Sammanfattning
Näring för god vård och omsorg
Inledning
”Ett gott näringstillstånd är en förutsättning för att undvika sjukdom och återvinna
hälsa. Alla individer, friska, sjuka, unga och gamla har rätt att erhålla en adekvat, till
individen och dennes (sjukdoms-) tillstånd anpassad näringstillförsel”(Näringsproblem i vård och omsorg, Socialstyrelsen 2000).
Sjukdoms- och åldersrelaterad undernäring förekommer och särskilt hos de äldre
med multipla sjukdomar. Ett undernäringstillstånd har allvarliga konsekvenser både
för sjukdomsförloppet och för samhällsekonomin. I dag finns övertygande bevis för
att nutritionsstöd i samband med medicinsk behandling och omsorg minskar komplikationer och dödlighet.
Rätt mat och näring är en viktig patientsäkerhetsfråga. Nutritionsvård är lika viktig
för omsorgstagaren/patienten som läkemedel, andningsunderstöd och andra terapeutiska insatser. Klinisk nutrition är en del av den medicinska behandlingen.
Socialstyrelsen har under lång tid arbetat för bättre näringsrutiner i vård och omsorg.
Denna vägledning utgör ett aktuellt kunskapsunderlag som vänder sig till vårdgivare,
verksamhetschefer, hälso- och sjukvårdspersonal samt omsorgspersonal. Vägledningen omfattar endast vuxna, med viss betoning på den äldre personens nutritionsproblem. I nära anslutning till publiceringen av denna vägledning kommer även en
föreskrift om förebyggande av och behandling vid undernäring att träda i kraft.
Disposition och innehåll
Vägledningen är indelad i tre delar:
1. Praktisk vägledning,
2. Ansvar, kvalitet och säkerhet,
3. Kunskapsunderlag samt ett Appendix.
I det följande redovisas de olika delarnas huvudsakliga innehåll.
1
1. Praktisk vägledning
Nutritionsvårdsprocessen
Nutritionsvårdsprocessen inleds med en riskbedömning, screening, en systematisk metod för
att identifiera den som löper risk att bli undernärd eller redan lider av undernäring. Riskbedömningen följs upp med en utredning av orsaken eller orsakerna till ett eventuellt undernäringstillstånd.
Utredningen bör leda fram till en nutritionsdiagnos, ett komplement till patientens övriga
medicinska diagnos eller diagnoser och till patientens omvårdnadsdiagnoser. Den utgör också
underlag för ordination av nutritionsbehandling.
Bedömning av risk för undernäring
Bedömning av risk för undernäring baseras på en sammanvägning av följande indikatorer
•
Ofrivillig viktförlust – oavsett tidsförlopp och omfattning. Har du gått ner i vikt?
•
Ätsvårigheter – till exempel aptitlöshet, sväljnings- och tuggproblem, orkeslöshet och motoriska störningar.
•
Undervikt – det vill säga body mass index (BMI, vikt i kg/längd i m2) under 20 om du är under 70 år, eller under 22 om du är över 70 år.
Förekomst av en riskindikator är tillräcklig för att en utredning ska påbörjas. Ett stort antal instrument för riskbedömning har utvecklats genom åren. Den europeiska nutritionsorganisationen ESPEN rekommenderar MNA (Mini Nutritional Assessment), NRS 2002(Nutritional Risk
Screening) och MUST (Malnutrition Universal Screening Tool).
Orsak till undernäring
Exempel på orsaker till undernäring som kan utgöra underlag för utredning
•
Bakomliggande sjukdom
•
Mag-tarmrelaterade besvär
•
Behandling, till exempel strålning, cytostatika
•
Medicinering
•
Munstatus och tandstatus
•
Svårigheter att svälja
•
Funktionella svårigheter att äta
•
Sociala och kulturella faktorer
•
Multipel födoämnesallergi eller födoämnesöverkänslighet
Grundläggande principer för nutritionsbehandling
Nutritionsbehandling kan vara både förebyggande, för att undvika undernäring, och terapeutisk, vid konstaterad risk för undernäring eller diagnostiserad undernäring. Nutritionsbehandling innebär att tillföra energi och näringsämnen för att tillgodose patientens energi- och näringsbehov på ett optimalt sätt. Behandlingen inkluderar, enskilt eller i kombination grundkost,
specialkost, anpassad kost, speciallivsmedel, kosttillägg och annat oralt nutritionsstöd, artificiell
nutrition (enteral eller parenteral tillförsel) samt rådgivning beträffande ätande och ätbeteende.
2
Uppföljning av nutritionsbehandling
Syftet är att värdera hur väl behandlingsåtgärderna har fungerat, och att upptäcka eventuella
biverkningar. Bl.a. kontrolleras elektrolyt- och mineralnivåer i patientens blod, kroppsvikten
samt patientens möjlighet att följa behandlingen. Även mat och vätskeregistrering är ett bra
instrument.
Grundkoster
Stycket om grundkoster är inaktuellt och har strukits. Istället hänvisas till Livsmedelsverkets
rekommendationer för näringsriktiga måltider inom vård och omsorg.
Ätstödjande åtgärder
Många patienter som är undernärda eller är i riskzonen för att utveckla undernäring behöver
inte bara näringsstöd utan även ätstödjande åtgärder som till exempel matning, äthjälpmedel
samt assistans vid måltiderna.
Nutrition vid kirurgiska ingrepp på äldre personer
Kirurgiska ingrepp leder till ökade metabola krav och katabolism. Äldre har inte förmågan att
automatiskt öka energiintaget så att det motsvarar deras behov. Katabolismen leder till att vävnad bryts ner, vilket i sin tur leder till nedsatt organfunktion, påverkan på immunförvaret och
risk för postoperativa komplikationer och ökad mortalitet. Vid nutritionsbehandling av äldre i
samband med kirurgiska ingrepp är det särskilt viktigt att ta hänsyn till och bedöma graden av
metabol och endokrin anpassning till trauma, stress och svält eller undernäring.
Mat, kultur och religion
Personen kan ha särskilda önskemål beroende på sin bakgrund, och vilka traditioner och högtider som är viktiga för honom eller henne. Det kan också finnas religiösa aspekter som påverkar
kostintaget. Omsorgspersonal och hälso- och sjukvårdspersonal behöver ha goda kunskaper om
mattraditioner inom olika kulturer och religioner.
2. Ansvar, kvalitet och säkerhet
Ansvar och skyldigheter inom hälso- och sjukvården
Här redovisas relevant svensk lagstiftning
Kvalitetssäkring av mat och måltider inom äldrevården
Kvaliteten på mat och måltider i särskilt boende kan till exempel säkras genom att arbeta med
verksamhetens organisation, ansvar samt uppföljning och låta patienten/omsorgstagaren ha
inflytande på matutbudet, följa upp kraven på mat och livsmedelskvalitet, sätta samman en bra
måltidsordning, göra maten aptitlig i utseende, lukt och smak, ordna en trevlig måltidsmiljö och
erbjuda olika kosttyper vid olika sjukdomar,
3
Mathanteringssystem
Mathanteringssystem innebär olika sätt att hantera matens tillagning, produktion, distribution
och servering. Genom att välja det för patienterna och omsorgstagarna lämpligaste systemet
kan hälso- och sjukvården respektive omsorgen sannolikt öka deras matintag och därmed motverka undernäring.
Upphandling
Kapitlet belyser viktiga faktorer som hälso- och sjukvården bör beakta i samband med utformningen av upphandling och när man utvärderar matproduktion.
3. Kunskapsunderlag
Sjukdomsrelaterad undernäring
Sjukdomsrelaterad undernäring utvecklas genom två parallella processer, och förloppet påverkas av om sjukdomen eller skadan medför en inflammationsreaktion eller inte. Vid inflammation ökar energiomsättningen i vila och proteinnedbrytningen i skelettmuskulaturen, så kallad
katabolism. Mycket av undernäringens negativa effekter beror på förlusten av muskelprotein,
och enbart nutritionsbehandling är sällan effektivt för att vända den katabola processen.
Åldrande och näringsrelaterad problematik
Med åldern ökar risken för undernäring, till exempel genom viktförlust, undervikt och ätsvårigheter. Personens funktionsförmåga försämras på grund av nedsatt muskelmassa och muskelfunktion, det vill säga sarkopeni. Aptiten minskar på grund av ändrad balans i aptit- och
mättnadsregleringen och på grund av ålders- och sjukdomsrelaterade inflammationer.
Träning och bra mat är nödvändigt för att äldre personer ska hålla en hälsosam livsstil. Metabolismen hos äldre individer skiljer sig från medelålders och yngre personer, och därför behöver
hälso- och sjukvården justera deras näringsrekommendationer och kostråd.
Sväljningssvårigheter(dysfagi)
Sväljningssvårigheter (dysfagi) drabbar främst äldre personer, och är en vanlig komplikation
vid många olika sjukdomstillstånd.
Oral hälsa hos äldre
God nutrition förutsätter en god oral hälsa. Det går att påverka orala problemen med relativt
enkla medel, till exempel med en förbättrad munhygien och åtgärder mot muntorrhet.
Behov av energi och protein, vitaminer och mineraler
I vägledningen redovisas behov av energi och protein liksom behov av och källor till vitaminer,
mineraler och spårämnen.
Måltidsmiljö
Interventioner i måltidsmiljön har positiva effekter på patientens energiintag, vikt, nutritionsstatus, funktionsförmåga och välbefinnande. En positiv måltidsupplevelse är kopplad till bl.a.
social situation och sällskap under måltiden, rummets och dukningens utformning och matens
smak, doft, färg, form och konsistens.
4
Interaktion mellan mat och läkemedel
Kost kan påverka läkemedelseffekter. Interaktionen består oftast i att kosten minskar eller ökar
upptaget av vissa läkemedel i mag-tarmkanalen eller att vissa ämnen i kosten påverkar nedbrytning av läkemedel i levern. Interaktioner med läkemedel förekommer med bland annat mjölk,
grapefruktjuice, vitlök och lakrits.
Hälsoekonomiska aspekter på undernäring
Data från Storbritannien indikerar att samhällets kostnader för sjukdomsrelaterad undernäring
motsvarar kostnaderna för övervikt och fetma.
Mat och näring i livets slutskede
Det tillhör det naturliga döendet att patientens intag av mat och dryck successivt minskar och
till slut upphör helt. Detta behöver inte vara förenat med att patienten upplever obehag i form av
hunger eller törst. Det är viktigt att läkare och övrig vårdpersonal förklarar både för patienten
och dess anhöriga att kroppen i livets slutskede har en begränsad förmåga att metabolisera näring och att tillförsel av fett och proteiner kan leda till illamående eller andra obehag. Det finns
också en risk för att tillförd vätska kan leda till övervätskning, ödem och andnöd.
Appendix
I appendix finns utdrag ur Europarådets resolution samt lästips.
5
6
