Järnålder på Alvaret Arkeologisk undersökning av husgrund Nedra Segerstads alvar, Segerstads socken, Öland Magnus Peterson KALMAR LÄNS MUSEUM Arkeologisk rapport 2009:30 Gärdslösa kyrka • Kalmar läns museum Järnålder på Alvaret Arkeologisk undersökning av husgrund Nedra Segerstads alvar, Segerstads socken, Öland Författare Copyright Redaktion Kartor Förlag ISSN Magnus Petersson Magnus Petersson/Kalmar läns museum Per Lekberg, Seija Nyberg publicerade i enlighet med tillstånd 507-98-2848 från Lantmäteriverket Kalmar läns museum 1400-352X Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum Innehåll Inledning .............................................................................................................. 7 Bakgrund ............................................................................................................. 8 Husgrunder på Öland ........................................................................................ 9 Syfte och målsättningar................................................................................... 11 Topografi och fornlämningsmiljö .................................................................... 12 Metod och dokumentation.............................................................................. 16 Resultat ............................................................................................................. 17 Utvärdering....................................................................................................... 19 Referenser ......................................................................................................... 22 Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum Karta över Kalmar län med undersökningsområdet markerat. 6 Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum Inledning Sommaren 2006 genomförde Kalmar läns museum en forskningsgrävning, i samverkan med Segerstads hembygdsförening, en järnåldershusgrund, (nr 71 i Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister över Segerstads socken), på Stora alvaret i Segerstads socken, Öland. Projektet har finansierats med medel från Kalmar läns museum samt bidrag från Kungliga Patriotiska Sällskapet och Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur. Alvarvy med hålväg. 7 Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum Bakgrund Boende i Segerstads socken på Öland väckte frågan om att arkeologiskt undersöka en husgrund från romersk järnålder på Alvaret. Undersökningen utfördes tillsammans med bofasta och sommargäster under ledning av Magnus Petersson från Kalmar läns museum sommaren 2006. Den aktuella husgrunden har tidigare legat dold då den har varit övervuxen av ene. Våren 2005 inleddes ett röjningsarbete som utförs kontinuerligt av ortsbor och personal från länsmuseet vilket resulterat i att lämningen samt ytterligare tre husgrunder nu är helt synliga. Husgrunderna, som är de hittills enda kända av sitt slag i socknen, visades för allmänheten vid en guidning i juli 2005. Att få en fördjupad kunskap om när de byggdes och beboddes var anledningen till önskan om undersökning. Segerstad ligger på sydöstra Öland och är en avfolkningsbygd där en tendens varit att fler och fler permanenta hushåll överges och istället blir fritidsbostäder. Genom gemensamt deltagande av sommargäster och bofasta skapar de tillsammans ny kunskap om byns kulturhistoriska bakgrund. Undersökningen kom därför också att fungera som en mötesplats för gamla och nya ölänningar där en ny sammanhållning byggdes kring utforskandet av den gemensamma bygdens förflutna. Ett skolexempel på hur ett föränderligt samhälle kan förändras och göras socialt hållbart med hjälp av arkeologin och formandet av ett gemensamt förflutet! 8 Jan och Frida ”lodfotograferar”. Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum Husgrunder på Öland Stenhusgrunderna, eller jättegravarna som är den lokala benämningen på Öland är rester av hus som byggdes under järnåldern, mellan 200 – 700 talen. De är främst kända genom Mårten Stenbergers undersökningar från förra seklets början vilka presenterades i hans avhandling ”Öland under äldre järnålder” 1933 (Stenberger 1933). Den utgjorde ett betydande referensverk för förståelsen för järnålderns bebyggelse på Öland. 2006 kom Jan-Henrik Fallgrens avhandling ”Kontinuitet och förändring. Bebyggelse och samhälle på Öland 200-1300 e Kr” (Fallgren 2006). I denna utvecklar han förståelsen för öländska järnålderssamhällets utveckling och organisation utifrån den kända bebyggelsen och gravfälten. Han har också i ett antal artiklar presenterat resultat av undersökningar i järnåldersbyarna Rosendal och Skäftekärr i Böda socken. Stenhusgrunderna varierar mycket till utseendet och storleken men kan karaktäriseras som rektangulära förhöjningar i terrängen. Ofta skapar de övertorvade murarna en valliknande form kring en fördjupning. På Öland finns det strax över 1000 kända stenhusgrunder från järnåldern bevarade. Räknar man med de som finns inom fornborgarna tillkommer ytterligare 252 stycken. Framförallt förekommer de spridda grunderna i Ölands skogsområden på öns mellersta och norra delar. Husgrunderna som finns kvar idag låg under sin brukningstid mitt i det dåtida odlingslandskapet. Under historisk tid har också ett stort antal grunder bortodlats Husgrunden före röjning. i samband med rationaliseringar av jordbruket (Fallgren 2006 s 25). Husgrunderna ligger inte sällan i grupper då de ingått i gårdsmiljöer vilka kan delas in i fyra olika storleksklasser. Gårdarna har i sin tur ingått i byar, som till skillnad från dagens sammanhållna radbyar legat mer utspridda (Fallgren 2006 s 45). Jan-Henrik Fallgren visar övertygande hur järnåldersbyarnas ägor avgränsas genom grav- 9 Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum fälten då dessa ligger placerade utanför gårdarnas inägor, vid gränsen mot utmarkerna där de ohägnade allmänningarna bredde ut sig. Gravfälten och gravarna ligger också ofta exponerade mot de närmsta grannbyarna. Genom detta skapas också en uppfattning om de olika byarnas in- och utägogränser (2006 s 119). Husgrunderna på Alvaret är få och representerar knappt 10 procent av det totala husgrundsantalet på Öland (Köningsson 1978 s 73, Pedersen & Widgren 1998 s 298, Fallgren 2006 s 29). Detta är föga förvånande då den magra alvarmarken legat och ligger utanför odlingsbygden. Den ringa bebyggelsen på Alvaret kan främst karakteriseras som gårdar med endast två hus. Endast i vissa fall finns hägnader kring mindre odlingar eller kreatursfållor. Sannolikt utgör de små gårdarna på Alvaret specialiserade enheter där betesdrift varit den betydande delen för den ekonomiska näringen. Då bebyggarna på Alvaret knappast kunnat vara självförsörjande på spannmål bör försörjningen ha varit beroende av andra gårdar vid odlingsbygderna omkring Alvaret. Man kan tänka sig att alvarbosättningarna utgjorde något slags herdebosättning eller variant av fäbodar under gårdarna och byarna längs landborgarna (Pedersen & Widgren 1998 s 298, Fallgren 2006 s 29). Hur ett säsongsmässigt boende avtecknar sig i det arkeologiska materialet är intressant då hushållsinventariet borde skilja sig från de permanent bebodda husen. Omkring 50 stenhusgrunder inom den agrara bebyggelsen på Öland har undersökts helt eller delvis. Av dessa är endast 8 belägna på 10 Alvaret (Fallgren 1998 s 63, 2006 s 27, Königsson 1978). Under 1960-talet initierades projektet ”Ölands Stora Alvar” av Kvartärgeologiska institutionen på Uppsala universitet, inom vilket husgrunder på alvaret vid Möckelmossen undersöktes. I en artikel från 1978 presenteras dessa undersökningar översiktligt men någon rapport har ännu inte utgivits. Undersökningarna gällde tre bebyggelsegrupperingar med sammanlagt 8 husgrunder. Husgrunderna saknade kulturlager och fyndmaterialet var sparsamt. De tydligaste dateringarna, utifrån kolprover och fynd visar att platsen var bebodd kring övergången mellan romersk järnålder och folkvandringstid (Königsson 1978). De ringa uppgifterna om alvarsbebyggelsen föranleder en önskan om fördjupad kunskap. Dateringen av bebyggelseenheterna är inte heller helt utredda. Just därför är det intressant att undersöka och jämföra resultaten från de undersökta husgrunderna som legat i byarna i den dåtida odlingsbygden. Sedan 1980-talet bedrivs bebyggelsehistoriska undersökningar i Böda på norra Öland där ett antal husgrunder i Rosendal och Skäftekärr undersökts i regi av Uppsala universitet. I Skäftekärr pågår kontinuerligt undersökningar av ett hus i en stormannagård. Även utgrävningar av hus i de öländska fornborgarna har genomförts. I framförallt Eketorp har undersökningarna visat vilka funktioner de olika husen haft. Vi ser föreningens undersökning som ett viktigt komplement till hittills gjorda studier med ambition om ett mer utvecklat arkeologiskt projekt i framtiden. Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum Syfte och målsättningar Undersökningen av husgrunden i Segerstad var planerad att omfatta en mindre del av lämningen. Schakten genom lämningen från utsida till utsida grävdes vilket motsvarade ca 8 % av hela ytan. Undersökningens målsättningar var att: • • • • • Skapa en uppfattning av hur lämningen är bevarad. Genom att studera de inre konstruktionerna se hur huset varit uppbyggt. Genom att tolka vad anläggningar har använts till få en uppfattning om hur delar av huset disponerats. Dokumentera fynd för tolkningen av hushållets ekonomiska prägel. Med tillvarataget organiskt material datera lämningen med 14C-metoden i syfte att kronologiskt bestämma husets etablering och användningstid. Dessa frågeställningar skapar ett underlag till fördjupade frågeställningar inför fortsatta undersökningar. Ett viktigt syfte har varit att tillvarata det lokala intresset och förstärka hembygdskänslan hos de boende i socknen. Genom att initiativet väcktes på lokal nivå kom undersökningen att utföras med hjälp av frivilliga bofasta och sommarboende sockenbor, under ledning av museets personal. Detta bidrog till att öka den historiska kunskapen bland sockenborna samt gav dem själva möjligheten att vara med att ta fram den. 11 Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum Topografi och fornlämningsmiljö Stora Alvaret på södra Öland är ett avgränsat naturgeografiskt område där ett mycket tunt matjordsskikt över kalkstensflisan försvårar villkoren för högväxande träd. Detta har präglat landskapet som öppet och vidsträckt. Ställvis tornar småskogar upp på låga moränåsar och en minskning av betesdrift, framförallt under senare hälften av 1900-talet, har lett till en förbuskning med trnår av ölandstok och ene. Men karaktären är fortfarande i hög grad påverkad av människan som sedan bondestenåldern använt området som betesmark. Sinnebilden av Alvaret hos de flesta är annars starkt förknippad med en landskapstyp känd från förra sekelskiftet där hårt betestryck och vedtäkter ledde till sterila och kala vidder. Under varma somrar är Alvarets vegetation solblekt och knastrande torr med en dammig, prärieliknande karaktär. Vinterhalvårets fuktiga delar 12 ger däremot en motsatt effekt då jordtäcket blir geggigt och otalet vattensamlingar och bäckar skapar ett svårframkomligt våtmarksområde. Då är moränåsarna de bästa lederna för att ta sig fram. Segerstads alvarmarker sluttar plackt mot Östersjön med en utgångshöjd av ca 25 meter över havet vid den västra sockengränsen, 5 km från östersjökusten. Större delen av området har ett tunt jordlager med ett lågt vegetationsskikt som täcker kalkstensflisan. Toksnåren som tidigare varit väl utbredda minskas numera genom avverkning och ökad betesdrift. Det som främst bryter horisontlinjen i det i övrigt flacka landskapet är björkpartier på en moränås som löper genom landskapet. Denna ås går drygt en mil i NNV-SSO riktning och sträcker sig från Kvinnsgröta i söder upp till Storåsen vid Smedby Alvar. Dagens bebyggelse i Segerstad ligger i anslutning till östra landborgen som är bildad genom ancylusvallen, ca 2 km från Östersjökusten. Segerstad är en så kallad dubbelby och är uppdelad i två; Övra och Nedra Segerstad. De särskiljande lederna är kända från 1600-talet men uppdelningen är sannolikt äldre. Övra Segerstad ligger på landborgen medan Nedra Segerstad ligger något förskjutet mot kusten. Utifrån ett ägonamn, Tomtåkern, kan den vikingatida bebyggelsen antas ha legat på ett gärde mellan Övra och Nedra Segerstads bytomter (Vikstrand 2007). Genom arkeologiska undersökningar har det konstaterats att järnåldersbebyggelsen har anor längre tillbaka i tiden Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum Grav, RAÄ nr 17, från S. och ursprungligen var mer spridd än så då det har påträffats kulturlager i norra delen av Övra Segerstad. Lagrets längd vid första iakttagelsen och dess dokumenterade tjocklek kunde konstateras som omfattande. Lagrets fyllning med benrester och skörbränd sten indikerar att det är ett utkastlager för avfall från en gårdsbebyggelse. Ben och kol ur lagret daterades till förromersk järnålder, ca 400-200 f Kr., (Petersson 2005). Strax norr om kyrkan har ytterligare ett kulturlager med vid utbredning påträffats fast med osäker datering (Petersson 2006). De registrerade fornlämningarna från järnåldern i närheten av Övra och Nedra Segerstad ligger i sjömarkerna ost och nordost om byarna och består av åtta runda stensättningar. De har aldrig undersökts varför dateringen inte går att föra närmare än till järnålder. Fem bedöms som osäkra. En kilometer nordost om Övra Segerstad ligger Kåprörsbacken som rymmer ett bortodlat gravfält, RAÄ 38 och 68. Vid en dikesgrävning 1896 påträffades vid platsen för RAÄ 38 en hällkista innehållandes fynd som daterar graven till äldre romersk järnålder. Söder om kyrkan ligger socknens stora gravfält, Sebygravfältet. Detta löper längs ancylusvallen och har ursprungligen sträckt sig från Seby i söder till kyrkan i norr. Numera upptar det en yta av 800 x 45 meter och är illa skadat genom sandtäkter. Gravarna, som uppgår till 282 stycken, har varierade typer som bl a högar, stensättningar i olika former, resta flisor och hällkistor. Gravfältet har en vid dateringsram från äldre järnålder till vikingatid (Näsman 2001). I samband med utbyggnad av djurstall på den sydligaste gården i Övra Segerstad påträffades i slutet av 1970-talet en hällkista. Fyndet blev inte anmält till antikvarisk myndighet. Den dåvarande fastighetsägaren uppgav för mig att graven innehöll ett litet skelett som tol- 13 Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum Stängsling av området pågår. De övriga fornlämningstyperna på Segerstads Alvar består av två stensträngar och en hålväg. Hålvägen ligger i anslutning till husgrunden RAÄ 71. Ovan nämnda Träby borg ligger på gränsen mellan Alvaret och Träbys yttre åkermarker och är utmärkande genom sina tre sammanbyggda ringmurar. En undersökning av en husgrund inom den nordligaste ringmuren 1966 resulterade i 15 stycken föremålsfynd varav ett rembeslag av brons kunde dateras till folkvandringstid. Fynden gjordes i ett relativt tjockt kulturlager och undersökningen visade också att huset haft åtminstone två byggnadsetapper (Frykman 1971). Undersökningsplatsen Grav, RAÄ 16, från SV. kades vara från ett barn, en järnkniv samt något som liknades vid järnslagg. Graven täcktes över innan fortsatt byggnation. Strax nordost om denna gård syns på flygfotografier en mörk, cirkelrund anläggning, 5 – 10 meter i diameter, i den plöjda åkerjorden. Vid besiktning på plats har det inte synts något så frågan återstår om det är en gravrest eller äldre boplatslämning. Fornlämningarna på Segerstads alvarmarker utgörs främst av gravar och gravfält som typologiskt kan härröras till järnåldern. De vanligast förekommande gravtyperna består av flacka, runda stensättningar men även två rösen och en rest sten förekommer också. Gravarna ligger ofta i koncentrationer, i anslutning till äldre vägar och vissa kan indicera äldre gårdsbebyggelser. De enda kända bebyggelselämningarna, utöver Träby borg, är en grupp om fyra husgrunder från järnåldern (RAÄ 71-73). 14 Den undersökta husgrunden (RAÄ 71) är belägen på en flack moränås på Alvaret. Moränåsen löper i undersökningsområdet i nordsydlig riktning och uppgår till knappt 25 meters bredd. Dess tjocklek från kalkstensgrunden är ca 0,7 meter. Från Segerstad by når man undersökningsområdet via en öst-västgående väg. Vägen passerar gravar och har delvis samma sträckning som hålvägen som är samregistrerad med RAÄ 71. Detta vittnar om att vägen är förhistorisk. Segerstads Alvar karterades 1820 i samband med enskiftet. Åsen är då namngiven som ”Trekanteribban” och beskrivs utgöra ”Stenbunden men god betesmark” (LMV 08-SEG-21). Geologiskt beskrivs den som ”morän, lerig, sandig-moig med svallat ytskikt” (Rudmark 1984). Den aktuella husgrunden är 21 x 10 meter i öst-västlig riktning och syns som låg rektangulär bildning, övertäckt av grässvål. Före röjningen var den rikligt beväxt av enbuskar. Inom 200 meter norr om husgrunden finns ytterligare tre husgrunder, (RAÄ nr 72, 73), samtliga uppförda på Trekanteribban. Intill husgrunderna finns flera stenbrott vilka sannolikt brukats i samband med uppförandet av husen. I en halvcirkel kring husgrunderna ligger en samling gravar och ett gravfält. Avstånden mellan husgrunderna och gravarna spänner från 250 till 500 meter. Av något yngre lämningar i området finns också ett antal skjutskåror för jakt. Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum Fornlämningarna kring undersökningsområdet. 15 Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum Metod och dokumentation Handgrävning pågår. Planritning med rutornas placering i husgrunden. 16 Undersökningen inleddes med att grässvålen avtorvades vilket följdes av handgrävning i kvadratmeterrutor. Jordmassorna sållades sedan i ett såll med en finmaskighet på 3 mm. Grävningen dokumenterades kontinuerligt genom fotografering och fältritning. När grävningen var avslutad återfylldes schakten och täcktes med grästorven. Två schakt grävdes i husgrunden, ett 9 meter långt tvärschakt i husgrundens mitt, schakt 1, och ett 3 meter långt i den västra delens mitt, schakt 2. En jämförande provruta grävdes också 1 meter norr om husgrunden. Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum Resultat Antalet fynd som gjordes vid undersökningen var sparsamt och det enda som hittades var ekofakter som fiskfjäll och förkolnade sädeskorn. Inga inre anläggningar som t ex stolphål påträffades utan endast en eldstad. Schakt 1 Schakt 1 grävdes från utsidorna av långvägg till långvägg och uppgick till 9 meter. Under grässvålen framkom ett 0,25 – 0,30 meter tjockt raslager med kalkstenar blandat med matjord. Kalkstenarna utgjordes av murrester och låg delvis i skikt, upp till tre stycken. Det var tydligt att båda murarna rasat inåt då endast få murstenar påträffades utanför utsidorna av väggarna. I övergången mot det nedre lagret fanns ett diffust skikt med 0,02 meters tjocklek där matjord blandades med bottens morängrus. Under detta kom den naturliga moränen. Dess innehåll var grusigt med hög inblandning av decimeterstora stenar. Detta nedersta lager är att betrakta som den ursprungliga golvnivån. I ruta 6 påträffades i denna nivå tre fjäll från fisk. Husväggarna var uppförda som skalmurar med ytter- och insidor av liggande kalkstenshällar med mellanfyllnad av mindre stenmaterial och jord. De vilade på halvmeterstora gråstenar vilka fungerat som grundfundament. Väggarna var 1,1 meter breda och stod till en höjd av 2-3 skift eller 0,4 meter. Även de lägsta skiften var kraftigt påverkade av rasering. Schakt i botten. Del av norra väggen. 17 Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum Schakt 2 Detta schakt, 3 meter, grävdes i mitten av husgrundens västra halva. Det hade samma lagerföljd som schakt 1. Under raslagret i ruta 11 påträffades resterna efter en eldstad. Den utgjordes av stående gråstenar som bildade en cirkel med 1 meters diameter. I cirkelns botten hittades en mindre mängd kolfragment samt 2 brända sädeskorn. I anslutning till anläggningen låg eldpåverkade kalkstensplattor. Resterna efter en eldstad. Provgrop En 1m² stor provgrop lades i linje med schakt 2 och 1 meter norr om husgrundens synliga vall. Under torven följde ett 0,2 meter tjockt matjordslager som överlagrade stenig morän. Frånsett raslagret i husgrunden visades det i provgropen att den hade samma steniga morän och att det inte var någon kullerstensläggning som framkom i de andra schakten. Analysresultat Korn av Triticum spelta Fiskfjäll 18 Ekofakterna som tillvaratogs vid undersökningen sändes till specialister för artbestämningar och datering. Fiskfjällen fotograferades genom mikroskåp och utifrån fotografi bedömde Magnus Reuterdahl, osteolog, att två var stenoidfjäll från aborrfisk och ett var möjligen karpfisk. Sädeskornen analyserades av Geoffrey Lemdahl, kvartärgeolog, högskolan i Kalmar. Resultatet visade att båda kornen var Triticum spelta, dvs dinkel- eller speltvete. För 14C datering skickades sädeskornen och träkol till Ångströmslaboratoriet i Uppsala. Kornen daterades till 80-260 AD och träkolet till 250-420 AD (kal. 2 sigma; Ua 34080, Ua 34081) vilket motsvarar romersk järnålder. Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum Utvärdering Husgrund VII i Rönnerum. Ur Stenberger 1933. Trots att den undersökta ytan bara är åtta procent av husgrundens totala blir resultatet intressant för diskussion och frågeställningar om alvarbebyggelsens funktion. Inledningsvis upprättades ett antal målsättningar som undersökningen skulle uppfylla. Den första var att få en uppfattning av hur lämningen är bevarad, dvs att se om ingrepp gjorts efter den ursprungliga raseringsfasen vilket skulle ha försvårat tolkningsmöjligheter med förstörda anläggnings- och fynddetaljer. Husgrunden är att betrakta som välbevarad då inga sekundära störningar syntes i schakten. Den bevarade eldstaden gör det också troligt att anläggningar som stolphål och stolpskoningar kan finnas i bra skick. Andra ambitioner inför undersökningen var att studera husets inre konstruktioner för att se hur huset varit uppbyggt samt också att få en uppfattning om husets inre disposition. Inga fundament för stolpar eller andra konstruktionsdetaljer och ingångar blottlades genom schakten. Placeringen av eldstaden kan ge en aning om husets disposition. Stenberger 19 Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum undersökte en husgrund i Rönnerums fornby, Högsrums sn på Öland sommaren 1928. Husgrunden, VII, ingick i ett gårdkomplex med ytterligare 6 husgrunder. Den är något större än den undersökta husgrunden i Segerstad men kan vara planmässigt jämförbar. Rönnerumshusets yttre längd uppgick till 22 meter med en bredd av 8,2. De yttre hörnen var avrundade medan de inre hörnen var både avrundade och räta. Det hade en ingång som låg vid västra långmurens norra del. Husets tak hade burits upp av tre par stolpar. Dessa stolpar hade stått i två parallella rader på ca 1 meters avstånd från långmurväggarna. Eldstaden låg i husets mittlinje innanför ingången (Stenberger 1933 s 125-127). En av husgrunderna som undersöktes vid Möckelmossen hade sin härd placerad i den västra halvan liksom den nu delundersökta husgrunden. De öländska stenhusgrundernas inre bredd varierar mellan 4-9 meter där 6 meter är det vanligaste måttet (Fallgren 2006 s 25). I det aktuella fallet uppgick bredden till 4,5 meter vilket kvalificerar det till gruppen mindre hus. Den inre längden bör ha varit kring 13 meter. Murbredden var drygt en meter och dess bevarade höjd 0,4 meter. I raseringslagret kunde man följa skiften och säkerställa att minst 4 skift rasat. Varje skift var ca 0,1 meter så den ursprungliga murhöjden bör har varit kring 1 meter. Huset i Segerstad är att betrakta som ”välstädat” och de få fynd som denna undersökning gett försvårar möjligheterna till att tolka husets funktion. I litteraturen om de öländska stenhusgrunderna återkommer egentligen bara tre typer av hus när det gäller funktion, nämligen bostadshus, fähus och en kombination av båda. Bostadshusen igenkänns genom att väggarna är slutna med undantag för dörringångar. Fähusen däremot, har en öppen gavel och kallas bl a för gapskjul (ex Fallgren 2006 s 28 och Stenberger 1933 s 93). Sedan kan olika aktiviteter som utförts inom husen skönjas genom fyndmaterial. Textilhantverk kan spåras genom fynd av vävtyngder och sländtrissor och ibland kan också 20 fynd indicera metallbearbetning och tröskning. Städade husgrunder blir mer problematiska för arkeologen då bristen på fynd som kan dateras och funktionsbestämmas är frånvarande. Men det går inte att komma ifrån att det är intressant att husen städats. I Rosendal, Böda sn, undersöktes ett boningshus med få fynd och utan kulturlager. Det visade sig senare att huset var städat och avfallet hittades istället strax utanför (Fallgren 1993 s 145). Som kontrast till de fyndfattiga husgrunderna finns sådana med tjocka kulturlager, t ex hus VII i Rönnerums fornby där kulturlagret uppgick till 0,4 meter. Problemet har säkert flera lösningar. I hus som använts endast under korta tider har det aldrig ackumulerats någon lagertillväxt. Städning av hus kan vara knutet till vissa tidsperioder och kan vara knutna till kulturella och sociala uppfattningar kring avfall och smuts. Vilka olika aktiviteter som utfört i husen kan också ha påverkat avfallstillväxten på golven. Frånvaron av fynd kan också indicera att huset lämnats med avsikter för att inte bebos igen. Vid katastrofer överges hus hastigt varvid föremål lämnas kvar. Väggarna till det undersökta huset hade fallit inåt vid raseringen. Möjligen har detta gjorts medvetet i samband med övergivandet. Slutord Till vilken social miljö har då den undersökta husgrunden på Segerstads alvar fungerat? Sett till ett mindre geografiskt perspektiv är det högst sannolikt att den ingått i en bebyggelse om två gårdar vars gemensamma inägor utgått från åsen Trekanteribban. Gravarna som ligger spridda i en halvcirkel kring bebyggelsen markerar gränsen mot utmarken. Intressant är att gravarna är exponerade mot väster. Detta kan sannolikt förklaras med att det knappt 2 kilometer västerut finns ett stort hägnadssystem med husgrunder och gravar efter en järnåldersby med 10 – 16 gårdar (Fallgren 2006 s 67). Lämningarna tillhör nuvarande byarna Olstorps och Perstorps inägor i Södra Möckleby socken, och ansluter till såväl åkerjord Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum som alvarmarker. För gårdarna på Trekanteribban har denna fossila by utgjort grannbyn. För att anknyta till texten ovan om alvarsbosättningarna som utmarksbebyggelse knuten till byarna vid odlingsmarkerna är det mycket spännande att konstatera att inga gravar på segerstadsalvaret är exponerade mot öster, dvs mot bykärnan centrerad till landborgen. Detta gör att det blir frestande att framlägga förslaget att bebyggelsen vid Trekanteribban är knuten till någon eller några större gårdar belägna i nuvarande Övra eller Nedra Segerstad. Romersk järnålder på Öland var en dynamisk tid då mark bröts upp för nyodlingar både på alvaret och i sjömarkerna. Kreatursdriften hade en stor ekonomisk betydelse och flertaliga fynd av läderbearbetningsföremål visar att exporten av läder- och skinnvaror varit betydande för en groende öländsk högkonjunktur. En annan viktig handelsvara för distribution och export var säkerligen järn från Möre. Orsaken till denna intensiva handelsekonomi står att finna i det Romerska rikets expansion norrut. Dess största utbredning nåddes under kejsar Trajanus regering (98-117 e Kr) och omfattade då hela Medelhavsområdet samt stora delar av Kontinentaleuropa och Storbritannien. Romerska rikets nordligaste gräns, Limes, låg vid Rhen och Donau. Gränsen och organisationen bakom var en kostnadskrävande och material- slukande organisation som fordrade omfattande resurser för livsmedel och utrustning (Hårdh 1985 s 142). I utbyte för sina produkter och tjänster erhöll ölänningarna i framförallt guld och silver men även i form att glaskärl, bronskittlar och statyetter. Föremålen som nådde Öland från Romarriket hade så gott som alltid en luxuös karaktär, sällan följde enklare bruksföremål. Ädelmetallerna kom till Öland som råämnen eller mynt och särskilt under 400-talet infördes stora mängder guldmynt, så kallade solidi, till ön. Solidi är ett samlingsnamn på romerska guldmynt som gjordes från och med 300-talet e Kr som betalningsmedel till högt uppsatta personer inom administration och militär verksamhet. De betalades också ut till fientliga plundrargrupper för att förhindra attacker. Öland är det landskap i Norden var de flesta solidi hittats, sammanlagt 300 stycken (Aldestam 2000). Ett av dessa är funnet i Segerstad och är präglat under kejsar Leo I’s regeringstid (457-474). Denna solidus har sannolikt hamnat i Segerstads jord sedan byns hövding eller ledare kommit tillbaka från östra Medelhavsområdet efter ett plundringståg eller en handelsresa för ca 1500 år sedan. Kanske var denne hövding också ättling till dem som lät bygga bosättningen på Alvaret 250 år tidigare. 21 Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum Referenser Aldestam, Gunnar.2000. Ölands guldålder. Romersk järnålder och folkvandringstid med en liten öländsk historiebok. Öland. Fallgren, Jan-Henrik. 1993. Bebyggelsehistoriska undersökningar i Böda sn på Öland. Kalmar län 1993. Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård. Årgång 78. Kalmar. Fallgren, Jan-Henrik. 1998. Hus och gård på Öland. I: Kyhlberg, O. (Red). Hus och tomt i Norden under förhistorisk tid. Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 33, 1997. Borås. Fallgren, Jan-Henrik. 2006. Kontinuitet och förändring. Bebyggelse och samhälle på Öland 200-1300 e Kr. Aun 35. Uppsala. Frykman, Birgitta. 1971. Kortfattad redogörelse över undersökning i Treby borg sommaren 1966. Otryckt preliminär rapport. Königsson, Ebba-Stina. 1978. Järnålderbosättningarna på Alvaret vid Möckelmossen, Kalmar län 1978. Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård. Årgång 63. Kalmar. 22 Näsman, Ulf. 2001. Segerstad socken. I: Hagberg, U. E.; StjernQuist, B. & Rasch, M. (red). Ölands järnåldersgravfält. Volym IV. Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska museer. Kalmar Pedersen, Ellen Anne & Widgren, Mats. 1998. Del 2. Järnålder 500 f. Kr.-1000 e. Kr. I: Welinder, S.; Pedersen, E. A. & Widgren, M. Jordbrukets första femtusen år. 4000 f. Kr. –1000 e. Kr. Det svenska jordbrukets historia. Borås. Petersson, Magnus. 2005. Schaktdokumentation i Segerstad. Segerstads socken, Mörbylånga kommun, Öland. Arkeologisk förundersökning 2004. Otryckt rapport. Kalmar läns museum. Petersson, Magnus. 2006. J. A. G. S-museum. Segerstads socken, Mörbylånga kommun, Öland. Arkeologisk utredning 2006. Rapport. Kalmar läns museum. Vikstrand, Per. 2007. Bebyggelsenamnen i Mörbylånga kommun. Ortnamnen i Kalmar län. Del 7. Uppsala. Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum 23 Adress Telefon Fax E-post Box 104, S-391 21 Kalmar 0480-45 13 00 0480-45 13 65 [email protected]