Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter på Cypern 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Situationen för de mänskliga rättigheterna på Cypern är idag relativt gynnsam
men förblir ändå otillfredsställande så länge inte Cypern-konflikten får en
politisk lösning. Många av de problem som förekommer har sitt ursprung i öns
delning genom den turkiska arméns ockupation av öns norra del 1974.
Problem, vid sidan av frågor relaterade till den långvariga politiska konflikten,
är våld mot och diskriminering av kvinnor. Fall av polisbrutalitet har också
rapporterats. Många av de förbättringar avseende mänskliga rättigheter som har
genomförts på Cypern de senaste åren har sin grund i den fortlöpande
anpassningen till EU. Republiken Cypern har antagit en nationell plan för
bekämpning av rasism och diskriminering. På norra sidan har situationen
också förbättrats sedan en ny ledning med ökad demokratisering på
programmet tog över i början av år 2004.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter ratificerades
i april 1989. Det första tilläggsprotokollet om individuell klagorätt
ratificerades i april 1992. Det andra tilläggsprotokollet om dödsstraffets
avskaffande ratificerades i september 1999.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
ratificerades i april 1969.
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
ratificerades i april 1967.
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor ratificerades i juli 1985. Tilläggsprotokollet om individuell
klagorätt ratificerades i april 2002.
- Konventionen mot tortyr ratificerades i juli 1991. Det fakultativa
tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr undertecknandes i juli
2004.
2
- Konventionen om barnets rättigheter ratificerades i februari 1993.
Tilläggsprotokollet om handel med barn, barnprostitution och
barnpornografi undertecknades i februari 2001.
- Cypern är part i flyktingkonventionen sedan 1963.
- Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna ratificerades 1962.
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Vare sig den regeringskontrollerade eller turkcypriotiska sidan av Cypern
sanktionerar politiska mord eller avrättningar. Ej heller har politiskt motiverade
försvinnanden rapporterats på senare tid. Slaveri förekommer ej.
Polisväsendet bär ansvaret för lagens efterlevnad i både den
regeringskontrollerade delen och den norra delen av Cypern. Polismakten på
regeringssidan är underställd civil kontroll men kritiseras då och då i media för
brutalitet och korruption. Polismakten i norr är underställd den turkiska armén,
vilket innebär att den är undantagen politisk kontroll. Trots EU-kritik
förekommer inget samarbete mellan polisen på de båda sidorna om
demarkationslinjen, vilket försvårar kampen mot kriminalitet och påverkar
medborgarnas rättstrygghet.
Både den cypriotiska författningen och turkcypriotisk så kallad basic law
förbjuder tortyr. Fall av inhuman behandling har emellertid rapporterats från
fängelser på såväl den norra som den södra delen av ön. Fängelserna på bägge
sidor uppfyller generellt sett internationella krav, dock med vissa undantag.
Enligt den regeringskontrollerade sidans ombudsmannaämbete får fångar med
psykiska problem inte lämplig vård. Det förekommer ofta att fångar fällda för
mindre brott blandas med tyngre belastade interner. På den norra sidan finns
det ingen separat förvaring av ungdomsbrottslingar. Också på den södra sidan
förekommer klagomål på förhållanden i fängelserna särskilt vad gäller
behandlingen av narkomaner.
4. Dödsstraff
Dödsstraff förekommer inte på Cypern.
5. Rättssäkerhet
På båda sidor garanteras grundläggande rättssäkerhet genom ett oberoende
domstolsväsende och en fungerande rättsordning. Denna bygger på brittiska
traditionella rättsprinciper såsom att oskuld antas fram till domslut, öppna och
rättvisa rättegångar, samt rätt till överklagan. Enligt lag har alla åtalade, som
inte har råd med egen advokat, rätt till offentlig försvarare. Uppgifter från US
State Department har emellertid gjort gällande att turkcypriotisk polis i vissa fall
bryter mot regelverket, bland annat genom att inte tillåta närvaro av
försvarsadvokat vid första förhör av en misstänkt.
3
Det finns inga speciella domstolar för till exempel säkerhets- eller politiskt
betingade brott på någondera sida av ön. Tidigare kunde civila i vissa fall ställas
inför militär domstol på den turkcypriotiska sidan
Det föreligger inga uppenbara skillnader mellan mäns och kvinnors tillgång till
rättsväsendet.
Det grekcypriotiska ombudsmannaämbetet inrättades 1991 och har mottagit
ett stigande antal klagomål. 2002 uppgick de till 1 543 och 2003 till 1 840. Från
maj 2004 är ombudsmannen även diskrimineringsombudsman.
6. Personlig frihet
Inga klagomål om godtyckliga frihetsberövanden har registrerats, även om det
förekommer att asylsökande hålls inlåsta.
Cyperns regering förbjuder tredjelandsmedborgare att anträda ön från annat
territorium än det regeringskontrollerade. Sedan Cypern blev medlem av EU
står det EU-medborgare fritt att anlända eller avresa från ön varhelst de
önskar. Det har dock förekommit att regeringssidan till synes godtyckligt nekat
utlänningar att besöka den norra sidan.
Den 23 april 2003 beslöt de turkcypriotiska myndigheterna att öppna
övergången vid stilleståndslinjen utanför Ledra Palace för dagsbesök (senare
utökat till tre dygn) för grekcyprioter till den norra sidan och för turkcyprioter
till den södra sidan. Av de förra krävdes att de företedde pass och fyllde i ett
besöksvisum. En särskild övergång för bilar öppnades med hjälp av FNstyrkan UNFICYP ett par veckor senare. Utifrån principen om fri rörlighet för
alla medborgare välkomnade den grekcypriotiska regeringen öppningen, men
kritiserade kravet på att grekcyprioter skulle behöva visa pass när de besökte
sitt eget land. De turkcypriotiska myndigheterna har gradvis lättat på kraven
och tillåter nu grekcyprioter besöka norra sidan med enbart ID-kort och utan
begränsning i tiden. Ytterligare ett par övergångar har sedan dess öppnats
men rörligheten mellan norr och söder är fortfarande inte obehindrad.
Turkcyprioter har svårigheter att resa till andra länder om de använder
resedokument utfärdade av Turkiska Republiken Norra Cypern, TRNC, som
endast godtas av Turkiet. Istället använder de flesta resedokument från Turkiet
eller Republiken Cypern. Turkiet godtar emellertid ej att turkcyprioter
använder sig av pass utfärdade av Republiken Cypern för vidarebesök till tredje
land. Grekcyprioterna har numera möjlighet att besöka Turkiet utan
förhandsvisering och även använda sig av hamnarna på norra sidan.
4
De i samband med den turkiska invasionen försvunna grekcyprioterna, de så
kallade missing persons, är en av de mest angelägna frågorna för regeringssidan.
Information om de försvunnas öde är ett oavvisligt krav från grekcypriotiska
politikers sida, oberoende av partifärg. Också myndigheterna på Turkcypern
efterfrågar turkcyprioter som försvann under första delen av konflikten 196374. Undersökningskommittén som granskar frågan om försvunna personer
består av representanter från FN, samt den grek- respektive turkcypriotiska
sidan. Kommitténs arbete har aktiverats det senaste året. Nya gravplatser med
kvarlevor har påträffats. Dessa kommer att DNA-analyseras i ett laboratorium
som etableras i buffertzonen.
Den turkiska arméns invasion av öns norra del 1974 orsakade ett allvarligt
flyktingproblem då ungefär var tredje turkcypriot och grek-cypriot tvingades
lämna sina hem om de befann sig på "fel" sida. De 180 000-200 000
grekcypriotiska och 35 000-53 000 turkcypriotiska flyktingarna i respektive
delar förefaller numera vara väl integrerade, varför problemet numera är av
politisk, snarare än av humanitär natur.
Enligt FN-källor lever cirka 500 grekcyprioter och 165 kristna maroniter - vilka
redan före självständigheten 1960 valde att bli betraktade som grekcyprioter kvar på nordsidan. Minst 1 000 turkcyprioter är bosatta i söder och bortåt 10
000 pendlar dagligen över demarkationslinjen för att arbeta där.
Sedan 1974 har mellan 60 000-120 000 personer (uppgifterna varierar), från det
turkiska fastlandet bosatt sig på den turkcypriotiska delen av ön. Som
konsekvens härav har öns demografiska balans förskjutits, vilket försvårar en
politisk lösning av Cypernfrågan.
7. Straffrihet
Straffrihet förekommer i regel inte. Det har dock hänt att polisövergrepp inte
lett till någon påföljd. Som framgår ovan har straffrihet också varit resultatet av
bristande polissamarbete mellan norr och söder
8. Yttrande- och mediafrihet
Yttrande- och mediafrihet är lagstadgad. Någon officiell censur finns inte, men
smädelse av nationen och statsöverhuvudet i norr kan fortfarande beivras.
TV-kanalerna på bägge sidor är dock dominerande av staten eller
regeringspartierna varför oppositionens synpunkter får mindre utrymme.
På den turkcypriotiska delen av ön finns 11 dagstidningar, två statsägda, åtta
privatägda och två radiostationer i universitetsregi. Vidare har allmänheten
tillgång till två statsägda och tre privatägda TV-stationer. På den
grekcypriotiska sidan finns sju dagstidningar, en veckotidning och sex större
månadstidningar. Ett flertal privata TV- och radiostationer försöker konkurrera
5
med sina statsägda motsvarigheter. Internationella TV- och radiosändningar är
tillgängliga på bägge sidor av ön.
Tillfälliga reserestriktioner har ibland införts för på Cypern verksamma
journalister. Bland annat har den grekcypriotiska regeringen vägrat turkiska
journalister som anlänt till ön från den norra sidan att besöka den södra och
vice versa.
På båda sidor föreligger förenings-, församlings- och religionsfrihet
Europarådets parlamentariska församling konstaterade dock i resolution 1333
år 2003 att Turkiet och de turkcypriotiska myndigheterna fortsatte att kränka
de i den turkcypriotiska delen bosatta maroniternas och grekcyprioternas rätt
att utöva sin religion, att bedriva undervisning och, med generell innebörd, att
ha tillgång till sin egendom. Förhållandena har emellertid något förbättrats
efter regeringsskiftet i norr 2004.
Vandalisering av och bristande respekt för kulturarvet förekommer på bägge
delarna av ön.
9. De politiska institutionerna
Enligt författningen från 1960 är Cypern en republik med ett flerpartisystem,
en exekutiv president och ett folkvalt parlament. Konstitutionen upphörde att
gälla efter oroligheterna 1963 och öns båda delar styrs sedan 1974 av skilda
förvaltningar.
På grekcypriotisk sida hålls såväl president- som parlamentsval vart femte år.
Valen är allmänna och hemliga. Enligt författningen tillåts turkcyprioter enbart
att rösta i valet till vicepresident och på turkcypriotiska parlamentskandidater,
vilket på grund av den rådande politiska situationen i praktiken innebär att
turkcyprioter i de regeringskontrollerade områdena ej har möjlighet att utöva
sin rösträtt. Regeringen överväger emellertid ett lagförslag för att normalisera
detta.
Medborgarna på Turkcypern väljer ledare och representanter till en ”nationell
församling” vart femte år eller oftare. Grekcyprioter, maroniter och armenier
som bor i norr tillåts inte delta i turkcypriotiska val men har möjlighet att dels
rösta fram egna byrepresentanter, dels att delta i grekcypriotiska val men måste
då bege sig till den södra delen för att utöva denna rättighet.
Den turkiska militärens inflytande på den norra delen av ön begränsar
utrymmet för den demokratiskt valda regeringens maktutövning.
6
Inga märkbara skillnader råder mellan kvinnors och mäns valdeltagande och
valbarhet, men såväl kvinnor som landets samtliga minoriteter är
underrepresenterade i det politiska livet på bägge sidor av ön.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Den registrerade arbetslösheten på den grekcypriotiska sidan uppgår till drygt 3
procent av den arbetsföra befolkningen. Lagstiftning på bägge sidor
förespråkar lika lön för lika arbete, något som med vissa undantag efterlevs i
praktiken.
Samtliga arbetare på bägge sidor har rätt att bilda och ansluta sig till
fackföreningar. Omkring 80 procent av den grekcypriotiska arbetsstyrkan är
ansluten till självständiga fackföreningar. Mellan 50 och 60 procent av
privatanställda och samtliga offentligt anställda på den turkcypriotiska delen av
ön är fackligt anslutna.
Rätten att strejka accepteras av bägge sidor. Ett undantag är dock poliser och
militärer. På den regeringskontrollerade sidan har poliser bara möjlighet att gå
med i föreningar som har rätt att förhandla men inte att strejka. Samtidigt har,
enligt uppgift från US State Department, arbetsgivare på den turkcypriotiska
sidan obegränsad rätt att anställa ersättande arbetskraft, något som effektivt
undergräver strejkrättigheten.
Tvångsarbete är förbjudet på båda sidor av ön. Rapporter gör emellertid
gällande att betydande kvinnohandel för prostitution förekommer. På sydsidan
söker man komma till rätta med detta problem genom lagstiftning och ökad
poliskontroll. Det är emellertid oklart hur framgångsrika dessa ansträngningar
är och det finns betydande tolerans för "kabareternas" verksamhet.
Den regeringskontrollerade sidan har anpassat hälso- och säkerhetslagarna på
arbetsplatsen till det inom EU rådande regelverket. Enligt US State Department
har liknande åtaganden uteblivit på den turkcypriotiska sidan, och existerande
hälso- och säkerhetsregler efterföljs sporadiskt.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Vad gäller tillhandahållande av hälsovård och till detta relaterade tjänster såsom
bostäder och sociala tjänster förekommer ingen av myndigheterna
sanktionerad diskriminering. Enligt UNDP:s Human Development Report
2005 har samtliga cyprioter (100 procent) tillgång till tillfredsställande
hälsovård samt dricksvatten. Antalet läkare per 100 000 invånare är 298.
Medellivslängden uppgår till 78 år. Turkcyprioter som också är medborgare i
Republiken Cypern har rätt till hälsovård på den södra sidan där kvaliteten
generellt är högre.
7
12. Rätten till utbildning
Över 13 procent av Republiken Cyperns statsbudget går till utbildning. På den
regeringskontrollerade sidan är utbildningen gratis upp till 18 år. Skolgången på
bägge sidor är obligatorisk upp till 15 år. Den genomsnittliga läskunnigheten
för personer över 15 år är 97,1 procent.
Trots förbättrade levnadsförhållanden för grekcyprioter och maroniter bosatta
på den norra sidan finns där ingen tillgång till utbildning på grekiska över
gymnasienivå, varför många föräldrar tvingas skicka sina barn till den södra
delen för högre utbildning. Under 2004 har ett grekiskspråkigt gymnasium
med den nya turkcypriotiska regeringens tillstånd inrättats i norr, vilket utgör
ett litet men viktigt steg framåt. Antalet elever utökades något skolåret 2005.
FN har emellertid inte lyckats i sina försök att upprätta en turkiskspråkig skola
i Limassol där det finns ett 50-tal turkisktalande barn i skolåldern.
Den nya regeringen i norr har under det gångna året reviderat skolböckerna.
De nya versionerna ger numera en betydligt mer objektiv bild av öns
turbulenta historia. En liknande revision av skolböckerna har inte ägt rum på
den grekcypriotiska sidan.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Minimilönen ligger högre på den regeringskontrollerade sidan än på
Turkcypern, då levnadsstandarden där generellt är betydligt högre. I söder
ligger den på USD 742 men är ändå inte tillräcklig för en tillfredsställande
levnadsstandard. Lönerna för de fackligt anslutna är emellertid avsevärt högre
än miniminivån.
På den turkcypriotiska sidan uppgår minimilönen till omkring 200 USD
(föremål för kontinuerliga förändringar beroende på inflationen). Ej heller
denna inkomst är tillräcklig för att uppnå en tillfredsställande levnadsstandard i
norr. Månadsinkomsten för en outbildad turkcypriotisk arbetare uppgår till
omkring 420 USD.
Klyftan i ekonomiskt avseende är alltså stor mellan den rikare södra och den
fattigare norra delen. Till den turkcypriotiska ekonomiska stagnationen bidrar
EU:s handelsrestriktioner baserade på ett beslut av Europadomstolen 1994,
enligt vilket export från norra delen av Cypern endast kan ske med ursprungsoch sanitetsintyg utfärdade av den folkrättsligt erkända administrationen i
söder. Detta har lett till att den export som tidigare skett från Turkcypern inte
längre kunde äga rum. Sedan turkcyprioterna röstat ja till FN-planen i
folkomröstningen den 24 april 2004 beslöt EU:s ministerråd uppdra åt
kommissionen att föreslå åtgärder för att häva turkcyprioternas isolering.
Denna sammanställde två förordningar, en om finansiellt bistånd och en om
direkt handel. På grund av grekcypriotiskt motstånd har emellertid ingen av
8
dessa förordningar ännu kunnat antas. EU har sökt att få till stånd, hittills med
begränsad framgång, handel mellan norr och söder över demarkationslinjen
genom den så kallade gröna linjen-förordningen.
Republiken Cypern upptar 29:e plats i UNDP:s human development index (i
jämförande syfte ligger till exempel Portugal på 27:e, Grekland på 24:e och
Sverige på 6:e plats).
OLIKA GRUPPERS SITUATION
14. Kvinnans ställning
Kvinnor åtnjuter allmänt samma rättigheter som män på öns båda sidor.
Författningen innehåller inga diskriminerande element, däremot förekommer
en viss traditionsbunden diskriminering av kvinnor.
Tidigare ansågs enligt turkcypriotisk 'lagstiftning' mannen vara familjens
överhuvud och hade rätt att avgöra var familjen skulle bo. Detta, tillsammans
med tidigare regler om att turkcypriotiska kvinnor inte hade rätt att gifta sig
med icke-muslimer, ändrades i och med en ny lag 1998. Vidare förbättrades
kvinnans rättigheter i samband med skilsmässa där bägge parter numera
försäkras åtminstone 30 procent av gemensamma tillgångar.
Cypriotisk lagstiftning kräver lika lön för lika arbete. På den turkcypriotiska
sidan har dock kvinnor verksamma inom jordbruks- och textilsektorerna
generellt lägre löner i förhållande till männen. 49 procent av arbetsför kvinnlig
befolkning är verksam på arbetsmarknaden.
Hustrumisshandel är ett stort problem som i allt större utsträckning väcker
uppmärksamhet i samhällsdebatten. Trots att det tack vare en ny lag från 2000
blivit lättare att göra polisanmälan är det fortsatt få fall av misstänkt
hustrumisshandel som når grekcypriotisk domstol. Statistiken över
hustrumisshandel har emellertid förbättrats de senaste åren. Lagstiftningen har
också ändrats så att fall av hustrumisshandel ej längre är att betrakta som
familjedispyter utan blir föremål för straffrättsligt åtal.
En frivilligorganisation med jourtelefon för misshandlade kvinnor samt en
kvinnojour är verksamma i Nicosia.
På den norra sidan av ön väcker frågan om hustrumisshandel liten
uppmärksamhet eller tystas ner. Få fall av hustrumisshandel når domstol.
Påtryckningar från familjen och kvinnans ekonomiska beroendeställning anses
vara de huvudsakliga orsakerna till att existerande lagstiftning har haft liten
effekt. Ett center för att ge skydd och stöd åt misshandlade kvinnor tvingades
9
stänga år 2000 då alltför få kvinnor sökte sig dit. Det låga antalet besökare
antogs bero på en rädsla bland kvinnorna att bli upptäckta av sina män.
Tvångsmässig prostitution, i strid mot lagen, förekommer på båda sidor av ön.
Ofta är offren asiatiska och östeuropeiska kvinnor som anställs på barer och
nattklubbar under falska förespeglingar (se ovan). Människohandel - trafficking
- utgör ett växande problem på ön.
Det finns ingen lagstiftning mot sexuella trakasserier på den regeringskontrollerade sidan. På norra sidan är sexuella trakasserier förbjudet enligt lag.
Frågan väcker dock liten uppmärksamhet.
15. Barnets rättigheter
Både den grekcypriotiska regeringen och de turkcypriotiska myndigheterna
respekterar barnets rättigheter.
Minimiåldern för anställning på båda sidor av ön är 16 år. På den
turkcypriotiska sidan kan emellertid minderåriga anställas som lärlingar vid 15
års ålder. Tvångsarbete för barn är förbjudet enligt lag.
Under år 2001 anpassade den grekcypriotiska regeringen det rättsliga ramverket
beträffande barn till inom EU rådande regler. Detta innebär bland annat höjda
böter för brott mot lagen om barnarbete samt ökat statligt främjande av
kulturella och idrottsliga aktiviteter för minderåriga.
Den nedre gränsen för militärtjänstgöring är 18 år på båda sidor.
16. Olika befolkningsgruppers situation
Författningsenliga eller andra rättsliga mekanismer förbjuder diskriminering på
båda sidor av ön. Lagstiftningen är generellt respekterad. Grekcyprioter och
maroniter bosatta på norra sidan, och till viss del turkcyprioter som bor på
södra sidan förhindras dock från att fullt ut åtnjuta sina rättigheter enligt
Europakonventionen.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Säkra uppgifter om homosexuellas situation på Cypern finns inte att tillgå.
Någon officiell diskriminering förekommer ej. Under 2000 togs de element
bort i Cyperns lagstiftning om homosexuella som tidigare kritiserats av
Europarådet.
18. Flyktingars rättigheter
Cypern har tillträtt FN:s flyktingkonvention. Cypern samarbetar generellt med
UNHCR när det gäller det växande antalet asylsökande som kommer till
landet, nu högst per capita i EU. Den regeringskontrollerade sidan antog under
10
2000 en ny asyllagstiftning i linje med 1951 års FN-konvention om
flyktingstatus. Lagstiftningen innebär bland annat att behandling av
asylsökanden stegvis överförs från UNHCR till den cypriotiska regeringen.
Detta har föranlett regeringen att upprätta en myndighet för flyktingfrågor.
Kritik har förekommit mot de asylsökandes levnadsvillkor och den långa
behandlingstiden av deras ärenden. Frågan har ställts om behandlingen utgör
brott mot internationella överenskommelser, främst EU:s direktiv. Flyktingar
som anlänt till den turkcypriotiska sidan har med hjälp av lokalt verksamma
enskilda organisationer kunnat presentera sina fall hos UNHCR.
19. Funktionshindrades situation
I juli 2000 antogs ny lagstiftning vad gäller funktionshindrades rättigheter.
Lagen fastslog bland annat principen om icke-diskriminering, arbetsrättsliga
reformer, viss positiv särbehandling vad gäller anställning samt finansiella
medel för transport till arbetet. På den turkcypriotiska sidan ska varje
arbetsgivare anställa åtminstone en funktionshindrad per 25 anställda. Denna
lagstiftning är dock föremål för bristfällig efterlevnad. Detta gäller även för den
grekcypriotiska lag som förespråkar att nybyggda offentliga lokaler samt
turistinrättningar skall vara anpassade till funktionshindrade personer.
ÖVRIGT
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
På båda sidor arbetar såväl inhemska som internationella organisationer för
mänskliga rättigheter under stor frihet. De flesta organisationer är inriktade på
den andra sidans påstådda eller verkliga kränkningar av minoriteters rättigheter.
Organisationer med ett bredare mandat har emellertid bildats under senare år,
bland annat för att öka medvetandet om våld i familjen samt för att följa upp
anklagelser om polisbrutalitet. Viktigast på den grekcypriotiska sidan är
Committee for the Restoration of Human Rights throughout Cyprus och på
den turkcypriotiska sidan The Turkish Cypriot Human Rights Committee.
21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter
UNHCR är verksamt på Cypern.
