UMEÅ UNIVERSITET
Juridiska institutionen
Juris kandidatprogrammet
Examensarbete med praktik 30 hp.
Handledare: Lars Hansson
Ht 07
Ansvarsgenombrott
- moderbolags ansvar för dotterbolags skulder
Robert Svedjetorp
1
Förkortningar
AB
Aktiebolag
ABL
Aktiebolagslag (2005:551)
EES
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
EG
Europeiska gemenskapen
HB
Handelsbalken
HD
Högsta domstolen
HovR
Hovrätten
JT
Juridisk tidsskrift vid Stockholms universitet
KL
Konkurslag (1987:672)
NJA
Nytt juridisk arkiv
SOU
Statens offentliga utredningar
VD
Verkställande direktör
ÅRL
Årsredovisningslag (1995:1554)
2
Innehållsförteckning
FÖRKORTNINGAR .................................................................................................................. 2
1.
INLEDNING ....................................................................................................................... 4
1.1 Bakgrund............................................................................................................................. 4
1.2 Syfte .................................................................................................................................... 5
1.3 Metod .................................................................................................................................. 5
1.4 Disposition .......................................................................................................................... 6
1.5 Avgränsningar..................................................................................................................... 6
2.
ASSOCIATIONSRÄTT ..................................................................................................... 7
2.1 Aktiebolag........................................................................................................................... 7
2.1.1 Bildandet av aktiebolag ............................................................................................................ 8
2.1.2 Aktiekapitalets storlek ............................................................................................................ 10
2.1.3 Aktiebolagets organisation ..................................................................................................... 11
2.2 Koncerner.......................................................................................................................... 13
2.2.1 Koncernbidrag ........................................................................................................................ 15
3.
KAPITALSKYDDSREGLERNA I AKTIEBOLAG.................................................... 16
3.1 Allmänt om kapitalskydd i aktiebolag .............................................................................. 16
3.2 Tvångslikvidation på grund av kapitalbrist....................................................................... 17
3.3 Vinstutdelning, värdeöverföring m.m............................................................................... 17
3.3.1 Beloppsspärren och försiktighetsregeln.................................................................................. 17
3.3.2 Vinstutdelning ........................................................................................................................ 18
3.3.3 Förvärv av egna aktier ............................................................................................................ 19
3.3.4 Låneförbuden.......................................................................................................................... 20
3.3.5 Minskning av aktiekapitalet och reservfonden ....................................................................... 21
4.
MODERBOLAGS ANSVAR FÖR DOTTERBOLAGS SKULDER .......................... 22
4.1 Direkt ansvar..................................................................................................................... 22
4.2 Indirekt ansvar .................................................................................................................. 25
4.3 Ansvarsgenombrott ........................................................................................................... 27
4.3.1 Ansvarsgenombrott i svensk rätt ............................................................................................ 27
4.3.2 Rekvisiten för ansvarsgenombrott .......................................................................................... 33
4.3.3 Lagstiftningsarbetet ................................................................................................................ 34
4.3.4 Något om ansvarsgenombrott i utländsk rätt .......................................................................... 36
5.
DISKUSSION................................................................................................................... 38
5.1 Sammanfattande synpunkter............................................................................................. 38
KÄLLFÖRTECKNING ........................................................................................................... 45
Offentligt tryck........................................................................................................................ 45
Litteratur ................................................................................................................................. 45
Övriga källor ........................................................................................................................... 46
Rättsfallsförteckning ............................................................................................................... 46
Högsta domstolen ............................................................................................................................ 46
Utländska avgöranden ..................................................................................................................... 47
Europarättsliga källor.............................................................................................................. 47
3
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Aktiebolag utgör den dominerande associationsformen 1 , bara i Sverige finns över 300 000
registrerade aktiebolag. En av de faktorer som har bidragit till aktiebolagsformens
framgång, och även är en av de mest utmärkande skillnaderna mellan den och andra
associationsformer, är den sedan länge etablerade huvudregeln att aktieägarna inte svarar
med mer än det insatta aktiekapitalet. Denna regel återfinns numera i 1 kap. 3 § ABL.
Ett aktiebolag kan även äga andelar i ett annat aktiebolag, de intar därmed en ställning som
moder- respektive dotterbolag och tillsammans utgör de en koncern.
Det begränsade ansvaret är en av de faktorer som har bidragit till att göra aktiebolagen till
den klart dominerande verksamhetsformen för bolag i Sverige. Aktieägarnas ansvar är
begränsat och möjligheten att erbjuda andelar i bolaget till investerare via marknadsplatser
möjliggör att starta och driva andra verksamheter än vad som vore möjligt genom
associationsformer där delägarna har ett obegränsat ansvar. 2
Från denna huvudregel om begränsat ansvar görs emellertid ett antal avsteg då ett
betalningsansvar för bolagets förpliktelser kan uppkomma för dess ägare. Den tämligen
strikta uppdelningen mellan bolaget och dess ägares förmögenhetsmassa motsvaras
nämligen av ett omfattande regelverk till skydd för bolagets egna kapital och bolagets
borgenärer. Dessa regler är tämligen tydliga och framgår klart av lagtext eller praxis.
Utöver dessa regler om betalningsansvar finns ytterligare en rättsfigur som mer sällan görs
gällande. Det finns dock exempel på när domstolen väljer att bortse ifrån de regler som
tillskapats för att separera ett aktiebolag från dess ägare och istället betraktar ett bolag och
dess ägare som en enhet. På engelska beskrivs det som då sker med uttrycket ”lifting the
corporate
veil”,
på
svenska
används
ofta
den
mindre
målande
termen
”ansvarsgenombrott”. 3
1
Den till antalet dominerande företagsformen är dock enskild näringsidkare. (Sandström. Svensk aktiebolagsrätt
not 5 s 57).
2
Af Sandeberg. Aktiebolagsrätten s 14.
3
Hellner. Kommersiell avtalsrätt s 82.
4
När ett ansvarsgenombrott sker öppnas luckorna i de vattentäta skotten som vanligtvis
skiljer ett aktiebolag från dess ägare. Denna princip vann passande nog sitt genombrott i
svensk rätt genom ett rättsfall som handlar just om en damm som brast. 4
Förutsättningarna för att ett ansvarsgenombrott ska kunna ske får dock fortfarande
betraktas som oklara, praxis är minst sagt sparsam och meningarna i doktrin går isär.
Frågan har stötts, blötts och även utretts men inte resulterat i någon lagstiftning. Existerar
ansvarsgenombrott över huvud taget i svensk rätt? Om så, under vilka förutsättningar kan
det ske?
1.2 Syfte
Syftet med min uppsats är att utreda under vilka förutsättningar ett ansvarsgenombrott kan
äga rum och betalningsansvar för dotterbolagets skulder därigenom uppkomma för
moderbolaget.
Vidare kommer jag att diskutera det eventuella behovet av en lagstiftning samt för- och
nackdelar med en sådan.
1.3 Metod
Jag har i den här uppsatsen använt mig av en traditionell rättsdogmatisk metod. Med det
begreppet avser jag studier av författningstext, förarbeten, rättspraxis och doktrin på
området. Även utländsk rätt har i viss mån beaktats men då främst i syfte att utgöra en
bakgrund och jämförelse till den svenska.
Då praxis på området är tämligen sparsam och det i doktrin råder stor oenighet om vilka
rättsfall som egentligen berör ansvarsgenombrott har jag med utgångspunkt i vad de
tongivande författarna på området ansett vara relevant försökt att behandla de mest centrala
rättsfallen på området, även om somliga menar att vissa rättsfall inte hör dit, andra att fler
kan ha relevans.
4
NJA 1947 s 647, mer om rättsfallet under stycke 4.3.1.
5
1.4 Disposition
Ansvarsgenombrott är en komplicerad rättsfigur vars förståelse är intimt förknippad med
förståelsen för aktiebolaget som associationsform, olika aktiebolags inbördes relation i en
koncern samt de regler som reglerar ansvarsfördelningen inom och mellan de olika bolagen.
Inledningsvis har jag därför valt att redogöra för hur aktiebolag bildas och hur skyddet för
bolagets
förmögenhetsmassa
därigenom
uppkommer
och
hur
den
interna
ansvarsfördelningen i ett aktiebolag är utformad. Då ämnet för min uppsats är moderbolags
ansvar för dotterbolags skulder följer därefter en redogörelse för den koncernrättsliga
regleringen i svensk rätt samt möjligheten till förmögenhetsöverföring mellan moder- och
dotterbolag.
Därefter följer en redogörelse för de regler som finns till skydd för kapitalet i bolaget och
hur dessa tillämpas. Vidare är huvudregeln att ägarna har ett begränsat ansvar för bolagets
åtaganden. Från denna huvudregel finns dock ett antal fall genom vilka ansvar kan
uppkomma, dessa kan i sin tur delas in i direkt- och indirekt ansvar. För att förstå
problemen med ansvarsgenombrott är det viktigt att man känner till de andra reglerna som
kan medföra ett ansvar mellan moder- och dotterbolag utan att man för den skulle kan tala
om ett regelrätt ansvarsgenombrott.
Sedan följer en genomgång av den praxis som finns kring ansvarsgenombrott i svensk rätt.
Till varje rättsfall har jag valt att ta med synpunkter som framförts i doktrinen och redovisa
dessa tillsammans. Därefter behandlar jag de rekvisit som går att identifiera ur såväl praxis
som doktrin på området. Avslutningsvis sker en kort utblick mot regleringen av
ansvarsgenombrott i några andra rättsordningar för att sedan avslutas med en
sammanfattande diskussion och avslutande synpunkter.
1.5 Avgränsningar
Den här uppsatsen kommer enbart att behandla situationen när ett aktiebolag äger ett annat
och de därmed har ställning såsom moder-dotterbolag. Ansvarsgenombrott förekommer
även när ägaren är en fysisk person men problemen blir i mina ögon än mer komplicerade
när även ägaren utgörs av en juridisk person. Detta då gränserna mellan två juridiska
personer i mina ögon blir mer flytande än mellan en juridisk och en fysisk person.
6
Det är i regel enklare att avgöra var en fysisk person ”slutar” och den juridiska personen
”tar vid” än att försöka separera två juridiska personer, som dessutom ingår i samma
koncern, ifrån varandra.
Vidare kommer endast situationen med två aktiebolag med säte i Sverige att behandlas,
detta främst av utrymmesskäl. Den utblick som sker mot utländsk rätt ska alltså främst ses
som en bakgrund till diskussionen om ansvarsgenombrott i svensk rätt.
Slutligen kommer enbart frågan om ansvarsgenombrott inom aktiebolagsrätten att
behandlas, därmed kommer inte ansvarsgenombrott i miljöbalkens bemärkelse att omfattas
av den följande framställningen.
2. Associationsrätt
Aktiebolag
Inom den svenska associationsrätten brukar man dela in sammanslutningar i antingen
föreningar eller bolag. Bolag kan i sin tur delas in i enkla bolag, handelsbolag,
kommanditbolag och aktiebolag. Bland bolagsformerna utmärker sig aktiebolaget genom att
vara den enda bolagsformen där delägarna inte svarar för bolagets skulder. 5
Aktiebolag är en gammal associationsform med rötter långt tillbaka i tiden, den första
svenska aktiebolagslagen tillkom redan 1848. Utvecklingen av aktiebolagsrätten har varit
starkt knuten till den ekonomiska och politiska utvecklingen i landet och lagstiftningen har
därför kontinuerligt uppdaterats, den aktuella aktiebolagslagen är från 2005. 6
Vid bildandet av ett aktiebolag skjuter de blivande delägarna till ett visst kapital som ska
utgöra grunden för bolaget. Detta är den enda ekonomiska insats som en delägare är skyldig
att göra. Skulle det vid bolagets eventuella konkurs saknas tillgångar i bolaget motsvarande
skulderna är delägarna inte skyldiga att tillskjuta ytterligare medel. Detta centrala stadgande
återfinns 1 kap. 3 § ABL. 7
5
Skog, Rodhes Aktiebolagsrätt. s 18f.
Sandström. Svensk aktiebolagsrätt. s 35.
7
Skog. Rodhes Aktiebolagsrätt s 20.
6
7
2.1.1 Bildandet av aktiebolag
Tidigare talade man om två olika sätt att bilda aktiebolag, successivt och simultant. Med
successivbildning menades att någon initierade bolagsbildningsprocessen och erbjöd en
krets människor att teckna aktier i bolag under bildande. Därefter hölls en konstituerade
bolagsstämma
varvid
bolaget
därefter
registrerades.
I
praktiken
kom
dock
simultanbildningen att dominera, alltså att hela processen genomfördes vid ett och samma
tillfälle. I den senaste aktiebolagslagen har därför successivbildningen utmönstrats, numera
förekommer endast simultanbildning. 8
Ytterligare en möjlighet är att köpa ett färdigt bolag, ett så kallat ”lagerbolag”. Tanken
bakom detta tillvägagångssätt är att snabbt kunna komma igång med sin verksamhet. Det
finns företag som specialiserat sig på att tillhandahålla dessa lagerbolag och de har därför
ständigt ett antal färdigbildade bolag liggande. Vid en beställning kan leverantören
skräddarsy bolaget för kundens verksamhet genom att göra nödvändiga ändringar i
bolagsordningen, mer om detta nedan. Köparen kan sedan antingen förvärva bolaget med en
förmögenhet motsvarande aktiekapitalet eller också levereras bolaget utan detta men då
krävs istället en fyllnadsinbetalning av aktiekapitalet. 9
Reglerna om bildandet av aktiebolag återfinns i 2 kap. Aktiebolagslagen (2005:551). Där
framgår att det första steget vid nybildandet av ett aktiebolag är att upprätta en
stiftelseurkund, stiftaren kan vara såväl en fysisk som en juridisk person. För en fysisk
person krävs att denne är bosatt inom EES 10 , för en juridisk person måste ha sitt säte, sin
huvudsakliga verksamhet eller sitt huvudkontor inom EES.
Den som är underårig, i
konkurs, belagd med näringsförbud eller under förvaltare enligt 11 kap. 7 § Föräldrabalken
får inte vara stiftare. 11
Stiftelseurkunden skall enligt 2 kap 10 § ABL innehålla en bolagsordning, den ska i sin tur
enligt 3 kap. 1 § innehålla de väsentliga uppgifterna om bolaget. Exempelvis dess firma, var
bolaget ska ha sitt säte, uppgifter om styrelseledamöter och revisorer, aktiekapitalets
storlek, antal aktier samt föremålet för bolagets verksamhet. Föremålet för bolagets
verksamhet som det framgår i bolagsordningen utgör den yttre gränsen för vad bolaget bör
8
Sandström. Svensk aktiebolagsrätt s 67.
A.a. s 72.
10
EES består av EU-länderna samt Island, Liechtenstein och Norge.
11
Skog. Rodhes Aktiebolagsrätt s 28.
9
8
ägna sig åt. I regel formuleras verksamheten tämligen generellt, exempelvis är
”konsultverksamhet
inom
miljöområdet”
godkänt,
däremot
inte
enbart
”konsultverksamhet”. Stiftelseurkunden förhåller sig till bolagsordningen på så vis att
stiftelseurkunden är det dokument som reglerar själva bildandet medan bolagsordningen
reglerar bolagets kommande verksamhet. 12
När ett utkast till stiftelseurkund föreligger blir nästa steg aktieteckningen, den regleras i 2
kap. 12 § ABL. Aktierna i bolaget ska tecknas av en eller flera av stiftarna och dessa blir
därmed bolagets första aktieägare. Själva teckningen ska ske i stiftelseurkunden, eller
möjligen på en bilaga till denna. Skulle teckningen ske på annat sätt kan den ändock bli
gällande om bolaget registreras utan att aktietecknaren anmäler felet till Bolagsverket.13
När samtliga aktier i bolaget har tecknats av en eller flera stiftare ska betalningen av
aktierna ske. Kursen har i princip ingen övre gräns men betalningen måste överstiga aktiens
kvotvärde, alltså varje enskild akties andel av det i stiftelseurkunden angivna totala
aktiekapitalet. Om teckningen sker till ett belopp understigande kvotvärdet ska, enligt 2
kap. 15 § ABL, kvotvärdet ändå betalas. 14
När samtliga aktier har tecknats och betalning skett kan stiftelseurkunden färdigställas.
Fram till denna tidpunkt är det alltså fortfarande möjligt att göra ändringar i utkastet utan att
behöva göra om eller avbryta bolagsbildningen. Den avgörande tidpunkten var enligt äldre
aktiebolagslagar den konstituerande bolagsstämman. Enligt den nya lagen är det istället
tidpunkten för dag- och undertecknandet av den färdigställda stiftelseurkunden som medför
bundenhet för tecknarna. De blir bundna genom sitt undertecknande även om full betalning
ännu inte har erlagts. 15
Om stiftarna har utfört det ovan nämnda åtgärderna har ett bolag bildats. Det bör dock
noteras att det bildade bolaget ännu inte utgör en juridisk person. En sådan uppstår först när
Bolagsverket fattar beslut om registrering. Det åvilar enligt 2 kap. 22 § bolagets styrelse att
inom ett halvår från undertecknandet av stiftelseurkunden anmäla bolaget för registrering.
När en sådan anmälan görs ska Bolagsverket pröva att själva bildningen gått rätt till samt att
12
Skog. Rodhes Aktiebolagsrätt s 30.
Sandström. Svensk aktiebolagsrätt s 69.
14
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 31.
15
A.a. s. 32.
13
9
stiftelseurkunden och bolagsordningen är i enlighet med reglerna i ABL, särskilt då att en
förmögenhet motsvarande minst det stipulerade aktiekapitalet har tillförts bolaget. 16
I och med att registrering sker och bolaget blir en juridisk person separeras bolagets
förmögenhet från delägarnas och bolaget kan självständigt förvärva rättigheter och ikläda
sig skyldigheter. I och med att bolaget när detta stadium inträder regeln i 1 kap. 3 § ABL
som stadgar att aktieägarna inte har något personligt betalningsansvar för bolagets
förpliktelser. 17
2.1.2 Aktiekapitalets storlek
Aktiekapitalet skall i samband med bolagets bildande anges och utgör det lägsta belopp som
ska tillskjutas vid bolagsbildningen, inget hindrar dock att ett högre belopp tillförs bolaget.
Aktiekapitalets storlek kan i bolagsordningen anges antingen som ett fixerat belopp eller
som ett högsta respektive lägsta belopp som kapitalet får utgöra. Därmed tillåts
aktiekapitalet att variera mellan dessa, minimibeloppet får dock inte utgöra mindre än en
fjärdedel av maximibeloppet. För att ändra det fasta beloppet eller gränserna för det rörliga
måste bolagsordningen dock ändras. 18
Aktiebolag kan existera i två former, privata eller publika. I Sverige finns 325 743
aktiebolag varav endast 1 377 är publika 19 , dock är de största bolagen i regel publika.
Skillnaden består i att ett aktiebolag måste vara publikt för att få bjuda ut sina aktier eller
finansiella instrument till en bred publik. 20
För de privata aktiebolagen får aktiekapitalet, oavsett om fast eller rörligt belopp valts, inte
understiga 100 000 kr. För publika aktiebolag är motsvarande belopp 500 000 kr. Ett
aktiebolag kan välja mellan kronor och euro som redovisningsvaluta, om bolaget väljer euro
skall även aktiekapitalet bestämmas i euro. Antalet aktier i bolaget fastställer sedan
kvotvärdet per aktie, ett bolag med ett aktiekapital om 100 000 kr och 100 aktier får alltså
ett kvotvärde om 1000 kr per aktie. 100 000 kr utgör därmed den undre gränsen för vad
tecknarna måste betala in till bolaget, se 2.1.1.
16
Sandström. Svensk aktiebolagsrätt s 70.
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 32.
18
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 36.
19
Per den 1 januari 2008, uppgift från bolagsverket 2008-01-24.
20
Sandström. Svensk aktiebolagsrätt s 57.
17
10
Inget hindrar att tecknarna betalar in ett högre belopp än kvotvärdet per aktie till bolaget.
Detta påverkar dock inte aktiekapitalets storlek, överskottet hamnar istället under en post
som betecknas överkursfond på balansräkningens kreditsida. 21
Det faktum att det är möjligt att fastställa ett intervall inom vilket aktiekapitalet tillåts
variera i ett bolag antyder att det är möjligt att efter hand öka aktiekapitalets storlek, vilket
det också är. Detta sker i huvudsak på två olika sätt, genom ny- respektive fondemission.
Vid en nyemission sker en nyteckning av aktier till en bestämd teckningskurs, emission till
överkurs är, liksom vid bolagets bildande, möjlig. Mellanskillnaden mellan teckningskursen
och kvotvärdet överförs även här till överkursfonden. 22
Vid en fondemission ökas aktiekapitalets storlek utan att antalet aktier behöver påverkas.
Det ökade aktiekapitalet fördelas över befintliga aktier, en fondemission är därför en ren
bokföringsteknisk åtgärd. Antalet aktier behöver inte ökas genom att en fondemission ökar
aktiekapitalet, istället kan aktiernas kvotvärde förändras. Det finns även en möjlighet att
behålla det gamla kvotvärdet och istället emittera nya ”gratisaktier” till aktieägarna. Namnet
kan dock vara en aning missvisande då värdet av aktieägarens innehav förblir oförändrat.23
2.1.3 Aktiebolagets organisation
Inom ett aktiebolag föreligger i regel en avgränsning mellan förvaltning och verkställighet.
Med förvaltning avses beslut som rör bolagets interna angelägenheter medan verkställighet
handlar om bolagets relation till utomstående. Utifrån detta kan bolagets olika organ
hänföras till antingen förvaltande eller verkställande. 24
Bolagsstämman är aktiebolagets högsta beslutande organ, det är vid den som aktieägarna
utövar direkt inflytande på bolagets verksamhet. Om det inte uttryckligen framgår av
21
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 37.
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt. s 51.
23
A.a s 69.
24
Sandström. Svensk aktiebolagsrätt s 23.
22
11
bolagsordning eller lag har bolagsstämman en oinskränkt rätt att fatta beslut i alla frågor
som rör bolaget, detta brukar kallas för bolagsstämmans rest- eller residualkompetens. 25
I egenskap av bolagets högsta förvaltningsorgan åvilar det bolagsstämman att fatta beslut i
viktiga bolagsangelägenheter såsom ändring av bolagsordningen, vinstutdelning eller om
bolaget ska gå i likvidation. Vidare har bolagsstämman en möjlighet att utfärda direktiv till
underordnade organ, dock inte i en sådan omfattning att det inskränker de underordnade
organets legala kompetens. Styrelsen och VD är med andra ord skyldiga att lyda
bolagsstämman så länge deras krav inte står i strid med ABL, ÅRL eller bolagsordningen.
26
Underordnat bolagsstämman finner vi styrelsen som utgör bolagets högsta verkställande
organ. Styrelsen svarar enligt 8 kap. 4 § ABL för bolagets organisation och förvaltning av
bolagets angelägenheter. Utifrån den tämligen vaga formuleringen begränsas styrelsens
beslutskompetens i princip bara genom de regler som ger bolagsstämman en exklusiv
kompetens i vissa frågor av större vikt. Vidare är styrelsen som nämnts ovan skyldig att
rätta sig efter direktiv ifrån bolagsstämman så länge direktiven inte är rättsstridiga eller så
inskränkande att styrelsen förlorar sin roll som faktiskt förvaltningsorgan. 27
Styrelsens förhållande till bolagsstämman påverkas slutligen av att styrelsen har tillerkänts
vetorätt i två viktiga frågor gentemot bolagsstämman. Vinstutdelning får inte ske med ett
större belopp än styrelsen antingen föreslagit eller sedermera godkänt, detta enligt 18 kap. 1
§ ABL. Dessutom får inte en minskning av aktiekapitalet i förening med utbetalning till
aktieägarna eller en avsättning till fri fond beslutas utan förslag eller godkännande från
styrelsen. 28
Ett publikt aktiebolag är skyldigt att ha en VD, verkställande direktör, medan det givetvis är
möjligt men inget krav för ett privat aktiebolag. VD utses av styrelsen och svarar för
bolagets löpande förvaltning. Han ska handla i enlighet med de riktlinjer och anvisningar
som han får ifrån styrelsen och anses därmed ha en direkt lydnadsplikt mot styrelsen. 29
25
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt. s 163.
Sandström. Svensk aktiebolagsrätt s 24.
27
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 164.
28
A.a. s 164.
29
Sandström. Svensk aktiebolagsrätt s 23.
26
12
2.2 Koncerner
Det finns egentligen inte någon associationsrättslig definition av vad som utgör en
företagsgrupp. I vissa fall har dock lagstiftning tillkommit för bolag som står i särskilda
relationer till varandra, den vanligaste förekommande är definitionen av en koncern. 30 I
Sverige ingår ungefär vart femte, eller omkring 60 000, bolag i någon form av
gruppbildning. 31
Begreppet koncern infördes första gången i 1944 års ABL och dessa var redan då ett vanligt
förekommande inslag i näringslivet. Koncerndefinitionen följde sedan med i princip
oförändrad till 1975 års lag. Efter Sveriges anslutning till EG infördes en ny
koncerndefinition för redovisning i 1 kap. 4 § ÅRL 1996 som bygger på EG:s sjunde
bolagsdirektiv 32 och anger under vilka förutsättningar två bolag ska anses ha ett sådant band
till varandra att de skall upprätta en konsoliderad bokföring. 33
Koncerndefinitionen som den framgår av det sjunde bolagsdirektivet är tvingande medan
det står medlemsstaterna fritt att använda ett annat koncernbegrepp i andra sammanhang.
Av praktiska skäl har det dock blivit så att koncerndefinitionen från direktivet vunnit
genomslag även på andra rättsområden. För svensk del innebär det exempelvis att
koncerndefinitionen i ABL överensstämmer med den i ÅRL. 34
Om ett företag har blivit moderbolag skall ledningen för moderbolaget enligt 1 kap. 7 §
ÅRL meddela dotterbolaget detta. Dotterbolaget skall då lämna moderbolagets ledning de
upplysningar som behövs för att kunna upprätta en koncernredovisning. 9 kap. 20 § ABL
stadgar även att bland revisorerna i dotterbolaget bör minst en även vara revisor i
moderbolaget.
Skyldigheten för moderbolaget att upprätta en redovisning för hela koncernen återfinns i 7
kap 1 §. Koncernredovisningen skall enligt 7 kap. 4 § innehålla koncernresultaträkning,
koncernbalansräkning, noter, förvaltningsberättelse och en finansieringsanalys. Såväl
moderbolag i mindre koncerner som i underkoncerner (mer om dessa nedan) undantas dock
30
Wiman. Beskattnings av företagsgrupper s 17.
Sandström. Svensk aktiebolagsrätt s 60.
32
Rådets direktiv 83/349/EEG.
33
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 265.
34
A.s. s 266.
31
13
från denna skyldighet enligt 7 kap. 2-3 §§ ÅRL. Vidare finns även ett undantag enligt 7
kap. 5 § för de fall då det skulle medföra att moderbolaget inte kan utöver sitt inflytande
över dotterbolaget, om det skulle medföra hinder i form av stora kostnader eller tidsspillan
eller om dotterbolaget innehas i syfte att vidareförsäljas. Då behöver en koncernredovisning
inte heller upprättas.
Det är framför allt två orsaker till att det har införts en koncerndefinition av ABL. För det
första skulle det i avsaknad av ett koncernbegrepp riskera att uppstå svårigheter med att
redovisa de ekonomiska förhållandena mellan bolagen inom gruppen. Det finns en
uppenbar risk att moderbolagets andelar i dotterbolaget skulle tas upp till ett för högt värde i
dess bokföring, det finns såldes ett behov av att redovisa koncernen som en helhet.
För det andra föreligger en risk att moderbolaget skulle kunna kringgå ABL:s regler om
skyddet för aktiekapitalets storlek och reglerna om maktfördelning inom bolaget. Detta
genom att ett moderbolag skulle kunna komma att äga ett dotterbolag som i sin tur äger
andelar i moderbolaget, således skulle moderbolaget äga andelar i sig själv, något som
lagstiftaren funnit otillfredsställande. 35
Enligt 1 kap. 11 § ABL ska ett bolag anses vara moderbolag och ett annat dotterbolag om
moderbolaget innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i
dotterbolaget. Noteras bör att det räcker med att moderbolaget innehar aktierna, det finns
alltså inget krav på att moderbolaget måste vara aktiernas faktiska ägare utan dessa kan
innehas exempelvis till följd av pantsättning eller motsvarande. I svensk rätt torde just detta
dock vara av begränsad betydelse då rösträtten för aktier som pantsatts inte övergår på
panthavaren. Det krävs även att bolaget innehar mer än hälften av aktierna i ett annat bolag,
precis hälften grundar alltså inte ett koncernförhållande. Inte heller det faktum att ett bolag i
praktiken innehar mer än hälften av rösterna, exempelvis till följd av lågt
stämmodeltagande, kan grunda ett koncernförhållande enligt denna bestämmelse. 36
Vidare kan ett koncernförhållande föreligga om moderbolaget äger aktier i dotterbolaget
och på grund av avtal med andra delägare förfogar över mer än hälften av rösterna för
samtliga aktier. Här krävs det alltså endast att moderbolaget äger aktier i dotterbolaget,
35
36
Sandström. Svensk aktiebolagsrätt s 61.
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 267.
14
oavsett hur lite, men till följd av ett avtal kommer i kontrollställning. Avtalet kan vara både
skriftligt och muntligt och torde krävas att moderbolaget erhåller röstmajoritet i alla frågor
som rör dotterbolaget.
Den tredje situation där ett koncernförhållande kan uppkomma är för de fall där
moderbolaget har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av dotterbolagets styrelse eller
motsvarande ledningsorgan. Inte heller här spelar moderbolagets faktiska innehavs storlek
någon roll. Det kan exempelvis framgå av bolagsordningen att en sådan rätt tillkommer
innehavaren av ett visst slags aktie. Oavsett storleken på innehavet hos moderbolaget kan
därmed ett koncernförhållande alltså uppstå.
Slutligen kan en koncern uppkomma om moderbolaget äger aktier och dotterbolaget och har
rätt att ensamt utöva bestämmande inflytande över dottern till följd av avtal, bolagsordning,
bolagsavtal eller motsvarande. Detta är en följd av att regleringen är gemensam för EU och
tar i första hand sikte på exempelvis Tyskland där det är möjligt att bilda s.k.
avtalskoncerner där ett bolag, genom avtal eller liknande, underställer sig ett annat bolags
faktiska kontroll. För svensk del torde ett sådant avtal sakna rättsverkan då det faller utanför
bolagsorganens kompetens att frånsäga sig sin och bolagsstämmans beslutanderätt. Det
torde alltså inte gå att skapa en koncern bestående av två svenska bolag genom avtal. 37
I förlängningen kan det även uppkomma en så kallad underkoncern. Detta sker exempelvis
genom att bolaget A kontrollerar mer än hälften av rösterna i bolag B, som i sin tur
kontrollerar mer än hälften av bolaget C. B är därmed moderbolag till C och samtidigt
dotterbolag till A, som i sin tur är moderbolag till såväl B som C. B och C utgör därmed en
underkoncern. 38
2.2.1 Koncernbidrag
Då huvudregeln är att varje aktiebolag är en självständig ekonomisk enhet och även utgör
ett självständigt skattesubjekt uppkommer ett behov av att kunna utjämna resultatet inom en
koncern så att det inte uppkommer en hårdare beskattning av koncernen än om hela
verksamheten hade bedrivits i ett och samma bolag.
37
38
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 268.
A.a. s 269.
15
Anta exempelvis att vi har ett moderbolag som redovisar en vinst på 100 och ett dotterbolag
som redovisar en förlust på 100. Utan särskilda regler skulle moderbolaget beskattas för sin
vinst, trots förlusten i dotterbolaget. Om verksamheten istället hade bedrivits i ett och
samma bolag hade ett nollresultat uppkommit och därmed ingen beskattning. För att
komma tillrätta med denna bristande neutralitet kan ett bolag under vissa förutsättningar
överföra medel till ett annat bolag inom samma koncern, detta kallas då för
koncernbidrag. 39
Reglerna för beskattningen av koncernbidrag återfinns i skatterätten och ur en sådan
synpunkt innebär ett tillåtet koncernbidrag bara att det är avdragsgillt hos det givande
bolaget. Därmed inte sagt att alla koncernbidrag som är tillåtna ur skatterättslig synpunkt
också är det enligt en aktiebolagsrättslig, mer om detta under 3.3.
Rent praktiskt brukar ett koncernbidrag mellan bolag behandlas som en bokslutsdisposition
som äger rum på räkenskapsårets sista dag. Till skillnad från andra värdeöverföringar eller
utdelningar godkänns ett koncernbidrag i regel genom att bolagsstämman fastställer en
balansräkning där bidraget finns redovisat.40
3. Kapitalskyddsreglerna i aktiebolag
3.1 Allmänt om kapitalskydd i aktiebolag
Reglerna om aktiebolagets bildande och hur aktiekapitalet får ändras signalerar att
lagstiftaren har önskat åstadkomma ett starkt skydd för aktiebolagets kapital. För att
säkerställa att bolagets kapital hålls intakt även efter bildande har ett antal regler skapats i
syfte att garantera att det kapital som bolaget redovisar i balansräkningen också finns i
bolaget. 41 Bolagets medel kan i huvudsak försvinna på två sätt, antingen genom att bolaget
går med förlust eller genom att medel förs ut från bolaget utan att aktieägarna erhåller fullt
vederlag. 42 Nedan redovisas de mest centrala reglerna för till skydd för bolagets bundna
kapital och fordringsägarnas säkerhet.
39
Wiman. Beskattning av företagsgrupper s 66.
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 96.
41
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt 310.
42
A.a. s 84.
40
16
3.2 Tvångslikvidation på grund av kapitalbrist
I 25 kap. 13-20 §§ ABL återfinns regler som stadgar en aktivitetsplikt för en bolagsstyrelse
som har skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade
aktiekapitalet. Styrelsen måste då upprätta en kontrollbalansräkning. Vid upprättandet av
kontrollbalansräkningen får enligt 25 kap. 14 § ABL viss avsteg ifråga om värdering göras
ifrån reglerna i ÅRL, detta för att undvika att bolag som gjort en försiktig värdering av sina
tillgångar därför ska tvingas i likvidation. 43
Visar det sig ändå att den kritiska gränsen för aktiekapitalets storlek har passerats är
styrelsen skyldig att så snart som möjligt kalla till en extra bolagsstämma, en så kallad
kontrollstämma, för att där ta ställning till om bolaget ska gå i likvidation.
Beslutar
stämman att bolaget inte ska gå i likvidation ska en andra kontrollstämma hållas inom 8
månader från den första kontrollstämman. Till den ska en ny kontrollbalansräkning
upprättas. Visar den andra kontrollbalansräkningen att bolaget då har täckning för hela sitt
aktiekapital upphör handlingsplikten, har bolaget däremot vid den andra kontrollstämman
inte full täckning inträder istället en likvidationsplikt enligt 25 kap. 17 § ABL. 44
Syftet med reglerna om tvångslikvidation är att förhindra att ett bolag fortsätter en
förlustverksamhet till nackdel för bolagets borgenärer. Det är ofta önskvärt att en olönsam
verksamhet avvecklas så snart som möjligt medan fordringsägarna fortfarande har möjlighet
att få betalt. 45
3.3 Vinstutdelning, värdeöverföring m.m.
3.3.1 Beloppsspärren och försiktighetsregeln
Begreppet värdeöverföringar i ABL:s mening omfattar vinstutdelning, förvärv av egna
aktier, minskning av aktiekapital och reservfond eller annan händelse genom vilket bolagets
förmögenhet minskar utan att det har affärsmässig karaktär. Därmed omfattas inte dåliga
affärsbeslut av begreppet värdeöverföring, även om det resulterar i att bolagets förmögenhet
de facto minskar. Värde överföringar måste ske inom ramen för ABL, det är dock värt att
43
Sandström. Svensk aktiebolagsrätt.s. 321 f.
A.a. s 322.
45
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s. 83.
44
17
notera att reglerna främst syftar till att skydd aktieägarna och därmed går att kringgå om alla
aktieägare är överens. 46
Då regelverket kring värdeöverföringar främst är tänkt att skydda aktieägarna finns det även
två centrala principer till skydd för borgenärerna, beloppsspärren och försiktighetsregeln.
Beloppsspärren återfinns i 17 kap. 3 §. ABL och stadgar att en värdeöverföring inte får äga
rum om det inte finns full täckning för bolagets bundna egna kapital efter överföringen.
Utgångspunkten är bolagets senaste balansräkning och tar därför inte hänsyn till att bolaget
mycket väl kan ha större tillgångar i form av dolda reserver.47
Den andra regeln är försiktighetsregeln som även den återfinns i 17 kap. 3 § ABL och
stadgar att även om en överföring är tillåten enligt beloppsspärren kan den vara otillåten om
utdelningen med hänsyn till bland annat verksamhetens art och kapitalbehov inte framstår
som försvarlig. 48
3.3.2 Vinstutdelning
Vinstutdelning regleras i 18 kap. ABL och beslutet fattas av bolagsstämman efter ett förslag
från styrelsen. Utdelning får ske med årets vinst men även med ett större belopp så länge
som bolagets skulder och egna kapital har full teckning, såldes är det i princip möjligt att
dela ut hela det fria kapitalet.
Vinstutdelning sker i regel i form av pengar men då utgångspunkten för utdelningen är
bolagets balansräkning finns inget som hindrar utdelning i annan form, exempelvis
egendom. En fråga som uppstår när egendom delas ut blir då vilket värde som ska åsättas
det som utdelas, det verkliga värdet eller det bokförda värdet? Precis den frågan ställdes HD
inför i NJA 1995 s. 742 (det s.k. Åstorpsfallet). Domstolen slog där fast att det är det
bokförda värdet som ska ligga till grund för värderingen, den s.k. nettometoden gick alltså
segrande ur striden.
Avgörandet innebär att om ett bolag har ett utdelningsutrymme på exempelvis 100 kan
stämman välja att dela ut 100 i form av kontanter, eller att dela ut egendom med ett bokfört
46
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 87.
Sandström. Svensk aktiebolagsrätt s 296.
48
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 90.
47
18
värde om 100, även om egendomens marknadsvärde skulle vara högre. 49 Omständigheterna
i Åstorpsfallet var dock speciella, exempelvis fanns det enbart en aktieägare varvid
principen om aktieägarnas likabehandling inte berördes. En försiktig tolkning kan vara på
sin plats. 50
Vinstutdelning som enligt ovan beslutas av bolagsstämman brukar kallas för öppen
vinstutdelning. Ibland förekommer det även, främst i fåmansbolag, att bolagets förmögenhet
delas ut till ägarna utan att det finns ett stämmobeslut, då talas det istället om förtäckt
utdelning. Detta sker vanligen genom att avtal mellan bolaget och aktieägaren där bolaget
exempelvis köper till överpris eller säljer till underpris. 51
3.3.3 Förvärv av egna aktier
I ett aktiebolag råder en uppdelning mellan ägarna och bolagets förmögenhet. Om ett bolag
skulle äga aktier i sig själv skulle skiljelinjen i praktiken kunna försvinna. Mot bakgrund av
detta fanns länge ett totalförbud för aktiebolag att äga aktier i sig själv. Detta är fortfarande
utgångspunkten i ABL. Av samma anledning får inte heller ett dotterbolag äga aktier i sitt
moderbolag. Ingen av dem får heller ta emot egna aktier som säkerhet eller pant.
Ovanstående framgår av 19 kap. 1-3 §§ ABL. 52
Förbudet är dock inte absolut, under vissa omständigheter tillåts vissa bolag att äga akter i
sig själva. Publika aktiebolag som är noterade på en börs eller annan reglerad marknadsplats
får med stöd av de ändrade regler som infördes år 2000 förvärva egna aktier på en
marknadsplats eller genom ett erbjudande om återköp som riktar sig till samtliga aktieägare.
Däremot inte genom avtal om återköp med en enskild aktieägare då detta skulle strida mot
principen om likabehandling av bolagets aktieägare. Även vid återköp av aktier gäller den
ovan nämnda beloppsspärren och försiktighetsregeln. 53
Ett aktiebolag får dock enligt 19 kap. 13 § ABL inte förvärva så många aktier att bolagets
eget innehav uppgår till mer än en tiondel av samtliga aktier i bolaget. En formulering som
49
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 94.
Sandström. Svensk aktiebolagsrätt s 296.
51
Sandström. Svensk aktiebolagsrätt s 291f.
52
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 104.
53
A.a. s 104.
50
19
kan tyckas märklig då regeln endast talar om en kvotdel av aktier, inte om röstandelens
storlek. 54
Beslutet om förvärv av egna aktier fattas av bolagsstämman och när förvärvet har skett i
enlighet med reglerna kan bolaget behålla aktierna utan begränsning i tiden. De aktier som
bolaget innehar i sig själv träffas dock av ett antal undantag, de medför exempelvis inte rätt
till vinstutdelning eller rätt till utbetalning vid minskning av aktiekapitalet eller
reservfonden då detta i praktiken endast skulle medföra en rundgång av medel inom
bolaget. Undantagen framgår av 4 kap. 44 § ABL. Bolagets egna innehav ger heller ingen
företrädesrätt vid nyemissioner enligt 13 kap. 1 § ABL. Något motsvarande undantag vid
fondemissioner föreligger dock inte. 55
Ovanstående undantag gäller dock enbart noterade, publika aktiebolag. För privata
aktiebolag kvarstår huvudregeln om förvärvsförbud av egna aktier. 56
3.3.4 Låneförbuden
Ytterligare en form av transaktion som hotar bolagets ekonomiska ställning är när en
aktieägare eller annan till bolaget närstående lånar pengar ur bolaget. I samband med
bildandet finns ett krav på att aktietecknarna ska skjuta till ett visst minimikapital, om detta
sedan skulle kunna lånas tillbaka ifrån bolaget skulle detta krav i praktiken kunna kringgås.
Mot bakgrund av detta finns det ett uttryckligt låneförbud intaget i ABL. 57
Sedan lång tid tillbaka föreligger enligt svensk rätt alltså ett låneförbud mellan ett
aktiebolag och dess närstående, reglerna återfinns i 21 kap. ABL. Låneförbudet är i det
närmaste absolut och tar ingen hänsyn till om låntagaren kan betala tillbaka lånet eller inte,
inte heller om lånet ges mot betryggande säkerhet kan det godtas. Lagstiftaren har dock valt
att utvidga låneförbudet till att omfatta en krets som är större än vad som skulle kunna
motiveras ur en ren borgenärsskyddsaspekt, då snarare för att hindra transaktioner i syfte att
undkomma beskattning. 58
54
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 105.
A.a. s 106.
56
Af Sandeberg. Aktiebolagsrätten s 204.
57
A.a. s 193.
58
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 113.
55
20
Låneförbudet i ABL omfattar tre kategorier: Aktieägare, styrelse och VD samt revisorer.
Om bolaget ingår i en koncern får lån inte lämnas till någon av de nyss nämnda inom någon
del av koncernen. Förbudet omfattar även den som är nära släkt eller besvågrad med någon
inom den förbjudna kretsen och om personen ifråga har ett bestämmande inflytande över en
annan juridisk person kommer låneförbudet även att omfatta denna. 59
Även om låneförbudet är omfattande är det inte helt utan undantag, dessa återfinns i 21 kap.
2 § ABL. Från huvudregeln om låneförbudet undantas lån som ges till kommun eller
landstingskommun (landsting), lån till ett annat bolag inom samma koncern, lån som tas
upp av riksgäldskontoret för statens räkning, lån till aktieägare med ett obetydligt innehav
och slutligen lån på affärsmässiga grunder till gäldenärens rörelse. 60 Med ett obetydligt
innehav avses ett innehav som understiger 1 % av aktiekapitalet i bolaget.61
Av naturliga skäl får ett aktiebolag heller inte lämna ett lån i syfte att förvärva aktier i
bolaget självt. Detta kan tyckas vara ett onödigt förtydligande men är tänkt att träffa den
situation då någon som inte ingår i den förbjudna kretsen beviljas ett lån för att förvärva
aktier (och först i och med aktieinnehavet kommer att omfattas av det allmänna
låneförbudet). Detta regleras i 21 kap. 5 § ABL. 62
Skatteverket kan även enligt 21 kap. 8 § ABL medge dispens från låneförbudet om det finns
synnerliga skäl, reglerna kring dispens skall dock tillämpas restriktivt. När en ansökan görs
ska samtliga borgenärer höras och den som begär det skall få sin fordran betald innan
dispens medges, såvida inte lånet är av en sådan art att det är uppenbart att borgenärernas
ställning inte kommer att påverkas. 63
3.3.5 Minskning av aktiekapitalet
Ett aktiebolag kan av olika anledningar vilja minska sitt aktiekapital, exempelvis kan det
handla om att man behöver frigöra kapital till att täcka en förlust eller att bolaget helt enkelt
har ett onödigt högt aktiekapital. Ett beslut om minskning av aktiekapitalet fattas av
59
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 114.
Af Sandeberg. Aktiebolagsrätten s 194.
61
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 116.
62
Af Sandeberg. Aktiebolagsrätt s 196.
63
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 120.
60
21
bolagsstämman med minst två tredjedels majoritet. Minskningen kan även ske om det finns
ett förbehåll om detta i bolagsordningen utan ett sådant stämmobeslut. 64
Minskning av aktiekapitalet får enligt 20 kap. 1 § ABL användas till tre ändamål: täckning
av förlust, avsättning till en fond eller återbetalning till aktieägare. Om en nedsättning av
aktiekapitalet kombineras med en återbetalning till aktieägarna innebär att tillgångar förs
över från bolaget till dess ägare, därför måste bolagets fordringsägare skyddas. Till deras
skydd finns dels beloppsspärren och försiktighetsregeln som måste respekteras vid
utbetalningen, dels måste Bolagsverket lämna sitt samtycke till minskningen. 65
Om aktiekapitalet minskas för att täcka en förlust sker ingen utdelning av medel till
bolagets ägare. En sådan minskning får endast ske när det inte finns tillräckligt fritt kapital
för att täcka förlusten. Trots att ingen utbetalning sker till aktieägarna uppkommer en
potentiell risk att borgenärerna missgynnas genom att bolaget avsiktligt framkallar en
förlust, minskar aktiekapitalet för att täcka den och därefter fritt kan dela ut den vinst som
uppkommer i framtiden utan att återställa aktiekapitalet. För att förhindra ett sådant
missbruk finns en treårig karenstid som innebär att ett bolag som minskat sitt aktiekapital
för att täcka en förlust inte får dela ut någon vinst till aktieägarna under de därpå följande
tre åren utan tillstånd ifrån Bolagsverket. 66
Aktiekapital kan även överföras till en fond som ingår i det fria kapitalet i bolaget och
därmed kan ingå i ett framtida utdelningsutrymme. Då detta på sikt kan hota bolagets
bundna kapital krävs det tillstånd ifrån Bolagsverket eller, om tvist uppkommer, ifrån
domstol för att göra en sådan överföring. 67
4. Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder
4.1 Direkt ansvar
Trots huvudregeln att aktieägarna inte har något betalningsansvar för bolagets skulder enligt
1 kap. 3 § ABL finns ett antal reglerade situationer då moderbolaget kan ådra sig ett direkt
betalningsansvar för sitt dotterbolag. Med direkt ansvar avses ett ansvar för den specifika
64
Af Sandeberg. Aktiebolagsrätten s 213.
Skog. Rodhes aktiebolagsrätt s 96f.
66
Af Sandeberg. Aktiebolagsrätten s 214.
67
A.a. s 215.
65
22
skulden, till skillnad från indirekt ansvar som avser möjligheten att återföra medel till
dotterbolaget för att därigenom täcka ett underskott, mer om detta nedan.
Som vi tidigare har berört under 3.2 finns en skyldighet för bolagets styrelseledamöter att
vidta åtgärder när de har anledning att anta att mer än hälften av bolagets aktiekapital
förbrukats. Samma ansvar som åvilar styrelseledamöterna inträder även för aktieägare som i
samband med den andra kontrollstämman röstar för att bolaget ska fortsätta sin verksamhet
trots att likvidationsplikt föreligger. 68
Det torde krävas faktiskt vetskap hos varje enskild aktieägare, och därmed även hos ett
moderbolag, om att likvidationsplikt föreligger. Det räcker således inte med att aktieägaren
genom sin kunskap borde ha insett detta. 69
Vidare kan ett direkt ansvar uppkomma för dotterbolagets skatter och avgifter. Huvudregeln
är att ett aktiebolag och dess ägare betraktas som skilda skattesubjekt och att något delat
ansvar därför inte föreligger. Vinsten i ett aktiebolag beskattas hos bolaget och först i
samband
med
en
eventuell
utdelning
hos
ägaren,
den
så
kallade
dubbelbeskattningsprincipen.
Trots denna tudelning kan ett ansvar för aktiebolagets uteblivna skatteinbetalningar komma
att drabba den som anses vara bolagets faktiska företrädare. I första hand tar begreppet
faktiskt företrädare sikte på bolaget styrelse och VD men kan även omfatta aktieägare som
rent faktiskt påverkat bolagets ledning och ekonomi. För ansvar krävs uppsåt eller grov
oaktsamhet. 70
Vidare kan ett direkt ansvar för dotterbolagets skulder grunda sig på att moderbolaget ingått
ett borgensåtagande. Borgen är en välkänd och vanligt förekommande form av säkerhet för
den som lånar ut pengar. Att gå i borgen för någon innebär att man lämnar en utfästelse att
träda in och betala skulden till kreditgivaren. De grundläggande reglerna för borgen
68
Rodhe. Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder i Festskrift till Jan Hellner s 485.
Brocker & Grapatin. Ansvarsgenombrott s 16f.
70
A.a. s 20f.
69
23
återfinns i 10 kap. HB, där kallas kreditgivaren för borgenär, kredittagaren för gäldenär och
den som går i borgen för löftesman. 71
Borgen är ofta ett alternativ för ett företag som inte kan, eller vill, lämna säkerhet
exempelvis i form av panträtt i fast eller lös egendom. Istället träder moderbolaget in som
löftesman och åtar sig att svara för dotterbolagets skuld om detta själv inte förmår betala.
Vanligtvis består ett borgensåtagande av två separata avtalsförhållanden som bör hållas
separerade, det ena mellan borgenär och gäldenär angående själva penninglånet, det andra
mellan borgenär och löftesman om borgen. Det senare avtalet blir därmed accessoriskt i
förhållande till det tidigare. 72
Genom att borgensåtagandet betraktas som accessoriskt i förhållande till själva låneavtalet
svarar löftesmannen endast för vad gäldenären är skyldig att betala och aldrig för mer, om
skulden minskat exempelvis genom amorteringar minskar därmed även löftesmannens
ansvar i samma utsträckning. 73
Borgen brukar vanligtvis delas upp i enkel- respektive proprieborgen. Enkel borgen regleras
i 10 kap. 8 § HB och medför att löftesmannen blir betalningsskyldig för vad gäldenären inte
själv förmår betala. Borgenären måste alltså först försöka erhålla betalning av gäldenären
och först när detta visat sig omöjligt vända sig till löftesmannen. Proprieborgen regleras i 10
kap. 9 § och innebär att löftesmannen svarar för skulden som om den vore hans egen.
Borgenären kan därmed kräva betalt av gäldenär eller löftesman, utan att först måsta
fastställa att gäldenären är betalningsoförmögen. Att det rör sig om proprieborgen brukar
markeras genom att löftesmannen åtar sig att svara för åtagandet såsom för egen skuld. 74
Genom att underteckna ett borgensåtagande gentemot sitt dotterbolag kan ett moderbolag
därmed ådra sig ett direkt betalningsansvar för dess skulder. Ett borgensåtagande kommer
dock att påverka moderbolagets redovisning och där tas upp som ställda säkerheter. Av den
anledningen kan det därför finnas anledning för ett moderbolag att använda sig av andra
former av avtal.
71
Bergström & Lennander. Kredit och säkerhet s. 35.
Mellqvist & Persson. Fordran och skuld s 32.
73
Bergström & Lennander. Kredit och säkerhet s 40.
74
A.a. s 56f.
72
24
Ett av dessa är s.k. ”letters of comfort” eller ”letters of awareness” där moderbolag i mer
eller mindre svävande ordalag uttrycker att de ämnar stödja sitt dotterbolag i deras
åtaganden gentemot långivaren. De ofta svävande formuleringarna är medvetet otydliga just
för att moderbolaget inte ska behöva redovisa dessa som ett borgensåtagande, samtidigt som
långivaren vid en eventuell tvist hoppas kunna använda dokumentet som grund för ett
betalningsansvar för moderbolaget. 75
Dylika dokument brukar innehålla formuleringar där moderbolaget känner till
dotterbolagets åtaganden samt kommer att verka för att dotterbolaget infriar dessa. Vid en
eventuell tvist aktualiserar i regel frågan hur dessa diffusa formuleringar ska uppfattas,
tolkning ska då ske utifrån vanliga principer för avtalstolkning. 76
4.2 Indirekt ansvar
Med indirekt ansvar avses ett ansvar som inte gäller direkt gentemot dotterbolaget och dess
skulder men i och med att medel återförs till bolaget ändå åtgår till att täcka dessa.
Inledningsvis återfinns en form av indirekt ansvar i 2 kap. 15 § ABL som reglerar
tillskottsplikten vid aktieteckning till underkurs. Där stadgas att emissionen av aktier inte får
ske till underkurs, alltså under aktiens kvotvärde. Om det ändå sker ska ett belopp
motsvarande aktiens kvotvärde betalas. 77 Detta gäller både om ett för lågt belopp erlagts
eller genom att apportegendom värderats för högt. 78
Vidare får enligt 17 kap. 3 § ABL en överföring av medel ifrån ett bolag endast ske enligt
lagens bestämmelser för vinstutdelning, nedsättning av aktiekapitalet eller reservfond för
återbetalning till aktieägarna, förvärv av egna aktier eller för gåva till allmännyttiga
ändamål. Om medel har lämnat bolaget i strid mot lagens regler rör det sig om en olovlig
värdeöverföring, huvudregeln enligt 17 kap. 6 § är då att den olovliga värdeöverföringen
skall återföras till bolaget genom att det som olovligen utgivits återlämnas av mottagaren.
Detta kräver dock att bolaget kan visa att mottagaren insett eller bort insett att överföringen
stod i strid med reglerna i ABL. 79
75
Hellner. Kommersiell avtalsrätt s 53f.
Ramberg. Allmän avtalsrätt s 191.
77
Moberg. Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder s 45.
78
Svensson & Danelius. Nya aktiebolagslagen s 34.
79
Sandström. Svensk aktiebolagsrätt s 302f.
76
25
Det finns även ett sekundärt skydd vid olovlig värdeöverföring i form av
bristtäckningsansvaret i 17 kap. 7 § ABL. Enligt den regeln svarar de som genom vållande
har medverkat till den olovliga överföringen för den brist som uppkommer till följd av
denna. En sådan brist kan exempelvis uppkomma genom att den återbäringsskyldige enligt
17 kap. 6 § saknar betalningsförmåga eller skyddas av den ovan nämnda godtrosregeln. 80
En aktieägare har enligt huvudregeln ingen uttalad skyldighet att aktivt verka för bolagets
bästa. Denna princip gäller dock inte helt utan undantag. En aktieägare kan bli
ersättningsskyldig enligt 29 kap. 3 § ABL om han medvetet eller genom grov oaktsamhet
orsakar bolaget skada genom att medverka till en överträdelse av ABL, bolagsordningen
eller tillämplig lag om årsredovisning. 81
Aktieägarens ansvar begränsas till att omfatta den skada som aktieägaren vållat bolaget just
i egenskap av aktieägare, exempelvis genom att rösta för ett beslut som strider mot reglerna
i ABL. För de former av skada som inte ryms inom 29 kap. 3 § ABL svarar aktieägaren
enligt vanliga skadeståndsrättsliga regler.82
Slutligen finns en möjlighet att åstadkomma ett indirekt ansvar enligt reglerna om
återvinning i 4 kap. KL. Vid en konkurs är utgångspunkten att alla som har fordringar på
konkursboet ska behandlas lika, genom återvinning till konkursboet kan transaktioner som
otillbörligen gynnat en särskild borgenär förmås att återgå till konkursboet. Reglerna har
även till syfte att förhindra att tillgångar utskiftas ur boet till förmån för någon närstående
till gäldenären. Ett moderbolag betraktas som närstående till sitt dotterbolag enligt 4 kap 3 §
p. 1 KL. 83
Även om huvudsyftet med återvinning får anses vara att skydda borgenärerna finns även en
skyddsfunktion för gäldenären. Genom reglernas existens risker gäldenären inte att bli utsatt
för otillbörliga påtryckningar från en borgenär som vill ha betalning före de övriga. En
sådan betalning blir ju verkningslös i och med att den kan bringas åter. 84
80
Sandström. Svensk aktiebolagsrätt s 306.
Svensson & Danelius. Nya aktiebolagslagen s 237.
82
Af Sandeberg. Aktiebolagsrätten s 263.
83
Brocker & Grapatin. Ansvarsgenombrott s 28.
84
Heuman. Specialprocess s 209f.
81
26
4.3 Ansvarsgenombrott
4.3.1 Ansvarsgenombrott i svensk rätt
Utöver de situationer som nämnts ovan kan ett moderbolag ofrivilligt tvingas svara för sitt
dotterbolags skulder genom att moder- och dotterbolaget istället för att betraktas som två
skiljda rättssubjekt ses som en enhet. Domstolen väljer alltså, utan direkt stöd i lag, att
bortse regler som utgör grunden för självständigheten mellan bolagen. Man talar då om att
det sker ett ansvarsgenombrott mellan bolagen. Begreppet ansvarsgenombrott kan i svensk
rätt lämpligast sorteras in under en form av direkt ansvar för dotterbolaget skulder och utgör
alltså ett undantag ifrån den uppställda huvudregeln om aktieägarnas begränsade
betalningsansvar. 85
Trots att aktiebolag är en gammal företeelse i svensk rätt skulle det dröja ända in på 1900talet innan frågan om ansvarsgenombrott aktualiserades. De första rättsfallen där det går att
ana konturerna av ansvarsgenombrott härstammar från 1930-talet, på det hela taget får dock
praxis på området betraktas som sparsam. 86
Det äldsta svenska rättsfall som behandlar ansvarsgenombrott är NJA 1935 s 81. Där
beslutade sig en skräddare som under flera år bedrivit en skrädderirörelse för att registrera
en firma med namnet Nils Sandströms Skrädderiförening u.p.a. Medlemmarna i föreningen
bestod enbart av Sandström själv samt fyra anställda till honom. Ändamålet med föreningen
var att avsätta alster från medlemmarnas verksamhet samt i samband med rörelsen bedriva
ekiperingsaffär. Av stadgarna framgick att samtliga medlemmar skulle erlägga 50 kr
vardera, vilket dock aldrig skedde.
Då föreningen försattes i konkurs väckte en leverantör talan och menade att Sandström själv
skulle betala i föreningens ställe. Leverantören menade att det i själva verket varit
Sandström som tillgodogjort sig varorna och att föreningen enbart fungerat som en bulvan
åt honom. HD fann vid sin prövning att verksamheten uteslutande bedrivits för Sandströms
räkning och att varorna de facto kommit honom, och inte föreningen, till godo. Sandström
förpliktigades därför att svara för föreningens skulder till leverantören. 87
85
Moberg. Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder s 49f.
A.a. s 58.
87
Brocker & Grapatin. Ansvarsgenombrott s 37.
86
27
När
det
gäller
den
vikt
man
kan
fästa
vid
avgörande
utifrån
ett
ansvarsgenombrottsperspektiv går meningarna i doktrinen isär. Exempelvis tycks Grönfors
valt att förklara avgörandet utifrån att föreningen endast fungerat som bulvan för Sandström
och att han därmed bör betraktas som ett med den juridiska personen. 88 En slutsats som kan
kännas en aning märklig då ett av kännetecknen för ett bulvanförhållande är en önskan att
dölja existensen av en huvudman. 89
Lindskog anslutet sig inte till Grönfors utan menar istället att fallet handlar om ett namnlån
där Sandström själv agerat men lånat föreningens namn och att han därför personligen skall
svara för de uppkomna förpliktelserna. 90 Rodhe å sin sida väljer att avfärda rättsfallet som
ointressant ur ett ansvarsgenombrottsperspektiv och istället förklara det utifrån ett missbruk
av föreningsformen som omöjliggjorts genom senare lagändringar kring föreningsformen. 91
I domen uttalade domstolen på sidan 83 att ”rörelsen efter föreningens bildande fortfarande
drivits uteslutande för Sandströms räkning och varorna följaktligen kommit Sandström till
godo”. Utifrån detta ligger det nära till hands att dra slutsatsen att domstolen fäst avgörande
vikt vid den osjälvständighet som rådde mellan föreningen och Sandström. Ett rekvisit som
även återkommer senare avgörande kring ansvarsgenombrott, mer om det nedan.
Nästa rättsfall som berör ansvarsgenombrott är NJA 1942 s 473 och även i det fallet är en
förening inblandad. Tryckeriaktiebolaget Fylgia köpte 1938 samtliga andelar i föreningen
Fyrkanten nr 5 u.p.a. Fyra av andelarna överfördes sedan till anställda i Fylgia då den
dåvarande föreningslagen krävde att föreningen skulle ha minst 5 medlemmar. Enligt
förenings stadgar var dess syfte att upplåta bostäder åt sina medlemmar. Föreningen anlitade
en byggfirma till att uppföra en tillbyggnad till det befintliga tryckeriet på en angränsande
tomt. Under arbetet skadades en närbelägen fastighet vars ägare väckte talan mot Fylgia och
krävde ersättning för de skador som uppkommit. Fylgia invände att det var föreningen och
inte aktiebolaget som ägde den aktuella marken och att föreningen i egenskap av beställare
var den egentliga byggherren.
88
Grönfors. Ställningsfullmakt och bulvanskap s 293f.
Hellner. Kommersiell avtalsrätt s 85.
90
Lindskog. Om rörelsekommission i JT 1990-91/nr 1. s 47 not 116.
91
Rodhe. Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder i Festskrift till Jan Hellner s 486 not 17.
89
28
HD slog i sin dom fast att Fylgia förfogat över tomten som om de vore faktiska ägare och
därmed även skulle betraktas som den egentliga byggherren och svara för uppkomna skador
på grannfastigheten. Även i det här fallet väljer Grönfors att förklara utgången utifrån ett
bulvanförhållande. Han menar att fallet är ett exempel på när en juridisk person
(föreningen) stoppats in mellan huvudmannen och medkontrahenten och därmed öppet fått
ställning som en bulvan och att det därigenom uppkommer partbundenhet mellan huvudman
och medkontrahent. 92
Lindskog å sin sida väljer att även förklara det här fallet utifrån ett namnlån och inte ett
ansvarsgenombrott. Han konstaterar dock att underkapitaliseringen kan ha påverkat
domstolens avgörande. 93 Rodhe menar att även det här fallet saknar intresse för
diskussionen kring ansvarsgenombrott då också det utgör ett missbruk av föreningsformen
och inget annat. 94
Nästa rättsfall i ordningen, NJA 1947 s 647 är utförligt behandlat i doktrinen och har kallats
för flaggskeppet inom ansvarsgenombrott i svensk rätt.95 I fallet hade fem kraftverksägare,
som alla ägde kraftverk nedströms i Nyköpingsån gått samman och bildat Nyköpingsåns
kraftintressenters aktiebolag, nedan bolaget. Delägarna i bolaget var en stad och fyra
aktiebolag. Syftet med bolaget var att gemensamt äga en damm mellan två sjöar som
bolaget förvärvade för 25 000 kr, aktiekapitalet i bolaget uppgick till 30 000 kr.
Kostnaderna för driften av dammen betalades genom att delägarna sköt till medel allt
eftersom behovet uppkom.
Olyckligtvis ledde en vårflod till att ån svämmande över och skador på närliggande
fastigheter uppkom. Bolaget blev ersättningsskyldigt och försattes i konkurs då det saknade
tillgångar vid sidan av dammen. De som lidit skada väckte då istället talan mot bolagets
ägare med krav på det utdömda ersättningsbeloppet, 17 500 kr.
HD fann vid sin prövning att bolaget endast utgjort ett verkställighetsorgan för ägarna och
inte utövat någon självtändig verksamhet. Mot bakgrund av detta och omständigheterna i
övrigt fann de att bolaget ägare skulle ersätta de skadelidande grannarna.
92
Grönfors. Ställningsfullmakt och bulvanskap s 311.
Lindskog. Om rörelsekommission i JT 1990-91/nr 1. s 47 not 116.
94
Rodhe. Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder i Festskrift till Jan Hellner s 486 not 17.
95
Brocker & Grapatin. Ansvarsgenombrott s 41.
93
29
Rodhe är av den uppfattningen att det här är den enda svenska rättsfall där ägarna blivit
betalningsansvariga för sitt dotterbolag genom ansvarsgenombrott. Ur domskälen lyfter han
ut tre rekvisit som han, med hänvisning till utländsk rätt, anser tillsammans kunna grunda
ansvarsgenombrott: Bolaget saknade ett självständigt affärsmässigt syfte, bolaget saknade
självständig förvaltning och slutligen att bolaget var underkapitaliserat i förhållande till sin
verksamhet. 96
Var gränsen för osjälvständighet och underkapitalisering bör dras framgår inte av
domskälen, HD hänvisar även till ”omständigheterna i övrigt” vilket gör det svårare att
avgöra vilka generella slutsatser kom kan dras av avgörandet. Grönfors menar att bolaget
genom sin osjälvständighet endast utgjorde en bulvan för ägarna 97 , Rodhe anser dock inte
att ansvarsgenombrott bör blandas samman med bulvanförhållanden då en bulvan i regel
försöker dölja sin huvudman samt att i ett bulvanförhållande fungerar bulvanen enbart som
en mellanhand och att det är huvudmannen som i slutändan ska bära det egentliga ansvaret,
således stick i stäv med syftet med dammbolaget. 98
Lindskog anser att avgörande för utgången i fallet var den osjälvständighet som rådde
mellan bolaget och dess ägare där bolaget närmast fick en roll som uppdragstagare och
verksamheten drevs i själva verket i ägarnas direkta intresse. 99
Hur ska då rekvisitet underkapitalisering tolkas? Brocker och Grapatin anser inte att det
utgör ett självständigt rekvisit utan istället ska tolkas som ett tecken på att osjälvständig
verksamhet. 100 Grönfors menar istället att en underkapitalisering är ett indicium på ett
illojalt syfte, 101 ett rekvisit som vi kommer att ha anledning att återvända till längre fram.
Rättsfallet NJA 1975 s 45 handlade om två bolag, Holmens Motor Aktiebolag
(Holmenbolaget) och Aktiebolaget Sollefteå Bilbolag (Bilbolaget) som i praktiken
kontrollerades av en person. Mellan de båda bolagen träffades ett avtal om att
Holmenbolaget skulle bedriva sin verksamhet i kommission för Bilbolaget.
96
Rodhe. Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder i Festskrift till Jan Hellner s 487
Grönfors. Ställningsfullmakt och bulvanskap s 294.
98
Rodhe. Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder i Festskrift till Jan Hellner s 489f.
99
Lindskog. Om rörelsekommission i JT 1990-91/nr 1. s 48.
100
Brocker & Grapatin. Ansvarsgenombrott s 42.
101
Grönfors. Ställningsfullmakt och bulvanskap s 312.
97
30
Holmenbolaget försattes i konkurs efter egen ansökan i februari 1969, bouppteckningen
visade att Holmenbolaget helt saknade egna tillgångar. Fordringsägarna väckte då talan mot
Bilbolaget, även Holmenbolagets konkursbo väckte talan om betalningsansvar mot
Bilbolaget.
De båda bolagen utgjorde inte någon egentlig koncern utan var i praktiken systerbolag med
en gemensam fysisk ägare. HD ansåg inte att ett betalningsansvar kunde grundas på detta
faktum, inte heller på det förhållandet att Holmenbolagets verksamhet bedrivits uteslutande
i Bilbolagets intresse. Däremot ansåg HD att de resurser som Holmenbolaget försetts med
inte var tillräckliga för att bolaget skulle kunna driva en självständig verksamhet.
Holmenbolaget hade nämligen inte förfogat över några egna rörelsetillgångar och att
överskottet, före varje års bokslut, överförts till Bilbolaget.
HD yttrade därför att ”[m]ed hänsyn till vad som sålunda anförts bör Bilbolagets ställning
med avseende på Holmenbolagets rörelse under angiven tid anses ha varit sådan att
Bilbolaget får betraktas som den egentliga rörelseidkaren eller i allt fall i såsom i hög grad
medverkande i verksamheten, att bolaget ej kan undgå att svara för rörelseförpliktelserna.”.
Rodhe identifierar även i det här avgörandet vad han anser vara de tre grundläggande
rekvisiten, frånvaro av eget affärsintresse, osjälvständighet och underkapitalisering. 102
Lindskog anser att man kan utläsa två alternativa grunder för ansvarsgenombrott som var
för sig är tillräckliga för att grunda ansvar. Dels att Bilbolaget faktiskt framstår som den
faktiske rörelseidkaren, således ett fall av namnlån enligt hans synsätt. Dels att
huvudmannen medverkat i rörelsen på ett sådant sätt att han därigenom inte kan undgå
ansvar. 103
En sådan medverkan bör enligt Lindskog tolkas så att om huvudmannen tar del i den
faktiska driften av rörelsen på ett sätt som i det aktuella fallet och därigenom ådrar sig ett
medansvar vid sidan av kommissionären. 104 Lindskog betraktar inte underkapitaliseringen i
102
Rodhe. Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder i Festskrift till Jan Hellner s 488.
Lindskog. Om rörelsekommission i JT 1999-91/nr 1. s 47.
104
A.a. s 47.
103
31
sig som en grund för huvudmannens ansvar utan endast ett indicium på att huvudmannen
utgjorde den egentliga rörelseidkaren. 105
Den s.k. betalningsansvarskommittén ansåg å sin sida att det avgörande var hur bolagen
varit organiserade vilket i praktiken resulterade i att inget kapital stannade kvar i
Holmenbolaget. 106
Nästa rättsfall av intresse för diskussionen kring ansvarsgenombrott är NJA 1982 s 244.
Byggma Syd AB utgjorde moderbolag i en koncern med 17 dotterbolag och omkring 400
anställda som arbetade hos dotterbolagen. Moderbolaget erhöll ersättning för de arbete som
de anställda utförde hos dotterbolagen. Vidare gjorde dotterbolagen separata inköp men alla
fakturor skulle ställas till moderbolaget. Moderbolagets balansräkning inkluderade även
leverantörsskulderna för samtliga bolag i koncernen, oavsett vem som var beställaren.
Byggma Syd försattes i konkurs i maj 1977 och två leverantörer bevakade fordringar på
tillsammans
3,5
miljoner
kr
avseende
levererade
varor
till
dotterbolagen.
Konkursförvaltaren ansåg att fordringarna inte kunde göras gällande i konkursen då de
avsåg dotterbolagen, inte Byggma Syd.
Leverantörerna yrkade i första hand på att Byggma Syd genom uttryckliga åtaganden blivit
betalningsskyldigt, i andra hand yrkades betalningsansvar genom ansvarsgenombrott. HD
biföll leverantörernas talan på den första grunden och kom således aldrig att pröva
förutsättningarna för ansvarsgenombrott. Däremot uttalade HovR kring ansvarsgenombrott
att ”[a]rrangemanget med dotterbolag skall med andra ord framstå som ett klart, mot
fordringsägarna illojalt förfarande”.
Ramberg, som var partsombud i målet, menar att bolagen genom sitt sätt att korsredovisa
skulder ådragit sig ett gemensamt betalningsansvar för dessa. Han betrakta även avgörandet
som ett steg närmare att ålägga moderbolaget ett betalningsansvar för sitt dotterbolags
skulder. 107 Brocker och Grapatin anser dock att det vore att övertolka domstolens avgörande
en smula. 108
105
Lindskog. Om rörelsekommission i JT 1999-91/nr 1. s 46 not 114.
SOU 1987:59 s 109.
107
Ramberg. Bolagsmässig striptease i Festskrift till Gotthard Calissendorff s 251.
108
Brocker & Grapatin. Ansvarsgenombrott s 50.
106
32
Rodhe anser att fallet är ett exempel på ”en icke ovanlig nonchalans inför de juridiska
aspekterna på koncernernas organisatoriska problem” 109 . Han menar att det inte hade vållat
några större problem för bolaget att i sin kontakt med leverantörerna klargöra vem av
moder- eller dotterbolagen som skulle svara för betalningen av uppkomna fordringar.110
4.3.2 Rekvisiten för ansvarsgenombrott
Utifrån svensk praxis och doktrin kan ett antal rekvisit, eller variabler, identifieras. Det är
dock inte helt enkelt att avgöra vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att
ansvarsgenombrott ska kunna ske. Av praxis framgår dock att det i regel krävs speciella
situationer och att det sker i relativt begränsad omfattning. 111
De centrala rekvisit i de få domstolsavgöranden som finns är bolagens osjälvständighet och
underkapitalisering. Osjälvständigheten kan in sin tur delas in i ytterligare två kategorier,
osjälvständig verksamhet eller osjälvständig förvaltning.
112
Dessa rekvisit identifierar även
i artiklar av Rodhe 113 och Lindskog. 114
Utöver dessa tre rekvisit lyfter HovR i fallet NJA 1982 s 244 (Byggma Syd AB) fram
ytterligare ett rekvisit, nämligen kravet på illojalitet mot fordringsägarna. Då HD valde att
bifalla talan på avtalsrättsliga grunder prövades emellertid aldrig riktigheten i HovR:s
uttalande. Däremot vinner det visst stöd i doktrinen,
Moberg ansluter sig till
illojalitetsrekvisitet och pekar även på att det inte torde krävas att bolagen medvetet kommit
att bilda en illojal intressegemenskap, enligt honom bygger ansvarsgenombrottet på en
objektiv missbrukslära. 115
Även betalningsansvarskommittén tycks ansluta sig till kravet på illojalitet för att ett
ansvarsgenombrott ska kunna vara för handen. De menar att illojaliteten bör vara hänförlig
till hur verksamheten är organiserad och inte till enskilda handlingar till nackdel för enstaka
borgenärer. Kommittén behandlar även rekvisitet underkapitalisering men betraktar det inte
109
Rodhe. Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder i Festskrift till Jan Hellner s 489.
A.a. s 489
111
SOU 1987:59 s 107.
112
Moberg. Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder s 76.
113
Rodhe. Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder i Festskrift till Jan Hellner s 487.
114
Lindskog. Om rörelsekommission i JT 1990-91/nr 1. s 46.
115
Moberg. Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder s 79.
110
33
i första hand som ett självständigt rekvisit utan snarare som ett led i bedömningen om
verksamheten bedrivits illojalt.
De menar att en domstol i regel har anledning att pröva rekvisiten om osjälvständighet först
när det konstaterats att en underkapitalisering föreligger. Skulle underkapitaliseringen
kunna hänföras till otillbörlig inblandning ifrån moderbolaget, alltså osjälvständighet, kan
det därmed utgöra grund för att otillbörlighetsrekvisitet anses uppfyllt. 116
Även Norrgård lyfter fram underkapitaliseringen som en avgörande och nödvändig faktor
för ansvarsgenombrott i svensk rätt. Underkapitaliseringen ska gälla i förhållande till den av
bolaget bedrivna verksamheten och kan blir problematisk i relation till reglerna om
underkapitalisering enligt ABL. 117
Moberg ställer sig dock mer tveksam till om underkapitalisering i sig verkligen är en
nödvändig förutsättning för att ett ansvarsgenombrott ska vara för handen. Han anser att
kärande måste kunna visa på att bolagets osjälvständighet, i form av verksamhet eller
förvaltning, varit så grov att det ska anses utgöra ett illojalt missbruk av
aktiebolagsformen. 118
4.3.3 Lagstiftningsarbetet
Ansvarsgenombrott är som redan har konstaterats en rättsfigur som saknar stöd i lag. 1984
tillsattes dock en kommitté, den s.k. betalningsansvarskommittén, vars arbete bland annat
resulterade i betänkande: SOU 1987:59 – Ansvarsgenombrott m.m.
Kommittén fann att olika borgenärer kunde ses som olika skyddsvärda genom sina skilda
möjligheter att bedöma sin gäldenärs verkliga ekonomiska ställning. Å ena sidan fann
kommittén banker och större kreditinstitut som regelmässigt gör omfattande bedömningar
av en gäldenärs kreditvärdighet innan de beviljar ett lån. Å andra sidan vanliga leverantörer
som i regel försätter sig i en ställning som fordringsägare genom sin dagliga verksamhet
utan någon ingående prövning av solvensen hos sin motpart. Kommittén menade därför att
den senare kategorin skulle vara i större behov av ett förstärkt skydd än den tidigare. Vidare
menade man att såväl kommun som löntagare redan hade ett tämligen gott skydd genom
116
SOU 1987:59 s 108f.
Norrgård. Ansvarsgenombrott i aktiebolagsförhållande.
118
Moberg. Dotterbolags ansvar för moderbolags skulder s 80.
117
34
befintlig lagstiftning. Ytterligare en grupp som sällade sig till den skyddsvärda skaran är de
som på ofrivillig väg intar ställning som fordringsägare, genom utomobligatoriska
förhållanden, kommittén anförde NJA 1947 s 647 som ett exempel på en sådan situation. 119
Kommittén föreslog att en allmän regel om ansvarsgenombrott skulle införas i
aktiebolagslagen med en sådan lydelse att det skulle krävas att bolagets ekonomiska
underlag varit uppenbart otillräckligt i förhållande till verksamhetens art och omfattning
samt förutsebara risker. Formuleringen ställer även krav på att delägaren ska ha använt sig
av sitt inflytande över bolaget på ett otillbörligt sätt för att ett ansvarsgenombrott ska kunna
ske. 120
Som skäl för att lagstifta om ansvarsgenombrott pekade kommittén på den preventiva effekt
en lagstiftning skulle få till följd av det ökade antalet processer som borde kunna påräknas
till följd av en lagstiftning på området. Detta genom att moderbolag och bolagsledning i
större utsträckning skulle uppmärksamma bestämmelserna om de uttryckligen framgick
genom lag. 121
Kommittén var av den uppfattningen att en lagstiftning på området vore önskvärd men att
den närmast skulle utformas som en säkerhetsventil och inte hota den etablerade
huvudregeln om aktieägarnas frihet från betalningsansvar för bolaget skulder. 122
Kommitténs uppfattning delades dock inte av lagrådet som menade att en förutsättning för
en lagstiftning på området var att man därigenom bidrog till en ökad klarhet och förbättrad
rättssäkerhet, vilket lagrådet inte ansåg att betalningsansvarskommitténs förslag till lagtext
gjorde. Lagrådet menade att formuleringarna var vaga och enbart skulle komma att utgöra
en annan sorts osäkerhetsmoment. 123
Vidare kritiserade lagrådet en del formuleringar såsom ”uppenbart” och otillbörligt som
man menade var för allmänt hållna och dessutom värdeomdömen. Lagrådet ansåg att då
domstolen i regel skulle tvingas ta ställning till dessa begrepp redan när konkursen var ett
119
SOU 1987:59 s 94.
A.a. s 35.
121
A.a. s 95.
122
A.a. s 97.
123
Prop. 1990/91:198, lagrådet, bilaga 5.
120
35
faktum och därför påverkas av den vetskapen i sin bedömning av hur förhållandena varit
föregående konkursen. 124
4.3.4 Något om ansvarsgenombrott i utländsk rätt
Ansvarsgenombrott är på intet sätt någonting unikt för svensk rätt, liknande principer
återfinns i många andra länders rättssystem. Nedan följer en kortare redogörelse för de
regler som återfinns i ett antal europeiska länder samt i USA.
I USA reglerar varje stat sin egen aktiebolagslagstiftning, någon särskild reglering av frågan
om ansvarsgenombrott finns dock varken på federal- eller delstatsnivå. Istället finns en
riklig, om än något spretande, praxis och en diskussion som pågått länge i doktrinen. Praxis
kan sammanfattas så att utgångspunkten är att varje bolag betraktas som ett rättssubjekt och
att delägarna inte svarar med mer än insatt kapital. Från denna huvudregel görs det ibland
avsteg om det skulle kunna uppfattas som stötande att i ett enskilt fall låta huvudregeln
bestå. Det kan alltså vara komplicerat att utifrån ett rättsfall dra allmänna slutsatser då
domstolarna ofta hänvisar till samtliga föreliggande omständigheter i fallet.125
Återkommande och avgörande faktorer som grundar ansvarsgenombrott i amerikansk rätt
tycks dock vara inblandning i dotterbolagets ledning och förvaltning, starkt integrerad
verksamhet, underkapitalisering, överträdelse av bolagsregler och olovligt användande av
dotterbolagets medel. 126 Rekvisit som vi, mer eller mindre tydligt, alltså kan känna igen
även ifrån den svenska diskussionen om ansvarsgenombrott.
Även enligt engelsk rätt är huvudregeln att varje aktiebolag skall betraktas som ett
självständigt rättssubjekt utan skyldighet för dess ägare att svara med mer än det insatta
aktiekapitalet, även om ett koncernförhållande skulle föreligga. 127
Avgörande för engelsk del anses vara rättsfallet Salomon v. Salomon & Co 128 som, trots att
det avgjordes redan 1897, fortfarande spelar en viktig roll i engelsk rätt. Många menar att
avgörandet i Salomonfallet etablerade en praktiskt taget ogenomtränglig mur mellan
124
Prop. 1990/91:198, lagrådet, bilaga 5.
SOU 1987:59 s 60f.
126
Moberg. Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder s 100f.
127
Brocker & Grapatin. Ansvarsgenombrott s 79.
128
Salomon v. Salomon & Co. (1896), [1897] A.C. 22 (H.L.)
125
36
aktiebolaget och dess ägare med endast ett fåtal fall av ansvarsgenombrott. De fall då
ansvarsgenombrott ändå har konstaterats har det i regel handlat om tveklöst otillbörligt
agerande ifrån aktieägarens sida och någon röd tråd mellan avgörandena tycks vara svår att
finna. 129
I Tyskland finns två former av associationer där ägarna endast är begränsat ansvarig,
Gesellschaft mit beschränkter Haftung (GmbH) samt Aktiegesellschaft (AG). Huvudregeln
för båda är att aktieägarna saknar eget ansvar för dotterbolagets skulder. Domstolarna har i
vissa fall rörande GmbH använt sig av ansvarsgenombrott och då främst när de ansett att
bolagsformen har missbrukats för att skada borgenärerna, exempelvis genom att bolaget
tömts på pengar eller från början varit underfinansierat. Sedan 1982 gäller också en regel
som säger att ett lån ifrån en aktieägare till sitt bolag inte får göras gällande vid en konkurs
om bolaget befann sig i en trängd ekonomisk situation när lånet gavs.
När det gäller ett AG gäller till stor del samma regler som för ett GmbH men med den
viktiga skillnaden att om ett AG är ett dotterbolag är moderbolaget under vissa
omständigheter solidariskt betalningsansvarigt.130
Även i fransk rätt finns två former av bolag med begränsat ansvar, Société Anonyme (SA)
och Societé Responsabilité Limitée (SarL) vilket stark påminner om den tyska uppdelningen
mellan AG och GmbH. I Frankrike har ett moderbolag inte heller något ansvar för
dotterbolagets skulder men exempel finns där franska domstolar ansett att ett
ansvarsgenombrott skett. Som skäl för detta brukar anföras att sammanblandning skett
mellan bolagens verksamheter, även underkapitalisering har pekats ut som en avgörande
faktor. 131
Även inom EG-rätten förekommer ansvarsgenombrott. Inom unionen pågår sedan länge ett
arbete med att harmonisera medlemsländernas nationella aktiebolagslagstiftning. 1970 lades
det första förordningsförslaget för en stadga för europeiska aktiebolag fram, förslaget kom
att revideras 1975. I det ursprungliga förslaget föreskrev artikel 239 att moderbolaget svarar
129
SOU 1987:59 s 64f.
Brocker & Grapatin. Ansvarsgenombrott s 80.
131
A.a. s 81.
130
37
för dotterbolagets förpliktelser. Den förordning 132 som sedermera antogs är betydligt
mindre omfattande än det ursprungliga förslaget och någon regel om moderbolags ansvar
för dotterbolags förpliktelser saknas helt.
Ett ytterligare led i att försöka harmonisera den inre marknaden utgörs av de så kallade
bolagsdirektiven. 133 Utkastet till det nionde bolagsdirektivet 134 , som inte har antagits,
innehåller en artikel 9 som stadgar att ett bolag som uppträder som om det faktiskt tillhörde
”the management body” i ett annat aktiebolag svarar för den skada som uppkommer genom
att bolaget utnyttjat sitt inflytande för att främja andra intressen än dotterbolagets. 135 Det
nionde direktivet har dock aldrig antagits av rådet.
5. Diskussion
5.1 Sammanfattande synpunkter
Huvudregeln att ägaren till ett aktiebolag inte svarar för bolagets förpliktelser med mer än
det insatta beloppet har ett mycket starkt stöd i svensk rätt och upprätthålls med stor skärpa.
För att åstadkomma denna ”brandvägg” mellan bolaget och dess ägare är bolagets bildande
och löpande verksamhet omgärdat av ett stort antal regler som har till syfte att stävja ett
missbruk av det ekonomiska skydd som ett aktiebolag erbjuder sin ägare.
De fall där avsteg görs ifrån huvudregeln om ansvarsfrihet grundar sig ofta i försök att
kringgå det aktiebolagsrättsliga regelverket och otillbörligen gynna bolagets ägare på
borgenärernas bekostnad. Grunden för såväl det direkta som det indirekta ansvaret för
dotterbolagets förpliktelser har i regel stöd i lag eller uppkommer genom borgensåtaganden
eller de s.k. letters of intent. Vad gäller ansvarsgenombrott är situationen annorlunda,
lagstöd saknas helt varvid särskilda problem vid tillämpningen uppkommer.
Som vi har konstaterat är det i regel tre rekvisit som återkommer, såväl i svenska som i
utländska avgöranden. De gängse kriterier som brukar motiver ansvarsgenombrott är
osjälvständighet, som i sin tur kan delas upp i osjälvständig förvaltning eller osjälvständig
132
Rådets förordning (EG) nr 2157/2001.
Bernitz & Kjellgren. Europarättens grunder s 312.
134
Kommissionens dokument XI/593/75.
135
Brocker & Grapatin. Ansvarsgenombrott s. 82.
133
38
verksamhet, underkapitalisering och illojalitet mot borgenärer. Vilken inbördes relation bör
dessa rekvisit då ha?
Även ABL innehåller regler om det kapital som måste finnas kvar i bolaget, jag tänker då
på reglerna om tvångslikvidation vid kapitalbrist i 25 kap. samt på beloppsspärren och
försiktighetsregeln i 17 kap. Kravet på tvångslikvidation och kravet på underkapitalisering
vid ansvarsgenombrott tar dock sikte på olika former av former av brist på kapital.
Kapitalbrist som grundar tvångslikvidation är en absolut kapitalbrist då jämförelsen bara
sker mot det registrerade aktiekapitalet, då mer än hälften av detta är förbrukat föreligger
således en kapitalbrist som kan grunda en tvångslikvidation. Om mer än hälften av
aktiekapitalet däremot finns kvar föreligger heller ingen kapitalbrist i ABL:s mening.
Underkapitalisering i samband med ansvarsgenombrott tar inte sikte på aktiekapitalets
storlek i förhållande till det registrerade beloppet utan förhållandet till den av bolaget
bedrivna verksamheten. Ett bolag kan således, utifrån ett ansvarsgenombrottsperspektiv,
vara underkapitaliserat utan att så mycket som en krona av aktiekapitalet är förbrukat, om
bolagets åtaganden och verksamhet inte står i proportion till dess tillgångar.
Beloppsspärren knyter närmast an till regeln om tvångslikvidation vid kapitalbrist då den
stadgar att en värdeöverföring ifrån bolaget endast får ske så länge som det fortfarande finns
täckning för bolagets bundna egna kapital. En utdelning får alltså inte ske om den medför
att bolagets aktiekapital rör sig mot den kritiska gränsen för när tvångslikvidation inträder.
Försiktighetsregeln påminner däremot om rekvisiten för underkapitalisering då den talar om
att en värdeöverföring kan vara otillåten om den inte framstår som försvarlig med hänsyn
till bolagets verksamhet och kapitalbehov. Därmed ska alltså en samlad bedömning av
bolaget, och koncernens, ekonomiska behov göras. En utdelning kan alltså komma att bli
lägre, men inte högre, än vad som är tillåtet enligt beloppsspärren vid en tillämpning av
försiktighetsregeln.
Hur förhåller sig försiktighetsregeln till rekvisiten för underkapitalisering? Vid en första
anblick kan de förefalla till förväxling lika. Det avgörande blir i båda fallet bolagets relativa
kapitalbehov med hänsyn till verksamheten och dess risker. Försiktighetsregeln tar dock
39
enbart sikte på värdeöverföringar, inte de fall där dotterbolaget redan från början försetts
med otillräckligt kapitalunderlag av det stiftande moderbolaget.
Problemet med såväl underkapitalisering som försiktighetsregel är att de torde aktualiseras
först när insolvensen redan är ett faktum. När ett bolag väl är försatt i konkurs är det lätt att
dra slutsatsen att det därmed även har varit underkapitaliserat och att de eventuella
värdeöverföringar som skett skall återföras. Insolvensen leder så att säga sig själv i bevis.
Allt företagande är i regel förknippat med ett visst mått av affärsrisk, att ett bolag hamnar
på obestånd behöver alltså inte per automatik betyda att det har varit underkapitaliserat,
även om insolvensen de facto beror på att det helt enkelt inte finns tillräckligt mycket
kapital kvar i bolaget. Jämförelsen måste alltså istället fokusera på den verksamhet som
bolaget bedrev innan bristen uppstod. Om det egna kapitalet var undermåligt i förhållande
till affärsverksamheten eller om moderbolaget hela tiden har tillskjutit kapital för att klara
den löpande driften, som i fallet med dammbolaget, finns även grund för att påstå att
bolaget var underkapitaliserat.
Vid en bedömning av om underkapitalisering måste hänsyn tas till bolagets konstruktion
och syftet med verksamheten, oväntade och oförutsägbara faktorer som påverkar bolagets
ställning torde inte kunna grunda ett påstående om att bolaget varit underkapitaliserat så
länge de inte varit ett led i ett medvetet risktagande ifrån bolagets sida.
Är då underkapitaliseringen i sig tillräcklig för att ensamt kunna grunda ett
ansvarsgenombrott? Som jag ser det bör underkapitaliseringen i första hand betraktas som
en omständighet som kan tyda på dotterbolagets osjälvständighet samt otillbörlighet mot
borgenärerna. Har dotterbolagets löpande verksamhet endast gjorts möjlig genom att ägaren
tillskjutit medel i takt som behovet uppkommit (se dammbolagsfallet, NJA 1947 s 647) eller
om bolagets har utrustats med otillräckliga resurser och regelbundet överfört sitt överskott
till moderbolaget (se bilbolagsfallet, NJA 1975 s 75) rör det sig i mina ögon om en
underkapitalisering som i första hand indikerar en osjälvständighet, underkapitaliseringen
blir så att säga bara ett tecken på att så är fallet.
Underkapitalisering kan alltså inte i sig själv grunda ett ansvarsgenombrott, det torde krävas
att underkapitaliseringen är ett resultat av en otillbörlig inblandning ifrån moderbolagets
40
sida och att det slutligen framstår som ett illojalt beteende mot borgenärerna att godkänna
ett sådant affärsupplägg.
Osjälvständigheten kan som vi redan sett grovt delas upp i två delar, frånvaron av
självständigt affärssyfte samt osjälvständig förvaltning. Osjälvständighetsrekvisitet är för
mig själva navet i hela ansvarsgenombrottsdiskussionen. För att ansvarsgenombrott ska
kunna äga rum anser jag att det är nödvändigt att ett, eller båda, osjälvständighetsrekvisiten
är uppfyllda.
Kravet på osjälvständig förvaltning förefaller vara det minst problematiska. Om en koncern
är organiserade så att dotterbolagets medkontrahenter får intrycket av att det är
moderbolaget som är den faktiska motparten (se Byggma Syd-fallet, NJA 1982 s 244) och
detta också är ett mer eller mindre medvetet agerande ifrån moderbolaget förefaller det som
ett illojalt beteende mot borgenärerna som tillsammans kan grunda ett ansvarsgenombrott.
Den osjälvständiga verksamheten förefaller dock en aning mer problematisk att närma sig.
Ett dotterbolag torde alltid ha ett intresse av att verka för sitt moderbolag. Huvudsyftet för
ett moderbolag att ha ett dotterbolag torde vara att det på något sätt gynnar moderbolagets
intresse. Hur självständigt affärsintresse måste ett dotterbolag ha för att ett
ansvarsgenombrott inte ska riskerar vid en eventuell insolvens?
Min uppfattning är att så länge dotterbolaget faktiskt kan visa på ett självständigt intresse,
eller det i vart fall finns ett sakligt skäl till varför dotterbolaget tillkommit, torde kravet på
självständig verksamhet vara uppfyllt. Om bolaget däremot enbart bildats för att fungera
som en ”brandvägg” (se exempelvis dammbolagsfallet, NJA 1947 s 647) och verksamheten
i praktiken lika gärna hade kunnat bedrivas inom ramen för moderbolaget torde en sådan
osjälvständig verksamhet och frånvaro av eget affärsintresse som kan grunda ett
ansvarsgenombrott föreligga.
Kravet på att illojalt förfarande mot borgenärerna utmärker sig genom att vara det enda
subjektiva rekvisitet för ansvarsgenombrott. De övriga rekvisiten är till sin karaktär
objektiva, antingen är verksamheten underkapitaliserad eller också är den inte det. Ett
förfarande kan däremot vara illojalt mot vissa borgenärer men inte mot andra.
41
Illojalitetsrekvisitet dyker upp i avgörandet ifrån HovR i Byggma Syd-fallet (NJA 1982 s
244) och prövas inte av HD som avgör målet på annan grund. Stöd har sedan dess vunnits i
doktrinen och även betalningsansvarskommittén tycks vara av den uppfattningen att
illojalitet måste föreligga för att ett ansvarsgenombrott ska kunna ske.
Som jag ser det har illojalitetsrekvisitet funnits med redan från början, men HovR sätter för
första gången ord på något som alltid har framkommit mellan raderna i tidigare avgöranden.
Illojalitet ska inte ses som ett självständigt rekvisit utan något som måste föreligga vid en
slutlig samlad bedömning för att ett ansvarsgenombrott ska kunna äga rum. Även om ett
dotterbolag är aldrig så osjälvständigt och underkapitaliserat torde ett ansvarsgenombrott
aldrig kunna äga rum om borgenärer haft full insikt i detta förhållande och ändå valt att ingå
en förbindelse.
Här bör dock noteras att en fordran kan uppkomma även på utomobligatorisk grund,
exempelvis genom skador på annans egendom. I ett sådant fall spelar ju borgenärens
(fordringsägarens) insyn i verksamheten inte någon roll då denne aldrig haft för avsikt att
ingå i någon avtalsrelation utan enbart blivit skadelidande. I en sådan situation tycks kravet
på illojalitet mot borgenärerna kunna ersättas med ett mer allmänt resonemang kring
skäligheten i att den skadelidande inte kan rikta sina anspråk mot den egentligen
rörelseidkaren, alltså moderbolaget. Det krävs dock att kravet på osjälvständighet är
uppfyllt för att ett ansvarsgenombrott ska kunna ske i dessa fall.
Inget har heller framkommit som tyder på att det krävs att illojaliteten ska vara ett medvetet
drag ifrån moderbolagets sida, det torde räcka med att affärsupplägget vid en objektiv
samlad bedömning framstår som ett illojalt beteende.
Hur förehåller sig då dessa rekvisit till varandra? Som jag ser det utgör osjälvständigheten
det centrala rekvisit som hela ansvarsgenombrottsdoktrinen kretsar kring. Enbart det faktum
att ett dotterbolag är underfinansierat kan i mina ögon inte grunda ett ansvarsgenombrott
utan är istället ett tecken på att bolaget har haft en osjälvständig ställning gentemot
moderbolaget. Slutligen måste det vid en samlad bedömning av affärsupplägget objektivt
framstå som illojalt gentemot borgenärerna för att ett ansvarsgenombrott ska kunna äga
rum.
42
Vidare finns ännu en aspekt som sällan lyfts fram i diskussionen. De flesta resonemang
kring ansvarsgenombrott mellan moder- och dotterbolag förutsätter ett solvent moderbolag
som är ovilligt att ta på sig ett betalningsansvar för sitt insolventa dotterbolags skulder. I ett
sådant fall ligger det nära till hands att sympatisera med dotterbolagets fordringsägare. Vi
måste dock även laborera med situationen att såväl moder- som dotterbolag blivit insolventa
samtidigt. I så fall har vi plötsligt två konkurrerande borgenärskollektiv, moderbolagets
borgenärer med krav mot moderbolaget och dotterbolagets borgenärer med krav mot
dotterbolaget. Moderbolagets borgenärer har knappast något intresse av att låta
dotterbolagets fordringsägare vara med och dela på behållningen i moderbolagets
konkursbo, vilket skulle bli den praktiska effekten av ett ansvarsgenombrott.
Frågan går utanför uppsatsens syfte men bör ändå finnas med vid en diskussion om
ansvarsfördelningen. Rodhes lösning på problemet är att i dylika situationer helt enkelt slå
samman flera konkursbon till ett och samma. 136
Borde då frågan om ansvarsgenombrott regleras i lag? Naturligtvis ligger det alltid nära till
hands att förespråka lagstiftning när rättsläget är oklart. Problemet med att lagstifta om
ansvarsgenombrott är att en sådan lagregel förmodligen skulle få en tämligen generell
utformning och närmast få karaktären av en generalklausul för att kunna täcka in alla
situationer. På så vis skulle ett oklart rättsläge i praktiken bara ersättas med en oklar
lagstiftning, som ändå lämnar ett stort tolkningsutrymme för domstolarna. En uppfattning
som anknyter till lagrådets synpunkter på betalningsansvarskommitténs lagstiftningsförslag,
se stycke 4.3.3.
Alternativet vore att, liksom i det ursprungliga förslaget till stadga för europabolag eller till
det nionde bolagsdirektivet, helt enkelt slå fast ett moderbolag kan åläggas ett ansvar för
dotterbolagets skulder. En sådan formulering skulle dock leda till problem av mer
samhällsekonomisk natur.
Att lagstifta om ansvarsfrågor i aktiebolag handlar om att balansera två motstående
intressen, aktieägarens och borgenärernas. Aktieägaren har ett intresset av att kunna bedriva
riskfylld verksamhet utan att riskera ett personligt betalningsansvar om den ekonomiska
136
Rodhe. Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder i Festskrift till Jan Hellner s 494.
43
kalkylen visar sig ohållbar, det begränsade ägaransvaret är en grundförutsättning för
aktiebolagets verksamhet. Ett begränsat ansvar för aktieägaren medför dock en större risk
för borgenären. Då ägarens ansvars är begränsat till det insatta kapitalet står borgenärerna
risken om de lånar ut ett större belopp till bolaget. En ökad risk resulterar i en högre ränta i
och med att borgenären även måste tillförsäkra sig en riskpremie.
Samhället har naturligtvis ett intresse av att även affärsidéer som är förenade med hög risk
realiseras, samtidigt som skyddsintresset endast bör omfatta seriösa aktörer och inte den
som, genom att missbruka det skydd som ABL erbjuder, åsidosätter borgenärernas intressen
för egen vinning. En förskjutning av ansvarfrågan i endera riktning kommer att ha en direkt
inverkan på samhällsekonomin, antingen genom färre expansiva aktiebolag eller genom
högre räntor och svårare att erhålla finansiering till följd av den ökade affärsrisken för
långivarna.
Ingen av de granskade rättsordningarna tycks vilja gå så långt som att ålägga moderbolag
ett generellt ansvar för sina dotterbolags skulder. Även i Sverige tycks såväl lagstiftare som
domstolar dra sig för att rucka på den delikata balans mellan aktieägar- och
borgenärsintresse som råder. Mot bakgrund av detta anser jag att ansvarsgenombrott
lämpligast fortsätter att vara en rättsfigur utan stöd i lag som tillämpas som en
säkerhetsventil för att reglera uppenbara fall av kringgåenden av ABL som inte kan
angripas på andra sätt.
Resultatet torde dock bli att den som vill föra talan mot ett moderbolag i första hand väljer
att stödja sin talan på andra grunder än i första hand ansvarsgenombrott. 137 Därmed riskerar
den bristfälliga praxis på området att förbli just bristfällig.
137
Grapatin. Några reflektioner kring ”institutet” ansvarsgenombrott i Advokaten häfte 7 1997 s 13.
44
Källförteckning
Offentligt tryck
Prop. 1990/1991:198 Om ändringar i aktiebolagslagen, m.m.
SOU 1987:59 Ansvarsgenombrott m.m.
Litteratur
Af Sandeberg, Catarina. Aktiebolagsrätten. Studentlitteratur 2006.
Bergström, Svante & Lennander, Gertrud. Kredit och säkerhet. 8:e upplagan. Iustus förlag
2001.
Bernitz, Ulf & Kjellgren, Anders. Europarättens grunder. Andra upplagan. Norstedts
juridik 2002.
Brocker, Stefan & Grapatin, Jan. Ansvarsgenombrott. Juristförlaget 1996.
Grapatin, Jan. Några reflektioner kring ”institutet” ansvarsgenombrott i Advokaten häfte 7
1997 s 13.
Grönfors, Kurt. Ställningsfullmakt och bulvanskap. P.A. Norstedts & Söners Förlag 1960.
Hellner, Jan. Kommersiell avtalsrätt. Fjärde upplagan. Juristförlaget 1989.¨
Heuman, Lars. Specialprocess. Femte upplagan. Norstedts juridik 2000.
Lindskog, Stefan. Om rörelsekommission i JT 1990-91/nr 1.
Mellqvist, Mikael & Persson, Ingemar. Fordran & Skuld. Sjätte upplagan. Iustus Förlag
AB. 2001.
Moberg, Krister. Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder. Nerenius & Santéreus
förlag. 1998.
45
Norrgård, Joakim. Ansvarsgenombrott i aktiebolagsförhållanden. En komparativ studie av
svensk och norsk rätt i Ny Juridik 4:06.
Ramberg, Jan & Ramberg, Christina. Allmän avtalsrätt. Sjätte upplagan. Norstedts juridik
2002.
Ramberg, Göran. Bolagsmässig striptease – om gäldsansvaret m m i kommissionärsbolag
och i liknande bolagskonstruktioner i Festskrift till Gotthard Calissendorff s 241. Norsedts
Förlag 1990.
Rodhe, Knut. Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder i Festskrift till Jan Hellner s
481. P.A. Norstedts & Söners Förlag 1984.
Sandström, Torsten. Svensk aktiebolagsrätt. Andra upplagan. Norstedts juridik 2007.
Skog, Rolf. Rodhes Aktiebolagsrätt. Tjugoförsta upplagan. Norstedts juridik 2006.
Svensson, Bo & Danelius, Johan. Nya Aktiebolagslagen. Tholin & Larsson förlag 2005.
Wiman, Bertil. Beskattning av företagsgrupper. Norstedts juridik 2002.
Övriga källor
Bolagsverket, Sundsvall. [email protected]
Rättsfallsförteckning
Högsta domstolen
NJA 1935 s 81.
NJA 1942 s 473.
NJA 1947 s 647.
NJA 1975 s 45.
NJA 1982 s 244.
NJA 1995 s 742.
46
Utländska avgöranden
Salomon v. Salomon & Co. (1896), [1897] A.C 22 (H.L)
Europarättsliga källor
Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag.
Rådets direktiv 83/349/EEG.
Kommissionens dokument XI/593/75.
47
![[BOLAGETS LOGO] [Mottagarens namn] [ ].[ ].201[ ] [Mottagarens](http://s1.studylibsv.com/store/data/000758022_1-87bfd40ad40e10e8331392805bd7d14d-300x300.png)
