Lärdomsprov
BROMARF-TENALA
FISKEOMRÅDES NYTTJANDEOCH VÅRDPLAN
Kivistö Lillemor, Ylönen Camilla
Utbildningsprogram för fiskeri och miljö
2005
ÅBO
SAMMANDRAG
YRKESHÖGSKOLA
Utbildningsprogram för fiskeri och miljö
Kivistö Lillemor och Ylönen Camilla
Bromarf-Tenala fiskeområdes nyttjande- och vårdplan
Handledare: Arto Huhta,
Raisa Kääriä och Gabriella
Lindholm
Maj 2005
Sidoantal
47+9
Bromarf-Tenala fiskeområde är beläget i Ekenäs kommun i västra Nyland.
Områdets totala vattenareal är 19 700 hektar, varav ca 17 800 ha på havsområdet
och ca 1 900 ha insjöar. Vattenägoförhållandena är mycket splittrade och
majoriteten av både de samfällda och skiftade vattenområdena är små. Den
övervägande delen ägs av privatpersoner.
Fiskeområdet har ett uppskattat fisketryck på drygt 3 % år 2001. Yrkesfisket som
idkas är s.k. skärgårdsfiske.
Fiskeområdet har ett rätt välfungerande utplanteringssystem och man har redan
tidigare gått in för vissa maskstorlekar inom nätfisket.
Planen innehåller en utredningdel och en nyttjande- och vårddel.
I planen ges allmänna råd för ordnandet av fiske. De viktigaste råden är följande:
• rekommendationer av minimått och knutavstånd
• rekommendationer av utplanteringsarter och kvalitetskriterier för
utplanteringsfisk
• effektiverad fiskeövervakning
• delägarlagens samarbete bör utvecklas
Nyckelord: fiskeområde, Bromarf-Tenala, nyttjande- och vårdplan
Förvaringsplats: Åbo yrkeshögskolas bibliotek
TURKU POLYTECHNIC
ABSTRACT
Degree program of fisheries
Kivistö Lillemor and Ylönen Camilla
Management and utilization plan for Bromaf-Tenala fishing area
Instructor(s): Arto Huhta,
Raisa Kääriä, Gabriella
Lindholm
May 2005
Total number of pages
47+9
Bromarf-Tenala fishing area is located in Ekenäs municipality in western Nyland.
The area covers 19 700 hectares of water which about 17 800 hectares is water and
the reaming 1 900 hectares are lakes. The ownership of the waters is very scattered
and the majority is collective owned or private water areas.
The fishing area had an estimated fishing pressure of about 3 % year 2001.
Professional fishing that is taken place in the area is so called archipelagic fishing.
Bromarf-Tenala fishing area has a setting plan for fish settings that is working well
and they are using regulated sizes of mesh for net fishing.
The plan consists of a investigation part and a management and utilisation plan.
The most important guide lines are as follows:
• Recommendation for minimisize of fish and distance between knots in net
fishing.
• Recommendation of species for setting fish and quality criterions for setting
fish.
• A more effective fishing control.
• The cooperation of the small fishery associations should be developed.
Keywords: Fishing area, fishery association, Bromarf, Tenala
Deposit at: Library of Turku polytechnic
1 FÖRORD ............................................................................................... 6
2 GRUNDDEL ........................................................................................... 7
2.1 Vad är ett fiskeområde?........................................................................................7
2.2 Vad gör ett fiskeområde? .....................................................................................7
2.3 Fiskeområdets placering, storlek och vattenägare................................................7
2.4 Allmän beskrivning av området ...........................................................................8
2.4.1 Gennarbyviken ..............................................................................................8
2.4.2 Havsområdena...............................................................................................9
2.4.4 Markområdena .............................................................................................9
2.4.5 Farleder, båttrafik, fiske- och småbåtshamnar ............................................10
2.4.6 Rekreationsområden....................................................................................10
2.4.7 Skyddsområden ...........................................................................................11
2.5 Vattenkvaliteten .................................................................................................11
2.6 Inom området verkande fiske- och miljöorganisationer ....................................13
2.6.1 Bromarf fiskargille ......................................................................................13
2.6.2 Nylands fiskarförbund.................................................................................14
2.6.3 Krogars vattenskyddsförening.....................................................................14
2.7 Yrkesfiske...........................................................................................................14
2.8 Fiskodlingar........................................................................................................15
2.9 Fritidsfiske och fisketurism................................................................................16
2.9.1 Gammelgädda-projektet ..............................................................................18
2.10 Fiskbestånden ...................................................................................................19
2.10.1 Gös ............................................................................................................19
2.10.2 Abborre......................................................................................................19
2.10.3 Sik..............................................................................................................20
2.10.4 Gädda ........................................................................................................20
2.10.5 Strömming.................................................................................................20
2.10.6 Lax.............................................................................................................21
2.10.7 Havsöring ..................................................................................................21
2.10.8 Mört, braxen, björkna................................................................................21
2.11 Utplanteringar...................................................................................................22
2.12 Olika bestämmelser som påverkar fisket .........................................................22
2.13 Dagens fiskeövervakning .................................................................................22
2.14 Annat som påverkar fisket................................................................................23
2.14.1 Sälen ..........................................................................................................23
2.14.2 Storskarven................................................................................................24
2.15 Pågående undersökningar/utredningar/uppföljningar inom området...............24
2.15.1 Grunda havsvikar som fiskarnas lekområden. ..........................................24
3 FISKEOMRÅDENAS MÅL................................................................. 25
3.1 Mångsidigt fiske och nyttjande av vattenområden.............................................25
3.2 Försiktighetsprincipen/underfiske......................................................................26
3.3 Skydd av viktiga lek- och yngelområden...........................................................26
3.4 Skydd av vattenkvaliteten och livsmiljöer .........................................................27
3.5 Samarbete ...........................................................................................................27
4 ÅTGÄRDER.......................................................................................... 28
4.1 Samarbete ...........................................................................................................28
4.2 Information.........................................................................................................28
4.2.1 Vattenägarinfo.............................................................................................29
4.3 Utplanteringar.....................................................................................................29
4.4 Bestämmelser om fiske ......................................................................................31
4.4.1 Områdets egna bestämmelser......................................................................31
4.5 Andra fiskevårdsåtgärder ...................................................................................33
4.6 Fiskeövervakning ...............................................................................................33
4.7 Delägarlag- Sammanslagning av små områden .................................................34
4.8 Övriga åtgärder...................................................................................................35
4.8.1 Utmärkning av fiskeredskap och övervakning............................................35
4.8.2 Vattenområden för yrkesfiske bör försäkras ...............................................35
4.8.3
Fisketillstånd ........................................................................................35
5 FINANSIERING ................................................................................... 36
6 UPPFÖLJNING..................................................................................... 39
7 KONTAKTUPPGIFTER....................................................................... 40
KÄLLOR
BILAGOR
BILAGA 1: PARAGRAFER
BILAGA 2: UTPLANTERINGAR ÅREN 1995-2003 INOM BROMARF-TENALA
FISKEOMRÅDE
BILAGA 3: KVALITETSKRITERIER
KARTBILAGOR
1. BROMARF-TENALAFISKEOMRÅDES GRÄNSER
2. REKREATIONS- OCH SKYDDSOMRÅDEN.
FIGURER
1. Fördelning av vattendragens fosforbelastning 1995 belastningsektorvis.
2. Fördelning av vattendragens kvävebelastning 1995 belastningsektorvis.
3. Yrkesfiskefångsten i Nyland
4. Verksamhetsbidrag 1994-2003
5. Fiskekortsmedel 1994-2003.
6. Vattenägarersättningar 1997-2002.
7. Arealgräns (ha) då ersättningen överstiger 200 mk/30 €
TABELLER
1. Bromarf-Tenala fiskeområde i siffror.
6
1 FÖRORD
Enligt lagen om fiske skall fiskeområdena göra upp en nyttjande- och vårdplan, som innehåller
en utredning över fiskbeståndens tillstånd och allmänna riktlinjer för ordnandet av fiske och
fiskevattenvård. I vattenrättsliga projekt skall man ta i beaktande fiskeområdets nyttjande- och
vårdplan i tillräcklig mån. Man kan jämföra en nyttjande- och vårdplans rättsliga påverkan med
region- och generalplanering.
Bromarf-Tenala fiskeområdes första nyttjande- och vårdplan uppgjordes 1993 av Tom Abbors
och planen godkändes vid områdets stämma 1993.
Arbetet med att komplettera och uppdatera nyttjande- och vårdplanen påbörjades sommaren
2004 av vuxenstuderandena Camilla Ylönen och Lillemor Kivistö vid Åbo Yrkeshögskolas linje
för komplettering av iktyonomexamen till yrkeshögskoleexamen. I arbetet har vi använt oss av
nya publikationer från bl.a. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Västra Nylands vatten och miljö
rf samt Nylands Förbund samt sådana nya uppgifter som finns att tillgå utan en skriftlig
fiskeriförfrågan.
Fiskeområdets styrelse har hösten 2005 vissa små ändringar och kompletteringar i planen.
7
2 GRUNDDEL
2.1 Vad är ett fiskeområde?
Fiskeområdena är lagstadgade samarbetsorgan, vars medlemmar är samfälligheterna i det
gemensamma vattenområdet, vattenområdets ägare samt yrkes- och fritidsfiskarnas föreningar
(LoF § 71). Till fiskeområdet kan höra en kommuns eller flera kommuners vattenområden, vilka
bildar ett fiskeriekonomiskt enhetligt område. Fiskeområdets mål är att effektivera vattnens
fiskeriekonomiska utnyttjande på sitt verksamhetsområde.
Fiskeområdena har en viss
myndighetsfunktion. I Finland finns ca 225 fiskeområden.
Enligt 1 § i lagen om fiske skall vid bedrivande av fiske största möjliga produktivitet hos
vattenområdena eftersträvas. För att nå dessa mål bör fiskeområdet göra en nyttjande- och
vårdplan, som innehåller en utredning över fiskbeståndens läge samt allmänna riktlinjer för
ordnandet av fiske och fiskevattenvård. Några paragrafer som ligger som grund för uppgörande
av en nyttjande- och vårdplan finns uppräknade i BILAGA 1: Paragrafer.
2.2 Vad gör ett fiskeområde?
Fiskeområdets offentligrättsliga uppgifter baserar sig på lagen om fiske. Fiskeområdet har rätt att
göra beslut om bl.a. begränsningar gällande fiske och fiskeredskap för att säkerställa ett
bestående fiskebestånd. Fiskeområdet besluter också om grunderna för utdelningen av statens
fiskevårds- och spinnfiskeavgifter till vattenägarna. Fiskeområdet övervakar fisket och
fiskerinäringens allmänna intressen.
2.3 Fiskeområdets placering, storlek och vattenägare
Bromarf-Tenala fiskeområde är beläget i Ekenäs kommun i västra Nyland. Området består i
huvudsak av den yttre skärgårdszonen på Bolaxsfjärden samt Porsö-Bredsundsfjärden och av
långsträckta åsar inramade havsvikar, av vilka den viktigaste är Lindöviken och Hölklötfjärden.
Dessutom hör sötvattenbassängen Gennarbyviken och några insjöar till fiskeområdet. Områdets
8
totala vatten areal är ca 19 700 hektar, fördelat på havsområdet ca 17 800 ha och insjöar ca 1 900
ha. Se kartbilaga 1.
Vattenägoförhållandena är mycket splittrade och majoriteten av både de samfällda och skiftade
vattenområdena är små. Totalt finns ca 750 fastigheter på vattenområdet, varav ca 535 är
skiftade och endast ca 90 är över 50 ha. Vattenområdena ägs till en del av lokala privatpersoner,
men många av ägarna kommer från huvudstadsområdet (Esbo, Helsingfors, Vanda) .
En digitaluppdatering av vattenägarregistret inom fiskeområdet har tagits i bruk på hösten 2005.
2.4 Allmän beskrivning av området
2.4.1 Gennarbyviken
Gennarbyviken är en havsvik som avskiljdes från havet vid Stagsund 1957 för att säkerställa
färskvattentillgången för det då under planering varande järnverket i Koverhar. Idag fungerar
Gennarbyviken förutom som en sötvattenbassäng för Fundia Koverhars ändamål även som
reservoarvattenkälla för i första hand Hangö stad. (Holmberg 2000.) Efter avstängningen
grundades Gennarbyvikens fiskevårdsförening 1971 för att tillvarata vattenägarnas intressen, då
inga åtgärder dessförinnan vidtagits för att åstadkomma en kartläggning av förändringarna och
ålägga intressenterna kompenserande åtgärder i Gennarbyviken (Abbors 1993).
Viken är 16 km lång och dess totala areal 10,5 km2. Gennarbyvikens tillrinningsområde är 120
km2 stort. Den uppskattade tillrinningen är ca 1 m3/s, vilket medför att tillrinningsområdet har en
tämligen liten betydelse för Gennarbyviken. (Holmberg 2000.)
De viktigaste fiskarterna är gädda och abborre. Dessutom fiske efter sik och gös som ökat under
de senaste åren.
För Gennarbyviken finns en egen fiskevårdsplan för perioden 2000 – 2005 gjord av Ralf
Holmberg på Västra Nylands vatten och miljö rf.
9
2.4.2 Havsområdena
Havsområdena består av yttre skärgård, öppna fjärdar med exponerade holmar och stränder, inre
skärgård samt långsmala skyddade havsvikar, vilka har en tämligen smal vassbevuxen strandzon.
Däremot saknas rinnande vattendrag där fisk kan stiga i nämnvärd omfattning. Havsområdena är
mycket varierande. (Abbors 1993.)
2.4.3 Insjöarna
Insjöarna i området ligger geografiskt inom Salpaussälkä-ändmoränernas geomorfologiska
område och sjöarna är på grund av detta rätt karga och näringsfattiga. Sjöarna är till arealen rätt
små. De ligger sällan i omedelbar närhet till åkrar, vilket gör dem ställvis brunt humusfärgade.
Detta är en orsak till att stränderna vid insjöarna är rätt glest bebyggda. (Abbors 1993.)
2.4.4 Markområdena
Markområdena omfattar sammanlagt 443 km2. Tätortsarealen är 4,4 km2, vilket motsvarar 1 %
av totalarealen. Jordbrukslägenheterna (246 st. enligt uppgifter från 1992) har en sammanlagd
åkerareal på 55km2. Den sammanlagda skogsarealen är mer än två gånger större än åkerarealen
varför skogsbruket kan sägas dominera primärproduktionsstrukturen. (Abbors 1993.)
Området är glesbebyggt. Antalet invånare inom fiskeområdet är drygt 2600 personer.
Antalet fritidsbostäder har ökat kraftigt under de senaste åren. 1980 var antalet fritidsbostäder
1120 och 1989 drygt 1500.
Den fasta bebyggelsen i skärgården är delvis rätt gammal, men också nya byggnader har uppförts
under de senaste årtiondena. Den äldre bebyggelsen, som ofta övergått i fritidsbruk, ligger ofta
nära stranden med utsikt över havet på platser som är skyddade från väder och vind.
Tätortsbebyggelsen är koncentrerad till Tenala kyrkby.
Den största delen av fritidsbebyggelsen inom området utgörs av bebyggelse med tillgång till
bilväg. Bebyggelsen är litet mer koncentrerad i byarna Vättlax, Bredvik och Kvigos. I
skärgården är med undantag av Porsö är bebyggelsen ganska gles, beroende på
10
båtförbindelsekrav och brist på småbåtshamnar. Fritidsbebyggelse typ semesterbyar finns på ett
par platser inom området.
2.4.5 Farleder, båttrafik, fiske- och småbåtshamnar
Inom området finns en farled som går över Bredsundsfjärden upp genom gloppet till Bromarf
kyrkby samt farleden i nord-syd riktning på Bolaxfjärden, som går upp till Strömma kanal.
Sedan går en farled till Pettu via Korsuddarna. En farled leder från Ekholms fjärden till Tenala
kyrkoby. Båttrafiken i området består till största delen av transporter till och från
fritidsbostäderna på öarna samt till och från fiskeplatserna. Största delen av båtturismen går förbi
området på grund av bristen på småbåtshamnar. Inom området finns 3 småbåtshamnar, i
Skataudden, i Bromarf och i Tenala. Småbåtshamnen i Tenala är inte avseddd för gäster.
Egentliga fiskehamnar finns inte inom området. Den statliga pontonbryggan på Skataudden får
användas för lossning och lastning av yrkesfiskare. Privata fiskehamnar finns i huvudsak i Padva
och Vättlax.
Sedan den första nyttjande- och vårdplanen 1993 skrevs, har fiskeområdets gränser ändrats så att
Predium småbåtshamn vid Järnö inte längre hör till Bromarf-Tenala fiskeområde. Det finns det
ca 200 platser vid mindre privata bryggor.
2.4.6 Rekreationsområden
Inom Bromarf-Tenala fiskeområde finns några områden som är reserverade för rekreation och
friluftsliv enligt Västra Nylands landskapsplan. Enligt landskapsplanen finns ett större område
reserverat för rekreation i närheten av Ovanmalm träsk. I Vättlax Sandviken finns ett 22 ha stort
område som hör till Föreningen Nylands friluftsområden och som har fungerande service. Därtill
äger Helsingfors stad en stor del av Prästön norr om Hangö udd, ön ligger vid gränsen till
Bromarf-Tenala fiskeområde och öppen för rekreation för Helsingforsbor. (Se kartbilaga 2). Det
finns även simstränder i Nitlax, Orvlax, Vikstranden, Furutorp och Padva.
11
2.4.7 Skyddsområden
Det finns flera naturskyddsområden och Natura 2000-områden inom fiskeområdets gränser.
Syftet med Natura 2000- nätverket är att värna om naturens mångfald inom Europeiska Unionen.
Dels är det värdefulla naturtyper man valt att skydda, dels hotade arter av växter och djur. I
naturvårdslagen (1096/1996) nämns nio hotade naturtyper, som på grund av sina naturvärden är
viktiga livsmiljöer och därför bör skyddas. Man kan inrätta privata naturskyddsområden i kraft
av naturvårdslagen.
Området Tapelsåsen-Lindöviken-Heimlax består av sju skilda delområden, som representerar tre
typers områden. På Knopön, Framnäs och Flatholmens områden finns hemiboreliska
ädelträdsskogar och lundar. Tapelsåsen och Sattala malms åsar har representativa
fornstrandsmarker. Den tredje gruppen består av Lindöviken och Heimlax fågelvattensområden.
Även Bölsviken-Bredviken området är både natura- och fågelvattenområde. Dessutom finns
några mindre privata skyddsområden inom fiskeområdet varav de flesta är skyddade enligt
fågeldirektivet eller naturskyddslagen. (Se kartbilaga 2).
2.5 Vattenkvaliteten
De nyländska vattendragen belastas mest med näringsämnen förorsakade av diffus belastning
från jordbruket och avloppsvatten från samhällen, industri och glesbebyggelse. I figurerna 1 och
2 har man framställt hur den totala belastningen av fosfor och kväve i vattendragen fördelas
mellan olika belastningssektorer. Övergödningen syns i vattendragen bl.a. i att algblomningarna
har blivit mer allmänna, vattnet har blivit grumligt, stränderna och fiskeredskapen har blivit
slemmiga, växtligheten vid stränderna och i vattnet har ökat, de mera krävande fiskarterna har
försvunnit och karpfiskarna har ökat (Nylands landsbygds- och skärgårdsprogram, 2001).
Eutrofieringen av Finska viken har fortgått och blomningarna av blågrönalger har ökat trots att
belastningen på Finska viken minskat. En orsak till detta är den fosforbelastning som frigjorts
från bottensedimenten i och med de försämrade syreförhållandena.
12
Atmosfäriskt nedfall
1%
Naturlig urlakning
15 %
Industri
1%
Samhälle
10 %
Skogsbruk
1%
Gles bebyggelse
4%
Åkerodling
65 %
Boskapsskötsel
3%
Figur 1: Fördelning av vattendragens fosforbelastning 1995 belastnngssektorvis. (Källa:
Uudenmaan ympäristön tila, Nylands miljöcentral 1995).
Atmosfäriskt nedfall
3%
Naturlig urlakning
20 %
Åkerodling
36 %
Industri
2%
Boskapsskötsel
3%
Gles bebyggelse
1%
Samhälle
34 %
Skogsbruk 1%
Figur 2: Fördelning av vattendragens kvävebelastning 1995 belastningssektorvis. (Källa:
Uudenmaan ympäristön tila, Nylands miljöcentral 1995)
Vattenkvaliteten i området påverkas av en betydande punktbelastning norr om Hangö udd i
Bengtsårsområdet ( Visko Oy, Sandö gård) och av Oy Forcit Ab söder om Bengtsårområdet.
Bengtsårområdet har årligen återkommande syreproblem. Under sommaren tar syret slut eller
minskar kraftigt i områdets djupare delar. Detta syns i bottenfaunan, som är klart rubbad och
13
fåtalig i områdets djupare delar. Dessutom leder syreproblemen till att närsalter, som är bundna
till bottensedimenten börjar frigöras till vattnet och på det sättet höjs djupvattnets närsalter med
flere tiotal gånger. Denna inre eutrofiering ökar vattendragsbelastningen. Kvävebelastningen i
området har med undantag av de senaste åren minskat klart och den är idag endast en bråkdel av
vad den var då fabriken inledde sin verksamhet. Även i vattendraget kan man märka en lätt
minskning av kvävehalterna jämfört med situationen på 1980-talet. I fosforbelastningen har det
inte skett några stora förändringar under 1990-talet. (Holmberg & Jokinen 2004.)
Tenalaviken, som består av Gretarbyviken, Hölklötfjärden, Lunkbölefjärden och Moderviken, är
ett halvisolerat havsområde, med ett smalt och tämligen grunt sund som enda förbindelse med
det utanförliggande havet. Vattendragsbelastningen från Tenala reningsverk upphörde på
senhösten 1997 då reningsverket stängdes och områdets avloppsvatten började ledas till Ekenäs.
I den mottagande Tenalaviken har den direkta inverkan från avloppsvattenbelastningen kunnat
märkas som något förhöjda ammoniumkväve- och bakteriehalter i det ytnära vattnet. Vikens
största problem är det försämrade syreläget under sensommaren. Detta har medfört en inre
belastning av det redan från tidigare belastade havsområdet. Man tror inte att någon snabb
förändring beträffande syresituationen är att vänta trots att områdets punktbelastning upphört.
Den diffusa belastningen från ovanliggande jordbruksmarker i kombination med gångna års
belastning räcker förmodligen till, att upprätthålla den uppkomna situationen ännu under en lång
tid. ( Holmberg 2000.)
Därtill påverkas vattenkvaliteten av diffus belastning från i första hand jordbruket. På den
allmänna situationen inverkar även allmänsituationen i Finska viken och Östersjöns norra del.
Salthalten är 2-3 ‰. Vattenkvaliteten i Gennarbyviken är tillfredsställande.
2.6 Inom området verkande fiske- och miljöorganisationer
2.6.1 Bromarf fiskargille
Yrkes- och binäringsfiskare är i regel anslutna till det lokala fiskargillet som är i sin tur är
ansluten till den regionala rådgivningsorganisationen Nylands fiskarförbund. Inom BromarfTenala fiskeområde är Bromarf fiskargille verksamt. Bromarf fiskargille grundades på 1940-talet
och har ca 40 medlemmar. En småskalig verksamhet bedrivs i form av ordnande av en
”gillesfest”.
14
2.6.2 Nylands fiskarförbund
Nylands Fiskarförbund r.f. (grundat 1907) utgör en sammanslutning av fiskargillen, delägarlag
och fiskeområden i landskapen Nyland och östra Nylands kustområden. Fiskarförbundets egen
målsättning och de av ministeriet givna resultatmålen definierar riktlinjerna för förbundets
verksamhet. Förbundet strävar till att allmänt främja och utveckla fiskerinäringen inom sitt
verksamhetsområde så att yrkesfiskets ställning tryggas utöver språkgränserna, att konsumtionen
av inhemsk fisk ökar, att fiskbestånden utnyttjas rationellt samt för att förbättra på fiskevattnens
produktionsförmåga. Förbundet arbetar med frågor i anknytning till näringsmässigt fiske,
fiskerätt, fiskevård, rådgivning och information.
(http://www.saunalahti.fi/~nyfisk/nyfisk_verksam.htm, [luettu 24.1.2005].)
2.6.3 Krogars vattenskyddsförening
Krogars vattenskyddsförening rf grundades 1969. Föreningen har koncentrerat sig på att skydda
havsnaturen och att få övergödningen att avta i vattnen norr om Hangö udd. Idag är även skyddet
av grundvattnet, luftskyddet och bullerbekämpningen aktuella i föreningens verksamhet.
Föreningen har varit en av de drivande krafterna bakom planerna på att bygga
avloppsvattenledningar från bl.a. Visko till reningsverket i Stormossen i Hangö.
(http://www.krogars.org/svenska/etus-sv.html, [luettu 24.1.2005].)
2.7 Yrkesfiske
Vid ordnande av fiske bör yrkesfiskarnas behov alltid beaktas inom fiskeområdet. Inom
Bromarf-Tenala fiskeområde idkas ett så kallat skärgårdsfiske. På området finns det ca 10 st
yrkesfiskare som bedriver skärgårdsfiske (muntlig information: K-J Lindqvist 10.10.2004).
Nät och skötar är de viktigaste redskapen och fångsten består till största del av gös, sik, flundra,
abborre och strömming. Inom området bedrivs inget trålfiske för tillfället, men inom området
finns vattenområden som lämpar sig för trålfiske.
15
Gösfångsterna har ökat och orsaken är den goda årsklassen 1997. En nedgång i gösfångsterna är
att vänta, men en uppgång är sannolik då årsklasserna 2001 och 2002 visar sig i fångsterna
(Fiskresurser 2004). Abborrfångsterna har minskat, men orsaken till att abborrfångsten har
minskat är inte känd. I slutet av 1990-talet var det varma somrar som var gynnsamma för
abborrens reproduktion som väntas visa sig i fångsterna (Fiskresurser 2004). Laxfångsterna
fortsätter att minska och orsaken till detta har inte funnits. Det antas att sälen är en orsak men
även utplanteringarnas misslyckande spelar en roll i detta. För gäddans, sikens och lakens del har
inga större fluktuationer i fångsterna skett och inga större förändringar är att vänta.
Mörtfiskarnas invasion ökar hela tiden och ser inte ut att ta slut.
Ur figur 3 framgår att fångsterna i Nyland har gösen ökat medan de andra fiskarterna har minskat
eller ligger ungefär på samma nivå som tidigare.
Figur 3: Yrkesfiskefångsten i Nyland.
(Källa: http://www.saunalahti.fi/~nyfisk 24.1.2005)
2.8 Fiskodlingar
Inom Bromarf-Tenala fiskeområde finns idag inte fiskodlingar för odling av konsumtionsfisk.
Däremot finns det i Gennarbyviken kassar för odling av en-somriga sikyngel och
16
havsöringssmolt. Om det skulle bli aktuellt med fiskodlingar, som använder minst 2000 kg
torrfoder per år eller där fiskens tillväxt är minst 2000 kg per år inom området, skall lov sökas
enligt miljöskyddslagen och –förordningen. Dessutom kan man behöva lov enligt vattenlagen; 1
§ 15, 9 § 2, 1 § 12-15, 9 § 7 och 1 § 18. Loven ansöks via den regionala miljöcentralen.
2.9 Fritidsfiske och fisketurism
Fritidsfiske har ingen entydig definition, men kan anses omfatta sådant fiske som bedrivs under
fritid inklusive dess immateriella värden samt till detta fiske knuten närings- och annan
verksamhet som främjar och betjänar fritidsfiske (Fritidsfisket i Finland idag och i framtiden,
2001). Fritidsfiskare har alltmer förskjutits från fiske med nät och katsa i riktning mot spöfiske.
Även specialisering på någon viss form av fiske eller på fiske av någon viss fiskart har skett.
Utvecklingen av fisketurismen har ökat kraftigt det senaste 10 åren. Olika projekt har
finansierats med medel från EU:s strukturfond för att produktifiera och marknadsföra
fisketjänster vilket lett till att samarbete mellan fiske- och turistbranscherna ökat, som i sin tur
resulterat till att tjänsterna utvecklats i allt marknadsföringsdugligare riktning (Fritidsfisket i
Finland idag och i framtiden, 2001). Grundförutsättningarna för fisketurismen ligger i fiskerättsoch
tillståndsfrågorna,
nyttjande
och
vården
av
fiskevattnen,
kringtjänsterna,
produktutvecklingen och marknadsföringen. Det stora antalet fritidsfiskare utgör en stark grund
för utvecklingen av fisketjänster.
Enligt LoF 1996/1045 har var och en rätt att meta och pilka samt bedriva handredskapsfiske med
spö, en rulle och ett bete, trollingfiske med ytterligare ett viktdrag eller en paravan inom
byarågång. Undantaget är forsar och strömdrag i lax- eller sikförande vattendrag samt sådana
vattenområden inom vilka fiske med stöd av något annat är förbjudet.
För tävlingar i mete, pilkfiske och handredskapsfiske eller motsvarande anordnade tillställningar
skall också tillstånd av fiskerättinnehavaren inhämtas. Handredskapsfisket, det sk. spinnfisket
blev fritt enligt ovanstående från början av januari 1997. Att meta och pilka är avgiftsfria
allemansrättigheter, men den som bedriver spinnfiske utan vattenägarens tillstånd skall förutom
fiskevårdsavgiften betala en spinnfiskeavgift till staten. Denna fiskevårdsavgift/spinnfiskeavgift
skall betalas av personer över 18 år men under 65 år.
17
Fritidsfiskarna är som aktivast under sommarhalvåret. De vanligaste fångsterna består av
abborre, gädda, gös och sik. Införandet av det länsvisa spinnfiskekortet har haft en negativ
inverkan på vattenägarnas inkomster. T.ex. trolling med flera än ett spö per person, fiskesafaris
och fiske med nät fordrar dock fortfarande vattenägarens lov. Trolling har idag blivit ett populärt
fiskesätt och det kräver stora vattenarealer.
Intresset för fritidsfisket är stort inom Nyland. År 2001 fiskade 286 000 personer på Nylands
havsområde. Den totala fiskefångsten av fritidsfisket inom Nyland var år 2001 ca 3,17 miljoner
kg varav 115 000 kg inom Bromarf-Tenala fiskeområde (Toivanen & al 2002). Fisketrycket
inom området har år 2001 uppskattats till 3,05 % (Bromarf-Tenala fiskeområdes
verksamhetsberättelse, 2003).
18
Tabell 1: Bromarf-Tenala fiskeområde i siffror. Alla uppgifter är avrundade till närmaste tiohundra- eller tusental
Uppgifterna om fritidsfiskare och fritidsfiskefångster baserar sig på statistik från publikationen
Suomi kalastaa 2001, Kala- ja riistaraportteja nro 266
Bromarf-Tenala fiskeområde i siffror
Fritidsfiske
Fritidsfiske fångst
Fiskare
87 400 st./år
Tjuvfiskefångst
4 000 kg/år
Fiskedygn totalt
76 000 dygn/år
Totalfångst
117 000 kg/år
Spinnfiske med
17 000 dygn/år
Spinnfiske med
44 000 kg/år
”länskort”
Spinnfiske med
”länskort”
14 000dygn/år
vattenägarens tillstånd
Spinnfiske med
10 000 kg/å
vattenägarens tillstånd
Mete och pilkfiske
31 000 dygn/år
Mete och pilkfiske
27 000 kg/år
Annat fiske mer
14 000 dygn/år
Annat fiske med
32 000 kg/år
vattenägarens tillstånd
vattenägarens tillstånd
Inom Nylands förbunds landsbygds- och skärgårdsprogarm 2001 vill man göra turistnäringen,
där fisketurismen ingår, till en stark näring. Men man vill att utvecklandet av turisttjänster ska
ske på ett sätt som värnar om miljön och betonar landsbygdens och skärgårdens krav. Speciellt
på värdefulla naturområden och i skärgården skall turistflödet styras och vid behov begränsas.
2.9.1 Gammelgädda-projektet
Gammelgäddan är ett nätverk av över 20 företagare längs den nyländska och östnyländska
kusten. Projektet varade åren 2000-2003. Man ville erbjuda en mångsidig palett av tjänster från
fiskebåtar och –guider till stugor och mötesutrymmen, samt till en del styra gäddfisket till vissa
platser. Med i projektet var ett par företagare från Bromarf-Tenala fiskeområde och åtminstone
en av företagarna har fortsättningsvis verksamhet.
19
2.10 Fiskbestånden
Fiskbeståndet i vårt land har redan länge lidigt antingen direkt eller indirekt av förändringar i
livsmiljön. Miljöförändringarna har varit skadligast för de ekonomiskt högst värderade
fiskarterna, vilka är arter som leker i strömmade vatten. Generellt är tillståndet för fiskbestånden
i våra vattendrag relativt gott. Mångfalden i våra fiskbestånd har blivit smalare sedan ett antal
bestånd av vandringsfisk försvunnit (Böhling & Salminen 2003).
För yrkesfiskare är strömmingen, vassbuken, gösen, abborren och siken de viktigaste arterna.
Inom Bromarf-Tenala fiskeområde är det gösen, siken och abborren de viktigaste arterna.
Fritidsfiskarena är intresserande av gös, abborre, sik och gädda.
2.10.1 Gös
Gösen trivs bäst i skyddade och en aning eutrofierade vik- och skärgårdsområden. Gösens
lekområde är grunda havsvikar som snabbt värms på våren och har sten-, grus- eller lerbotten.
Gösens förökningsframgång varierar årligen beroende på temperaturen.
Gösen är vår ekonomiskt viktigaste kustart. Av yrkesfiskarnas gösfångster fångas största delen
på senhösten, vårvintern och våren med nät. Under lektiden fås litet gös även i strömmings- och
fjällfiskeryssjor. Fritidsfiskarnas gör fångster kommer under sommarmånaderna med nät och
drag.
2.10.2 Abborre
Abborren är en art som anpassar sig lätt. I de finska vattnen begränsar endast vattnets temperatur
dess utsträckning. Abborren leker på områden där de förekommer vattenväxtlighet där
rombanden kan limmas fast. Skillnaderna i årsklasserna är stora. Temperaturen är den viktigaste
faktorn som inverkar på förekomsten av stora årsklasser på område där de inte förekommer
skadliga miljöförändringar som inverkar på reproduktionen. Stora årsklasser bildas under varma
somrar.
Största delen av yrkesfiskarnas fångster kommer som bifångst från övrigt fiske under maj och
juni med ryssjor och nät samt på sensommaren och hösten huvudsakligen på nät.
20
2.10.3 Sik
Siken är en art som trivs i syrerika och kalla vattendrag och leker på grunda vatten med gruseller sandbotten i september-november. I vårt land förekommer olika ekologiska former av
siken. Men de hör alla till samma art, Coregonus lavaretus. Längs med vår kust förekommer
vandringssik, skärgårdssik och havslekande sik (sandsik, på finska karisiika). Skärgårdssiken är
storvuxen, lokalt förekommande och förökar sig ställvis naturligt. Vandringssiken är beroende av
utplanteringar. Havssiken växer långsamt. Den har betydelse på områden där det finns stammar,
som förökar sig.(Heikinheimo & al, 2004.)
Sik fiskas mest med nät av yrkesfiskare och likaså med nät av fritidsfiskare, men under senare år
har sikmetets andel vuxit särskilt vid den nyländska kusten (Fiskresurser 2003). Jämfört med
nätfiskad sik är metad sik små i medeltal 35-38 cm, då man med nät i medeltal får sik som är ca
45 cm, då nätets knutavstånd är 45-51 mm. Största delen av den metade siken är vandringssik,
som härstammar från utplanteringar.
2.10.4 Gädda
Gäddan förekommer i hela vårt land och trivs nära strandvegetationen. I skärgådsvattnen har
konstaterats att gäddan är en mycket lokal fisk som trivs i vegetationsrika grunda och lugna
strandområden. Gäddan leker på våren då isen går och i havsområden håller leken på till juni.
I långt eutrofierade vatten har man märkt att gäddstammen ofta försvagas. På havsområden är
speciellt blåstångszonen viktig för gäddans levnadsmiljö och yngelproduktion, som föresvinner
genom eutrofieringen
2.10.5 Strömming
Strömmingen förekommer längs med hela vår kust. Strömmingen är en stimfisk som leker på
våren men även höstlekande populationer förekommer.
Strömmingen är den viktigaste arten för yrkesfiske och fiskas med trålare, ryssjor och i liten
utsträckning nät. Strömmingens välbefinnande är helt beroende av Östersjöns tillstånd och
regleringen av fiskbeståndet.
21
2.10.6 Lax
Största delen av laxfångsten är beroende av utsättningar. Överlevnaden hos utplanterade
laxyngel har varit svag efter är 1996. På Finska viken har överlevnaden varit ännu sämre än på
övriga områden. Ryssjor och drivnät är de viktigaste fångstredskapen för lax.
Sälen förorsakar skada på laxfisket längs hela den finska kusten. Skadornas mängd varierar på
olika områden. T.ex. på Finska viken blev ca en fjärdedel av yrkesfiskarnas fångst förstörd av säl
år 2002 (Fiskresurser 2003). Även skarven stör laxfisket på vissa områden.
2.10.7 Havsöring
Havsöringsfångsten på havsområdet är nästan helt beroende av utplanteringar. Den största delen
av ynglen utplanteras som åläggandeutplanteringar grundade på beslut av miljötillståndsverken
(f.d. vattendomstol) som två-åriga smolt. Mest utplanteringar görs i Bottenviken och Finska
viken.
Fritidsfiskarna fångar största delen av havsöringen, yrkesfiskarnas andel har de senaste åren varit
ca en fjärdedel. Havsöringsfångsterna har under de tio senaste åren minskat, fastän
utplanteringsmängderna inte har väsentligt ändrats. De viktigaste orsakerna antas vara ändringar
i fisket och efter 1990-talets mitt även utplanteringsfiskens sämre överlevnad. (Fiskresurser
2003.)
2.10.8 Mört, braxen, björkna
Mörten har blivit rikligare i Finska vikens kustvatten, och är nu mycket allmän även i den yttre
skärgården. Även braxen och björkna finns mer än förr.
Mörten förökar sig i inre skärgården och vikar. Orsaken till att de blivit rikligare är en effektivare
förökning, som sannolikt beror på att lekområdena eutrofierats. Från början har mört, björkna,
braxen varit typarter för den inre skärgården.
(http://www.rktl.fi/kala/elinymparistot/merenlahdet_lisaantymisalueina/sarjen_runsastuminen_su
omenlahdella.html, [luettu 21.10.2004].)
22
2.11 Utplanteringar
Fiskevården har på Bromarf-Tenala fiskeområden till stor del varit utplanteringar av fiskyngel.
Inom området utplanteras fisk av några enskilda vattenägare och fiskelag, men den huvudsakliga
utplanteringen av fisk sker i Bromarf- Tenala fiskeområdes regi. Fiskarter som utplanterats är
gädda (både nykläckt och försträckt), sik både skärgårdssik och insjösik, insjööring, havslekande
sik (en-somrig) och havsöring. Se BILAGA 2.
Fiskeområdet har en sk. roterande utplanteringsplan där fiskeområdet är indelat i fem olika delar.
2.12 Olika bestämmelser som påverkar fisket
Fiskeområdet har ett relativt stort ansvar för organiserandet av fisket inom sitt
verksamhetsområde. Organiserandet av fiske kan ske t.ex. genom föreskrifter om minimått,
begränsningar av maskstorleken på nät och beslut om fredningsområden.
2.13 Dagens fiskeövervakning
Fiskeövervakning är stödjande och kompletterande åtgärd vid strävande att vid bedrivande av
fiske eftersträvas största möjliga bestående produktivitet.
Övervakningen av fisket ankommer på såväl myndigheter som ägare av vattenområden.
Myndighetsövervakning utförs av polisen samt fiske-, gränsbevaknings- och tullmyndigheter.
Ordnandet av fiskemyndigheternas övervakning följer arbetsfördelningen mellan ministeriet och
regionalförvaltningen. Till jord- och skogsbruksministeriets uppgifter hör allmän styrning,
utveckling av lagstiftningen. Fiskerienheterna vid Arbetskrafts- och näringscentralerna sköter
den praktiska övervakningen och ärenden gällande enskilda fall. Största delen av Arbetskraftsoch näringscentralernas tillsyn över fisket är dock koncentrerad till övervakning av det
yrkesmässiga fisket. Polisen, gränsbevaknings- och tullmyndigheterna utövar tillsyn över fisket
så att detta inte är till förfång för deras egentliga tjänsteutövning.
Tillsynen över fisket är inriktad på att övervaka att bestämmelser i lagen och förordningen om
fiske samt föreskrifter som grundar sig på beslut som fattats av jord- och skogsbruksmininsteriet,
Arbetskrafts- och näringscentralerna, fiskeområdena och fiskelagen följs.
23
Fiskeövervakning av vattenområde kan grunda sig på ägande eller så att en edsvuren
fiskeövervakare utnämns (Kalastusalueopas 1999).
Edsvuren fiskeövervakare som blivit tillsatt av fiskeområde har rätt att övervaka på området att
fisket följer förordningarna i fiskerilagstiftningen, myndigheternas beslut och att de
bestämmelser som fiskeområdet och delägarlaget beslutat om efterföljs (Kalastusalueopas 1999).
Fiskeövervakaren är skyldig att inom sitt verksamhetsområde på begäran bistå ägare av
vattenområde, om dennes rätt kränks. Ägare av vattenområden, delägare i samfällt vattenområde
och innehavare av fiskerätten kan endast ingripa i olovligt fiske då gärningsmannen ertappas på
bar gärning.
Fiskeområdets övervakare har inte rätt övervaka gjorda bestämmelser och dess efterföljande
inom fiskeområdet utan skild fullmakt av delägarlagen eller av andra vattenägare.
Fiskeövervakarna
tillsätts
med
ett
skilt
skriftlig
avtal
där
man
fastställer
antal
övervakningstillfällen, ersättningar, rapportering och ansvar (Kalastusalueopas 1999)
För att en bra och saklig övervakning skall kunna utföras bör informationstillfällen för
övervakare ordnas samt meddela övervakaren om nya förordningar, beslut och bestämmelser.
Bromarf-Tenala fiskeområde har i enligt 97 § i LoF tillsatt 5 edsvurna fiskeövervakare som
årligen avlägger en redogörelse över verksamheten till fiskeområdets stämma. Fiskeområdet har
avtal med 18 vattenägare om övervakning av deras privata vatten. Fiskeövervakarenas uppgifter
är att se till att förordningar och bestämmelser som nämns i fiskerilagstifningen efterföljs,
kontrollera att nät med knutavstånd under 45 mm inte används och i mån av möjlighet uppskatta
fisketrycket och speciellt spinnfisketrycket inom området.
2.14 Annat som påverkar fisket
2.14.1 Sälen
Sälstammens snabba tillväxt i Östersjön under de senaste decennierna och sälarnas mer orädda
beteende på grund av den obetydliga jakten har ökat skador som sälarna förorsakar fisket.
24
De är allmän kännedom att uppskattande av sälskador är svårt nästan omöjligt. Sälarna orsakar
skador som är svåra att konkret konstatera. Sälarna skrämmer fiskarna och skadorna kan vara
mycket lokala beroende på sälbeståndets storlek. Forskningsresultat om sälskador och antalet
sälar för kustområde finns mycket lite.
Sälarna blir ett allt större problem för skärgårdsfisket. Sälen äter fisk från både nät och ryssjor
samt skadar fisk i fiskodlingar. Behovet av avskjutning av säl kommer att växa och licensernas
antal borde ökas.
2.14.2 Storskarven
Storskarven har blivit en allt vanligare syn i skärgården. Numera häckar den även här.
Storskarven lever på fisk. Den fångar inte bara fritt simmande fisk utan den gör också gärna
besök i både nät och fiskodlingar från vilka den tar både större fiskar och stora mängder fisk.
Växer sig stammen av storskarv sig starkare kommer det med tanke på yrkesfiskets lönsamhet att
bli nödvändigt med jakt på skarven.
2.15 Pågående undersökningar/utredningar/uppföljningar inom området
2.15.1 Grunda havsvikar som fiskarnas lekområden.
Grunda havsvikar som fiskarnas lekområden är ett av Vilt- och fiskeriforskningens projekt där
man undersöker fiskars förökning och faktorer som påverkar detta, i grunda havsvikar. Målen är
att 1) utveckla metoder för kartläggning av lekområden, 2) producera fakta för planering av
iståndsättning av havsvikar och värdering av miljöförändringars påverkan, 3) klarlägga orsakerna
till att mörtfiskarna har blivit rikligare vid Finska viken. Undersökningsområdena är belägna på
Hangö-Ekenäs området. Undersökningen har inletts i maj 2003 och de första resultaten väntas
under 2004.( http://www.rktl.fi/kala/elinymparistot/merenlahdet_lisaantymisalueina/, [luettu
21.10.2004].)
25
NYTTJANDE- OCH VÅRDDEL
3 FISKEOMRÅDENAS MÅL
3.1 Mångsidigt fiske och nyttjande av vattenområden
Fiske är ett viktigt sätt att utnyttja de förnybara levande naturresurserna. Den allmänna
målsättningen för fisket är ett hållbart nyttjande av naturresursen, dvs. fiskbestånden. Detta
nyttjande kan anses ha tre dimensioner: en ekologisk, en ekonomisk och en social. (Böhling &
Salminen 2003.)
Ekologiskt hållbart är fisket, då det inte förorsakar bestående ekologiska förändringar, tex.
utrotning av fiskarter, fiskbestånd eller fiskstammar eller förorsakar en bestående förändring av
deras genetiska mångfald eller diversitet. Ekonomisk hållbarhet innebär, att fisket bedrivs
rationellt och ekonomiskt lönsamt. Socialt hållbart är fisket då olika befolkningsgrupper
likvärdigt bereds möjlighet att fiska.
Lagen om fiske (286/1982) 1 § innehåller allmänt tolkat principen om hållbart nyttjande. Där
förutsätts, att innehavaren av fiskerätt, förutom att ordna ett effektivt och rationellt fiske, också
tar sig an vården av fiskbestånden och deras reproduktion. Ett viktigt tilläggskrav är att vården
av fiskbestånden inte får skada naturen eller dess jämvikt.
Med största möjliga produktivitet, som omnämns i lagen om fiske, kan avses antingen en
ekonomisk produktivitet räknad i euro eller biologisk produktivitet angiven såsom
fångstvolymen eller en kombination av båda synsätten. Om tolkningen vore enbart ekonomisk,
kunde man dra den slutsatsen, att fritidsfisket skulle få så framträdande plats som möjligt. Ett
fiskevattens ekonomiska produktivitet i fritidsfisket bestäms nämligen mer av hur mycket det
fiskas i det, än av hur mycket som fångas.
De
största
bestående
fångsterna
på
lång
sikt
fås
då
fiskbeståndens
naturliga
reproduktionsförmåga är som mest effektiv. En förutsättning för det är i allmänhet att fisket
styrs. En kraftig naturlig reproduktion är också det enda sättet att säkerställa fiskstammars
genetiska diversitet, som är en av de främsta förutsättningarna för ett hållbart fiske.
26
Fiskevården gör nytta på följande sätt:
-
fångsterna ökar
-
fångsternas sammansättning förbättras
-
fångstens användbarhet förbättras
-
nya fiskemöjligheter skapas
-
fisket görs tillgängligt för allt fler
-
skador av miljöförändringar lindras
-
fisket och annan användning av vattendraget samordnas
-
förutsättningar för företagsamhet skapas inom området
Den ekonomiska nytta fiskevården ger kan noteras, förutom i ett större värde av fångsten, också
som ökade inkomster från fiskekort eller till ett förhöjt värde på stugtomter.
3.2 Försiktighetsprincipen/underfiske
Försiktighetsprincipen har samband med regleringen av fiske, och genom att tillämpa den strävar
man efter att säkerställa ett varaktigt utnyttjande av fiskeresurserna. Försiktighetsprincipen
innebär att ju osäkrare kunskapen om fisket och fiskbeståndens tillstånd är desto försiktigare bör
fisket bedrivas (Fiskresurser 2004).
3.3 Skydd av viktiga lek- och yngelområden
Lek- och yngelområdena är grunden för produktionen av fisk. Områdena är ofta små till sin yta,
men kan upprätthålla fiskstammen för stora områden. Fiskynglen behöver skydd och tillgång till
föda för att klara sig. Även vattnets kvalitet inverkar på hur stor del av ynglen överlever. Ynglen
är mer känsliga än vuxna fiskar.
Olika fiskarters yngel trivs i olika miljöer. Näringsrika vatten är gynnsamma för mörtfiskar. I
näringsfattiga vatten trivs sik och andra klarvattensfiskar.
27
3.4 Skydd av vattenkvaliteten och livsmiljöer
De viktigaste vattenkvalitetsfaktorerna som påverkar fiskar är i allmänhet vattnets temperatur,
syrehalt
och
vattnets
pH
eller
surhet.
Det
finns
även
en
stor
grupp
andra
vattenkvalitetsparametrar, som påverkar hur fisken trivs. Nedsmutsning av vattnen kan orsaka
främmande
smaker
och
lukter
i
fisken
och
även
i
övrigt
begränsa
fiskens
användningsmöjligheter (Kilpinen 2002).
I december 2000 kom Europeiska Unionens vattendirektiv enligt vilket vattendragens
vattenkvalitet skall återföras till en viss nivå och sedan hållas där. Direktivet är en ram, som
varje stat själv förverkligar. Man följer upp och klassificerar vattnen på ekologiska grunder. Vid
klassificeringen jämförs t.ex. förhållandena för fiskar, bottenfauna och vattenväxter med
förhållanden där människans inverkan är obetydlig.
Med tanke på fiskevård borde man då få uppgifter om vattenkvaliteten på lekområdena under
rommens utvecklingstid (Kilpinen 2002).
3.5 Samarbete
Genom samarbete försäkrar man sig om att man så bra som möjligt utnyttjar befintlig kunskap
och erfarenhet då man gör upp och besluter om fiskevårdsprogram. Det är även viktigt att man
hör efter synpunkter från så många olika håll som möjligt då man förbereder beslut om
fiskevård. Särskilt viktigt blir samarbetet då det är fråga om vidsträckta vattenområden till vilka
mångas intressen är knutna. För att konflikter ska kunna undvikas bör åtminstone de viktigaste
fiskargrupperna godkänna fiskevårdens mål och åtgärder.
28
4 ÅTGÄRDER
4.1 Samarbete
Förordningen om fiske anger miniminivån vad gäller de beslut som fattas av fiskeområdet. Det
är dock skäl att skicka ut fiskeområdets nyttjande- och vårdplan till alla samfälligheter
(delägarlag).
Samfälligheten bör tillhandahålla skriftlig information om sina beslut till alla del- och stugägare,
även till dem som inte har möjlighet att delta i samfällighetens möten. Fiskarkåren får bäst
information om fiskebestämmelser i samband med försäljning av fiskekort. T.ex. kan man bifoga
en broschyr, där man sammanställt basinformation om fiskebestämmelserna, oberoende av hur
de utfärdats, till dem som löser ut fiskekort/fiskelov.
Bromarf-Tenala
fiskeområde
har
samarbete
med
Särkisalo-Finby
fiskeområde
på
övervakningssidan. Man kunde ha samarbete om maskstorlek och/eller minimimått med andra
närliggande fiskeområden.
För att göra sig mera känt bland allmänheten kunde fiskeområdet vara mer synligt lokalt samt i
massmedia.
4.2 Information
Informationen är en nödvändig del av varje fiskevårdsprogram. Det är speciellt viktigt att
information om vårdåtgärderna och projektets bakgrund når de personer vars fiske eller andra
förmåner direkt berörs av åtgärderna. Med öppen information skapar man en positiv atmosfär
och når en bättre uppslutning kring de gemensamma målsättningarna.
Styrelsen uppdaterar vid behov fiskeområdets Internet-hemsida tillsammans med Nylands
fiskarförbund.
29
4.2.1 Vattenägarinfo
Till vattenägare betalas ersättningar för nyttjande av vattenområdet t.ex. spöfiskeersättnig.
Disponenten
ger
närmare
uppgifter
om
villkor
och
ersättningarnas
storlek,
samt
ansökningsblankett.
Området informerar kända vattenägare som är berättigade till ersättningar via brev. Kungörelse
där vattenägare uppmanas att ta kontakt med fiskeområdet angående ersättningarna ingår i
annonsorganen i samband med kungörelsen om stämman.
4.3 Utplanteringar
Vid planeringen av utplanteringar borde tas i beaktande ynglens kvalitet och principer vid
utförande av utplanteringar. Målen med de flesta utplanteringarna är att producera en så stor
fångst på ett ekonomiskt lönande sätt och använda yngel som bäst anpassar sig till olika
förhållanden (Kalaistutusten kehittämistyöryhmä 2004, MMM 2004:6). Se BILAGA 3.
Fiskeområdet kan ge råd om utplanteringar inom dess område. Fiskeområdet kan bl.a. ge
utlåtande åt Arbetskrafts- och näringscentralen, om fiskeområdet har ansökt om utplanteringslov
enligt LoF 121 §. Fiskeområdet har då befogenhet att styra utplanteringsverksamheten och från
detta tillgängliga resultat. Då kan fiskeområdet:
•
förbjuda och begränsa användande av allmänna fiskerätten (LoF § 11.3 och 11.1)
•
maskstorleks begränsningar för redskap (LoF § 32.2)
•
förbud och begränsningar för olika fiskeredskap (LoF § 32.3 och 37. 2)
•
grunda eller dra in ett fredningsområde (LoF § 43 och 46.1)
•
bestämma om minimått som avviker från förordningen (LoF § 35.2)
Stämman för Bromarf-Tenala fiskeområde har år 2003 gjort en uppdatering av nyttjande- och
vårdplanen från 1993 angående utplanteringar av fisk i havsområdet och insjöarna. Enligt LoF
(286/82) 64 § kan fiskerättsinnehavarna överlåta vården av fiskbeståndet på fiskeområdet. Även
om några enskilda vattenägare och fiskelag idag gör utplanteringar inom Bromarf-Tenala
fiskeområde, sker den huvudsakliga utplanteringen av fisk i Bromarf-Tenala fiskeområdes regi.
30
För att effektivera utplanteringarna inom fiskeområdet sker den årliga utplanteringen om möjligt
delområdesvis enligt följande rekommendation:
Delområde 1: Från Lindöviken i norr, till båtviken i öster, Östergårdsviken i söder och Horsön i
väster.
Delområde 2: Från Horsön västerut och norrut till Skataudden.
Delområde 3: Bromarfs norra sida, från Skataudden i väster till knopströmmen i öster.
Delområde 4: Från Knopströmmen till Vikbyviken.
Delområde 5: Insjöarna, T.ex Malarbyträsk, Ovanmalmträsk, Frankböleträsk
År 2006 står delområde 2 i tur.
Enligt verksamhetsplanen 2004-2008 rekommenderas utplantering av havsöring för vård av
fiskbestånd. Trots att man planterat ut i stort sett samma mängder öring, har fångsten man fått av
utsättningarna minskat ända sedan början av 1990-talet. Även antalet fiskar som återvänt för att
leka har minskat. Detta beror i huvudsak på den förändring som skett i fisket (Böhling &
Salminen 2003). På grund av detta borde man eventuellt hålla sig återhållsam med utplantering
av öring.
För att stärka bestånden av skärgårdssik rekommenderas utplanteringar. Lämpliga lekområden
finns inom området. Under 1990-talet har man årligen satt ut 0,5-1,5 miljoner yngel av
vandringssik. Man uppskattar att den fångst detta gett upphov till uppgår till ca 200 kg per tusen
utsatta ensomriga yngel, vilket är ett utmärkt resultat. Utsättningarnas goda resultat beror i
huvudsak på att minsta knutavstånd i näten är 45 mm i största delen av Finska viken. Sikarna
hinner uppnå ett halvt kilos vikt innan de fiskas upp (Böhling & Salminen 2003). Vandringssiken
leker i rinnande vatten (åar och älvar), som inte förekommer inom Bromarf-Tenala fiskeområde,
varför det inte rekommenderas att vandringssik utplanteras.
Enligt verksamhetsplanen 2004-2008 rekommenderas medlen för utplanteringar att användas så
att ca 60 % används för utplanteringar av havsöring och resten för utplantering av skärgårdssik.
Här kunde man kanske tänka om och använda medlen 60 % för skärgårdssik och resten för
havsöring eller någon annan art. Utplanteringar av lax och gös rekommenderas inte.
Enligt en allmän uppfattning lönar det sig inte att sätta ut nykläckta gäddyngel i vatten där arten
förökar sig naturligt. Det lönar sig inte att sätta ut yngel i ett strandområde som saknar vegetation.
31
Under senare år har utsättningarna av gädda i viss mån minskat, eftersom man inte vetenskapligt
kunnat påvisa några säkra resultat, förutom i vatten, där gäddans naturliga reproduktion är svag.
Gäddan är en stationär art, vandringarna är korta. Om man vill styra gäddfisket till ett visst
område där gäddan inte har naturliga reproduktionsmöjligheter eller reproduktionsmöjligheterna
är försvagade, rekommenderas utsättning av gäddyngel.
Utsättning av ål var som livligast på 1960-talet. Efter 1979 beviljade man inga nya importtillstånd
på grund av risken för spridning av fisksjukdomar. Efter det att utsättningarna upphört började
ålfångsterna snabbt att minska. 1989 fick man börja importera ålyngel igen. Ålutsättningarna har
varit lönsamma, nyttoeffekten beror till stor del på hur fisket organiseras. På det bäst organiserade
områdena med effektivt fiske har fångsten uppgått till närmare 600 kg per tusen utsatta yngel.
Vid utplantering av ål bör man tänka på att en samverkan mellan ål och abborre kan vara
ödesdiger för kräftan. Speciellt känsliga är svaga, dåligt reproducerande kräftbestånd eller
bestånd, som återhämtar sig efter utsättningen (Salminen&Böhling 2003).
4.4 Bestämmelser om fiske
Reglering av fiske är den viktigaste metoden inom fiskevård. Fiskets mängd och kvalitet
inverkar på fiskbestånden och fiskpopulationen på vattenområdet. Målet med reglering av fiske
är att säkra fiskbeståndens nyttjande och tillgång. Genom reglering av fiskeredskap,
fredningstider och minimimått kan man säkra ett målmedvetet utnyttjande av fiskbestånden.
4.4.1 Områdets egna bestämmelser
Vissa av dessa åtgärder som tas upp i följande kapitel är en fortsättning på tidigare gjorda beslut.
För att uppnå den målsättning, som nämns i 1 § i lagen om fiske, har man på stämman 2004 gjort
ett beslut om förbud om användning av nät med knutavstånd under 45 mm i havsområdet inom
Bromarf-Tenala fiskeområde. Undantag är fiske efter agn. Enligt förordning om fiske gäller
dessutom att vid fångst av strömming, vassbuk, nors och siklöja är minsta tillåtna knutavstånd i
redskap av 10 mm. Vid fångst av havslax och öring med drivgarn och förankrat nät som sträcker
sig till vattenytan eller dess närhet är minsta tillåtna knutavstånd 80 mm. Vid fångst av havslax
och öring med bottennät är minsta tillåtna knutavstånd 51 mm. Bestämmelsen är i kraft under
tiden 1.1.2005 – 31.12.2009.
32
Enligt LoF 11 § kan högst 25 % av fiskeområdets totala vattenareal fredas mot spinnfiske under
en bestämd tid, t.ex. på grund av viktiga lekområden. Beslutet görs av Arbetskrafts- och
näringscentralen. Det finns ett sådant område inom fiskeområdet: Kägraviken och Lillsjön, under
tiden 1.4 -15.8.2004 – 2007.
Rekommenderas att fiskeområdet fortsätter arbetet att mildra konsekvenserna förorsakade av det
fria spinnfisket.
Rekommenderas att fiskeområdet arbetar med att skydda viktiga lekområden genom fredning
(LoF 43 §). Beslutet görs av fiskeområdet
Det rekommenderas att fiskeområdet gör en noggrann kartläggning av de viktigaste lekområdena
för gös och underhandlar med vattenägarna om en fredning av dessa områden.
Fiskeområdet kan överväga att freda lekplatser för gädda samt ta initiativ till begränsning av
motorbåtstrafik i lekområden under lektiden
.
Gällande lake ges en rekommendation om att förbjuda användning av sk. rövarpilk under lakens
lektid.
För fiskarter vilka är beroende av utplanteringar (lax, havsöring, och vandringssik) finns det inte
behov att vidta regleringsåtgärder. Ett undantag är dock minimimåttet på havsöring som, i
samarbete med angränsande fiskeområden kunde höjas till 50 cm. Bromarf-Tenala fiskeområde
har därtill inte behov av att vidta åtgärder gällande fiske av sådana arter för vilka ges
rekommendationer av Internationella fiskerikommissionen för Östersjön. Sådana arter är
strömming, vassbuk, torsk och lax.
För fiskarter vilka inte är beroende av utplanteringar och vilka inte regleras ges
rekommendationer vilka är ägnade att reglera fisket så att en större del av fiskarna har hunnit
leka åtminstone en gång innan de blir föremål för fiske. Dessa åtgärder gäller närmast
rekommendationer om minimimått för vissa fiskarter samt rekommendationer om knutavstånd
på nät.
För sik ges en rekommendation om ett minimimått på 40 cm och ett knutavstånd på 50 mm. För
gös rekommenderas ett minimimått på 40 cm och ett knutavstånd på 50 mm. För gädda
rekommenderas att inte använda nät med ett knutavstånd under 45 mm.
33
4.5 Andra fiskevårdsåtgärder
Restaurering av igenslammade eller igenväxta lek- och yngelområden.
Om fiskbeståndet saknar en bytesart som både passar i vattendraget och är intressant för den som
fiskar, då kan man etablera en art genom utsättning t.ex. ål.
Om vattnets är försurning har fått t.ex. kräftorna att försvinna kan man undersöka varför vattnet
är surt och lindra surheten genom kalkning i insjöar. Sedan kan man återinföra arten genom
utsättning.
Skydd och vård av flador.
Flador är havsvikar, som med tiden snörs av från havet. De är bland de viktigaste
reproduktionsområdena vid kusten för många arter, bl.a mörtfiskar, gädda och abborre. Det
största
hotet
mot
fladornas
ekosystem
är
markanvändningen
i
tillrinningsområdet.
Skogsdikningar, skogs- och stugvägar med diken ökar nedsköljningen av fasta ämnen och
urlakningen av näringsämnen. Avverkning av skog längs stranden minskar skuggningen och
sommarstugorna för med sig behov av båtleder. I allmänhet är det mer nödvändigt att minska
belastningen som kommer från land än att t.ex. öppna en kanal till havet. (Salminen & Böhling
2003.)
4.6 Fiskeövervakning
Bromarf-Tenala fiskeområde har i enlighet med § 97 i LoF tillsatt 5 edsvurna fiskeövervakare
vars uppgift är att tillse att gällande bestämmelser angående fredningsområde samt övriga inom
fiskeområdets vattenområden gällande föreskrifter efterföljes. Fiskeövervakare skall ha
övervakarmärke eller övervakarkort, som han/hon på anfordran uppvisar. Fiskeövervakningen
finansieras med för ändamålet budgeterade medel överförda av vattenägare till Bromarf-Tenala
fiskeområde.
Fiskeområdet hade avtal med 18 vattenägare om övervakning av deras privata vatten. Styrelsen
kan ingå nya avtal med vattenägarna. Fiskeområdet fortsätter att övervaka fisket och strävar till
samarbete med närliggande fiskeområden. Fiskeområdet har inlett övervaknings samarbete med
Särkisalo-Finby fiskeområde. Övervakarna skall lämna en redogörelse till stämman årligen över
34
verksamheten. Fiskeövervkarnasuppgifter är att kontrollera att nät med knutavstånd under 45
mm inte används, och uppskattar i mån av möjlighet fiske- och speciellt spinnfisketrycket inom
området. Fiskeområdet följer även med skador och olägenheter förorsakade av gråsäl, skarv och
det ”länskortsbaserade” spinnfisket.
4.7 Delägarlag- Sammanslagning av små områden
Inom Bromarf-Tenala fiskeområde finns det ca 215 st. delägarlag. Nylands arbetskrafts- och
näringslivscentral har inte fastställt nya stadgar för ett enda delägarlag till år 2004 enligt lagen
om samfälligheter 758/1989 ändrad 686/2000 18 § 3 moment.
Sammanslagning av gemensamma vattenområden kunde vara en lösning för att effektivera
delägarlagens administration samt ge en saklig vård av vattenområden.
Sammanslagning av gemensamma vattenområden kräver ett avtal mellan delägarlagen om
sammanslagning av vattenområden. Delägarlagen för det gemensamma vattenområdet behandlar
sammanslagningen på sina årsstämmor och lämnar in en gemensam ansökan till lantmäteribyrån
(Vilska 2001).
Fördelar för delägarlagen med en sammanslagning av gemensamma vattenområden är:
•
Delägarlagens
administration
minskar
och
det
bildas
starkare
enheter
(administrationskostnader, t.ex. mötes- och kallelsekostnaderna minskar).
•
Fiske och fiskeövervakningen blir lättare då gränserna försvinner.
•
Delägarenas fiskerätt vidgas till hela det sammanslagna vattenområdet. Fiskevattnens
planering av användning och vård blir lättare.
•
Tidigare icke konstituerade och små delägarlag kommer med i en planerad verksamhet.
(Vilska 2001.)
35
4.8 Övriga åtgärder
4.8.1 Utmärkning av fiskeredskap och övervakning
Fiskeredskapen bör märkas ut med ett märke där det framkommer vilket vattenområde och år
som lovet gäller. För att lätta på övervakningen borde märkenas färg bytas ut årligen. Märket ger
rätt att fiska endast på det område som märket gäller.
Vid fiske med bottenredskap är det att rekommendera att det används ett märke som är en och en
halv meter ovan vattenytan och har en flagga på minst 30x30 cm. Om redskapet kan störa
vattentrafiken (ex. ytgarn) skall två 30x30 cm flaggor på varandra placeras på den stång som
utmärker den yttersta ändan av fångstredskapet.
4.8.2 Vattenområden för yrkesfiske bör försäkras
Enligt lagen om fiske 16 § kan fiskeområdet rekommendera vattenområdets ägare att hyra ut
området till yrkesfiske, om vården av fiskbeståndet i vattendraget eller det fiskeriekonomiska
tillgodogörandet av beståndet väsentligt försvåras av att något vattenområde lämnas outnyttjat.
Vattenområdets ägare bör beakta att tillräckligt stora och enhetliga vattenområden reserveras för
olika former av yrkesfiske, så att första paragrafen i lagen om fiske uppfylls. För att yrkesfiske
skall kunna utvecklas och dess kontinuitet säkras bör vattenägare göra hyresavtalen för minst
fem år (LoF 19 §). Då kan fiskarena göra långsiktiga investeringar och planer.
4.8.3 Fisketillstånd
Man kunde försöka införa ett större enhetligt vattenområde till vilket det säljs fisketillstånd för
t.ex. trolling
36
5 FINANSIERING
Fiskeområdet har finansierat sin verksamhet med ersättningar som enligt 30 €: s regeln förblir
hos fiskeområdet med verksamhetsbidrag från fiskerienheten vid Nylands Arbetskrafts- och
näringscentral (mom. 30.36.45.), med medel donerade av vattenägarna och med räntor .
Verksamhetsbidraget har betalats till fiskeområden sedan år 1994. Bidragets storlek grundar sig
på många olika faktorer, bl.a. följande:
♦ Staten budgeterar årligen medel på momentet för främjande av fiskerihushållning.
Anslaget motsvarar minst det belopp, som beräknat enligt medelantalet personer, som
under de tre närmast föregående åren betalat fiskevårdsavgift, skulle inflyta i form av
fiskevårdsavgifter. För ändamålet skall beviljas minst det belopp som influtit i
fiskevårdsavgifter året före det för vilket statsförslaget är uppgjort.
Antalet inlösta fiskekort har minskat, delvis beroende av en lag, som trädde i kraft år
1997. I lagen bestäms, att personer som är 65 år och äldre, befrias från att betala avgiften.
♦ Summan på momentet har fram till och med år 2000 delats i fyra lika stora delar, en
fjärdedel betalades vidare till landets fiskeområden. Från år 2001 har man frångått den
jämna fördelningen, och fiskeområdena har tilldeltas mindre än en fjärde del.
♦ Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet gör med några års mellanrum en brevförfrågan till
slumpmässigt utvalda hushåll, varmed fisketrycket inom varje fiskeområde utreds.
Fiskeområdena tilldelas ett grundanslag, år 2003 var anslaget 2000 €, samt en tilläggs
del, som uträknas på basis av fisketrycket inom området.
Fisketrycket inom området har, enl. ovannämnda undersökningar varierat enl. följande:
Undersökning år
1994
1997
2001
fisketryck
ca 4 %
ca 2 %
ca 3 %
inverkat på verksamhetsbidraget under åren
1995-1997
1998-2002
2003-
För Bromarf-Tenala fiskeområdes del kan man märka en svag förbättring i ekonomin. År 2004
förväntas verksamhetsbidraget ytterligare stiga, eftersom staten budgeterat c. 6,2 milj. € på
momentet befrämjande av fiskerihushållning år 2004 mot c. 4,6 milj. € året innan.
37
2003
2002
2001
2000
1999
1998
1997
1996
1995
1994
1 000 €
2 000 €
3 000 €
4 000 €
Figur 4: Verksamhetsbidrag
versamhetsberättelse 2003.)
5 000 €
6 000 €
1994-2003.
7 000 €
(Källa:
8 000 €
9 000 €
Bromarf-Tenala
fiskeområdes
Fiskeområdena har fått i uppgift att fördela fiskekortsmedel till vattenägare. De som fiskar
(gäller inte mete och pilkfiske) och är mellan 18 och 64 år betalar en fiskevårdsavgift till Jordoch Skogsbruksministeriet (år 2005: 20 €/kalenderår). Ministeriet fördelar medlen till fyra olika
grupper. En del går till vattenägarna via fiskeenheterna vid Arbetskrafts- och näringscentralerna
och fiskeområdena. Fiskerienheterna fördelar, enligt fisketrycket, en summa till varje
fiskeområde, som fiskeområdet fördelar till områdets vattenägare. Vattenägaren kan överföra sin
andel till fiskeområdet. Enligt lagen om fiske, betalas inte ersättningar som inte överstiger 200
mk (åren 1994-2001)/30 € (f.r.o.m. år 2002) till vattenägare, utan de förblir hos fiskeområdet.
8 289 €
7 393 €
8 000 €
7 200 €
6 400 €
5 600 €
4 800 €
3 652 €
4 000 €
3 200 €
2 400 €
1 600 €
800 €
0€
1994
Utbetalats
6 532 €
6 083 €
2 266 €
2 925 €
2 003 €
1 418 € 1 267 €
1995
1996
Don ation er
1997
1998
30 €-regel
1999
2000
2001
Sku ld till v.ä
2002
2003
Från staten
Figur 5: Fiskekortsmedel 1994-2003. Talet ovanför stapeln anger summan som Jord- och
Skogsbruksministeriet, via Nylands TE-central, betalat till Bromarf-Tenala fiskeområde, för att
fördelas till vattenägarna. (Källa: Bromarf-Tenala fiskeområdes verksamhetsberättelse 2003.)
38
12 000 €
10 500 €
9 000 €
10 031 €
10 866 €
9 104 €
7 500 €
5 123 €
6 000 €
5 679 €
4 765 €
4 500 €
3 000 €
1 500 €
2 123 €
0€
1997
Utbetalats
998 €
1998
Donationer
1 072 €
1999
2000
30 €-regel
0€
2 135 €
1 099 €
2001
Skuld till v.ä
2002
Från staten
Figur 6: Vattenägarersättningar 1997-2002. Talet ovanför stapeln anger summan som Jord- och
Skogsbruksministeriet, via Nylands TE-central betalat till Bromarf-Tenala fiskeområde, för att
fördelas till vattenägarna. Talet till höger om stapeln anger summan som Bromarf-Tenala
fiskeområde
betalat
till
vattenägarna.
(Källa:
Bromarf-Tenala
fiskeområdes
verksamhetsberättelse 2003.)
Fiskerienheten fordrar, på uppmaning av JSM, att fiskeområdet tillställer fiskerienheten en
utredning över hur ersättningsanslagen, vattenägarersättning har fördelats på vattenområdenas
ägare. Utredningen skall innehålla tabell där fördelningen av medlen specificeras per ägare.
525
450
375
300
225
150
75
0
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
Figur 7: Arealgräns (ha) då ersättningen överstiger 200 mk/30 € ( Källa: Bromarf-Tenala
verksamhetsberättelse 2003.)
Linjen som sträcker sig från år 1994 till år 2003 visar den minsta arealen (hektar) som berättigar
till fiskekortsmedel. Linjen som sträcker sig från år 1997 till år 2002 visar den minsta arealen
(hektar) som berättigar till spinnfiskemedel. T.ex. framkommer det att endast den som äger mera
än c. 500 hektar vatten inom Bromarf-Tenala fiskeområde, är berättigad till fiskekortsmedel år
2002. Att märka är, att arealgränsen kan vara en annan, för områden, som enligt lag eller annan,
omfattas av spinnfiskeförbud.
39
6 UPPFÖLJNING
Fiskeområdets styrelse rekommenderas att ta upp planen på föredragningslistan en gång per år
och göra ändringar vid behov.
40
7 KONTAKTUPPGIFTER
Postadress:
Telefon:
Gabi Lindholm Kalkstrandsvägen, 01180 Kalkstrand
(09) 8684 5490, (050) 404 2738
E-post:
[email protected]
Hemsida
under adressen: www.yrkesfiske.com
KÄLLOR
Litteratur
Abborrs Tom,1993 Tenala fiskeområde. Plan för nyttjande och vård.
Ahvenniemi A, Vesa R, Kilpinen K, Wallgren M, 1999.Kalatusalueopas.Kalatalouden
keskusliitto n:o 118.
Anon. 2001 Nylands landbygds- och skärgårdsprogram. Nylands förbunds
publikationer B29 – 2001
Bromarv- Tenala fiskeområdes verksamhetsberättelser åren 1995-2003
Böhling P (toim.) 2003. Kalavarat 2003 - Fiskresurser 2003. Riistan- ja kalatutkimus
2003:61
Centralförbundet för Fiskerihushållning, 2004. Fiskerilagstiftningen 2004.
Holmberg Ralf , 2000. Gennarbyvikens fiskevårdsplan för perioden 2000 – 2005.
Västra Nylands vatten och miljö rf 2000.
Holmberg Ralf, 2000. Årssammandraget för Tenalavikens stängda reningsverks
recipientkontroll år 1998. Västra Nylands vatten och miljö rf 2000.
Holmberg Ralf, Jokinen Ossi, 2004. Hangon merialueen ja Bengtsårin vesien
yhteistarkkailun laaja yhteenveto vuosilta 1989 – 2003. Länsi uudenmaan vesi ja
ympäristö ry 2004, julkaisu 147.
Jord- och skogsbruksministeriet, 2001. Fritidsfisket i Finland idag och i framtiden.
Kilpinen K, 2002. Kalaveden hoito. Opastusta osakaskunnille ja kalastusalueille.
Kalatalouden keskusliitto No 146.
Maa- ja metsätalousministeriö, Työryhmämuistio MMM 2004:6: Kalaistutusten
kehittämistyöryhmä.
Raitaniemi J, Manninen K, Stigzelius J (toim) 2004. Kalavarat 2004 - Fiskresurser
2004. Riistan- ja kalantutkimus 2004:60
Riistan- ja kalatalouden tutkimuslaitos, 2003. Ammattikalastus merialueella 2003.
Salminen, Matti & Böhling Paula (toim.) , 2003. Bättre fiskevatten . Vilt- och
fiskeriforskningen, Helsingfors.
Toivonen A-L,Moilanen P, Railo E, 2002. Suomi kalastaa. Kalastusrasitus
kalastusalueilla. Kala- ja riistaraportteja nro 266.
Vilska, P 2002. Yhteisten alueiden yhdistäminen. Etelä-Savon Maanmittauslaitos.
Elektroniska källor
Krogars vattenskyddsförening r.f
(http://www.krogars.org/svenska/etus-sv.html, [luettu 24.1.2005])
Lissääntymisalueiden merkitys
(http://www.rktl.fi/kala/elinympristot/merenlahdet_lisaantymisalueina/, [luettu
21.10.2004])
Nylands fiskarförbund
(http://www.saunalahti.fi/~nyfisk/nyfisk_verksam.htm, [luettu 24.1.2005].)
Siianonginta – tutkimustuloksia Uudenmaan rannikolta
(http://www.rktl.fi/kalavarat/suomenlahden_siika/siian_onginta_tutkim…,[luettu
13.01.2005])
Suomenlahden siika
(http://www.rktl.fi/kalavarat/suomenlahden_siika/ ,[luettu 13.01.2005])
Särjen runsastuminen Suomenlahdella
(http://www.rktl.fi/kala/elinymparistot/merenlahdet_lisaantymisalueina/sarjen_runsast
uminen_suomenlahdella.html, [luettu 21.10.2004].)
Tapelsåsen-Lindöviken-Heimlax
(http://www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=13306&lan=fi, [luettu
24.1.2005])
Vattnets kvalitet huvudsakligen god i sjöar och havet- sämre tillstånd i Finska viken
(http://www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=114965&lan=SV,[luettu 07.10.2004])
Paragrafer
BILAGA 1
Lag om Fiske 16.4.1982/286
§1
Vid bedrivande av fiske bör största möjliga bestående produktivitet hos
vattenområdena eftersträvas. I synnerhet bör det sörjas för att fiskbeståndet utnyttjas
rationellt och med beaktande av fiskeriekonomiska synpunkter samt dragas försorg
om vården och ökningen av fiskbeståndet.
§2
Innehavare av fiskerätt är i första hand skyldig att ordna fisket och vården av
fiskbestånden.
§ 68
Fiskeområde skall inom en eller flera kommuner utgöra ett sådant fiskeriekonomiskt
enhetligt område där det vid ordnandet av fiskeförhållandena är ändamålsenligt att
vidtaga enhetliga åtgärder.
§ 71
Medlemmar i fiskeområde är delägarlagen, ägare av vattenområdet, inom
fiskeområdet verkande organisationer för yrkesfiskare och inom fiskeområdet
verksamma organisationer för tillvaratagande av fritidsfiskarnas intresse.
§ 79
För uppnående av de mål som stadgas i första paragrafen skall fiskeområdet ta i bruk
en plan för nyttjande och vård av området, vilken innefattar en utredning om
fiskbeståndens tillstånd inom fiskeområdet samt de allmänna riktlinjerna för vården
och ordnandet av fisket.
§ 82
Plan för nyttjande och vård utgör en anvisning för vården av fiskbeståndet och
ordnandet av fisket inom fiskeområdet.
BILAGA 2
UTPLANTERINGAR ÅREN 1995 - 2003 INOM BROMARF-TENALA FISKEOMRÅDE
(Statistiken från Bromarf-Tenala fiskeområdes verksamhetsberättelser åren 1995-2003)
1995
1996
1997
1998
1999
sik nykläckt
13 900
sik,ensomrig
7 700
20 500
18 900
1 700
4 950
gädda, nykläckt
90 000
70 000
185 000
60 000
30 000
gädda, försträckt
havsöring ålder?
1 100
2002
2003
4 200
3 705
17 500
90 000
120 000
140 000
4 440
havsöring, 2-årig
3 250
5 400
3 050
5 600
1 800
2 000
7 850
3 225
2 177
12 300
planktonsik
insjö-öring 2-årig
2001
7 500
9 200
insjö-öring 1-årig
60 000
2 000
havsöring, 1-årig
peledsik, 1-somrig
2000
4 250
2 000
13 600
8 500
3 055
2 272
2 209
19 200
4 870
16 432
2 272
2 051
Kvalitetskriterier för utplanteringsfisk
BILAGA 3/1(5)
(Översatt från: MMM, Työryhmämuistio 2004:6, Kalaistutusten kehittämistyöryhmä.)
Storlek och yttre kvalitet
Lax
Rekommendationer
Anmärkningar
Storlek
rekommendationer på
Om strömmingsbeståndens
utplanteringslängder för 2-åriga
tillstånd i Finska viken ändrar
laxar områdesvis
och det finns rikligt med små
strömming, kan mindre fiskar
-Bottenviken: medellängd 15.5 cm, än i rekommendationen
minimilängd 14,0 cm
utplanteras
-Bottenhavet och Finska viken:
medellängd 18,0-22,0 cm,
minimilängd 16 ,0 cm
Konditionskoefficient
Konditionskoefficient höstvärde
Om värde är mindre än i
skall vara över 0,8 och
rekommendationen tyder det på
utplanteringsvärde över 0,7
födounderskott i början
tillväxtperioden
Havsöring
Rekommendationer
Storlek
rekommendationer på
Anmärkningar
utplanteringslängder för 2-3-åriga
öringar områdesvis
-Bottenviken: medellängd 20,0 cm,
minimilängd 18,0 cm
- Finska viken: medellängd 22,0
cm, minimilängd 18,0 cm
Konditionskoefficient
Konditionskoefficient höstvärde
Om värde är mindre än i
skall vara över 0,9 och
rekommendationen tyder det
utplanteringsvärde över 0,8
på försvagat näringstillstånd
BILAGA 3/2(5)
Sik
Rekommendationer
Anmärkningar
Storlek
1-somriga utplanterings sikar
Utplanterade sikars överlevnad
borde vara i medellängd minst 10
beror på fiskbeståndet dit de
cm
utplanteras. Om det finns rikligt
med rovfiskar på så lönar det
att plantera ut större fiskar än
vad som rekommenderas. Om
det sedan finns lite med
rovfiskar i det område sikarna
utplanteras växer sannolikheten
att man får ett bättre
utplanteringsresultat med
mindre sikar än vad som anges
i rekommendationen
Konditionskoefficient
Vid utplanteringstillfälle skall
Tarm innehållet inverkar på
konditionskoefficient vara minst
konditionskoefficient.
0,6
Konditionskoefficient vid
utplanteringstillfälle kan
variera årsvis på grund av
naturen av odling i
naturdammar
BILAGA 3/3(5)
Gös
Rekommendationer
Anmärkningar
Storlek
rekommendationer på
Vid utplantering av gös kan
utplanteringslängder för 1-
även användas försomriga
sommriga gösar områdesvis
yngel. Yngel som planteras före
- Södra Finland: medellängd 7,5
slutet av tillväxtperioden kan
cm, minimilängd 6,0 cm
vara mindre än i
- Mellersta Finland: medellängd
rekommendationen angivna
7,5 cm, minimilängd 5,5 cm
- Karelen: medellängd 6,5 cm,
minimilängd 5,0 cm
Konditionskoefficient
Vid utplanteringstillfälle skall
Tarm innehållet inverkar på
konditionskoefficient vara minst
konditionskoefficient.
0,6
konditionskoefficient vid
utplanteringstillfälle kan
variera årsvis på grund av
naturen av odling i
naturdammar.
Fysiologiska tillstånd
Lax och havsöring
Rekommendationer
Vandringsfärdighet
Ynglen skall vara vandringsfärdiga
Anmärkningar
eller nästan vandringsfärdiga vid
utplanterings tidpunkten.
Smoltstadiet skall vara nått.
Näringstillstånd
Rekommendation för
Fisken skall ha tillräckligt stora
reservnäringens minimivärde på
näringsförråd (fett, kolhydrater)
fisken:
för förråden kan minska på
-
totala fetthalten 3 %
grund av stress vid transport
leverns mängd kolhydrater
och behandling. Det kan även
1,5 %
vara att näringstillgången i den
nya livsmiljön försenas
BILAGA3/4(5)
Stress
Vid utplanteringen får fisken inte
Kraftigt stressad fisk
visa tecken på kronisk stress (bl.a.
återhämtar sig långsamt,
hög sockerhalt, vävnadernas höga
insjuknar lättare och risken att
vattenhalt) för behandling och
bli uppäten är större än normalt
transport ökar stressen
samt tillvaratagande av näring
är försvagat
Sik
Rekommendationer
Anmärkningar
Näringstillstånd
Fisken skall ha i medeltal en total
Fisken näringsförråd skall vid
fetthalt på 1,5 % vid utplanterings
utplanterings tidpunkten vara
tidpunkten.
så stora att de räcker över nästa
vinter.
Utplanteringstidpunkt
Rekommendationer
Lax
Anmärkningar
Vandringsfisken planters ut då
vatten temperaturen på
utplanterings platsen är 8-12 grader
Öring
Sik
Vandringsynglen planteras ut i
Man skall fortsätta att pröva
april-maj
olika utplanterings tidpunkter
1-somriga sik yngel tas ut
Utplantering som gjorts tidigt
naturnäringsdammarna då vatten
på hösten är fördelaktig, för då
temperaturen har sjunkit till 10°C
hinner ynglen anpassa sig till
sin nya livsmiljö samt samla
lite reservnäring för vintern
1-somrig gös
1-somriga gösyngel planteras ut i
Med försiktig behandling kan
augusti-september. Vattnet i
gösen samlas och planteras ut
naturnäringsdammen borde vara
redan som försomriga.
under 12°C
BILAGA3/5(5)
Utplanteringsplatsen
Alla arter skall planteras ut på ett sådant ställe där det är så lite rovfiskar som möjligt.
Vandringsfiskar skall planters ut så att de präglas vattendraget och där de inte är hot
för den ärvda genetiska mångfalden.
KARTBILAGA 2
