695
7.1.2002
PLENUM den 7 januari 2002 kl. 13.00.
TALMANNEN:
Plenum börjar. Upprop.
Samtliga ledamöter närvarande.
Föredras för tredje behandling ärende nr 1:
Lagutskottets betänkande nr 1/2001-2002 angående ändringar av överenskommelsen med Sverige
om automatspel på passagerarfartyg i trafik mellan Finland och Sverige. (RP nr 1/2001-2002).
Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till den i
presidentens framställning ingående förordningen eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen
diskussion.
Förordningens föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till
förordningens ikraftträdande i landskapet Åland.
Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling
godkänt motiveringen.
Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 2:
Näringsutskottets betänkande nr 7/2001-2002 angående upphandling av ekologiska produkter
till landskapets bespisningar. (HM nr 16/2000-2001).
Ärendet bordlades den 10 och 17 december 2001. Diskussionen fortsätter.
Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:
Fru talman!
Jag har tidigare varit uppe i samband med diskussionen om denna motion och också sagt att
intentionerna i motionen varit goda. Jag vill återigen säga att jag är beredd att arbeta för att
landskapsstyrelsen också ger den typ av rekommendation eller liknande där man just framhåller,
med hänsyn till bl.a. mina erfarenheter också från Mariehamns stad, det som står i näringsutskottets
betänkande, nämligen användningen av ekologiskt odlade råvaror är i de flesta fall av godo både för
vår hälsa och för den åländska miljön. Man bör därför eftersträva att öka användningen av
ekologiskt odlade produkter, särskilt vid bespisningarna inom landskapets förvaltning.
Ltl Wiklöf, replik:
Fru talman!
Jag skulle vilja ha ett förtydligande av näringsministern. I vilka fall är ekologiskt odlade produkter
icke av godo?
Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:
Fru talman!
Det är mycket möjligt att det finns någon typ av produkter, det kan jag inte säga här, och
utformningen av en rekommendation får ske efter närmare överväganden. Det är precis som det står
i näringsutskottets betänkande att de flesta fall är av godo. Vi har en utmärkt livsmedelsproduktion
696
7.1.2002
här på Åland. Vi har i regel rena och mycket bra produkter och det är också utifrån det en sådan typ
av rekommendation måste skrivas, också med hänsyn till de regelsystem som finns inom EU.
Ltl Wiklöf:
Fru talman!
Det är uppenbart att näringsministern vill men synbarligen av någon orsak inte kan. Jag tror att jag
förstår sammanhanget. En rekommendation är en rekommendation. Vill vi arbeta för en utveckling
på det ekologiska området tycker jag att det är i denna instans som vi bör ange färdriktningen. I
Mariehamns stad har vi utomordentligt goda exempel på vad som hände när vi började till
skolbespisningarna köpa ekologiska produkter. Det har inte varit något problem att tala om och inte
blir det några problem i det här avseendet heller blott vi har så mycket kurage att vi någon gång
kunde sätta kraft bakom de löftesrika ord vi år efter år efter år strör omkring oss i det här ärendet.
Det är nog dags nu!
Fortfarande har jag inte fått svar på när ekologiskt odlade produkter inte skulle vara ”av godo”. Jag
tror inte att man kan uppbringa sådana exempel, åtminstone kan de inte anses mindre hälsosamma
än dem som gödslas med konstgödning och besprutas med gifter.
Därför, fru talman, föreslår jag följande hemställningskläm: ”att lagtinget hos landskapsstyrelsen
hemställer om att alla möjliga råvaruinköp till bespisning inom hela landskapets förvaltning
upphandlas av i första hand åländska producenter som använder ekologiska produktionsmetoder
och i andra hand av åländska producenter som odlar konventionellt.”
Det är liktydigt med det förslag som en gång har lämnats ut och jag kommer dessutom – här skall
redovisningen fram – att föreslå öppen omröstning.
Ltl Lindeman:
Fru talman!
Det har förts mycket och långa diskussioner om detta ärende i flera omgångar och jag tycker att vi
har diskuterat oss samman ganska långt. Om jag minns diskussionerna före jul rätt var vi i stort sett
överens i salen, men det var tolkningen av vad motionären hade menat med sin motion som på
något sätt hade gjort att det blev som det blev i näringsutskottet. Utgående från det tycker jag att vi
kunde vara överens om klämmen, men för övrigt vill jag stöda klämförslaget som har lagts av ltl
Lasse Wiklöf.
Ltl Sundback: Avstår.
Ltl Pehrsson:
Fru talman!
Jag tycker att det är trevligt att ltl Wiklöf vill sträcka sig till att sätta åländskt närproducerat i andra
prioritet efter åländskt ekologiskt odlade produkter. Det visar att han har förstått hur viktigt det är
att våra åländska producenter, även de som odlar konventionellt, är i behov av att få sälja sina
grönsaker och rotfrukter. Men som framgår av näringsutskottets betänkande är det inte det enda
motivet vi har för att föreslå förkastande av motionen. I de diskussioner som vi förde i utskottet
kom vi också fram till att tillgången på ekologiskt odlade produkter inte räcker till om alla
landskapets institutioner skulle få order om att köpa i första hand ekologiskt odlade produkter till
sina bespisningar. T.ex. Ålands centralsjukhus köper in stora mängder råvaror och efter vad vi
erfarit är det viktigt att man får stora partier från samma leverantör, partifirma eller direkt av odlare
som man har avtalat med och deras behov kan man inte tillgodose, åtminstone blir det väldigt
problematiskt att ta från olika håll, från småproducenter här och där. Jag tror att vi alla vill att det
skall finnas ekologiskt odlade produkter till salu även i matvaruaffärerna för den intresserade
köparens behov. Jag håller med om att efterfrågan är bra för att stimulera tillgången, men det också
697
7.1.2002
finnas en rimlig förutsättning för att kunna tillfredsställa det verkliga behovet. Jag tror också att
medvetenheten när det gäller goda råvaror är hög hos uppköparna, alltså de som sköter kosthållen
vid landskapets förvaltning. De har nog ansvar för att den mat de framställer är av god kvalité och
därför anser jag att det inte behövs direkt utan jag är säker på att ansvariga helt på frivillig väg
införskaffar de nödvändiga råvarorna där man vet att man får en bra produkt, oberoende på vilket
sätt den är odlad och att man i första hand gärna tar närproducerat, alltså bör vi överlåta åt de
ansvariga själva att bestämma varifrån de gör sina inköp.
Däremot tycker jag att det var bra att näringsministern gick upp och stödde det vi har skrivit i
betänkandet, att visst kan man rekommendera och det är väl ett önskemål. När det däremot gäller
klämmen som ltl Lasse Wiklöf har lagt är det fråga om, om det inte strider mot EU-rätten (Från
salen, ltl Wiklöf: nej, det gör det inte) när det gäller konkurrensreglerna, eftersom man begränsar
detta till ett litet område. Det kanske återstår att diskutera, men frågan är om det inte gör det i alla
fall.
Ltl Wiklöf, replik:
Fru talman!
Det är underbara distinktioner som utskottsordföranden Pehrsson gör. Hon drar sig inte för att ta till
nästan vad som helst för att desavouera möjligheterna att få igång den ekologiska produktionen. on
är på god väg att kväsa samtliga liberala intentioner som har funnits på det här området – de är i
mina ögon fullständigt massakrerade, det finns inte ett frö kvar av det! Om man säger att det är
förbjudet enligt EU-rätten att upphandla dessa åländska produkter, då ställer jag som första fråga:
Vilka entreprenörer inom t.ex. byggindustrin måste vi i fortsättningen exkludera ur
upphandlingsrutinerna om vi inte skall få upphandla t.o.m. bara på Åland? Det finns också
kvantifierade volymer penningmässigt när man diskuterar sådana här saker. Någon måtta på
anfallsfilosofin måste det väl ändå börja finnas.
Det är uppenbart att man från centerhåll med händer och tänder gör precis allt vad man bara förmår
för att ta livet av de här förutsättningarna. Deras ekologiska skrivningar i valmanifest efter
valmanifest är rena pallerallan. Men det värsta är att dem som vi har trott på och kunnat få support
från i den här viktiga frågan – liberalerna – de är inte heller långt efter.
Ltl Pehrsson, replik:
Fru talman!
Med sedvanlig patos försöker ltl Lasse Wiklöf gå ner på centern när det gäller den ekologiska
miljöpolitiken. Men jag undrar om han inte har läst vårt betänkande från näringsutskottet eller om
han inte förstår vad som står i betänkande. Näringsministern var just uppe och citerade. Vi har inte
på någon punkt motarbetat, varken center eller liberaler, ekologisk odling. Enda skillnaden är att vi
tror på landskapsstyrelsen, som vanligt, att här finns det möjligheter att jobba åt rätt håll s.a.s., om
man tycker att den ekologisk odling som nu bedrivs är det rätta. Däremot vill man förstås från
oppositionens sida förstås få motionen godkänd. Vi har hört näringsministern intyga här att det är
landskapsstyrelsens intentioner att man skall jobba på detta och det tror vi på och därför tycker vi
att man inte behöver dela ut direktiv, så länge inte tillgången är tillräcklig för att man skall
genomföra detta.
Ltl Wiklöf, replik:
Fru talman! Jag konstaterar: dubbla budskapens supermästare!
Ltl Sundback:
Fru talman!
Jag måste säga att jag är full av beundran för ltl Pehrsson. Att hon så mästerligt lyckas tysta ner hela
det liberala partiet i denna fråga är faktiskt en stor politisk framgång för henne! Jag för min del
698
7.1.2002
tycker nog att liberalerna inte mera skall försöka framställa sig som något parti som kämpar för
ekologisk odling. Efter att ha hört näringsministerns citat ur ltl Pehrssons utskottsbetänkande förstår
man att nu viner partipiskan från centern rakt in i de liberala leden! Hur kan det vara så att man får
till stånd en ändring genom att inte göra någonting! Det är det som ltl Pehrsson säger, att vi är alla
för och vi vill alla att det skall utvecklas, men vi skall absolut inte göra någonting! Försöker man
göra någonting går det inte, det är ju det hon säger om motionen! Om man för dem som vill satsa på
ekologisk odling vill skapa en säker efterfrågan, vilket det här skulle innebära, så skall man inte
göra det, det skall vara rekommendationer. Om man av hälsoskäl vill påverka de
landskapsmyndigheter som det gäller för att de verkligen skall använda, då skall man inte göra det
därför att de som har hand om det här, de gör ändå så gott de kan, där behöver vi inte heller göra
någonting! Om man vill göra detta för att långsiktigt bättra på miljön, minska på utsläpp av
bekämpningsmedel och gödsel, så skall man inte heller göra någonting i den här riktningen.
Den som säger att detta inte behöver göras utan att det kommer att ske ungefär av sig själv har nog
inte varit med de 20 senaste åren i åländsk politik. Ingenting har lagtinget ännu kunnat besluta i de
här frågorna, någonting som verkligen skulle innebära att man styr utvecklingen och inte bara
försöker lite lappa på här och där när man märker att det kanske inte går såsom man önskar.
Fru talman!
”Det är en svart dag för självstyrelsen”, som vtm Bert Häggblom brukar säga! Men om det inte är
för självstyrelsen är det i alla fall för den ekologiska odlingen, inom en ganska så kort tidsperiod har
vi sett två bakslag i de här frågorna och för vår del tror vi nog inte att någon förändring kommer att
ske under den här majoritetens styre.
Fru talman!
Jag ber att få stödja ltl Lasse Wiklöfs klämförslag.
Ltl Pehrsson, replik:
Fru talman!
Jag kan i alla fall konstatera att åtminstone 90 procent av jordbrukarna är glada att inte
socialdemokraterna sitter i maktställning i dag, eftersom det här skulle innebära ganska
exceptionella svårigheter för dem som nu försöker kämpa för att närma sig så mycket som möjligt
den ekologiska odlingen. Man följer EU-direktiv som har införts för att minska på alla givor av
bekämpningsmedel, gödsel osv. Det finns forskning på att det inte är så stor skillnad på ekologiskt
och konventionellt jordbruk, som jag har visat på förut i inlägg jag har haft här. Det går inte att
över en natt bestämma att så och så skall det vara. Vi skall inte ha någon planekonomi utan vi har
demokrati och det som sägs att ingenting görs är bara luft att säga. Det har gjorts mycket, det har
bjudits en av landskapsgårdarna för ekologisk odling osv. Jag tror att det är meningslöst att fortsätta
den här debatten eftersom man bara kör huvudet i vägg utan att lyssna på våra argument, men det är
många ute på fältet som gör det och som vet att vi är på rätt väg, vi som har möjligheter att styra.
Ltl Sundback, replik:
Fru talman!
Att socialdemokraterna i fråga om ekologisk odling skulle förvänta sig att det skedde över en natt är
nog en kraftig överdrift. Vi har, som sagt, i 20 år diskuterat detta tillsammans med liberalerna. Nej,
det tror vi inte att sker. Sedan talar ltl Pehrsson om planekonomi. Jag tror faktiskt inte att hon vet
vad hon pratar om. Som representant för jordbrukarna är hon faktiskt den som står närmast
planekonomi i det här samhället av alla grupper. Det finns ingen sådan näring som är så
genomfiltrerad av bidrag och regler av olika slag, och vi förstår att det har att göra med jordbrukets
bristande konkurrenskraft. Men det primära för åtminstone för oss och för mig är att ekologisk
odling i det långa loppet är det enda sättet att skapa säkra livsmedelsprodukter och att förbättra
jordbrukets miljövillkor. Det märker man också av konsumenternas val; även om dessa produkter i
699
7.1.2002
vissa fall är dyrare finns det en efterfrågan. Det finns det däremot inte när det gäller de
konventionellt odlade utan där är problemet överproduktion.
Ltl Pehrsson skall titta sig själv i spegeln när hon börjar prata om planekonomi!
Ltl Pehrsson, replik:
Fru talman!
När det gäller de omtalade bidragen inom jordbruket vet jag inte hur många gånger jag har tagit
fram den biten, att det är inte jordbrukarna själva som ropar på bidrag utan det är helt enkelt EU:s
jordbrukspolitik som har, kan man säga, drabba jordbruket att man är tvungen att lyfta bidrag. Man
skulle säkert mycket hellre ta betalt för de produkter man kan producera och få betalt för det arbete
man gör. Men det skall vara konkurrensmässigt fritt på fältet i den mån det i alla fall finns
möjligheter. När det gäller jordbruk har jag de senaste 30 åren fram till för några år sedan sysslat
aktivt med jordbruk och jag vet hur det är att försörja sig på jordbruk. Det handlar inte om att ligga i
några lökland om sommaren nu och då och rensa utan man är beroende av en inkomst från
jordbruket för att man skall kunna leva på det, försörja familj osv. Därför kan man inte gå in och
börja styra så att jordbruket under en kort övergångstid blir helt olönsamt. Som jag sade förut är vi
på rätt väg: det konventionella jordbruket blir mer och mer ekologiskt, om man säger så. Det finns
också bevis att det som vi nu kallar ekologiskt jordbruk kanske inte är den riktigt rätta metoden, så
det handlar också om en process där man skall hitta rätta metoder för att komma fram till så rena
produkter som möjligt. Det är någonting som vi alla är eniga om att vi vill ha, inte minst
jordbrukarna, som själva skall hantera även dessa medel som man nu använder. Dessutom är de
konsumenter och för det tredje så kostar de här produkterna ganska mycket för en jordbrukare, så
det finns nog ingen som strävar efter att bibehålla ett jordbruk med mycket gifter och gödsel, utan
det handlar nog om att ge det som marken har brist på för att man skall få det att växa.
Ltl Sundback, replik:
Fru talman!
Jag tycker att det var en ganska bra beskrivning av den nuvarande landskapsstyrelsens
jordbrukspolitik, att den är ganska full av dubbla budskap. Man vill inte ha bidrag, säger ltl
Pehrsson. Det är som om EU ungefär skulle ha pressat bidragen på de åländska jordbrukarna men
egentligen vill de inte ta emot dem! Jag kan övertyga ltl Pehrsson om att ingen behöver ta emot ett
enda bidrag om det känns svårt.
För det andra är det rena rama lögnen att inte jordbrukarna skulle vara med och utforma EU:s
jordbrukspolitik. Det är deras stora intresseorganisationer i samarbete med de nationella
regeringarnas representanter som indirekt är med och skapar politiken. Att man sedan lite kokett
säger att man inte vill ta emot bidrag, utan att man hellre skulle konkurrera på den fria marken är
löjligt! Man kan inte konkurrera eftersom överproduktionen är så stor.
Det skulle vara viktigt med en jordbrukspolitisk diskussion här i lagtinget: vad vill egentligen den
sittande majoriteten föra för sorts jordbrukspolitik. Tillsvidare tror jag att det är den politik som ltl
Pehrsson förespråkar. Hon är den som allra tydligast har formulerat majoritetens linje – och med
framgång via näringsutskottet.
Ltl Wiklöf:
Fru talman!
Om verkligheten är sådan som ltl Pehrsson gör gällande, att 90 procent av jordbrukarna tackar sin
himmelske skapare för att det inte är sossarna som har något inflytande på jordbrukdspolitiken för
dagen, då säger hon tydligare än någonsin att det centern har skrivit i valmanifest efter valmanifest
och även tillsammans med liberalerna i detta handlingsprogram för sittande landskapsstyrelse är
bara blådunster. Och det är dit jag vill: erkänna det, då skall jag respektera det, men kom inte och
700
7.1.2002
säg att ni skall arbeta år efter år för att förbättra jordbruket utveckling mot en ekologisk utveckling
när det är precis det motsatta som man med händer och tänder gör allt för att upprätthålla. Någon
gång måste det bli slut på struntpratet. Vad vill centern? Och jag förstår att det centern vill är att till
varje pris vidmakthålla existerande jordbrukspolitik där man så lite som möjligt har inflytande av
ekologiska betingelser. Så är det! Och det värsta är att det är väl det som också är liberalernas
politik nuförtiden! Inte hör vi någonting annat att det finns någon lös liten vilja någonstans, men
kollektivet sitter tyst. Det är helt uppenbart att Pehrsson styr också liberalerna i dag! Det noterar vi!
Ltl Sundman, replik:
Fru talman!
Har inte ltl Wiklöf förstått varför man inte kan godkänna klämmen? Det framgick av debatten före
bordläggningen. Det var därför, som ltl Pehrsson sade, att man kan inte ge äran åt någon som ltl
Wiklöf! Det är därför man inte godkänner denna utomordentliga kläm.
Ltl Wiklöf, replik:
Fru talman!
Den slutsats som ltl Sundman har dragit är helt riktig, men jag är faktiskt så storsint att jag skulle
vilja ge lite av äran åt ltl Pehrsson, om det bara vore möjligt.
Ltl Wickström-Johansson:
Fru talman!
Jag föreslog under senaste plenum att ärendet skulle bordläggas, för jag hade efter debatten en
känsla av att det fanns en möjlighet att faktiskt ena lagtinget kring en form av ställningstagande i
den här frågan. Det var min uppriktiga mening med bordläggningen. Nu har jag erfarit att detta inte
verkar vara möjligt i alla fall, och det tycker jag är väldigt synd. Jag tycker att det är en god fråga
och vad jag har uppfattat så tycker i stort sett hela lagtinget att det här är en god fråga. Då tycker jag
att man kunde enas kring ställningstagandet.
Det finns ett problem med ltl Wiklöfs kläm, nämligen att man binder upp det till åländska
producenter. Jag har förstått att enligt EU-rättens bestämmelser är det inte möjligt att på det här
viset särbehandla det egna områdets produkter; det finns också prejudikat på det här.
För att göra det här ännu lite mer förvirrat har jag också ett klämförslag som siktar på samma sak,
men som också borde tillfredsställa EU-rätten. Det lyder så här: ”att lagtinget hos
landskapsstyrelsen hemställer om att producenter som använder ekologiska produktionsmetoder
skall prioriteras vid upphandling av råvaruinköp till bespisning inom hela landskapets förvaltning.”
Det är det här som är det viktigaste för mig i alla fall och därför som jag pratar i den här frågan, dvs.
att landskapets bespisningar skall ha så rena produkter som möjligt. Jag kommer att lägga detta
förslag.
Jag skulle i annat fall ha stött ltl Wiklöfs förslag. (Från salen, ltl Sundback: men det gick inte!) Det
handlar inte om att det är ltl Wiklöfs förslag, men jag föredrar att ändå stöda förslag som är helt
korrekta.
TALMANNEN: Begärs ordet?
Ltl Roger Jansson:
Fru talman!
Jag har lyssnat på diskussionen under några dagar som den har pågått och är lite förvirrad över
svängningarna, men det är naturligltvis partipolitik i sin kanske inte vackrase form, men dock i sin
åländska form. Här sade man från näringsutskottets sida att det hade gått bra att godkänna motionen
om det hade stått lokalt producerade produkter. Sedan kommer det en kläm som anger att det är
701
7.1.2002
lokalt producerade produkter – då funderar man några dagar över jul och nyår vad man skall säga
och så säger man att det strider mot EU-rätten. Det är skäl att de som säger det preciserar sig. I
klämmen står det nämligen att landskapets förvaltning skall försöka upphandla i första hand
åländska produkter. Man måste följa de upphandlingsdirektiv som EU stadgar för oss. Men
målsättningen är att man skall försöka producera lokalt och köpa lokalt. Man kan inte göra det mot
EU:s upphandlingsregler. Men klämmen innebär inte att man uppmanar landskapsstyrelsen att bryta
mot EU:s lagstifting. Både ltl Pehrsson och ltl Wickström-Johansson borde tala ur skägget – även
om ni är kvinnor – så att vi skall veta vad ni egentligen vill! Från utskottets sida säger man att skulle
det ha stått åländska produkter skulle det ha gått för sig. När det sedan står det väljer man denna
konstiga förklaring. Självklart skall vi följa EU:s upphandlingsregler, det är ingen fara att vi bryter
mot dem, om vi har målsättningen att de lokalt producerade och renaste produkterna skall
upphandlas.
Vtm Häggblom, replik:
Fru talman!
Det skulle vara intressant att veta om liberalerna str bakom ltl Wickström-Johanssons klämförslag i
detta fall eller om det är enbart ltl Wickström-Johanssons eget förslag – eller står hela
regeringsblocket bakom klämmen? Då förvånar diskussionen mig överhuvudtaget. Det skulle vara
intresssant med ett klarläggande till den delen.
Ltl Sjöblom:
Fru talman!
Det har varit många svängningar i huruvida ltl Lasse Wiklöfs kläm skulle strida mot EU-rätten. Då
börjar man fundera om hela näringsutskottets betänkande strider mot EU-rätten. Det skulle vara
väldigt bra att få noga utrett vad EU-rätten säger. Här står det att man måste importera ekologiskt
odlade råvaror, om inte de åländska räcker till, och det skulle ske på bekostnad av konventionellt
odlade närproducerade livsmedel och att utvecklingen då kortsiktigt skulle kunna vara förödande
för åländska jordbruksprodukter. Vi skulle faktiskt behöva få utrett hur EU-rätten faktiskt är. Om ltl
Lasse Wiklöfs klämförslag strider mot EU-rätten måste faktiskt näringsutskottets betänkande också
strida mot EU-rätten.
Vtm Häggblom:
Fru talman!
Det skulle vara intressant att veta m det strider mot EU-rätten eller inte. När det gäller upphandling
gäller de upphandlingsregler som finns och det finns tröskelvärden till den delen. Eftersom det är ett
klämförslag som lagtinget tar, så kan man ta båda klämmar, det spelar ingen roll vilken av
klämmarna man tar. Det är landskapsstyrelsen som skall uppfylla lagtingets vilja till den delen. Min
förhoppning är att någon av klämmarna blir godkända av lagtinget.
TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I
detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan
förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs betänkandets kläm.
Ltl Wiklöf:
Fru talman!
Jag föreslår att till grund för behandlingen läggs det klämförslag som jag har framfört:
”att lagtinget hos landskapsstyrelsen hemställer om att alla möjliga råvaruinköp till bespisning inom
hela landskapets förvaltning upphandlas av i första hand åländska producenter som använder
702
7.1.2002
ekologiska produktionsmetoder och i andra hand av åländska producenter som odlar
konventionellt.”
Ltl Wickström-Johansson:
Fru talman!
Jag föreslår en kläm som lyder enligt följande skulle godkännas: ”att lagtinget hos
landskapsstyrelsen hemställer om att producenter som använder ekologiska produktionsmetoder
skall prioriteras vid råvaruinköp till bespisning inom hela landskapets förvaltning.”
Ltl Lindeman: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Wiklöfs klämförslag.
TALMANNEN: Under detaljbehandlingen har ltl Wickström-Johansson föreslagit en ny kläm som
inte har vunnit understöd och kommer därför inte att upptas till behandling. Under
detaljbehandlingen har vidare ltl Wiklöf, understödd av ltl Lindeman, föreslagit en ny kläm med
följande lydelse:
”att lagtinget hos landskapsstyrelsen hemställer om att alla möjliga råvaruinköp till bespisning inom
hela landskapets förvaltning upphandlas av i första hand åländska producenter som använder
ekologiska produktionsmetoder och i andra hand av åländska producenter som odlar
konventionellt.”
Detta kallas ltl Wiklöfs förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning
kommer att verkställas. Den som röstar för näringsutskottets förslag röstar ja; den som röstar för ltl
Wiklöfs ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.
Ltl Wiklöf: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.
Ltl Sundback: Fru talman! Jag stöder förslaget om öppen omröstning. Öppen omröstning har
begärts och vunnit understöd och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Eklöw och ltl Dennis
Jansson biträda vid rösträkningen.
Talmannen: ja, Eklöw: ja, Perämaa: ja, Andersson: ja, Englund: ja, Dennis Jansson: nej, Roger
Jansson: nej, Sjöblom: nej, Sundback: nej, Wiklöf: nej, Lindeman: nej, Strand: nej, Per-Erik
Eriksson: ja, Erlandsson: ja, Holmberg: ja, Sjölund: ja, Sune Mattsson: ja, Lisbeth Eriksson: ja,
Sjöstrand: ja, Svensson: ja, Wickström-Johansson: avstår, vtm Christer Jansson: ja, Jan-Erik
Mattsson: ja, Lundberg: ja, Pehrsson: ja, vtm Häggblom: nej, Lindholm: nej, Salmén borta,
Sundman: nej, Boman: ja.
Omröstningen har gett som resultat 18 ja-röster och 10 nej-röster, medan en ledamot har avstått från
att rösta. Lagtinget har sålunda omfattat näringsutskottets förslag.
Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Föredras för enda behandling ärende nr 3:
Social- och miljöutskottets betänkande nr 6/2000-2001 angående avtal om grön el för landskapets
fastigheter. (HM nr 2/1999-2000).
Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.
703
7.1.2002
Ltl Andersson:
Fru talman!
Motionären Fredrik Lindqvist ville med den här motionen åstadkomma att åtgärder vidtas så att
landskapets förvaltning skall tillse att avtal om s.k. grön el skulle slutas för att försörja lagtingets
och landskapsstyrelsens lokaler samt också landskapets övriga fastigheter med s.k. grön el.
Utskottet kunde under behandlingen senaste höst konstatera att åtgärderna som motionären
efterlyste till stor del redan var verkställda. All elektricitet som förbrukas i självstyrelsegården torde
vara s.k. grön el.
Utskottet uttalar sitt stöd för motionens intentioner men föreslår i varje fall att motionen skall
förkastas.
Under behandlingen av ärendet i september senaste höst hörde utskottet bl.a. företrädare för
andelslaget Ålands Vindenergi, som då för utskottet presenterade planerna på byggande av sju
vindkraftverk vid Nyhamn, det s.k. Nyhamnsprojektet. Utskottet, eller åtminstone jag, var
imponerad av de uppgifter som projektets miljösparande effekter visade och likaså av en
framtidsvision av landskapet Åland som hemort för en stor producent av vindkraft. Nu vet vi alla att
de optimistiska tongångarna från hösten ifjol förbytts i något annat, dvs. vad man brukar säga:
trivial vanlig tillståndsbyråkrati, där alla eller åtminstone de flesta säger sig vara för vindkraft, men
tyvärr kan inte projektet av den ena eller den andra orsaken förverkligas.
Fru talman!
Fredrik Lindqvist har gjort en insats genom motionen genom att väcka debatten och debatten hålls
väl nu vid liv av de s.k. Nyhamnsprojektet. Jag kan inte bedöma vad som har gått snett vad gäller
Nyhamnsprojektet, men något skämtsamt kan man säga att den säkraste metoden nuförtiden att få
projekt stoppade tycks vara att placera objekten i Lemland – det må sedan gälla central
avfallshantering eller vindkraft!
Ltl Boman, replik:
Fru talman!
I betänkande under Utskottets synpunkter talas om ett pris som säger att man ”som andelsägare
köper in egen elektricitet till ett pris som är 2 penni lägre än priset för kunder som inte är
andelsägare”. Men hur är priset i förhållande till konventionellt producerad? Det är det som är
intressant. Betalar man mera för grön el eller är det samma pris eller är den 2 penni billigare? Svar
önskas, ordförande Andersson!
Ltl Andersson, replik:
Fru talman!
Som replik kan jag bara hänvisa till vad ltl Danne Sundman kommer att säga i detta ärende. Han är
mera insatt.
Vtm Häggblom:
Fru talman!
Det var intressant att höra utskottsordföranden och den analys han hade varför Nyhamnsprojektet
har gått i stå. Nu förstår vi hur arbetet fungerar inom regeringsblocket. Det var en mycket stark pik
varför det här inte har blivit något: det var för att Nyhamn hör till Lemland. Det är också de som
ansvarar i Lemland som ingår i regeringsblocket som uppenbarligen är de som stoppar dylika
projekt. Det är inte förvånansvärt att Lemland under långa tider inte har haft någon samfundsskatt
överhuvudtaget eftersom man tycks vara emot allting. Det är först under den här lagtingsperioden
när de har fått nya ledamöter från Lemland som något har skett till den delen. Det är som sagt
704
7.1.2002
beklagligt att Nyhamnsprojektet beträffande grön el skall stoppas på dylika sätt. Det var också
intressant att höra hur majoritetsblocket fungerar. Det är majoritetsblocket som är ansvariga för det
här och jag tackar utskottsordföranden för detta.
Ltl Holmberg, replik:
Fru talman!
Vicetalman Häggblom berörde Lemland i sitt anförande vad beträffar Nyhamnsprojektet. Jag vill
bara framhålla det för vtm Häggblom att Lemlands kommun vad jag vet inte har gett något
utlåtande om Nyhamnsprojektet, men troligtvis kommer den dagen när Lemlands kommun skall ta
ställning till projektet.
Vtm Häggblom, replik:
Fru talman!
Vad jag har förstått ingår Lemlands kommun inte i regeringsblocket utan det är en kommun. Jag
vände mig regeringsblocket och de ledamöter som sitter där. Lemlands kommun har inget att göra
med om någon vill driva ett projekt på Nyhamn; kommunerna har väl ingen vetorätt till den delen.
Ltl Holmberg, replik:
Fru talman!
Jag tyckte att vtm Häggblom uttryckte sig tydligt och klart att Lemland har stoppat
Nyhamnsprojektet. För övrigt tycker jag inte att Nyhamnsprojeket berör denna motion.
Vtm Häggblom, replik:
Fru talman!
Det senaste som ltl Holmberg tog upp här är att Nyhamnsprojektet berör inte motionen. I mitt
anförande tog jag upp den handske som utskottsordföranden kastade, dvs. att det här gällde grön el;
det handlade om Nyhamnsprojektet till den delen. Jag förstår inte ltl Holmberg här, men det är
typiskt sätt att när det är någonting som man inte vill ha så säger man att det här får inte diskuteras.
Det är ett typiskt sätt från regeringsblocket i dag. Till den delen är ltl Holmberg ett typexempel på
hur han vill tysta den debatt som vi vill föra.
Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:
Fru talman!
Vtm Häggblom insinuerar att de som sitter i majoriteten skulle vilja stoppa Nyhamnsprojektet. Jag
kan bara tala för vad har gjort i landskapsstyrelsen och där följer vi den lagstiftning som lagtinget
har bestämt när det gäller Nyhamnsprojektet, alltså med miljökonskevensbedömningar och annat.
Om det sedan drar ut på tiden, kan det väl ingalunda vara landskapsstyrelsens fel. Man kunde
kanske ha startat projektet tidigare för att få det igenom. Jag är förstås stolt över att de som
representerar Lemland i denna församling har sådan stark ställning att vi gör vad vill. Det kanske
man kan härleda till lagtingets omröstning om finansutskottets betänkande om Nyhamnsprojektet,
där åtminstone halva och kanske t.o.m. drygt det av lagtinget tycktes ha varit lemlänningar!
Vtm Häggblom, replik:
Fru talman!
I mitt anförande utgick jag från det som utskottsordföranden sade och man kunde inte tolka det på
annat sätt än att Nyhamnsprojektet skulle bli förverkligat, om holmen Nyhamn skulle ha funnits
någon annanstans än i Lemland. Man kan inte tolka utskottsordföranden på något annat sätt. Det var
ett mycket klart uttalande från utskottsordföranden. Det är inget tvivel till den delen.
Utskottsordföranden är en sådan ledamot som faktiskt inte håller igen och försöker dölja sanningen
till den delen.
Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:
705
7.1.2002
Fru talman!
Jag ber då vtm Häggblom att jämföra behandlingen av Nyhamnsprojektet med det som var i
Lumparland. Det var en annan majoritet då.
Vtm Häggblom, replik:
Fru talman!
Beträffande Lumparlandsprojektet var det aldrig aktuellt med en omröstning i lagtinget till den
delen. Lagtinget uttalade sig överhuvudtaget inte, det kom aldrig upp på lagtingsledamöternas bord.
Rätta mig till den delen, landskapsstyrelseledamoten Eriksson, om jag har fel!
Ltl Boman:
Fru talman!
Återigen en flummotion som behandlar saker som inte går att förverkliga! Denna gång gäller det
inköp av grön el till landskapets samtliga fastigheter. Att lämna in motioner om eventuella
kommande fiktiva händelser är inget annat än slöseri med lagtingets tid. Under en lång tid har nu de
lokala vindkraftsproducenterna gång på gång informerat om att lokalt producerade grön el är
slutsåld. Att i ett sådant skede lägga ner tid på att diskutera förslag om att köp av denna el, som inte
finns, verkar närmast töntigt. Men det tycks finnas flera aktörer som har gått i fällan. Enligt uppgift
i massmedia har stadens kyrka nyligen beslutat om att driva sina anläggningar med grön el. Varifrån
kommer den, kan man fråga sig! Även stadsfullmäktige antog riktlinjer om att all el som staden
förbrukar skall fr.o.m. denna höst vara grön, lokalt producerad el. Det blir uppenbarligen mycket
mörkt i staden i höst om bl.a. all gatubelysning skall drivas med el som inte finns. För denna
ogenomtänkta linje röstade i stadsfullmäktige bl.a. Roger Jansson, Harriet Lindeman, Britt
Lundberg, ltl Wickström-Johansson och Folke Sjölund. Tyvärr var vi endast fem ledamöter som var
så klarsynta att vi insåg att man inte kan köpa en vara som inte finns!
Jag har inget emot vindkraft under förutsättning att vindkraftverken placeras så att ingrepp i naturen
undviks samt att dessa vindkraftsbolag finansierar sina projekt med egna medel. Jag anser att bidrag
från samhället är uteslutet. Jag har inget emot att landskapet för sina fastigheter köper grön el från
Sverige, dock under den förutsättningen att den inte är dyrare än konventionellt producerad el.
Till sist: jag säger nej till Nyhamn.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Ltl Boman påstod att motionen var alldeles onödig, värdelös och hask med papper och annan
energi. Den är inlämnad för drygt ett och ett halvt år sedan av tidigare ledamoten i lagtinget Fredrik
Lindqvist, där han föreslår att det vore trevligt om det här huset skulle upplysas med grön åländsk
vindel och också skolfastigheter och ÅHS:s fastigheter. Såsom utskottsordföranden sade har det
sedan motionen lämnades skett sådana förbättringar som jag tror att tillfredsställer motionären och
därmed var det en välmotiverad motion som lämnades in i tiden; den har nu förverkligats när det
gäller det här huset och den har förverkligats när det gäller ÅHS, som har fattat beslut om att
upphandla en viss procent av sitt energibehov via grön elproduktion. Jag tror att jag kan uttrycka
motionärens glädje över att motionen har givit de resultat som den var avsedd att göra.
Ltl J-E Mattsson, replik:
Fru talman!
Jag kan inte låta bli att reflektera över det som ltl Boman säger att man tar beslut i olika
sammanhang om att inhandla grön el, samtidigt som vi för sju dagar sedan införde fri elmarknad,
där konkurrens skall råda. Enligt mitt minne har den här församlingen enhälligt antagit en ny ellag
för Åland, där vi öppnade elmarknaden. Nu tänker man tydligen subventionera vissa producenters
elproduktion med samhällsmedel via styrda inköp som är dyrare än marknadsel.
706
7.1.2002
Ltl Sundman:
Fru talman!
Först till motionen och utskottsbehandlingen av den. Vad beträffande självstyrelsegården är det
mycket riktigt som har sagts här att motionens syfte redan har uppfyllts. Det var den alldeles
förträffliga f.d. energiministern som tillsåg det. Det har sagts tidigare att den elektricitet vi förbrukar
här är grön el.
När det gäller motionens intentioner kan man se en klar koppling till föregående ärende, där
motionen dock blev förkastad. Det handlar enligt min mening om någonting man kan kalla positiv
diskriminering av i det fallet ekologiska produkter för matbespisning och i det här fallet användning
av elektricitet. Om man vill bedriva en progressiv miljöpolitik kan samhället uttala sig så att man
gynnar dessa produktionsmetoder extra. Jag ser det som väldigt långsökt att det skulle strida mot
EU-rätten. Jag är dock bara en amatörjurist i sammanhanget. Positiv diskriminering för
miljövänligare produkter måste vara tillåtet enligt EU; annars skall vi allvarligt fundera på att gå ur,
om vi inte har sådan handlingsfrihet. Det är min mening. Detta är alltså positiv diskriminering vad
avser elförbrukning och det borde både landskap och kommuner kunna göra vad beträffar deras
elförbrukning för att gynna alternativa energikällor. Om det sedan är lokalt producerat, vilket jag
föredrar eller producerat i vissa fall någon annanstans, är det i alla fall en produktion som inte
belastar miljön lika mycket som konventionella energikällor.
Som utskottet skriver uttalar vi vårt stöd för motionens intentioner i sin helhet i motiveringarna.
När det gäller frågan om egen el och grön el, som ltl Boman frågade utskottsordföranden Ulf
Andersson om, så är det så enkelt beskrivet att det finns någonting som heter egen el och det finns
någonting som heter grön el. Egen el är den el som andelsägare själva kan köpa från andelslaget och
det funkar så att man har rätt att köpa 1.200 kWh per år per andel till ett lägre pris, som årligen
fastställs. Sedan finns det också möjlighet att köpa grön el utan att ha andelar, också då till ett pris
som överstiger det vanliga elenergipriset, som också fastställs årligen. När det gäller
landskapsstyrelsen har man både och, som beskrivs i motionen, man har en viss mängd andelar som
härrör från försäljningen av Sottunga-verket till Vindenergiandelslaget, så man får en liten bit egen
el och resten för att täcka självstyrelsegårdens förbrukning är grön el; det är alltså både billigare och
lite dyrare. Detta kan vara ganska krångligt, som också den övriga elmarknaden kan vara.
När ltl J-E Mattsson säger att konkurrens skall råda och att detta hämmar konkurrensen på
elmarknaden vill jag bestämt ta avstånd från det uttalandet. Att vi säger att vi vill positivt
diskriminera grön el hämmar inte konkurrensen på elmarknaden. Det finns flera aktörer som kan
sälja grön el. I framtiden kanske det också finns flera aktörer som kan sälja lokalt producerad grön
el. Jag hoppas att man skulle få en konkurrens också inom det området. Inte är det på något sätt
fråga om att återreglera elmarknaden, liksom det inte heller är fråga om att återreglera jordbruket att
förespråka ekologisk jordbruksproduktion. Vi måste ha lite sans i våra uttalanden vad gäller EU-rätt
och konkurrenslagstiftning samt ellag.
När det gäller Nyhamnsprojektet antar jag, fru talman, att även jag får sväva ut lite. Det står förvisso
i motiveringen att utskottet har erfarit att det finns långtgående planer på att bygga fler
vindkraftverk på Åland. Vi hade som ordföranden sade en diskussion om det. De långtgående
planerna börjar väl mer och mer skrinläggas efter den dust som har varit bl.a. i det här huset
angående ärendet och lagtingets negativa inställning till projektet, vilket bara är att beklaga. Några
saker som har nämnts i debatten som bör påpekas här är t.ex. det att lagtingets majoritet sade, att
man kan inte ta ställning till Nyhamnsprojektet förrän alla tillstånd är klara. Det skulle vara
intressant att höra från majoriteten: i vilka andra projekt har vi haft precis vartenda ett tillstånd klart
innan lagtinget har budgeterat medel eller i det här fallet gjort skrivningar i budgeten? Inte hade vi
707
7.1.2002
det för Eckeröhallen, inte hade vi det för Sverigekabeln, inte har vi det för badhus i Mariehamn,
ishallar och simhallar i Godby. Det är givetvis så att under förutsättning att projekten erhåller
vederbörliga tillstånd kan de förverkligas. Lagtinget kan mycket väl före det uttala sitt stöd för dem.
Det är lika som hönan och ägget, fast i det här fallet kommer hönan först och ägget sedan när
tillstånden är klara. Det är alltså inga argument mot Nyhamnsprojektet att man inte har tillstånden
klara. Som mycket riktigt konstaterats här görs en MKB helt i enlighet med gällande lagstiftning,
sedan söks de andra tillstånden och till slut, om allting går vägen, förverkligas projektet. Inte
behöver lagtinget först då komma in och säga sitt. Lagtinget kan mycket tidigare uttala sitt stöd för
projektet, vilket jag ville i budgetbehandlingen, men vilket lagtingets majoritet tyvärr inte ville. Ett
annat argument som framkommit är att man inte har markägarnas tillstånd. Den markägare man inte
har tillstånd av är staten och landskapet. Det är nämligen så att det pågår en överföring av dessa
markområden mellan staten och landskapet enligt självstyrelselagen. Och varför man inte har
tillstånd beror på att landskapsstyrelsen inte har slutfört förhandlingarna om markområdena med
staten. Det skuggan skall falla över landskapsstyrelsen, inte över vindkraftaktörerna, medan staten å
sin sida har varit beredd att ge någon sorts garantier för att det här skall kunna gå vidare, så det är
heller inte några argument mot projektet. Jag finner det mycket märkligt.
Som sagt, när det gäller Nyhamnsprojektet har jag gjort vad jag har kunnat utgående från den
position jag har och jag vill säga att om det blir så, vilket jag verkligen inte hoppas och tänker
fortfarande positivt i detta ärende, att man ”lallar” bort dessa tre miljoner euro från EU och
projektet förfaller, så är det helt klart center-lib-majoritetens största misslyckande hittills. Och
särskilt centern, som flera gånger har haft vindkraftverk på framsidan på sin valpropaganda, som nu
inte har sett till att EU-pengarna kommer Åland till godo. Det är ett stort misslyckande.
Ltl J-E Mattsson, replik:
Fru talman!
Det måste ha skett något missförstånd i ledamoten Danne Sundmans tankar. Jag har inte ifrågasatt
någon EU-rätt här. Ellagen handlar inte om EU-rätten, utan ellagen är till för att öppna den
elmarknad som också skall finnas på Åland enligt lagtingets beslut. Det är rätt att vi skall ha en
öppen elmarknad. Vi har ett antal elleverantörer på Åland i dag som konkurrerar med varandra, men
den konkurrensen sätts ur spel när man genom politiska beslut vill styra inköpen till en av dessa
aktörer. Det är det jag motsätter mig. Konkurrensen är borta när man styr inköpen med politiska
beslut.
Jag tycker att det är ganska märkligt att han anklagar centern för att stå emot vindkraft. När har
någon i centern uttalat negativa ord om utbyggnaden av vindkraft? Ingen gång, inte ur min mun och
inte en enda gång ur någon annan av de centerledamöter som sitter i lagtinget. Vi är för vindkraft,
men jag hade trott att även den obundna gruppen och den frisinnade skulle vara för marknadskrafter
och inte att man genom skattebetalarnas pengar skall subventionera enskilda. Har inte ltl Danne
Sundman läst reportaget om avgränsningsmötet om Nyhamn?
Ltl Sundman, replik:
Fru talman!
När det gäller EU-rätten härrör det från det förra ärendet där jag drog parallell. När det gäller
ellagen är det mycket riktigt som jag sade, och inte såsom ltl J-E Mattsson säger, att konkurrensen
sätts ur spel när en kund vill köpa grön el. Det finns flera som kan leverera grön el. Det är ingen risk
att vi på något sätt påverkar och återreglerar elmarknaden. Det här borde ltl J-E Mattsson veta
eftersom han är ordförande för Ålands Elandelslag. Det är lite beklämmande att en amatör i
sammanhanget skall vara tvungen att påpeka det här.
När det gäller centerns ställningstagande till vindkraft är det bara att gå tillbaka och kontrollera
omröstningsbeslutet från budgetbehandlingen. Centern röstade emot Nyhamnsprojektet. Det är bara
708
7.1.2002
att konstatera. Med de förutsättningar som råder för att få EU-pengarna, vilket är en förutsättning
för projektet, så röstade man emot Nyhamn. Med tanke på den långsiktiga utvecklingen röstade i
förlängningen emot vindkraft på Åland, trots att man har haft det som valfläsk i sina tidningar och
broschyrer. Det är mycket allvarligt.
Ltl J-E Mattsson, replik:
Fru talman!
Jag blir förvånad när ltl Danne Sundman tar upp sitt ställningstagande. Det finns flera aktörer som
säljer vindenergi på Åland, men i utskottets betänkande står ett enda bolag angivet: Ålands
Vindenergiandelslag har landskapet andelar i. Det verkar som om han inte ens har varit med på
mötet, åtminstone inte läst igenom betänkandet. Det tycker jag att är ganska beklämmande.
Ltl Sundman, replik:
Fru talman!
Om man har läst betänkandet kan man notera att vi har förkastat motionen av flera olika
anledningar och vi har hört flera aktörer. Vi har hört också Ålands Energi, som framgår av
betänkandet. Vem som skall läsa betänkandet kan man ju sedan undra.
Ltl Boman, replik:
Fru talman!
Två saker. Den första är att jag skulle vilja få svar på min fråga som jag ställde till ordförande
Andersson, som då sade att ltl Sundman skulle besvara den, nämligen hur priset på grön el i
förhållande till den konventionellt producerade, den som kommer hit med Sverigekabeln? Det andra
var när ltl Danne Sundman pratade om ”alla tillstånd klara innan man kan ta ställning” och delvis
håller jag med honom, men jag råkade vara på avgränsningsmötet och jag noterade att det var
synnerligen starka åsikter emot Nyhamn, så jag anser nog att det allra viktigaste är
miljökonsekvensbedömningen; först när den har blivit klar skall vi ta ställning till projektet och det
blir tidigast i september detta år. Jag anser att inget beslut kan fattas före det.
Ltl Sundman, replik:
Fru talman!
När det gäller priset på egen el får jag, enligt min elräkning som jag fick häromdagen, en rabatt för
de två andelar jag äger i Ålands Vindenergiandelslag och om jag inte minns fel är det 2 penni per
kWh billigare än den vanliga el jag också köper för att det skall räcka till.
När det gäller Nyhamnsprojektet så visst är det så att före spaden sätts i marken skall MKB:n vara
klar, precis enligt den lagstiftning som finns, men inte är det någonting som säger att lagtinget före
det inte kan uttala sitt stöd för projektet, givetvis under förutsättning att alla tillstånd erhålla och att
MKB:n visar att detta är försvarbart ur miljösynpunkt. Visst är det så att Nyhamnsprojektet innebär
viss påverkan på miljön, men det är miljönettot man måste se till, nettobelastningen. MKB:n skall
också utvisa hur man kan genomföra projektet på ett så miljövänligt sätt som möjligt. Det kan
finnas alternativa lösningar som man inte har tänkt på från projektägarens sida som utredaren under
arbetets gång kan komma fram till och rekommendera.
Ltl Boman, replik:
Fru talman!
Jag anser att miljökonsekvensbedömningen är en så vital av projektet, att framkommer det av den
att det absolut inte går att förverkliga vindkraftverken ute på Nyhamn är det en helt onödig
diskussion vi har fört här, utgående från ltl Sundmans tidigare motion. Därför anser jag att det är
mycket vettigare att vi väntar på den och sedan tar vi diskussionen här i lagtinget; då har vi mera
kött på benen.
Ltl Sundman, replik:
709
7.1.2002
Fru talman!
Vi kunde kanske ha gjort så om det inte vore för att EU-pengarna som finns projektet – 3 miljoner
euro 18 miljoner mark – kräver att ett projektavtal undertecknas i början av innevarande månad;
annars får man inte pengar och därför behövdes lagtingets åsikt före. Som jag sade i mitt anförande
har vi gjort så i många andra projekt. Inte har alla tillstånd varit klara förrän lagtinget har tagit upp
pengar eller uttalat sig för olika projekt. Det är snarare så att vi aldrig gör så utan först visar
politikerna sin vilja och sedan söker man alla tillstånd, gör MKB osv. Så är det i samband med alla
andra projekt.
Ltl Roger Jansson:
Fru talman!
Det är säkert gränsfall om det hör till motionen och utskottsbetänkandet att diskutera Nyhamn, men
på det sättet kan jag förstå talmannens acceptans av det att det dock hänvisas till
produktionsvolymen av vindel på Åland i sammanhanget. Då har Nyhamnsprojektet en effekt.
Det jag begärde ordet för och som bekymrar mig är den för lagtinget genanta diskussionen om
marknadsekonomins regler enligt den lagstiftning vi har när det gäller eluppköp och i ett tidigare
ärende, delvis i detta ärende, också EU-reglernas begränsningar. Det är så att man som köpare av en
vara eller en tjänst skall ange vad det är man vill ha. Vill man till landskapsstyrelsens ledamöter
köpa en gemensam uniform får man antagligen ange en hel del detaljer om vad man vill ha, om den
skall vara av bomull, av ylle, kombinerat eller av viskos. Om man inte vill ha viskosmaterial, så får
man säga det då och då är det ingen som skall kunna komma och sälja den billigaste varan åt
landskapsstyrelsen. Vill man köpa en bil till trafikavdelningen får man också ange vilken typ av bil
man vill ha och vilken kvalitetsnivå man vill ha; man behöver alltså inte köpa en Skoda om man är
ute efter en Volvo farmarvagntyp när det gäller kvalitet. Så är det också när det gäller elkraften, att
om man inte vill köpa en el som är producerad av icke-förnyelsebara fossila bränslen, utan
producerad av förnyelsebara bränslen på något sätt eller t.o.m. av vindel, så får man göra det enligt
den nya ellagen, ltl J-E Mattsson! Så enkelt är det och det borde sannerligen vara känt för
ordföranden i Ålands Elandelslags styrelse. Samma var det i förra ärendet som vi hade ett problem
med: vad EU-rätten tillåter en för att ange som köpare av premisserna för de varor man är
intresserad av. Vill man ha icke-besprutade och odlade på jordar som inte har besprutats, så får man
ange det i sina villkor för uppköp.
Inte är jag jurist, och det bör man inte vara, för juristerna har i allmänhet olika åsikt om saker och
ting, även i juridiken, men lite juridik har jag studerat och särskilt de senaste 20 åren som man har
varit lagstiftare har man fått lov att sätta sig in i dessa frågor. När det gäller EU-rätten är den relativt
ny och till den här delen är det inte något problem och därför är det lite olyckligt när det uppstår
sådana här diskussioner i lagtinget, att man inte skulle få begära offerter på vindproducerad el – så
tolkar ltl J-E Mattsson den gällande lagstiftningen.
Ltl Wickström-Johansson, replik:
Fru talman!
Ltl Jansson riktade sig delvis till mig i föregående ärende, som kanske har en viss beröring med det
här ärendet, där jag talade om EU-rättens begränsningar. Jag har i alla fall inte talat om att EUrätten skulle omöjliggöra en begränsning till miljövänliga produkter, som ltl Jansson sade, utan det
handlade om att man inte får särbehandla det egna landets produkter framom andra. Däremot är det
fullt möjligt att särbehandla miljövänliga produkter. Det vill jag ha klargjort från min sida i alla fall.
Ltl J-E Mattsson, replik:
Fru talman!
710
7.1.2002
Ltl Roger Jansson brukar vara väldigt noga med att uppfatta vad andra talare säger. Han har
missuppfattat mig ett antal gånger förut och han missuppfattar mig återigen, tydligen med flit. Jag
har inte nekat någon att begära in offerter på grön el, märk väl! Jag ifrågasatte att man genom
politiska beslut styr köpen till en dyrare elprodukt än den billigaste samhället kan köpa. Är det rätt
enligt ltl Roger Jansson, ville jag fråga, eller borde man inte sträva till att hålla sina kostnader för
inköp av diverse saker, såsom el, till en så låg nivå som möjligt. Det är inte länge sedan vi i
budgetdebatten hörde krav på att vi skulle ha en balanserad budget i lagtinget, men man är ändå
beredd att med politiska beslut köpa en dyrare produkt för att lysa upp, värma upp och hålla igång
fastigheter.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
I viss mån är jag för min kommuns del och för landskapets del beredd att betala mera för lokalt
producerade varor och tjänster och för miljömässigt hållbart producerade varor och tjänster. Det är
ett märkligt resonemang från ltl J-E Mattssons sida att man inte skulle kunna resonera på det sätt
som jag gör, att man inte när det gäller elproduktionen skulle kunna tänka sig att betala något penni
extra till någon del för lokalt producerad grön el i förhållande till kärnkraftsproducerad el eller
kolkraftsproducerad el i våra närområden, vilket är etter värre. Jag har kommit så långt i min
personliga utveckling att jag i viss mån är beredd att betala mera för sådant som resulterar i ett
lokalt bättre och hållbart samhälle.
Ltl J-E Mattsson, replik:
Fru talman!
Nu vill jag påstå att ltl Roger Jansson talar med kluven tunga eller åtminstone med dubbla budskap.
I budgetremissen ställde han absoluta krav på att budgeten borde ha återförts till att vara balanserad.
Han hade också understöd i den obundna gruppen för det. Samtidigt måste man fråga sig, när han
säger att han är beredd att betala mera för grön el, i synnerhet åländsk grön el – det har jag inte sagt
att jag ställer mig negativ till, utan det är fritt fram för enskilda att göra detta – om man med
samhällets medel, skattepengarna, skall göra det; då borde man anvisa vilka andra områden man i
stället är beredd att dra ner på.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Den här diskussionen blir klart löjlig. Jag är beredd att anvisa landskapsstyrelsen, om lagtingets
majoritet skulle ha varit beredd att ta en diskussion om besparingar i budgeten, vilket vi föreslog,
att återkomma till lagtinget med en framställning så att vi kan diskutera utgående från
landskapsstyrelsens förslag och våra egna förslag ordentliga nerdragningar av det underskott på 150
miljoner som redovisas i det här årets budget. Jag kan för min del komma med 150 och 200
miljoners förslag till sådana nerdragningar. Att jag samtidigt inte skulle vara beredd att betala bra
löner åt vår personal eller lägga ner en del pengar på miljövärdefulla insatser är rena nyset.
Självklart är jag beredd att betala några miljoner mark för det, samtidigt som jag kommer med dessa
mycket stora besparingsförslag – att det ena skulle utesluta det andra har ingenting med någon
verklighet att göra.
Vicelantrådet, replik: Avstår.
Vtm Häggblom:
Fru talman!
Ltl J-E Mattsson anser att det är fel att man i landskapet går in för en politisk åsikt att landskapet
kan köpa in grön el. Då står man ju för den åsikten. För min del anser jag att man skall köpa in grön
el, att vi skall ha lokalt producerad el. Det är ingen i detta lagting som har kommit med påståendet
att vi skall bygga kärnkraftverk på Åland. Hur skall vi då producera den el vi har? Det enda kända
711
7.1.2002
sättet som landskapet Åland i dag kan producera el på är med vindkraft och till viss del också kör
man oljebaserat och förorenar miljön till den delen. För min del är jag beredd att fatta politiskt
beslut att man köper in grön el. Det betyder att man gör ett offertförfarande. Till den delen är jag
också villig att betala ett merpris till den delen. I dag köper Åland in elström utifrån till 40-50
miljoner mark, pengar som går ut från Åland, som inte ger multiplikatoreffekter, som inte ger
skatteintäkter till landskapet Åland. De vindkraftverk som vi har på Åland skapar sysselsättning på
Åland, pengarna blir kvar på Åland, folk köper produkter för dem och detta skapar sysselsättning,
vilket gör att Ålands lagtings ledamöter kan strö pengar omkring sig ännu mera än vad man gör i
dag.
Detta anser centern att inte skall vara möjligt. Hellre betalar man pengarna utanför landskapet,
sprider dem runt i världen, köper kolkraft, kärnkraft osv. Centern har i sina valbroschyrer haft
vindkraftverk på första sidan. Inte är det för att man vill ha mer vindkraft utan det är bevis på hur
man vill föra debatten, som man aldrig kommer upp i, i stället för man en bunkerpolitik. I
fortsättningen föreslår jag för centern att man har en bunker på sidan 1. Därför har man inte heller
stått upp i lagtinget och sagt att man är för vindkraftverk. Därför var den diskussion som ltl J-E
Mattsson förde om inköp av el till landskapets fastigheter intressant. Han anser inte att man skall
göra det. Men detta är typisk centerpolitik och det skall man inte glömma. Det är därför de också
sitter tysta i bänkarna till den delen.
Ltl Boman, replik:
Fru talman!
Vicetalman Häggblom sade i sitt anförande att när det gäller vindkraften blir alla pengar kvar på
Åland och då vill jag ställa en direkt fråga: Hur mycket blir kvar på Åland av de 90 miljoner som
Nyhamnsprojektet beräknas kosta? Enligt vtm Häggbloms utsago blir alla 90 miljoner kvar, men är
det verkligen så?
Vtm Häggblom, replik:
Fru talman!
Motionen handlar om inköp av el, dvs. den el som produceras och det var också det som mitt
anförande gällde. Vad exakt pengarna går till i Nyhamnsprojektet uttalar jag mig överhuvudtaget
inte om. Däremot borde det vara uppenbart för envar att om man vill få pengar från EU bör man
vara positiv till det och om man har den åsikt som ltl Boman säger man nej tack till 3 miljoner euro.
Ltl Boman, replik:
Fru talman!
Eftersom jag i motsats till vtm Häggblom värnar om den åländska naturen och i synnerhet om vår
skärgård är det viktigt för mig att miljökonsekvensbedömningen blir gjord först. Då har vi ett
expertutlåtande över hur det är att bygga på Nyhamn och jag väntar på det.
Vtm Häggblom, replik:
Fru talman!
Jag tror att det är viktigt att levnadsbetingelserna för alla ålänningar är de bästa och då tror jag
faktiskt att den minsta miljöpåverkan som man i dag känner till är att man bygger vindkraft.
Kärnkraftverk är det en stor risk med; konsekvenserna känner vi till och vi vet också att vi har den
miljön runt om oss, också kolkraften, som gör att Östersjömiljön har problem. Också den
oljeproducerande elkraften som vi har i landskapet i dag är inte till gagn för sjön.
Ltl Sundman, replik:
Fru talman!
Vtm Häggblom berör i sitt anförande centerns inställning till saker och ting och det är så – jag har
kommit underfund med logiken – att centern säger vi är för vindkraft, men man är emot vindkraft
712
7.1.2002
när det gäller Nyhamnsprojektet, man är för ekologisk odling, men man är emot ekologisk odling,
så man skall liksom vända på åsikten så blir det rätt!
(TALMANNEN: Repliken skall rikta sig till vtm Häggblom.)
Vicetalman Häggblom berörde detta i sitt anförande. Man skall vända på åsikten, så blir det rätt,
vtm Häggblom!
Ltl J-E Mattsson, replik:
Fru talman!
Till att börja med vill jag kommentera vtm Häggbloms beskrivning av hur elhandeln går till. Den
var helt riktig. Jag hör till en av de få som har satt sig in i det ordentligt och kan. Ålands
Elandelslag, som har nämnts vid namn här av ett flertal, är det bolag på Åland som i dag handlar på
en helt öppen marknad och jag tänker inte berätta här hur den elmarknaden håller på att förändras
sen nyåret, men jag tror att var och en här kommer att erfara det så småningom. Gör man en
viljeyttring att man skall inhandla grön el måste man också ta ställning till att man säger att man vill
betala mera för den. Tar man det ställningstagandet, så gå ut och säg så då! Vi har inte gått emot ett
sådant ställningstagande ännu.
När centerns politik skall anhängiggöras önskar vi att få göra det själva vid lämplig tidpunkt och
inte när vtm Häggblom så fordrar!
Vtm Häggblom, replik:
Fru talman!
Att ifrågasätta och kritisera någons politik tog jag upp med anledning av det anförande som ltl J-E
Mattsson hade. Jag sade att jag är beredd för min del att betala mera för grön el därför att jag anser
att pengarna stannar hemma och det är miljömässigt det mest försvarbara.
Ltl J-E Mattsson, replik:
Fru talman!
Det är en intressant vändning av diskussionen nu att vi skall börja diskutera huruvida vi skall
åländsk producerad grön el eller inte. Den här motionen handlar definitivt inte om den frågan
huruvida det finns en majoritet i lagtinget som är beredd att i ett budgetsammanhang lägga ut mera
pengar på grön el eller subventionera den, som man säger. Då får vi ta ställning till det som tidigare
har nämnts här i debatten, att man är beredd att skära på andra ställen och den diskussionen tror jag
blir betydligt intressantare: vilka ställen vill man skära?
Vtm Häggblom, replik:
Fru talman!
Beträffande prioriteringen förvånar det mig att ltl J-E Mattsson var borta från budgetdebatten och så
många plena då eftersom han måste ha missat alla motioner som togs upp om olika fördelningar,
där man hade balans i budgeten, vilket nuvarande regeringsblock inte har. Det skulle också ha
funnits utrymme att inköpa gröna el, om den också är lite dyrare. Jag tror att jag har fog att säga att
de som står för en sådan politik har Ålands folk bakom sig. Sådant kan man också testa i kommande
val.
TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. Föreläggs
först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering.
Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
713
7.1.2002
Föredras ärende nr 4:
Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks enkla fråga angående
omhändertagandet av problemavfall. (EF 5/2001-2002).
Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller
därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren
omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla
tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion
är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden
samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.
Ltl Sundback:
Fru talman!
Vid årsskiftet förväntas mängden problemavfall fördubblas. Det här beror på att avfall kommer att
klassificeras annorlunda än tidigare utgående från en riksförordning som träder i kraft vid årsskiftet.
Med hänvisning till det anförda riktar jag med stöd av 48 § 2 mom. LO följande enkla fråga till
vederbörande medlem av landskapsstyrelsen:
Är landskapsstyrelsen medveten om den nya klassificeringen av problemavfall och vilka åtgärder
har vidtagits för att omhänderta den förväntade ökningen av problemavfall?
Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:
Fru talman!
I frågan hänvisas till en riksförordning som skulle träda i kraft och göra att mängden problemavfall
fördubblas. Det här stämmer inte riktigt. Riksförordningen har ingen verkan här eftersom vi har
egen lagstiftningsbehörighet, men, ltl Sundback, landskapsstyrelsen är väl medveten om den nya
klassificeringen av avfall så att en större del av avfallet och även nya slag av avfall kommer att
klassas som problemavfall. Landskapsstyrelsen har därför för Ålands del antagit samma
riksförordning, som miljöministeriet har utfärdat om avfall och farligt avfall samt förfaranden för
återvinning och slutligt omhändertagande, så den gäller här i landskapet från 1 januari.
Landskapsstyrelsen känner alltså väl till den här frågan, eftersom de förteckningar som hör till
förordningen har införlivats till beslutet. Det är ju så att i första momentet i den avfallsförordning
som finns, nr 13/90/93, finns ett antal bilagor och bilagorna 3 och 4 beskriver vad som egentligen är
farligt avfall eller vad som skall ingå i avfall eller hur det skall verka för att det skall vara farligt
avfall.
Frågan har flera gånger diskuterats med Ålands Problemavfallsbolag om hur man skall lösa de
problem som uppkommer. De vanligaste och största mängderna farligt avfall för Ålands del
kommer sannolikt fortsättningsvis att bli elektronik, asbest, kylskåp och frysar, skrotbilar och
läkemedel. Det nya som kommer till som en följd av den ändrade lagstiftningen är bl.a. impregnerat
virke som kommer att ha betydelse för Åland. Beträffande det impregnerade virket kan nämnas att
EU-kommissionen vill stoppa försäljningen av virke som impregnerats med det arsenikbaserade
medlet CCA, eftersom det är giftigt. Kommissionen förbereder restriktioner i försäljningen av
tryckimpregnerat trä. Den största faran med impregneringen är vid förbränning, då giftiga ämnen
frigörs. Det är just spill och oanvänt impregnerat trä som på kort sikt kan bli det största problemet
för oss att ta om hand på ett bra sätt. Jag tror att vi här i landskapet får ställa in oss på att
mellanlagra det impregnerade avfallet eftersom vi troligen inte under överskådlig tid kommer att ha
någon anläggning där vi kan ta hand om det här på ett bra och miljöanpassat sätt. I riket har man
målsättningen att förbränna det impregnerade virket i en anläggning med anpassad rökgasrening
714
7.1.2002
och de ämnen som då uppkommer, som finns i aska och i rökgasreningen skall tas om hand av
metallförädlingsindustrin. Den förbränningsanläggning som man diskuterar där har inte byggts
ännu, men om och när den blir till kan en möjlighet för oss också öppnas att skicka våra rester dit.
Det blir nämligen rätt dyrt att bygga en egen anläggning för de ändå rätt små mängder spill och
oanvänt impregnerat virke som det blir fråga om här. Man borde överväga om ett producentansvar
skulle införas för det impregnerade virket och att vi som konsumenter skulle betala en
återvinningsavgift när vi köper impregnerat virke för att finna en lösning på den här frågan.
Övrigt farligt avfall som jag nämnde har också hittills hanterats här i landskapet. Mängderna kan
med de nya bestämmelserna bli större, men om man tar de vanligaste avfallssorterna som jag
nämnde tror jag inte att det blir några väldigt stora problem. Elektronikskrot kan innehålla farliga
komponenter som i sin tur innehåller farliga ämnen, såsom t.ex. kvicksilver, kadmium och andra
tungmetaller, de kan också innehålla bromerade flamskyddsmedel och andra organiska
halogenföreningar. I praktiken har elektronikskrot redan nu betraktats som farligt avfall och också
behandlats som sådant. Ålands Problemavfall Ab har avtalat med affärsidkare om att de skall ta
emot elektronikavfall från hushållen. Verksamheten dokumenteras av affärsidkarna, och
problemavfallsbolaget debiterar sedan respektive kommun för kostnaderna.
Asbestavfall borde som sådant deponeras på en deponi för farligt avfall, men om det rör sig om
endast asbest och inget annat farligt avfall i anslutning till det borde man kunna följa samma krav
på deponering av asbest som av inert avfall. Det blir en fråga för miljöprövningsnämnden att avgöra
hur asbest kan deponeras.
Kylskåp och frysar, som också är en litet skrymmande del av avfall och som räknas som
problemavfall i vissa fall därför att de innehåller en freonhaltig isolering som först måste avlägsnas
innan de kan pressas ihop och transporteras bort. Det är möjligt att det arbetet kan göras på
hemmaplan förutsatt att någon åtar sig arbetet. Hanteringen av detta slag av farligt avfall kommer
naturligtvis att dra extra kostnader med sig och det kräver naturligtvis också kunskaper.
Skrotbilar tas redan i dag om hand här i landskapet men hanteringen enligt de nya bestämmelserna
kräver givetvis att de töms på oljor, kylarvätska och andra farliga ämnen för att inte betraktas som
farligt avtal. Om det farliga avfallet avlägsnas kan de som hittills pressas ihop för borttransport och
återvinning. De entreprenörer som hanterar eller avser att börja hantera skrotfordon är tvungna att
ansöka om tillstånd för att hantera farligt avfall.
Läkemedel har vi i dag en insamling av som fungerar. Apoteken tar emot överblivna läkemedel från
privatpersoner och det har fungerat bra redan en längre tid. Den nya klassificeringen kommer
knappast att förorsaka några större förändringar beträffande hanteringen av överblivna mediciner.
Till den här kategorin kan man också nämna bildäck. Där fungerar producentansvaret genom att en
återvinningsavgift om 11 mark/däck betalas för bildäcken vid inköp. Det finns vissa avtal med
producentorganisationer i riket som sköter om insamling av uttjänta däck här på Åland. De nya
bestämmelserna kommer att kräva av dem som tar hand om det farliga avfallet mera utbildning.
Utan specialutbildning av de personer som skall hantera vissa delar av det farliga avfallet kommer
verksamheten inte att kunna skötas på ett för miljön bra sätt, så därför kommer utbildningen att vara
av största vikt.
Landskapsstyrelsen har en dialog med Ålands Problemavfall om hur de här frågorna skall skötas
och landskapsstyrelsen stöder aktivt fortsättningsvis bolaget ekonomiskt i rätt hög grad för att det på
ett ändamålsenligt sätt skall kunna ta om hand och transportera bort det farliga avfallet.
Ltl Sundback:
Fru talman!
715
7.1.2002
Den riksförordning som landskapsstyrelsen nu har antagit trädde i kraft den 1 januari. Vi fick här en
mångsidig information om vad förordningen innehåller. Jag har ändå lite oklart för mig vad detta
sist och slutligen innebär konkret och jag skulle vilja att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson
kvantifierar mängden problemavfall: hur mycket är det som i dag tas om hand enligt den gamla
lagstiftningen och hur mycket kommer det att röra sig om när förordningen tillämpas fullt ut?
Jag är också osäker på vem som har ansvaret för problemavfallet. De uppgifter som jag har säger att
det innehavaren som är skyldig att se till att detta tas om hand på ett sätt som inte skadar miljön.
Ålands Problemavfall är närmast en uppsamlare och en som i viss mån återvinner avfallet eller
transporterar bort det. Men hur skall innehavarna av problemavfall känna till hur de skall göra för
att inte riskera miljön?
Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:
Fru talman!
Jag kan tyvärr inte ge uppgifter om kvantiteterna av avfallet. Det finns naturligtvis uppgifter på det,
men jag har dem inte tillgängliga här just nu i mina handlingar och jag har dem inte heller i
huvudet. Det är naturligtvis vanskligt att överhuvudtaget spekulera i hur mycket det kan bli och hur
mycket det kan öka framöver. Jag tror inte att det blir så väldigt stor ökning eftersom en mängd av
det som nu är farligt avfall redan tas om hand. Beträffande skyldigheten att se till att det farliga
avfallet omhändertas på ett vettigt sätt kräver det naturligtvis information till olika personer och
företag för att man skall komma underfund med hur man kan ta hand om det på ett bra sätt därför att
ingen kommer att sätta sig och läsa de långa förteckningarna som finns i dag med flera tiotal
punkter inom varje område. De vanligaste fraktionerna av farligt avfall måste vi naturligtvis
informera om på ett ändamålsenligt sätt så att alla har en lättillgänglig information och att man
utgående från den kan sköta de här frågorna såsom förordningen förutsätter.
Ltl Sundback:
Fru talman!
Vi har hört här om att det skall bli information från landskapsstyrelsen och kanske också utbildning,
men man vet tydligen inte hur mycket problemavfallsmängderna ökar. Jag är lite förvånad över det
därför att på rikssidan har man ändå ganska klart kunnat förutse hur mycket mängderna ökar. Det
tyder på att man kanske inte riktigt vet hur mycket som i dag måste omhändertas. Jag undrar om vi
har ett fungerande system och om faktiskt allt tillvaratas i den omfattning som skulle vara
nödvändigt. Det förutsätter att man har en sorts lagkontroll. Landskapsstyrelseledamoten Sune
Eriksson nämnde i sitt anförande att han tror att det inte blir möjligt att ta tillvara och återanvända
t.ex. det impregnerade virket och många andra saker som kommer till, t.ex. oljor, kylarvätskor från
bilar osv. Han talade om att vi kanske måste ha ett mellanlager. Man ställer sig då frågan: Var skall
detta mellanlager finnas? Jag kunde läsa i dag i tidningen Nya Åland att så gott som alla tippar
kommer att slå igen det här året och den största tippen vad gäller återvinningen, dvs. Svinryggens
Deponi, kommer att vara öppen ett år till. På vilket sätt kommer landskapsstyrelsens miljöavdelning
att bidra till att de här frågorna löses på ett tillfredsställande sätt? Vad vill man göra från
miljöavdelningens sida för att få till stånd en fungerande verksamhet när det gäller
omhändertagande och återvinning av miljöfarligt problemavfall?
Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:
Fru talman!
Vi har redan i dag ett fungerande system med att ta om hand olika avfallsfraktioner, också sådana
som innehåller farligt avfall. Ett mellanlager av impregnerat virke eller spill från impregnerat virke
kan man lagra var som helst på en av de lagringsplatser som byggs i kommunen, under förutsättning
att man täcker det, att det inte lakar ur. Urlakningen av farliga ämnen från impregnerat virke är inte
speciellt stor utan det är just vid förbränning som det uppstår problem. Det byggs flera
mellanlagringsstationer som kan användas för det. Det är också ett litet problem med det som man
716
7.1.2002
tappar ur bilar, oljor, kylarvätska; det transporteras också bort. Vi har ingen möjlighet att använda
det eller omhänderta det på något sätt, det är helt enkelt för små mängder. Miljöavdelningen vid
landskapsstyrelsen kommer naturligtvis att övervaka de här frågorna och ge råd och anvisningar för
hur man skall sköta hanteringen av farligt avfall, förutom det som jag sade naturligtvis, att vi rätt
rundhänt ger ekonomiskt stöd för att verksamheten skall kunna skötas på ett bra sätt.
TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.
Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:
Landskapsstyrelsens framställning angående euroanpassning av vissa landskapslagar. (FR nr
10/2001-2002).
Ärendet föredras för remiss inkommande onsdag den 9.1.
Landskapsstyrelsens framställning angående ändring av landskapslagstiftningen om skatter och
avgifter med anledning av övergången till euro. (FR nr 11/2001-2002).
Ärendet föredras för remiss inkommande onsdag den 9.1.
Landskapsstyrelsens framställning angående ändringar i vissa pensionslagar med anledning av
valutaövergången från mark till euro. (FR nr 12/2001-2002).
Ärendet föredras för remiss inkommande onsdag den 9.1.
Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 9.1. kl. 13.00. Plenum är avslutat.
(Plenum avslutades kl. 15.00).
