Malmö stad
Stadskontoret
Enheten för FoU och socialt hållbar utveckling
2014-03-26
Tydliggörande pedagogik – en introduktion
Huvudbudskapet i denna introduktion är att målet med en tydliggörande
pedagogik är att öka förmågan hos personen med autism att förstå aktiviteter i
ett sammanhang. Syftet med tydliggörande pedagogik är att anpassa miljön till
personen med autism på ett sådant sätt att personen kan lära sig saker effektivt
och genomföra aktiviteter så självständigt som möjligt. Struktur underlättar för
personen att genomföra aktiviteten så självständigt som möjligt.
Det gäller att komma ihåg att struktur inte är ändamålet med tydliggörande
pedagogik, utan det viktigaste är att ta reda på vilka aktiviteter personen vill ha
hjälp med att ägna sig åt. Den tydliggörande pedagogiken ger alltså personen
med autism stöd genom att svara på frågan ”Hur?”, medan vi måste lyssna på
personen för att kunna svara på frågan ”Vad?” och därmed fylla vardagen med
för personen meningsfulla och lustfyllda aktiviteter.
Det är också viktigt att komma ihåg att syftet med tydliggörande pedagogik inte
är att se till att styra personen att uppföra sig eller göra som omgivningen vill.
Tydliggörande pedagogik är ett stöd för personer med autism att förstå sin
värld. Ett pedagogiskt förhållningssätt ska underlätta personen att ägna sig åt
aktiviteter han eller hon uppskattar. Då bidrar stödet till att öka personens
livskvalitet!
Tydliggörande pedagogik - en introduktion
Tydliggörande pedagogik är ett ramverk som vi använder för att erbjuda och
möjliggöra meningsfulla aktiviteter. Det är också ett stöd för personer med
autism att stärka sitt självbestämmande, delaktighet, och inflytande.
Tydliggörande pedagogik är en del av program eller modeller som utvecklats för
personer med autism. Ett sådant program kommer från USA och kallas
TEACCH (Treatment and Education of Autistic and related Communication
Handicapped CHildren). Ett annat program kommer från England och kallas
SPELL (Structure, Positive, Empathy, Low arousal, Links). Båda modellerna
utgår från en positiv och tillåtande grundsyn. Personer med autism är
människor vars autismkultur är värdefull. Med andra ord, personer med autism
ska få stöd att leva ett bra liv med sin autism.
Autism
STADSKONTORET
Föreningsgatan 26
205 80 Malmö
Tel. 040-341166
Org.nr. 212000-1124
[email protected]
www.malmo.se
2 (7)
Människor med autism karaktäriseras av egenskaper inom två huvudområden.
Tecknen autism måste vara uppenbara i flera sammanhang. Inom området
socialt samspel och kommunikation påverkas t.ex. ömsesidighet, delat intresse för
saker, eller förmågan att påbörja och upprätthålla ett samspel. Det andra
området innebär begränsningar i intressen och både motoriska och kognitiva stereotypier,
ritualer och rutiner. Det kan innebära att det är mycket viktigt för personen med
autism att upprätthålla vissa rutiner och att även små förändringar kan ge
upphov till stress. Många personer med autism har också ett stort intresse för
och/eller svårigheter med olika sinnesintryck.
Personer med autism behöver inte vara ointresserade av andra människor eller
att andra människor inte är viktiga för dem. Tvärtom, personer med autism kan
vara mycket intresserade av att umgås med andra. Men det kan vara svårt för
dem att veta hur man gör, och samspelet utgår från deras intressen. Även för
den person med autism som inte är så socialt intresserad är andra människor
viktiga. Inte minst för att andra människor gör det möjligt för personen med
autism att göra det som han eller hon uppskattar. Personer med autism gör
skillnad på de personer som ger dem stöd, och kan ha lättare för att umgås med
vissa personer. Vilka faktorer som är viktiga för det sociala samspelet varierar
från person till person.
Rutiner och ritualer
Många personer med autism är mycket förtjusta i sina rutiner. De uppskattar att
världen är begriplig och förutsägbar, och använder sig av rutiner för att skapa
och upprätthålla begriplighet. Det ger trygghet att aktiviteter genomförs på
samma sätt och i samma ordning.
Ibland säger man att personer med autism är rutinbundna, men det kan leda till
en alltför negativ syn på personen. Ibland drar man t.o.m. slutsatsen att
personen skulle ha det mycket bättre om han eller hon lärde sig att vara mer
flexibel, att rutiner i sig är något negativt.
Istället bör man uppskatta att rutiner oftast är vanor som hjälper personen att
förstå hur världen fungerar. Omgivningen behöver lära sig att arbeta med rutiner
och ritualer, istället för mot dem. Personen har stöd av sina rutiner eller vanor
just för att världen blir begriplig, och då blir det tydligt att rutiner oftast är
något positivt. Rutinerna kan fungera som ett stöd för personen att genomföra
aktiviteter.
Om världen är svår att förstå att förutse, händer det att personen med autism
som en trygghet bygger upp rutiner som är mycket svåra att rubba. Ibland kan
man uppleva att sådana rutiner och ritualer begränsar personen i onödan. Det
kan finnas saker som personen skulle uppskatta att göra, men det fungerar inte
för att rigida rutiner och ritualer kommer i vägen. Det kan också vara så att det
3 (7)
krävs mycket energi för att upprätthålla rutinerna, energi som kan användas till
att göra roliga saker istället.
Skulle man se att rutiner förlorat sina positiva funktioner och hindrar personen
att göra meningsfulla och roliga saker, kan den tydliggörande pedagogiken
användas för att erbjuda personen ett alternativt sätt att göra världen begriplig
och förutsägbar. Om personen lär sig att schemat erbjuder trygghet,
framförhållning och begriplig information så blir vissa av rutinerna överflödiga.
Genom tydliggörandet kan personen med autism få stöd att släppa rutiner som
egentligen spelat ut sin roll och ersätta dem med mer funktionellt stöd som gör
att personen kan ta vara på de möjligheter som finns i vardagen. Om t.ex.
schemat/planeringen för dagen tydligt visar att en aktivitet kommer att bli av, är
det lättare att hantera att andra rutiner ändras tidigare under dagen. Tryggheten
ligger då inte i vissa rutiner som måste genomföras till varje pris, utan i att
planeringen är tydlig och förutsägbar. Dessutom är det ju möjligt att titta på
schemat och försäkra sig om att aktiviteten visst det blir av, trots att dagen i
övrigt kanske inte är sig riktigt lik. Detta betyder inte att personen lär sig att
vara flexibel. Istället får personen redskap att hantera att omvärlden är flexibel.
Det är viktigt att komma ihåg att rutiner i grunden är något positivt för
personen. Istället för att försöka bryta rutiner, eller ta bort dem, kan de utökas
med nya aktiviteter. Man kan tänka att aktiviteter som skulle tillföra mervärde
för personen kan göras tillgängliga inom de rutiner som redan finns, istället för
att ersätta.
Pedagogik och lagstiftning
Många personer inom autismspektrum behöver någon form av stöd från
samhället. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade ger personen rätt att få
ett stöd som möjliggör ett så självständigt liv som möjligt. Målen med LSS är
självbestämmande, inflytande, respekt och delaktighet i samhällslivet.
Krockar den tydliggörande pedagogiken med lagstiftningen? Det kan den göra,
om vi använder schema, struktur och aktiviteter för att styra brukaren. Det är
inte ovanligt att tydliggörande pedagogik ses som personalens redskap för att se
till att brukaren förstår vad personalen bestämmer vad som ska göras. I sin
värsta form ser personalen till att schemat följs till vilket pris som helst, t.o.m.
att brukaren slår sig själv eller andra. Om tydliggörande pedagogik används för
att styra och bestämma över personer med autism, riskerar vi att livskvaliteten
blir lidande.
Ser vi istället tydliggörande pedagogik som ett stöd för personen att uppnå sina
livsmål, är tydliggörande pedagogik ett redskap för att uppnå lagstiftningens
mål. Använd pedagogiska redskap för att ge kontroll till personen!
4 (7)
Pedagogiken
De flesta människor med autism har lättast att ta till sig information visuellt.
Den tydliggörande pedagogiken bygger på denna styrka. Stödet utformas med
visuella hjälpmedel av olika slag.
Varför är då detta pedagogiska synsätt bra för personer med autism? Det finns
många förklaringsmodeller och flera bra böcker i ämnet. Man brukar
sammanfatta med att personer med autism behöver veta vad de ska göra, när
de ska göra det, hur det ska göras, hur länge det ska göras och vad de ska göra
när aktiviteten är färdig. Detta behöver en person med autism få stöd med,
eftersom han eller hon ofta har svårt att organisera sig.
Begränsningen i intressen gör att personer med autism kan ha svårt för att
komma på lämpliga aktiviteter. Med rätt stöd kan personen komma igång med
en aktivitet och med påminnelser under aktivitetens gång fullfölja den
framgångsrikt och relativt självständigt. Det stärker den enskildes tilltro till sin
egen förmåga.
För att utveckla ett stöd som är väl anpassat till personen med autism behöver
vi umgås i aktiviteter som är meningsfulla för honom eller henne. I dessa
aktiviteter ges rika möjligheter till interaktion och kommunikation, men också
de informella bedömningar, dvs. tolkningar av beteenden i vardagen, som vi
använder när vi utvecklar det pedagogiska stödet.
Vanliga missuppfattningar om tydliggörande pedagogik
Tydliggörande pedagogik har ofta kommit att förknippas med sortering, korgar
eller lådor, samt ett schema på väggen. Det är ofta personalen som avgör vad
som ska finnas på schemat och innehållet i olika aktiviteter. Detta är ett för
snävt sätt att se på det pedagogiska stödet till personer med autism. Framförallt
riskerar personal att uppfatta en konflikt mellan LSS mål om självbestämmande,
delaktighet och inflytande och scheman i den tydliggörande pedagogiken.
Dessutom leder en snäv syn på pedagogiken till att den bara tillämpas på de
aktiviteter som lämpar sig för att organiseras i korgar. Man glömmer lätt att den
tydliggörande pedagogikens grundidé är att göra hela livet begripligt och
förutsägbart. Först då kan personen med autism uppleva kontroll över sin
vardag. Det minskar stress och ökar livskvalitet.
Det är inte så konstigt att tydliggörande pedagogik ibland tolkas för snävt.
Pedagogiken utvecklades ursprungligen som en metod som lärare kunde
använda i klasser för elever med autism. Ett sådant arbetssätt är inte så svårt att
tillämpa exempelvis på en daglig verksamhet, där man kan ha avgränsade
arbetsuppgifter. Men det blir betydligt svårare att tillämpa i den enskildes hem
och i fritidsaktiviteter. Då är det också lätt att glömma att tillämpa idéerna i den
5 (7)
tydliggörande pedagogiken vid t.ex. ett läkarbesök, eller andra saker man gör lite
mer sällan.
Ibland används uttrycket ”schemat gäller”, med uppmaningen att schemat ska
följas till varje pris. Detta är inte förenligt med lagstiftningens intentioner om
självbestämmande, delaktighet och inflytande. Det är inte heller etiskt
försvarbart, eftersom agerandet riskerar att leda till ett utmanande beteende.
Troligen kommer uppmaningen från ett föråldrat synsätt på autism. Den synen
bygger på föreställningen om att minsta förändring i rutiner och scheman
utlöser katastrofer av olika slag, att personen mår mycket bättre om han eller
hon följer uppgjorda rutiner. Tydliggörande pedagogik bör istället utformas så
att även förändringar blir begripliga.
Det kan finnas goda skäl när en person med autism inte vill följa sitt schema,
det gäller att ta reda på vilka de skälen är och anpassa tydliggörandet och de
erbjudna aktiviteterna. Det kan helt enkelt vara så att strukturerna vi erbjuder
personen inte tagit tillräcklig hänsyn till hans eller hennes intressen och behov.
Pedagogiken ska stödja, inte styra. Det är en stor skillnad för alla människor att
följa sina egna rutiner, att ha kontroll över det som händer, jämfört med att
tvingas in i andras rutiner, att fråntas kontrollen. Schemat och strukturer ska
inte tvinga in personen i rigida rutiner mot sin vilja. Ett sådant förhållningssätt
från omgivningen kan upplevas som fientligt. Det är kränkande för alla
människor.
Det är viktigt att veta att struktur inte innebär rigida rutiner upprättade av
omgivningen, rutiner som personen är tvungen att följa till varje pris. Struktur
innebär inte heller att personen måste göra samma sak varje dag, eller att alla
personer med autism måste göra samma saker. En bra struktur för aktiviteter
som bygger på personens intressen och styrkor gör att personen kan prova på
nya saker och utforska aktiviteter. Tryggheten i en god struktur ger stöd för att
flexibelt klara vardagens utmaningar. En god struktur gör det också möjligt för
en person med autism att ta vara på de möjligheter till givande och meningsfulla
aktiviteter som kanske dyker upp.
Tydliggörande pedagogik som kommunikation
Den tydliggörande pedagogiken ger stöd för kommunikation. Ibland är
personal och anhöriga oroliga för att scheman och arbetsordningar kommer att
ersätta kommunikation. Istället ger en god struktur stöd för att göra saker som
det är meningsfullt och roligt att kommunicera om.
Genom den tydliggörande pedagogiken kan personen påminnas om och
erbjudas aktiviteter. Pedagogiken ger också stöd för att genomföra aktiviteterna.
6 (7)
Schemat i den tydliggörande pedagogiken är också brukarens redskap att berätta
för personalen vilka aktiviteter han eller hon vill genomföra. Med andra ord, de
redskap, exempelvis scheman och arbetsordningar, som vi använder i
tydliggörande pedagogik är stöd för kommunikation. De är stöd för brukarens
kommunikation. Det är inte personalen som behöver tydliggörande pedagogik
för att styra personen med autism. Det är brukaren som använder sig av
tydliggörande pedagogik för att hantera all den information som behöver
struktureras för att på ett framgångsrikt sätt genomföra aktiviteter.
Självständighet
Synsättet att den tydliggörande pedagogiken är en del av brukarens
kommunikation löser en del upplevda dilemman kring tydliggörande pedagogik.
Vi har redan varit inne på lagstiftning. Om vi ser pedagogiken som brukarens
redskap för att bli mer självständig, få mer kontroll och valmöjligheter, så är det
pedagogiska arbetssättet ett stöd för att uppnå lagstiftarens intentioner.
Däremot kan det förstås uppstå nya dilemman. Får brukaren mer kontroll över
aktiviteter innebär det att personalen måste överlämna en del kontroll. Då
kanske inte allt arbete flyter på så smidigt som när personalen har kontrollen. Så
länge det inte påverkar brukaren negativt gör det inget. Ingen har sagt att
självständighet ska vara smidigt, enkelt och effektivt.
Det kan vara bra att diskutera begreppet självständighet. Det är lätt hänt att vi
fastnar i att fatta beslut i de stora frågorna i livet, som var man ska bo eller
arbeta. Föreställer man sig istället självständighet som möjligheten att
kontrollera och göra val av betydelse för välmående i sin vardag, så blir det
enklare att föreställa sig självständighet även för personer med omfattande
intellektuell funktionsnedsättning.
Självständighet innebär inte att brukaren ska överges! Självständighet ska
erbjudas på ett sådant sätt att brukaren lyckas att utöva kontroll över de delar
som är viktiga för honom eller henne. Och viktigast: självständighet ska
erbjudas på ett sådant sätt att personen med autism lyckas genomföra aktiviteter
som han eller hon tycker om!
Det är också lätt hänt att fastna i självständighet som allt eller intet: antingen är
man självständig eller så är man det inte. Men så bör man inte uppfatta
aktiviteter. Det är möjligt att anpassa aktiviteter så att de blir delvis tillgängliga
för personen. Vissa delar utför personalen, vissa delar utför personen själv eller
med visst stöd. Det är viktigt att bryta ner aktiviteter i små enheter och sedan
avgöra vilken grad av stöd och vilken sorts stöd personen behöver i varje del.
Vissa delar utför personalen helt och hållet, andra delar utför brukaren helt och
hållet, och så alla möjliga stödformer däremellan.
7 (7)
Exempel: När brukaren kokar kaffe häller personalen upp vatten i kannan och
mäter upp kaffet. Brukaren häller vattnet i bryggaren, tar fram ett filter, sätter i
filterhållaren och lägger i kaffet. Sedan sätter brukaren på kaffet och tar fram
sin mugg, socker och mjölk och dukar sitt bord. Brukaren sätter sig där.
Personalen ger brukaren en timstock, för det är annars lite svårt att förstå när
kaffet är klart. Personalen kontrollerar också att filterhållaren och kaffekannan
står rätt, så att kaffet inte rinner över. När timstocken visar att kaffet är klart tar
brukaren fram sin termos. Brukaren tar kaffet och personalen håller försiktigt
om kannan så att brukaren kan hälla upp kaffet i termosen. Sen sätter sig
brukaren med sin termos och personalen går ut medan brukaren i lugn och ro
dricker sitt kaffe.
Har brukaren kokat kaffe självständigt? Javisst! Värdesätt den enskildes bidrag,
oavsett hur stort eller litet det är!
Samtidigt måste vi reflektera kring värdet av att genomföra en aktivitet. Säg att
en person kan utföra en aktivitet, som att diska, i varje moment. Det kanske tar
så mycket energi och tid att andra aktiviteter som tillför energi och möjlighet till
återhämtning blir lidande. Då bör man fundera på om personen ändå ska få
stöd i aktiviteten för att få tid och ork över till annat.
Tydliggörande pedagogik i ett sammanhang
Tydliggörande pedagogik räcker inte för att personen ska få ett väl anpassat
stöd. Pedagogiken måste sättas in i ett sammanhang.
Vi måste erbjuda rika möjligheter till interaktion i aktiviteter som är
meningsfulla för brukaren. På det sättet kan vi få reda på vad brukaren
tycker om att göra, och på vilket sätt stödet bäst anpassas. För att uppnå
detta är det viktigt att de som arbetar närmast personen med autism
verkligen tycker om att umgås med honom eller henne!
Vi måste se positivt på personens möjligheter att vara engagerad i
meningsfulla aktiviteter. I denna positiva attityd ingår också hur vi
förhåller oss till och pratar om personen och vilken roll personen har i
samhället.
Vi måste känna empati för personen. Det handlar inte bara om att
förstå de svårigheter personen möter, utan också om att se vilka
resurser personen har. Stödet ska inte utformas i syfte att undvika alla
former av svårigheter, utan ge redskap för att ta sig igenom vissa
svårigheter.
Vi måste erbjuda personen en anpassad miljö – bland annat genom ett
lågaffektivt bemötande.
Vi måste stötta och utveckla brukarens nätverk.
