Avbrott i värmeterapi och dess inverkan
på barn med mycket låg födelsevikt
Manuel Sánchez Luna, MD, PhD
Hospital General Universitario ”Gregorio Marañón”
Madrid, Spanien
Det här är introduktionen till värmeterapi. Låt oss tala om den möjliga effekten för dessa barn (med mycket låg födelsevikt). Vi
har talat många gånger om att dessa barn måste vistas i en mycket noga kontrollerad termisk omgivning och att övergången då
man öppnar och stänger kuvösen eller värmebehandlingen kan producera köldstress, vilket måste kontrolleras och förutsägas.
Konsekvenser av köldstress?
Vet vi vilka konsekvenser som denna terapi eller avbrott i terapin kan orsaka? Görs det någon mätning av köldstress hos
dessa barn?
Vi har vetat i många år att förebyggande av stress från hypotermi i förlossningsrummet kan minska sjuklighet och dödlighet
hos barn med mycket låg födelsevikt, och vi vet att denna köldstress kan leda till ökad hypoglykemirisk, hypoxemi, acidos
och många andra metabola problem, men vi vet också att för varje grad under 36 °C ökar mortaliteten hos dessa barn.
För varje 1 °C under 36 °C ökar mortaliteten med 28 %
Men vad gäller för dessa barn efter förlossningen? Nu är rekommendationen att förhindra denna köldstress genom att
linda barnen med plast och placera barnet i en kontrollerad omgivning, t.ex. en kuvös eller i öppen värmeterapi. Och sedan
nyligen vet vi att även om vi använder dessa verktyg kan vi få mild eller svår hypotermi som kan öka risken för mortalitet och
andnödssyndrom.
Vad kan vi göra på våra avdelningar? Det första är att förhindra denna köldstress från början och därefter. Det finns
många sätt att göra det. Det första är att låta dessa barn vistas i en mycket kontrollerad värmeterapiomgivning som en
kuvös, och försöka att inte ändra denna temperatur när du öppnar den för någon åtgärd, hud-mot-hud-vård eller annan
behandling. Typiskt påfrestande situationer på våra avdelningar är t.ex. att få en infart eller PICC, något kirurgiskt ingrepp
utförs eller att transporteras till hjärtlabbet. Det viktiga är att försöka att inte avbryta värmebehandlingen. Det finns många
vanliga situationer som vi inte tror orsakar köldstress, t.ex. när barnet flyttas från kuvösen till hudnära vård. Men många
gånger kan dessa situationer medföra extrem köldstress för barnen. Protokollet bör vara att tänka på att alla avbrott i
denna värmekontroll orsakar köldstress för det prematura barnet. Vi försöker alltså genomföra denna övergång från sluten
till öppen terapi mycket försiktigt. Problemet är att vi inte vet exakt när det bästa tillfället är att flytta barnet från den slutna
kuvösen till öppen uppvärmning.
Värmemadrasser är lika effektiva för uppvärmning av prematura barn som kuvöser
Idag använder vi den här typen av värmemadrasser för att förhindra hypotermi och köldstress. Vi vet att värmemadrasser kan
förhindra denna påfrestning när man tar ut barnet från kuvösen. Vi behöver veta exakt när det bästa tillfället är för att förhindra
denna påfrestning. Det är svårt att säga eftersom alla barn är olika, och vi vet inte precis när barnet är redo att komma ut
ur kuvösen. Förmodligen har vi någon slags automatisk avvänjningsprocess som ger oss en vink om när barnet är redo att
komma ut ur kuvösen, detta bör vara till god hjälp. Men medan barnet fortfarande befinner sig i denna kontrollerade värme
måste vi förhindra påfrestande situationer. Vi vet alltså inte exakt vilka konsekvenser som kalla situationer har för dessa barn,
vi har inga bevis för att det medför konsekvenser för barnet, men vi tror att det inte är bra för något barn. Att förebygga och
ha protokoll för kontrollerad termoregleringsterapi har alltså hög prioritet på alla neonatala intensivvårdsavdelningar.
