuvarande E14/E45 inom utredningsområdet har utpekats av Trafikverket
som en artrik vägkant. Det finns där en artrik kalkflora med fridlysta och hotade arter. Arter som
återfunnits i vägkantsmiljön är bla guckusko, kattfot och brudsporre. Skötseln av vägkanterna finns
redovisade i ett skötselprogram för att kunna bevara och utveckla naturmiljön längs vägen. Även
vägkantsmiljön längs väg 740, väg 726 och väg 739 är utpekade som artrika vägkanter.
4.5.5.3.
Vattenmiljöer
Storsjön som ligger väster om utredningsområdet tar emot avrinnande vatten från delar av
utredningsområdet. Det är Sveriges femte största sjö och är en näringsfattig sjö med klart och rent
vatten. Den kalkrika berggrunden som omger sjön ger den ett bra skydd mot försurning. Viken utanför
Brunflo benämns Brunfloviken.
Söder om utredningsområdet finns Locknesjön dit delar av utredningsområdet också avvattnas mot.
Sjön är en källsjö med ett begränsat nederbördsområde där en stor del av tillrinningen sker via
grundvatten vilket gör vattnet kalkrikt. Sjön har en unik fiskfauna med bland annat flera sikarter som
endast har hittats på någon enstaka övrig plats i Sverige. Det finns även ädelfisk som röding och öring i
sjön. Vattnet har en självrenande förmåga och ett stort siktdjup. Locknesjön är utpekat som ett Natura
2000-område enligt Art- och Habitatdirektivet och sjön är även ett riksintresse för naturvård enligt
miljöbalken kapitel 3 § 6.
Gustabäcken (D2) är ett mindre vattendrag som passerar genom utredningsområdet och mynnar ut i
Storsjön, se bild 24. Vattendraget är uträtat/utdikat i dess övre delar inom utredningsområdet,
bäckens lutning är väldigt flack i de övre delarna där vattnet rinner i jordbruksmark. Biskopsbäcken är
ett annat vattendrag som korsar E14 i den södra delen av utredningsområdet och fortsätter sedan
60
västerut och korsar E45. Båda dessa vattendrag hyser stationär öring inom delar av
utredningsområdet, men det finns flera vandringshinder i de två vattendragen vilket förhindrar
öringens vandring och spridning till hela vattendragen. Under 2014 så har det öppnats för vandring i
Gustabäcken ifrån Storsjön och vidare upp till ett vandringshinder som finns vid järnvägsövergången
inne i Brunflo. För Biskopsbäcken (D3) är det stopp vid den gamla branddammen som finns i ett
industriområde i de sydvästra delarna av utredningsområdet.
Vattenansamlingar har bildats vid tidigare aktiva kalkbrott genom uppträngande av grundvatten samt
genom ansamlingar av regnvatten. Vilka naturvärden dessa miljöer innehåller får undersökas vid en
eventuell påverkan. Det finns även ett par mindre vattendrag som rinner igenom de norra delarna av
utredningsområdet. Vid Sankt Olofs källa finns en mindre vattenansamling som nyligen restaurerats.
Sjöar och vattendrag inom utredningsområdet skyddas av strandskydd på 100 meter. Strandskyddet
regleras i miljöbalken kapitel 7, § 13-18. Det syftar till att trygga förutsättningarna för allmänhetens
friluftsliv samt att bevara goda livsvillkor på land och vatten för djur- och växtliv. I detaljplanelagda
områden kan strandskyddet vara upphävt. Inom strandskyddade områden är det enligt 7 kap 15 §
miljöbalken förbjudet att utföra åtgärder som motverkar strandskyddets syften. Enligt 7 kap 16§
miljöbalken gäller förbudet inte byggande av väg enligt en fastställd vägplan. Att förbudet inte gäller
för en vägplan innebär inte att strandskyddets syften inte behöver beaktas vid planeringen av
vägprojektet.
4.5.6.
Buller
Buller definieras som oönskat ljud och upplevelsen är i hög grad individuellt betingad. I Sverige är
uppskattningsvis 2 miljoner utsatta för trafikbuller som överstiger gällande riktvärde för god
miljökvalitet, dvs 55 dB(A) ekvivalent ljudnivå utomhus. Den största delen bullerutsatta i Sverige finns
längs det kommunala vägnätet.
Buller mäts i decibel och brukar anges som ekvivalenta eller maximala ljudnivåer. Ekvivalent ljud
anger medeljudnivån under en given tidsperiod, för trafikbuller är tidsperioden oftast ett dygn.
Maximalt ljud anger den högsta förekommande ljudnivån som uppstår när ett fordon passerar, det är
oftast den tunga trafiken som ger den högsta nivån. Den maximala ljudnivån förändras inte om
trafiken minskar eller ökar men däremot förändras antalet störningstillfällen. Ljudnivån är ett logaritmiskt begrepp, och detta innebär att vid addition av buller från två lika starka källor ökar ljudnivån
med 3 dB(A). På samma sätt ger en fördubbling/halvering av trafikmängden 3 dB(A) högre/lägre
ekvivalenta ljudnivåer.
Vägtrafikbullret alstras av olika orsaker, motor- och avgasljud dominerar vid låga hastigheter och
kontakten mellan däck och vägbana dominerar ofta vid högre hastigheter. Ljudnivån ökar med en
ökad hastighet.
Hur bullret sprids beror bland annat på marktypen, topografin, väder och vind. Hus och jordvallar
skärmar av ljudet. Hårda ytor som asfalt, betong och vatten reflekterar ljudet och spridet det vidare,
medan en mjuk yta som gräsyta eller skogsmark dämpar ljudet. Avståndet spelar också en stor roll,
och en högt belägen ljudkälla kan sprida ljudet mycket långt. Vinden är en annan faktor som påverkar
spridningen, ljudet sprids i vindriktningen och når längre i medvind.
I centrala Brunflo är nuvarande E14/E45 samt järnvägen de stora källorna gällande buller och
vibrationer. Järnvägen ligger ungefär 50 meter väster om E14/E45 och den förstärker buller- och
vibrationsstörningarna i samhället. Bullerstörningar från järnvägen är främst kopplade till den
61
maximala ljudnivån. Precis som för vägtrafik så ökar bullernivån kraftigt med hastigheten hos tågsetet,
godståg bullrar normalt mer än passagerartåg.
I dagsläget finns det inte några råd eller anvisade metoder för att väga samman buller från olika
trafikslag och därmed heller inga riktvärden för sammanvägt buller. Tågbuller är mer högfrekvent än
buller från vägtrafik och eftersom höga frekvenser dämpas snabbare under normala förhållanden är
det lättare att dämpa järnvägsbuller än vägtrafikbuller. Vid samma ljudnivå utomhus blir ljudnivån
inomhus lägre för tåg än för vägtrafik.
Bild 28 Andel tung trafik är hög på E14/E45 genom Brunflo
Inom det övriga utredningsområdet är boendemiljön ljudmässigt väldigt annorlunda med en mer
lantlig karaktär med färre störningskällor. Där är störningskällorna kopplade till kalkstensbrotten,
med buller- och vibrationsstörningar från själva brytningen men även från de tunga transporter som
förekommer till och från kalkstensbrotten.
Detta projekt har av Trafikverket bedömts utgöra väsentlig ombyggnad vilket innebär att gällande
riktvärden för trafikbuller ska tillämpas. Miljömålet God bebyggd miljö ställer krav på att platser där
människor vistas ska ha en god ljudmiljö och vara fri från betydande buller från trafiken. Målet ska
uppnås inom en generation, till år 2020. I de fall utomhusnivån inte kan reduceras till angivna värden
bör inriktningen vara att inomhusvärdena inte ska överskridas. Allmänt gäller att hänsyn ska tas till
vad som är ekonomiskt rimligt och tekniskt möjligt vid beslut om bullerreducerande åtgärder. Aktuella
riktvärdena för bostäder vid nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av trafikinfrastruktur redovisas
nedan:
• 30 dB(A) ekvivalentnivå inomhus
• 45 dB(A) maximalnivå inomhus nattetid
• 55 dB(A) ekvivalentnivå utomhus (vid fasad)
• 70 dB(A) maximalnivå vid uteplats i anslutning till bostad
62
Naturvårdsverket anser därutöver att följande värden ska eftersträvas vad gäller rekreations- och
friluftsområden:
• Rekreationsområden i tätort; 55 dB(A) ekvivalentnivå för vardagsmedeldygn
• Friluftsområden där låg ljudnivå utgör en särskild kvalitet; 40 dB(A) ekvivalentnivå för
vardagsmedeldygn.
Översiktliga bullerberäkningar har utförts för de olika vägkorridorerna samt för nollalternativet och
dagens situation, se avsnitt 3.4. Ingen hänsyn till terrängen har tagits till dessa beräkningar. I nästa
skede kommer detaljerade beräkningar att utföras i den valda korridoren.
Här redovisas beräkningsresultaten för dagens situation, se bild 29. Övriga beräkningar redovisas
under avsnitt 6.3. Cirka 80 bostadshus längs nuvarande väg har idag ljudnivåer som överskrider
riktvärdet på 55 dB(A) ekvivalent ljudnivå.
63
Bild 29 Redovisning av de ekvivalenta ljudnivåerna för dagens situation
4.5.7.
Luftföroreningar
Nuvarande E14/E45 genom Brunflo har en hög trafikbelastning med ca 10 000 fordon/dygn vilket bla
genererar utsläpp till omgivningen av växthusgaser och partiklar. I dagsläget står resor och transporter
i Östersunds kommun för 50 % av växthusgasutsläppen. Utsläppen påverkar de som bor eller rör sig i
vägens närhet samt närliggande miljöer, men utsläppen når även ett större område genom spridningen
via exempelvis luften eller genom vatten.
64
Problem med dålig luftkvalitet är av begränsad omfattning inom utredningsområdet och även inom
länet. Det som utgör det största hotet generellt är långväga transporterade föroreningar, men studier
visar att dessa utsläpp har minskat betydligt det senaste årtiondet. I Jämtland är vägtransporter,
användning av terrängfordon samt intensiv vedeldning de största källorna till problem med
luftföroreningar.
Nuvarande E14/E45 genom Brunflo är den största källan inom utredningsområdet vad gäller utsläpp
av luftföroreningar. Vägen omges dock av ett öppet landskap där möjligheten till omblandning och
utspädning av luften är god. Inom det övriga utredningsområdet är trafikmängderna inte tillräckligt
höga för att bidra till några problem med luftkvaliteten.
Enligt länsstyrelsens uppföljning av miljömålen från 2014 minskade utsläppen av växthusgaser med
24 % under åren 1990-2012. Minskning av utsläppen från transportsektorn var under åren 1990-2012
endast 11 %. Transporterna bidrog med 53 % av utsläppen under 2012. Jämtlands län har den längsta
genomsnittliga körsträckan per person och år i Sverige.
4.5.8.
Transporter med farligt gods
Farligt gods är ämnen och produkter som har så farliga egenskaper att de kan skada människor och
omgivande miljö vid ett eventuellt utsläpp. E14 och E45 är rekommenderade transportleder för
transporter av farligt gods vilket innebär att vägarna används för genomfartstrafik och att alla typer av
farligt gods kan transporteras på vägen.
I jämförelse med andra län transporteras det inte några stora mängder farligt gods inom Jämtlands
län. Majoriteten av alla transporter till länet sker via E14 från Sundsvall. Inom utredningsområdet sker
transporter av farligt gods via lastbilstransporter på E14/E45 samt via transporter på järnvägen.
Enstaka transporter kan förekomma till näringsidkare längs det övriga vägnätet men det är enbart
E14/E45 som är utpekad som transportled för farligt gods inom utredningsområdet.
4.6.
4.6.1.
Byggnadstekniska förutsättningar
Geotekniska förutsättningar
Området för den planerade förbifarten ligger i en kuperad terräng, över högsta kustlinjen och delvis
över den högsta strandlinjen för Centraljämtska Issjön. Den östra delen är mer kuperad än den västra.
Höjdnivån i utredningsområdet varierar mellan ca +330 och +430 meter över havet. De största
nivåskillnaderna på ca 100 meter finner man i de östra skogsdelarna.
Jorden i området består till övervägande del av morän. Moränen är främst siltmorän eller lermorän
och det finns även inslag av sand och grus i jordlagerföljden. På många platser finns ett tunt lager torv
överst.
Jorddjupet varierar i området och bedöms uppgå till som mest omkring 10 meter. Störst jorddjup har
uppmätts i den södra delen. Vid de centrala delarna av utredningsområdet är jordtäcket tunt, ca 1-2
meter innan berget nås, och jorddjupet ökar något norrut. Det finns ganska få synliga berghällar.
I den sydligaste delen av utredningsområdet finns ett område med isälvssediment, i geobildstolkning
bedömt som grovsediment (silt, sand, grus). Det finns flera grustäkter i närheten av Brunflo, främst
väster om samhället. Öster om de centrala delarna av Brunflo finns större område med organisk jord
som övervägande består av torv. Den organiska jorden bedöms ha en begränsad mäktighet, som
djupast ca 3 meter.
65
Den yngre (övre) berggrunden i området består främst av kalksten och lerskiffer. Det finns flera
kalkstensbrott i området. Kalkstenen är av god kvalitet och är hårdare och mer motståndskraftig mot
urlakning än den kalksten som bryts längre söderut.
De geotekniska åtgärder som kan bli aktuella i första hand är massutskiftning (urgrävning och
återfyllning) av lös organisk jord såsom torv. Återfyllning sker med grovkornig jord eller berg. Detta
görs för att skapa en väg som är i stort sett sättningsfri och har tillfredsställande stabilitet. Större
bergskärningar kan även behöva stabiliseras. Det kan till exempel göras genom att man borrar in
bultar eller sätter nät på de delar av bergväggen där det finns rasrisk.
Moränen kan användas som bankfyllnad men kan behöva bearbetas genom att man lägger dränerande
skikt vid bankens uppbyggnad. Detta kan kombineras med en liggtid som kan medföra en längre
byggtid än normalt. Jorden bedöms övervägande vara mycket tjällyftande, vilket man måste ta hänsyn
till när man dimensionerar vägens överbyggnad.
Det kommer troligen inte att kunna bli något stort uttag av berg i området då bergytan oftast finns på
minst några meters djup. Då berget till stora delar består av kalksten är det olämpligt att användas
som annat än för bankfyllnad. Material till förstärkningslager och bärlager finns därför till största
delen inte att hämta inom utredningsområdet.
Det geotekniska förhållandena (jord, berg och vatten) bedöms främst vara alternativskiljande för de
olika utredningsalternativen med avseende på att det blir ett större berguttag på alternativ grön öst
skogen, jämfört med alternativ röd och lila. Berget kan användas till vägens uppbyggnad och är
därmed en tillgång.
4.6.2.
Ledningar
Det finns många luftburna högspänningsledningar inom utredningsområdet. Ett ställverk finns i
närheten av Brunflo kyrka. Inom utredningsområdet finns ledningar och tekniska anläggningar som
ägs av följande bolag/föreningar:
• Jämtkraft – El
• Skanova – Tele
• Östersunds kommun – VA
• Lunnebygdens VA-förening
• Trafikverket – Belysning
Eventuella övriga ledningsägare som inte är registrerade i Ledningskollen och dess anläggningar
utreds vidare.
66
Ledningar och tekniska anläggningar kan komma i konflikt med vägförslaget om de ligger nära
vägförslaget. Vart det skulle kunna vara och hur det löses kommer att utredas vidare i det kommande
arbetet.
Bild 30 Luftburna ledningar inom utredningsområdet
67
5. Alternativ
5.1.
Förutsättningar för lokaliseringen
Inom utredningsområdet är tre förslag till vägkorridorer framtagna. Utöver dessa beskrivs ett
nollalternativ samt ett noll+ alternativ.
Väster om Brunflo samhälle ligger Storsjön, vilket avgränsar möjligheterna till en förbifart till
samhällets västra sida.
I de centrala delarna av utredningsområdet finns jordbruksmark som bör bevaras. Denna del är även
rik på natur- och kulturmiljövärden.
5.2.
Nollalternativ
Nollalternativet beskriver situationen som den förväntas bli om det inte byggs en förbifart för E14/E45
eller inte görs några förbättringar av befintlig väg. Detta innebär att E14/E45 fortsätter att gå genom
Brunflo tätort och inga trafiksäkerhetshöjande åtgärder utförs för trafik eller oskyddade trafikanter.
Nollalternativet innebär alltså att inga åtgärder görs utöver normalt drift och underhåll. Detta
alternativ används även som ett referensalternativ, dvs. de studerade alternativen jämförs mot
nollalternativet för att beskriva effekter och konsekvenser. Referensår för alternativet är 2050.
Till år 2050 förväntas Brunflo utvecklas som samhälle med ökad bebyggelse, ökat invånarantal och
därmed ett högre lokalt trafikarbete. I takt med att samhället utvidgas kommer högre krav att ställas
på säkra vägar och passager för trafiken, men i ännu högre grad för oskyddade trafikanter. I vilken takt
invånarantalet ökar kan till viss del påverkas av hur trafiksituationen i samhället ser ut. En stressig och
otrygg trafikmiljö kan förväntas vara negativ för boendemiljön och därmed negativ för utvecklingen av
Brunflo som boendeort.
Enligt Trafikverkets prognosverktyg beräknas trafiken öka med ca 20 % (30 % för tung trafik) för
genomfartstrafiken på E14/E45 till år 2050, se avsnitt 4.2.
Lutningen på befintlig E14/E45 genom samhället är väldigt flack medan sedan ökar lutningen när
vägen passerat korsningen med väg 605. Därifrån upp till den nybyggda delen av E14/E45 är lutningen
cirka 4 %.
5.3.
Noll+ alternativet
Alternativet noll+ beskriver situationen som den förväntas bli om det inte byggs en förbifart för
E14/E45 och det istället görs förbättringar av befintlig väg. Detta innebär att E14/E45 fortsätter att gå
genom Brunflo tätort men trafiksäkerhetshöjande åtgärder utförs för trafik och oskyddade trafikanter.
Förbättringar av befintlig väg som utförs är bl.a. en allmän översyn och sanering av anslutningar och
korsningar. Det innebär att ett antal anslutningar stängs, sammanbyggs eller omleds på olika sätt för
att minska antalet korsande rörelser och på det sättet höja trafiksäkerheten. I några fall innebär detta
att parallellvägar behöver byggas. En större korsningsåtgärd utförs vid E14/E45/Mariebyvägen där en
cirkulationsplats byggs samt en ny trafikplats vid anslutningen av väg 605 mot Ope.
I förbättringsarbetet ingår även en översyn och förbättring för oskyddade trafikanter. Det innebär att
korsningspunkter och parallellstråk ses över för att höja trafiksäkerheten.
68
E14/E45 fortsätter att vara en tvåfältsväg utan mittseparering med räcke.
5.4.
5.4.1.
Alternativsökning – bortvalda alternativ
Gustavägen
I arbetet med Val av lokalisering har under processen även studerats Gustavägen som en alternativ
koppling till en förbifart. I PM – Trafikomfördelning Brunflo konstateras att detta alternativ inte
påverkar trafikströmmarna i centrala Brunflo, varför alternativet valts bort.
5.4.2.
Korridor Skogen, alternativ gul väst
Ett av förbifartsalternativen Korridor Skogen, alternativ gul väst har i arbetet med Val av lokalisering
valts bort. Korridoren har en ogynnsam profil och vissa partier av korridoren får en lutning på 5,5 %.
Denna kraftiga lutning medför problem för den tunga trafiken vilket påverkar framkomligheten och
kapaciteten negativt. Även trafiksäkerheten påverkas negativt då risken för upphinnandeolyckor ökar.
Den gula korridoren berör även flera utpekade natur- och kulturmiljöer, se bild 31. Ett område med
naturvärdesklass 1 samt flera områden med naturvärdesklass 2 kommer att helt eller delvis behöva tas
i anspråk för vägen. Flera kända fornlämningar samt andra utpekade kulturmiljöer kommer att
påverkas negativt av den gula korridoren. Den branta lutningen leder även till ökade utsläppsmängder
samt förhöjda bullernivåer när fordonen accelererar uppför backen. Korridoren passerar även nära en
aktiv kalkstenstäkt vid Södergård. För täkten vid Grytan innebär det förlängda/utökade tillståndet att
den gula korridoren berörs av det utökade området. Sammantaget av alla dessa negativa konsekvenser
har alternativet valts bort i det fortsatta utredningsarbetet.
5.4.3.
Förlängning av ombyggnaden till Anviken/Pilgrimstad
Flera förslag har inkommit löpnade under hela processtiden.
Förslagen berör generellt en ombyggnad av en längre sträcka utanför aktuell vägplan och kan därför
inte behandlas inom ramarna för projektet. Dessa förslag väljs därför bort.
5.4.4.
Upprustning av befintlig sträckning genom Brunflo samhälle
Förslag inkomna under samrådstiden för Samrådsunderlaget samt vid öppet hus i maj och november
2015.
Förslaget är att jämföra med denna samrådshandlings Noll+ alternativ. Då detta alternativ inte är
valbart då endast förbifartsalternativen ska bedömas väljs det bort i den fortsatta processen.
5.4.5.
Olika alternativ i dalen
Flera förslag har inkommit löpnade under hela processtiden.
I denna samrådshandling har de presenterade dalalternativen tagits fram genom en noggrann analys
av de olika värden som finns i dalen. De inkomna förslagen innebär generellt konflikter med bl.a. flera
kultur- och naturvärden varför dessa alternativ väljs bort.
5.4.6.
Väster om Brunflo
Förslag inkom under öppet hus i maj 2015.
Förslaget innebär att vägen dras väster om Storsjön via Marieby och vidare över Frösön. Förslaget
berör en ombyggnad av en längre sträcka utanför aktuell vägplan och kan därför inte behandlas inom
69
ramarna för projektet. En placering väster om Storsjön innebär även att man inte på ett enkelt sätt kan
koppla Brunflo till förbifarten. Förslaget väljs därför bort.
Bild 31 Korridor Skogen, alternativ gul väst med de miljöintressen som finns
70
5.5.
Studerade alternativ i samrådshandlingen
Tre alternativ/korridorer har studerats för nysträckning av E14/E45 varav Korridor Dalen, alternativ
lila väst ingår i korridoren för riksintresset för kommunikationer (framtida vägnät). Alla alternativ
ansluter i norr 1,5 km norr om korsningen E14/E45/Väg 605. Vägkorridorerna är 100 meter breda.
• Korridor Skogen, alternativ grön öst, ritning 201T0301.
• Korridor Dalen, alternativ röd öst, ritning 202T0301.
• Korridor Dalen, alternativ lila väst, ritning 204T0301.
Samtliga alternativ har målstandard 100 km/tim med vägsektion 2+1-väg (14,0 meter), se bild 32, och
mittseparering med räcke. Delar av Korridor Skogen, alternativ grön öst utformas som 2+2-väg (16,3
meter), se bild 33, pga. behov av stigningsfält på sträckan.
Bild 32 Vägsektion 2+1
Bild 33 Vägsektion 2+2.
71
5.5.1.
Korridor Skogen, alternativ grön öst
Utredningsalternativet togs fram år 2015 i arbetet med denna samrådshandling Val av lokalisering, se
bild 34.
Korridoren är ca 8,5 km med målstandard 100 km/tim. Vägsektionen är i huvudsak 2+1-väg (14,0
meter) medan 600 m av sträckan utformas som 2+2-väg (16,3 meter) pga behov av stigningsfält med
tanke på vägens lutning och längd. Vägen separeras med mitträcke och viltstängsel sätts upp på de
delar som passerar genom skogsmark. E45 förlängs ca 1,1 km österut för att ansluta till E14 med
målstandard 80 km/tim. Vägsektionen är i huvudsak 1+1-väg (8,0 meter) vägen separeras inte med
mitträcke.
Korridoren startar i söder ca 1,5 km söder om cirkulationsplats E14/E45 för att därefter vika av åt
öster. E45 förlängs upp över berget med en max lutning på ca 3 % för att ansluta till E14 i en ny
trafikplats sektion ca km 2/100 (E14:s längdmätning). Här ansluts även väg 726 till trafikplatsen.
E14/E45 fortsätter sedan norrut öster om samhället. I sektion ca km 2/100 korsas väg 726 och i ca km
2/900 korsas väg 740 som läggs på en bro över E14/E45. Sträckningen passerar därefter öster om det
större kalkstensbrottet Södergård i ca km 5/400 medan sträckningen går rakt igenom täktområdet för
det mindre kalkstensbrottet Grytan i ca km 6/300-6/400, för att avslutningsvis ansluta till befintlig
E14/E45 vid Optand.
Totalt korsas två större väg (väg 726 och 740), elva skogsbilvägar och tre stycken
fastighetsanslutningar. Samtliga korsningar ses över och passager över/under E14/E45 ordnas. Detta
innebär att ett parallellvägssystem byggs på olika delar av sträckan för att samordna korsningspunkter
med E14/E45. Total bedöms det behöva byggas ca 4000 meter nya parallell- och sidovägar samt
7 broar. En trafikkontrollplats ska anläggas någonstans längs sträckan.
Större vattendrag och diken tas om hand genom att trummor läggs under E14/E45. På vissa delar kan
vägens profil göra att vattendragen behöver ledas om innan det är möjligt att leda det genom
vägbanken. Totalt korsas fyra diken samt de större vattendragen Biskopsbäcken (ca km 0/400) och
Gustabäcken (ca km 2/100).
En längre skärning i profilen medger ett visst uttag av jord och berg som kan användas till fyllning vid
vägbyggnationen. Profilen har dock även flera sträckor på hög bank som medför att det behöver mer
fyllning än de övriga alternativen i ny sträckning. Det förekommer områden med torv som kan behöva
grävas ur längs korridoren.
Korridoren löper till största delen genom skogsmark men ca 2,3 km korsar åkermark.
Inom korridoren finns cirka tio stycken byggnader som kan komma att behöva lösas in (helt eller
delvis) beroende på var i korridoren vägen slutligen placeras.
Utbyggnaden av förbifarten ger möjlighet till ombyggnad av befintlig vägsträcka genom Brunflo
samhälle. Vägen förses med entréer och andra utformningsåtgärder som på ett naturligt sätt motiverar
fordonstrafikanter att sänka hastigheten. Korsningspunkter och parallellstråk för oskyddade
trafikanter ses över för att höja trafiksäkerheten. Bl.a. byggs ett parallellstråk för gång- och cykeltrafik
mellan Brunflo centrum och väg 605 mot Ope. I de västra delarna utformas detta som ett separerat
stråk vid sidan om vägen. Förbättringar av hållplatser för kollektivtrafiken utförs. Hållplatser
tillgänglighetsanpassas och trafiksäkras både för bussar och oskyddade trafikanter.
72
Bild 34 Korridor Skogen, alternativ grön öst
73
5.5.2.
Korridor Dalen, alternativ röd öst
Utredningsalternativet togs fram år 2015 i arbetet med denna samrådshandling Val av lokalisering.
Delen är ca 7,9 km med målstandard 100 km/tim, vägsektion 2+1-väg (14,0 meter) och separering
med mitträcke, se bild 35. E45 förlängs ca 0,8 km österut för att ansluta till E14 med målstandard 60
km/tim. Vägsektionen är i huvudsak 1+1-väg (8,0 meter) vägen separeras inte med mitträcke.
Korridoren startar i söder ca 1,5 km söder om cirkulationsplats E14/E45 för att därefter vika av åt
öster. E45 förlängs upp över berget med en max lutning på ca 3 % för att ansluta till E14 i en ny
trafikplats i sektion ca km 1/950 (E14:s längdmätning). Här ansluts även väg 726 till trafikplatsen.
E14/E45 fortsätter sedan norrut öster om samhället. I sektion ca km 1/800 korsas väg 726, i ca km
3/850 korsas väg 730 och i ca km 4/200 korsas väg 740 som läggs på en bro över E14/E45. Det stora
kalkstensbrottet Södergård passeras i ca km 4/600 på dess västra sida medan sträckningen går rakt
igenom täktområdet för det mindre kalkstensbrottet Grytan i ca km 5/750-6/820, för att
avslutningsvis ansluta till befintlig E14/E45 vid Optand.
Totalt korsas fem större väg (bl.a. väg 726, 730 och 740), tre skogsbilvägar och tre stycken
fastighetsanslutningar. Samtliga korsningar ses över och passager över/under E14/E45 ordnas. Detta
innebär att ett parallellvägssystem byggs på olika delar av sträckan för att samordna korsningspunkter
med E14/E45. Total bedöms det behöva byggas ca 1 100 meter nya parallell- och sidovägar samt
9 broar. En trafikkontrollplats ska anläggas någonstans längs sträckan.
Större vattendrag och diken tas om hand genom att trummor läggs under E14/E45. På vissa delar kan
vägens profil göra att vattendragen behöver ledas om innan det är möjligt att leda det genom
vägbanken. Totalt korsas 16 diken samt de större vattendragen Biskopsbäcken (ca km 0/400) och
Gustabäcken (ca km 2/550).
Profilen har få större skärning för uttag av jord och berg som kan användas till fyllning vid
vägbyggnationen. Profilen går mestadels på en relativt låg bank eller i en mindre skärning. Det
förekommer områden med torv som kan behöva grävas ur längs korridoren.
Knappt hälften av korridorlängden, ca 3,5 km, korsar åkermark.
Inom korridoren finns ca elva stycken byggnader samt en handelsträdgård som kan komma att behöva
lösas in (helt eller delvis) beroende på var i korridoren vägen slutligen placeras.
Utbyggnaden av förbifarten ger möjlighet till ombyggnad av befintlig vägsträcka genom Brunflo
samhälle. Vägen förses med entréer och andra utformningsåtgärder som på ett naturligt sätt motiverar
fordonstrafikanter att sänka hastigheten. Korsningspunkter och parallellstråk för oskyddade
trafikanter ses över för att höja trafiksäkerheten. Bl.a. byggs ett parallellstråk för gång- och cykeltrafik
mellan Brunflo centrum och väg 605 mot Ope. I de västra delarna utformas detta som ett separerat
stråk vid sidan om vägen. Förbättringar av hållplatser för kollektivtrafiken utförs. Hållplatser
tillgänglighetsanpassas och trafiksäkras både för bussar och oskyddade trafikanter.
Med detta alternativ är det möjligt med en anslutningsväg från samhället till förbifarten, tex via
Kyrkvägen eller Gränsvägen. Anslutningsvägen kan enligt M4-Traffics utredning få en trafikmängd på
ca 4000 fordon/dygn. Utformningen och konsekvenserna av detta kommer att utredas mer i det
fortsatta arbetet om det röda alternativet väljs. Vägen från korsningen med väg 605 upp till den
nybyggda delen av E14/E45 kan även komma att stängas med detta alternativ.
74
Bild 35 Korridor Dalen, alternativ röd öst
75
5.5.3.
Korridor Dalen, alternativ lila väst
Utredningsalternativet togs fram år 2000 utav dåvarande Vägverket (idag Trafikverket).
Delen är ca 7,2 km med målstandard 100 km/tim, vägsektion 2+1-väg (14,0 meter) och mittseparering
med räcke. E45 förlängs ca 0,8 km österut för att ansluta till E14 med målstandard 60 km/tim.
Vägsektionen är i huvudsak 1+1-väg (8,0 meter) vägen separeras inte med mitträcke.
Korridoren startar i söder ca 1 km söder om cirkulationsplats E14/E45 för att därefter vika av åt öster.
E45 förlängs upp över berget med en max lutning på ca 3,6 % för att ansluta till E14 i en ny trafikplats i
sektion ca km 1/600 (E14:s längdmätning). Här ansluts även väg 726 till trafikplatsen, se bild 36.
E14/E45 fortsätter sedan norrut öster om samhället. I sektion ca km 1/300 korsas väg 726, i ca km
3/200 korsas väg 730 och i ca km 3/500 korsas väg 740 som läggs på en bro över E14/E45. Det stora
kalkstensbrottet Södergård passeras i ca km 4/000 på dess västra sida medan sträckningen går rakt
igenom det mindre kalkstensbrottet Grytan i ca km 4/100-4/200. Avslutningsvis ansluter
korridoralternativet till befintlig E14/E45 vid Optand.
Totalt korsas sex större väg (bl.a. väg 726, 730 och 740), fyra skogsbil-/åkervägar och tre stycken
fastighetsanslutningar. Samtliga korsningar ses över och passager över/under E14/E45 ordnas. Detta
innebär att ett parallellvägssystem byggs på olika delar av sträckan för att samordna korsningspunkter
med E14/E45. Total bedöms det behöva byggas ca 1 100 meter nya parallell- och sidovägar samt
9 broar. En trafikkontrollplats ska anläggas någonstans längs sträckan.
Större vattendrag och diken tas om hand genom att trummor läggs under E14/E45. På vissa delar kan
vägens profil göra att vattendragen behöver ledas om innan det är möjligt att leda det genom
vägbanken. Totalt korsas 21 diken samt det större vattendraget Gustabäcken (ca km 2/150).
Profilen har en relativt lång skärning för uttag av jord och berg som kan användas till fyllning vid
vägbyggnationen. Profilen går mestadels på en relativt låg bank eller i en mindre skärning. Det
förekommer områden med torv som kan behöva grävas ur längs korridoren.
Drygt hälften av korridorlängden, ca 3,9 km, korsar åkermark.
Inom korridoren finns ca 18 stycken byggnader samt en handelsträdgård som kan komma att behöva
lösas in (helt eller delvis) beroende på var i korridoren vägen slutligen placeras.
Utbyggnaden av förbifarten ger möjlighet till ombyggnad av befintlig vägsträcka genom Brunflo
samhälle. Vägen förses med entréer och andra utformningsåtgärder som på ett naturligt sätt motiverar
fordonstrafikanter att sänka hastigheten. Korsningspunkter och parallellstråk för oskyddade
trafikanter ses över för att höja trafiksäkerheten. Bl.a. byggs ett parallellstråk för gång- och cykeltrafik
mellan Brunflo centrum och väg 605 mot Ope. I de västra delarna utformas detta som ett separerat
stråk vid sidan om vägen. Förbättringar av hållplatser för kollektivtrafiken utförs. Hållplatser
tillgänglighetsanpassas och trafiksäkras både för bussar och oskyddade trafikanter.
Med detta alternativ är det möjligt med en anslutningsväg från samhället till förbifarten, tex via
Kyrkvägen eller Gränsvägen. Anslutningsvägen kan enligt M4-Traffics utredning få en trafikmängd på
ca 4000 fordon/dygn. Utformningen och konsekvenserna kommer att utredas mer i det fortsatta
arbetet om det lila alternativet väljs. Vägen från korsningen med väg 605 upp till den nybyggda delen
av E14/E45 kan även komma att stängas med detta alternativ.
76
Bild 36 Korridor Dalen, alternativ lila väst
77