Järnålder på Alvaret - Kalmar läns museum logga

Järnålder på Alvaret
Arkeologisk undersökning av husgrund
Nedra Segerstads alvar, Segerstads socken, Öland
Magnus Peterson
KALMAR LÄNS MUSEUM
Arkeologisk rapport 2009:30
Gärdslösa kyrka • Kalmar läns museum
Järnålder på Alvaret
Arkeologisk undersökning av husgrund
Nedra Segerstads alvar, Segerstads socken, Öland
Författare
Copyright
Redaktion
Kartor
Förlag
ISSN
Magnus Petersson
Magnus Petersson/Kalmar läns museum
Per Lekberg, Seija Nyberg
publicerade i enlighet med tillstånd 507-98-2848 från Lantmäteriverket
Kalmar läns museum
1400-352X
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
Innehåll
Inledning .............................................................................................................. 7
Bakgrund ............................................................................................................. 8
Husgrunder på Öland ........................................................................................ 9
Syfte och målsättningar................................................................................... 11
Topografi och fornlämningsmiljö .................................................................... 12
Metod och dokumentation.............................................................................. 16
Resultat ............................................................................................................. 17
Utvärdering....................................................................................................... 19
Referenser ......................................................................................................... 22
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
Karta över Kalmar län med undersökningsområdet markerat.
6
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
Inledning
Sommaren 2006 genomförde Kalmar läns
museum en forskningsgrävning, i samverkan
med Segerstads hembygdsförening, en järnåldershusgrund, (nr 71 i Riksantikvarieämbetets
fornlämningsregister över Segerstads socken),
på Stora alvaret i Segerstads socken, Öland.
Projektet har finansierats med medel från Kalmar läns museum samt bidrag från Kungliga
Patriotiska Sällskapet och Gustaf VI Adolfs
fond för svensk kultur.
Alvarvy med hålväg.
7
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
Bakgrund
Boende i Segerstads socken på Öland väckte
frågan om att arkeologiskt undersöka en
husgrund från romersk järnålder på Alvaret.
Undersökningen utfördes tillsammans med
bofasta och sommargäster under ledning av
Magnus Petersson från Kalmar läns museum
sommaren 2006.
Den aktuella husgrunden har tidigare legat
dold då den har varit övervuxen av ene. Våren
2005 inleddes ett röjningsarbete som utförs
kontinuerligt av ortsbor och personal från länsmuseet vilket resulterat i att lämningen samt
ytterligare tre husgrunder nu är helt synliga.
Husgrunderna, som är de hittills enda kända
av sitt slag i socknen, visades för allmänheten
vid en guidning i juli 2005. Att få en fördjupad
kunskap om när de byggdes och beboddes var
anledningen till önskan om undersökning.
Segerstad ligger på sydöstra Öland och är
en avfolkningsbygd där en tendens varit att fler
och fler permanenta hushåll överges och istället
blir fritidsbostäder. Genom gemensamt deltagande av sommargäster och bofasta skapar de
tillsammans ny kunskap om byns kulturhistoriska bakgrund. Undersökningen kom därför
också att fungera som en mötesplats för gamla
och nya ölänningar där en ny sammanhållning
byggdes kring utforskandet av den gemensamma bygdens förflutna.
Ett skolexempel på hur ett föränderligt samhälle kan förändras och göras socialt hållbart
med hjälp av arkeologin och formandet av ett
gemensamt förflutet!
8
Jan och Frida ”lodfotograferar”.
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
Husgrunder på Öland
Stenhusgrunderna, eller jättegravarna som är
den lokala benämningen på Öland är rester
av hus som byggdes under järnåldern, mellan
200 – 700 talen. De är främst kända genom
Mårten Stenbergers undersökningar från förra
seklets början vilka presenterades i hans avhandling ”Öland under äldre järnålder” 1933
(Stenberger 1933). Den utgjorde ett betydande
referensverk för förståelsen för järnålderns bebyggelse på Öland. 2006 kom Jan-Henrik Fallgrens avhandling ”Kontinuitet och förändring.
Bebyggelse och samhälle på Öland 200-1300
e Kr” (Fallgren 2006). I denna utvecklar han
förståelsen för öländska järnålderssamhällets
utveckling och organisation utifrån den kända
bebyggelsen och gravfälten. Han har också i ett
antal artiklar presenterat resultat av undersökningar i järnåldersbyarna Rosendal och Skäftekärr i Böda socken.
Stenhusgrunderna varierar mycket till utseendet och storleken men kan karaktäriseras
som rektangulära förhöjningar i terrängen. Ofta
skapar de övertorvade murarna en valliknande
form kring en fördjupning. På Öland finns det
strax över 1000 kända stenhusgrunder från
järnåldern bevarade. Räknar man med de som
finns inom fornborgarna tillkommer ytterligare
252 stycken. Framförallt förekommer de spridda grunderna i Ölands skogsområden på öns
mellersta och norra delar. Husgrunderna som
finns kvar idag låg under sin brukningstid mitt
i det dåtida odlingslandskapet. Under historisk
tid har också ett stort antal grunder bortodlats
Husgrunden före röjning.
i samband med rationaliseringar av jordbruket
(Fallgren 2006 s 25). Husgrunderna ligger inte
sällan i grupper då de ingått i gårdsmiljöer vilka
kan delas in i fyra olika storleksklasser. Gårdarna har i sin tur ingått i byar, som till skillnad
från dagens sammanhållna radbyar legat mer
utspridda (Fallgren 2006 s 45).
Jan-Henrik Fallgren visar övertygande hur
järnåldersbyarnas ägor avgränsas genom grav-
9
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
fälten då dessa ligger placerade utanför gårdarnas inägor, vid gränsen mot utmarkerna där de
ohägnade allmänningarna bredde ut sig. Gravfälten och gravarna ligger också ofta exponerade mot de närmsta grannbyarna. Genom
detta skapas också en uppfattning om de olika
byarnas in- och utägogränser (2006 s 119).
Husgrunderna på Alvaret är få och representerar knappt 10 procent av det totala husgrundsantalet på Öland (Köningsson 1978 s 73, Pedersen & Widgren 1998 s 298, Fallgren 2006
s 29). Detta är föga förvånande då den magra
alvarmarken legat och ligger utanför odlingsbygden. Den ringa bebyggelsen på Alvaret kan
främst karakteriseras som gårdar med endast
två hus. Endast i vissa fall finns hägnader kring
mindre odlingar eller kreatursfållor. Sannolikt
utgör de små gårdarna på Alvaret specialiserade enheter där betesdrift varit den betydande
delen för den ekonomiska näringen. Då bebyggarna på Alvaret knappast kunnat vara självförsörjande på spannmål bör försörjningen ha
varit beroende av andra gårdar vid odlingsbygderna omkring Alvaret. Man kan tänka sig
att alvarbosättningarna utgjorde något slags
herdebosättning eller variant av fäbodar under
gårdarna och byarna längs landborgarna (Pedersen & Widgren 1998 s 298, Fallgren 2006 s
29). Hur ett säsongsmässigt boende avtecknar
sig i det arkeologiska materialet är intressant
då hushållsinventariet borde skilja sig från de
permanent bebodda husen.
Omkring 50 stenhusgrunder inom den agrara bebyggelsen på Öland har undersökts helt
eller delvis. Av dessa är endast 8 belägna på
10
Alvaret (Fallgren 1998 s 63, 2006 s 27, Königsson 1978). Under 1960-talet initierades projektet ”Ölands Stora Alvar” av Kvartärgeologiska
institutionen på Uppsala universitet, inom vilket husgrunder på alvaret vid Möckelmossen
undersöktes. I en artikel från 1978 presenteras
dessa undersökningar översiktligt men någon
rapport har ännu inte utgivits. Undersökningarna gällde tre bebyggelsegrupperingar med
sammanlagt 8 husgrunder. Husgrunderna saknade kulturlager och fyndmaterialet var sparsamt. De tydligaste dateringarna, utifrån kolprover och fynd visar att platsen var bebodd
kring övergången mellan romersk järnålder
och folkvandringstid (Königsson 1978).
De ringa uppgifterna om alvarsbebyggelsen
föranleder en önskan om fördjupad kunskap.
Dateringen av bebyggelseenheterna är inte heller helt utredda. Just därför är det intressant
att undersöka och jämföra resultaten från de
undersökta husgrunderna som legat i byarna i
den dåtida odlingsbygden.
Sedan 1980-talet bedrivs bebyggelsehistoriska undersökningar i Böda på norra Öland
där ett antal husgrunder i Rosendal och Skäftekärr undersökts i regi av Uppsala universitet. I
Skäftekärr pågår kontinuerligt undersökningar
av ett hus i en stormannagård. Även utgrävningar av hus i de öländska fornborgarna har
genomförts. I framförallt Eketorp har undersökningarna visat vilka funktioner de olika
husen haft. Vi ser föreningens undersökning
som ett viktigt komplement till hittills gjorda
studier med ambition om ett mer utvecklat arkeologiskt projekt i framtiden.
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
Syfte och målsättningar
Undersökningen av husgrunden i Segerstad
var planerad att omfatta en mindre del av lämningen. Schakten genom lämningen från utsida
till utsida grävdes vilket motsvarade ca 8 %
av hela ytan. Undersökningens målsättningar
var att:
•
•
•
•
•
Skapa en uppfattning av hur lämningen är
bevarad.
Genom att studera de inre konstruktionerna se hur huset varit uppbyggt.
Genom att tolka vad anläggningar har använts till få en uppfattning om hur delar av
huset disponerats.
Dokumentera fynd för tolkningen av hushållets ekonomiska prägel.
Med tillvarataget organiskt material datera lämningen med 14C-metoden i syfte att
kronologiskt bestämma husets etablering
och användningstid.
Dessa frågeställningar skapar ett underlag
till fördjupade frågeställningar inför fortsatta
undersökningar.
Ett viktigt syfte har varit att tillvarata det lokala intresset och förstärka hembygdskänslan
hos de boende i socknen. Genom att initiativet väcktes på lokal nivå kom undersökningen
att utföras med hjälp av frivilliga bofasta och
sommarboende sockenbor, under ledning av
museets personal. Detta bidrog till att öka den
historiska kunskapen bland sockenborna samt
gav dem själva möjligheten att vara med att ta
fram den.
11
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
Topografi och fornlämningsmiljö
Stora Alvaret på södra Öland är ett avgränsat naturgeografiskt område där ett mycket
tunt matjordsskikt över kalkstensflisan försvårar villkoren för högväxande träd. Detta har
präglat landskapet som öppet och vidsträckt.
Ställvis tornar småskogar upp på låga moränåsar och en minskning av betesdrift, framförallt
under senare hälften av 1900-talet, har lett till
en förbuskning med trnår av ölandstok och
ene. Men karaktären är fortfarande i hög grad
påverkad av människan som sedan bondestenåldern använt området som betesmark. Sinnebilden av Alvaret hos de flesta är annars starkt
förknippad med en landskapstyp känd från
förra sekelskiftet där hårt betestryck och vedtäkter ledde till sterila och kala vidder. Under
varma somrar är Alvarets vegetation solblekt
och knastrande torr med en dammig, prärieliknande karaktär. Vinterhalvårets fuktiga delar
12
ger däremot en motsatt effekt då jordtäcket blir
geggigt och otalet vattensamlingar och bäckar
skapar ett svårframkomligt våtmarksområde.
Då är moränåsarna de bästa lederna för att ta
sig fram.
Segerstads alvarmarker sluttar plackt mot
Östersjön med en utgångshöjd av ca 25 meter
över havet vid den västra sockengränsen, 5 km
från östersjökusten. Större delen av området
har ett tunt jordlager med ett lågt vegetationsskikt som täcker kalkstensflisan. Toksnåren
som tidigare varit väl utbredda minskas numera genom avverkning och ökad betesdrift. Det
som främst bryter horisontlinjen i det i övrigt
flacka landskapet är björkpartier på en moränås som löper genom landskapet. Denna ås går
drygt en mil i NNV-SSO riktning och sträcker
sig från Kvinnsgröta i söder upp till Storåsen
vid Smedby Alvar.
Dagens bebyggelse i Segerstad ligger i anslutning till östra landborgen som är bildad
genom ancylusvallen, ca 2 km från Östersjökusten. Segerstad är en så kallad dubbelby och
är uppdelad i två; Övra och Nedra Segerstad.
De särskiljande lederna är kända från 1600-talet men uppdelningen är sannolikt äldre. Övra
Segerstad ligger på landborgen medan Nedra
Segerstad ligger något förskjutet mot kusten.
Utifrån ett ägonamn, Tomtåkern, kan den vikingatida bebyggelsen antas ha legat på ett
gärde mellan Övra och Nedra Segerstads bytomter (Vikstrand 2007). Genom arkeologiska
undersökningar har det konstaterats att järnåldersbebyggelsen har anor längre tillbaka i tiden
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
Grav, RAÄ nr 17, från S.
och ursprungligen var mer spridd än så då det
har påträffats kulturlager i norra delen av Övra
Segerstad. Lagrets längd vid första iakttagelsen
och dess dokumenterade tjocklek kunde konstateras som omfattande. Lagrets fyllning med
benrester och skörbränd sten indikerar att det
är ett utkastlager för avfall från en gårdsbebyggelse. Ben och kol ur lagret daterades till förromersk järnålder, ca 400-200 f Kr., (Petersson
2005). Strax norr om kyrkan har ytterligare ett
kulturlager med vid utbredning påträffats fast
med osäker datering (Petersson 2006).
De registrerade fornlämningarna från järnåldern i närheten av Övra och Nedra Segerstad
ligger i sjömarkerna ost och nordost om byarna
och består av åtta runda stensättningar. De har
aldrig undersökts varför dateringen inte går
att föra närmare än till järnålder. Fem bedöms
som osäkra. En kilometer nordost om Övra
Segerstad ligger Kåprörsbacken som rymmer
ett bortodlat gravfält, RAÄ 38 och 68. Vid en
dikesgrävning 1896 påträffades vid platsen för
RAÄ 38 en hällkista innehållandes fynd som daterar graven till äldre romersk järnålder. Söder
om kyrkan ligger socknens stora gravfält, Sebygravfältet. Detta löper längs ancylusvallen och
har ursprungligen sträckt sig från Seby i söder
till kyrkan i norr. Numera upptar det en yta av
800 x 45 meter och är illa skadat genom sandtäkter. Gravarna, som uppgår till 282 stycken,
har varierade typer som bl a högar, stensättningar i olika former, resta flisor och hällkistor.
Gravfältet har en vid dateringsram från äldre
järnålder till vikingatid (Näsman 2001).
I samband med utbyggnad av djurstall på
den sydligaste gården i Övra Segerstad påträffades i slutet av 1970-talet en hällkista. Fyndet
blev inte anmält till antikvarisk myndighet.
Den dåvarande fastighetsägaren uppgav för
mig att graven innehöll ett litet skelett som tol-
13
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
Stängsling av området pågår.
De övriga fornlämningstyperna på Segerstads
Alvar består av två stensträngar och en hålväg.
Hålvägen ligger i anslutning till husgrunden
RAÄ 71. Ovan nämnda Träby borg ligger på
gränsen mellan Alvaret och Träbys yttre åkermarker och är utmärkande genom sina tre sammanbyggda ringmurar. En undersökning av
en husgrund inom den nordligaste ringmuren
1966 resulterade i 15 stycken föremålsfynd varav ett rembeslag av brons kunde dateras till
folkvandringstid. Fynden gjordes i ett relativt
tjockt kulturlager och undersökningen visade
också att huset haft åtminstone två byggnadsetapper (Frykman 1971).
Undersökningsplatsen
Grav, RAÄ 16, från SV.
kades vara från ett barn, en järnkniv samt något som liknades vid järnslagg. Graven täcktes
över innan fortsatt byggnation. Strax nordost
om denna gård syns på flygfotografier en mörk,
cirkelrund anläggning, 5 – 10 meter i diameter,
i den plöjda åkerjorden. Vid besiktning på plats
har det inte synts något så frågan återstår om
det är en gravrest eller äldre boplatslämning.
Fornlämningarna på Segerstads alvarmarker utgörs främst av gravar och gravfält som
typologiskt kan härröras till järnåldern. De
vanligast förekommande gravtyperna består av
flacka, runda stensättningar men även två rösen
och en rest sten förekommer också. Gravarna
ligger ofta i koncentrationer, i anslutning till
äldre vägar och vissa kan indicera äldre gårdsbebyggelser. De enda kända bebyggelselämningarna, utöver Träby borg, är en grupp om
fyra husgrunder från järnåldern (RAÄ 71-73).
14
Den undersökta husgrunden (RAÄ 71) är belägen på en flack moränås på Alvaret. Moränåsen löper i undersökningsområdet i nordsydlig riktning och uppgår till knappt 25 meters
bredd. Dess tjocklek från kalkstensgrunden är
ca 0,7 meter. Från Segerstad by når man undersökningsområdet via en öst-västgående väg.
Vägen passerar gravar och har delvis samma
sträckning som hålvägen som är samregistrerad med RAÄ 71. Detta vittnar om att vägen är
förhistorisk. Segerstads Alvar karterades 1820
i samband med enskiftet. Åsen är då namngiven som ”Trekanteribban” och beskrivs
utgöra ”Stenbunden men god betesmark”
(LMV 08-SEG-21). Geologiskt beskrivs den
som ”morän, lerig, sandig-moig med svallat
ytskikt” (Rudmark 1984). Den aktuella husgrunden är 21 x 10 meter i öst-västlig riktning
och syns som låg rektangulär bildning, övertäckt av grässvål. Före röjningen var den rikligt
beväxt av enbuskar. Inom 200 meter norr om
husgrunden finns ytterligare tre husgrunder,
(RAÄ nr 72, 73), samtliga uppförda på Trekanteribban. Intill husgrunderna finns flera stenbrott vilka sannolikt brukats i samband med
uppförandet av husen. I en halvcirkel kring
husgrunderna ligger en samling gravar och ett
gravfält. Avstånden mellan husgrunderna och
gravarna spänner från 250 till 500 meter. Av
något yngre lämningar i området finns också
ett antal skjutskåror för jakt.
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
Fornlämningarna kring undersökningsområdet.
15
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
Metod och dokumentation
Handgrävning pågår.
Planritning med rutornas placering i husgrunden.
16
Undersökningen inleddes med att grässvålen
avtorvades vilket följdes av handgrävning i
kvadratmeterrutor. Jordmassorna sållades sedan i ett såll med en finmaskighet på 3 mm.
Grävningen dokumenterades kontinuerligt genom fotografering och fältritning. När grävningen var avslutad återfylldes schakten och
täcktes med grästorven.
Två schakt grävdes i husgrunden, ett 9 meter
långt tvärschakt i husgrundens mitt, schakt 1,
och ett 3 meter långt i den västra delens mitt,
schakt 2. En jämförande provruta grävdes också 1 meter norr om husgrunden.
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
Resultat
Antalet fynd som gjordes vid undersökningen
var sparsamt och det enda som hittades var
ekofakter som fiskfjäll och förkolnade sädeskorn. Inga inre anläggningar som t ex stolphål
påträffades utan endast en eldstad.
Schakt 1
Schakt 1 grävdes från utsidorna av långvägg till
långvägg och uppgick till 9 meter. Under grässvålen framkom ett 0,25 – 0,30 meter tjockt
raslager med kalkstenar blandat med matjord.
Kalkstenarna utgjordes av murrester och låg
delvis i skikt, upp till tre stycken. Det var tydligt att båda murarna rasat inåt då endast få
murstenar påträffades utanför utsidorna av
väggarna.
I övergången mot det nedre lagret fanns
ett diffust skikt med 0,02 meters tjocklek där
matjord blandades med bottens morängrus.
Under detta kom den naturliga moränen. Dess
innehåll var grusigt med hög inblandning av
decimeterstora stenar. Detta nedersta lager är
att betrakta som den ursprungliga golvnivån.
I ruta 6 påträffades i denna nivå tre fjäll från
fisk.
Husväggarna var uppförda som skalmurar
med ytter- och insidor av liggande kalkstenshällar med mellanfyllnad av mindre stenmaterial och jord. De vilade på halvmeterstora
gråstenar vilka fungerat som grundfundament.
Väggarna var 1,1 meter breda och stod till en
höjd av 2-3 skift eller 0,4 meter. Även de lägsta
skiften var kraftigt påverkade av rasering.
Schakt i botten.
Del av norra väggen.
17
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
Schakt 2
Detta schakt, 3 meter, grävdes i mitten av husgrundens västra halva. Det hade samma lagerföljd som schakt 1. Under raslagret i ruta
11 påträffades resterna efter en eldstad. Den
utgjordes av stående gråstenar som bildade en
cirkel med 1 meters diameter. I cirkelns botten
hittades en mindre mängd kolfragment samt
2 brända sädeskorn. I anslutning till anläggningen låg eldpåverkade kalkstensplattor.
Resterna efter en eldstad.
Provgrop
En 1m² stor provgrop lades i linje med schakt
2 och 1 meter norr om husgrundens synliga
vall. Under torven följde ett 0,2 meter tjockt
matjordslager som överlagrade stenig morän.
Frånsett raslagret i husgrunden visades det i
provgropen att den hade samma steniga morän
och att det inte var någon kullerstensläggning
som framkom i de andra schakten.
Analysresultat
Korn av Triticum spelta
Fiskfjäll
18
Ekofakterna som tillvaratogs vid undersökningen sändes till specialister för artbestämningar och datering.
Fiskfjällen fotograferades genom mikroskåp
och utifrån fotografi bedömde Magnus Reuterdahl, osteolog, att två var stenoidfjäll från
aborrfisk och ett var möjligen karpfisk.
Sädeskornen analyserades av Geoffrey Lemdahl, kvartärgeolog, högskolan i Kalmar. Resultatet visade att båda kornen var Triticum
spelta, dvs dinkel- eller speltvete.
För 14C datering skickades sädeskornen och
träkol till Ångströmslaboratoriet i Uppsala.
Kornen daterades till 80-260 AD och träkolet
till 250-420 AD (kal. 2 sigma; Ua 34080, Ua
34081) vilket motsvarar romersk järnålder.
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
Utvärdering
Husgrund VII i Rönnerum. Ur Stenberger 1933.
Trots att den undersökta ytan bara är åtta
procent av husgrundens totala blir resultatet
intressant för diskussion och frågeställningar
om alvarbebyggelsens funktion. Inledningsvis
upprättades ett antal målsättningar som undersökningen skulle uppfylla. Den första var
att få en uppfattning av hur lämningen är bevarad, dvs att se om ingrepp gjorts efter den
ursprungliga raseringsfasen vilket skulle ha
försvårat tolkningsmöjligheter med förstörda
anläggnings- och fynddetaljer. Husgrunden är
att betrakta som välbevarad då inga sekundära
störningar syntes i schakten. Den bevarade eldstaden gör det också troligt att anläggningar
som stolphål och stolpskoningar kan finnas i
bra skick.
Andra ambitioner inför undersökningen
var att studera husets inre konstruktioner för
att se hur huset varit uppbyggt samt också att
få en uppfattning om husets inre disposition.
Inga fundament för stolpar eller andra konstruktionsdetaljer och ingångar blottlades genom schakten. Placeringen av eldstaden kan
ge en aning om husets disposition. Stenberger
19
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
undersökte en husgrund i Rönnerums fornby,
Högsrums sn på Öland sommaren 1928. Husgrunden, VII, ingick i ett gårdkomplex med ytterligare 6 husgrunder. Den är något större än
den undersökta husgrunden i Segerstad men
kan vara planmässigt jämförbar. Rönnerumshusets yttre längd uppgick till 22 meter med en
bredd av 8,2. De yttre hörnen var avrundade
medan de inre hörnen var både avrundade och
räta. Det hade en ingång som låg vid västra
långmurens norra del. Husets tak hade burits
upp av tre par stolpar. Dessa stolpar hade stått
i två parallella rader på ca 1 meters avstånd
från långmurväggarna. Eldstaden låg i husets
mittlinje innanför ingången (Stenberger 1933 s
125-127). En av husgrunderna som undersöktes vid Möckelmossen hade sin härd placerad i
den västra halvan liksom den nu delundersökta
husgrunden.
De öländska stenhusgrundernas inre bredd
varierar mellan 4-9 meter där 6 meter är det
vanligaste måttet (Fallgren 2006 s 25). I det
aktuella fallet uppgick bredden till 4,5 meter
vilket kvalificerar det till gruppen mindre hus.
Den inre längden bör ha varit kring 13 meter.
Murbredden var drygt en meter och dess bevarade höjd 0,4 meter. I raseringslagret kunde
man följa skiften och säkerställa att minst 4
skift rasat. Varje skift var ca 0,1 meter så den
ursprungliga murhöjden bör har varit kring 1
meter.
Huset i Segerstad är att betrakta som ”välstädat” och de få fynd som denna undersökning
gett försvårar möjligheterna till att tolka husets
funktion. I litteraturen om de öländska stenhusgrunderna återkommer egentligen bara tre
typer av hus när det gäller funktion, nämligen
bostadshus, fähus och en kombination av båda.
Bostadshusen igenkänns genom att väggarna är
slutna med undantag för dörringångar. Fähusen
däremot, har en öppen gavel och kallas bl a för
gapskjul (ex Fallgren 2006 s 28 och Stenberger
1933 s 93). Sedan kan olika aktiviteter som utförts inom husen skönjas genom fyndmaterial.
Textilhantverk kan spåras genom fynd av vävtyngder och sländtrissor och ibland kan också
20
fynd indicera metallbearbetning och tröskning.
Städade husgrunder blir mer problematiska för
arkeologen då bristen på fynd som kan dateras och funktionsbestämmas är frånvarande.
Men det går inte att komma ifrån att det är
intressant att husen städats. I Rosendal, Böda
sn, undersöktes ett boningshus med få fynd och
utan kulturlager. Det visade sig senare att huset
var städat och avfallet hittades istället strax utanför (Fallgren 1993 s 145). Som kontrast till
de fyndfattiga husgrunderna finns sådana med
tjocka kulturlager, t ex hus VII i Rönnerums
fornby där kulturlagret uppgick till 0,4 meter.
Problemet har säkert flera lösningar. I hus som
använts endast under korta tider har det aldrig
ackumulerats någon lagertillväxt. Städning av
hus kan vara knutet till vissa tidsperioder och
kan vara knutna till kulturella och sociala uppfattningar kring avfall och smuts. Vilka olika
aktiviteter som utfört i husen kan också ha påverkat avfallstillväxten på golven. Frånvaron av
fynd kan också indicera att huset lämnats med
avsikter för att inte bebos igen. Vid katastrofer
överges hus hastigt varvid föremål lämnas kvar.
Väggarna till det undersökta huset hade fallit
inåt vid raseringen. Möjligen har detta gjorts
medvetet i samband med övergivandet.
Slutord
Till vilken social miljö har då den undersökta
husgrunden på Segerstads alvar fungerat? Sett
till ett mindre geografiskt perspektiv är det
högst sannolikt att den ingått i en bebyggelse
om två gårdar vars gemensamma inägor utgått
från åsen Trekanteribban. Gravarna som ligger spridda i en halvcirkel kring bebyggelsen
markerar gränsen mot utmarken. Intressant är
att gravarna är exponerade mot väster. Detta
kan sannolikt förklaras med att det knappt 2
kilometer västerut finns ett stort hägnadssystem med husgrunder och gravar efter en järnåldersby med 10 – 16 gårdar (Fallgren 2006
s 67). Lämningarna tillhör nuvarande byarna
Olstorps och Perstorps inägor i Södra Möckleby socken, och ansluter till såväl åkerjord
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
som alvarmarker. För gårdarna på Trekanteribban har denna fossila by utgjort grannbyn.
För att anknyta till texten ovan om alvarsbosättningarna som utmarksbebyggelse knuten
till byarna vid odlingsmarkerna är det mycket
spännande att konstatera att inga gravar på segerstadsalvaret är exponerade mot öster, dvs
mot bykärnan centrerad till landborgen. Detta
gör att det blir frestande att framlägga förslaget att bebyggelsen vid Trekanteribban är knuten till någon eller några större gårdar belägna
i nuvarande Övra eller Nedra Segerstad.
Romersk järnålder på Öland var en dynamisk tid då mark bröts upp för nyodlingar både
på alvaret och i sjömarkerna. Kreatursdriften
hade en stor ekonomisk betydelse och flertaliga
fynd av läderbearbetningsföremål visar att exporten av läder- och skinnvaror varit betydande för en groende öländsk högkonjunktur. En
annan viktig handelsvara för distribution och
export var säkerligen järn från Möre. Orsaken
till denna intensiva handelsekonomi står att
finna i det Romerska rikets expansion norrut.
Dess största utbredning nåddes under kejsar
Trajanus regering (98-117 e Kr) och omfattade
då hela Medelhavsområdet samt stora delar
av Kontinentaleuropa och Storbritannien. Romerska rikets nordligaste gräns, Limes, låg vid
Rhen och Donau. Gränsen och organisationen
bakom var en kostnadskrävande och material-
slukande organisation som fordrade omfattande resurser för livsmedel och utrustning (Hårdh
1985 s 142). I utbyte för sina produkter och
tjänster erhöll ölänningarna i framförallt guld
och silver men även i form att glaskärl, bronskittlar och statyetter. Föremålen som nådde
Öland från Romarriket hade så gott som alltid
en luxuös karaktär, sällan följde enklare bruksföremål. Ädelmetallerna kom till Öland som
råämnen eller mynt och särskilt under 400-talet infördes stora mängder guldmynt, så kallade solidi, till ön. Solidi är ett samlingsnamn
på romerska guldmynt som gjordes från och
med 300-talet e Kr som betalningsmedel till
högt uppsatta personer inom administration
och militär verksamhet. De betalades också
ut till fientliga plundrargrupper för att förhindra attacker. Öland är det landskap i Norden
var de flesta solidi hittats, sammanlagt 300
stycken (Aldestam 2000). Ett av dessa är funnet i Segerstad och är präglat under kejsar Leo
I’s regeringstid (457-474). Denna solidus har
sannolikt hamnat i Segerstads jord sedan byns
hövding eller ledare kommit tillbaka från östra
Medelhavsområdet efter ett plundringståg eller
en handelsresa för ca 1500 år sedan. Kanske
var denne hövding också ättling till dem som
lät bygga bosättningen på Alvaret 250 år tidigare.
21
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
Referenser
Aldestam, Gunnar.2000. Ölands guldålder.
Romersk järnålder och folkvandringstid
med en liten öländsk historiebok. Öland.
Fallgren, Jan-Henrik. 1993. Bebyggelsehistoriska undersökningar i Böda sn på Öland.
Kalmar län 1993. Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård. Årgång 78. Kalmar.
Fallgren, Jan-Henrik. 1998. Hus och gård
på Öland. I: Kyhlberg, O. (Red). Hus
och tomt i Norden under förhistorisk tid.
Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 33, 1997.
Borås.
Fallgren, Jan-Henrik. 2006. Kontinuitet och
förändring. Bebyggelse och samhälle på
Öland 200-1300 e Kr. Aun 35. Uppsala.
Frykman, Birgitta. 1971. Kortfattad redogörelse över undersökning i Treby borg sommaren 1966. Otryckt preliminär rapport.
Königsson, Ebba-Stina. 1978. Järnålderbosättningarna på Alvaret vid Möckelmossen, Kalmar län 1978. Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård. Årgång 63.
Kalmar.
22
Näsman, Ulf. 2001. Segerstad socken. I: Hagberg, U. E.; StjernQuist, B. & Rasch, M.
(red). Ölands järnåldersgravfält. Volym IV.
Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska museer. Kalmar
Pedersen, Ellen Anne & Widgren, Mats.
1998. Del 2. Järnålder 500 f. Kr.-1000
e. Kr. I: Welinder, S.; Pedersen, E. A. &
Widgren, M. Jordbrukets första femtusen
år. 4000 f. Kr. –1000 e. Kr. Det svenska
jordbrukets historia. Borås.
Petersson, Magnus. 2005. Schaktdokumentation i Segerstad. Segerstads socken,
Mörbylånga kommun, Öland. Arkeologisk
förundersökning 2004. Otryckt rapport.
Kalmar läns museum.
Petersson, Magnus. 2006. J. A. G. S-museum.
Segerstads socken, Mörbylånga kommun,
Öland. Arkeologisk utredning 2006. Rapport. Kalmar läns museum.
Vikstrand, Per. 2007. Bebyggelsenamnen i
Mörbylånga kommun. Ortnamnen i Kalmar län. Del 7. Uppsala.
Järnålder på Alvaret • Kalmar läns museum
23
Adress
Telefon
Fax
E-post
Box 104, S-391 21 Kalmar
0480-45 13 00
0480-45 13 65
[email protected]