Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Cypern 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Situationen för de mänskliga rättigheterna på Cypern är idag relativt gynnsam
men förblir ändå otillfredsställande så länge Cypern-konflikten inte får en
politisk lösning. Spänningarna mellan grekcyprioter och turkcyprioter
cementerades genom den turkiska arméns ockupation av öns norra del 1974,
som resulterade i etnisk rensning och de facto delning.
Vid sidan av frågor relaterade till den ovannämnda konflikten, förekommer
våld mot och diskriminering av kvinnor. Fall av polisbrutalitet har också
rapporterats. Många av de förbättringar avseende mänskliga rättigheter, som
ägt rum på Cypern de senaste åren, har sin grund i anpassningen till EU.
Republiken Cypern har sålunda antagit en nationell plan för bekämpning av
rasism och diskriminering. På norra sidan har situationen också förbättrats
sedan en ny politisk ledning med ökad demokratisering på programmet tog
över i början av år 2004. Också där vill man anpassa till EU.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Cypern har ratificerat följande konventioner:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa protokollen
om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
2
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD).
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt.
- Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman
or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt det fakultativa protokollet
om förebyggande av tortyr.
- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC). Det tillhörande protokollet om barn i väpnade konflikter
undertecknades i februari 2001, men har ej ratificerats ännu.
- Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees.
- Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal
Court (ICC).
- Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).
Det föreligger vissa förseningar i rapporteringen till FN:s
konventionskommitté.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Vare sig den regeringskontrollerade eller turkcypriotiska sidan av Cypern
sanktionerar politiska mord eller avrättningar, vilka förekom tidigare i
konflikten. Ej heller har politiskt motiverade försvinnanden rapporterats på
senare tid. Slaveri förekommer ej.
Polisväsendet bär ansvaret för lagens efterlevnad i den regeringskontrollerade
delen respektive den norra delen av Cypern. Polismakten på regeringssidan är
underställd civil kontroll men kritiseras ofta i media för brutalitet och
korruption på det lokala planet. Polismakten i norr är underställd den turkiska
armén, vilket innebär att den är undantagen politisk kontroll. Trots EU-kritik
förekommer inget samarbete mellan polisen på de båda sidorna om
demarkationslinjen, vilket försvårar kampen mot kriminalitet och påverkar
negativt medborgarnas rättstrygghet.
Både den cypriotiska författningen och turkcypriotisk så kallad basic law
förbjuder tortyr. Fall av inhuman behandling och brutalitet har emellertid
rapporterats från polisstationer och fängelser på såväl den norra som den södra
delen av ön. Fängelserna på bägge sidor uppfyller generellt sett internationella
krav, dock med vissa undantag. Enligt den regeringskontrollerade sidans
ombudsmannaämbete får fångar med psykiska problem inte lämplig vård. Det
3
förekommer ofta att fångar, fällda för mindre brott, blandas med tyngre
belastade interner i trånga lokaler. På den norra sidan finns ingen separat
förvaring av ungdomsbrottslingar. Också på den södra sidan förekommer
klagomål på förhållanden i fängelserna, särskilt vad gäller behandlingen av
narkomaner.
4. Dödsstraff
Dödsstraff förekommer inte på Cypern.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
På båda sidor garanteras grundläggande rättssäkerhet genom ett oberoende
domstolsväsende och en fungerande rättsordning. Denna bygger på
traditionella brittiska rättsprinciper, vilka bland annat inkluderar
oskyldighetspresumtionen, öppna och rättvisa rättegångar, samt rätt till
överklagan. Enligt lag har alla åtalade, som inte har råd med egen advokat, rätt
till offentlig försvarare. Uppgifter från US State Department gör emellertid
gällande att turkcypriotisk polis i vissa fall bryter mot regelverket, bland annat
genom att inte tillåta närvaro av försvarsadvokat vid första förhör av en
misstänkt.
Det finns inga speciella domstolar för till exempel säkerhets- eller politiskt
betingade brott på någondera sida av ön. Tidigare kunde civila i vissa fall ställas
inför militär domstol på den turkcypriotiska sidan.
Det föreligger inga uppenbara skillnader mellan mäns och kvinnors tillgång till
rättsväsendet.
Det grekcypriotiska ombudsmannaämbetet inrättades 1991 och har mottagit
ett stigande antal klagomål. 2002 uppgick dessa till 1 543, 2003 till 1 840 och
2004 till 2 484. Från maj 2004 är ombudsmannen även diskrimineringsombudsman.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Inga klagomål om godtyckliga frihetsberövanden har registrerats, även om det
förekommer att asylsökande hålls inlåsta.
Cyperns regering förbjuder tredjelandsmedborgare att anträda ön på andra
platser än regeringskontrollerat territorium. Sedan Cypern blev medlem av EU
har EU-medborgare möjlighet att anlända eller avresa från ön varhelst de
önskar. Det har dock förekommit att regeringssidan till synes godtyckligt nekat
utlänningar att besöka den norra sidan. Cyperns regering sa också sommaren
4
2006 nej till att tillåta att flyktingar från Libanon, även EU-medborgare,
anlända till hamnar i norr och korsa stilleståndslinjen till flygplatsen i söder.
Den 23 april 2003 beslöt de turkcypriotiska myndigheterna att öppna
övergången vid stilleståndslinjen utanför Ledra Palace för dagsbesök (senare
utökat till tre dygn) för grekcyprioter till den norra sidan och för turkcyprioter
till den södra sidan. Av de förra krävdes att de visade pass och fyllde i ett
besöksvisum. En särskild övergång för bilar öppnades med hjälp av UNFICYP
ett par veckor senare. Utifrån principen om fri rörlighet för alla medborgare
välkomnade den grekcypriotiska regeringen öppningen, men kritiserade kravet
på att grekcyprioter skulle behöva visa pass när de besökte sitt eget land. De
turkcypriotiska myndigheterna har gradvis lättat på kraven och tillåter nu
grekcyprioter besöka norra sidan med enbart ID-kort och utan begränsningar i
tid. Ytterligare ett par övergångar har sedermera öppnats men rörligheten
mellan norr och söder är fortfarande inte obehindrad.
Turkcyprioter har svårigheter att resa till andra länder om de använder
resedokument utfärdade av Turkiska Republiken Norra Cypern, TRNC, som
endast godtas av Turkiet. Istället använder de flesta resedokument från Turkiet
eller Republiken Cypern. Turkiet godtar emellertid ej att turkcyprioter
använder sig av pass utfärdade av Republiken Cypern för vidarebesök till tredje
land. Grekcyprioterna har numera möjlighet att besöka Turkiet utan
förhandsvisering och kan efter EU-inträdet även använda sig av hamnarna på
norra sidan för att ta sig in och ut från Cypern.
De i samband med den turkiska invasionen försvunna grekcyprioterna, de så
kallade missing persons, är en av de mest angelägna frågorna för regeringssidan.
Det rör sig om cirka 1 500 personer. Information om de försvunnas öde är ett
oavvisligt krav från grekcypriotiska politikers sida, oberoende av partifärg.
Också myndigheterna på Turkcypern eftersöker turkcyprioter som försvann
under första delen av konflikten mellan 1963-74, cirka 500 personer.
Undersökningskommittén som granskar frågan om försvunna personer består
av en representant från FN samt en från vardera den grek- och turkcypriotiska
sidan. Kommitténs arbete har aktiverats det senaste året. Nya gravplatser med
kvarlevor har påträffats. Dessa DNA-analyseras i ett laboratorium som
etablerats i buffertzonen.
Den turkiska arméns invasion av öns norra del 1974 orsakade ett allvarligt
flyktingproblem då ungefär var tredje cypriot tvingades lämna sina hem om de
befann sig på "fel" sida. De 180 000-200 000 grekcypriotiska och 35 00053 000 turkcypriotiska flyktingarna i respektive delar förefaller idag vara väl
integrerade, varför problemet numera är av politisk snarare än av humanitär
natur.
5
Enligt FN-källor lever cirka 500 grekcyprioter och 165 kristna maroniter –
vilka redan före självständigheten 1960 valde att bli betraktade som
grekcyprioter – kvar på nordsidan. Minst 1 000 turkcyprioter är bosatta i söder
och bortåt 10 000 pendlar dagligen över demarkationslinjen för att arbeta där.
Sedan 1974 har mellan 60 000-120 000 personer (uppgifterna varierar), från det
turkiska fastlandet bosatt sig på den turkcypriotiska delen av ön, så kallade
settlers. Som konsekvens härav har öns demografiska balans förskjutits, vilket
försvårar en politisk lösning av Cypernfrågan.
7. Straffrihet
Straffrihet förekommer i regel inte. Det har dock hänt att polisövergrepp inte
lett till någon påföljd. Som framgår ovan har straffrihet också varit resultatet av
bristande polissamarbete mellan norr och söder. Detta har blivit ett allvarligare
problem på grund av ökande kriminalitet och med en relativt lindrig kontroll
av övergångarna vid demarkationslinjen.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrande- och tryckfrihet är lagstadgad. Någon officiell censur finns inte, men i
norr kan smädelse av nationen och statsöverhuvudet fortfarande beivras. TVkanalerna på båda sidor domineras av staten eller regeringspartierna, varför
oppositionens synpunkter får mindre utrymme.
På den turkcypriotiska delen av ön finns 11 dagstidningar, två statsägda, åtta
privatägda och två radiostationer i universitetsregi. Vidare har allmänheten
tillgång till två statsägda och tre privatägda TV-stationer. På den
grekcypriotiska sidan finns sju dagstidningar, en veckotidning och sex större
månadstidningar. Ett flertal privata TV- och radiostationer försöker konkurrera
med sina statsägda motsvarigheter. Internationella TV- och radiosändningar är
tillgängliga på båda sidor av ön.
Tillfälliga reserestriktioner har ibland införts för på Cypern verksamma
journalister. Bland annat har den grekcypriotiska regeringen vägrat turkiska
journalister, som anlänt till ön från den norra sidan, att besöka den södra och
vice versa.
På båda sidor föreligger förenings-, församlings- och religionsfrihet. På
grundval av den särskilde MR-observatörens rapport konstaterade dock
Europarådets parlamentariska församling i resolution 1333 år 2003 att Turkiet
och de turkcypriotiska myndigheterna fortsatte att kränka de i den
turkcypriotiska delen bosatta maroniternas och grekcyprioternas rätt att utöva
sin religion, att bedriva undervisning och, med generell innebörd, att ha tillgång
6
till sin egendom. Förhållandena har emellertid förbättrats något efter
regeringsskiftet i norr 2004.
Vandalisering av och bristande respekt för kulturarvet förekommer på båda
delarna av ön.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Enligt författningen från 1960 är Cypern en republik med ett flerpartisystem,
en exekutiv president och ett folkvalt parlament. Konstitutionens
bikommunala stadgar upphörde dock att gälla efter oroligheterna 1963 och öns
båda delar styrs sedan 1974 av skilda förvaltningar.
På grekcypriotisk sida hålls såväl president- som parlamentsval vart femte år.
Valen är allmänna och hemliga. Enligt 1960 års författning tillåts turkcyprioter
enbart att rösta i valet till vicepresident och på turkcypriotiska
parlamentskandidater, vilket på grund av den rådande politiska situationen
innebär att turkcyprioter i de regeringskontrollerade områdena ej har möjlighet
att utöva sin rösträtt. Efter medlemskapet i EU har det inte varit möjligt att
vidhålla denna praxis och vid parlamentsvalet 2006 kunde turkcyprioter såväl
rösta som kandidera.
Medborgarna på Turkcypern väljer ledare och representanter till en ”nationell
församling” vart femte år eller oftare. Grekcyprioter, maroniter och armenier
som bor i norr tillåts inte delta i turkcypriotiska val men har möjlighet att dels
rösta fram egna byrepresentanter, dels att delta i grekcypriotiska val men måste
då bege sig till den södra delen för att utöva denna rättighet.
Den turkiska militärens inflytande på den norra delen av ön begränsar
utrymmet för den demokratiskt valda regeringens maktutövning. Polis och
brandkår sorterar under turkiska armén. Denna förfogar också över vidsträckt
egendom i form av militärt område.
Inga märkbara skillnader råder mellan kvinnors och mäns valdeltagande och
valbarhet, men kvinnor är underrepresenterade i det politiska livet på båda
sidor av ön. Sålunda finns det för närvarande ingen kvinnlig medlem av
regeringen i Republiken Cypern. Också minoriteterna är underrepresenterade.
De tre minoritetsrepresentanterna i Republiken Cyperns parlament har ingen
rösträtt. På norra sidan är minoriteterna inte ens med i parlamentet. EUmedborgare har klagat på att de haft svårt att registrera sig för kommunala val
i Republiken Cypern.
7
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Den registrerade arbetslösheten på den grekcypriotiska sidan uppgår till drygt
fem procent av den arbetsföra befolkningen. Lagstiftning på bägge sidor
förespråkar lika lön för lika arbete, något som i stora drag efterlevs inom den
offentliga sektorn.
Samtliga arbetare på båda sidor har rätt att bilda och ansluta sig till
fackföreningar. Omkring 80 procent av den grekcypriotiska arbetsstyrkan är
ansluten till självständiga fackföreningar. Mellan 50 och 60 procent av
privatanställda och samtliga offentligt anställda på den turkcypriotiska delen av
ön är fackligt anslutna.
Rätten att strejka accepteras av båda sidor. Ett undantag är dock poliser och
militärer. På den regeringskontrollerade sidan har poliser bara möjlighet att gå
med i föreningar som har rätt att förhandla men inte att strejka. Samtidigt har,
enligt uppgift från US State Department, arbetsgivare på den turkcypriotiska
sidan obegränsad rätt att anställa strejkbrytare, något som effektivt undergräver
strejkrätten.
Tvångsarbete är förbjudet på båda sidor av ön. Rapporter gör emellertid
gällande att betydande kvinnohandel för prostitution förekommer. På sydsidan
söker man komma till rätta med detta problem genom lagstiftning och ökad
poliskontroll. Det är emellertid oklart hur framgångsrika dessa ansträngningar
är och det finns betydande tolerans av "kabaréernas" verksamhet med
temporär "import" av utländska prostituerade. Detsamma gäller i norr.
Den regeringskontrollerade sidan har anpassat hälso- och säkerhetslagarna på
arbetsplatsen till det inom EU rådande regelverket. Enligt US State Department
har liknande åtaganden uteblivit på den turkcypriotiska sidan, och existerande
hälso- och säkerhetsregler efterföljs sporadiskt.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Vad gäller tillhandahållande av hälsovård och till detta relaterade tjänster såsom
bostäder och sociala tjänster förekommer ingen av myndigheterna
sanktionerad diskriminering. Enligt UNDP:s Human Development Report
2005 har samtliga cyprioter (100 procent) tillgång till tillfredsställande
hälsovård samt dricksvatten. Antalet läkare per 100 000 invånare är 298.
Medellivslängden uppgår till 78 år. Turkcyprioter som också är medborgare i
Republiken Cypern har rätt till fri hälsovård på den södra sidan där kvalitén
generellt är högre.
8
12. Rätten till utbildning
Över 13 procent av Republiken Cyperns statsbudget går till utbildning. På den
regeringskontrollerade sidan är utbildningen gratis upp till 18 år. Skolgången på
båda sidor är obligatorisk upp till 15 år. Den genomsnittliga läskunnigheten för
personer över 15 år är 97,1 procent.
Trots förbättrade levnadsförhållanden för grekcyprioter och maroniter bosatta
på den norra sidan finns där ingen tillgång till utbildning på grekiska över
gymnasienivå, varför många föräldrar tvingas skicka sina barn till den södra
delen för högre utbildning. Under 2004 har ett grekiskspråkigt gymnasium med
den nya turkcypriotiska regeringens tillstånd inrättats i norr, vilket utgör ett litet
men viktigt steg framåt. Antalet elever ökade något skolåret 2005. FN har
emellertid inte lyckats i sina försök att upprätta en separat turkiskspråkig skola i
Limassol där det finns ett 50-tal turkisktalande barn i skolåldern.
Den nya regeringen i norr har avslutat revidering av skolböckerna. De nya
versionerna ger numera en betydligt mer objektiv bild av öns turbulenta
historia. En liknande revision av skolböckerna har inte ägt rum på den
grekcypriotiska sidan.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Minimilönen ligger högre på den regeringskontrollerade sidan än på
Turkcypern, då levnadsstandarden på den förstnämnda generellt är betydligt
högre. I söder är minimilönen USD 790 per månad men är ändå inte tillräcklig
för en tillfredsställande levnadsstandard. Lönerna för de fackligt anslutna är
emellertid avsevärt högre än miniminivån.
Medelinkomsten på den turkcypriotiska sidan är låg enligt Världsbanken, cirka
USD 650 per månad. Dessutom finns ett antal gästarbetare i norr med sämre
villkor och utan sociala försäkringar.
Klyftan i ekonomiskt avseende är alltså stor mellan den rikare södra och den
fattigare norra delen. Till den turkcypriotiska ekonomiska stagnationen bidrar
EU:s handelsrestriktioner baserade på ett beslut av Europadomstolen 1994,
enligt vilket export från norra delen av Cypern endast kan ske med ursprungsoch sanitetsintyg utfärdade av den folkrättsligt erkända administrationen i
söder. Detta har lett till att den export som tidigare skett från Turkcypern inte
längre kunde äga rum. Sedan turkcyprioterna röstat ja (grekcyprioterna röstade
nej) till den plan som FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan föreslog,
om att förena Norra och Södra Cypern, i folkomröstningen den 24 april 2004,
beslöt EU:s ministerråd uppdra åt kommissionen att föreslå åtgärder för att
9
häva turkcyprioternas isolering. Kommissionen sammanställde två
förordningar, en om finansiellt bistånd och en om direkt handel. På grund av
grekcypriotiskt motstånd kunde förordningen om finansiellt bistånd antas först
på våren 2006, medan direkthandelsförordningen fortfarande är föremål för
förhandlingar. EU har sökt att få till stånd, hittills med begränsad framgång,
handel mellan norr och söder över demarkationslinjen genom den så kallade
gröna linjen-förordningen.
Republiken Cypern upptar 29:e plats i UNDP:s human development index
(som jämförelse ligger till exempel Portugal på 27:e, Grekland på 24:e och
Sverige på 6:e plats).
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Kvinnor åtnjuter formellt samma rättigheter som män på öns båda sidor.
Republiken Cyperns författning innehåller inga diskriminerande element,
däremot förekommer en viss traditionsbunden diskriminering av kvinnor. Det
gäller politiskt inflytande, ställning på arbetsmarknaden och i familjelivet.
Tidigare ansågs enligt turkcypriotisk lagstiftning mannen vara familjens
överhuvud och hade rätt att avgöra var familjen skulle bo. Detta, tillsammans
med tidigare regler om att turkcypriotiska kvinnor inte hade rätt att gifta sig
med icke-muslimer, ändrades i och med en ny lag 1998. Vidare förbättrades
kvinnans rättigheter i samband med skilsmässa där båda parter numera
tillförsäkras minst 30 procent av gemensamma tillgångar.
Cypriotisk lagstiftning kräver lika lön för lika arbete. På den turkcypriotiska
sidan har dock kvinnor verksamma inom jordbruks- och textilsektorerna
generellt lägre löner än männen. 49 procent av arbetsför kvinnlig befolkning är
verksam på arbetsmarknaden.
Hustrumisshandel är ett stort problem som i allt större utsträckning väcker
uppmärksamhet i samhällsdebatten. Trots att det tack vare en ny lag från 2000
blivit lättare att göra polisanmälan är det fortsatt få fall av misstänkt
hustrumisshandel som når grekcypriotisk domstol. Statistiken över
hustrumisshandel har emellertid förbättrats de senaste åren. Lagstiftningen har
också ändrats så att fall av hustrumisshandel ej längre är att betrakta som
familjedispyter utan blir föremål för straffrättsligt åtal.
10
En frivilligorganisation med jourtelefon för misshandlade kvinnor samt en
kvinnojour är verksamma i Nicosia och ytterligare en organisation med jour i
Limassol.
På den norra sidan av ön väcker frågan om hustrumisshandel liten
uppmärksamhet eller tystas ner. Få fall av hustrumisshandel når domstol.
Påtryckningar från familjen och kvinnans ekonomiska beroendeställning anses
vara de huvudsakliga orsakerna till att existerande lagstiftning har haft liten
effekt. Ett center för att ge skydd och stöd åt misshandlade kvinnor tvingades
stänga år 2000 då alltför få kvinnor sökte sig dit. Det låga antalet besökare
antogs bero på en rädsla bland kvinnorna att bli upptäckta av sina män.
Påtvingad prostitution, i strid mot lagen, förekommer på båda sidor av ön.
Ofta är offren asiatiska och östeuropeiska kvinnor som anställs på barer och
nattklubbar under falska förespeglingar (se ovan). Människohandel, trafficking,
utgör ett växande problem på ön. Våldtäkt och sexuella trakasserier har hittills i
högre grad tolererats i det cypriotiska samhället än i exempelvis det svenska,
vilket utgjort ett säkerhetsproblem för turister.
Det finns numera lagstiftning mot sexuella trakasserier på den regeringskontrollerade sidan. I december 2006 dömdes för första gången en man för
detta brott. Även på norra sidan är sexuella trakasserier förbjudna enligt lag.
15. Barnets rättigheter
Både den grekcypriotiska regeringen och de turkcypriotiska myndigheterna
respekterar barnets rättigheter.
Minimiåldern för anställning på båda sidor av ön är 16 år. På den
turkcypriotiska sidan kan emellertid minderåriga anställas som lärlingar vid 15
års ålder. Tvångsarbete för barn är förbjudet enligt lag.
Under år 2001 anpassade den grekcypriotiska regeringen det rättsliga ramverket
beträffande barn till inom EU rådande regler. Detta innebär bland annat höjda
böter för brott mot lagen om barnarbete samt ökat statligt främjande av
kulturella och idrottsliga aktiviteter för minderåriga.
Den nedre gränsen för militärtjänstgöring är 18 år på båda sidor.
11
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Författningen och andra lagar förbjuder diskriminering på båda sidor av ön.
Lagstiftningen är generellt respekterad. Grekcyprioter och maroniter bosatta på
norra sidan, och till viss del turkcyprioter och turkspråkiga romer som bor på
södra sidan förhindras dock från att fullt ut åtnjuta sina rättigheter enligt
Europakonventionen.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Säkra uppgifter om homosexuellas situation på Cypern finns inte att tillgå.
Någon officiell diskriminering förekommer ej. Under 2000 togs de element
bort i Cyperns lagstiftning om homosexuella som tidigare kritiserats av
Europarådet.
18. Flyktingars rättigheter
Cypern har tillträtt FN:s flyktingkonvention. Cypern samarbetar generellt med
UNHCR när det gäller det växande antalet asylsökande som kommer till
landet, för närvarande högst per capita i EU. Den regeringskontrollerade sidan
antog under 2000 en ny asyllagstiftning i linje med 1951 års FN-konvention om
flyktingstatus. Lagstiftningen innebär bland annat att behandling av
asylansökningar stegvis överförts från UNHCR till den cypriotiska regeringen.
Detta har föranlett regeringen att upprätta en myndighet för flyktingfrågor.
Kritik har förekommit mot de asylsökandes levnadsvillkor och den långa
behandlingstiden av deras ärenden. Frågan har ställts om behandlingen utgör
brott mot internationella överenskommelser, främst EU:s direktiv. Enligt
UNHCR finns stora brister i flyktingmottagningen. Asylproceduren
undergrävs av akut brist på handläggande tjänstemän. Mottagarsystemet är till
stor del baserat på insatser från frivilligorganisationer.
Flyktingar som anlänt till den turkcypriotiska sidan har med hjälp av lokalt
verksamma enskilda organisationer kunnat presentera sina fall hos UNHCR.
19. Funktionshindrades rättigheter
I juli 2000 antogs ny lagstiftning vad gäller funktionshindrades rättigheter.
Lagen fastslog bland annat principen om icke-diskriminering, arbetsrättsliga
reformer, viss positiv särbehandling vad gäller anställning samt ekonomiskt
bidrag till transport till arbetet. På den turkcypriotiska sidan ska varje
arbetsgivare anställa åtminstone en funktionshindrad per 25 anställda. Denna
lagstiftning är dock föremål för bristfällig efterlevnad. Detta gäller även för den
12
grekcypriotiska lag som förespråkar att nybyggda offentliga lokaler samt
turistinrättningar skall vara anpassade till funktionshindrade personer.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
På båda sidor arbetar såväl inhemska som internationella organisationer för
mänskliga rättigheter under stor frihet. De flesta organisationer är inriktade på
den andra sidans påstådda eller verkliga kränkningar av minoriteters rättigheter.
Organisationer med ett bredare mandat har emellertid bildats under senare år,
bland annat för att öka medvetandet om våld i familjen samt för att följa upp
anklagelser om polisbrutalitet. Viktigast på den grekcypriotiska sidan är
Committee for the Restoration of Human Rights throughout Cyprus och på
den turkcypriotiska sidan The Turkish Cypriot Human Rights Committee.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
UNHCR har kontor på Cypern som bistår cypriotiska myndigheter med
hanteringen av flyktingverksamheten. Europarådet har en särskild MRobservatör för Cypern.
