Gästblogginlägg på Diakonbloggen
Integrationen sker inte över en natt
När Amerikakistorna packades på 1800-talet fick bara det mest nödvändiga plats.
Emigranterna från Ljuder, Algutsboda och Långasjö socken lämnade missväxt, hunger och
ofrihet för att söka lyckan på drömmarnas kontinent. Idag lämnar emigranterna Aleppo,
Mazar-e-Sharif och Mogadishu. Med på färden är ofta inte mer än en ryggsäck packad med
några få saker – en mobiltelefon, foton, ett ombyte kläder. Nutidens migranter flyr inte enbart
för att komma undan missväxt, de flyr för att komma undan krig. De flyr för att söka en
fristad i drömmarnas Europa på andra sidan havet. I brist på lagliga vägar betalar de
flyktingsmugglare tusentals kronor för en livsfarlig resa i ofta sjöodugliga båtar över
Medelhavet medan jag, med mitt svenska pass, kan köpa en flygbiljett för några hundralappar
som säkert och snabbt tar mig samma sträcka, från Mellanöstern eller Afrika till Europa.
Sommaren 2015 ökade antalet flyktingar som tog sig över havet till Europa. I fjol var det
drygt 160 000 människor som sökte asyl i Sverige. På många sätt öppnade människor sina
hjärtan, organisationer som Svenska kyrkan, Röda korset
och Refugees Welcome upplevde en kraftig ökning av
gåvor i form av tid och pengar. Under senhösten
förändrades mediebilden. Några debattörer talade om att vi
närmade oss en ”systemkollaps”. Om Sverige var nära en
systemkollaps – vad ska vi då kalla det som sker i Syrien?
Afghanistan? Somalia? Eller Libanon, som med en
befolkning på knappt 4,5 miljoner invånare har tagit emot
över 1 miljon syriska flyktingar? Resultatet här i Sverige
känner vi väl till; riksdagen beslutade att i praktiken stänga
Sveriges gränser. Regeringen har remitterat förslag som
skulle leda till att Sverige får en av Europas strängaste
asyllagstiftningar. Kritiken från remissinstanserna har varit
skoningslös, av såväl juridiska som av humana skäl.
Svenska kyrkan skriver i sitt remissvar: ”Vi anser att
regeringens resonemang innebär en oroande utveckling av svensk asyl- och flyktingpolitik,
där mänskliga rättigheter riskerar att urholkas. Vi är kritiska till förslaget i sin helhet.”
Flertalet av förslagen strider mot FN:s barnkonvention. I juni förväntas riksdagen fatta beslut
om en ny migrationspolitik. Tyvärr tycks det finnas en majoritet i riksdagen för en kraftig
skärpning av nuvarande lagstiftning. En skärpning som sprider sig genom Europa.
Svenska kyrkan vill ta ansvar för dagens och morgondagens Sverige. Samhället utvecklas och
förändras i mötet mellan människor, kulturer och religioner. Om detta inte sker blir
integrationen till assimilering – att den nyanlände ensidigt ska anpassa sig till hur samhället
ser ut idag. Verkligheten är mer komplex än så. Integration är en dubbelriktad process; den
förutsätter att båda parter förändras i och med de nya förutsättningarna. Naturligtvis är detta
en stor utmaning, här behöver alla goda krafter samlas för en förbättrad integration på samma
gång som vi driver opinion för en mer human migrationspolitik.
Under hösten strömmade volontärer till och Sverige kraftsamlade för att gemensamt ta emot
människor som sökte sig hit. Nu har arbetet nått en fas som kräver långsiktighet och därmed
också uthållighet. Det är då kanske inte så konstigt att gåvorna i form av tid och pengar blir
färre. Men det är kanske nu de behövs som mest. I flera församlingar bedrivs ett imponerande
arbete med stöd i asylprocessen, diakonala insatser, språkcaféer, samhällsintroduktion,
gudstjänster, undervisning om kristen tro och i vissa fall dop. Svenska kyrkan är en
betydelsefull aktör i integrationsarbetet. Det är ett viktigt arbete som fordrar stora insatser av
människor som är beredda att fortsatt ge av sin tid. Fler ideella medarbetare behövs.
Det tog många år innan svenskamerikanerna integrerades fullt ut i det nya landet. Många i den
första generationen lärde sig aldrig det nya språket, vande sig aldrig vid den nya kulturen.
Många längtade hem och några flyttade tillbaka. Fortfarande berättar många amerikaner med
stolthet att de är ”Swedish Americans” och trots att det har gått många år vårdas minnet av det
gamla landet i flera samhällen. Integration är en process som tar många år. Integration kräver
mod, långsiktighet och uthållighet. Integration kräver att gamla vanor och tankemönster
lämnas och nya prövas. Det är också så vi kan utvecklas. Det är nu arbetet börjar.
Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift
