TEKNISKT UNDERLAG DEL 1
LIDKÖPINGS KOMMUN OCH GÖTENE KOMMUN
BESKRIVNING AV KINNEVIKEN OCH DESS TILLRINNINGSOMRÅDE
UPPDRAGSNUMMER 1311805000
2016-09-12
repo001.docx 2012-03-2914
Sweco Environment AB
Vattenresurser, Göteborg
Sweco
FÖRORD
Föreliggande dokument utgör en del i det beslutsunderlag som tas fram inför
fastställande av Kinneviken vattenskyddsområde. Denna del utgör en beskrivning av
Kinneviken och dess tillrinningsområde. Beskrivningen omfattar bland annat en
beskrivning av markanvändning, hydrologiska förutsättningar samt vattenkvaliteten inom
området.
Uppdragsledare för uppdraget har varit Helen Eklund, medan Elodie Benac varit
handläggare. Nils Kellgren har varit expert och kvalitetsgranskning har Tove Karnstedt
svarat för.
Helen Eklund
repo001.docx 2012-03-2914
Uppdragsledare
Sweco
Gullbergs Strandgata 3
Box 2203
SE 403 14 Göteborg, Sverige
Telefon +46 (0)31 627500
Fax +46 (0)31 627722
www.sweco.se
Sweco Environment AB
Org.nr 556346-0327
Styrelsens säte: Stockholm
Innehållsförteckning
1
Inledning
2
2
Områdesbeskrivning
3
2.1
Tillrinningsområde
3
2.2
Markanvändning
4
3
Avrinningsförhållanden
6
3.1
Hydrologi
6
3.2
Geologi och avrinning
7
3.3
Vattenbalans
10
4
Naturliga barriärer och sårbarhetsbedömning
11
4.1
Sårbarhet
11
4.2
Naturliga barriärer
11
5
Vattenkvalitet
12
5.1
Kvalitetsparametrar
12
5.2
Vattenkvaliteten i Vänern
12
5.3
Vattenkvaliteten i Kinneviken
13
5.4
Miljökvalitetsnormer
14
6
Skyddade områden
16
repo001.docx 2012-03-2914
1 (16)
KINNEVIKEN VATTENSKYDDSOMRÅDE
TEKNISKT UNDERLAG DEL 1
2016-09-12
EH p:\1313\1311805_lidköping_vso\000\10 arbetsmtrl_dok\slutversion\slutversion sep 2016\10_tu del
1_beskrivning_kinneviken_160912.docx
1
Inledning
Lidköpings kommun och Götene kommun använder Kinneviken, en del av Vänern, som
vattentäkt för allmän dricksvattenförsörjning. Lidköpings kommun har två råvattenintag
vilka är belägna vid Blänkås och vid Läckö. Götene kommuns råvattenintag är beläget vid
Hällekis.
Kinneviken ligger i den sydöstra delen av Vänern och är belägen mellan Kinnekulle på
östra sidan och Kållands halvö och Kållandsö på västra sidan, se Figur 1. Kinneviken
ligger både i Lidköpings och i Götene kommuner. Lidköping är belägen vid Kinnevikens
södra strand medan Götene är belägen öster om Kinneviken.
VÄNERN
Kinneviken
Läckö
Hällekis
Blänkås
Figur 1. Översiktskarta över Vänern. Kinneviken är markerad med röd cirkel (©VISS).
2 (16)
KINNEVIKEN VATTENSKYDDSOMRÅDE
TEKNISKT UNDERLAG DEL 1
2016-09-12
EH p:\1313\1311805_lidköping_vso\000\10 arbetsmtrl_dok\slutversion\slutversion sep 2016\10_tu del
1_beskrivning_kinneviken_160912.docx
2
Områdesbeskrivning
2.1
Tillrinningsområde
Inledningsvis görs här en förklaring av begreppen avrinningsområde samt
tillrinningsområde vilka båda benämns i fortsatt text:
Faktaruta: Hydrologiska termer
Avrinningsområde är det område (mark och vatten) som avvattnas via samma ”utlopp”.
Området avgränsas av topografin som skapar vattendelare gentemot andra
avrinningsområden. All nederbörd som faller inom avrinningsområdet rinner ut via en
bestämd plats, t.ex. en flodmynning. Lidans avrinningsområde slutar vid utloppet i
Kinneviken och inkluderar själva Lidan samt all den mark och allt det vatten varifrån
nederbörden förr eller senare når Lidan.
Tillrinningsområde till en sjö eller ett vattendrag är enbart själva landområdet och inte
den specifika sjön eller vattendraget. All nederbörd som faller inom tillrinningsområdet når
det specifika vattendraget eller sjön. Till exempel innefattar Lidans tillrinningsområde inte
själva Lidan utan de övriga vattendrag, sjöar och landområden varifrån nederbörd förr
eller senare når Lidan.
I ett påhittat markområde som saknar vattendrag och där nederbörden rinner på marken
och samlas i en sjö kan man förklara dessa begrepp så här;
Marken = tillrinningsområde
Marken + Sjön = avrinningsområde
I verkligheten finns en mängd vattendrag som rinner till en sjö och som därför också utgör
delar av ett tillrinningsområde.
Kinnevikens tillrinningsområde består av 132 delavrinningsområden med en samlad yta
av ca 2 900 km2, se Figur 2.
repo001.docx 2012-03-2914
3 (16)
KINNEVIKEN VATTENSKYDDSOMRÅDE
TEKNISKT UNDERLAG DEL 1
2016-09-12
EH p:\1313\1311805_lidköping_vso\000\10 arbetsmtrl_dok\slutversion\slutversion sep 2016\10_tu del
1_beskrivning_kinneviken_160912.docx
Figur 2. Översiktskarta över delavrinningsområden i Kinnevikens tillrinningsområde (©
VISS, 2013).
2.2
Markanvändning
Markanvändningen i Kinnevikens tillrinningsområde utgörs till största delen av
jordbruksmark. I vissa delar är skogsmark mer vanligt förekommande. Landskapet inom
tillrinningsområdet är flackt eller svagt kuperat. Topografiskt domineras landskapsbilden
av Kinnekulle vars högsta punkt ligger ca 300 m meter över havet. De största bebyggda
områdena finns i tätorterna kring Lidköping, Götene, Vara och Falköping. Runt
Kinneviken finns ett flertal områden med huvudsakligen fritidsbebyggelse.
Ett antal större vägar passerar genom tillrinningsområdet däribland väg 44 som sträcker
sig mellan Grästorp och Götene via Lidköping samt väg E20 som går igenom Skara och
Götene. Väg 187 respektive väg 184 ansluter till Lidköping från Vara respektive Skara.
Därtill finns ett stort antal mindre vägar inom området.
Hur markanvändningen inom tillrinningsområdet fördelas framgår i Tabell 1 och Figur 3.
Tabell 1. Markförutsättningar i vattenskyddsområdet.
4 (16)
KINNEVIKEN VATTENSKYDDSOMRÅDE
TEKNISKT UNDERLAG DEL 1
2016-09-12
EH p:\1313\1311805_lidköping_vso\000\10 arbetsmtrl_dok\slutversion\slutversion sep 2016\10_tu del
1_beskrivning_kinneviken_160912.docx
Totalt
Area (km2)
Fördelning (%)
2897,8
100,0
Vattenyta
25,3
0,9
Skog
865,7
29,9
Öppenmark
300,4
10,4
Jordbruk
1513,2
52,2
Hygge
34,8
1,2
Sankmark
99,9
3,5
Tätort
58,4
2,0
Figur 3. Markanvändning i Kinnevikens tillrinningsområde.
repo001.docx 2012-03-2914
5 (16)
KINNEVIKEN VATTENSKYDDSOMRÅDE
TEKNISKT UNDERLAG DEL 1
2016-09-12
EH p:\1313\1311805_lidköping_vso\000\10 arbetsmtrl_dok\slutversion\slutversion sep 2016\10_tu del
1_beskrivning_kinneviken_160912.docx
3
Avrinningsförhållanden
3.1
Hydrologi
Kinneviken är en vik belägen i södra delen av Värmlandssjön och är en del av Vänern.
Kinneviken bedöms ha en volym av cirka 2 km3. Omsättningstiden beräknas vara cirka 3
år. Lidan är det största tillflödet till Kinneviken och rinner ut i centrala Lidköping, i södra
delen av Kinneviken. De andra huvudsakliga tillflödena är Sjöråsån, vid Hällekis,
Råmmån, vid Källby och Öredalsån vid Svanvik, se Figur 4. I området finns en del
sankmark och även ett antal tjärnar. Jordbruksmarker är vanligt förekommande i området
och dessa är ofta dikade eller dränerade.
Figur 4. Hydrologin (ytvattendrag respektive sankmarker) kring Kinneviken.
©Lantmäteriet. Ärende nr MS2011/02599.
6 (16)
KINNEVIKEN VATTENSKYDDSOMRÅDE
TEKNISKT UNDERLAG DEL 1
2016-09-12
EH p:\1313\1311805_lidköping_vso\000\10 arbetsmtrl_dok\slutversion\slutversion sep 2016\10_tu del
1_beskrivning_kinneviken_160912.docx
3.2
Geologi och avrinning
De geologiska förutsättningarna inom den del av Kinnevikens tillrinningsområde som är
belägen närmast Kinneviken, redovisas i Figur 5. För förklaring av geologiska begrepp
hänvisas till faktarutan på sidan 8.
Inom Kinnevikens tillrinningsområde förekommer stora flacka områden med finkorniga
jordarter såsom lera och silt. Denna mark är vanligen dränerad då den används som
jordbruksmark vilket medför snabb transport av nederbörd från odlingsmarken till
närliggande vattendrag. Flacka områden med finkorniga jordarter som inte är dränerade
innebär en mycket långsam infiltration och nästintill obefintlig transport av nederbörden till
närbelägna vattendrag. Vid lite brantare partier sker en naturlig snabb ytvavrinning från
de relativt täta jordlagren, även där med en snabb transport till närbelägna vattendrag.
Vid Lidköping och i ett brett fält mot sydost finns områden med grövre jordarter såsom
sand, grus och isälvsmaterial. I dessa jordarter sker en effektiv infiltration av nederbörd
med snabb transport genom mark till närbelägna dräneringar, diken och vattendrag.
På båda sidor av Kinneviken utgörs de geologiska förutsättningarna till stor del av berg
som går i dagen eller överlagras av någon jordart såsom lera, silt, morän eller sand.
Väster om Kinneviken återfinns huvudsakligen kristallina bergarter medan Kinnekulle,
öster om Kinneviken till stor del utgörs av sedimentära bergarter. Sprickor i berggrunden
är vanligare förekommande i kristallint berg medan möjligheten för nederbörd att infiltrera
i ”opåverkad” berggrund är betydligt större i sedimentära bergarter.
Områden som domineras av berg i dagen eller tunt jordlager ovan berg medför en lägre
genomsläpplighet av vatten varvid nederbörd sannolikt avrinner som ytavrinning.
Ytavrinngen sker antingen till närmaste område med grövre jordarter där vattnet kan
infiltrera, t.ex. sand eller grus eller till ett vattendrag. Ytvavrinning medför vanligtvis
kortare flödestider jämfört med vid genomsläppliga jordlager, särskilt under perioder med
långvarig och intensiv nederbörd. I områden med morän varierar möjligheten för
nederbörden att infiltrera i marken beroende på hur materialsammansättningen i
moränen. Ju mer finkorniga partiklar det finns desto långsammare sker infiltrationen i
marken med ökad andel ytavrinnande nederbörd mot närmsta vattendrag eller
infiltrationszon.
Sammantaget kan sägas att tillrinning till Kinneviken främst sker via ytvattenflöden från
vattendrag och våtmarker i området öster och väster samt som grundvattenflöden från
områden med morän och isälvsmaterial i söder. I områden söder om Kinneviken som
domineras av finkorniga jordarter sker tillrinningen till stor del som ytvavrinning eller via
dränering till ytvattenflöden.
repo001.docx 2012-03-2914
7 (16)
KINNEVIKEN VATTENSKYDDSOMRÅDE
TEKNISKT UNDERLAG DEL 1
2016-09-12
EH p:\1313\1311805_lidköping_vso\000\10 arbetsmtrl_dok\slutversion\slutversion sep 2016\10_tu del
1_beskrivning_kinneviken_160912.docx
±
Figur 5. Detaljerad jordartskarta över Kinneviken. © SGU. Observera att den detaljerade
jordartskartan för Götene kommun slutar i nivån med norra delen av Kinnekulle och att
det därmed inte finns någon detaljerad redovisning av jordarter för området kring Hällekis.
En översiktlig jordartskarta över hela området finns tillgänglig hos SGU och beskrivs i text
under rubriken 3.2.
8 (16)
KINNEVIKEN VATTENSKYDDSOMRÅDE
TEKNISKT UNDERLAG DEL 1
2016-09-12
EH p:\1313\1311805_lidköping_vso\000\10 arbetsmtrl_dok\slutversion\slutversion sep 2016\10_tu del
1_beskrivning_kinneviken_160912.docx
Faktaruta: Geologiska termer
Kristallina bergarter omfattar magmatiska och metamorfa bergarter och är
motsatsen till sedimentära bergarter. Magmatiska bergarter har bildats genom att
magma har stelnat i eller ovanför jordskorpan. Magmatiska bergarter består av
kristallina mineral eller glas. Metamorfa bergarter har bildats när tidigare bergarter
genomgår en viss typ av omvandling kallad metamorfos, där bergarter utsätts för
högt tryck, höga temperaturer eller en kombination av dessa. Vanliga sedimentära
bergarter är granit, gnejs och diabas.
Sedimentära bergarter har bildats genom tryck som uppstår då sedimentära
partiklar avlagras lagervis ur något medium som luft, is eller vatten. Sedimentära
bergarter får olika sammansättning och struktur beroende på ursprungligt
material, den miljö där processen ägt rum samt hur stort tryck och temperatur som
bergarten utsätts för. Materialet i sedimenten utgörs av mineralkorn och fragment
från äldre bergarter som vittrat och eroderats. Vanliga sedimentära bergarter är
kalksten, gråvacka, sandsten och skiffer.
Morän är en osorterad jordart som har avsatts av inlandsisen. Den består av en
blandning av block, sten, grus, sand, silt och lera. Genomsläppligheten av vatten
varierar beroende på moränens materialsammansättning.
Lera är en finkornig jordart som utgörs av partiklar som har huvudsakligen en
diameter på mindre än 0,002 mm. Lera släpper dåligt igenom vatten.
Silt är en finkornig jordart som utgörs av partiklar som har huvudsakligen en
diameter mellan 0,002 och 0,06 mm. Silt släpper måttligt igenom vatten.
Sand är en jordart som utgörs av partiklar som har huvudsakligen en diameter
mellan 0,06 och 2 mm. Man kan både känna och se de enskilda kornen. Sand
släpper lätt igenom vatten.
Grus är en jordart som utgörs av partiklar som har huvudsakligen en diameter
mellan 2 och 60 mm. Det går lätt att greppa de enskilda kornen med fingrarna.
Grus släpper mycket lätt igenom vatten.
Isälvssediment har transporterats, sorterats och avsatts av smältvatten från
inlandsisen. Isälvssediment utgörs av grovt material och släpper lätt igenom
vatten. Blandningen av olika kornstorlekar kan variera.
repo001.docx 2012-03-2914
9 (16)
KINNEVIKEN VATTENSKYDDSOMRÅDE
TEKNISKT UNDERLAG DEL 1
2016-09-12
EH p:\1313\1311805_lidköping_vso\000\10 arbetsmtrl_dok\slutversion\slutversion sep 2016\10_tu del
1_beskrivning_kinneviken_160912.docx
3.3
Vattenbalans
Nederbörd som faller inom ett område kan tillfälligt lagras, avdunsta eller avrinna. Detta
kan uttryckas med vattenbalansekvationen, vilken redovisas nedan:
P = E + R + ΔS
P = nederbörden
E = avdunstningen
R = avrinningen
ΔS = förändringen av lagringen
Enligt SMHI är årsmedelvärdet för nederbörd i Skara (station 8327) respektive Såtenäs
(station 8226) cirka 620 mm för perioden 1973-2011 respektive 600 mm för perioden
1961-2002. Normalvärden för Lidköping (station 8332) är cirka 600 mm/år för perioden
1961-1990. Klimatförändringar kan orsaka extrema väderhändelser och frekvensen av
sådana förväntas bli högre i framtiden. Även nederbördsmängderna förväntas öka.
Enligt beskrivningen till kartan över grundvattnet i Västra Götalands län, mellersta delen,
är avrinningen kring Lidköping ca 250 mm/år1. I grovkorniga jordarter och i morän sker
sannolikt en stor del av avrinningen genom infiltration i marken och grundvattnet. Den
effektiva nederbörden bedöms dock till stor del bilda ytavrinning i områden där tätare
jordarter såsom silt och lera samt berg i dagen förekommer.
Enligt Vägverket (VVMB 310, publikation 2008:61) ligger den beräknade specifika
medelavrinningen kring Vänern för perioden 1961-2004 mellan 8 och 10 l/s·km2, d.v.s.
mellan 250 och 320 mm/år, vilket ligger i samma storleksordning som uppskattats av
SGU.
Ovanstående värden ger följande vattenbalansberäkning för Kinneviken:
P = E + R + ΔS
P = 600 mm/år
E + ΔS = 350 mm/år
R = 250 mm/år
En avrinning på 250 mm/år motsvarar på årsbasis ca 8 l/s km2. Den totala avrinningen
från Kinneviken samt dess tillrinningsområde blir därmed drygt 20 000l/s under ett år,
vilket motsvarar 650 Mm3/år. Uttagsmängden från Kinneviken är cirka 4 Mm3/år. Uttaget
utgör såldes mindre än 1 % av den totala avrinningen.
.
1
SGU, Ah 13, Hydrogeologiska översiktskartor i skala 1:250 000, ISSN 0280-0527
10 (16)
KINNEVIKEN VATTENSKYDDSOMRÅDE
TEKNISKT UNDERLAG DEL 1
2016-09-12
EH p:\1313\1311805_lidköping_vso\000\10 arbetsmtrl_dok\slutversion\slutversion sep 2016\10_tu del
1_beskrivning_kinneviken_160912.docx
4
Naturliga barriärer och sårbarhetsbedömning
4.1
Sårbarhet
Sårbarheten betecknar markens och vattnets känslighet för att påverkas av föroreningar,
eller brist på förmåga att reducera en förorenings farlighet under avrinningen i mark och
vatten. Vid klassningen av sårbarheten för ett ytvatten finns två föroreningsscenarier,
antingen att föroreningen kommer ut direkt på vattenytan eller att föroreningen kommer ut
i omgivande mark och transporteras en stäcka i mark eller grundvatten innan den når
vattendraget.
Ett utsläpp direkt i en sjö medför att sårbarheten är extremt stor och blir allt högre ju
närmare intagspunkten för dricksvattenuttag som föroreningen sker eftersom
koncentrationen då blir högre. Emellertid medför inte akut förorening nödvändigtvis att
denna tar sig ner till intagsledningen.
I samband med utsläpp på markytan är sårbarheten beroende av markförhållandena.
Mark som utgörs av infiltrationsjordar så som morän, sand och grus (isälvsmaterial)
innehar en högre skyddskapacitet för närliggande vattendrag. Eftersom graden av
infiltration i marken är hög kan även eventuella föroreningar infiltrera marken och dels
fördröjas, dels fastläggas och brytas ned på ett naturligt sätt. Därav minskar sårbarheten i
dessa områden. I områdena med berg i dagen eller finkoringa jordarter är sårbarheten
stor då föroreningar via ytavrinning kan transporteras snabbt till närliggande vattendrag.
Sårbarheten är aningen mindre i områden där berget har ett överliggande jordlager.
Ytavrinningen sker här långsammare eftersom strömningsförloppet oftast saktas ned av
jordtäcket.
Inom Kinnevikens tillrinningsområde förekommer områden med varierande sårbarhet.
Sårbarheten, uttryckt som ytvattnets känslighet för påverkan är störst i områden väster
och öster om Kinneviken där berget går i dagen och snabb ytvavrinning sker. Detsamma
gäller i områden söder om Kinneviken med finkorniga jordarter där dräneringar eller
lutande markytor bidrar till snabb avrinning. Där morän eller grovkorniga jordarter såsom
grus och sand finns är sårbarheten för ytvattnet mindre då avrinningen i huvudsak sker
genom mark.
4.2
Naturliga barriärer
I större sjöar finns ofta temperatursprångskikt som försvårar vattenutbyte mellan det ytliga
skiktet och resten av vattenmassan. Under höst och vår sker under ett par veckor en
omblandning av vattenmassan varvid språngskiktet tillfälligt försvinner. Ett råvattenintag
som ligger under ett sådant språngskikt är därmed relativt väl skyddat under stora delar
av året. Under vintern då sjöar helt eller delvis är islagda driver inte vinden någon
cirkulation i sjöarna vilket medför lägre transporthastigheter än då sjöytan är öppen.
Vid såväl Lidköpings som Götenes råvattenintag är påverkan från Lidan tydlig, dock vid
olika tillfällen. Vid tidpunkter då Lidans vatten transporteras som ett ”stråk” förbi
Lidköpings råvattenintag märks ingen påverkan på Götenes råvattnintag och tvärtom.
repo001.docx 2012-03-2914
11 (16)
KINNEVIKEN VATTENSKYDDSOMRÅDE
TEKNISKT UNDERLAG DEL 1
2016-09-12
EH p:\1313\1311805_lidköping_vso\000\10 arbetsmtrl_dok\slutversion\slutversion sep 2016\10_tu del
1_beskrivning_kinneviken_160912.docx
5
Vattenkvalitet
5.1
Kvalitetsparametrar
Vid bedömningen av den allmänna statusen för en vattenförekomst finns ett stort antal
parametrar att beakta, däribland en bedömning av vattnets lämplighet som råvatten för
dricksvattenförsörjning. Nedan redovisas ett antal parametrar samt grupper av
parametrar som anses ha stor betydelse för vattenkvaliteten och möjligheterna att
använda råvattnet för att bereda dricksvattenkvalitet som uppfyller gällande kvalitetskrav.
Naturvårdsverket har tagit fram bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag där två
aspekter ingår, dels en bedömning av tillståndet i sjön och dels en bedömning av hur
mycket tillståndet avviker från ett naturligt bestånd2. Värdet av dessa kvalitetsparametrar
är intressanta för att bedöma lämpligheten att använda en vattenförekomst som
dricksvattentäkt.
Vattenförekomstens status bedöms utifrån kemisk-fysikaliska faktorer såsom:
Temperatur
Näringsämnen/eutrofiering3 – Kväve och fosfor
Syretillstånd, syreförhållanden – TOC och COD
Ljusförhållanden – Färgtal och turbiditet
Surhet/försurning – pH och alkalinitet
Metaller i vatten, mossa och fisk
Andra viktiga parametrar att analysera i råvattnet och som påverkar reningsprocessen i
vattenverket är bakterier, parasiter och virus, se faktaruta på sidan 16.
5.2
Vattenkvaliteten i Vänern
Vänerns vattenvårdsförbund utför kontinuerlig miljöövervakning av Vänern med
provtagning 5 gånger/år i april, maj, juni, augusti och oktober. En av dessa
provtagningspunkter är Dagkärsgrund N, belägen strax norr om Kinneviken. Vattenrådet
Vänerns sydöstra tillflöden utför miljöövervakning av Lidan, nära utloppet till Kinneviken.
Prover tas i mitten av varje månad ca 0,5 meter djup.
Baserat på undersökningarna som Vänerns vattenvårdsförbund har genomfört visar
statistik att Vänerns tillstånd har förbättrats sedan 1970. Industrialiseringen bidrog till
ökad belastning på miljön med utsläpp från tätorter och industri. När det var som värst på
1960- och 1970-talen betraktades Vänern som en av världens mest kvicksilverförorenade
sjöar. År 1969 infördes dock en miljöskyddslag som kom att ha stor betydelse för Vänern
2
3
Naturvårdsverket, rapport 4913, 2000.
Utveckling mot mer näringsrika förhållanden, övergödning.
12 (16)
KINNEVIKEN VATTENSKYDDSOMRÅDE
TEKNISKT UNDERLAG DEL 1
2016-09-12
EH p:\1313\1311805_lidköping_vso\000\10 arbetsmtrl_dok\slutversion\slutversion sep 2016\10_tu del
1_beskrivning_kinneviken_160912.docx
återhämtning. Under 1970-talet förbättrades städernas avloppshantering. Vänerns
tillstånd blev så småningom bättre.
Trots att halterna av miljögifter i fisk har minskat, som kvicksilver, DDT och PCB, är
halterna fortfarande förhöjda i Vänern. Vänern är i dag näringsfattig och är därför mer
känslig för miljögifter än de mer näringsrika sjöarna. De höga kvävehalterna påverkar
Vänern men de ger i regel inga akuta problem i sjön. Undantag är några instängda vikar
där både höga kväve- och fosforhalter ger övergödning.
5.3
Vattenkvaliteten i Kinneviken
Provtagning av vatten i Kinneviken genomförs av Lidköpings kommun och Götene
kommun, se tekniskt underlag del 2 och del 3.
Kinneviken uppvisar generellt god kvalitet med låga halter mikroorganismer. Resultat från
kommunernas provtagning visar dock att turbiditet har ökat ständigt sedan 1996. Varje år
når turbiditeten sitt maximala värde mellan september och april, oftast vid årsskiftet.
På vintern är vindarna kraftigare och kommer oftast från sydväst, vilket antyder att den
ökade turbiditetet har sitt ursprung söder om Kinneviken. Där finns ett flertal källor, bland
annat dagvatten från Lidköping samt påverkan från Lidan.
År 2008 utförde DHI en utredning av vattenströmmar i Kinneviken och tog fram bland
annat en modell över hur Lidan påverkan vattenkvalitet i Kinneviken, se Figur 6. Enligt
DHI har Lidan en tydlig påverkan på Kinneviken även om själva påverkan inte har
kvantifierats på grund av bristen på tillräckligt bra indata från Lidan vad gäller flöde,
suspenderat material och turbiditet. Under höst/vinter år 2006 (grund för DHIs utredning)
bestod vattnet vid råvattenintaget i Blänkås av ca 30 % Lidanvatten och som medelvärde
av ca 7 % Lidanvatten.
Med tanke på att råvattenintagen ligger grunt och kustnära kan stormar lokalt riva upp
sediment och öka grumligheten. Det är också möjligt att det sker en transport av
sediment in till Kinneviken från övriga delar av Vänern. DHI:s modell visar dock att om ett
råvattenintag är placerat grunt är det i medelfallet i högre grad påverkat av Lidanvatten
än om det skulle ligga djupare och mer mot mitten av Kinneviken.
repo001.docx 2012-03-2914
13 (16)
KINNEVIKEN VATTENSKYDDSOMRÅDE
TEKNISKT UNDERLAG DEL 1
2016-09-12
EH p:\1313\1311805_lidköping_vso\000\10 arbetsmtrl_dok\slutversion\slutversion sep 2016\10_tu del
1_beskrivning_kinneviken_160912.docx
Figur 6. Andel Kinnevikens vatten som utgörs av vatten från Lidan (i procent) under
perioden 2006-10-08 till 2006-11-30 vid maximal förekomst (vänster) och medelförekomst
(höger) i ytlagret vilket i princip är densamma som för 6 m djup där Blänkås råvattenintag
är beläget (DHI, 2008).
5.4
Miljökvalitetsnormer
Inom ramen för vattenförvaltningens arbete inom Västerhavets vattendistrikt har en
statusklassning utförts av definierade vattenförekomster i Kinnevikens tillrinningsområde.
Huvuddelen av bedömningarna visar på såväl god kemisk som god ekologisk status.
Vänern har god ekologisk och god kemisk (exkl. kvicksilver) status. Vänern-Ullesund, en
vik som mynnar i Kinneviken söder om Läckö, har dock en måttlig ekologisk status och
miljöproblem när det gäller övergödning.
Tillflöden till Kinneviken har alla god kemisk status (exkl. kvicksilver). Den ekologiska
statusen i Lidan och dess tillflöden varierar från otillfredsställande i vissa delar till god i
andra delar av Lidan. Även här finns problematik kopplad till övergödning och miljögifter.
Inom ramen för vattenförvaltningens åtgärdsprogram pågår åtgärder för att minska
försurning, fosforpåverkan och övergödning inom Kinnevikens tillrinningsområde.
14 (16)
KINNEVIKEN VATTENSKYDDSOMRÅDE
TEKNISKT UNDERLAG DEL 1
2016-09-12
EH p:\1313\1311805_lidköping_vso\000\10 arbetsmtrl_dok\slutversion\slutversion sep 2016\10_tu del
1_beskrivning_kinneviken_160912.docx
Faktaruta: Vattenkvalitetsparametrar
Färgtal är ett mått på vattnets färg. Ett färgat vatten orsakas vanligen av
järnföreningar eller multnande växtdelar. Färgtalet bestäms genom jämförelse med
kalibrerad lösning av platinaklorid och uttrycks som mg Pt/l.
Turbiditet mäter vattnets suspension av partiklar.
CODMn är ett mått på vattnets halt av organiska ämnen, vilket oftast består av
multnande växtdelar. Dessa ämnen kan ge färg, lukt och smak. Hög halt gynnar
bakterietillväxt. COD mäter den mängd syre som förbrukas vid fullständig kemisk
nedbrytning, totaloxidation. Vid analysen tillsätts oxidationsmedlet
kaliumpermanganat.
TOC är ett mått på det totala organiska kolinnehållet i vattnet.
pH visar balansen mellan vattnets sura och basiska beståndsdelar. pH-värdet bör
varken vara för lågt eller för högt. Ett för lågt pH-värde ökar risken för utlösning av
metaller ur ledningssystemet. Vid ett för högt pH-värde finns risk för skador på ögon
och slemhinnor.
Ett lågt pH-värde kan orsakas av surt nedfall i form av regn eller snö. Den svårvittrade
och kalkfattiga berggrunden inom kommunen i kombination med tunna jordlager gör
att motståndskraften mot surt nedfall är dålig.
E-coli bakterier finns normalt i tarmkanalen hos människor och varmblodiga djur.
Förekomst av denna bakterie tyder på påverkan från avlopp, gödsel eller liknande.
Koliforma bakterier förekommer naturligt i jord och vatten men också i tarmkanalen
hos djur och människor.
Järn kan ge upphov till utfällningar, missfärgningar och smak. Förekomst av järn
medför normalt ingen hälsorisk, men risk finns för missfärgning av tvätt och
sanitetsporslin samt slambildning och igensättning av ledningar.
Mangan ger i huvudsak samma problem som järn.
Virus kan infektera levande organismer och orsaka sjukdomar. Virus sprids genom
kroppsvätskor t.ex. avföring och kan spridas med avloppsvatten.
Parasiter t.ex. cryptosporium parvum kan överleva länge i vatten och orsaka
magsjuka. Parasiten förekommer i tarmen hos många djur och kan spridas till ytvatten
t.ex. genom strandbete.
repo001.docx 2012-03-2914
15 (16)
KINNEVIKEN VATTENSKYDDSOMRÅDE
TEKNISKT UNDERLAG DEL 1
2016-09-12
EH p:\1313\1311805_lidköping_vso\000\10 arbetsmtrl_dok\slutversion\slutversion sep 2016\10_tu del
1_beskrivning_kinneviken_160912.docx
6
Skyddade områden
Inom Kinnevikens tillrinningsområde finns ett stort antal skyddade områden såsom
riksintressen, Natura2000-områden och Naturreservat. Ett framtida vattenskyddsområde
för Kinneviken bedöms inte påverka dessa områden negativt. Syftet med de olika typerna
av områdesskydd ser inte lika ut, dock bidrar de huvudsakligen till ett ökat skydd av
vatten och miljö i området.
Läckö och Kinnekulle är av riksintresse för friluftsliv. Hela Vänern och en del av
närliggande markområden, inkluderande Lidköping, Kinnekulle, Läckö och Kållandsö är
av riksintresse för rörligt friluftsliv. Ett framtida vattenskyddsområde för Kinneviken bör
anpassas efter de förutsättningar som följer av detta riksintresse, liksom att friluftslivet bör
ske med hänsyn till aktsamhet om vattentäkten.
16 (16)
KINNEVIKEN VATTENSKYDDSOMRÅDE
TEKNISKT UNDERLAG DEL 1
2016-09-12
EH p:\1313\1311805_lidköping_vso\000\10 arbetsmtrl_dok\slutversion\slutversion sep 2016\10_tu del
1_beskrivning_kinneviken_160912.docx
