Biologisk mångfald Definition På vår jord finns en otrolig mängd djurarter av däggdjur, fåglar, fiskar, insekter, och även en hiskelig mängd olika växtarter. De i vår närmiljö är vi vana vid, som vanliga koltrastar, bondkatter eller laxar. På avlägsna platser, till exempel öar som varit avskilda från mänskligheten väldigt länge, finns det otroligt många mycket mer exotiska arter. Arter från sådana avskilda platser kan vara väldigt viktiga, eftersom de utgör en förteckning över arter som kanske fanns för väldigt länge sedan, men som dog ut överallt annars. Den tråkiga nyheten är dock att denna arternas levnadshistoria är på väg att försvinna. Arterna som finns i världen blir allt färre och färre, och inte bara exotiska arter på avlägsna öar, utan också arter som finns i vår närmiljö. Torsken till exempel blir ovanligare och ovanligare (och giftigare och giftigare). Men det är inte bara vår levnadshistoria som blir lidande av arternas försvinnande. Alla arter i naturen samexisterar i ett intrikat kretslopp som inte alltid är helt klarlagt. En arts försvinnande kan ha konsekvenser för en annan art, som i sin tur har konsekvenser för en tredje art, som kan vara människan! ”Biologisk mångfald” är dock mer än bara antalet arter som finns. Man brukar säga att den definieras på tre nivåer; mångfald på ekosystemnivå, mångfald av arter och genetisk variation inom arterna. Till benämningen hör även sådant som naturen gör för oss och vi är beroende av, som fotosyntesen, pollinering, fröspridning och annat. Det kan också uttryckas något jobbigare som i FN (rio)-konventionens artikel 2: "variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem". Regeringen har i år lagt ned ca 1 miljard kronor på bevarandet av den biologiska mångfalden, och ytterligare 400 miljoner på forskningen om densamma. Hur Mäta? Eftersom begreppet är väldigt allmänt definierat och påverkar väldigt många aspekter av naturen så måste man titta på problemet att försöka uppskatta någots påverkan på den biologiska mångfalden från flera olika håll samtidigt. Olika detaljer mäts på olika sätt, och på slutet så nästan måste man förvandla siffrorna som man får från kanske fyra fem olika mätningar till någon sorts allmän diskussion om påverkan, snarare än att ge siffrorna och diagrammen. Vanliga sätt att undersöka situationerna i olika områden kan dock vara att räkna på antal utrotade och utrotningshotade arter, och försöka uppskatta en hotbild och räkna på en hastighet för arters försvinnande. Man kan också övervaka speciellt utvalda arter, så kallade biotropiska märkare. Dessa arter är arter som är känsliga för förändringar i närmiljön, och därför skulle bli de arter som försvann först om området råkar ut för en negativ miljöförändring. Ungefär som papegojor i äldre dagars gruvor, som var de första som dog av metangas. Jordbruk Jordbruk har en stor fauna knutet till sig, som helt är beroende av den typen av natur som existerar i närområden till eller i jordbruksmark. Ängs- och hagmarker, åkerholmar, stenmurar med flera landtyper är något som attraherar en uppsjö av olika fågerlarter, insektsarter, lavar mossor, fåglar med mera. Jordbruk är något som kan vara bra, men även dåligt, för den biologiska mångfalden. En fara som dock finns i samband med jordbruk är att man kan hugga ned skog för att få plats med den. Detta är dock inget stort problem, eftersom det mest är ihållande plantering och avverkning av skog som är ett problem för biologisk mångfald, och inte engångsfällning av en relativt liten skogsareal för att upplåta plats till jordbruk. Jordbruk täcker inte en väldigt stor del av sveriges yta, och ytan som faktiskt täcks blir allt mindre och mindre. Detta är dock det största problemet med den biologiska mångfalden när det gäller jordbruk; igenväxning av jordbruksmark. Krav på effektivisering och avkastning leder till att jordbruksmarksarealen sjunker i takt med att man kan effektivisera själva jordbruket med kemikalier och konstgödsel. Inte nog med att den själva igenvuxna övergivna marken blir ett väldigt stort problem (som har en väldigt stor skadeverkan på ett medelstort område), men kemikalierna och övergödningen (som har en medelskadeverkan på ett medelstort område) är i sig också ett problem! Men jordbruk behöver inte vara förödande för den biologiska mångfalden. Det finns exempel på där den kan göra nytta, Till exempel så utgör ekologisk odling ca 10 % av odlingsarealen i sverige (med målsättning om 20% 2005). Ekologisk odling är något som faktiskt ökar den biologiska mångfalden. (Ahnström 2002). Ekologisk odling har en högra mångfald av ogräs, fågglar och vissa typer av leddjur. Eftersom det inte finns någon kemisk bekämpning, och eftersom man använder avfall från stall och liknande istället för konstgödsel så är det helt logiskt att en ekologisk odling skulle främja, och inte stävja, naturen. Utsläpp Transporter ger främst ökade mängder av koldioxid, kväveoxider och svaveldioxid. Ökad mängd koldioxid ger upphov till klimatförändringar. Detta gör att en del organismer inte längre överlever i sitt ursprungliga habitat, utan behöver flytta för att överleva. De organismer som inte klarar omställningen dör. Klimatförändringen kan också påverka tillgången på föda för organismer och de konkurreras ut. Klimatförändringarna ger också större ökenområden. Kväve är ofta en begränsande faktor för produktionen, en ökad mängd kväve kan därför göra att en organism har så stor tillväxt att den konkurrerar ut andra arter. Svaveldioxid ger försurning av mark och vatten, försurning ger generellt ett lägre antal djur och växtarter. Kalkbrott Påverkan på den biologiska mångfalden vid ett kalkstensbrott bestäms nästan helt av hur miljön ser ut i omgivningen. På exempelvis Gottland sker tvister just på grund av att man vill bygga kalkstensbrott i känsliga områden. Resultatet påverkas förstås också av i viken skala brytningen sker. En annan faktor är om det vid anläggningen också finns maskineri för stenkrossning och malning vilket kan ge miljöpåverkan i form av buller och damm samt vissa mindre utsläpp kopplade till den energiåtgång som behövs. Den kalksten som används vid framställning av linoleum i den aktuella fabriken kommer från brott i södra Tyskland och Frankrike. Eftersom vi inte har kunnat få fram data varken om hur miljön ser ut i områdena eller deras omfattning är det nästan omöjligt att säga något om miljöpåverkan. Vi kan nog dock anta att eftersom materialet används i industriell skala är anläggningen av betydande storlek. Vidare brukare de områden som är rika på kalksten ha en omfattande artrikedom. Därför gissar vi att påverkan på den biologiska mångfalden vid dessa kalkstensbrott är allt annat än försumbara, kanske till och med stora. Växthuseffekt Faktumet att jordens atmosfär fungerar som ett växthus som stänger inne värmestrålning som kommer från solen är nog allom bekant. De funktionella substanserna, alltså växthusgaserna som får detta för jordens överlevnad helt nödvändiga system att fungera är framförallt koldioxid och vattenånga. Utan detta skydd hade medeltemperaturen på jorden varit ca -18 grader Celsius. Dock innebär ett ökat utsläpp av dessa, och andra, växthusgaser att växthuseffekten förstärks, och därigenom blir någonting dåligt. Växthusgaser släpps ut i stora mängder vid fossil förbränning, vilket i dagens samhällen är förhållandevis vanligt. Den förstärkta växthuseffekten är något som dock debatteras livligt. Bevisligen så ökar jordes medeltemperatur något varje år, och man ser en markant ökning de senaste 100 åren, men detta förklaras av vissa som naturliga variationer i klimatet. Vilket som än visar sig stämma så kan den förstärkta växthuseffekten ha enorma konsekvenser. Översvämningar till följd av smälta polarisar är dock en myt i sammanhanget, eftersom vatten i fryst form, is, har en lägre densitet, och därför högre volym än vatten. Ett stort isblock som smälter ger ifrån sig en mindre volym vatten än den som tas från isblocket. Tänkbara scenarion inkluderar dock förändring av golfströmmen, vilket kan leda till kraftiga klimatförändringar för länder som är beroende av den. Försurning Förbränning av fossila material ger också upphov till att många ämnen med et lågt pH-värde släpps ut i atmosfären. Dessa ämnen löser sig lätt i fukt i atmosfären, och faller ned till marken igen med hjälp av regn. Undersökningar ger resultat som pekar tydligt på att surheten har ökat klart de senaste 100 åren. Speciellt höga utvecklingar ser man lite efter 1945, till följd av en ökad förbränning av framför allt olja under andra världskriget och efter. De ämnen som är främst ansvaria för detta är svavel- och kväveföreningar. I atmosfären bildas svavelsyra och salpetersyra, H2SO4 respektive HNO4. Dessa sönderfaller till vätejoner, H+ och sulfat/nitrat-joner, SO42-, och NO4-. Marken har dock en viss tålighet mot ”syra-attacker” a la tandkrämsreklam. Mineralnedbrytning vid marken, så kallad vittring hjälper till att neutralisera surheten, speciellt vid kalkrika platser. Kväveföreningar kan också neutraliseras genom att användas som näringsämnen i riklig vegetation. Detta har dock sin gräns, och när vegetationen har nått sin mättnadsgräns för kväveföreningar kommer man se en dramatisk sänkning av pH-värdet i dessa områden. Surheten i marken har redan skadat framförallt svamp-, lav- och mossfloran, vilka har blivit klart artfattigare. Härigenom påverkas alltså den biologiska mångfalden. Markförsurning leder också till sjöförsurning. Vattendrag har också en buffertverkan, vilken kallas alkalinitet. När bufferten blir överbelastad sjunker dock pH:t i vattendraget enormt under vissa perioder, ofta nedåt 5 och liknande värden, vilket är motsvarande starka syror. Givetvis är detta väldigt skadligt får de arter som har sjön som sin hemmiljö. Eutrofiering Eutrofiering innebär en ökning av växters produktion till följd av en kraftigt ökad tillgång av näring, och kan till synes verka som motsatsen till problemet med allt färre arter beskrivet ovan. Eutrofiering har olika uttryck i olika landtyper och leder i själva verket oftast till en minskad biologisk mångfald. Om många arter i en viss miljö, säg en sjö, ökar explosionsartat kan dessa slå ut andra arter. Mest typiskt är algblommning, vilket leder till en giftig miljö för både fiskar och människor. I skog är det vanligaste att produktionen ökar till följd av en hög koldioxidhalt och kvävenedfall. Ökningen kan då leda till ett område med en påtaglig syrebris. Ekvivalenter För varje av de tre miljöproblemen växthuseffekt, försurning och eutrofiering finns det en huvudämne som är orsak till miljöproblemet. För att kunna jämföra den totala påverkan av olika ämnen så räknas alla andra ämnen som också bidrar till problemet, men inte lika mycket, om till den motsvarande mängden huvudämnes påverkan. Detta kallas ekvivalenter. För att kunna jämföra de olika golvtyperna har ekvivalenterna för golven i fråga räknats samman, och sedan sammanställts i en normerad tabell. Index Miljöeffektprofil 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 Klinker Linoleum Ekparkett Växthuseffekt Försurning Normerade Effekt, golv Figur 1: Miljöeffektprofil, normerade ekvivalenter Eutrofiering