Global
marknadsöversikt
• Värdet av världshandeln med jordbruksprodukter och livsmedel har
ökat kraftigt de senaste åren, och utvecklingen väntas fortsätta.
• Sojabönor, vete, griskött och nötkött är de jordbruksprodukter som
handlas till störst värden globalt.
• De traditionellt stora jordbruksexportörerna USA och Brasilien
väntas behålla sina roller framöver, medan efterfrågan drivs av
tillväxtländerna.
Rapport 2012:33
Global marknadsöversikt
Detta är en uppföljning av en rapport från 2007 som beskriver marknadssituationen
för jordbruksprodukter och livsmedel i världen. Fokus ligger på världsdelar och
utvalda enskilda aktörer. Utifrån detta lyfts huvudsakliga trender fram och påverkan
på Sveriges jordbruk analyseras kort. FAO är huvudsaklig källa till statistiken i
rapporten.
Enheten för handel och marknad
Författare:
Jonathan Lukkarinen
Malin Hagbardsson
Foto:
Roger Kirby
Sammanfattning
Mellan 1991 och 2010 har värdet av den internationella handeln med jordbruksprodukter och livsmedel ökat med 228 % till 1 078 miljarder US-dollar. Handeln
väntas fortsätta tillväxa kraftigt de kommande åren. De jordbruksprodukter som
står för störst exportvärden globalt är sojabönor, vete, griskött och nötkött inräknat
rena bearbetningar. Den största andelen av handelsvärdet avser rena råvaror, men
andelen vidareförädlade produkter ökar varje år. Efterfrågan på bearbetade livsmedel ökar kraftigt allt eftersom inkomsten i tillväxtländerna ökar.
Den världsdel som handlar mest med jordbruksprodukter är Europa som står för
nästan hälften av världens export och import. Asien och Afrika tillsammans når
inte upp till motsvarande handelsvärden, även fast dessa världsdelar är mycket
större både till yta och till befolkning.
Flera länder som Brasilien, Sydafrika och Ryssland har goda förutsättningar att
öka sin produktion genom satsningar på teknik, utveckling och infrastruktur.
Dessa länder har god tillgång på produktiv mark och den begränsande faktorn
väntas istället bli tillgång på vatten.
Sveriges jordbruksimport är nästan dubbelt så stor som exporten. Importen utgörs
främst av bulkråvaror medan exporten består av bakverk, spritdrycker och andra
bearbetade varor. Förutsättningarna för Sverige är relativt dåliga för att kunna
konkurrera med pris på jordbruksråvaror på världsmarknaden. Möjligheterna är
bättre för att konkurrera med bearbetade produkter och produktegenskaper, som
till exempel hög livsmedelssäkerhet och hållbarhet.
Summary
The value of the global agricultural export has increased by 228 % between 1991
and 2010 to 1 078 billion US dollars. Soy beans, wheat, pork and beef account for
the greatest international export values among agricultural and food products.
Most of the trade concerns unprocessed commodities, but trade in processed foods
is increasing sharply every year as income rises in the emerging economies.
Europe is the biggest agricultural trader among the continents, accounting for
almost half of both imports and exports. Asia and Africa combined have significantly lower import and export values than Europe, even though Asia and Africa
have larger populations and more land.
Countries like Brazil, South Africa and Russia will be able to increase their agricultural productions through technological, social and infrastructural development. These countries have productive soils but are likely to be constrained by
fresh water access.
Swedish agricultural imports consist mainly of bulk commodities and are almost
twice the size of exports consisting of pastry, spirit beverages and other processed
goods. The chances for Sweden to compete with world market prices for agricultural commodities are small. Opportunities for exports lie mostly in in processed
food and in products with specific properties, such as sustainability and food
safety.
Innehåll
1 Inledning......................................................................................................................................................... 1
1.1 Bakgrund och syfte............................................................................................................................. 1
1.2Metod............................................................................................................................................................ 1
1.3Avgränsningar........................................................................................................................................ 1
2 Den globala jordbruksekonomin.................................................................................. 2
2.1Afrika............................................................................................................................................................. 3
2.2Asien.............................................................................................................................................................. 4
2.3Europa.......................................................................................................................................................... 5
2.4Nordamerika............................................................................................................................................ 6
2.5Sydamerika............................................................................................................................................... 7
2.6Oceanien..................................................................................................................................................... 8
3Brasilien............................................................................................................................................................. 9
3.1Produktion................................................................................................................................................. 9
3.2Export........................................................................................................................................................ 11
3.3Import........................................................................................................................................................ 13
3.4 Jordbruksprogram och handelsavtal.................................................................................. 14
3.5 Marknadsandelar och handelsutbyte................................................................................. 15
3.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar....................................................................... 15
4Ryssland........................................................................................................................................................ 17
4.1Produktion.............................................................................................................................................. 18
4.2 Export....................................................................................................................................................... 19
4.3Import........................................................................................................................................................ 21
4.4 Jordbruksprogram och handelsavtal.................................................................................. 22
4.5 Marknadsandelar och handelsutbyte................................................................................. 23
4.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar....................................................................... 24
5Indien................................................................................................................................................................ 25
5.1Produktion.............................................................................................................................................. 26
5.2Export........................................................................................................................................................ 27
5.3Import........................................................................................................................................................ 28
5.4 Jordbruksprogram och handelsavtal.................................................................................. 30
5.5 Marknadsandelar och handelsutbyte................................................................................. 30
5.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar....................................................................... 31
6Kina...................................................................................................................................................................... 33
6.1Produktion.............................................................................................................................................. 33
6.2Export........................................................................................................................................................ 35
6.3Import........................................................................................................................................................ 36
6.4 Jordbruksprogram och handelsavtal.................................................................................. 37
6.5 Marknadsandelar och jordbruksutbyte............................................................................. 38
6.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar....................................................................... 38
7Sydafrika....................................................................................................................................................... 40
7.1Produktion.............................................................................................................................................. 41
7.2Export........................................................................................................................................................ 42
7.3Import........................................................................................................................................................ 43
7.4 Jordbruksprogram och handelsavtal.................................................................................. 44
7.5 Marknadsandelar och jordbruksutbyte............................................................................. 45
7.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar....................................................................... 45
8USA....................................................................................................................................................................... 47
8.1Produktion.............................................................................................................................................. 48
8.2Export........................................................................................................................................................ 49
8.3Import........................................................................................................................................................ 50
8.4 Jordbruksprogram och handelsavtal.................................................................................. 52
8.5 Marknadsandelar och handelsutbyte................................................................................. 52
8.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar....................................................................... 53
9Australien.................................................................................................................................................... 54
9.1Produktion.............................................................................................................................................. 54
9.2Export........................................................................................................................................................ 56
9.3Import........................................................................................................................................................ 57
9.4 Jordbruksprogram och handelsavtal.................................................................................. 58
9.5 Marknadsandelar och jordbruksutbyte............................................................................. 59
9.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar....................................................................... 59
10Nya Zeeland............................................................................................................................................. 60
10.1Produktion.............................................................................................................................................. 60
10.2Export........................................................................................................................................................ 61
10.3Import........................................................................................................................................................ 63
10.4Jordbruksprogram och handelsavtal.................................................................................. 64
10.5Marknadsandelar och jordbruksutbyte............................................................................. 64
10.6Jordbrukets möjligheter och utmaningar....................................................................... 65
11Den globala handelns påverkan på jordbruket i Sverige......... 66
11.1Brasilien.................................................................................................................................................... 66
11.2Ryssland................................................................................................................................................... 67
11.3Indien......................................................................................................................................................... 69
11.4Kina.............................................................................................................................................................. 69
11.5Sydafrika.................................................................................................................................................. 70
11.6USA.............................................................................................................................................................. 70
11.7Australien................................................................................................................................................ 71
11.8Nya Zeeland.......................................................................................................................................... 72
12Slutsats och prognos................................................................................................................... 73
12.1Produktion.............................................................................................................................................. 73
12.2Konsumtion........................................................................................................................................... 74
12.3Handel....................................................................................................................................................... 74
13Källor................................................................................................................................................................... 75
Publikationer inom samma område............................................................................................... 76
1 Inledning
1.1 Bakgrund och syfte
En global marknadsöversikt i två delar publicerades av Jordbruksverket 2007
(RA07:13). Mycket har hänt sedan rapporten gavs ut och en ny studie är därför
befogad. Denna rapport ger en övergripande bild av den globala produktionen och
handeln med jordbruksprodukter och livsmedel med fokus på BRICS-länderna
(Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika) samt USA, Australien och
Nya Zeeland. Syftet med rapporten är att ge en översikt av handeln med jordbruksprodukter och att beskriva sårbarhet, möjligheter och trender. Dessutom
analyseras kort hur Sverige påverkas av aktörerna och deras handel.
1.2 Metod
Denna rapport är framtagen genom studier av litteratur, tidskrifter och databaser.
Källor anges vid figurer och vid vissa sifferuppgifter i texten. Faktauppgifterna har
hämtats från en mängd olika rapporter och artiklar som inte anges exakt i texten,
men hänvisningar hittas i källförteckningen. Valet av statistikkälla begränsades av
att siffrorna måste kunna jämföras mellan världsdelarna och de aktuella länderna i
rapporten. FAO valdes ut som främsta källa för att organisationen tillhandahåller
alla nödvändiga uppgifter, även om vissa siffror för länder i Asien och i Afrika
saknas eller bygger på uppskattningar. Dessutom har FAO:s statistik ett års extra
fördröjning. USA använder stora resurser för att ta fram och analysera statistik
vilket gör att många av de övriga uppgifterna tenderar att komma därifrån.
FAO beräknar exportvärde och importvärde på olika sätt. Importvärden inkluderar
fraktkostnader och avgifter, medan exportvärden bara avser kostnader som säljaren har fram till dess att köparen tar över frakten. Detta gör att importvärdet blir
något högre än exportvärdet. Produktionssiffrorna i rapporten avser primärproduktionsledet, eftersom FAO beräknar produktionsvärdet på gårdarna. Produktionsvärdet räknar därför inte med vidareförädling, medan detta är med i import- och
exportvärden. Värden på jordbruksproduktionen och handeln skiljer sig också åt i
olika källor, beroende på hur de har tagits fram och vad som ingår. De siffror som
används i denna rapport är inte justerade för köpkraft eller inflation. Detta betyder
att siffrorna anger hur stort värdet var just det aktuella året, inte hur stort det skulle
vara idag, och att siffrorna inte tar hänsyn till att en dollar kan köpa olika mycket i
olika länder.
1.3 Avgränsningar
Rapporten beskriver inga andra handelsaktörer i detalj utöver de tidigare nämnda,
EU ingår inte1. I beskrivningen av hur Sveriges handel påverkas av länderna är det
dock nödvändigt att ta hänsyn till att Sverige är medlem i EU. Fokus i rapporten
ligger på varugrupper och de största produkterna utan att gå in för mycket på
detaljer.
1 För information om Sveriges handel med EU, se Jordbruksverkets rapport Utvecklingen av handeln
med jordbruks- och livsmedelsvaror (RA11:37).
1
2 Den globala jordbruksekonomin
Handeln med jordbruksprodukter och livsmedel hade ett totalt globalt värde på
1 078 miljarder US-dollar 2010. Värdet av handeln med jordbruksprodukter har
ökat med 228 % mellan 1991 och 2010. De enskilda jordbruksprodukter som
handlades till störst värde var i fallande ordning sojabönor, vete, griskött och nötkött. Dessa fyra produkter utgjorde 16 % av värdet av den totala jordbruks­
exporten. Siffrorna för enskilda jordbruksprodukter inkluderar rena bearbetningar
men inte blandade produkter som sojasås och pajer. Det totala globala exportvärdet för sojabönor var 62,2 miljarder US-dollar varav 77 % avsåg handel med
andra världsdelar (se figur 1). Ungefär en tredjedel av exportvärdet utgjordes av
bearbetningar som sojakakor och pellets. Exportvärdet för vete var 36,6 miljarder
US-dollar varav 84 % exporterades till andra världsdelar. Knappt 11 % av vetet
hade malts till mjöl före det exporterades. Värdet av grisköttsexporten var
34,8 miljarder US-dollar men endast 57 % avsåg handel med annan världsdel.
Drygt 28 % hade bearbetats till korv, bacon och liknande innan det exporterades.
Nötköttsexportens värde var 34,7 miljarder US-dollar och 79 % avsåg handel med
annan världsdel. Nötköttet handlas främst i form av olika styckningsdetaljer, och
endast 8 % hade förädlats vidare innan exporten. Generellt för alla jordbruks­
produkter går handelstrenden långsamt mot mer bearbetade livsmedel och mindre
obearbetade jordbruksråvaror.
Figur 1. Handelsströmmar mellan världsdelarna för sojabönor, majs, vete och nötkött 2010
Not: Pilarna representerar inte mellan vilka enskilda länder som handeln sker.
Källa: Vectorya (kartunderlag), FAO (statistik)
2
Världsdelarnas handelsvärden i resten av detta kapitel inkluderar all handel, det
vill säga även handel som sker mellan länder inom världsdelarna.
2.1 Afrika
Afrika är både den näst folkrikaste kontinenten i världen med kring 15 % av den
totala befolkningen 2011 och den näst största kontinenten i världen. På den afrikanska kontinenten är handeln över gränserna begränsad jämfört med andra
världsdelar. Afrikas andel av det globala importvärdet för jordbruksprodukter var
endast 6 % 2010 och exportandelen 3 %.
Exp 40
30
20
Miljarder US-dollar
10
Animalisk och vegetabilisk olja
0
Socker och honung
-10
Tobak
-20
Frukt och grönsaker
-30
Kaffe, te, kakao, kryddor
-40
Övrigt
-50
Spannmål
-60
Mejeriprodukter
Handelsbalans
19
9
19 1
9
19 2
9
19 3
9
19 4
9
19 5
9
19 6
9
19 7
9
19 8
9
20 9
0
20 0
0
20 1
0
20 2
0
20 3
0
20 4
0
20 5
0
20 6
0
20 7
0
20 8
0
20 9
10
Imp -70
Figur 2. Afrikas handelsbalans för jordbruksprodukter 1991–2010, miljarder US-dollar
Not: Exporten avläses ovanför tidsaxeln och importen under. Varugrupperna innehåller även bearbetningar.
Källa: FAO
3
2.2 Asien
Asien har världens överlägset största befolkning med över 60 % av den totala
befolkningen 2011 och är även den största kontinenten. Trots detta stod Asien
endast för 31 % av världens importvärde av jordbruksprodukter och 20 % av
exportvärdet 2010. Asien har haft handelsunderskott på jordbruksprodukter de
senaste tjugo åren (se figur 3). Sedan början av 2000-talet har handeln ökat markant, men importen har vuxit fortare än exporten.
Exp 200
150
100
Miljarder US-dollar
50
Livsmedelsberedningar
0
Kaffe, te, kakao, kryddor
-50
Spannmål
-100
Animalisk och vegetabilisk olja
-150
Frukt och grönsaker
-200
Övrigt
-250
Oljefrön och sojabönor
-300
Kött
Handelsbalans
19
9
19 1
9
19 2
9
19 3
9
19 4
9
19 5
9
19 6
9
19 7
9
19 8
9
20 9
0
20 0
0
20 1
0
20 2
0
20 3
0
20 4
0
20 5
0
20 6
0
20 7
0
20 8
0
20 9
10
Imp -350
Figur 3. Asiens handelsbalans för jordbruksprodukter 1991–2010, miljarder US-dollar
Not: Exporten avläses ovanför tidsaxeln och importen under. Varugrupperna innehåller även bearbetningar.
Källa: FAO
4
2.3 Europa
Europa består av 50 stater2 varav 27 ingick i EU 2012. Värt att notera är att en del
länder, som Ryssland och Turkiet, ligger delvis i Europa och delvis i Asien3.
Europa är den näst minsta världsdelen till markytan men har den tredje största
befolkningen. Dessutom har världsdelen den överlägset största handeln med jordbruksprodukter där EU är den viktigaste aktören. Europas andel av världens
importvärde av jordbruks- och livsmedelsprodukter var 45 % 2010, huvudsakligen
bulkråvaror. Andelen av exporten var 44 %, främst högvärdeprodukter och bearbetade produkter.
Exp 500
400
Miljarder US-dollar
300
200
100
Mejeriprodukter
0
Kött
-100
Drycker
-200
Spannmål
-300
Frukt och grönsaker
-400
Övrigt
-500
Kaffe, te, kakao, kryddor
Handelsbalans
19
9
19 1
9
19 2
9
19 3
9
19 4
9
19 5
9
19 6
9
19 7
9
19 8
9
20 9
0
20 0
0
20 1
0
20 2
0
20 3
0
20 4
0
20 5
0
20 6
0
20 7
0
20 8
0
20 9
10
Imp -600
Figur 4. Europas handelsbalans för jordbruksprodukter 1991–2010, miljarder US-dollar
Not: Exporten avläses ovanför tidsaxeln och importen under. Varugrupperna innehåller även bearbetningar.
Källa: FAO
2 Beroende på definition varierar denna siffra mellan 46 och 50.
3 I statistiken räknas Ryssland till Europa medan Turkiet och Cypern räknas till Asien.
5
2.4 Nordamerika
USA, Grönland, Kanada, Bermuda, Mexiko, Saint Pierre och Miquelon, Centralamerikas sju stater samt Karibien utgör Nordamerika4. Nordamerika är den tredje
största världsdelen till ytan och har den fjärde största befolkningen. Nordamerika
har haft en positiv handelsbalans mellan 1991 och 2010 (se figur 5). Världsdelen
stod för 14 % av det totala importvärdet av jordbruksprodukter 2010 och 17 % av
exporten.
Exp 200
Miljarder US-dollar
150
100
50
Kött
0
Kaffe, te, kakao, kryddor
Spannmål
-50
Drycker
Frukt och grönsaker
-100
Övrigt
Handelsbalans
19
9
19 1
9
19 2
9
19 3
9
19 4
9
19 5
9
19 6
9
19 7
9
19 8
9
20 9
0
20 0
0
20 1
0
20 2
0
20 3
0
20 4
0
20 5
0
20 6
0
20 7
0
20 8
0
20 9
10
Imp -150
Figur 5. Nordamerikas handelsbalans för jordbruksprodukter 1991–2010, miljarder US-dollar
Not: Exporten avläses ovanför tidsaxeln och importen under. Varugrupperna innehåller även bearbetningar.
Källa: FAO
4 Ibland räknas Centralamerika som en egen världsdel. Eftersom den då är en mycket liten aktör på
världsmarknaden grupperas den här med Nordamerika.
6
2.5 Sydamerika
Kontinenten Sydamerika består av 12 stater och är den fjärde största till ytan, och
femte till befolkningsmängd. Handelsbalansen för jordbruksprodukter är kraftigt
positiv (se figur 6). Världsdelen importerar jordbruksprodukter till ett jämförelse­vis
lågt värde, endast 3 % av världstotalen 2010, medan exporten däremot motsvarade
12 %.
Exp 140
120
Miljarder US-dollar
100
80
Socker och honung
Foder
60
Frukt och grönsaker
40
Kött
Oljefrön och sojabönor
20
Övrigt
0
Spannmål
-20
Animalisk och vegetabilisk olja
Handelsbalans
19
9
19 1
9
19 2
9
19 3
9
19 4
9
19 5
9
19 6
9
19 7
9
19 8
9
20 9
0
20 0
0
20 1
0
20 2
0
20 3
0
20 4
0
20 5
0
20 6
0
20 7
0
20 8
0
20 9
10
Imp -40
Figur 6. Sydamerikas handelsbalans för jordbruksprodukter 1991–2010, miljarder US-dollar
Not: Exporten avläses ovanför tidsaxeln och importen under. Varugrupperna innehåller även bearbetningar.
Källa: FAO
7
2.6 Oceanien
Australien, Nya Zeeland och Stillahavsöarna brukar tillsammans sägas utgöra
Oceanien som är den minsta världsdelen till ytan och näst minsta till befolkningsmängd, där endast Antarktis har lägre. Importen av jordbruksprodukter är mycket
liten, endast 1 % av den totala importen 2010. Exporten var däremot 4 %, vilket är
stort med tanke på befolkning och yta.
Exp 45
40
Miljarder US-dollar
35
30
Drycker
25
Textilfibrer
20
Spannmål
15
Mejeriprodukter
10
Kött
5
Övrigt
0
Frukt och grönsaker
-5
Livsmedelsberedningar
-10
Kaffe, te, kakao, kryddor
Handelsbalans
19
9
19 1
9
19 2
9
19 3
9
19 4
9
19 5
9
19 6
9
19 7
9
19 8
9
20 9
0
20 0
0
20 1
0
20 2
0
20 3
0
20 4
0
20 5
0
20 6
0
20 7
0
20 8
0
20 9
10
Imp -15
Figur 7. Oceaniens handelsbalans för jordbruksprodukter 1991–2010, miljarder US-dollar
Not: Exporten avläses ovanför tidsaxeln och importen under. Varugrupperna innehåller även bearbetningar.
Källa: FAO
8
3 Brasilien
Brasilien är världens femte största land med en landyta på 8,5 miljoner kvadrat­
kilometer och cirka 206 miljoner invånare5 (se figur 8). Landet har stora naturtillgångar samt världens fjärde största jordbruksareal efter Australien, Kina och
USA. Jordbrukssektorn har bidragit till en stark ekonomisk tillväxt i Brasilien
under de senaste åren. Brasilien har genomgått den finansiella krisen väl, tack vare
en hög global efterfrågan av råvaror samt statliga investeringar6.
Figur 8. Brasiliens främsta handelsflöden för de största brasilianska import- och
exportprodukterna inom jordbruk och livsmedel 2010
Källa: Vectorya (kartunderlag), FAO (statistik)
3.1 Produktion
Brasiliens jordbruksproduktion har stigit kraftigt sedan 1970-talet då landet började med strategiska satsningar inom sektorn. Den positiva trenden har fortsatt
och summan av det totala värdet av jordbruksproduktionen steg från 41 miljarder
US-dollar 2001 till 148 miljarder 20107. Endast Kina, USA och Indien uppnådde
ett högre produktionsvärde.
De värdemässigt största jordbruksprodukterna i Brasilien mellan 2001 och 2010
var sojabönor, nötkött och sockerrör (se figur 9). Produktionsvärdet har fortstatt
att öka och trenden har varit positiv i primärproduktionen. Brasilien är också världens största producent av kaffebönor, även om totalvärdet av kaffeproduktionen är
låg jämfört med spannmål och kött. Värdet av nötköttsproduktionen har minskat
5 CIA – World Fact Book
6 Landrapport – Brasilien 2011
7FAO
9
något efter 2007 vilket delvis förklaras av utbrott av mul- och klövsjuka. Under
2010 slaktades 29,2 miljoner nötkreatur jämfört med 42,3 miljoner nötkreatur
2007. Det totala antalet nötkreatur i Brasilien 2010 var 209 miljoner8.
160
Miljarder US-dollar
140
120
100
Majs
Komjölk
80
Kycklingkött
60
Sockerrör
40
Nötkött
20
Sojabönor
Övrigt
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 9. Totalvärdet av Brasiliens jordbruksproduktion 2001–2010
Källa: FAO
Globalt växer andelen människor som bor i städer och som har en inkomst istället för
självhushållning via traditionellt jordbruk. Detta medför en växande köpstark medelklass som efterfrågar en varierad kost, både i Brasilien och i flera andra tillväxtländer.
Brasiliens överlägset största jordbruksprodukt mätt i vikt är rörsocker (se figur 10).
Produktionsökningen av rörsocker under perioden beror på en ökad etanolproduktion som främst tillverkas av socker i Brasilien. Andelen av sockret som används
till etanolproduktion varierar, men ligger normalt kring 50 %.
1 000
900
Miljoner ton
800
700
Ris
600
Apelsin
500
Kassava
400
Komjölk
300
Majs
100
Sojabönor
Sockerrör
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 10. Brasiliens volymmässigt största jordbruksprodukter 2001–2010
Källa: FAO
8FAO
10
Nötboskap har traditionellt fötts upp via gräsbete i Brasilien. På senare tid har
dock uppfödning allt mer börjat ske med komplettering av kraftfoder, vilket har
bidragit till att slaktvikten snabbare kunnat uppnås. Under 2010 slutuppföddes
uppskattningsvis tre miljoner nötboskap i uppfödningsanläggningar, vilket innebär
en fyrfaldig ökning de två senaste decennierna. En anledning till koncentrationen
av uppfödning är den ökade efterfrågan av nötkött och Brasiliens expansiva
export. Uppfödningsanläggningar bidrar till att kunna upprätthålla en konstant tillförsel av nötkött även under torrperioden när betestillgång minskar9. Naturbetesproduktionen utgör dock den fortsatt allra största produktionsformen i landet. Det
nötkött som exporteras till EU kommer från certifierade gårdar som inte får
använda jonoforer i tillväxtsyfte eller antibiotika i förebyggande syfte. All
användning av implantat och betablockerare är förbjuden i brasiliansk nötuppfödning10.
3.2 Export
Brasilien är en av världens största jordbruksexportörer. Detta medför dock att
landet är känsligt för svängningar i den globala ekonomin och för valutasvängningar. Den största exportmarknaden för Brasilien är EU, följt av Kina, Ryssland
och USA. Framför allt har exporten till Kina och Ryssland ökat de senaste åren.
Dessa fyra marknader tar emot 83 % av landets jordbruksexport. Exporten till
Kina utgörs främst av sojabönor och sojabönolja medan exporten till EU består av
en bredare produktmix av kaffe, sojabönor, tobak och apelsinjuice. Exportmarknaden till Ryssland består främst av socker, nöt- och griskött11.
USA, Brasilien och Argentina stod tillsammans för mer än 90 % av all export av
sojabönor 2010 och länderna bedöms fortsätta vara ledande i framtiden. Med
högre priser och lönsamhet på proteingrödor än spannmål förväntas Brasilien att
expandera sin produktion och öka sin andel av exportmarknaden.
Exporten av jordbruks- och livsmedelsprodukter utgör tillsammans över 38 % av
Brasiliens totala export12. Brasilien har haft en kraftig tillväxt i exportvärdet de
senaste åren (se figur 11). Mellan 2001 och 2010 ökade värdet från 16 till 62 miljarder dollar. De värdefullaste exportprodukterna har varit sojabönor och socker
vars sammanlagda exportvärde har fyrdubblats under perioden. Andra viktiga
exportprodukter för landet är kött, kaffe och tobak men även bomull och etanol
har betydelse. Den positiva utvecklingen drivs av en stark global efterfrågan av
råvaror och Brasiliens förmåga att exportera stora volymer till låga priser. De
senaste åren har exporten dämpats något av den starka brasilianska valutan.
9USDA – Foreign Agricultural Service 2011, International Agricultural Trade report
10Animal Frontier – Current Outlook and Future Perspective of beef production in Brazilian
11USDA – Foreign Agricultural Service 2011, International Agricultural Trade report
12OECD – Agricultural Policy Monitoring and Evaluation 2011, OECD Countries and Emerging
Economies
11
70
Miljarder US-dollar
60
50
40
Tobak
Nötkött
30
Kaffebönor och kaffe
Kycklingkött
20
Råsocker och raffinerat socker
10
Övrigt
Sojabönor och sojakakor
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 11. Totalvärdet av Brasiliens jordbruksexport 2001–2010
Källa: FAO
Exportvolymen för Brasiliens fem största jordbruksprodukter ökade med 81 %
mellan 2001 och 2010 (se figur 12). Detta beror såväl på produktivitsökningar
genom växtförädling som på ökad användning av konstgödsel, men även genom
att mer mark brukas. Billig arbetskraft medför dessutom goda konkurrensmöjligheter på världsmarknaden. Exportvolymökningen utgörs främst av socker och
sojabönor. Den stora exporten av sojabönor används främst i djurfoder till uppfödning i andra länder, främst Kina. Sockret exporteras till hela världen men Ryssland var den största enskilda mottagaren 2010.
90
80
Miljoner ton
70
60
50
40
Kaffebönor och kaffe
30
Kycklingkött
20
Majs och majsmjöl
10
Råsocker och raffinerat socker
Sojabönor och sojakakor
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 12. Brasiliens volymmässigt största jordbruksexportprodukter 2001–2010
Källa: FAO
12
3.3 Import
Brasilien importerar främst från de närliggande länderna Argentina, Paraguay och
Uruguay. Vete utgjorde den värdemässigt största importprodukten mellan 2001
och 2010 (se figur 13). Värdet av Brasiliens jordbruksimport har nästan tredubblats under perioden.
10
9
Miljarder US-dollar
8
7
6
5
4
Ris
3
Malt
2
Naturgummi
1
Vete och vetmjöl
0
Övrigt
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 13. Totalvärdet av Brasiliens jordbruksimport 2001–2010
Källa: FAO
Brasilien är en stor jordbruksexportör, och importen är liten i jämförelse. Även
uttryckt i volym utgör vete den överlägset största importprodukten (se figur 14).
Importvolymen av vete är mer än tredubbelt så stor som de nästföljande fyra
största produkterna tillsammans. Vetet importeras främst från USA och Argentina.
12
Miljoner ton
10
8
6
Korn
4
Majs och majsmjöl
Ris
2
Malt
Vete och vetemjöl
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 14. Brasiliens volymmässigt största jordbruksimportprodukter 2001–2010
Källa: FAO
13
3.4 Jordbruksprogram och handelsavtal
Jordbrukssektorn i Brasilien sysselsätter omkring en femtedel av befolkningen och
därför har jordbruket traditionellt varit en viktig inrikespolitisk fråga. Kombinerat
med avsikten att hålla matpriserna nere ledda detta till stora jordbrukssubventioner
i Brasilien från efterkrigstiden fram till 1990-talet. Därefter marknads­inriktades
sektorn men några stöd som subventionerade lån till jordbrukare och lägstapris­
garantier på jordbruksprodukter finns kvar. Uttryckt som del av inkomsten var
stödet till jordbrukarna 4,5 % i genomsnitt 201013. En nationell produktionsstrategi
styr den årliga jordbruksproduktionen. För att hålla etanolkonsumtionen uppe
finns krav på inblandning i bensinen. Dessutom har byggnation av etanolanläggningar subventionerats och biobränslebilar belagts med skattelättnader.
Brasilien är medlem i Mercosur som är ett handelsblock mellan länder i Sydamerika14. Mercosur var från början tänkt att innebära fri rörlighet av varor, tjänster,
kapital och personer mellan demokratiska länder. Samarbetet har dock fått kritik
för att utvecklas i protektionistisk riktning medan den demokratiska aspekten har
försvagats. Handeln med de flesta jordbruksprodukter inom Mercosur sker tullfritt
medan importtullen på jordbruksprodukter in till Mercosur är strax under 10 % i
genomsnitt15. Förhandlingar om ett handelsavtal mellan EU och Mercosur har
pågått sedan 1999, men är just nu vilande och kommer troligen inte kunna slutföras de närmaste åren.
Brasilien blev medlem i Världshandelsorganisationen (WTO) vid grundandet 1995
och har bundit alla sina tullar för import av jordbruksprodukter på 35,4 % i
genomsnitt 16. Bundna tullar avser den maximala tull som landet har möjlighet att
ta ut, medan tillämpad tull avser den tullnivå som faktiskt har använts. Skillnaden
utgör alltså landets möjlighet till tullhöjningar. Båda siffrorna utgör genomsnitt av
ett stort antal varor varav vissa är tullfria och vissa kan ha flera hundra procents
tull. Det kan därför förekomma att den tillämpade tullen är högre än den bundna,
om till exempel främst varor med högre tull än det bundna genomsnittet importeras. Brasiliens genomsnittliga tillämpade jordbrukstull för import från mest gynnade nationer var 10,3 % 2011. Mest gynnad nation är en WTO-status som
medlemmarna ger varandra och som innebär att ingen annan medlem får ges lägre
tull, undantaget utvecklingsländer och vissa handelsblock.
Brasiliens högst förtullade jordbruksprodukter 2011 var mejeriprodukter, med
genomsnittlig tillämpad tull för andra mest gynnade nationer 18,5 %, sedan kom
drycker och tobak med 17,2 % samt socker och godis med 16,5 %. Kvoter för
import till lägre tullsats finns för att tillgodose behov av vissa produkter, men
omfattar endast 0,2 % av jordbruksprodukterna. Landet har inga särskilda skyddsåtgärder att vidta. Dessa åtgärder skulle till exempel kunna vara tullhöjningar vid
kraftiga importökningar.
13OECD – Producer and Consumer Support Estimates database
14Mercosur består av medlemsländerna Brasilien, Argentina, Paraguay, Uruguay och Venezuela.
15OECD – Agricultural Policy Monitoring and Evaluation 2011, OECD countries and Emerging
Economies
16WTO – Trade Profiles
14
3.5 Marknadsandelar och handelsutbyte
De senaste tio åren har Brasilien haft ett kraftigt positivt handelsöverskott av jordbruksprodukter (se figur 15). Värdet av jordbruksexporten har nästan fyrdubblats
under perioden och importvärdet har nästan tredubblats, dock från låga nivåer.
Den starka tillväxten i exporten hör samman med produktionsökningen inom
landet, stigande global efterfrågan på jordbruksprodukter samt att landets politik
har gynnat export. Den positiva handelsbalansen har i sin tur stärkt valutan vilket
tillsammans med den globala finansiella avmattningen har dämpat exporttillväxten
de senaste åren.
70
Miljarder US-dollar
60
50
40
30
20
10
Import
0
Export
Handelsbalans
-10
2001 2003 2002 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
Figur 15. Brasiliens handelsbalans för jordbruksprodukter, 2001–2010
Källa: FAO
Brasilien har tagit en ökande andel av världens jordbruksexport och stod för 5,8 %
av det totala jordbruksexportvärdet 2010 enligt FAO17. Ökningen har skett på
bekostnad av traditionella jordbruksexportörer som USA, EU, Kanada och Australien, vilka har en stabil eller minskande export av jordbruksprodukter18. Andelen
av världens import var 0,8 %.
3.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar
Brasiliens ekonomiska tillväxt väntas vara fortsatt hög de kommande åren.
Inkomstskillnaderna i landet är stora och väntas bli ännu större. Uppodlingen av
landets stora tillgångar på outnyttjad mark väntas också fortsätta, framförallt till
produktion av sojabönor och sockerrör. Odlingsarealen för soja i Brasilien bedöms
öka 2 % årligen19. Under 2011 uppskattas 200 000 hektar mark ha omvandlats till
åkermark. Detta sker dock på bekostnad av bland annat betes- och skogsmark
vilket har skapat konkurrens mellan produktionsformerna. För att dämpa konkurrenstrycket har försök gjorts med att kombinera betesmark med skogsplanteringar
17USDA beräknar andelen till 9 %. Detta kan bland annat bero på att definitionen av jordbruks­
produkter skiljer sig åt samt olika beräkningsmetoder.
18USDA – Foreign Agricultural Service 2011, International Agricultural Trade report
19USDA – Long-term Projections 2021
15
och åkermark. Den starka brasilianska valutan har dock gjort det billigt att importera från närliggande länder och mindre lönsamt att exportera, vilket har hållit tillbaka expansionen.
En stor utmaning för Brasilien är att främja tillväxt i jordbrukssektorn samtidigt
som ökad hänsyn tas till klimatet. Amazonas regnskog och andra orörda skogar
har under lång tid avskogats för främst sojabönodling och boskapsjordbruk. Förutom förlorade naturvärden har avskogningen lett till ökade koldioxidutsläpp.
Brasilianska regeringen har stramat åt klimatpolitiken och har satt som löfte att
minska koldioxidutsläppen med 36–39 % fram till 2020. För att uppnå detta mål
har nationell lagstiftning utformats och flertalet branscher har fått krav som ska
uppfyllas för att gemensamt minska utsläppen. Syftet med lagarna har varit att
minska jordbrukets miljöbelastning samtidigt som jordbrukets intressen främjas.
De regler och åtgärder som har vidtagits kan dock ha en åtstramande effekt på
jordbrukets tillväxttakt. Under 2011 uppmättes de lägsta siffrorna för avskogningen av Amazonas sedan 1988 då mätningarna påbörjades.
Det långa avståndet mellan produktionen i Brasilien och de främsta exportmarknaderna Europa, Kina och Ryssland skapar viss problematik med transporter. Den
begränsade inhemska infrastrukturen innebär svårigheter med att förflytta råvaror
inom landet och till hamnarna för export. Effektiv och kostnadsminimerande
logistik behövs för att vara konkurrenskraftig gentemot andra länder med ett mer
väl utvecklat transportnät. Investeringarna i infrastruktur har minskat i landet de
senaste årtiondena och långsam byråkrati gör det svårt att investera i nya anläggningar.
En ensidig produktion i landet av sojabönor, sockerrör och majs kan leda till att
jorden utarmas om samma grödor odlas efter varandra samt att risken för växtsjukdomar ökar. Dessa problem kan leda till ökad användning av bekämpningsmedel för att få samma kvalitet och kvantitet på skördar. Oftast väljs den gröda
som har högst lönsamhet, därav den återkommande växtföljden. Strukturförändringar med större och mer industrialiserade jordbruk kan även leda till att mindre
småbrukare har svårt att bära sig ekonomiskt gentemot större aktörer20.
20USDA – Foreign Agricultural Service 2011, International Agricultural Trade report
16
4 Ryssland
Ryssland är världens största land med en total landareal på 16,4 miljoner kvadratkilometer och med 138 miljoner invånare (se figur 16). Av markytan utgörs 7 % av
brukbar mark, världens tredje största brukbara areal inom ett land. Drygt hälften
av jordbuksarealen används till spannmålsodling. Landet har stor variation vad
gäller växtlighet, klimat, sociala och ekonomiska förhållanden. Jordbruksproduktionen bidrar med cirka 5 % till landets BNP och sektorn utgör 10 % av den totala
sysselsättningen i landet 2010. Den ekonomiska tillväxten har varit hög men drabbades hårt under den finansiella krisen 2008–2009. Ekonomin började dock återhämta sig 2010.
Figur 16. Rysslands främsta handelsflöden för de största import- och exportprodukterna
inom jordbruk och livsmedel 2010
Källa: Vectorya (kartunderlag), FAO (statistik)
Efter Sovjetunionens fall 1991 har Rysslands jordbrukssektor strukturerats om
drastiskt från att ha varit ett land med ett kollektiviserat jordbruk och självförsörjande på jordbruksprodukter till att bli nettoimportörer. Marknadsekonomiska
reformer infördes i landet vilket den eftersatta jordbrukssektorn var dåligt förberedd på. Anpassningen till en fri marknad har gått långsamt och infrastrukturen är
ännu inte helt utbyggd. Reformerna innebar minskad produktion som tog lång tid
att återställa. Rester av det kommunistiska styret märks fortfarande då jordbrukspolitiken till stor del fokuserar på att bli mer självförsörjande och minska importberoendet. Investeringar och teknisk utveckling har gjort att produktionen ökat
kraftigt sedan början av 2000-talet. Den växande ekonomin i Ryssland har drivit
på efterfrågan på jordbruksprodukter snabbare än produktionen, vilket har inneburit att landet 2009 blev den näst största nettoimportören av jordbruksprodukter
bland tillväxtländerna efter Kina21. Ryssland är dock även en relativt stor jordbruksexportör, vilket gör landet till en viktig global aktör.
21USDA – Russia’s growing agricultural imports
17
4.1 Produktion
De värdemässigt viktigaste jordbruksprodukterna i Ryssland är mjölk, kött,
potatis och vete (se figur 17). Mellan 2001 och 2010 har det totala värdet av jordbruksproduktionen ökat från 29 miljarder US-dollar till 69 miljarder. Flest produktionssatsningar har gjorts inom spannmålsodlingen som nu är den största
källan till jordbrukssektorns utveckling och tillväxt. Animalieproduktionen har
även ökat de senaste åren till följd av moderniseringar och investeringar inom sektorn. Produktionsökningarna ligger till grund för landets övriga inkomstökningar,
utveckling av livsmedelsindustrin, marknadsorienterade jordbruksföretag, handelsrestriktioner, inkomststöd till jordbruket och en ökad efterfrågan på jordbruksprodukter. Jordbrukssektorn klarade sig relativt väl genom den finansiella
avmattningen 2008–2009 jämfört med andra sektorer. En fortsatt utveckling inom
sektorn beror på makroekonomiska effekter, tillgången på kort och långsiktiga
krediter, ändrade konsumtionsmönster, växelkurser, prisutveckling av råvaror och
politiska åtgärder22.
90
80
Miljarder US-dollar
70
60
Vete
50
Kycklingkött
40
Potatis
30
Nötkött
20
Griskött
10
Komjölk
Övrigt
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 17. Totalvärdet av Rysslands jordbruksproduktion 2001–2010
Källa: FAO
Jordbrukets produktivitet har ökat markant efter Sovjetunionens fall, vilket hör till
den satsning som gjorts för att bygga upp en produktiv inhemsk jordbruksindustri.
Den största produktivitetsökningen har gjorts inom veteproduktionen. Den volymmässiga produktionen av vete har haft en uppgående trend sedan 2003, men minskade kraftigt 2010 (se figur 18). Denna minskning berodde dock på svår torka,
och bortsett från detta år har produktionen ökat.
22ICTSD – Programme on Agricultural Trade and Sustainable Development, 2012
18
180
160
Miljoner ton
140
120
100
80
Korn
60
Potatis
40
Sockerbetor
20
Komjölk
Vete
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 18. Rysslands volymmässigt största jordbruksprodukter 2001–2010
Källa: FAO
Jordbruksföretagens struktur är uppdelad mellan storskaliga jordbruksföretag och
mindre familjejordbruk. Familjejordbruken är orienterade mot självhushåll och
står främst för potatis och grönsaksodling. De båda jordbrukssegmenten står vardera för ungefär hälften av jordbruksproduktionen. En fjärdedel av Rysslands
befolkning lever på landsbygden, områden som idag avfolkas. Ökningen i jordbruksproduktiviteten beror främst på de stora jordbruksföretagen som har finansiell möjlighet att investera i modern teknik och maskiner till skillnad från de
småskaliga jordbruken23.
Den ryska nötköttsproduktionen har de senaste tio åren ökat med i snitt 6 %
årligen genom att efterfrågan på kött har ökat i landet, tillgången på foder har stabiliserats, förädlingsindustrier har byggts upp, stödet till nötköttsproduktionen har
ökat och importrestriktioner har genomförts24. Förhoppningar finns om att landet
ska bli en stor köttproducent, men för att genomföra detta krävs mer investeringar
inom djuruppfödningen.
4.2 Export
Rysslands huvudsakliga exportprodukter värdemässigt 2010 var vete och solrosprodukter (se figur 19). Ryssland var det första landet i världen att tillverka solrosolja och är idag en av de större exportörerna på världsmarknaden. Sedan 2002 är
Ryssland också en av världens största spannmålsexportörer främst via export av
vete. Mellan 2001 och 2010 har värdet av Rysslands jordbruksexport mer än femdubblats, vilket delvis också kan bero på valutaeffekter.
23OECD – Agricultural Policy Monitoring and Evaluation 2011, OECD Countries and Emerging
Economies
24ICTSD – Programme on Agricultural Trade and Sustainable Development, 2012
19
8
7
Miljarder US-dollar
6
5
4
Cigaretter
Choklad
3
Livsmedelsberedningar
2
Frön, olja och kakor av solros
1
Vete och vetemjöl
0
Övrigt
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 19. Totalvärdet av Rysslands jordbruksexport 2001–2010
Källa: FAO
Även i volym domineras Rysslands jordbruksexport av spannmål (se figur 20).
Eftersom skördarna varierar kraftigt med vädret så varierar även spannmåls­
exporten mellan åren. Ryssland är ett relativt nytt exportland som endast haft
möjlighet till export under två decennier. En stor del av den ryska exporten går till
utvecklingsländer i Nordafrika, Mellanöstern och Centralasien, till stor del beroende på den geografiska närheten. De största mottagarna av den ryska vete­
exporten 2010 var Turkiet och Egypten.
24
20
Miljoner ton
16
12
8
Livsmedelsberedningar
Frön, olja och kakor av solros
4
Korn och kornmjöl
Vete och vetemjöl
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 20. Rysslands volymmässigt största jordbruksexportprodukter 2001–2010
Källa: FAO
Ryska exportrestriktioner har används vid dåliga skördar för att minimera risken
att landet drabbas av spannmålsbrist. Restriktionerna grundas på behovet att tillgodose den inhemska efterfrågan på livsmedel och syftet är att stabilisera priserna
20
på jordbruksprodukter och livsmedel på en låg nivå. Rysslands befolkning spenderar i genomsnitt kring en tredjedel av sin disponibla inkomst på livsmedel,
vilket gör att snabba prisstegringar kan ge förödande effekter för landets hushåll25.
4.3 Import
Rysslands betydelse som exportland har ökat över tiden, men landet är en nettoimportör av jordbruksprodukter främst från Brasilien, USA, EU, Ukraina, Turkiet
och Kina. Det är framförallt produkter som inte produceras i tillräcklig stor
utsträckning inom landet som importeras. Kött, ost och socker utgjorde de värdemässigt största importvarorna 2010, men även tobak och sprit hade stort värde
(se figur 21). Den ryska importen är dock väldigt diversifierad, med en stor mängd
olika varor. Det totala värdet av jordbruks- och livsmedelsimporten har ökat med
266 % sedan 2001.
35
Miljarder US-dollar
30
25
Spritdrycker
20
Livsmedelsberedningar
Tobak
15
Råsocker och raffinerat socker
Ost och ostmassa
10
Griskött
5
Nötkött
Övrigt
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 21. Totalvärdet av Rysslands jordbruksimport 2001–2010
Källa: FAO
De volymmässigt största importprodukterna i Ryssland är socker, soja och frukt
(se figur 22). Sockret kommer främst från Brasilien och Argentina. Import­
volymen varierar ganska mycket mellan åren. 2009 såg en minskning som bland
annat berodde på att rubeln försvagades mot flera andra valutor, att utbudet på
inhemska produkter ökade samt att tillväxten i världsekonomin mattades av26.
25OECD – Agricultural Policy Monitoring and Evaluation 2011, OECD Countries and Emerging
Economies
26USDA – Russia’s growing agricultural imports
21
7
6
Miljoner ton
5
4
3
Tomater
Bananer
2
Äpplen
1
Sojabönor och sojakakor
Råsocker och raffinerat socker
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 22. Rysslands volymmässigt största jordbruksimportprodukter 2001–2010
Källa: FAO
Ekonomisk tillväxt i Ryssland stimulerar efterfrågan på både inhemska och
importerade livsmedel. Då Rysslands inhemska produktion inte har ökat i samma
takt som efterfrågan har importen kompenserat för den bristande produktiviteten.
Bortsett från vissa år har import varit billigt jämfört med inhemskt producerade
livsmedel. Importandelen från tillväxtländer har ökat medan import från industriländer har varit relativt stabil. Brasilien är det land som Ryssland importerar mest
nötkött, kycklingkött, griskött och socker från.
4.4 Jordbruksprogram och handelsavtal
Under Sovjettiden var Rysslands handel extremt begränsad. Efter Sovjets fall liberaliserades Rysslands handelspolitik inledningsvis vilket möjliggjorde import och
export av jordbruksprodukter. Även om ändringarna innebar stora skillnader mot
tidigare var den politiska styrningen av marknaden fortfarande omfattande.
För att kunna öka den inhemska produktionen införde Ryssland diverse stöd­
åtgärder till jordbruket. Stöden utgjordes till exempel av inkomststöd, prisstöd och
subventioner av insatsvaror. Åtgärderna vidtogs delvis för att skydda och bygga
upp den inhemska produktionen. Under 2010 var jordbrukarnas genomsnittliga
stödandel av inkomsten 21,4 %, relativt högt internationellt sett27. Exportrestriktioner tillgodosåg till exempel tillgången på spannmål för ryska boskapsuppfödare
samt säkerställde ett lägre spannmålspris än på världsmarknaden.
Förutom stöd till jordbruket så har köttimporten till Ryssland reglerats genom
höga tullar. För att tillgodose den inhemska efterfrågan på kött fanns landsspecifika tullkvoter för import från EU och USA. Mot slutet av 2000-talet tillämpade
Ryssland ytterligare importrestriktioner via sanitära och fytosanitära åtgärder och
tullkvoterna fylldes inte. Restriktionerna var officiellt av livsmedelsäkerhetsskäl
och på grund av sjukdomsutbrott i de exporterande länderna. I själva verket misstänks huvudskälet vara att Ryssland ville skydda sina producenter.
27OECD – Producer and Consumer Support Estimates database
22
Rysslands anslöt sig till Världshandelsorganisationen (WTO) i augusti 2012 och
har därmed förbundit sig till att följa bland annat SPS-avtalet och General Agreement on Tariffs and Trade (GATT). Landet måste lätta på sina handelshinder och
öka insynen i produktions- och handelspolitiken. Detta medför ett ökat handelstillträde på Rysslands inre marknad och ytterligare ett steg mot marknadsinriktning.
Avregleringen väntas bli ett hårt slag mot många ineffektiva ryska råvaruproducenter som i åratal har fått stort stöd av den ryska staten. För att mildra effekten
sker viss avreglering stegvis. Full rysk anpassning till WTO väntas dock dröja
lång tid. Rysslands genomsnittliga tillämpade jordbrukstull var 14,3 % 2011.
Högst tillämpad importtull hade drycker och tobak med 35,2 %, därefter animalieprodukter med 24,7 % och spannmål med 18,7 %.
Efter Sovjets fall 1991 bildades Oberoende Staters Samvälde (OSS) som är ett löst
samarbete mellan de flesta av de forna Sovjetstaterna28. Ett frihandelsavtal slöts
2009 mellan majoriteten av medlemmarna i OSS. Ryssland, Kazakstan och Vitryssland inledde frihandeln redan 2010 och avtalet väntas träda i kraft för resten
av länderna mot slutet av 2012. Tidigare har forna Sovjetstater haft nära handelsrelationer och förbindelser men inget officiellt handelsavtal. En överenskommelse
för att etablera ett djupare politiskt och ekonomiskt samarbete kallat Eurasiska
Unionen 2015 har skrivits under av Ryssland, Kazakstan och Vitryssland.
4.5 Marknadsandelar och handelsutbyte
Ryssland importandel har ökat de senaste åren vilket har gett ett ökat handels­
underskott (se figur 23). Ryssland stod 2010 för 2,9 % av den totala jordbruks­
importen i världen medan motsvarande siffra för exporten var 0,5 %. Till följd av
svår torka i Ryssland steg priset på spannmål kraftigt 2010 och exportrestriktioner
vidtogs för att minimera ytterligare prisökningar. Restriktionerna bidrog även till
att säkra fodertillgången till den ökande köttproduktionen inom landet.
10
5
Miljarder US-dollar
0
-5
-10
-15
-20
-25
Import
-30
Export
-35
Handelsbalans
2001 2003 2002 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
Figur 23. Rysslands handelsbalans för jordbruksprodukter, 2001–2010
Källa: FAO
28OSS utgjordes 2012 av Armenien, Azerbajdzjan, Kazakstan, Kyrgyzstan, Moldavien, Ryssland,
Tadjikistan, Uzbekistan, Vitryssland. Turkmenistan och Ukraina var deltagare men inte fullvärdiga
medlemmar.
23
4.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar
Omställningen från planekonomi till marknadsekonomi har påverkat jordbrukets
struktur, som har gått från ett stort antal kollektivjordbruk till ett mindre antal
stora, specialiserade jordbruksföretag med mer marknadsorienterad produktion.
Köttproduktionen har främst ökat via investeringar och moderniseringar medan
spannmålsproduktionen har koncentrerats till mer gynnsamma delar av landet.
Antalet jordbruksföretag som brukar stora arealer har ökat i Ryssland vilket har
medfört stordriftsfördelar och effektivare produktion. Stöd till insatsvaror och
höga importtullar har uppmuntrat expansion och investeringar. I landet har dock
systemet på sina håll kritiserats för att missgynna de traditionella småskaliga jordbruken på landsbygden för att istället gynna storskaliga, industriella jordbruk. De
små jordbruken har också problem med att få lån vilket gör dem svåra att modernisera.
Omodern teknik, dålig tillgång på insatsvaror och bristfälliga investeringar har
lagt grund för en eftersatt jordbruksproduktion i Ryssland. Trots att investeringarna har ökat markant krävs fortfarande mer kapital för att komma ifatt utvecklingen i andra jordbruksländer. Växtförädlade grödor och markförbättrande
åtgärder kan leda till större och jämnare produktion i framtiden.
Produktionen begränsas även av dålig infrastruktur, för få bearbetnings- och förädlingsmöjligheter samt bristande exportmöjligheter. Jordbrukssektorn har de
senaste åren har haft stora svängningar i priser och skördenivåer vilket har medfört ökad osäkerhet för producenter och för konsumenter. För att stimulera konkurrenskraft och för att stabilisera tillgång och efterfrågan behövs investeringar i
hela livsmedelskedjan.
En stor del av den ryska jordbruksmarken ägs fortfarande av kooperativ eller av
ryska staten. Ett av målen med den nuvarande jordbrukspolitiken är dock att privatisera marken vilket skulle kunna innebära högre effektivitet och ge ökat incitament för investeringar. Detta hålls dock tillbaka av att skyddet för privat ägande är
dåligt och av att korruption är utbrett. När möjligheten att äga sin mark gavs till
ryska jordbrukare 1990 så ökade antalet privata jordbruk inledningsvis varje år,
men de senaste åren har antalet minskat. Detta är dock delvis kopplat till att den
arbetsföra delen av den ryska befolkningen är minskande. Den totala arealen privatägd brukbar mark har däremot ökat vilket tyder på att jordbruken blir färre men
större, som i de flesta länder.
24
5 Indien
Indien är det näst folkrikaste landet i världen med 1,2 miljarder invånare och en
landyta på 3 miljoner kvadratkilometer29 (se figur 24). Landet har haft en kraftig
ekonomisk tillväxt sedan 1990-talet. Stapelfödan utgörs ännu av ris och vete­
produkter, men ökad inkomst har bidragit till att efterfrågan på andra livsmedel
har stigit markant30. Antalet medelklasshushåll har ökat kraftigt i Indien och 2011
fanns cirka 160 miljoner. Dessa hushåll driver efterfrågan på en mer varierad kost,
till exempel kött och mejeriprodukter. Landet har dock fortfarande låg BNP per
capita, 70 % av befolkningen lever på landsbygden och mer än hälften av hushållen är beroende av jordbruket för sysselsättning. I genomsnitt spenderas hälften
av den disponibla inkomsten på mat och livsmedel vilket medför att pris- och
inkomständringar kraftigt påverkar efterfrågan på jordbruksprodukter.
Figur 24. Indiens främsta handelsflöden för de största import- och exportprodukterna
inom jordbruk och livsmedel 2010
Not: Indien hävdar territoriellt anspråk över Kashmir och delar av Tibet (rödmarkerade) vilket Pakistan
och Kina bestrider.
Källa: Vectorya (kartunderlag), FAO (statistik)
Efter Indiens självständighet från Storbritannien 1947 och fram till slutet av 1980talet var Indiens utrikeshandel hårt reglerad. Den ekonomiska tillväxten var cirka
3 % årligen. I början av 1990-talet genomfördes marknadsekonomiska reformer
för industri, handel och valuta. Efter denna förändring ökade den ekonomiska tillväxten till i genomsnitt 8,6 % årligen mellan 2006 och 2010, till stor del driven av
tjänstesektorns utveckling31.
29CIA – World Fact Book
30USDA – ERS
31USDA – ERS
25
5.1 Produktion
Det indiska jordbruket utökades kraftigt under 70- och 80-talen genom uppodling
av stora landarealer, bruk av högavkastande vete- och rissorter samt ökat politiskt
stöd. Landet satte och uppnådde ett politiskt mål för självförsörjning på spannmål
och minskad svält.
Indien har idag en stor och diversifierad jordbrukssektor som står för 17 % av landets BNP och för 10 % av exportinkomsterna. Landet är en av världens största
jordbruksproducenter, men har en relativt liten andel handel eftersom huvuddelen
av produktionen konsumeras inom landet. Värdet av Indiens jordbruksproduktion
har mer än dubblats från 101 miljarder US-dollar 2001 till 243 miljarder USdollar 2010. Indien hade dock nästan 15 % inflation 2009. De värdemässigt viktigaste jordbruksprodukterna i Indien är spannmål, mjölk och bomull (se figur 25).
250
225
Miljarder US-dollar
200
175
150
Mango, mangosteen, guava
125
Komjölk
100
Vete
75
Bomull
50
Buffelmjölk
25
Ris
Övrigt
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 25. Totalvärdet av Indiens jordbruksproduktion 2001–2010
Källa: FAO
Den indiska populationen av nöt och buffel är störst i världen och även produktionen av mjölk är störst. Landet producerar en stor volymmässig andel av världens spannmål, socker och baljväxter men har även en betydande produktion av
bomull, frukt och grönsaker (se figur 26). Indien är också världens största producent av bananer, och den näst största producenten av te efter Kina. Ris- och vetefält upptar cirka 50 % av Indiens jordbuksareal. Produktionen av matfågel och ägg
har expanderat kraftigt till följd av högre efterfrågan på proteinrik mat.
26
800
700
Miljoner ton
600
500
Bananer
400
Potatis
Komjölk
300
Buffelmjölk
200
Vete
100
Ris
Sockerrör
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 26. Indiens volymmässigt största jordbruksprodukter 2001–2010
Källa: FAO
5.2 Export
Indien är nettoexportör av jordbruksprodukter. De huvudsakliga indiska exportprodukterna värdemässigt utgörs av bomull, ris, buffelkött och sojabönor (se figur 27).
Bomullen går främst till Kina och andra närliggande länder som Pakistan och
Bangladesh. Riset exporteras främst till andra länder i Asien men även till andra
länder. Buffelköttet exporteras till stora delar av Asien, Mellanöstern, USA, Oceanien och EU. Eftersom det indiska jordbruket länge främst har fokuserat på självförsörjning har export enbart varit möjligt vid överskott som har varierat mellan
åren. Råtobak, kaffe och te har dock exporterats från Indien under lång tid. Värdet
av jordbruksexporten har ökat kraftigt från 2005. Handeln med EU har varit relativt stabil med en positiv nettoexport av främst obearbetade jordbruksprodukter.
20
Miljarder US-dollar
16
Te
12
Råsocker och raffinerat socker
Tobak
8
Sojabönor och sojakakor
Nötkött
4
Ris
Bomull
Övrigt
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
Figur 27. Totalvärdet av Indiens jordbruksexport 2001–2010
Källa: FAO
27
2010
Relativt nya indiska exportprodukter som soja och majs stod för de största exportvolymerna 2010 (se figur 28). Ungefär hälften av exportvolymen bestod dock fortfarande av traditionella produkter som kryddor, te, kaffe, tobak och frukt och
nötter. Precis som värdet på exporten så varierar volymen kraftigt med produktionsutfallet. Exporten minskade till exempel 2008 och 2009 för att tillgodose den
inhemska efterfrågan på livsmedel. Produktionen bestäms i sin tur till stor del av
vädret. Dessutom är skördeplaneringen inte särskilt utvecklad vilket ger stora variationer mellan åren. Exportmarknaderna för ris har främst varit Bangladesh,
Saudi­arabien och EU. Under 2000-talet har även flertalet länder i Afrika tagit del
av risexporten.
24
20
Miljoner ton
16
12
Lök
Råsocker och raffinerat socker
8
Bomull
Ris
4
Majs och majsmjöl
Sojabönor och sojakakor
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 28. Indiens volymmässigt största jordbruksexportprodukter 2001–2010
Källa: FAO
5.3 Import
Allt fler indier efterfrågar andra livsmedel än basvaror, men producenterna har
inte hunnit anpassa sig. Som följd har jordbruksimportvärdet ökat från 4 miljarder
US-dollar 2001 till 10 miljarder 2010. Landet har blivit en av världens största
importörer av vegetabiliska oljor och baljväxter (se figur 29). Indien är även en
snabbt växande importmarknad för frukt, grönsaker och bearbetad mat. En stor
andel av importen sker från närliggande länder i Asien, men vegetabilisk olja köps
även från Sydamerika och Afrika. Mindre volymer importeras även från USA,
Indonesien och EU.
28
14
Miljarder US-dollar
12
10
8
Cashewnötter
6
Naturgummi
Bönor
4
Sojabönolja
2
Palmolja
Övrigt
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 29. Totalvärdet av Indiens jordbruksimport 2001–2010
Källa: FAO
Även volymmässigt har de största importprodukterna varit olja och baljväxter
(se figur 30). Volymen socker som importeras och exporteras varierar kraftigt med
skördeutfallet olika år. Cashewnötter med skal importeras för att bearbetas och
vidareexporteras.
14
12
Miljoner ton
10
8
Cashewnötter
6
Bönor
Sojabönolja
4
Råsocker och raffinerat socker
2
Ärter
Palmolja
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 30. Indiens volymmässigt största jordbruksimportprodukter 2001–2010
Källa: FAO
29
5.4 Jordbruksprogram och handelsavtal
Det indiska jordbruksprogrammet ”The Essential Commodities Act” (ECA) vars
syfte är tryggad livsmedelsförsörjning sätter restriktioner på upphandling av
råvaror, maximala råvarulager och transport av råvaror mellan geografiska
områden. Statliga projekt har också startats med mål att öka jordbruksproduktionen och säkra livsmedelstillgången. Målen ska nås genom teknikspridning och
bättre driftsmetoder inom jordbruket32.
Indiens handel med omvärlden och industriutbyggnad tog fart efter 90-talets
reformer. Valutakursen tilläts flyta fritt vilket ledde till att rupien försvagades mot
de flesta valutor och bidrog till att öka den globala efterfrågan på indiska produkter. Utländska investeringar i landet stärkte landets ekonomi och främjade
utvecklingen inom vissa sektorer. Stimulanspaket gjorde att Indien har klarat
finanskrisen relativt bra. OECD har inte gjort någon beräkning av de indiska jordbrukarnas genomsnittliga stödandel av inkomsten de senaste åren.
Indien blev medlem i WTO 1995 och kring tre fjärdedelar av tullarna är bundna på
den höga genomsnittliga nivån 113,1 % för jordbruksprodukter33. Den tillämpade
nivån för jordbruksprodukter var 31,4 % för mest gynnade nationer 2010, vilket
ger stora möjligheter för tullhöjningar. Dessutom finns andra handelshinder i form
av krav på tillstånd och licenser. De högst förtullade produkterna var drycker och
tobak med genomsnittlig tillämpad tull på 70,8 %, kaffe och te med 56,1 % samt
mejeriprodukter med 33,7 %. Officiellt använder sig landet inte av särskilda
skyddsåtgärder men har trots detta använt sig av höga importtullar/exporttullar
och andra handelshinder för att skydda sin egen produktion. Landet är dessutom
en flitig användare av antidumpningsåtgärder.
Sydasiens frihandelsavtal (SAFTA) bildades 2004 av Indien, Butan, Nepal,
Sri Lanka, Pakistan, Bangladesh och Maldiverna. Frihandelsavtalet trädde i kraft
2006 med målet att minska tullar mellan regionerna, vilket har lett till ökad handel
mellan dessa områden. Tullarna ska tas bort helt fram till 2016. EU har gett Indien
status som GSP+ vilket innebär sänkta tullar. Förhandlingar pågår dessutom
mellan EU och Indien för utformning av ett frihandelsavtal34. Sedan 2005 finns ett
preferenshandelsavtal mellan Mercosur och Indien.
5.5 Marknadsandelar och handelsutbyte
Ekonomisk tillväxt och minskade handelshinder har gett import och export ökad
betydelse för Indien. För jordbruket har ett positivt handelsutbyte uppstått
(se figur 31). Handeln med jordbruksprodukter utgjorde cirka 10 % av Indiens
totala exportvärde 2010 och 4 % av importvärdet35. Indien stod för 0,9 % av världens totala jordbruksimport samma år och för 1,8 % av exporten.
32USDA – Indian Agricultural Economy and Policy Paper
33WTO – Trade Profiles
34Europeiska Kommissionen – Monitoring Agri-trade Policy, India’s Role in World Agriculture
35USDA – ERS
30
20
Miljarder US-dollar
15
10
5
0
-5
Import
-10
Export
Handelsbalans
-15
2001 2003 2002 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
Figur 31. Indiens handelsbalans för jordbruksprodukter 2001–2010
Källa: FAO
Jordbrukssektorns tillväxt har minskat från 2,8 % årligen under 1990-talet till
2,2 % under åren 2009–201036. Avmattningen beror delvis på minskade utländska
investeringar, stimulansåtstramningar och den försvagade globala ekonomin.
5.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar
Som helhet har den indiska jordbrukssektorn svarat långsamt på befolkningens
nya kostvanor och på de globala konkurrensvillkoren efter att handeln öppnats
upp. Jordbruket har byggts upp med hjälp av statsstöd för inkomst, köp av
insatsvaror samt utveckling av vete- och risproduktion. Detta har visserligen
bidragit till att öka investeringsgraden och totalproduktionen, men resulterat i en
sektor med småskaliga och ofta ineffektiva jordbruk, dåligt rustade för världsmarknaden. Medelstorleken på en indisk gård är 1,3 hektar och minskande med
tiden då arealerna ofta delas upp vid generationsskiften. Endast 1 % av Indiens
119 miljoner gårdar är större än 10 hektar37. Dåligt definierade äganderätter är en
del av problemet. Jordbruksproduktionen hindras av att möjligheterna för sammanslagning av jordbruksmark är små och att rättsliga grunder för att arrendera
annans mark är begränsade.
Trots att Indien lyckats bli självförsörjande på ris och vete är produktiviteten fortfarande relativt låg. Landet har 47 % större risodlingsareal än Kina men får bara
ut 74 % av Kinas risproduktion. Flera faktorer bidrar till detta: föråldrade odlingsmetoder, omodern teknisk utrustning och jordar som till stor del är näringsfattiga.
Andra grödor än ris och vete är särskilt eftersatta då de inte har fått lika stort politiskt stöd för att öka avkastningen. Till exempel finns endast en genmodifierad
bomullsplanta som är tillåten för kommersiell odling, Bt cotton som godkändes
2009. Flertalet grödor genomgår dock prövning för godkännande och användning38.
36USDA – ERS
37USDA – Indian Agricultural Economy and Policy Paper
38USDA – Indian Agricultural Economy and Policy Paper
31
Mjölkprodukter är ett viktigt inslag i traditionell indisk kost och efterfrågan väntas
öka med inkomsten. Efterfrågan på kött väntas också öka, men kan hållas tillbaka
något av att många indier är vegetarianer eller avstår från att äta vissa typer av
kött. Mer högavkastande raser, bättre tillgång på bra foder och fler utbildade veterinärer skulle kunna öka produktiviteten för mjölk och kött. Frukt och grönsaker
väntas också öka i kosten.
Livsmedelskedjan är splittrad och produkterna passerar ofta sex till åtta mellanhänder innan de når konsumenten. Endast en mycket liten del av konsumentpriset
går till producentledet. Infrastrukturen och kylkedjan för livsmedel är dåligt
utbyggd vilket begränsar distributionen av färska livsmedel. Försäljningsleden
inom livsmedelskedjan har dock utökats med fler och större återförsäljare i takt
med urbaniseringen.
Otillräcklig bevattning gör att det indiska jordbruket i stor utsträckning är beroende av monsunregnet för att få en god skörd. Endast 35 % av den odlade marken
är fullt eller delvis bevattnad, resterande 65 % är helt beroende av regn. Flera
andra sektorer efterfrågar också stora mängder vatten vilket har ökat konkurrensen. På grund av Indiens storlek kan torka och översvämningar infalla samtidigt i olika delar av landet. Landets stora och täta befolkning, intensiva
produktion, utsatta ekosystem, dåliga vattentillgång och beroende av naturresurser
leder till en stor känslighet för klimatförändringar. Mer forskning och utveckling
behövs för att på sikt kunna hantera Indiens miljörelaterade utmaningar.
Indiens befolkningstillväxt och tillflyttning till städerna väntas fortsätta i takt med
att andelen sysselsatta inom jordbruket minskar till förmån för till exempel tjänstesektorn. Jordbrukssektorn kommer även fortsättningsvis att utgöra en viktig del
av landets ekonomi och produktiviteten måste därför utvecklas i takt med landsbygdsavfolkningen och den ökande efterfrågan. Att odla upp ny mark är redan
svårt och lär bli ännu svårare i framtiden.
Stigande globala priser på ris och vete kan ge problem för den stora andel av den
indiska befolkningen som lever på fattigdomsgränsen. Oro för bristande tillgång
på livsmedel har lett till att landet vid tillfällen har infört exportrestriktioner på till
exempel ris, vete och vegetabiliska oljor.
32
6 Kina
Kina har världens största befolkning, 1,3 miljarder, och världens näst största
markyta, 9,6 miljoner kvadratkilometer39 (se figur 32). Av markytan utgörs nära
15 % av odlingsbar mark40. Befolkningsmängden och den ekonomiska utvecklingen på senare år har gjort landet till världens näst största ekonomi. Jordbruket
utgör en tiondel av ekonomin och kring 38 % av befolkningen beräknas vara sysselsatta inom sektorn. Detta gör Kinas jordbrukssektor till den största i världen.
Figur 32. Kinas främsta handelsflöden för de största import- och exportprodukterna inom
jordbruk och livsmedel 2010
Not: Kina hävdar territoriellt anspråk över Taiwan (som hävdar självständighet) och delar av Tibet, vilket
Indien bestrider (rödmarkerade).
Källa: Vectorya (kartunderlag), FAO (statistik)
Landet har en rik historia präglad av viktiga vetenskapliga upptäckter, krig och
under 1900-talet kommunism. Från att ha haft ett statsplanerat, ineffektivt jordbruk fram till 70-talet har sektorn gjort enorma framsteg inom infrastruktur, forskning, livsmedelssäkerhet och kemikalieanvändning men har även introducerat
åtskilliga handelsstörande marknadsregleringar.
6.1 Produktion
Kinas jordbrukssektor är den överlägset största i världen. Det totala värdet var
836 miljarder dollar 2010, vilket är mer än dubbla värdet av EU:s jordbrukssektor41. Produktionsvärdet står för 10–11 % av Kinas totala ekonomi och syssel39CIA – World Fact Book
40OECD – Agricultural Policy Monitoring and Evaluation 2011, OECD Countries and Emerging
Economies
41FAO
33
sätter nästan hälften av befolkningen. Landet är även den största konsumenten i
världen. Kina är världens största producent av bland annat äpplen, citrusfrukter,
sötpotatis, griskött, ris och te.
900
800
Miljarder US-dollar
700
600
Vete
500
Vattenmeloner
400
Äpplen
300
Majs
200
Ris
100
Griskött
Övrigt
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 33. Totalvärdet av Kinas jordbruksproduktion 2001–2010
Källa: FAO
De volymmässigt största enskilda jordbruksprodukterna i Kina är stapelvaror som
spannmål, grönsaker och rotfrukter (se figur 34). Produktionen är inriktad på
självförsörjning för dessa typer av varor, men detta mål har blivit mindre prioriterat allt eftersom Kina integreras i världshandeln. Produktionen av kött, mjölk
och frukt är redan stor volymmässigt och produktionen ökar dessutom kraftigt.
Dessa typer av produkter tros därför få ökad betydelse i framtiden för landet. Jordbruksproduktionen som helhet i Kina har stigit snabbt de senaste decennierna.
Utvecklingen beror främst på förbättrad produktivitet till följd av ökad teknik­
användning samt ett inrikespolitiskt klimat som uppmuntrar privatföretagande.
800
700
Miljoner ton
600
500
400
Potatis
300
Sötpotatis
Sockerrör
200
Vete
100
Majs
Ris
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 34. Kinas volymmässigt största jordbruksprodukter 2001–2010
Källa: FAO
34
6.2 Export
Kinas ekonomi har de senaste tio åren drivits på av en växande export (se figur 35).
Exporten är mycket diversifierad och ingen enskild produkt har dominerat.
Eftersom landet har god tillgång på arbetskraft tenderar exporten istället att avse
arbetskrävande jordbruksprodukter som bearbetade varor, fisk, frukt och grönsaker42. Landet planerar dock att minska beroendet av export för tillväxt och istället
fokusera på minskade sociala klyftor genom ökat välstånd på landsbygden. En stor
del av exporten går till andra asiatiska länder och till USA. Vitlök, krossade tomater
och konserverade champinjoner är exempel på viktiga produkter som exporteras till
Europa.
40
35
Miljarder US-dollar
30
25
Tomater, tomatjuice och tomatpuré
20
Beredningar av blandad frukt
15
Äpplen och äpplejuice
Svamp
10
Livsmedelsberedningar
5
Vitlök
Övrigt
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 35. Totalvärdet av Kinas jordbruksexport 2001–2010
Källa: FAO
Volymmässigt var de största exportprodukterna ungefär de samma som de värdemässigt största 2010. De jordbruksprodukter som Kina exporterade störst volym
av var äpplen och vitlök (se figur 36). Olika typer av beredningar, sojabönor,
frukter och grönsaker låg dock på liknande nivåer.
42USDA Economic Research Service
35
9
8
7
Miljoner ton
6
5
Tomater, tomatjuice och tomatpuré
4
Beredningar av blandad frukt
3
Sojabönor och sojakakor
2
Livsmedelsberedningar
1
Vitlök
0
Äpplen och äpplejuice
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 36. Kinas volymmässigt största jordbruksexportprodukter 2001–2010
Källa: FAO
6.3 Import
Kina är en stor nettoimportör av jordbruksprodukter och slukar stora delar av världens export av fiberväxter och foderväxter (se figur 37). I takt med att inkomsten
har ökat har även efterfrågan på nya produkter ökat vilket har drivit upp importen.
En stor del av importen kommer från USA, Brasilien och Argentina.
90
80
Miljarder US-dollar
70
60
50
Ull
40
Palmolja
30
Naturgummi
20
Bomull
10
Sojabönor och sojakakor
Övrigt
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 37. Totalvärdet av Kinas jordbruksimport 2001–2010
Källa: FAO
De volymmässigt största importprodukterna i Kina utgörs av grödor som är rika
på antingen protein eller kolhydrater, samt olja och fiberväxter (se figur 38).
Landet har en stor befolkning i förhållande till landytan och importerar därför
jordbruksprodukter som kräver mycket mark för att producera, exempelvis sojabönor, bomull och spannmål43.
43USDA Economic Research Service
36
90
80
70
Miljoner ton
60
50
Bomull
40
Drank och drav
30
Palmolja
20
Majs och majsmjöl
10
Kassava och kassavastärkelse
Sojabönor och sojakakor
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 38. Kinas volymmässigt största jordbruksimportprodukter 2001–2010
Not: Drank och drav är restprodukter från ölbryggning och spritdestillering som används som djurfoder.
Källa: FAO
6.4 Jordbruksprogram och handelsavtal
Stödet till jordbruket i Kina har ökat de senaste åren och stödandelen av jordbrukarnas inkomst var 17,4 % i genomsnitt 201044. Detta var något under stödgenomsnittet inom OECD. Kina ger stöd för insatsvaror till jordbruket och tillämpar
garantipriser på spannmål, genomför stödköp och har möjlighet att höja tullar tillfälligt. Långsamt går dock stödsystemet mot en större andel arealstöd. Syftet med
stöden är att skydda den inhemska produktionen och hålla priserna på jämna
nivåer för befolkningen som på många håll lever under knappa förhållanden. För
den politiska ledningen i Kina är självförsörjning av vissa strategiska livsmedel
som vete dessutom en central fråga.
Kina är medlem i WTO sedan 2001 och samtliga tullar är bundna, för jordbruksprodukter till 15,7 % i genomsnitt45. De tillämpade tullarna för jordbruksprodukter
2011 låg på ungefär samma nivå, 15,6 %. Kvoter för import till lägre tullar finns
för 4,9 % av jordbruksprodukterna. Inga särskilda skyddsåtgärder används. Högst
tillämpad importtull bland jordbruksprodukter hade socker och godis med 27,4 %,
därefter spannmål med 24,3 % samt drycker och tobak 22,3 %.
Kina har ett avtal med de flesta länder i ASEAN som avser 90 % av handelsvarorna och som reducerar tullavgifterna till nära noll. Avtalet ska utökas med samtliga ASEAN-länder fram till 2015. Splittringar inom ASEAN hotar dock att
försena arbetet. Asien-Stilla havsavtalet innebär lägre tullar för utvecklingsländer i
området. Kina har även frihandelsavtal med Australien, Costa Rica, Nya Zeeland,
Peru och Singapore. Avtal förhandlas även med bland annat Island, Norge och
Schweiz. Kina erbjuder lägre tullar för de minst utvecklade länderna.
44OECD – Producer and Consumer Support Estimates database
45WTO – Trade Profiles
37
6.5 Marknadsandelar och jordbruksutbyte
Miljarder US-dollar
Kinas ekonomi har öppnats upp allt mer de senaste årtiondena. Privatföretagande
är idag en naturlig del av näringslivet, även om villkoren skiljer sig kraftigt från
till exempel i Europa och i Nordamerika. Kina är betydligt mer slutet för handel
än de flesta andra länder, bland annat beroende på att det är svårt att bli godkänd
för att exportera till Kina. Handelsutbytet är litet jämfört med produktionen men
landet är ändå en betydande aktör på världsmarknaden, särskilt vad gäller import
(se figur 39). Kina stod för 7,4 % av världens totala jordbruksimport 2010 och för
3,4 % av exporten. Kinas funktion som avsättningsmarknad är drivande för produktionen och exporten i många länder.
40
30
20
10
0
-10
-20
-30
-40
-50
-60
-70
-80
-90
Import
Export
Handelsbalans
2001 2003 2002 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
Figur 39. Kinas handelsbalans för jordbruksprodukter 2001–2010
Källa: FAO
6.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar
Kinas ekonomi är världens näst största och växte kraftigt mellan 2004 och 2008.
Som högst var tillväxten under denna period över 14 % vilket inträffade 2007,
innan finanskrisen slog till. Målet för hela ekonomins tillväxt ligger på 9 %
årligen. För 2012 beräknas utfallet bli strax under målet för att de följande åren
stabiliseras kring målnivån. Detta är en mycket hög tillväxt globalt sett, men det
märks ändå att ekonomin har saktat ner markant i Kina jämfört med 2004–2008
vilket i sin tur har gett betydande påverkan på handeln i hela Asien.
Trots jordbrukets stora betydelse för den kinesiska ekonomin är produktiviteten
fortfarande relativt låg och gårdarna drivs oftast kollektivt och småskaligt46. Det är
svårt för jordbrukare att få lån till investeringar. Ägarsystemet innebär ett problem
eftersom jordbrukarna inte kan köpa på sig eller slå ihop mark. Det är därför en
omöjlighet att få stordriftsfördelar. Dessutom krymper åkermarksarealen vilket
har fått regeringen att sätta krav på att den inte får minska ytterligare.
Jordbruket stöttas genom att primärproduktionen är skattebefriad sedan 2004. För
att öka produktiviteten har landet gjort satsningar på stöd för köp av nya jord46United States International Trade Commission – China’s Agricultural Trade: competitive Conditions and Effects on US Exports, 2011
38
bruksmaskiner samt på ökad användning av konstgödsel genom subventionerad
tillverkning. Produktivitetsökningar har dock stor potential och bedöms bli än viktigare allt eftersom befolkningen och inkomsterna växer.
De statligt kontrollerade priserna är ett hinder för att öka handeln ytterligare
eftersom priserna ofta skiljer sig kraftigt från världsmarknadspriserna. Kraftiga
svängningar i handelspolitiken gör Kina till en riskabel handelspartner. Landet har
stängt handeln med flera jordbruksprodukter både in och ut ur landet i olika
omgångar. Ytterligare problem ligger i de stora skillnader som finns i provinsernas
tillämpning av lagar vilket både slår mot konkurrensen och utlandshandeln. Konkurrensen inom landet begränsas av att staten ofta kontrollerar vilket företag som
får tillverka vissa produkter. Eftersom Kina är anslutet till WTO ska dessa hinder
tas bort över tid.
Miljöproblemen i landet är omfattande och anses vara en av de största framtida
utmaningarna. Kinesiska städer är bland de mest luftförorenade i världen och den
stora användningen av kol har lett till omfattande försurning av mark och vattendrag. Den minskade jordbruksarealen beräknas delvis bero på kraftig jorderosion.
Fler utmaningar som behöver övervinnas i Kina är vattenbrist och dåligt fungerande kylkedjor vilket leder till stort matsvinn.
39
7 Sydafrika
Sydafrika är ungefär tre gånger så stort som Sverige och har över 12 % brukbar
mark47 (se figur 40). Endast kring en fjärdedel av denna bedöms dock som mycket
god odlingsmark. Sydafrika är självförsörjande på de flesta jordbruksprodukter.
Landet hade 49 miljoner invånare 2012. De första demokratiska valen hölls 1994
och Sydafrika befinner sig sedan dess i en omfattande social och strukturmässig
förändringsprocess. Infrastrukturen och elnätet är väl fungerande jämfört med
andra afrikanska länder, men fortfarande bristfällig på stora delar av landsbygden.
Jordbruket bidrar endast med 3 % av BNP, men sektorn sysselsätter 9 % av
befolkningen48.
Figur 40. Sydafrikas främsta handelsflöden för de största import- och exportprodukterna
inom jordbruk och livsmedel 2010
Källa: Vectorya (kartunderlag), FAO (statistik)
47CIA – World Fact Book (OECD anger 15 % odlingsbar mark)
48OECD – Agricultural Policy Monitoring and Evaluation 2011, OECD Countries and Emerging
Economies
40
7.1 Produktion
De ekonomiskt viktigaste jordbruksprodukterna i Sydafrika 2010 var kött, druvor
(både för vinframställning och så kallade bordsdruvor) och majs (se figur 41).
Värdet av produktionen har nästan tredubblats under perioden. Sydafrika har dock
haft en hög inflation vissa år, till exempel 13,5 % 2002.
20
18
Miljarder US-dollar
16
14
12
10
Komjölk
8
Majs
6
Druvor
4
Nötkött
2
Kycklingkött
0
Övrigt
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 41. Totalvärdet av Sydafrikas jordbruksproduktion 2001–2010
Källa: FAO
Den volymmässigt största jordbruksprodukten i Sydrafrika 2010 var sockerrör,
följt av majs (se figur 42). Landet producerar också betydande mängder av olika
sorters grönsaker, frukter och spannmål. Jordbrukssektorn är varierad med allt
från stora mekaniserade jordbruk till småskaliga familjejordbruk med primitiva
produktionsförhållanden.
40
35
Miljoner ton
30
25
20
Druvor
15
Potatis
10
Komjölk
5
Majs
0
Sockerrör
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 42. Sydafrikas volymmässigt största jordbruksprodukter 2001–2010
Källa: FAO
41
7.2 Export
Sydafrika är nettoexportör av jordbruksprodukter med export av både jordbruks­
råvaror och värdefullare bearbetade produkter. De värdefullaste produkterna är
vin, frukt och majs (se figur 43). Arbetskostnaderna är låga och klimatet gynnsamt. Landet har dessutom en stor exportfördel genom att årstiderna är omvända
mot Europas. Detta gör att landet har säsong på frukt, grönsaker och grödor när
dessa inte har säsong i Europa och exporten kan således komplettera produktionen
i Europa. Kombinerat med närheten gör detta Europa till en viktig avsättningsmarknad. USA och Ryssland tar också emot stora volymer, även om Sydafrika
exporterar till i stort sett hela världen. Handeln med socker är reglerad, och måste
ske via kvotsystem i landet och via den officiella kanalen vid utlandsexport. Inga
exportbidrag används för jordbruksprodukter men främjande åtgärder finns för
sockerexporten och för att hitta avsättningsmarknader för exportprodukter.
7
Miljarder US-dollar
6
5
4
Råsocker och raffinerat socker
Äpplen och äpplejuice
3
Majs och majsmjöl
Bordsdruvor, druvjuice och russin
2
Apelsiner och apelsinjuice
1
Vin
Övrigt
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 43. Totalvärdet av Sydafrikas jordbruksexport 2001–2010
Källa: FAO
Volymmässigt utgör majs den största exportprodukten, medan socker återfinns på
tredje plats och vin som har högt värde i förhållande till vikt hittas först på fjärde
plats (se figur 46). Exporten av majs varierar kraftigt mellan åren beroende på
skördestorlek.
42
5,5
5
4,5
Miljoner ton
4
3,5
3
Bordsdruvor, druvjuice och russin
2,5
Äpplen och äpplejuice
2
Vin
1,5
Råsocker och raffinerat socker
1
Apelsiner och apelsinjuice
0,5
Majs och majsmjöl
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 44. Sydafrikas volymmässigt största jordbruksexportprodukter 2001–2010
Källa: FAO
7.3 Import
Sydafrikas totala jordbruksimportvärde har nästan fyrdubblats mellan 2001 och
2010. De värdemässigt största importprodukterna är basvaror som spannmål, olja
och foderprotein (se figur 45). Betydligt mindre livsnödvändiga varor som spritdrycker och tobaksvaror står dock också för stora importvärden.
5
4,5
Miljarder US-dollar
4
3,5
3
Sojabönolja
2,5
Vete och vetemjöl
2
Palmolja
1,5
Spritdrycker
Sojabönor och sojakakor
1
Ris
0,5
Övrigt
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 45. Totalvärdet av Sydafrikas jordbruksimport 2001–2010
Källa: FAO
Mätt i volym utgör olika sorters spannmål och soja de överlägset största produkterna (se figur 46). Spannmålet används främst för mänsklig konsumtion då en
stor del av befolkningen har bröd som huvuddel av kosten. Även vegetabiliska
oljor är stora importprodukter.
43
4
3,6
3,2
Miljoner ton
2,8
2,4
2
1,6
Sojabönolja
1,2
Palmolja
0,8
Ris
0,4
Sojabönor och sojakakor
Vete och vetemjöl
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 46. Sydafrikas volymmässigt största jordbruksimportprodukter 2001–2010
Källa: FAO
7.4 Jordbruksprogram och handelsavtal
Det sydafrikanska jordbruket började liberaliseras i mitten på 90-talet och stöd­
andelen i jordbrukarnas inkomst är idag låg, 2,2 % under 201049. Subventioner
finns bland annat för bränsleförbrukningen. Sedan av slutet av 90-talet har en
land­reform omfördelat landägandet för att åtgärda diskriminering mot landets
svarta befolkning. Inkomstklyftorna i landet är dock fortfarande stora. Nästan en
tiondel av befolkningen försörjer sig som jordbrukare.
Sydafrika är en av grundarna till Afrikanska Unionen, AU, som hade 54 medlemsstater 2012. AU främjar social och ekonomisk utveckling genom bland annat
bi­laterala handelsavtal mellan medlemmarna. Unionen tillämpar importtullar
ut­ifrån med kvotsystem för reducerad tull för vissa produkter och ursprung.
Importtullarna är lägre än för genomsnittet inom WTO50. Sydafrika är även
medlem i den sydafrikanska tullunionen SACU51 som tillämpar frihandel med
vissa restriktioner för att skydda inhemska producenter från att slås ut. SACU til�lämpar frihandel med EFTA52 och befinner sig i förhandlingar med Mercosur och
Indien. Vidare är Sydafrika medlem i den sydafrikanska utvecklingsorganisationen SADC53 som fram till 2010 har reducerat sina tullar sinsemellan med 85 %
och som avser att nå frihandel. Sydafrika har frihandelsavtal med EU.
Sydafrika är medlem i WTO sedan 1995 och 96,4 % av importtullarna är bundna,
49OECD – Producer and Consumer Support Estimates database
50OECD – Agricultural Policy Monitoring and Evaluation 2011, OECD Countries and Emerging
Economies
51The Southern African Customs Union bestod 2012 av Sydafrika, Botswana, Lesotho, Namibia och
Swaziland.
52The European Free Trade Association bestod 2012 av Island, Norge, Lichtenstein och Schweiz.
53Southern African Development Community bestod 2012 av Sydafrika, Angola, Botswana, Kongo-Kinshasa, Lesotho, Madagaskar, Malawi, Mauritius, Moçambique, Namibia, Sychellerna, Swaziland, Tanzania och Zimbabwe.
44
för jordbruksprodukter till i genomsnitt 39,2 %54. Den tillämpade importtullen för
jordbruksprodukter var i genomsnitt 9,1 % från mest gynnade nationer 2011. Över
45 % av jordbruksimporten skedde dock tullfritt 2011. Sydafrika är en stor användare av tullkvoter som fanns för 34,1 % av jordbruksprodukterna. Särskilda
skyddsåtgärder fanns att vidta för 37,5 % av varorna. De högsta tillämpade
importtullarna för jordbruksprodukter hade drycker och tobak med 21 %, därefter
mjölkprodukter med 13,1 % samt animalieprodukter med 13 %.
7.5 Marknadsandelar och jordbruksutbyte
Både Sydafrikas import och export har ökat mellan 2001 och 2010, vilket har
gjort att handelsnettot varit relativt oförändrat (se figur 47). Värdet av Sydafrikas
jordbruksimport utgjorde 0,4 % av världens totala jordbrukshandel 2010.
Exporten utgjorde 0,6 %. Minskad export och ökad import 2006–2007 gjorde att
landet tillfälligt fick ett handelsunderskott för jordbruksprodukter 2007.
7
6
Miljarder US-dollar
5
4
3
2
1
0
-1
-2
Import
-3
Export
-4
Handelsbalans
-5
2001 2003 2002 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
Figur 47. Sydafrikas handelsbalans för jordbruksprodukter 2001–2010
Källa: FAO
7.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar
Sydafrika har väl utbyggda väg- och järnvägsnät, flera internationella flygplatser
och djuphamnar vilket underlättar handel på den internationella marknaden. På
landsbygden varierar dock förutsättningarna kraftigt, men stora infrastrukturprojekt pågår som syftar till förbättra transportmöjligheterna även utanför städerna.
Ett stort antal faktorer bromsar tillväxten i Sydafrika. Landet dras med stora
sociala problem som växande arbetslöshet, fattigdom och brist på skolor. Kriminalitet är även ett stort problem med våld och diskriminering vanligt förekommande.
Sydafrika är en betydande producent och distributör av illegala droger. Dessutom
är sjukdomar ett stort problem i landet och över en tiondel av befolkningen
beräknas vara smittade av hiv/aids.
54WTO – Trade Profiles
45
Bristen på vatten och bevattningssystem utgör ett stort hinder för jordbruksproduktiviteten. Näringsfattiga jordar och erosion begränsar i delar av landet vilka
grödor som kan odlas. Många jordbrukare i Sydafrika äger inte sin mark, utan är
anställda av en markägare. Arbetsvillkoren är ofta dåliga, med låga löner och få
rättigheter för arbetstagaren.
46
8 USA
USA är det tredje största landet i världen med en landyta på 9,2 miljoner km2
varav 18 % utgörs av brukbar mark55 (se figur 48). Den odlingsbara arealen är den
största i världen för en enskild stat. God landtillgång med olika produktionsförutsättningar ger möjlighet till en diversifierad och riklig jordbruksproduktion. USA
har en av världens högsta BNP per capita och invånarantalet var 314 miljoner
2012.
Figur 48. USA:s främsta handelsflöden för de största import- och exportprodukterna inom
jordbruk och livsmedel 2010
Källa: Vectorya (kartunderlag), FAO (statistik)
Jordbruket är en traditionellt viktig industri för USA och jordbruksproduktiviteten
har på senare år ökat snabbare än den inhemska efterfrågan. Exportmarknaden är
därför viktig för att finna avsättning för jordbruksprodukterna. Möjligheten att
exportera påverkas dock av en mängd faktorer; efterfrågan och tillväxt i utvecklingsländer, prissvängningar, utbudet på världsmarknaden, växelkurser, och handelsregleringar56.
I USA har genmodifierade grödor (GMO) odlats kommersiellt sedan 1996.
Andelen GMO-grödor har sedan dess ökat snabbt och är en av anledningarna till
ökad produktivitet inom jordbruket, till exempel för odling av sojabönor och majs.
Storskalig produktion av majs tillsammans med politika satsningar på förnyelsebara drivmedel har lett till att USA idag är en av världens största producenter av
biobränslen57.
55CIA – World fact book
56USDA – Briefing AgTrade US Agricultural Trade Exports
57USDA – Long-term Projections to 2021
47
8.1 Produktion
De största jordbruksprodukterna i USA värdemässigt 2010 var majs, kött, sojabönor och mjölk (se figur 49). USA är den största producenten i världen av majs,
kycklingkött, nötkött, sojabönor och komjölk. Det totala produktionsvärdet har
haft en positiv utveckling mellan 2001 och 2010, trots att värdet på enskilda produkter har varierat både upp och ned. Detta har delvis skett till följd av stora
prissvängningar framförallt på sojabönor, vete och majs. Svängningarna har bland
annat berott på extrem väderlek, skördeutfall som avvikit från prognoser och kraftiga efterfrågeändringar.
320
280
Vete
Miljarder US-dollar
240
Tomater
200
Griskött
160
Kycklingkött
Komjölk
120
Sojabönor
80
Nötkött
40
Majs
Övrigt
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 49. Totalvärdet av USA:s jordbruksproduktion 2001–2010
Källa: FAO
Antalet jordbruk i USA har minskat samtidigt som efterfrågan och produktionen
har ökat på de huvudsakliga jordbruksprodukterna (se figur 50). Den ökade efterfrågan har kunnat mötas genom uppodling av stora åkermarksarealer, växtförädling, teknologisk utveckling, användning av GMO, konstgödsel, bevattning och
bekämpningsmedel. Jordbruket har genom denna utveckling blivit mer högavkastande och produktivt. I takt med högre produktivitet har även en strukturförändring skett mot mer koncentrerad produktion. Allt färre lantbruk producerar en
större andel av jordbruksprodukterna. Cirka 1 % av USA:s befolkning hade lantbruk som sin huvudsysselsättning 2011. För produktionseffektiviseringar har stora
kapitalinvesteringar krävts i form av mark, maskiner och stallar för att hålla en låg
produktionskostnad och uppnå stordriftsfördelar inom jordbruket.
48
700
600
Miljoner ton
500
400
Sockerrör
300
Sockerbetor
200
Vete
Komjölk
100
Sojabönor
Majs
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 50. USA:s volymmässigt största jordbruksprodukter 2001–2010
Källa: FAO
8.2 Export
USA:s export till länder i Asien, Syd- och Centralamerika har ökat de senaste åren
medan exporten till industriländerna har varit stabil eller något avtagande.
Exporten till Kanada och Mexiko har ökat till följd av NAFTA. Värdet av USA:s
jordbruksexport har ökat från 57 miljarder US-dollar 2001 till 119 miljarder 2010
(se figur 51). Den globala ekonomiska avmattningen 2009 medförde en minskad
efterfrågan och exportvärdet av jordbruksprodukter sjönk märkbart.
120
110
100
Miljarder US-dollar
90
80
70
Fågelkött
60
Griskött
50
Bomull
40
Vete och vetemjöl
30
Majs och majsmjöl
20
Sojabönor och sojakakor
10
Övrigt
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 51. Totalvärdet av USA:s jordbruksexport 2001–2010
Källa: FAO
Majs och soja utgör USA:s volymmässigt största jordbruksexportprodukter, och
landet är världens största majsexportör (se figur 52). Bulkråvaror som spannmål,
oljeväxter, bomull och tobak har i många år utgjort huvuddelen av USA:s jord-
49
bruksexport. Sedan 1990-talet har andelen av högvärde- och förädlade produkter
ökat, pådrivet på av global tillväxt i ekonomi och befolkning. På senare år har
också en svag dollarkurs gynnat exporten.
150
135
120
Miljoner ton
105
90
75
60
Bomull
45
Drank och drav
30
Vete och vetemjöl
15
Sojabönor och sojakakor
Majs och majsmjöl
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 52. USA:s volymmässigt största jordbruksexportprodukter 2001–2010
Not: Drank och drav är restprodukter från ölbryggning och spritdestillering som används som djurfoder.
Källa: FAO
Låg- och medelinkomstländer utgör en allt viktigare exportmarknad för USA.
Dessa länder har för liten produktion för att möta inhemsk efterfrågan och är
därför importberoende. Mexiko och Kina är de största marknaderna, men även
Indien, Colombia och Indonesien är viktiga. Jordbruksexportandelen till låg- och
medelinkomstländerna ökade från 15 % 1990 till 37 % 200858. Exportandelen till
höginkomstländer har minskat något men är fortfarande stor.
8.3 Import
Värdet av USA:s jordbruksimport har nästan fördubblats mellan 2001 och 2010
(se figur 53). Importen består av en mängd olika varor, men de största är förädlade
livsmedel som drycker och köttprodukter. Främst importeras från de närliggande
länderna Kanada och Mexiko via handelsavtalet NAFTA. Brasilien, EU, Australien och Kina är dock även stora importpartners. Importen från EU har minskat
något medan Kinas andel har ökat.
58USDA – Amber waves 2011, Income growth in developing countries
50
100
90
Miljarder US-dollar
80
70
60
Naturgummi
50
Nötkött
40
Öl
30
Vin
20
Kaffebönor och kaffe
10
Spritdrycker
Övrigt
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 53. Totalvärdet av USA:s jordbruksimport, 2001–2010
Källa: FAO
Volymerna för USA:s största jordbruksimportprodukter har varit relativt stabila
mellan 2001 och 2010 (se figur 54). Socker är dock en produkt som har ökat. USA
är den största importören i världen av bananer och öl både volymmässigt och
värde­mässigt.
18
16
Miljoner ton
14
12
10
Havre
8
Rapsfrön och rapskakor
6
Vete och vetemjöl
4
Råsocker och raffinerat socker
2
Öl
0
Bananer
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 54. USA:s volymmässigt största jordbruksimportprodukter, 2001–2010
Källa: FAO
51
8.4 Jordbruksprogram och handelsavtal
Jordbruket i USA har byggts upp med politiskt stöd för produktion och export av
bulkråvaror. Stödnivån som del av jordbrukarnas inkomst var 7,7 % i genomsnitt
201159. Det finns miljöstöd, direktstöd och olika former av stöd som aktiveras vid
låga prisnivåer. Livsmedelssäkerhet är även en prioriterad fråga. Jordbruket i USA
har haft hög lönsamhet de senaste åren, särskilt vegetabilieodlingen. Direktstöden
väntas därför minska och en allt större andel av stöden bli inriktade mot försäkringsprogram. Jordbrukets negativa miljöbelastning har fått utrymme i programmen och miljöåtgärder har utformats för att skydda känsliga områden,
motverka erosion av mark, förbättra vattenkvalitet och minska sedimentering i
sjöar och vattendrag. Internationellt har USA fått kritik för att ofta använda
importstopp via sanitära och fytosanitära åtgärder för att skydda sin egen produktion.
Frihandelsavtalet NAFTA omfattar Kanada, Mexiko och USA och innebär att
varor och tjänster säljs mellan länderna tullfritt. Kanada har sedan 2002 blivit
USA:s största exportmarknad följt av Kina och Mexiko. Till följd av frihandels­
avtalet och den geografiska närheten förväntas Kanada och Mexiko bestå som
stora exportmarknader för USA även i framtiden.
1 juni 2012 trädde ett avtal i kraft mellan USA och EU som avreglerar tekniska
handelshinder för ekologiska produkter. Avtalet innebär att certifierade ekologiska
produkter producerade i USA och i EU jämställs och får säljas som ekologiska på
båda marknaderna. Även om tullarna kvarstår så har behovet av dubbelcertifiering
och kontroller minskats vilket har lett till ökad ekologisk handel mellan parterna.
Diskussioner har inletts mellan USA och EU för att förhandla fram ett handelsavtal men befinner sig fortfarande i tidigt skede.
USA blev medlem i WTO vid grundandet 1995 och har bundit alla sina tullar, till i
genomsnitt 4,9 % för jordbruksprodukter60. De tillämpade importtullarna för jordbruksprodukter var i genomsnitt 5 % år 2011, men över 30 % av jordbruks­
importen skedde tullfritt detta år. Mejeriprodukter hade i genomsnitt högst
tillämpade importtullar bland jordbruksprodukterna med 19,1 %, sedan socker
och godis med 16,6 %, därefter drycker och tobak med 15,4 %. Tullkvoter fanns
för 4,5 % av jordbruksprodukterna och särskilda skyddsåtgärder för 2,9 %.
8.5 Marknadsandelar och handelsutbyte
USA:s handelsbalans för jordbruksprodukter har varit positiv under större delen
av perioden 2001–2010 (se figur 55). Värdet av USA:s jordbruksexport motsvarade 11 % av världens totala värde 2010. Motsvarande siffra för importen var
8,1 %. Avgörande för handeln med jordbruksprodukter från exportländer som
USA är efterfrågan och tillväxten i utvecklingsländer, prisfluktuationer, utbudet på
världsmarknaden, förändringar i växelkursen, statligt stöd till jordbruket och handelshinder mellan länder61.
59OECD – Producer and Consumer Support Estimates database
60WTO – Trade Profiles
61USDA – Briefing AgTrade US Agricultural Trade Exports
52
120
100
Miljarder US-dollar
80
60
40
20
0
-20
-40
Export
-60
Import
-80
Handelsbalans
-100
2001 2003 2002 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
Figur 55. USA:s handelsbalans för jordbruksprodukter, 2001–2010
Källa: FAO
USA:s jordbrukssektor har fortsatt att vara stark under den globala avmattningen
av ekonomin jämfört med andra sektorer. Detta kan förklaras av deras exportinriktning av jordbruksprodukter och en svag dollarkurs som gynnar exporten. Hög
produktivitet, låga produktionskostnader och marknadstillträde för jordbruksprodukter på andra marknader främjar exporten. USA:s export gynnas av en stark tillväxt från utvecklingsländer vars efterfrågan ökar snabbt och avmattades inte i
samma utsträckning som utvecklade länders ekonomier gjorde under 2008–2009.
Jordbruksexporten stod för över 9 % av den totala varuexporten från USA 2010.
8.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar
USA:s produktion av animalier och vegetabilier är inriktade på storskalighet.
Trenden mot mer koncentrerad animalieproduktion innebär ökad miljöbelastning
på vissa platser. Koncentrerad djuruppfödning kan till exempel ge problem med
spridning av gödseln. Stora odlingar inriktade på ett fåtal grödor leder till minskad
biologisk mångfald. Hög användning av bekämpningsmedel och konstgödsel per
ytenhet har bidragit till avrinning till närliggande vattendrag vilket resulterat i förorenat grundvatten och övergödning. Den relativt dåliga sötvattentillgången i de
västra delarna av landet gör vattenproblematiken än mer känslig.
Eftersom flera stora länder som Brasilien, Ryssland och Kina har goda möjligheter till att öka produktion och export i framtiden bedöms konkurrensen mot
USA öka. Trots att USA:s jordbruksproduktion är marknadsorienterad finns fortfarande en hel del höga tullar och stöd kvar.
53
9 Australien
Australien är världens sjätte största land med enorma ytor obebyggd mark. Landytan är 7,7 miljoner kvadratkilometer, den sjätte största i världen62 (se figur 56).
Jordbruksproduktionen begränsas dock av att stora delar av landet utgörs av öken
eller icke odlingsbar mark. Även de odlingsbara delarna kännetecknas av jäm­
förelsevis näringsfattig jord. Landet hade 22 miljoner invånare 2012 och en hög
BNP per capita.
Figur 56. Australiens främsta handelsflöden för de största import- och exportprodukterna
inom jordbruk och livsmedel 2010
Källa: Vectorya (kartunderlag), FAO (statistik)
9.1 Produktion
Den ekonomiskt viktigaste jordbruksprodukten i Australien 2010 var nötkött, tätt
följd av vete (se figur 57). 49 % av alla gårdar i Australien hade någon form av
nötköttsproduktion 201063. Australiens nötköttsproduktion är inte stor i ett globalt
perspektiv men 40 000 producenter är direkt beroende av den som inkomstkälla64.
Till detta kommer ytterligare cirka 130 000 personer inom förädling, handel och
logistik som är helt eller delvis beroende av produktionen. Animalieproduktionen
är koncentrerad till gräsmarkerna i det norra inlandet och subtropiska samt tempererade zoner kring syd- och västkusterna. Nötköttsproduktionen tar nästan hälften
av landarealen i anspråk i form av naturliga, odlade och bevattnade betesmarker65.
62CIA – World Fact Book
63ABS Agricultural Commodities, 2010.
64The Australian Beef Industry, 2011.
65Signposts for Australian Agriculture – The Australian beef industry report, Australian
national Land & Water Resources Audit, 2008.
54
Vete har i många år varit den värdemässigt största grödan i Australien som odlas
främst i närheten av kusten i de södra och östra delarna av landet. Australien är
världens största producent av ull med över en femtedel av den globala produktionen.
45
40
Miljarder US-dollar
35
25
Ull
20
Fårkött
15
Komjölk
Bomull
10
Vete
5
Nötkött
0
Övrigt
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 57. Totalvärdet av Australiens jordbruksproduktion 2001–2010
Källa: FAO
Volymmässigt var rörsocker den största jordbruksprodukten i Australien 2010
(se figur 58). Produktionen av vete varierar kraftigt mellan åren beroende på
väderförhållanden.
90
80
70
Miljoner ton
60
50
Rapsfrö
40
Nötkött
30
Korn
20
Komjölk
10
Vete
Sockerrör
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 58. Australiens volymmässigt största jordbruksprodukter 2001–2010
Källa: FAO
55
9.2 Export
Miljarder US-dollar
De värdefullaste australienska exportprodukterna 2010 var nötkött och vete
(se figur 59). Australien har även en mycket stor nötköttsproduktion i förhållande
till antalet invånare. Eftersom konsumtionen kraftigt understiger produktionen har
exporten en viktig betydelse för avsättningen. Australien är världens största
exportör av ull. Landet är också den näst största nötköttsexportören och 60 % av
nötköttsproduktionen exporteras varje år66. Landets export av kött och vete är
inriktad mot jämn kvalitet och hög livsmedelssäkerhet. Även om veteproduktionen inte är stor internationellt sett, så exporteras huvuddelen vilket gör landet
till en betydande exportör. Även större delen av vinproduktionen exporteras och
landet är både en av de största producenterna och exportörerna. På grund av de
varierande väderförhållandena i landet kan de flesta druvsorter odlas och landet
exporterar därför de flesta olika typer av viner.
28
26
24
22
20
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
Fårkött
Råsocker och raffinerat socker
Vin
Ull
Vete och vetemjöl
Nötkött
Övrigt
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 59. Totalvärdet av Australiens jordbruksexport 2001–2010
Källa: FAO
I volym mätt är vete den överlägset största exportprodukten inom det australiensiska jordbruket (se figur 60). Precis som produktionen så varierar exporten kraftigt per år. Indonesien, Kina, Indien och några länder i Afrika är stora mottagare
av australiensiskt spannmål.
66The Australian Beef Industry, 2011
56
32
28
Miljarder US-dollar
24
20
16
Nötkött
12
Alfalfa och alfalfamjöl
8
Råsocker och raffinerat socker
4
Korn
0
Vete och vetemjöl
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 60. Australiens volymmässigt största jordbruksexportprodukter 2001–2010
Källa: FAO
9.3 Import
De värdemässigt största jordbruksimportprodukterna i Australien 2010 var olika
typer av livsmedelsberedningar och alkoholdrycker (se figur 61). Generellt består
importen av bearbetade livsmedel, men domineras inte av någon enskild produktkategori.
10
9
Miljarder US-dollar
8
7
6
Choklad
5
Ost och ostmassa
4
Griskött
3
Vin
2
Spritdrycker
1
Livsmedelsberedningar
0
Övrigt
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 61. Totalvärdet av Australiens jordbruksimport 2001–2010
Källa: FAO
Den volymmässigt största australiensiska importprodukten 2010 var sojabönkakor
som främst från USA och Argentina (se figur 62). Dessa kakor är en sorts pellets
från pressade sojabönor som används proteintillskott i djurfoder. Bearbetade livsmedel, som importeras från i stort sett hela världen, är ett stort importsegment
även volymmässigt.
57
1,5
Miljoner ton
1,2
0,9
Läsk och smaksatt vatten
0,6
Palmolja
Griskött
Ris
0,3
Livsmedelsberedningar
Sojabönor och sojakakor
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 62. Australiens volymmässigt största jordbruksimportprodukter 2001–2010
Källa: FAO
9.4 Jordbruksprogram och handelsavtal
Australien har sedan 80-talet genomgått omfattande politiska reformer, jordbruket
har avreglerats och handeln har liberaliserats. De australiensiska jordbrukarna är i
dagsläget betydligt mindre beroende av stöd för sin inkomst jämfört med jordbrukare i till exempel EU och USA. Stödnivån för en australiensisk bonde var 3 % i
genomsnitt 201167. Återstående jordbruksstöd är utvecklingsstöd främst för miljöåtgärder samt stöd vid kriser som ges vid till exempel större bränder eller svår
torka. Tilldelningen sker på betydligt strängare grundval än i EU. Däremot til�lämpar Australien olika former av importstopp med hänsyn till sanitära och fyto­
sanitära skäl. Kritiker anser att landet på detta sätt försöker skydda sin egen
produktion. Australien har flera aktiva forskningsprogram för miljö- och klimat­
anpassning av jordbruket.
Australien har reglerat sin veteexport genom att bulkexportföretag som äger eller
driver en hamn måste godkännas innan de tillåts exportera. Ett godkännande
ställer bland annat krav på företagets finanser, transparens och riskhantering.
Dessutom måste företaget låta andra godkända exportörer få använda dess hamnar
för att lasta eller lossa vete. Vetehandeln avregleras med början i oktober 2012 då
kraven på godkännande tas bort. I oktober 2014 ersätts kravet på att låta andra
företag använda hamnar med en liknande men frivillig branschöverenskommelse.
Australien har frihandelsavtal med Nya Zeeland, Singapore, USA, Thailand, Chile
och ASEAN68. Förhandlingar pågår med flera andra asiatiska länder och Stillahavsöarna. Australien är en stark förespråkare av sänkta tullar och minskade subventioner inom ramarna för WTO. Landet blev medlem 1995 och hade bundit
97,1 % av sina importtullar 2011 till i genomsnitt 3,5 % för jordbruksprodukter69.
67 OECD – Producer and Consumer Support Estimates database
68Association of Southeast Asian Nations bestod 2012 av Brunei, Burma, Filipinerna, Indonesien,
Kambodja, Laos, Malaysia, Singapore, Thailand och Vietnam.
69WTO – Trade Profiles
58
De tillämpade jordbrukstullarna för mest gynnade nationer var i snitt 1,4 % men
över 30 % av importen skedde tullfritt. De högsta tillämpade importtullarna hade
mejeriprodukter med 4,9 %, drycker och tobak med 3,6 % samt socker och godis
med 1,9 % Både särskilda skyddsåtgärder och tullkvoter användes för mindre än
1 % av produkterna vardera.
9.5 Marknadsandelar och jordbruksutbyte
Australiens handelsbalans för jordbruksprodukter är positivt och har ökat svagt
mellan 2001 och 2010 (se figur 63). Landet stod för 2,5 % av världens totala jordbruksexportvärde 2010 och för 0,8 % av importen.
30
Miljarder US-dollar
25
20
15
10
5
0
Import
-5
Export
Handelsbalans
-10
2001 2003 2002 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
Figur 63. Australiens handelsbalans för jordbruksprodukter 2001–2010
Källa: FAO
9.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar
Klimatförändringar och miljöproblem bedöms vara de främsta hoten mot Australiens jordbruk. Klimatzonerna riskerar att röra sig så att jordbruken drabbas av
torka och bränder. Hårt jordbrukstryck har lett till jorderosion, utsläpp och vattenbrist, problem som väntas öka i framtiden och som måste övervinnas. Sedan 2010
har landet kämpat mot svår torka vilket har slagit hårt mot produktionen. Som
följd genomförde regeringen en utredning och gårdsförsök med att minska känsligheten mot torka i förväg istället för att som tidigare erbjuda hjälp efter torkan
väl har slagit till.
Ytterligare utmaningar ligger i att fortsätta vara konkurrenskraftig genom produktivitetsökningar och lönsamhetsförbättringar. Dessa har haft en positiv utveckling
de senaste decennierna men tillväxten har på senare år börjat mattas av.
59
10 Nya Zeeland
Nya Zeeland har en landyta som motsvarar ungefär två tredjedelar av Sveriges70
(se figur 64). Andelen brukbar mark ligger på cirka 5,5 % jämfört med Sveriges
5,9 %. Jordbruksprodukterna står för över hälften av det totala exportvärdet och har
därför stor ekonomisk betydelse för landet71. Cirka 7 % av arbetskraften är sysselsatt i jordbruket. Landet har något lägre köpkraftjusterad BNP per capita än många
andra utvecklade länder vilket delvis beror på att landets ekonomi är särskilt känslig
för recessioner. Befolkningen på 4,3 miljoner är betydligt mindre än de andra länderna i denna rapport. Landet byggdes från mitten av 1800-talet upp som en del av
Brittiska imperiet för att förse England med mat och ull och har därför en stor överproduktion och betydande marknadsandelar i den globala jordbruksekonomin.
Figur 64. Nya Zeelands främsta handelsflöden för de största import- och
exportprodukterna inom jordbruk och livsmedel 2010
Källa: Vectorya (kartunderlag), FAO (statistik)
10.1Produktion
Värdemässigt är mjölk den överlägset största jordbruksprodukten i Nya Zeeland
(se Figur 65). Mjölken står för över hälften av jordbruksproduktionens totala
värde. Nya Zeeland är världens största producent av mjölkprodukter. En stor andel
mjölk vidareförädlas till bland annat ost, smör och mjölkpulver. Även kött utgör
en stor del av landets produktionsvärde. Landet är världens största fårköttsproducent, men nötköttet och fårköttet utgör ungefär lika stort produktionsvärde. Andra
stora köttslag som produceras är hjort, kyckling och get.
70CIA – World Fact Book
71OECD – Agricultural Policy Monitoring and Evaluation 2011, OECD Countries and Emerging
Economies
60
14
Miljarder US-dollar
12
10
8
6
Fårkött
4
Nötkött
2
Komjölk
0
Övrigt
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 65. Totalvärdet av Nya Zeelands jordbruksproduktion 2001–2010
Källa: FAO
Även volymmässigt är mjölk den största jordbruksprodukten i Nya Zeeland (se
figur 66). I landet fanns 6,2 miljoner mjölkkor 201172. Dessutom fanns 3,8 miljoner
köttdjur. Till skillnad från de flesta andra länder kan djuren beta utomhus i Nya Zeeland nästan året runt. Komplettering med hö eller ensilage behöver normalt bara ske
under en liten del av året. Kostnaden för djurhållning är därför klart lägre än i många
andra länder och produkterna – kött och mjölk – håller i regel mycket hög kvalitet.
21
18
Miljoner ton
15
Korn
Äpplen
12
Kiwifrukt
9
Vete
Fårkött
6
Potatis
3
Nötkött
0
Komjölk
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 66. Nya Zeelands största jordbruksprodukter 2001–2010, miljoner ton
Källa: FAO
10.2Export
Nya Zeeland är den största exportören av mjölk, mjölkprodukter och fårkött i
världen (se figur 67). Den värdemässigt största produkten är mjölkpulver, där
ungefär tre fjärdedelar utgörs av helmjölkspulver och en fjärdedel av skummjölks72Statistics New Zeeland
61
pulver. Landet byggt upp en stor vinexport de senaste 25 åren och både volym och
värde är kraftigt ökande. Landet är väldigt exportberoende och jordbruksprodukter stor för kring hälften av värdet av den totala exporten. Den jämförelsevis
lilla inhemska marknaden gör att det inte finns avsättning för produktionen i det
egna landet. Svängningar i valutakurs och efterfrågan på de närliggande marknaderna Asien och Australien kan därför ha stor inverkan på exporten.
18
16
Miljarder US-dollar
14
12
10
Ost och ostmassa
8
Nötkött
6
Smör
4
Fårkött
2
Mjölkpulver
0
Övrigt
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 67. Totalvärdet av Nya Zeelands jordbruksexport 2001–2010
Källa: FAO
Även volymmässigt är mjölkpulvret den största produkten (se figur 68). Kina är
den största enskilda mottagaren och resten exporteras till USA och Ryssland samt
de flesta länderna i Asien och Afrika. Nya Zeeland är dessutom en mycket stor
exportör av olika frukter, särskilt kiwi och äpplen. Exporten av kiwifrukt är världens största, men är reglerad i landet och kräver tillstånd.
3,5
3
Miljoner ton
2,5
2
Fårkött
1,5
Kiwifrukt
1
Smör
0,5
Nötkött
Mjölkpulver
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 68. Nya Zeelands volymmässigt största jordbruksexportprodukter 2001–2010
Källa: FAO
62
10.3Import
Nya Zeelands import är diversifierad och ingen enskild produkt dominerar
(se figur 69). Olika typer av bearbetade produkter utgör dock en stor del. Importförbud finns på vissa produkter som färska ägg och rått fågelkött i syfte att förhindra smittspridning.
3,5
Miljarder US-dollar
3
2,5
Vete och vetemjöl
2
Råsocker och raffinerat socker
Bakverk
1,5
Choklad
1
Palmhjärtskakor
0,5
Livsmedelsberedningar
Övrigt
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 69. Totalvärdet av Nya Zeelands jordbruksimport 2001–2010
Källa: FAO
Kakor av palmhjärta har blivit den volymmässigt största importprodukten bland
jordbruk och livsmedel i Nya Zeeland (se figur 70). Huvudsakligen rör importen
palmkärnexpeller som importeras från Indonesien, Filipinerna och Papua Nya
Guinea. Palmkärnexpeller är en restprodukt från tillverkning av palmolja och som
används som djurfoder. Djuren i Nya Zeeland går till största del på gräsbete men
kompletteringsutfodras med bland annat soja och palmkärnexpeller.
2,4
2,1
Miljoner ton
1,8
1,5
1,2
Livsmedelsberedningar
0,9
Sojabönor och sojakakor
0,6
Råsocker och raffinerat socker
0,3
Vete och vetemjöl
Palmhjärtskakor
0
2001
2002
2003 2004
2005 2006
2007
2008 2009
2010
Figur 70. Nya Zeelands volymmässigt största jordbruksimportprodukter 2001–2010
Källa: FAO
63
10.4Jordbruksprogram och handelsavtal
Liksom Australien så har Nya Zeeland successivt avvecklat sina jordbruksstöd
och handelshinder sedan 80-talet. De enda stöd som finns ges för forskning samt
vid kriser som sjukdomsutbrott och svåra oväder. Stödnivån som andel av jordbrukarnas inkomst var 0,8 % i genomsnitt 2011, den lägsta i hela OECD73. Landet har
nationella program för hållbart jordbruk och för att bygga ut bevattningssystem.
Den liberala marknaden har lett till ett hårt konkurrenstryck och sektorns utveckling drivs därför av produktivitetsökningar i form av teknik och innovation.
Nya Zeeland har frihandelsavtal med Australien, Chile, Hongkong, Kina, och
ASEAN74. Förhandlingar för att utöka avtalen till fler länder i Asien, Ryssland och
USA pågår. Nya Zeeland förespråkar liberal handel inom ramarna för WTO och
har bundit alla sina importtullar, för jordbruksprodukter till i genomsnitt 6 % till
mest gynnade nationer 201175. De högsta tillämpade jordbrukstullarna hade
drycker och tobak med 3 %, spannmål med 2,9 % samt kaffe och te med 2,3 %.
Över 72 % av jordbruksimporten skedde dock utan tullavgift eftersom mer än
hälften av jordbruksprodukterna inte är tullbelagda, till exempel bomull. Tullkvoter och särskilda skyddsåtgärder omfattar endast 0,5 % av jordbruksprodukterna vardera, vilket är mycket lågt internationellt sett.
10.5Marknadsandelar och jordbruksutbyte
Nya Zeelands handelsbalans för jordbruksprodukter är positiv och handelsnettot
ökade kraftigt mellan 2001 och 2010 (se figur 71). Värdet av Nya Zeelands jordbruksexport motsvarade 1,5 % av det globala jordbruksexportvärdet 2010. Detta
kan jämföras med befolkningen som motsvarar cirka 6 promille av världsens
befolkning. Motsvarande importvärde var 0,3 %.
18
16
Miljarder US-dollar
14
12
10
8
6
4
2
Import
0
Export
-2
Handelsbalans
-4
2001 2003 2002 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
Figur 71. Nya Zeelands handelsbalans för jordbruksprodukter 2001–2010
Källa: FAO
73OECD – Producer and Consumer Support Estimates database
74Association of Southeast Asian Nations bestod 2012 av Brunei, Burma, Filipinerna, Indonesien,
Kambodja, Laos, Malaysia, Singapore, Thailand och Vietnam.
75WTO – Trade Profiles
64
10.6Jordbrukets möjligheter och utmaningar
Fortsatta produktivitetsökningar inom det nya zeeländska jordbruket anses vara
nyckeln för framtiden och staten stöder därför investeringar i forskning och
utveckling. Eftersom landet har en mycket konkurrenskraftig produktion ses
avreglering av konkurrenternas jordbruksstöd drivet av WTO:s jordbruksavtal som
en möjlighet till ökade marknadsandelar.
En av de största utmaningarna till nya zeeländskt jordbruk är den stora variationen
i vädret över tiden, till exempel torka och tropiska stormar. Dessutom utsätts Nya
Zeeland ibland för kraftiga jordbävningar som innebär stora kostnader och produktionsbortfall. Jordbrukets primärproduktion drabbas oftast inte direkt av dessa,
men handeln skadas ändå av att företag senare i livsmedelskedjan samt vägar och
hamnar förstörs.
65
11 Den globala handelns påverkan
på jordbruket i Sverige
Internationellt är Sverige en liten jordbruksaktör som i hög grad påverkas av den
globala jordbruksmarknaden och av EU:s politik för handel och jordbruk. Sveriges beroende av andra länder kan både öka och minska sårbarheten i den
svenska livsmedelsförsörjningen, bland annat beroende på konkurrenssituationen.
Då ett fåtal aktörer dominerar marknaden för vissa produkter kan torka eller översvämningar i dessa länder påverka utbudet i Sverige.
Det finns flera anledningar till att Sverige importerar en stor andel jordbruks­
råvaror och livsmedel. Dels efterfrågas vissa utländska produkter specifikt, vilket
kan bero på särskilda varumärken, smaker eller andra egenskaper som inte går att
återskapa i Sverige. Detta är till exempel fallet med flera viner och ostar. En annan
anledning är att produkterna kan produceras utomlands under gynnsammare klimatförhållanden, med mindre strikta regler och till lägre arbetskostnader. För
många produkter är den svenska produktionen dessutom för liten, och import
krävs för att tillgodose efterfrågan. Sverige importerade jordbruks- och
livsmedels­produkter till ett värde av 102 miljarder kronor 201176. Den värdemässigt största produkten var fisk, som till stor del beror på att Sverige fungerar som
genomfartsled för norsk lax till resten av EU. Stora mängder obearbetad fisk
kommer in från Norge för att direkt exporteras vidare. Efter fisk var kaffebönor,
vin och ost de största importprodukterna.
Att jordbruksråvaror trots detta produceras i Sverige beror till exempel på att det
finns tradition av jordbruk, efterfrågan på specifikt svenskproducerade varor,
önskan att hålla det svenska landskapet öppet samt att inte vara helt beroende av
andra länder. Svenska jordbruksvaror kan produceras med lönsamhet, delvis beroende på jordbruksstöden. Svenska producenter har internationellt sett hög kunskapsnivå och hög maskinanvändning, vilket ger viss konkurrensmöjlighet.
Sverige har en modern livsmedelsindustri med höga nivåer på livsmedelssäkerhet
och kunskap samt tillgång på kapital, kompetent arbetskraft och välfungerande
infrastruktur.
Den svenska jordbruksexporten består främst av bearbetade varor, till exempel
inlagd fisk, vodka, skorpor och rostat kaffe. Alla råvarorna produceras inte i Sverige, men förädlingsindustrin har ändå stor betydelse för den svenska jordbrukssektorn. Sveriges exportvärde för livsmedel och jordbruksprodukter 2011 var
54 miljarder.
11.1Brasilien
Handelsrelationen mellan Sverige och Brasilien tog fart under andra världskriget,
då många länder införde handelsförbud. Brasilien var neutralt fram till att USA
drogs med i kriget och bedrev därför handel med Sverige. Idag är Sverige ett av de
länder som investerar mest i Brasilien och många svenska företag har etablerat sig
där77.
76Statistiska Centralbyrån
77Sveriges ambassad I Brasilien
66
Efter EU och Norge så är Brasilien den största exportören av jordbruksprodukter
till Sverige. Importvärdet på 2,2 miljarder kronor 2011 utgjordes främst av orostade kaffebönor, sojabönor, etanol, rörsocker och nötkött. De flesta av varorna
utgör komplement till Sveriges produktion, undantaget de brasilianska nötköttsproducenterna som ger de svenska hård konkurrens. Även brasilianska socker­
producenter påverkar svenska sockerbetsodlare. Brasilien har en tillräckligt stor
sockerproduktion för att kunna påverka världsmarknadspriset i stor utsträckning.
Världsmarknadspriset påverkas till exempel av hur mycket etanol Brasilien tillverkar, det vill säga hur mycket socker som därmed försvinner från livsmedelsmarknaden.
Sverige importerade sojabönor och sojakakor till ett totalt värde av 105 miljoner
kronor 2011. Dessa används till stor del som proteinfoder inom animalieproduktionen. Ingen import sker direkt från Brasilien, men 80 % av importen kom via
andra EU-länder och 94 % av de sojabönor som importeras till EU kommer från
Brasilien och Argentina. Stora delar av Brasiliens sojaodling är GMO-grödor som
inte är godkända inom EU. Istället har EU valt att godkänna export från delar av
norra Brasilien där GMO inte används.
Sverige exporterade jordbruksprodukter till Brasilien till ett värde av 88 miljoner
kronor 2011 och det mesta, 83 %, utgjordes av spritdrycker. Höga tullar mellan
EU och det sydamerikanska handelsblocket Mercosur begränsar idag handeln för
flera jordbruksprodukter mellan Sverige och Brasilien. WTO-kvoter möjliggör
viss handel till reducerad tull. Ett frihandelsavtal mellan EU och Mercosur är idag
långt från att kunna slutas. Ett sådant frihandelsavtal skulle sannolikt innebära
ökad import av brasilianskt kött, foderspannmål, socker och etanol.
Främst bearbetade livsmedel är aktuella för svensk export till Brasilien, då produktion av de flesta jordbruksvaror kan ske billigare i Brasilien. De senaste åren
har dock löneläget och välståndet börjat öka i Mercosur, vilket har gjort att priserna på till exempel socker har ökat. Även om svenska producenter till exempel
skulle kunna köpa billigare foder skulle konkurrensen hårdna för jordbrukarna. På
längre sikt skulle frihandel skada svenska primärproducenter medan konsumenterna skulle gynnas genom lägre priser och förädlingsindustrin skulle få ökade
exportmöjligheter. Mercosur bedöms dock ha mer att vinna inom jordbruksområdet på ett frihandelsavtal än EU. Med början 2014 har Brasilien inte längre GSPstatus hos EU på grund av att landet bedöms kunna konkurrera på samma villkor
som EU på världsmarknaden. Tullarna för import av flera jordbruksvaror till EU
från Brasilien kommer då höjas.
11.2Ryssland
Sverige och Ryssland har en lång historia kantad av både konflikter och sam­
arbete. Handeln blomstrade till exempel under hansatiden, men Sverige har även
erövrat delar av Ryssland. 1920 skapade Sverige ett handelssamarbete med Ryska
Republiken som 1924 utvecklades till ett handelsavtal med Sovjetunionen. Därefter växte handeln snabbt. Från 1933 började dock Sovjetunionen kraftigt att
begränsa sin handel. Förutom att Sovjetunionen skyddade sin egen produktion
innebar de olika synsätten på samhälle och kapitalism att handeln försvårades.
När andra världskriget bröt ut ökade handeln med Sovjet igen, i samband med att
67
många andra länder som Sverige handlade med stängde sin handel helt. Under
kalla kriget förklarade sig Sverige neutralt men förde ett dolt samarbete med
USA. Relationerna med Sovjet försämrades och tog inte fart igen förrän efter
Ryssland blev självständigt 1990. Handeln som varit lidande i flera decennier började öka kraftigt igen från mitten av 1990-talet.
Det totala värdet av de jordbruksprodukter som Sverige importerade från Ryssland 2011 var 143 miljoner kronor. Importen utgjordes främst av etanol, bär, livsmedelsberedningar och växtrestprodukter från produktion av stärkelse. Utöver
jordbruksprodukter importeras stora mängder olja och diesel från Ryssland. Den
svenska jordbruksexporten till Ryssland var värd 663 miljoner kronor och bestod
främst av korn, margarin, livsmedelsberedningar, maltextrakt, choklad, sylt, ost,
kött, charkprodukter och slaktbiprodukter. För närvarande utgör handeln mellan
Sverige och Ryssland ingen större konkurrens för svenska producenter, importen
är främst kompletterande. Den största konkurrensaspekten ligger snarare i vilka
länder som ges möjlighet att exportera till Ryssland.
Inga frihandelsförhandlingar sker mellan Ryssland och EU. Det finns däremot ett
partnerskaps- och samarbetsavtal som innebär att parterna har gett varandra status
som mest gynnad nation, det vill säga att de inte får ge lägre tullar till något annat
land. Dessutom finns avsikter att öka frihandeln i framtiden, eftersom parterna har
väntat på att Rysslands WTO-medlemskap skulle bli klart. Ryssland kommer att
förlora sin status som GSP hos EU 2014 vilket gör att många av EU:s tullar för
import från Ryssland kommer att höjas.
Intresset för att exportera till Ryssland kommer att öka markant de kommande
åren. I och med WTO-inträdet har Ryssland förbundit sig att sänka sina jordbruksoch livsmedelstullar från 13,2 % i genomsnitt till 10,8 % samt att följa GATTregelverket vilket väntas öppna upp handeln78. Vissa av dessa ändringar sker dock
inte direkt utan successivt fram till 2019. EU är Rysslands största handelspartner
och handelsutbytet väntas växa efter WTO-inträdet. Handeln över Östersjön, där
både Sverige och Ryssland är stora aktörer, förväntas öka. Rysslands stora efterfrågan på nöt- och griskött gör att Europa har möjlighet att ta marknadsandelar på
den ryska marknaden. Sporadiska importstopp har utgjort stora problem för
svenska exportörer av produkter med animaliskt ursprung, som kött, fisk, ägg och
mejeriprodukter. Ryssland har sedan 2008 ställt krav på att få inspektera anläggningar som vill exportera animaliska livsmedel till landet. Flera av de svenska
anläggningarna som vill exportera har ännu inte fått möjlighet att bli inspekterade,
eller har fått ett tidigare godkännande indraget. Godkännanden av dessa anläggningar skulle både kunna öka exporten av befintliga produkter samt möjliggöra
export av nya produkter. WTO-inträdet gör att Ryssland har förbundit sig att följa
avtalet om sanitära och fytosanitära åtgärder och får därmed svårare att godtyckligt stoppa importen. Avtalet kräver att importrestriktioner endast införs på vetenskapliga och transparenta grunder. De ska dessutom inte diskriminera enskilda
länder och påverka handeln så lite som möjligt. Rysslands WTO-inträde väntas få
störst betydelse för Sveriges export av bearbetade produkter, exempelvis kaffe,
vodka och inlagd fisk. För några produkter höjs dock tullarna, till exempel korn.
Låga priser har stor betydelse på den ryska marknaden, vilket är fördelaktigt för
aktörer i länder med lägre produktionskostnader än Sverige, till exempel sydame78Land Lantbruk; nr 29–30, 2012
68
rikanska köttexportörer. Trots att svenska företag har svårt att konkurrera med pris
är Rysslands efterfrågan så stor att landet fungerar som avsättningsmarknad för till
exempel fryst griskött. Valutaeffekter och det relativt korta avståndet mellan länderna främjar dessutom exporten.
11.3Indien
Indien blev självständigt från det brittiska styret 1947 och svenska samarbeten för
diplomati och humanitärt bistånd inleddes kort därefter. Handeln mellan länderna
har växt sedan dess och samarbeten sker nu även inom forsknings- och miljö­
områdena.
Sverige importerade indiska jordbruksvaror till ett värde av 209 miljoner kronor
2011. Den svenska jordbruksimporten av indiska varor bestod värdemässigt till
största del av peppar, nötter, råtobak, ris och druvor. Tobak odlas nu för tiden
endast i liten utsträckning i Sverige men eftersom vidareförädling sker måste
råvaran importeras. Den svenska exporten till Indien uppgick till nio miljoner
kronor 2011 och bestod nästan helt av spritdrycker. Indien har relativt strikta alkohollagar, med höga åldersgränser i delar av landet och alkoholfria högtidsdagar.
Försäljning och förtäring av spritdrycker är dessutom helt förbjudet i fyra delstater
och ett unionsterritorium. Försäljningen av spritdrycker är dock ökande.
Förhandlingar om frihandelsavtal pågår mellan EU och Indien. EU importerade
jordbruksprodukter och livsmedel från Indien till ett värde av 2,9 miljarder euro
2011, nästan åtta gånger mer än exportvärdet. Importen utgjordes främst av fisk
och skaldjur, kaffe, te och kryddor. Ett frihandelsavtal skulle ge Indien möjlighet
att öka sin export av dessa typer av produkter. Den växande medelklassen i Indien
blir allt mer köpstark och efterfrågar mejeriprodukter och andra bearbetade livsmedel. Indien har intresse av att skydda sin marknad för att bygga upp den egna
bearbetningsindustrin. Ett frihandelsavtal skulle innebära att svenska och andra
EU-aktörer gavs möjlighet att öka sin export av bearbetade livsmedel till Indien
och således konkurrera hårt mot indiska aktörer. Frihandelsavtalets nytta för
Indien skulle främst utgöras av ökade exportmöjligheter inom teknik och tjänster.
11.4Kina
Kina och Sverige inledde direkthandel med varandra redan under 1730-talet
genom Svenska Ostindiska Companiet. Exotiska livsmedel som kryddor och te
kunde via handeln komma välbärgade svenska konsumenter till godo. Andra kinesiska handelsvaror hade dock letat sig till Sverige via Ryssland långt tidigare.
Handeln stoppades under andra världskriget. Efter kriget begränsade Kina sin
handel med jordbruks- och livsmedelsprodukter, men med Sverige handlades
maskiner och industriprodukter. Mot slutet av 1970-talet gjorde politiska reformer
att Kinas ekonomi tog fart igen. Efter Kinas anslutning till WTO 2001 har landets
handel ökat kraftigt, och Kina är idag Sveriges största handelspartner i Asien.
Den svenska jordbruks- och livsmedelsimporten från Kina var 2011 värd 932 miljoner kronor. Importen utgjordes av en stor mängd olika produkter varav många
inte har någon motsvarande produktion alls i Sverige. De värdemässigt största
produkterna var i fallande ordning fiskkött, kräftor, frukt och nötter, grönsaker,
69
pasta, svamp och livsmedelsberedningar. Den svenska jordbruksexporten till Kina
hade ett värde på 231 miljoner kronor och var precis som importen varierad. Den
utgjordes främst av fryst frukt, bär, livsmedelsberedningar, bröd och bakverk,
mjölkpulver, choklad och margarin.
Sverige är för närvarande inte godkänt av kinesiska myndigheter för att exportera
nöt-, gris-, fågelkött och fisk. Ett godkännande skulle vara en möjlighet för
svenska producenter och vidareförädlare att få ökad avsättning för till exempel
fiskprodukter och griskött med låg efterfrågan i Sverige, främst öron, fötter och
knorrar. I dagsläget måste exporten ofta gå via Hongkong vilket ger sämre betalt.
Vissa slaktdetaljer från fågel, till exempel fötter, har tidigare exporterats från Sverige. Exporten stoppades till följd av fågelinfluensa bland vilda fåglar i Sverige
2006. Kina har efter detta inte hävt exportstoppet och ärendet drivs nu gemensamt
från svensk sida tillsammans med godkännanden för export av nöt- och griskött.
EU trycker också hårt på att Kina ska arbeta snabbare för att leva upp till sina
WTO-åtaganden.
11.5Sydafrika
Sverige har varit engagerat i Sydafrika sedan början av 1960-talet genom bland
annat humanitärt stöd och politiska påtryckningar för ursprungsbefolkningens rättigheter. Från 1979 tillämpade Sverige investeringssanktioner mot Sydafrika och
1987 infördes handelsförbud. Sanktionerna upphörde 1993 efter att Sydafrika
avskaffat apartheid och planerat hålla demokratiska val. Därefter tog handeln fart
och Sydafrika blev snabbt den största svenska exportmarknaden i Afrika. EU har
idag ett frihandelsavtal med Sydafrika. Landet har snabb tillväxt och väntas få
ökad betydelse på världsmarknaden i framtiden.
Sverige och Sydafrika bedriver en kommission tillsammans för diskussion och
utveckling av ekonomi och politik. Sveriges jordbruksimport från Sydafrika var
2011 värd 701 miljoner. Den dominerande importprodukten var vin och därefter
frukt och fisk. Sydafrikas produktion av frukt utgör ett viktigt komplement till
Sveriges under vinterhalvåret. Värdet på exporten till Sydafrika var 69 miljoner kr
och utgjordes främst av malt, livsmedelsberedningar och spritdrycker. Sverige
håller för tillfället på med att gå genom godkännandeprocessen för export av griskött till Sydafrika. Denna export kan få betydelse eftersom det i Sydafrika finns
hög efterfrågan på styckningsdetaljer som inte efterfrågas i stor utsträckning i
Sverige.
11.6USA
USA utgör både en viktig handelspartner och en konkurrent till Sverige. Handeln
mellan länderna berör en mängd olika produkter. Det totala svenska importvärdet
2011 var 1,2 miljarder kr och några av de största produkterna var vin, druvor, livsmedelsberedningar, grönsaker, majs, fisk, nötter, öl och läsk. Exportvärdet till
USA samma år var 3,2 miljarder kr varav 69 % utgjordes av vodka. Andra viktiga
exportprodukter var kaffe, choklad, bröd och bakverk.
Officiella förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och USA förväntas
börja 2013. Ett avtal skulle troligen gynna USA mer än EU eftersom den ameri-
70
kanska exporten främst består av bulkråvaror medan EU främst exporterar förädlade produkter som redan har relativt låga tullar. Då den svenska exporten av
förädlade livsmedel till USA är relativt stor skulle avtalet vara gynnsamt för den
svenska livsmedelsindustrin.
Det är stora skillnader i produktionsvillkor mellan USA och Sverige inom jordbrukssektorn. Svensk produktion har i regel högre kostnader än amerikansk till
följd av striktare regler, högt löneläge, hårt skattetryck och mindre jordbruksarealer. USA:s jordbrukare har generellt lägre stödnivå än jordbrukarna i Sverige och
i EU. Stöden i USA har däremot sådan utformning att de påverkar handeln i större
omfattning. USA har också godkänt långt fler GMO-grödor än EU. Detta gör att
amerikanska djuruppfödare kan använda dessa GMO-grödor som foder och köttet
exporteras och säljas på samma villkor som kött producerat inom EU. Ett frihandelsavtal skulle därför kunna innebära ett stort konkurrenstryck för svenska köttproducenter.
USA har godkänt antibiotika i förebyggande syfte och tillväxtfrämjande hormon i
sin djuruppfödning, vilket EU inte tillåter. EU har dessutom förbjudit import av
hormonbehandlat kött. Detta gav upphov till den så kallade hormontvisten inom
WTO eftersom USA ansåg att inga vetenskapliga bevis påvisade någon risk för
konsumenter av köttet. Tvisten löstes genom att EU istället för att tillåta hormonbehandlat kött öppnade en tullkvot för högkvalitativt nötkött som inte hormonbehandlats, vilket gav USA möjlighet till ökad köttexport.
Ekologiska produkter som producerats i USA och EU får numer märkas och säljas
som ekologiska på båda marknaderna. Att nya marknader har öppnats upp för
aktörerna innebär både möjligheter att avsätta större volymer samt ökad konkurrens. Tullarna kvarstår dock. Avtalet kan trots detta bidra till att öka produktionen
av ekologiska varor samt sänka konsumentpriserna något på de dyraste ekologiska
produkterna. Sverige har en relativt stor andel ekologisk produktion inom flera
produktsegment varav mjölk är den största. Efterfrågan på ekologiska produkter är
generellt ökande både i USA och i Sverige.
11.7Australien
Handeln mellan Sverige och det som senare skulle bli Australien inleddes redan
på 1800-talet. Under första världskriget stängdes stora delar av världshandeln,
men Sverige kunde som neutral stat fortsätta handla med Australien. Efter krigets
slut blev både Sverige och Australien starka förespråkare av frihandel vilket har
främjat handelssamarbetet.
Sveriges import av jordbruks- och livsmedelsprodukter från Australien var värd
289 miljoner kr 2011 och bestod nästan helt av vin. Exporten samma år till Australien var värd 221 miljoner kr och de viktigaste exportprodukterna var cider,
spritdrycker och livsmedelsberedningar. Handeln är främst av kompletterande
karaktär eftersom de produkter som de båda länderna importerar tillverkas i relativt låg utsträckning i det egna landet.
EU har inget handelsavtal för jordbruksprodukter med Australien, och inga förhandlingar pågår för närvarande. Ett bilateralt avtal för att reducera tekniska
hinder för industriprodukter finns dock på plats.
71
11.8Nya Zeeland
Liksom med Australien så har Sverige ett gott samarbete med Nya Zeeland. Länderna samarbetar inom frågor som rör frihandel, miljö och mänskliga rättigheter.
Värdet av den svenska importen av jordbruksprodukter och livsmedel från Nya
Zeeland var 316 miljoner kr 2011 och utgjordes främst av lammkött, vin, viltkött,
äpplen och fisk. Huvuddelen av importen utgör komplement till svensk produktion eftersom den avser produkter där den svenska efterfrågan är större än produktionen. Fiskimporten består främst av arterna Hoki och Alaska pollock med ljust
kött och som används till fiskburgare, filéer och crabsticks. Den svenska exporten
till Nya Zeeland var värd 72 miljoner kr och huvudprodukterna var griskött, slaktbiprodukter och spritdrycker.
Huvuddelen av Nya Zeelands exportvärde för jordbruksprodukter och livsmedel
avser handel med Asien och Stillahavsområdet, vilket har gjort att Nya Zeeland
har prioriterat frihandelsavtal med denna region. Över en tredjedel av exportvärdet
avser dock EU. Mellan EU och Nya Zeeland finns endast ett bilateralt avtal för att
reducera tekniska hinder för industriprodukter.
72
12 Slutsats och prognos
De studerade länderna i denna rapport väntas ha fortsatt stor betydelse som jordbruksaktörer på den globala marknaden det kommande årtiondet (se tabell 1).
Tabell 1. Sammanfattning av ländernas jordbrukssektorer 2010, miljoner USD
Land
Australien
Jordbrukets Största jordproduktions- bruksprodukter
värde (värde)
Exportvärde Största jordför jordbruk bruksexportoch livsmedel produkter
41 842 Nötkött, vete,
bomull
Importvärde Största jordför jordbruk bruksimportoch livsmedel produkter
Stödnivå,
% av
inkomst
26 625 Nötkött, vete,
ull
9 133 Beredningar,
sprit, vin
2,98
4,46
Brasilien
148 207 Soja, nötkött,
socker
62 100 Soja, socker,
kyckling
9 229 Vete, naturgummi, malt
Indien
243 198 Ris, ko- och
buffelmjölk, vete
19 933 Bomull, ris,
nötkött
10 407 Palmolja, sojabönolja, bönor
Kina
836 126 Ris, majs, vete
36 164 Vitlök, beredningar, svamp
81 415 Soja, bomull,
naturgummi
17,36
3 184 Beredningar,
palmhjärtan,
choklad
0,79
Ingen
uppgift
Nya
Zeeland
12 333 Komjölk,
nötkött, fårkött
16 609 Mjölkpulver,
fårkött, smör
Ryssland
69 183 Komjölk,
griskött, nötkött
5 832 Vete,
solrosolja,
beredningar
Sydafrika
19 358 Kycklingkött,
nötkött, druvor
6 116 Vin, apelsiner,
druvor
4 938 Ris, soja, sprit
2,21
118 805 Soja, majs, vete
89 259 Sprit, kaffe, vin
7,66
USA
317 899 Majs, nötkött,
soja
31 843 Nötkött,
griskött, ost
Källa: FAO (handelsstatistik) och OECD (Stödnivå)
12.1Produktion
Jordbruksproduktionen i flera av de traditionella exportländerna som USA och
Australien förväntas endast öka måttligt framöver. Tillväxtländerna, däribland
Brasilien, investerar starkt i jordbrukssektorerna och använder politiska styrmedel
för att främja jordbruksproduktionen.
Då marknadsvillkoren blir allt mer globaliserade och handelshindren reduceras
riskerar många mindre konkurrenskraftiga producenter slås ut. Ett problem kan
dock vara att producenternas möjligheter för att bli konkurrenskraftiga har varierat
kraftigt, till exempel genom krig eller politiska satsningar. Detta kan därför motivera att minskningar av tullar och stöd sker över längre tid, och att de anpassas till
regionala förutsättningar. Det är också nödvändigt att ha en säker livsmedelsförsörjning, så att inte fattiga drabbas om utbudet skulle minska. För dessa faktorer
spelar WTO en viktig roll.
Användningen av politiska styrmedel i utvecklingsländerna för att främja till
exempel inhemsk köttproduktion väntas öka när kostvanorna förändras. De länder
som föder upp stora mängder boskap men som har dåliga förutsättningar för egen
odling importerar allt mer proteingrödor och foderspannmål. Vete var tidigare den
största internationella jordbrukshandelsvaran men handeln med sojabönor har
ökat kraftigt sedan 1990-talet och har numer gått om vetet.
Strukturen i jordbruksproduktionen har förändrats mot färre men större gårdar i
73
21,37
många år. Den tekniska utveckling som skett har bidragit till högre produktivitet
och lägre produktionskostnader. En stor utmaning med att allt fler människor ska
födas av en allt mindre andel jordbrukare blir att övervinna de miljöproblem som
uppstår när trycket på jordbruksmarken ökar.
12.2Konsumtion
Konsumtionen av livsmedel per capita ökar främst i Asien, Latinamerika och Östeuropa. Efterfrågeökningen är snabbast på kött, mejeriprodukter, vegetabiliska
oljor och socker. Enligt USDA förväntas en årlig ökning av köttkonsumtionen på
2 % samt en ökning av handeln med köttprodukter på 20 % under en tioårsperiod.
Konsumenterna i dessa länder kommer dock ha fortsatt hög priskänslighet och
prioriterar därför låga priser före hög kvalitet. Länder med låga produktionskostnader kommer därför ha konkurrensfördelar.
Stigande oljepriser ger ökad efterfrågan på biobränsle vilket i sin tur ökar efterfrågan på socker, majs, vete och oljeväxter. Biobränsleproduktionen kan dock
driva upp priserna på livsmedel och utgöra en konflikt med livsmedelsförsörjningen i världen, särskilt om det är mer lönsamt att tillverka etanol av råvaran än
livsmedel. Den ökade handeln med biobränsle är till stor del en konsekvens av
politisk styrning för att minska utsläpp och för att bli mindre beroende av fossila
bränslen vars produktion till stor del kontrolleras av ett fåtal länder. Miljönyttan
med biobränslen har dock ifrågasatts. Om oljepriset stiger tillräckligt mycket blir
dock biobränsleproduktionen lönsam även utan stöd.
12.3Handel
Exporten av jordbruksprodukter och livsmedel ökar främst till tillväxtländerna,
medan exporten till industriländerna är stabil eller avtagande. Europa har länge
varit en stor importör men importerar en allt mindre andel medan länder som
Mexiko, Asien och Central- och Sydamerika ökar sin import. Trots att många tillväxtländer satsar på sin produktion, bedöms efterfrågan växa kraftigare. De flesta
av länderna har små möjligheter till att bygga upp kapacitet i tid, och istället
väntas importen öka. Ryssland som idag är en viktig avsättningsmarknad förväntas dock minska sitt importberoende av råvaror på längre sikt79.
79USDA – Long-term Projections to 2021
74
13 Källor
Animal Frontier, Current Outlook and Future Perspective of beef production
in Brazil 2011, http://animalfrontiers.fass.org/content/1/2/46.full.pdf+html
Central Intelligence Agency (CIA), World Fact Book,
https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/
Europeiska Kommissionen, Monitoring Agri-trade Policy, Agricultural trade
in 2011: the EU and the world, 2012,
http://ec.europa.eu/agriculture/publi/map/index_en.htm
India’s Role in World Agriculture, 2007,
http://ec.europa.eu/agriculture/publi/map/index_en.htm
Food and Agriculture Organization of the United Nations (FAO), FAO Statistics
Division, http://faostat.fao.org/site/613/DesktopDefault.aspx?PageID=613#ancor
International Centre for Trade and Sustainable Development (ICTSD)
Possible Effects of Russia’s WTO Accession on Agricultural Trade and Production
No. 40 April 2012, http://ictsd.org/i/publications/132074/?view=document
Kommerskollegium, BRIC-länderna i världshandeln, Brasilien, Ryssland, Indien
och Kina i fokus, 2009
http://www.kommers.se/upload/Analysarkiv/Arbetsomr%C3%A5den/Handelsutveckling/BRIC-l%C3%A4nderna%20i%20v%C3%A4rldshandeln.pdf
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Det svenska nötköttet och klimatet,
http://www.lrf.se/Medlem/Foretagande/Notkott/Det-svenska-notkottet-och-klimatet/
Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD), Agricultural Policy Monitoring and Evaluation 2011, OECD and Emerging Economies,
http://www.keepeek.com/Digital-Asset-Management/oecd/agriculture-and-food/
agricultural-policy-monitoring-and-evaluation-2011_agr_pol-2011-en
Producer and Consumer Support Estimates database,
http://www.oecd.org/chile/producerandconsumersupportestimatesdatabase.
htm#country
Statistics New Zeeland, Agricultural Production Statistics: June 2011,
http://www.stats.govt.nz/browse_for_stats/industry_sectors/agriculture-horticultureforestry/AgriculturalProduction_final_HOTPJun11final.aspx
Statistiska centralbyrån (SCB), http://www.ssd.scb.se/databaser/makro/start.asp
Sveriges Ambassader, Regeringskansliet, http://www.swedenabroad.com/
United States Department of Agriculture (USDA), Economic Research Service,
http://www.ers.usda.gov/topics/international-markets-trade/countries-regions.aspx
Foreign Agricultural Service, International Agricultural Trade Reports,
http://www.fas.usda.gov/info/iatr/
Commodity Forecasts, Agricultural Long-term Projections to 2021,
http://www.usda.gov/oce/commodity/ag_baseline.htm
Russia’s Growing Agricultural Imports causes and Outlook, 2009,
http://www.ers.usda.gov/publications/wrs-international-agriculture-and-trade-outlook/wrs-09-04.aspx
75
World Bank, India: Issues and Priorities for Agriculture, 2012,
http://www.worldbank.org/en/news/2012/05/17/india-agriculture-issues-priorities
World Trade Organization (WTO), Tariff profiles, 2012,
http://wto.org/english/thewto_e/whatis_e/tif_e/org6_e.htm
Publikationer inom samma område
1. Sveriges utrikeshandel med jordbruksvaror och livsmedel 2009–2011 – RA12:32
http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_rapporter/
ra12_32.pdf
2. Nya bilaterala handelsavtal – nya möjligheter för livsmedelsindustrin – RA09:16
http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_rapporter/
ra09_16.pdf
3. Sveriges första femton år i EU – Utvecklingen av handeln med jordbruks- och
livsmedelsvaror – RA11:37
http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_rapporter/
ra11_37.pdf
4. Hur möter man prissvängningar på globala marknader? – En analys baserad på
prisstegringen 2007–2008 och de åtgärder som vidtogs nationellt och internationellt – RA10:33
http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_rapporter/
ra10_33.pdf
76
Rapporten kan beställas från
Jordbruksverket • 551 82 Jönköping • Tfn 036-15 50 00 (vx) • Fax 036-34 04 14
E-post: [email protected]
www.jordbruksverket.se
ISSN 1102-3007 • ISRN SJV-R-12/33-SE • RA12:33
