Andningsvård
Andningsvård, inhalationsteknik och nebulisering samt
hjälpmedel/utrustning (Publicerat 2007-04-18)
Andningsbefrämjande tekniker
Introduktion
Motståndsandning är en teknik som ger ett motstånd under utandningen.
Motståndsandning kallas PEP, som står för Positive Expiratory Pressure eller positivt
expiratoriskt tryck. Motståndet kan skapas av läpparna eller med olika
andningshjälpmedel som andningsflaska, PEP-set med munstycke eller PEP-mask.
Huffing/stötning är en teknik för att genom forcerad utandning eliminera slem och på
så sätt underlätta andningen.
CPAP innebär att man upprätthåller ett positivt luftvägstryck i luftvägarna under hela
andningscykeln. CPAP står för Continous Positive Airway Pressure eller kontinuerligt
positivt luftvägstryck.
Motståndsandning
Effekter av motståndsandning
• Ökar det intrabronkiella trycket, vilket minskar luftvägskompressionen.
• Motverkar för tidig avstängning av de små luftvägarna, vilket minskar risken för
uppkomst av atelektaser.
• Leder till sänkt andningsfrekvens.
• Underlättar sekretmoblisering.
• Höjer eller sänker FRC, där FRC står för Functional Residural Capacity eller
Funktionell Residualkapacitet. Effekten beror på hur patienten har instruerats
att andas, vilket i sin tur beror på syftet med behandlingen.
Indikationer
Motståndsandning används till exempel:
• efter operationer i buk och/eller thorax
• vid slemproblematik
• vid koldioxidretention eller då risk för koldioxidretention föreligger
• vid dålig syresättning
• vid långvarigt sängläge
Kontraindikation
Motståndsandning är kontraindicerat vid:
• Odränerad pneumthorax.
Generella riktlinjer för motståndsandning
Mängd, frekvens och i vilken kroppsposition behandlingen utförs är beroende av
behandlingens syfte. Efter till exempel ett bukkirurgiskt ingrepp kan 3x10 varvat med
huffing/stötning varje timme vara en lämplig behandling.
Motståndsandning kan ges med hjälp av sluten läppandning eller med PEP-redskap.
Läs mer om PEP-redskap nedan.
Sluten läppandning
Från Sjukvårdsrådgivningens Handbok för Hälso- och Sjukvård
www.sjukvardsradgivningen.se/handboken
1
Andningsvård
Förklara för patienten vilka effekter man får av motståndsandning.
Instruera patienten att:
1. Andas in djupare än normalt genom näsan. (Om patienten är täppt i näsan går
det bra att istället andas in genom munnen.)
2. Pysa ut genom munnen, med halvslutna läppar. Utandningen ska vara lätt
aktiv.
Dokumentera i patientjournalen.
PEP-redskap
Motstånd under utandningen kan skapas med hjälp av olika redskap som exempelvis
andningsflaska, PEP-set eller PEP-mask. Det finns en rad olika modeller av PEP-set.
Genom val av PEP-motstånd kan behandlingen anpassas till varje individ.
Användning av andingsflaska, PEP-set och PEP-mask måste anpassas till den
enskilda personen. Behandlingen inleds vanligen av en sjukgymnast.
Dokumentera i patientjournalen.
Andningsflaska - PEP-flaska
Handdesinfektion
Tillämpa basala hygienrutiner
Handskar
Plastförkläde/
Skyddsrock
Lokala
anvisningar
På vissa enheter/kliniker används inte längre andningsflaskor på
grund av att det med säkerhet inte kan uteslutas att plasten i
dessa kan ha påverkats om de tidigare innehållit vissa kemiska
medel, som exempelvis desinfektionsmedel. Följ lokala
anvisningar.
Förberedelser
1. Fyll en ren flaska i plast med cirka tio cm, eller ordinerad mängd, kallt vatten.
2. Sätt ned en slang, med en inre diameter större än 1 cm, i vattnet. Det är
genom denna slang patienten ska andas ut.
3. Markera vattenpelarens höjd på flaskan. Motståndet under utandningen
bestäms av vattenpelarens höjd.
Behandling
1. Be patienten att ta slangens munstycke i munnen och att därefter andas in ett
djupt andetag genom näsan.
2. Be patienten blåsa ut luften genom slangen så att det bubblar i vattnet.
Utblåsningen ska genomföras sakta, vara lätt aktiv och inte för arbetsam, det
Från Sjukvårdsrådgivningens Handbok för Hälso- och Sjukvård
www.sjukvardsradgivningen.se/handboken
2
Andningsvård
vill säga den ska inte bli prestationsinriktad med ett häftigt bubblande i vattnet.
Patienten ska inte blåsa ut all luft utan spara lite till nästa andetag.
3. Upprepa med ny inandning genom näsan och utandning via slangen.
Om patienten inte klarar av att andas in genom näsan eller suger i sig vatten, kan det
vara bra att dela upp momenten. Patienten får då först andas in och sedan ta
munstycket i munnen för att andas ut. Om patienten trots instruktionerna får vatten i
munnen, bör ett annat hjälpmedel för andningsmotstånd användas.
Byte och rengöring
Viktigt
Följ rengöringsrutinerna.
Dagligen på sjukhus och klinik:
1. Diska och torka andningsflaskan i diskdesinfektor.
2. Byt slang och munstycke.
3. Använd färsktappat kallt vatten eller sterilt vatten.
Dagligen i hemmet:
1. Rengör flaskan, slangen och munstycket med diskmedel och ljummet vatten.
2. Häll rent kallt vatten i flaskan.
PEP-set med munstycke och PEP-mask
Det finns olika sorters PEP-set. Ett PEP-set består av ett rör, ibland med ett
munstycke på. Med hjälp av en vridknapp eller med olika nipplar kan motståndet
varieras. En del PEP-set har också en backventil. Manometer kan kopplas till vissa
PEP-set.
En PEP-mask består av en andningsmask, en trevägsventil (RMT), nipplar med olika
motstånd och eventuellt en manometer. PEP-mask används framförallt då patienter
har svårigheter att utföra djupandning med sedvanligt PEP-set.
Förberedelser
• Sätt ihop ett PEP-set eller en PEP-mask.
• Välj en nippel som ger till exempel cirka 10-15 cm H2O i PEP-motstånd.
Studier har visat att man då når en gynnsam effekt avseende till exempel
minskade postoperativa andningskomplikationer.
• Det exakta trycket kan om så önskas mätas med en manometer.
Lokala
anvisningar
Följ lokala anvisningar, eftersom även andra hjälpmedel kan
användas.
Behandling
1. Låt patienten ta munstycket i munnen. Läpparna ska sluta tätt kring detta.
2. Inandningen ska vara långsam och djupare än en normal inandning.
Utandningen ska vara lätt aktiv, men inte forcerad. Patienten ska inte blåsa ut
all luft, utan ha kvar en del i luftvägarna, om syftet är att höja FRC.
Från Sjukvårdsrådgivningens Handbok för Hälso- och Sjukvård
www.sjukvardsradgivningen.se/handboken
3
Andningsvård
Desinfektion och rengöring
PEP-masken/PEP-setet ska göras ren dagligen.
Lokala
anvisningar
Rengör enligt leverantörens anvisningar eller lokala anvisningar.
Huffing/stötning
Berätta för patienten att avsikten med huffing/stötning är att underlätta andningen
genom att lösgöra slem, som då lättare kan avlägsnas.
Huffing/stötning innebär en forcerad, kraftig utandning efter en något djupare
inandning. Vid en sådan utandning uppträder en dynamisk kompression av luftrören.
Luftströmmen blir snabbare och kraftigare, vilket gör att sekret lossnar och tas med
högre upp i luftvägarna där det lättare kan avlägsnas.
Huffing/stötning är ett komplement till hosta, men är mindre smärtsamt efter
exempelvis ett operativt ingrepp i buken. Det minskar risken för bronkospasm för den
som har känsliga luftvägar, som exempelvis vid astma eller KOL. Metoden är också
skonsammare för bäckenbottenmuskulaturen jämfört med hosta.
Huffing/stötning kan vara lättare att utföra om patienten själv, eller någon annan,
hjälper till att stödja bukmuskulaturen och/eller bröstkorgen vid utförandet.
Huffing är svårt för en del patienter. Öva därför tekniken tillsammans ett par gånger.
En instruktion som "gör som när du immar på en spegel" kan hjälpa för att hitta rätt
teknik.
CPAP-behandling
CPAP är en behandling där man åstadkommer ett positivt luftvägstryck i luftvägarna
under hela andningscykeln. Genom uppblåsningen av luftvägarna eller volymökning
öppnas stängda lungdelar. CPAP påverkar redistributionen av lungvatten positivt,
vilket underlättar andningsarbetet och sekretsaneringen. Behandlingen kan ges
kontinuerligt eller intermittent.
CPAP används i många olika kliniska situationer, med olika målsättningar.
Exempelvis används CPAP på sjukhus vid lungödembehandling eller vid akut
respiratorisk insufficiens på grund av atelektaser, slemstagnation, dålig syresättning
eller vid tillfälig försämring av KOL.
CPAP är inte en optimal behandlingsmetod under längre perioder för patienter med
nedsatt uthållighet i andningsmuskulaturen, som till exempel vid KOL, neuromuskulär
sjukdom eller för patienter med uttalade obstruktiva besvär. Dessa patienter bör
istället behandlas med BiLevel-ventilation (BiPAP). Då levereras ett inandningsstöd till
patienten som underlättar andningsarbetet.
Det är mycket viktigt att förklara för patienten varför behandlingen med CPAP är bra,
hur det kommer att gå till och hur det kan komma att kännas. En del upplever att det
är obehagligt att behandlas med CPAP eftersom man har en mask som sitter tätt
över näsa och mun samtidigt som det kontinuerligt blåser luft i ansiktet. Om patienten
Från Sjukvårdsrådgivningens Handbok för Hälso- och Sjukvård
www.sjukvardsradgivningen.se/handboken
4
Andningsvård
känner att andningsarbetet blir bättre, accepterar de oftast behandlingen på ett bra
sätt.
Ett annat användningsområde för CPAP är vid sömnapné, då patienten har en
CPAP-apparat hemma. CPAP används också inom neonatalvården.
CPAP-behandling ges vanligen på intensivvårdsenheter, men kan förekomma på alla
typer av avdelningar och i hemmet.
Behandlingstiderna och frekvensen varierar mycket, beroende på orsaken till
behandlingen och hur väl patienten tolererar den.
CPAP-behandling ordineras av läkare och inleds vanligen av sjukgymnast eller
sjuksköterska.
För att optimera behandlingen bör optimal kroppsposition intas. Denna beror på
vilken problematik som ska behandlas.
Absoluta kontraindikationer
• Odränerad pneumothorax
• Subkutant emfysem
Relativa kontraindikationer
• Hjärtarytmier
• Hypotoni
• Hypovolemi
• Högt intrakraniellt tryck
• Kräkning
• Aspirationsrisk
• Sänkt medvetandegrad
Före och under behandlingen kontrolleras:
• puls
• blodtryck
• syremättnad
• andningsfrekvens
• eventuellt koldioxidnivåer (vid risk för CO2-retention)
CPAP-utrustning
Eftersom det finns olika fabrikat är det viktigt att informera sig om den CPAPutrustning som finns på den egna enheten.
Lokala
anvisningar
Rengör enligt leverantörens anvisningar eller lokala anvisningar.
Från Sjukvårdsrådgivningens Handbok för Hälso- och Sjukvård
www.sjukvardsradgivningen.se/handboken
5
Andningsvård
Andningsvård, inhalationsteknik och nebulisering samt
hjälpmedel/utrustning
Inhalationsbehandling
Inhalationsbehandling innebär att läkemedel distribueras med inandningsluften.
Läkemedlet verkar då lokalt i luftvägarna, vilket ger en snabb och bra effekt medan
det blir få eventuella biverkningar av medlet.
Läkaren ordinerar läkemedel och den dos som ska administreras. Sjuksköterskan
administrerar läkemedlet, medan sjukgymnasten kontrollerar inhalationsteknik och
resultat av behandlingen. Vissa sjukgymnaster kan ha erhållit tillstånd från
Socialstyrelsen att ge, handha och signera inhalationsläkemedel.
Det finns flera olika typer av utrustning för inhalation av läkemedel. Det finns olika
typer av pulverinhalatorer, inhalationsaerosoler och nebulisatorer. Det är viktigt att
den som ska använda utrustningen läser leverantörens anvisningar noggrant innan
behandlingen påbörjas.
Om patienten ska ha något inhalationshjälpmedel med sig hem eller till något annat
boende är det viktigt att kontrollera att patienten, närstående eller personal är insatta
i hur man använder och rengör hjälpmedlet.
Indikationer
Exempel på indikationer:
• Obstruktivitet
• Sekretproblem
• Infektion
• Dyspné
Läkemedel
De typer av läkemedel som ges är till exempel:
• Bronkdilaterande
• Mucolytica
• Inflammationshämmande
• Antibiotika
Läkemedlen kan vara i form av spray, pulver eller vätska. Vissa läkemedel får ej
blandas, eller har andra egenskaper av vikt. Läs om läkemedlen i FASS.
Nebulisering
Det finns ett stort antal olika fabrikat och typer av utrustning för nebulisering. De två
huvudsorterna av nebulisatorer är ultraljuds- respektive jetnebulisator.
I ultraljudsnebulistorn slås läkemedelspartiklarna sönder till lämplig storlek genom
ultraljud innan de administreras till luftvägarna.
Jetnebulisatorn är den vanligaste sorten. Där förs en luftström via en slang till
nebulisatorn. Luftströmmen slår sönder vätskan i behållaren till små partiklar. Luften
som krävs för att driva jetnebulisatorn kan komma från vägguttag, tryckflaska eller
kompressor. Det går att använda både luft och syrgas som drivgas. Drivtrycket spelar
stor roll för nebuliseringen och varje utrustning kräver individuellt drivtryck. Det är
Från Sjukvårdsrådgivningens Handbok för Hälso- och Sjukvård
www.sjukvardsradgivningen.se/handboken
6
Andningsvård
därför viktigt att följa leverantörens anvisningar. Kompressor som levererats med
nebulisatorn har ett förinställt tryck som är idealt för utrustningen.
Man kan inhalera med intermittent eller kontinuerlig nebulisering. Utrustningen måste
regelbundet kontrolleras med avseende på läckage. Kontrollen görs vanligen av
medicinsk teknik.
Rengör alltid läkemedelsbehållaren mellan varje inhalation.
Viktigt
Viktigt
Lokala
anvisningar
Viktigt
Informera dig om hur nebuliseringsutrustningen på den egna
enheten fungerar. Läs tillverkarens bruksanvisning om
användning, rengöring och skötsel. Använd alltid sterilt
vatten vid rengöring och sköljning av utrustningen, för att
undvika spridning av legionella i samband med
nebuliseringenA). DokumenteraB) i patientjournalen vilken typ
av utrustning som används.
Allmänventilationen i lokalen bör vara sådan att ett eventuellt
läckage inte medför någon hälsorisk för personalen.
Rengör enligt leverantörens anvisningar eller lokala anvisningar.
Om kemikalier används vid rengöring av utrustningen måste
de rengjorda delarna sköljas noggrant med sterilt vatten.
Inhalation med intermittent nebulisering
Handdesinfektion
Handskar
Vid administration av läkemedel som genom sina toxikologiska
egenskaper kan orsaka bestående skada ska förutom skyddsrock
och handskar även ögonskydd och eventuellt andningsskydd
användas.
Plastförkläde/
Skyddsrock
Viktigt
Administrering av läkemedel ska i första hand ske med hjälp
av utrustning som effektivt hindrar att den del av aerosolen
eller pulvret som patienten inte inhalerar kommer ut i luften.
Inhalation med intermittent nebulisering ges oftast via ett munstycke.
1. Kontrollera att utrustningen är väl rengjord och rätt ihopmonterad.
2. Hör efter om patienten har några frågor eller funderingar. informera om hur
behandlingen går till och hur läkemedlet verkar.
Från Sjukvårdsrådgivningens Handbok för Hälso- och Sjukvård
www.sjukvardsradgivningen.se/handboken
7
Andningsvård
3. Se till att patienten har en lämplig position, till exempel sitter bekvämt med
stöd för armbågarna för att kunna slappna av.
4. Fyll läkemedelsbehållaren med den ordinerade mängden läkemedel.
5. Vrid flödesmätaren till ordinerat flöde eller enligt tillverkarens anvisningar.
6. Be patienten att bita lätt om munstycket med tungan under det och sluta
läpparna runt munstycket.
7. Säg till patienten att andas in ett normalt andetag med munnen och att
samtidigt trycka på reglaget som frigör, nebuliserar, inhalationsvätskan. Om
patienten har rätt inhalationsteknik stiger inte någon "medicinrök" ur
inhalatorn.
8. När inandningen är avslutad ska reglaget släppas.
9. Detta upprepas till dess att läkemedelsbehållaren är tom eller i högst 30
minuter. Längre än så kan läkemedlets verkan inte garanteras.
10. Dokumentera den utförda behandlingen.
Inhalation med kontinuerlig nebulisering
Inhalation med kontinuerlig nebulisering ges på mask eller via ett munstycke.
1. Kontrollera att utrustningen är väl rengjord och rätt ihopmonterad.
2. Hör efter om patienten har några frågor eller funderingar. Informera om hur
behandlingen går till.
3. Se till att patienten har en lämplig position, till exempel sitter bekvämt med
stöd för armbågarna för att kunna slappna av.
4. Fyll läkemedelsbehållaren med den ordinerade mängden läkemedel.
5. Vrid flödesmätaren till ordinerat flöde eller enligt tillverkarens anvisningar.
6. Sätt masken så att den täcker näsa och mun, eller be patienten att bita lätt om
munstycket med tungan under och sluta läpparna kring munstycket.
7. Säg till patienten att andas in och ut med munnen, med samma djup och
frekvens som vanligt. Då och då under behandlingen kan patienten ta ett
djupare andetag. Uppmana patienten att fortsätta så tills medicinen tagit slut.
Vid behov kan man ta någon vilopaus under behandlingen. Pauser kan även
göras för eventuell huff eller hosta.
8. Dokumentera den utförda behandlingen.
Viktigt
Var observant om syrgas används eftersom vissa läkemedel
är oxidationskänsliga (till exempel acetylcystin).
Det syns om en oxidation uppstår genom att färgen på inhalationsvätskan ändras.
Detta har ingen klinisk betydelse vid korta inhalationer. Vid längre inhalationer
rekommenderas luft som drivgas.
Inhalation med pulverinhalator
Det finns många olika fabrikat och typer av pulverinhalatorer.
Från Sjukvårdsrådgivningens Handbok för Hälso- och Sjukvård
www.sjukvardsradgivningen.se/handboken
8
Andningsvård
Exempel på pulverinhalator
För samtliga pulverinhalatorer gäller följande:
1. Hör efter om patienten har några frågor eller funderingar. Informera om hur
behandlingen går till och hur läkemedlet verkar.
2. Se till att patienten sitter bekvämt.
3. Mata fram en dos läkemedel och be patienten andas ut lugnt bredvid
inhalatorn.
4. Be patienten att sätta tänderna på inhalatorns munstycke och sluta läpparna
tätt runt munstycket.
5. Säg till patienten att andas in djupt genom munnen. Läkemedelstillverkarna
skiljer sig åt i sina rekommendationer om huruvida patienten bör hålla andan
5-10 sekunder efter avslutad inandning eller inte.
Viktigt
Det är viktigt att patienten inte andas ut i inhalatorn. Fukten i
utandningsluften kan klumpa samman pulvret i vissa
pulverinhalatorer.
6. Dokumentera den utförda behandlingen.
Om läkaren ordinerat flera doser, upprepas proceduren i sin helhet.
Vid inhalation av kortisonpulver ska patienten efter avslutad behandling gurgla
munhåla och svalg med vatten, som sedan spottas ut. Detta görs för att förhindra att
en svampinfektion uppstår i munhålan.
Andningsvård, inhalationsteknik och nebulisering samt
hjälpmedel/utrustning
PEF-mätning
PEF - Peak Expiratory Flow
PEF kan mätas i många olika syften, vanligt förekommande är som utvärdering av
läkemedelsbehandling vid obstruktiv lungsjukdom. PEF är ett mått på det maximala
utandningsflödet och mäts i liter/minut.
Vid mätningen används en peak-flowmätare.
Från Sjukvårdsrådgivningens Handbok för Hälso- och Sjukvård
www.sjukvardsradgivningen.se/handboken
9
Andningsvård
Exempel på peak-flowmätare
Mätning av PEF
1. Se till att peak-flowmätaren är nollstäld.
2. Sätt på ett pappers- eller plastmunstycke.
3. Personen bör om möjligt sitta upp vid mätningen. Vid flera testomgångar är
det viktigt att samma kroppsposition intas varje gång.
4. Uppmana patienten att:
a. andas in maximalt
b. sätta in munstycket i munnen
c. sluta tätt med läpparna
d. blåsa ut så kraftigt och snabbt som möjligt genom munnen.
5. Avläs värdet på mätaren och nollställ den.
6. Upprepa detta ytterligare två gånger.
7. Dokumentera det högst uppnådda värdet.
Om patienten är ordinerad inhalation av beta-2-stimulerare eller annat
luftvägsvidgande läkemedel, mäts PEF-värdet före och vanligen 15 minuter efter
inhalationen. Därigenom kan man utvärdera läkemedlets effekt.
Referenser
1. Kok, H. och Nathell, L., Nebuliseringsbehandling - konsten att tillföra
läkemedel i dimform. Hjälpmedelsinstitutet. 2000
Från Sjukvårdsrådgivningens Handbok för Hälso- och Sjukvård
www.sjukvardsradgivningen.se/handboken
10
