Långseglande Morabo på 1400-talet
När numera bortgångne hembygdsforskaren Åke Söderman i Mora forskade om
lännabygdens historia, så handlade en av de mest intressanta uppgifterna han lyckades
få fram, om en man från Mora by. Det var en karl som var sjöman och som levde för
över 500 år sedan. Mattis Greursson hette seglaren och han levde alltså så långt tillbaka
som i slutet av medeltiden.
Det var utan tvekan en skeppare som var ute på riktigt långa färder med sitt lilla skepp. Hans
existens ger påtagliga bevis för att det inte bara var åkerbrukande bönder som bodde i Mora
by på den tiden.
Man kan förstås fråga sig hur hans båt kunde se ut, den farkost som Mattis använde sig av
på öppet hav? Man ska ha klart för sig att han faktiskt seglade över Östersjön i sin sjödugliga
båt. Åke Söderman trodde sig ha funnit ett trovärdigt svar på den frågan.
Vid ett av Södermans besök på Medeltidsmuseet i Stockholm fick han se en medeltida båt,
som enligt uppgift var av den båttyp som användes under 1400-talets bondeseglationer. Högst
troligt var, menade Söderman, att också Mattis Greursson använde just den typen av skuta, en
liten farkost som borde ha varit utrustad med ett sprisegel.
I Stockholms stads äldsta tänkeböcker hittade Söderman en mycket intressant uppgift.
(Tänkebok kallades alltså de protokollsböcker som fördes vid rådhusrätterna i städerna under
medeltiden och på 1500-talet.) Uppgiften handlade om just denne Mattis Greursson, en
sjöfarare från Mora by i Länna socken i Roslagen. Texten i boken är noterad som följer:
”Mattis Greursson.
Eodem die kom Mattis Greursson i Mora i Ländboo sockn fore rettin och hade
her Staffan Vlffsons breff, ludhandes, ath Peder Andersson hade bittalat honom
fore skiplego iiij (4) tunnor salth och eth anckare fore iij (3) marck penninga
fore twa resaar, annan till Righa och annan til Norrebotn, huilket for:ne her
Staffan hade ransakat på Frötwna tingh, swa ath for:ne Pedher Andersson hade
thet vtgiffuet for skiplego, som forrörth är, och ther atskylde med retto.”
Mattis hade alltså seglat både till Riga och till Norrbotten. Beställaren var Peder
Andersson, troligen en skeppsmäklare från Stockholm, som hade svårt att betala för resorna.
Därför stämde Mattis denne Peder Andersson.
Förutom tre mark i pengar (som borde motsvara ett värde av ca 1 530 SEK i dagens valuta)
måste mäklaren också ge Moraskepparen fyra tunnor salt (1 tunna = 2 spann = 56 kannor =
146,6 liter) salt samt en ankare salt (en ankare är en liten tunna = ¼ åm =15 kannor eller
39,26 liter).
Då ärendet kom upp i Stockholms rådhusrätt förevisades ett intyg från häradshövding
Staffan Ulfsson i Frötuna att skepparen fått sin betalning enligt ovan.
Vad den gode skepparen Mattis Greursson fraktade på sina två långa resor får vi tyvärr inte
veta, kanske var det järnvaror från de uppländska bruken som exporterades till Riga.
Järnhanteringen var ju tidigt en viktig sysselsättning i vårt landskap.
Resan till Norrbotten kan möjligen gällt att frakta trä till huvudstaden, skrev Söderman.
Min egen teori är, att det kunde handla om torkad fisk och då främst lax. Det var nämligen en
handelsvara som gjorde många bönder i Norrbotten ordentligt rika genom att fisken kunde
fraktas till Stockholm med omnejd och där säljas i till goda priser.
Roland Palmquist
(Tecknad bild på båt finns i Lännabygden 1992, sidan 6.)
