2014-01-23
Av Niklas Norrby
Råvaror, del 1
Råvaror – en introduktion!
Råvaror är huvudsakligen reala tillgångar som produceras eller utvinns och sedan omsätts i
produktion. De kan också användas för att hedga mot inflation eller en valutaexponering. Det är
fördelaktigt att ha en råvaruexponering i en portfölj då produktionen i samhället inte bara kan
upphöra. Till skillnad från aktier är prisdrivarna för råvaror snarare mer beroende av
makroekonomiska och politiska faktorer än marknadsspecifika sådana och får därmed ses som
ett ganska speciellt tillgångslag.
Råvaror är fysiskt råmaterial i form av exempelvis olika metaller, fossila bränslen,
jordbruksprodukter, skogsprodukter osv. som blir till färdiga produkter genom att omsättas i
produktion. Ädelmetaller är exempel på råvaror som inte nödvändigtvis omsätts i produktion.
Silver och platina exempelvis har industriella tillämpningar men guld omarbetas sällan till något
annat än smycken och dekorationer. Ädelmetaller är klassiker när det gäller att hedga mot
inflation. De flesta råvaror prissätts i USD och kan på så sätt även fungera som dollarhedge.
Produktionen i samhället kan inte bara upphöra vilket innebär att råvaror alltid kommer behövas
även om priserna varierar över tid. Människor behöver alltid äta, fordon behöver drivmedel, hus
behöver värmas och så vidare. Av den anledningen är det positivt att ha någon typ av
exponering mot råvarusektorn över tid. Vissa råvaror är mer konjunkturkänsliga än andra. Stål är
ett sådant exempel som efterfrågas i större utsträckning vid högkonjunktur. Jordbruksprodukter
som går in i livsmedelsproduktion är inte lika konjunkturberoende.
Exponering mot råvaror kan göras på ett antal sätt. Man kan köpa aktier i börsnoterade företag
inom råvarusektorn. Derivatinstrument – futurekontrakt, optioner och swappar – som motsvarar
handel i de fysiska produkterna är ett annat alternativ. En förlängning av är positioner i index som
baseras på råvarukontrakt. Det kan också ske genom mer svårtillgängliga placeringsformer som
olika private-equity-lösningar eller riskkapitalplaceringar.
Råvarors prisdrivare är ofta makroekonomiskt och politiskt kopplade än kopplade till de specifika
marknaderna. Historiskt anses de vara korrelerade med inflationen. Ett rimligt antagande då
inputpriser förväntas stiga i takt med inflationen. Efter de senaste åren finns det dock anledning att
justera det påståendet. Trots enorma penningpolitiska stimulansprogram och rekordlåga räntor,
främst från amerikanska Federal Reserve, har den amerikanska inflationen varit fortsatt låg.
Däremot har priser på de flesta reala tillgångar – aktier, obligationer, råvaror, fastigheter osv. –
ökat kraftigt. Detta parallellt med att råvarumarknaden har blivit mer tillgänglig för nya aktörer, gör
att råvarupriser snarare får anses vara mer kopplade till penningmängden i valutan de handlas i,
samt hur tillgängliga de är för aktörer som ser dem som finansiella placeringar. Hög inflation
hänger ofta ihop med ökad penningmängd. Plötsliga efterfråge- och utbudschocker och olika
psykiska faktorer påverkar också. Exempel på politiska faktorer är när Ryssland 2011 stoppade all
veteexport, den europeiska skuldkrisen och finanskrisen i Sydostasien i slutet av 90-talet.
