”GÄSTFRIHET”
Predikan av: Peter Lewin
Smyrnakyrkan, 16 september 2012
Heliga vanor för vanliga människor - Gästfrihet
För lite drygt fyra år sedan så dog min svärfar väldigt hastigt. När vi sitter på
begravningsgudstjänsten så avslutas den med att alla som vill får ta avsked
framme vid kistan. Vi som familj skulle ta avsked sist, vilket gör att vi ser alla
andra som kommer fram för att ta avsked. Det är ganska mycket människor på
begravningen och min beundran av svärfar växte. Jag kände inte igen alla men
de flesta kunde jag ändå placera med hjälp av vilka som de kom fram
tillsammans med. Men så kom det ett utländskt par med sina två vuxna barn
som jag aldrig hade sett förut. Min fru viskade till mig att svärmor och svärfar
hade gömt dem när de kom till Sverige och var i stort behov av hjälp. Den lilla
pingstförsamlingen i Hova hade hjälpts åt och turats om att gömma den lilla
familjen och de hade bland annat bott en period hos dem. Sedan hade de fått
uppehållstillstånd, frun var läkare nu och pojkarna pluggade på universitetet.
Det där var något som fastnade hos mig.
Jag ska läsa tre bibelord:
13Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet.
Romarbrevet 12:13
9Var
gästfria mot varandra utan att knota. 1 Petrusbrevet 4:9
2Kom
ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar
till gäster utan att veta om det. Hebreérbrevet 13:2
Samtidigt som jag förberedde den här predikan i fredags så pågick en aktion mot
att förhindra att Amireh och hennes dotter Zeinab blev utvisade till Iran och jag
blev ganska okoncentrerad. Det är inga människor jag känner men vänners
vänner skulle man kunna säga. De flydde hit till Sverige för fyra år sedan efter att
Amireh blev anklagad för otrohet, något som kan leda till dödstraff. Under sin tid
här i Sverige har de fått kontakt med en kyrka i Örebro och efter en ganska lång
period av besök och samtal så bestämmer de sig för att låta döpa sig, medvetna
om att lämna islam kan leda till döden. Trots detta så bestämmer sig
Migrationsverket för att de ska avvisas hem till Iran och att det skulle ske i
fredags. Olika människor drar igång en aktion via Facebook och andra sociala
medier och mycket på grund av uppmärksamheten kring detta så väljer
flygbolagen att inte ställa upp och flyga dem. Det fick komma tillbaka till
Kållered i väntan på ett nytt besked. Det gick bra, den gången.
Jag var ganska okoncentrerad för hur förbereder man sig för att säga något om
gästfrihet när vårt land verkligen behöver höra det, för detta är ingen unik
historia?
Att gästfrihet var något viktigt fanns med i flera kulturer både vid den tiden när
GT och NT skrevs. De som sticker ut i det bibliska sammanhanget är att Gud
finns väldigt tydligt med i bilden, både som gäst och värd.
1 Mos. 18:1-8 är en av de mer kända berättelserna om gästfrihet i Bibeln.
Abraham lyfts ofta fram som ett exempel på en man som verkligen visade
gästfrihet. Det är också den berättelsen som bibelordet som jag läste anspelar
på, änglar som gäster.
Som jag sa så var det allmänt utbrett att man tog hand om människor som kom
förbi, men intressant med berättelsen om Abraham är att han springer ut från
sin skuggplats i tältöppningen för att möta de tre männen som kommer på
besök. Detta sker under den varmaste tiden på dagen och berättelsen liksom
poängterar att Abraham gör lite mer än vad som egentligen förväntas av honom.
Om det hade varit släktingar som han inte sett på länge hade mottagandet inte
varit konstigt men nu hade Abraham gjort sina morgonsysslor och satt sig i sin
tältöppning, där det antagligen var svalast, för att ta lite siesta när tre främlingar
dyker upp. Men Abraham tar emot dem med öppna armar och ställer till med en
måltid värdig en kung, fastän detta bara är tre främlingar. Han skyndar sig, han
tar det finaste mjölet, han slaktar en spädkalv. Han ställer till med fest.
Och under tiden som de sedan äter så framkommer det att det här inte bara är
några främlingar. Det verkar som om Gud själv har kommit på besök. Och
Abraham får löfte om en son, som han och Sara så länge har längtat efter. De är
nästan 100 år men Gud lovar att Sara ska bli gravid och föda den son som Gud
för många år sedan lovat Abraham.
Abraham öppnar upp sitt hem och Gud välsignar honom, Guds vilja
framkommer.
Samma sak händer något senare när det är dags för sonen som sedan föddes,
Isak, att få en fru.
Abraham skickar iväg sin äldsta tjänare som ska hämta en fru till sonen.
Tjänaren tycker inte att detta är en helt enkel uppgift, det är ju något viktigt. Han
ber Gud om hjälp och säger att när han kommer fram så ska han be om vatten
och den kvinna som ger honom vatten, men också erbjuder sig att ge kamelerna
vatten, hon är det. Den kvinna som gör det där lilla extra, hon är det.
Genom detta så får Isak den fru han behöver. Guds vilja blir uppenbarad genom
att någon visade gästfrihet.
Jag tänker på två berättelser till i NT. Efter att Jesus har dött så är lärjungarna
och fiskar vid en sjö som heter Tiberias, de är nedslagna, ledsna över att Jesus är
borta. De finns också en berättelse om två lärjungar, som är på väg till Emmaus
efter att Jesus har dött. Samma sak med dem, de är ledsna och nedslagna. Livet
med Jesus fick liksom något slags antiklimax. I båda de här berättelserna så får
de se klart i samband med att de äter. Att Jesus inte är död utan att han har
uppstått framkommer i samband med en måltid.
Jag pratade med en pastor som heter Stig Jirenius i somras på Nyhem och han
var lite nyfiken på det som hänt här i Smyrna bland våra iranska vänner. Jag
berättade lite hur det började med att vi öppnade upp kyrkan för deras aktion
kring utvisningarna och hur sedan fler och fler blev frälsta och att mycket
fortsatte även sedan den aktionen hade upphört men att vi fick vara med och
döpa många fler än vad vi gjort på många år och fortsätter att göra det. Och så
sammanfattar han det hela på ett väldigt bra sätt ungefär så här: Tänk, ni öppnar
upp kyrkan för en rättvisefråga och så leder det till att Gud sänder en väckelse.
En handling av gästfrihet leder till något mycket större.
Jag har lyssnat mycket på radioprogrammet Sommar den senaste tiden. Jag tror
inte jag lyssnade på något program live men jag har lyssnat på väldigt många av
dem i efterhand. Bland andra lyssnade jag på Soran Ismael. Han är komiker och
kom till Sverige från ett syriskt fängelse som spädbarn tillsammans med sina
föräldrar och har vuxit upp här. Lyssna gärna på hans program, han berättar en
berättelse som åtminstone jag som välanpassad svensk behöver höra.
Han berättar hur hans föräldrar, som är en ”anpassad” del av samhället, som kan
språket, gått på föräldramöten, bor bland svenskar men fortfarande inte har ett
svenskt par som de umgås regelbundet med efter över 20 år i Sverige.
Jag blev ledsen och lite arg när jag hörde programmet. Varför blir det så? Och så
tänker jag att jag vill vara med och bidra till en förändring, att vi, som kyrka,
borde visa på något annat. Jesus talar väldigt ofta om mat och dryck, om att äta
tillsammans, ofta kopplat till den stora festen som det talas om i himlen en dag.
De flesta av Jesus liknelser handlar faktiskt på ett eller annat sätt om mat,
anledningen till detta är att Gud inte bara kommer som gäst, som i berättelsen
om Abraham, utan att Gud framförallt inbjuder oss till fest, oss alla som är hans
skapelser, hans älskade.
Det här personifierar Jesus genom sitt sätt att vara, genom att ligga till bords
med tullindrivare, syndare, fariséer och andra människor. Och vår kallelse är att
följa Jesus, att göra som han, att också personifiera detta.
Paulus, som har skrivit mycket av NT, såg nattvarden som ett uttryck för den
gästfrihet som Gud visar. Till den måltiden är alla troende inbjudna, från alla
samhällsgrupper, från alla länder. Gud bjuder in alla till sin fest, till sin måltid.
Hur gör man då? När vi satt och planerade den här gudstjänsten så sa Johannes
Magnusson att något som vi behöver tänka på kring den här serien av
gudstjänster, ”Heliga vanor för vanliga människor”, är ju att hjälpa folk till hur.
Det är ju få som skulle säga att någon av de vanor som vi kommer tala om är
något dåligt, en stor del av utmaningen ligger i hur.
När min fru var hemma med vårt första barn så umgicks hon mycket med en vän
till oss som också hade fått sitt första barn. De liksom insåg att de skulle vara
hemma hos varandra en del och på förslag från den här vännen fick man bara en
gång var säga: ”Vi kan vara hos oss men det är så stökigt”. En gång var fick man
säga det. För att släppa det, för att inte hålla på att be om ursäkt hela tiden för att
det ser ut som det gör hos de allra flesta av oss när vi inte städat i ordning.
Man kan ju lätt tro att andra har så väldigt städat för när man kommer på trevlig
middag en kväll så är allt perfekt. ”Åh, de har så fint hemma hos sig, vi har så
stökigt”. Men om du bjuder hem några vänner på middag, städar inte du undan
allt då? Alltså borde dina vänners vardagshus också vara lite sådär lagom stökigt
men med jämna mellanrum så röjer man och har det perfekta hemmet.
Men du, sänk garden, våga bjuda hem fastän det inte är perfekt. Det gör inget att
inte alla saker ligger precis på sin plats, ni kommer ha trevligt ändå. Utmana dig
själv att inte be om ursäkt för hur det ser ut, utan landa i att så ser det ut, om
gästerna trivs har ändå inte med det att göra. Man kan vara på en jättetråkig
tillställning i ett välstädat hem och ha väldigt trevligt fastän barnens leksaker
ligger framme och tvättställningen står i hörnet.
Gör det enkelt! De allra flesta uppskattar den där trevliga middagen men kanske
ännu mer det där vardagshänget när man bara tar kvällsmackan tillsammans.
Se inte på ditt hem som en borg. Jag tror det är viktigt att ta tid med sin familj,
att göra saker tillsammans men se på ditt hem som en bas. Inte en borg som
ingen kan komma in i utan som en bas där det finns en grund men som man
utifrån kan involvera fler.
Kanske ska du börja duka till en person extra där hemma. Lägga fram tallrik,
kniv, gaffel och glas till en extra. Se vad som händer när du ständigt börjar
påminna dig själv om att det skulle kunna vara någon mer vid bordet och när det
dyker upp någon så är du beredd, då kan du likt Abraham skynda dig till mötes
och välkomna dem till bordet.
2Kom
ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar
till gäster utan att veta om det.
Hebreérbrevet 13:2
