20.1
FREDAGSSERIEN 7
Musikhuset kl. 19.00
Sakari Oramo, dirigent
Olli Mustonen, piano
Sergej Rachmaninov: Pianokonsert nr 2 c-moll op.18 I Moderato – Allegro
II Adagio sostenuto
III Allegro scherzando
35 min
PAUS 20 MIN
Igor Stravinsky: Eldfågeln
45 min
Introduktion
Första tablån
Kasjtjejs förtrollade trädgård – Eldfågeln dyker upp förföljd av Prins Ivan –
Eldfågelns dans – Eldfågeln infångas av Prins Ivan – Eldfågelns vädjan –
De tretton prinsessorrnas uppenbarar sig – Prinsessornas lek med de gyllene
äpplen. Scherzo – Prins Ivan dyker plötsligt upp – Khorovode Prinsessornas
ringdans – Gryning – Prins Ivan tränger in i Kasjtjejs palats – Förtrollad klocka,
Kasjtjejs monstervakter dyker upp och Prins Ivan tillfångatas – Den odödlige
Kasjtjej anländer – Kasjtjejs och Prins Ivans dialog – Prinsessorna ingriper
– Eldfågeln dyker upp – Kasjtjejs följe dansar under Eldfågelns förtrollning
– Alla Kasjtjejs undersåtar dansar en avgrundsdans – Eldfågeln – Kasjtjejs
uppvaknande – Kasjtjes död – Djupt mörker
Andra tablån
Kasjtjejs palats försvinner, förtrollningen bryts, de förstenade riddarna vaknar
till liv, allmän glädje
Paus ca kl. 19.45. Konserten slutar ca kl. 21.00.
Sänds direkt i YLE Radio 1 och på Internet (yle.fi/rso).
1
I finalen kontrasteras det rytmiskt karaktäristiska och energiska huvudmotivet med
ett sidotema som hör till Rachmaninovs stora melodier. Huvudtemat har huvudrollen i
genomföringen. Den förtätas av ett fritt fugato som föds ur temat, medan sidotemat
får sin fulla prakt i slutets mäktiga crescendo, hela konsertens dramaturgiska kulmen.
Här fullbordas de stora bågarnas melodik,
som redan konsertens inledning gav löfte
om.
SERGEJ RACHMANINOV
(1873–1943):
PIANOKONSERT NR 2
Av Sergej Rachmaninovs fyra pianokonserter har den andra alltid varit den mest populära och den hör till den romantiska konsertlitteraturens allra mest älskade verk.
Bidragande orsaker är konsertens flödande,
yppigt emotionella melodier samt dess pianistiskt tacksamma virtuosa kvalitet, som
emellertid alltid utgår från musikens kärnsubstans. Hur spontant ohämmat konsertens melodier än tycks flöda, finns det ett
fast tematiskt nätverk i bakgrunden med
samband mellan satserna och ett slags
släktskap mellan temana i bredare mening.
Det finns två centrala teman i första satsen. Det första är till sin natur mera ”motivistiskt”, det andra av bredare sångbar art.
Framåt drivande element i genomföringen
är ett litet motiv, som på piano ackompanjerar den mäktiga reprisen av huvudtemat
(Maestoso. Alla marcia) och som har en liten roll också i finalen.
Den långsamma satsen börjar för ovanlighetens skull i c-moll, samma tonart som
också avslutar den föregående satsen. I och
med det drömska huvudtemat glider musiken några takter senare över i E-dur, varvid
tonartsförhållandet mellan första satsen och
den långsamma satsen blir detsamma som
i Beethovens c-mollpianokonsert men det
gör en helt annorlunda verkan just på grund
av de inledande första takterna. I mitten av
satsen får musiken en genomförande natur
och där förekommer ett kort, raskt avsnitt
som s.a.s. förebådar ett mera omfattande
scherzoavsnitt, som finns inbyggt i tredje
satsen.
Kimmo Korhonen (sammandrag)
IGOR STRAVINSKY
(1882–1971):
ELDFÅGELN
Igor Stravinsky hann under sitt långa liv experimentera med många olika genrer men
oberoende av stilart tränger hans egen fullt
igenkännbara ton ändå alltid igenom. Det var
inte Stravinskys mål att komponera musik
som låter vacker i traditionell mening. Som
kompositör har Stravinsky beskrivits som
en ”enfant terrible” – trots att han i sin livsföring var punktlig som en tjänsteman och
inte någon bohemkonstnär. Utöver alla pris
han tilldelades blev han även föremål för kritik och kontroverser. Baletten Våroffer (1913)
och kalabaliken vid uruppförandet kan anses
utgöra ett slags höjdpunkt i karriären.
Vid sidan av baletterna Våroffer och
Petrusjka (1911) hör Eldfågeln (1910) till
Stravinskys mest kända verk. Den kom till
på initiativ av balett- och operaimpressarion Sergej Djagilev (1872–1929), som grundade den i Paris verksamma Ryska baletten,
Ballets Russes. Det var han som beställ-
2
de musiken av Stravinsky till denna balett
som han planerat, fastän uppdraget visserligen ursprungligen var avsett för en annan
kompositör. Verket fick ett gott mottagande av både publik och kritiker och det gav
Stravinsky världsrykte.
Eldfågeln bygger på en rysk folksaga.
Med hjälp av Eldfågelns undergörande fjäder lyckas prins Ivan krossa den odödlige
Kasjtjes onda makt. Det centrala i baletten är motsatsförhållandet mellan gott och
ont, samt spänningen mellan det naturliga
och det övernaturliga. Människorna framställs med diatonisk musik medan sagofigurerna tecknas med kromatisk musik och toner som associeras med ”orientalisk” musik;
dessa medel har lånats av tonsättarens lärare Nikolaj Rimskij-Korsakov (1844–1908).
Eldfågelns färgstarka fjäderdräkt beskrivs
med kromatiskt kvitter i blåsarna och snabbt
tremolo i de sordinerade stråkarna. Förutom
inflytandet från Rimskij-Korsakov hörs även
en strävan till franskinspirerade friare harmonier, melodisk luftighet och sinnlighet.
Den färgmättade orkestreringen blandas
upp med dissonanser och rytm typiska för
Stravinsky.
Förutom den 45 minuter långa balettversionen finns tre kortare orkestersviter
avsedda för konsertbruk (1911, 1919 och
1945) med sinsemellan avvikande orkestrering, längd och avsnitt. Vid kvällens konsert
ges den ursprungliga balettmusik i sin helhet.
SAKARI ORAMO
Sakari Oramo inledde sin period som chefsdirigent för Radions symfoniorkester RSO) i
augusti 2003. Han började sin karriär som
violinist och blev alternerande konsertmästare vid RSO år 1991. Han avlade sitt diplom
i orkesterdirigering i Jorma Panulas dirigentklass. Utöver RSO är Oramo också chefsdirigent för Kungliga Filharmoniska Orkestern
i Stockholm och dirigent för Karlebyoperan.
Han har regelbundet dirigerat också
Mellersta Österbottens Kammarorkester
och tillträder hösten 2013 som orkesterns
konstnärlige ledare. Oramo avslutade sin
tioårsperiod som musikchef för City of
Birmingham Symphony Orchestra (CBSO)
år 2008, men fortsätter som orkesterns förste gästdirigent.
Oramo har dirigerat bl.a. Berliner
Filharmoniker, New York Philharmonic, Los
Angeles Philharmonic, Chicago Symphony
Orchestra, Concertgeboworkestern, Orchestre
de Paris, Minnesota Orchestra, Cleveland
Orchestra och Staatskapelle Dresden.
Under spelåret 2011–2012 dirigerar han
bl.a. Tyska symfoniorkestern i Berlin,
Wiener Symphoniker och Frankfurter
Rundfunkorchester.
Oramo och RSO har gästspelat bl.a. i
Benin, Wien, Prag, Tyskland och Spanien,
vid musikfestspelen på Kanarieöarna, i
Edinburgh och Bergen samt vid Proms i
London. I Japan turnerade Oramo och RSO
åren 2005 och 2007.
År 2004 gavs Sakari Oramo doktorstiteln
honoris causa vid University of Central
England, Birmingham. Sommaren 2008 fick
han den prestigefyllda Elgar-medaljen och
år 2009 förlänade Order of the British
Empire honom titeln OBE för hans arbete till
förmån för det brittiska musiklivet. I decem-
Johanna Tiensuu
Verkpresentationen har förverkligats i
samarbete med Turun yliopisto. Skribenten är
musikstuderande vid universitetet.
3
förläggare är det tyska bolaget Schott Musik
International.
Olli Mustonens diskografi är omfattande och innehåller många prisbelönta helheter, t.ex. Decca-inspelningarna av Alkans
och Sjostakovitjs preludier. Numera samarbetar han både som pianist och som dirigent med skivbolaget Ondine. Till hans
senaste inspelningar hör en komplett version av Beethovens pianokonserter med
Tapiola Sinfonietta, Respighis Concerto in
modo misolidio med RSO och Sakari Oramo
samt soloskivor med musik av bl.a. Bach,
Tjajkovskij, Sibelius, Rachmaninov, Prokofjev
och Sjostakovitj.
Olli Mustonen har tilldelats kulturministeriets Finlandspris och han har förlänats Pro
Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden
2003.
ber 2010 beviljade republikens president
Sakari Oramo Pro Finlandia-medaljen.
Sakari Oramos period som RSO:s chefdirigent slutar våren 2012. Han efterträds av
Hannu Lintu, som blir orkesterns åttonde
chefsdirigent hösten 2013.
OLLI MUSTONEN
I Olli Mustonens person förenas verksamheten som pianist, dirigent och kompositör
på ett enastående sätt till en komplett musiker. Under säsongen 2011–12 uppträder
Mustonen bl.a. med Leipzigs Gewandhaus
or­kester och Herbert Blomstedt och Ma­
riinskijteaterns orkester under Valerij
Gergijev. Med Melbourne Symphony Or­
chestra fortsätter en konsertserie, som Mus­
tonen dirigerar och inom ramen, för vilken
han spelar alla Beethovens pia­nokonserter.
Förutom de inhemska orkestrarna har
Mustonen under de senaste åren samarbetat som dirigent med bl.a. Camerata
Salzburg, Deutsche Kammerphilharmonie
Bremen, WDR-symfoniorkestern i Köln,
Tjajkovskij-symfoniorkestern i Moskva,
Northern Sinfonia, Scottish Chamber
Orchestra, NHK-symfoniorkestern i Tokyo,
Estlands Nationalorkester och Staatskapelle
Weimar. Med Helsingfors Festivalorkester,
som han själv grundat, har Mustonen turnerat i Centraleuropa, Japan och Kina.
En viktig roll har också det nära samarbete som han etablerat många av vår tids
betydande tonsättare, bl.a. John Adams,
Einojuhani Rautavaara och Rodion Sjtjedrin.
Sjtjedrin har också tillägnat honom sin femte pianokonsert. I Mustonens egen produktion har orkesterverken och kammarmusiken stått i centrum. Hans första symfoni
skall uruppföras i februari 2012. Mustonens
RADIONS
SYMFONIORKESTER
Radions symfoniorkester (RSO) är Rundradions orkester med uppgift att bidra till
och främja den finländska musikkulturen.
Sakari Oramo har varit orkesterns chefsdirigent sedan 2003. Hannu Lintu, som under
spelåret 2011–12 är orkesterns förste gästdirigent, tillträder hösten 2013 som RSO:s
nye chefsdirigent. RSO:s hedersdirigent är
Jukka-Pekka Saraste. Han var chefsdirigent
för RSO åren 1987–2001 och fortsätter sitt
intensiva samarbete med orkestern.
Radioorkestern grundades år 1927. Den
ursprungliga tiomanna ensemblen utvidgades på 1960-talet till en fulltalig symfoniorkester. RSO:s tidigare chefsdirigenter är
Toivo Haapanen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo
Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam och
Jukka-Pekka Saraste.
4
Den nya inhemska musiken utgör en viktig del av RSO:s repertoar. Varje år uruppför orkestern ett flertal verk som beställts av
Rundradion. Till RSO:s uppgifter hör också
att spela in all finländsk orkestermusik för
Rundradions bandarkiv.
Med Sakari Oramo har RSO spelat in på
skiva verk av bl.a. Bartók, Hakola, Saariaho,
Respighi, Kaipainen och Kokkonen samt premiärinspelningen av Armas Launis’ opera
Aslak Hetta. Skivinspelningen (Ondine) av
Nordgrens 3:e och 5:e symfoni fick det franska
priset Académie Charles Cros. Inspelningen
av Magnus Lindbergs klarinettkonsert fick
BBC Music Magazines pris 2006. Skivan med
Lindbergs och Sibelius’ violinkonserter med
Lisa Batiashvili som solist (Sony BMG) fick
MIDEM Classical Awards 2008. Samma år
valde New York Times en inspelning med orkesterverk av Lindberg till årets skiva.
RSO turnerar regelbundet på olika håll
i världen och har gett över 300 konserter utomlands. Under säsongen 2011–
2012 uppträder RSO bl.a. vid den prestigefulla Beethovenfestivalen i Bonn och i
Concertgebow i Amsterdam.
RSO:s radiokanal YLE Radio 1 radierar
alla orkesterns konserter. I allmänhet sänds
både de inhemska och utländska konserterna direkt. Konserterna kan också avlyssnas runt om i världen på RSO:s webbsidor
(yle.fi/rso).
5
