Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig
sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Mänskliga rättigheter på Cypern 2010
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Situationen för de mänskliga rättigheterna på Cypern är idag relativt gynnsam
men förblir ändå otillfredsställande så länge Cypern-konflikten inte får en
politisk lösning. Spänningarna mellan grekcyprioter och turkcyprioter
cementerades genom den turkiska arméns ockupation av öns norra del 1974,
vilken resulterade i en de facto-delning.
Vid sidan av frågor relaterade till den ovan nämnda konflikten, förekommer
våld mot och diskriminering av kvinnor. Fall av polisbrutalitet rapporteras
regelbundet. Många av de förbättringar av läget för mänskliga rättigheter som
ägt rum på Cypern de senaste åren har sin grund i anpassningen till EU.
Republiken Cypern har sålunda antagit en nationell plan för bekämpning av
rasism och diskriminering. På norra sidan har situationen också förbättrats med
stadigt ökande anpassning till EU.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Cypern har ratificerat följande centrala konventioner om mänskliga rättigheter:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, (ICCPR), samt
de två fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av
dödsstraffet.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR).
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD).
2
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW), samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt.
- Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman
or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt det fakultativa protokollet
om förebyggande av tortyr.
- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC), samt det fakultativa protokollet om handel med barn,
barnpornografi och barnprostitution. Det tillhörande protokollet om barn i
väpnade konflikter har varken undertecknats eller ratificerats.
- Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967
- Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal
Court (ICC).
- Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Vare sig den regeringskontrollerade eller turkcypriotiska sidan av Cypern
sanktionerar politiska mord eller avrättningar, vilka förekom tidigare i
konflikten. Ej heller har politiskt motiverade försvinnanden rapporterats på
senare tid. Slaveri förekommer ej.
Polisväsendet bär ansvaret för lagens efterlevnad i den regeringskontrollerade
delen respektive den norra delen av Cypern. Polismakten på regeringssidan är
underställd civil kontroll men kritiseras ofta i media för brutalitet och
korruption på det lokala planet. Polismakten i norr är underställd den turkiska
armén, vilket innebär att den är undantagen politisk kontroll. Efter en längre
tids EU-kritik beträffande bristen på samarbete har polisen på båda sidor av
demarkationslinjen installerat en arbetsgrupp för polisiära frågor.
Både den cypriotiska författningen och turkcypriotisk så kallad basic law
förbjuder tortyr. Fall av inhuman behandling och brutalitet har emellertid
rapporterats från polisstationer och fängelser på såväl den norra som den södra
delen av ön. Fängelserna på bägge sidor uppfyller generellt sett internationella
krav, dock med vissa undantag. Det förekommer ofta att fångar, fällda för
mindre brott, blandas med tyngre belastade interner i trånga lokaler. På båda
sidor saknas separat förvaring av ungdomsbrottslingar och på båda sidor
förekommer klagomål på förhållandena i fängelserna.
3
4. Dödsstraff
Dödsstraff förekommer inte på Cypern.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
På båda sidor garanteras grundläggande rättssäkerhet genom ett oberoende
domstolsväsende och en fungerande rättsordning. Denna bygger på
traditionella brittiska rättsprinciper, vilket bland annat inkluderar rätten att bli
behandlad som oskyldig fram till fällande dom, samt öppna och rättvisa
rättegångar och rätt till överklagan. Enligt lag har alla åtalade som inte har råd
med egen advokat rätt till offentlig försvarare.
Det finns inga speciella domstolar för till exempel säkerhets- eller politiskt
betingade brott på någondera sida av ön. Civila kan i vissa fall ställas inför
militär domstol på den turkcypriotiska sidan.
Det finns inga uppenbara skillnader mellan mäns och kvinnors tillgång till
rättsväsendet.
Det grekcypriotiska ombudsmannaämbetet inrättades 1991. Antalet klagomål
uppgick 2002 till 1543 och 2005 till 3185. Antalet klagomål för 2009 är 2663.
Från 2004 är ombudsmannen även diskrimineringsombudsman.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Cyperns regering förbjuder tredjelandsmedborgare att anträda ön på andra
platser än regeringskontrollerat territorium. Sedan Cypern blev medlem av EU
har EU-medborgare möjlighet att anlända eller avresa från ön varhelst de
önskar.
Turkcyprioter har svårigheter att resa till andra länder om de använder
resedokument utfärdade av Turkish Republic of Northern Cyprus, TRNC, en
statsbildning som endast erkänns av Turkiet. Istället använder de flesta
resedokument från Turkiet eller Republiken Cypern. Grekcyprioterna har
numera möjlighet att besöka Turkiet utan förhandsvisering och kan efter EUinträdet även använda sig av hamnarna på norra sidan för att ta sig in och ut
från Cypern.
De i samband med den turkiska invasionen försvunna grekcyprioterna, de så
kallade missing persons, är en av de mest angelägna frågorna för regeringssidan.
Det rör sig om cirka 1 500 personer. Information om de försvunnas öde är ett
oavvisligt krav från grekcypriotiska politikers sida, oberoende av partifärg.
Också myndigheterna på Turkcypern eftersöker turkcyprioter som försvann
4
under första delen av konflikten mellan 1963-74, cirka 500 personer.
Undersökningskommittén som granskar frågan om försvunna personer består
av en representant från FN samt en från vardera den grek- och turkcypriotiska
sidan. Kommitténs arbete har intensifierats de senaste åren. Nya gravplatser
med kvarlevor undersöks kontinuerligt. Dessa DNA-analyseras i ett
laboratorium i buffertzonen.
Den turkiska arméns invasion av öns norra del 1974 orsakade ett allvarligt
flyktingproblem då ungefär var tredje cypriot tvingades lämna sina hem om de
befann sig på "fel" sida. De 180 000-200 000 grekcypriotiska och 35 00053 000 turkcypriotiska flyktingarna i respektive delar förefaller idag vara väl
integrerade, varför problemet numera är av politisk snarare än av humanitär
natur.
Enligt FN-källor lever några hundratal grekcyprioter och drygt hundra kristna
maroniter kvar på nordsidan. Desto fler turkcyprioter är bosatta i söder och
åtskilliga pendlar dagligen över demarkationslinjen för att arbeta i söder.
Sedan 1974 har mellan 60 000-120 000 personer (uppgifterna varierar) från det
turkiska fastlandet, så kallade bosättare, bosatt sig på den turkcypriotiska delen
av ön. Som konsekvens av detta har öns demografiska balans förskjutits, vilket
försvårar en politisk lösning av Cypernfrågan.
7. Straffrihet
Straffrihet förekommer i regel inte. Det har dock hänt att polisövergrepp inte
lett till någon påföljd.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet med mera
Yttrande- och tryckfrihet är lagstadgad. Någon officiell censur finns inte, men i
norr kan smädelse av nationen och statsöverhuvudet fortfarande beivras.
På båda sidor föreligger förenings-, församlings- och religionsfrihet.
Europarådets parlamentariska församling har dock fastslagit att Turkiet och de
turkcypriotiska myndigheterna kränker de i den turkcypriotiska delen bosatta
maroniternas och grekcyprioternas rätt att utöva sin religion, att bedriva
undervisning och, med generell innebörd, att ha tillgång till sin egendom.
Bristande respekt för kulturarvet förekommer på båda delarna av ön.
5
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Enligt författningen från 1960 är Cypern en republik med ett flerpartisystem,
en exekutiv president och ett folkvalt parlament. Konstitutionens
bikommunala stadgar upphörde dock att gälla efter oroligheterna 1963 och öns
båda delar styrs sedan 1974 av skilda förvaltningar.
På grekcypriotisk sida hålls såväl president- som parlamentsval vart femte år.
Valen är allmänna och hemliga. Enligt 1960 års författning tillåts turkcyprioter
enbart att rösta i valet till vicepresident och på turkcypriotiska
parlamentskandidater, vilket på grund av den rådande politiska situationen
innebär att turkcyprioter i de regeringskontrollerade områdena ej har möjlighet
att utöva sin rösträtt.
Medborgarna på Turkcypern väljer ledare och representanter till en nationell
församling vart femte år eller oftare. Grekcyprioter, maroniter och armenier
som bor i norr tillåts inte delta i turkcypriotiska val men har möjlighet att dels
rösta fram egna byrepresentanter, dels att delta i grekcypriotiska val men måste
då bege sig till den södra delen för att utöva denna rättighet.
Den turkiska militärens inflytande på den norra delen av ön begränsar
utrymmet för regeringens maktutövning. Polis och brandkår är underställda
turkiska armén. Denna förfogar också över vidsträckt egendom i form av
militärt område.
Inga märkbara skillnader råder mellan kvinnors och mäns valdeltagande och
valbarhet, men kvinnor är underrepresenterade i det politiska livet på båda
sidor av ön. Sålunda finns det för närvarande endast två kvinnliga medlemmar
av regeringen i Republiken Cypern. Också minoriteter är underrepresenterade.
De tre minoritetsrepresentanterna i Republiken Cyperns parlament har ingen
rösträtt. På norra sidan är minoriteterna inte representerade i parlamentet.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Den registrerade arbetslösheten på den grekcypriotiska sidan uppgår till 6,8
procent av den arbetsföra befolkningen. Lagstiftning på bägge sidor
förespråkar lika lön för lika arbete, något som i stora drag efterlevs inom den
offentliga sektorn.
Samtliga arbetare på båda sidor har rätt att bilda och ansluta sig till
fackföreningar.
6
Rätten att strejka accepteras av båda sidor. Ett undantag är dock poliser och
militärer. På den regeringskontrollerade sidan har poliser bara möjlighet att gå
med i föreningar som har rätt att förhandla men inte att strejka.
Tvångsarbete är förbjudet på båda sidor av ön. Rapporter gör emellertid
gällande att betydande kvinnohandel för prostitution förekommer. På sydsidan
söker man komma till rätta med detta problem genom lagstiftning och ökad
poliskontroll. Det är emellertid oklart hur framgångsrika dessa ansträngningar
är och det finns betydande tolerans av "kabaréernas" verksamhet med
temporär "import" av utländska prostituerade. Detsamma gäller i norr.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Vad gäller tillhandahållande av hälsovård och till detta relaterade tjänster såsom
bostäder och sociala tjänster förekommer ingen av myndigheterna
sanktionerad diskriminering. Enligt UNDP:s Human Development Index
rankas Cypern på 35:e plats, efter Estland och före Ungern. Medellivsvlängden
är 80 år. Turkcyprioter som också är medborgare i Republiken Cypern har rätt
till fri hälsovård på den södra sidan där kvalitén på vården generellt är högre.
12. Rätten till utbildning
7,1 procent av Cyperns BNP går till utbildning. På den regeringskontrollerade
sidan är utbildningen gratis upp till 18 år. Skolgången på båda sidor är
obligatorisk upp till 15 år. Den genomsnittliga läskunnigheten för personer
över 15 år var år 2005 97,1 procent.
Trots förbättrade levnadsförhållanden för grekcyprioter och maroniter bosatta
på den norra sidan finns där ingen tillgång till utbildning på grekiska över
gymnasienivå. 2004 inrättades ett grekiskspråkigt gymnasium med den nya
turkcypriotiska regeringens tillstånd inrättats på den norra sidan, vilket utgör ett
litet men viktigt steg framåt. Antalet elever ökade något skolåret 2005. FN har
emellertid inte lyckats i sina försök att upprätta en separat turkiskspråkig skola i
Limassol där det finns ett 50-tal turkisktalande barn i skolåldern.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Minimilönen ligger högre på den regeringskontrollerade sidan än på
Turkcypern, då levnadsstandarden på den förstnämnda generellt är betydligt
högre. I söder är minimilönen knappt 800 euro per månad men är ändå inte
tillräcklig för en tillfredsställande levnadsstandard. Lönerna för de statligt
anställda är emellertid avsevärt högre än miniminivån.
7
Medelinkomsten på den turkcypriotiska sidan är betydligt lägre än på den
grekcypriotiska. Dessutom finns ett antal gästarbetare i norr med sämre villkor
som saknar socialförsäkring.
Klyftan i ekonomiskt avseende är alltså stor mellan den rikare södra och den
fattigare norra delen. Till den turkcypriotiska ekonomiska stagnationen bidrar
EU:s handelsrestriktioner baserade på ett beslut av Europadomstolen 1994,
enligt vilket export från norra delen av Cypern endast kan ske med ursprungsoch sanitetsintyg utfärdade av den folkrättsligt erkända administrationen i
söder. Detta har lett till att den export som tidigare skett från Turkcypern inte
längre kunde äga rum. Sedan turkcyprioterna i folkomröstningen den 24 april
2004 röstat ja (grekcyprioterna röstade nej) till Annan-planen om att förena
norra och södra Cypern, beslöt EU:s ministerråd ge EU-kommissionen i
uppdrag att föreslå åtgärder för att häva turkcyprioternas isolering.
Kommissionen sammanställde två förordningar, en om finansiellt bistånd och
en om direkt handel. På grund av grekcypriotiskt motstånd kunde
förordningen om finansiellt bistånd antas först på våren 2006, medan
direkthandelsförordningen fortfarande är föremål för förhandlingar. EU har
försökt få till stånd handel från norr till söder över demarkationslinjen genom
den så kallade gröna linjen-förordningen – hittills med begränsad framgång.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Kvinnor åtnjuter formellt samma rättigheter som män på öns båda sidor och
författningarna innehåller inga diskriminerande element. Däremot förekommer
en viss traditionsbunden diskriminering av kvinnor vad gäller politiskt
inflytande, ställning på arbetsmarknaden och i familjelivet.
Cypriotisk lagstiftning fastslår lika lön för lika arbete. På den turkcypriotiska
sidan har dock kvinnor verksamma inom jordbruks- och textilsektorerna
generellt lägre löner än männen.
Hustrumisshandel är ett uppmärksammat problem i samhällsdebatten. Trots
att det tack vare en lag från 2000 blivit lättare att göra polisanmälan är det
fortsatt få fall av misstänkt hustrumisshandel som når grekcypriotisk domstol.
Statistiken över hustrumisshandel har emellertid förbättrats de senaste åren.
Lagstiftningen har också ändrats så att fall av hustrumisshandel ej längre är att
betrakta som familjedispyter utan blir föremål för straffrättsligt åtal.
8
Ett fåtal frivilligorganisationer för misshandlade kvinnor är verksamma på
Cypern.
På den norra sidan av ön väcker frågan om hustrumisshandel liten
uppmärksamhet och få fall når domstol. Påtryckningar från familjen och
kvinnans ekonomiska beroendeställning anses vara de huvudsakliga orsakerna
till att existerande lagstiftning har haft liten effekt.
Påtvingad prostitution i strid mot lagen, förekommer på båda sidor av ön.
Ofta är offren kvinnliga tredjelandsmedborgare som anställs på barer och
nattklubbar under falska förespeglingar. Människohandel utgör ett synligt
problem på ön.
Det finns numera lagstiftning mot sexuella trakasserier på den regeringskontrollerade sidan. Även på norra sidan är sexuella trakasserier förbjudna
enligt lag.
15. Barnets rättigheter
Både den grekcypriotiska regeringen och de turkcypriotiska myndigheterna
försöker respektera barnets rättigheter. I republiken instiftades år 2002 en
lagkommissionär som också år 2007 fick ansvar för beskyddandet av barns
rättigheter.
Minimiåldern för anställning på båda sidor av ön är 16 år. På den
turkcypriotiska sidan kan emellertid minderåriga anställas som lärlingar vid 15
års ålder. Tvångsarbete för barn är förbjudet enligt lag.
Den nedre gränsen för militärtjänstgöring är 18 år på båda sidor.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Författningen och andra lagar förbjuder diskriminering på båda sidor av ön.
Lagstiftningen är generellt respekterad. Grekcyprioter och maroniter bosatta på
norra sidan, och till viss del turkcyprioter och turkspråkiga romer som bor på
södra sidan förhindras dock från att fullt ut åtnjuta sina rättigheter enligt
Europakonventionen.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Säkra uppgifter om HBT-personers situation på Cypern finns inte att tillgå.
Någon officiell diskriminering förekommer ej. I norr finns dock vissa
lagstiftade inskränkningar.
9
18. Flyktingars rättigheter
Cypern har anslutit sig till FN:s flyktingkonvention. Cypern samarbetar
generellt med UNHCR när det gäller asylsökande som kommer till landet.
Kritik förekommer mot de asylsökandes levnadsvillkor och den långa
behandlingstiden av deras ärenden. Enligt UNHCR finns brister i
flyktingmottagningen. Asylproceduren undergrävs av brist på handläggande
tjänstemän.
Flyktingar som anlänt till den turkcypriotiska sidan har med hjälp av lokalt
verksamma enskilda organisationer kunnat presentera sina fall hos UNHCR.
19. Funktionshindrades rättigheter
På den turkcypriotiska sidan ska varje arbetsgivare anställa åtminstone en
funktionshindrad per 25 anställda. Denna lagstiftning är dock föremål för
bristfällig efterlevnad. Detta gäller även för den grekcypriotiska lag som kräver
att nybyggda offentliga lokaler samt turistinrättningar skall vara anpassade till
funktionshindrade personer.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
På båda sidor arbetar såväl inhemska som internationella organisationer för
mänskliga rättigheter under stor frihet. De flesta organisationer är inriktade på
den andra sidans påstådda eller verkliga kränkningar av minoriteters rättigheter.
Organisationer med ett bredare mandat har emellertid bildats under senare år,
bland annat för att öka medvetandet om våld i familjen samt för att följa upp
anklagelser om polisbrutalitet.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
UNHCR har kontor på Cypern som bistår cypriotiska myndigheter med
hanteringen av flyktingverksamheten.
