Käre användare! Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för

Käre användare!
Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia
(www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part.
Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.
Med vänlig hälsning
Redaktionen
HANTVERK
Grekiska stenhuggare gav
marmorn sex appeal
Ett perfekt bröst. En svällande
biceps. En klänning som smiter
åt kring kroppen – även inom
konsten jagade grekerna
den fulländade kroppen.
Grekernas statyer var så
populära att romarna
kopierade dem i tusental.
AV JESPER TAE JENSEN
Utrustade med
bara hammare,
mejsel och borr
skapade de grekiska
bildhuggarna många
av historiens mest
imponerande statyer.
BRIDGEMAN & LESSING ARCHIVE
& DORLING KINDERSLEY
58
Världens Historia 5 • 2008
Ett enda fel
och allt var förstört
STEG
1
Stenbrottet
Det krävdes stor erfarenhet och tekniskt kunnande när
stenhuggarna skulle hitta ett marmorblock till en staty.
S
LOTTE NYBO
Det kunde ta 30-40 arbetare
många veckor att hugga ut
ett lämpligt marmorblock.
I flera av de antika stenbrotten
ligger statyblock som grekerna
ratat på grund av fel i stenen.
stenhuggarna funnit ett
lämpligt block borrade
de hål hela vägen runtom
blocket och högg sedan bort
stenmassan mellan hålen.
Man högg alltså ut en djup
kanal kring stenen. Därefter
”sprängde” arbetarna loss
blocket från den omgivande
klippan genom att slå in
stora kilar i kanalen. Blocket
lastades sedan på en kärra
och drogs till bildhuggarens
verkstad.
Grekerna gav liv åt stenen
På 500 år lyckades grekerna fullända bildhuggarkonsten
och ta den till dittills okända höjder. De grekiska
statyerna delas ofta in i fyra huvudperioder.
DEN DEDALISKA STILEN
Ca 660 till 610 f.Kr.
Enligt en gammal myt hette
den förste grekiske bildhuggaren Daidalos. Han var
mest känd för att ha konstruerat en avancerad labyrint
på ön Kreta. Därifrån flydde
han senare med sin lille son
med hjälp av konstgjorda
vingar som han bundit fast på
armarna. Daidalos började så
småningom skapa statyer som
var så verkliga att man trodde
att de var levande. Därför
kallas den tidigaste grekiska
skulpturen ofta ”dedalisk”.
De dedaliska skulpturerna
som börjar dyka upp kring år
660 f.Kr. har mycket kantiga
former. Statyerna har alltid
mycket stel kroppshållning
och det är bara framsidan som
är skulpterad medan baksidan
i stort sett lämnats orörd.
Därför saknar skulpturerna
den ”kroppslighet” som de
grekiska statyerna senare blir
så berömda för.
De flesta av statyerna föreställer kvinnor och har oftast
hittats i grekiska helgedomar.
Många forskare menar därför
att statyerna föreställer gudar
och gudinnor.
Daidalos
var enligt
en grekisk
myt den
förste
skulptören.
SCANPIX/AKG-IMAGES
De dedaliska
skulpturerna
kännetecknas av
sitt ”plank-lika”
utseende.
LESSING ARCHIVE
GLLJANSEN
Bilden utelämnad
med hänsyn till
copyright
ynen av en spricka som
med blixtens hastighet
rör sig från den ena sidan
av ett marmorblock till
den andra har fått många
grekiska stenhuggare att
förtvivla. Då var nämligen
flera veckors arbete med
att hugga ut det stenblock
som skulle bli en manshög
staty omintetgjort. I många
antika marmorbrott kan man
i dag se tillhuggna block
som lämnats kvar eftersom
arbetarna har fått syn på
dolda sprickor eller för att
ett felaktigt hammarslag har
förstört stenen.
Det krävdes stor erfarenhet för att hitta helt
felfria stenblock. När
HANTVERK
STEG
Bildhuggaren delar in det råa
stenblocket i ett bestämt antal
kvadratiska fält på alla fyra sidorna
genom att dra linjer med träkol.
2
Uthuggning
Bilden utelämnad
med hänsyn till
copyright
Med hjälp av fältindelningen vet
bildhuggaren i vilka fält statyns
delar ska vara. Den första grova
uthuggningen med mejsel kan börja.
LOTTE NYBO
Till den finare utformningen
använder bildhuggaren bl.a. en
så kallad tandmejsel. Till sist tas
mejselmärkena bort med en rasp.
Egyptiska fält formade grekiska statyer
De grekiska bildhuggarna kopierade till en början de gamla egypternas metod för att vara säkra på att
statyerna fick rätt proportioner. Senare bestämde sig grekerna för att utveckla en egen unik stil.
I
början av den så kallade
arkaiska skulpturperioden
(ca 600 f.Kr.) använde de
grekiska bildhuggarna enligt
vissa teorier ett koordinatsystem med kvadratiska fält
för att få rätt placering av
t.ex. ögon, armar och ben.
Schemat som tecknades
med träkol på det råa mar-
morblocket kom ursprungligen från Egypten. Med en
fältindelning blev alla statyer
likartade. Exempelvis satt
midjan på en egyptisk mansstaty alltid på 13 fälts höjd.
Systemet underlättade även
för arbetarna i stenbrotten
som redan där kunde göra
en första grov utformning
med markeringar för t.ex. armar och ben. Då kunde man
få ner vikten på blocket så
att det blev lättare att transportera till verkstaden. Det
var särskilt fördelaktigt om
stenblocket skulle användas
till väldigt stora statyer.
Med det egyptiska fältsystemet kunde bildhuggarna
DEN ARKAISKA STILEN
EGYPTISK
GREKISK
Hos de tidiga
arkaiska
statyerna ser
man en tydlig
inspiration från
de egyptiska
statyerna.
LESSING ARCHIVE
& LESSING ARCHIVE
Ca 600 till 480 f.Kr.
Under 600-talet f.Kr. inledde
grekiska handelsresanden
ett livligt utbyte med Egypten.
Handeln var så blomstrande
att grekerna omkring år
620 f.Kr. till och med fick
faraos tillstånd att grunda en
handelskoloni i Nilens delta.
De grekiska köpmännen
beundrade egypternas imponerande statyer av farao och
berättade om vad de hade
sett när de återvände hem
till Grekland. Snart började
grekiska bildhuggare kopiera
inte variera statyernas utseende särskilt mycket. Så
småningom gick de grekiska
bildhuggarna därför över till
att först göra en modell av
statyn i lera. Sedan fördes
modellens drag över till det
råa marmorblocket via ett
sinnrikt måttsystem med
upphängda lod.
de egyptiska statyerna. I de
grekiska bildkonstnärernas
skulpturer av män, så kallade
kouros, står statyn därför
enligt egyptisk modell oftast
med det ena benet framför
det andra, med armarna
hängande längs sidorna och
med knutna händer. Den
största skillnaden är att de
grekiska mansstatyerna alltid
är nakna som en symbol
för fysisk styrka, medan de
egyptiska statyerna alltid har
höftskynken. Den kvinnliga
grekiska statyn, en så kallad
kore, står i samma position
Ibland utformades
statyernas huvuden
separat och placerades på
kroppen allra sist.
Armar och ädlare
delar sattes på sist
3
Detaljer
För att spara på marmorn höggs de mest utsatta
delarna ut separat och placerades på statyn allra sist.
D
Statyns ögon gjordes ofta
av färgat glas eller sten.
De två hålen i pannan på
statyn visar att den en
gång har burit en krigshjälm av brons eller järn.
STEG
e grekiska statyerna
var ofta uthuggna i
flera separata delar. Om
statyn till exempel hade en
utsträckt arm var denna
tillverkad separat. Om den
hade huggits ut ur samma
stenblock som resten av
statyn skulle blocket ju ha
behövt vara mycket större.
I en del fall har man
även tillverkat statyns
huvud separat. På så vis
kunde flera bildhuggare
arbeta med samma staty
samtidigt. Det finns
också exempel på att
tår, fingrar och penis
sattes på för sig. Det
hade den fördelen att
det blev enkelt att byta
ut dem om de råkade
gå sönder – vilket de
ofta gjorde. Bildhuggaren
satte fast de mindre
Med en marmortapp kunde t.ex. en underarm
fästas i en
fördjupning
i statyn.
ULLSTEIN BILD
delarna på
statyn med
hjälp av stift av
järn eller brons. För
att fästa stiftet i
marmorn kapslade man in
det i flytande bly.
Ibland fäste bildhuggaren
till exempel en arm med en
uthuggen marmortapp som
passade in i en fördjupning
i statyn. På samma sätt
försåg bildhuggarna
statyerna med smycken,
vapen och hårlockar av bly.
Många statyer hade
dessutom inlagda ögon av
sten eller färgat glas.
DORLING KINDERSLEY & ULLSTEIN BILD
som mannen men bär kläder
och håller ofta den ena armen
utsträckt framför sig.
De flesta av statyerna har
varit placerade i de grekiska
helgedomarna, andra har stått
på gravplatser. I början av
perioden gjordes alla statyer
med det så kallade arkaiska
leendet som eventuellt ska
visa att statyerna är välsignade av gudarna. Senare
försvann emellertid leendet
och ansiktsuttrycket blev mer
naturligt. Eftersom de två öarna Naxos och Paros hade den
bästa marmorn var det här de
första skulpturverkstäderna
växte fram.
I början av den arkaiska perioden var statyernas anatomi
inte alltid perfekt och statyerna var väldigt statiska. Men
snart blev bildhuggarna skickligare och lyckades t.ex. återge
mansstatyernas muskler helt
naturtroget.
DEN KLASSISKA STILEN
480 till 323 f.Kr.
Höjdpunkten i grekisk
skulptur kom under den
så kallade klassiska perioden. År 480 f.Kr. besegra-
de grekerna, med Athen i spetsen, en persisk invasionsarmé
vid ön Salamis utanför Athen.
Under striderna plundrades
Parthenonstatyerna på Akropolis
i Athen inleder den klassiska
grekiska skulptur-stilen.
BRIDGEMAN
Athen och bl.a. brändes templen på Akropolis ner. Efter
segern beslutade sig därför
athenarna för att bygga bl.a.
HANTVERK
STEG
4
Färgläggning
Statyerna skulle få
liv och färg
Bildhuggarens sista uppgift var att
färglägga statyn. Färgerna framhävde detaljer
och då syntes statyn tydligt på långt håll.
N
är mejselmärkena på
den färdiga statyn slipats bort med en grov rasp,
polerade bildhuggaren
statyn med ett milt slipmedel. Det bestod av
krossad pimpsten eller
smärgel. Den blanka, sofistikerade stenytan var dock
inte något som grekerna
strävade efter. De ville
ha liv och färger – ju mer
iögonfallande, desto bättre.
Därför målades de allra
flesta grekiska statyer
– helt eller delvis. Och man
använde palettens alla
färger: vitt, blått, grönt, rött,
gult, svart osv. Med starka
färger kunde bildhuggaren
framhäva läppar, hår,
ögon och kläder. Det sista
bildhuggaren gjorde var att
utföra en ”ganosis” på den
Den
klassiska
statyn av
Afrodite från
Knidos blev
vida berömd
– det var första gången en
kvinna avbildades helt
naken.
LESSING ARCHIVE
STATYN SOM MAN
FANN DEN
färglagda statyn.
”Ganosis” var det
grekiska
ordet för
efterbehandling
av statyn med
en blandning av
vax och olivolja
som smordes
på statyn. Därefter värmde
De flesta av de greman upp vaxkiska statyerna var
blandningen
ursprungligen helt
eller delvis målade
med träkol och
i starka färger.
gned in den i
MÜNCHEN GLYPTOTHEK
stenen. Behandlingen skyddade
marmorn och
gav färgerna en kraftig
glans. Efter ett års hårt
arbete var nu statyn
äntligen klar att levereras
STATYN SOM DEN
till köparen.
URSPRUNGLIGEN SÅG UT
Bilden utelämnad
med hänsyn till
copyright
Samtidigt experimenterade
bildhuggarna som aldrig förr
med skulpturernas rörelser
och anatomiska återgivning.
Bildhuggarnas arbete på
Akropolis värderades högt.
Räkenskaper från bygget
visar att bildhuggarna
hade en årsinkomst på
16.392 drachmer – ett
astronomiskt belopp när
en normal årslön låg på ca
1.400 drachmer.
Det var under den klassiska
perioden som många av de
grekiska bildhuggarna blev
berömda långt utanför landets
gränser. En av de mest berömda var bildhuggaren Praxiteles
som främst är känd för sin
Under hellenismen blev
erotiska
skulpturer
väldigt
populära.
BRIDGEMAN
templet Parthenon på Akropolis. Alla samtidens främsta
bildhuggare drog sig dit. Den
berömde bildhuggaren Fidias
kom att stå för planeringen av
skulpturerna på Parthenons
båda gavlar. Utsmyckningarna
på det stora templet blev kännetecknande för den klassiska
grekiska skulpturen.
Parthenons gavelskulpturer, som föreställer grekiska
gudar, är framför allt berömda
för gudinnornas klädedräkter
som med sina många veck faller tätt kring kroppen och antyder de dolda kroppsformerna.
BRIDGEMAN
Romarna älskade grekisk skulptur
De vackra grekiska statyerna imponerade på romarna. Rika romare lät därför
kopiera hundratals av de mest berömda statyerna till sina egna trädgårdar.
N
originalskulpturerna. Man
kopierade ofta med hjälp
av lod, som när de grekiska
bildhuggarna förde över
punkter från sin lermodell
till marmorblocket. Man hissade upp loden över originalstatyn och lät dem
vidröra statyns yttersta punkter – t.ex.
näsa och tinningar.
Därefter hängdes
loden upp över det
marmorblock som
skulle bli kopian. Sedan kunde kopisten
hugga sig in i blocket
tills loden hängde
rakt. Flera punkter fördes
över på detta vis. Den sista
finkopieringen gjordes med
ögonmått. I dag är de flesta
av de berömda grekiska
bildhuggarnas statyer därför
romerska kopior.
För romarna var det en
statussymbol att ha grekiska
statyer i trädgården.
BRIDGEMAN
är den romerske fältherren Mummius år 146
f.Kr. plundrade den grekiska
staden Korinth lät han segla
hem hela skeppslaster med
grekiska statyer till Rom.
Fältherren menade att statyerna kunde säljas men
personligen struntade han
fullständigt i statyernas
konstnärliga värde. Han lär
t.ex. ha sagt till sina män att
om mästerverken skadades
under transporten fick soldaterna själva ge sig ut och
stjäla nya.
Men så småningom började romarna få upp ögonen för skönheten hos de
klassiska, grekiska statyerna och varje romare med
självaktning hade grekiska
statyer i trädgården. Statyerna blev så populära att
efterfrågan snart var mycket
större än utbudet. Därför
anlitade romarna bildhuggare som skulle kopiera
RAM FÖR LOD
AVSTÅNDSMÅTT
LOD
ORIGINALSTATY
KOPIA AV STATY
Med hjälp av lod kunde bildhuggare med stor
exakthet kopiera de grekiska originalstatyerna.
SCANPIX/AKG-IMAGES
staty av kärleksgudinnan Afrodite. Statyn stod på ön Knidos
och blev ett populärt turistmål.
Det var nämligen första gången som en konstnär hade vågat avbilda en kvinna helt naken. Till sist blev de tusentals
turister som ständigt vidrörde
statyn för mycket och Afrodite
hägnades in.
HELLENISMEN
323 till 31 f.Kr.
När Alexander den store år
323 f.Kr. dog i staden Babylon
i nuvarande Irak lämnade han
efter sig ett grekisktalande
Hellenismen blev bl.a. känd
för statyernas intensiva
känslor och dramatik.
imperium. Riket, som sträckte
sig från Grekland till Turkiet
och Iran och vidare till Egypten, delades efter Alexanders
död mellan hans makedonska
generaler.
De nya makedonskstyrda
monarkierna var enormt rika
och lockade därför bildhuggare från när och fjärran. Bildhuggarna behärskade nu alla
tekniker för att återge anatomi, rörelser och känslouttryck i
skulpturerna. För konstnärerna
gällde det därför bara att överträffa sina föregångare.
En del konstnärer började
göra statyer av till exempel
den fattige fiskaren eller den
försupna kvinnan på gatan.
Andra gjorde skulpturgrupper som gestaltade berömda
grekiska myter – ofta med
en ny intensitet i statyernas
ansiktsuttryck och kroppsrörelser. Åter andra bildhuggare
experimenterade med erotiska
skulpturer som gärna fick vara
förargelseväckande. Statyerna
köptes upp av kungar eller rika
greker i storstäderna.
Efter knappt 300 år förändrades emellertid maktbalansen i rikena kring Medelhavet och år 31 f.Kr. erövrade
den nya stormakten, Rom, det
sista hellenistiska riket, Egypten. Den grekiska skulpturens
tid var förbi.
Världens Historia 5 • 2008
63