Minnet
Att vi kan minnas saker som vi lär oss och händelser och erfarenheter som vi upplever är
viktigt. Bl.a. eftersom det ger oss förutsättningar för hur vi kommer att reagera i framtiden,
men också för att det är viktigt att veta hur vissa saker fungerar och hur vi sak hantera dem.
Vi människor har tre minnessystem: procedurminnet, det episodiska minnet och det
semantiska minnet.
Procedurminnet
Färdigheter som vi har lärt oss – kanske har det tagit ganska lång tid, men som vi när vi har
lärt oss dem nästan hanterar automatiskt. Exempel?
- Vi minns hur vi går, cyklar, simmar, åker skridskor, kör bil, använder musen till
datorn…
Vi behöver alltså inte fundera över hur vi rent mekaniskt ska röra oss när vi går för att komma
framåt, eller hur vi måste vara i precisa lägen på bilens pedaler för att vi ska kunna få bilen att
rulla. Detta sker efter lite träning utan ansträngning eller medveten koncentration från vår
sida.
Det semantiska minnet
I det semantiska minnet hittar vi de generella kunskaper som vi ”sparar” och minns. Som t.ex.
vad Italiens huvudstad heter, eller under vilka år andra världskriget pågick. Det kan också
handla om att vi vet att öga heter eye på engelska, eller att explicit är en synonym till tydligt.
Här ingår även något som vi kallar för script – vi kan förklara det ungefär som invanda
rutiner. Det handlar om hur vi bör bete oss i en situation, men också om hur vi förväntar oss
att andra kommer att bete sig. Exempel – biobesök, restaurangbesök, tandläkare, läkare…
Det semantiska minnet har en hög organisation. Detta minne innehåller alla våra kunskaper
om världen som vi kan sätta ord på.
Det episodiska minnet
Vi minns specifika händelser i tid och rum. Detta minne hjälper oss att minnas vad vi gjorde
för bara några minuter sedan, eller för många år sedan. Vidare kan det episodiska minnet delat
i långtids- och korttidsminnet, vi kommer att gå in mer på det om en stund. Det episodiska
minnet karaktäriseras av återhämtning, vi plockar fram något igen. Exempel?
- Bröllopsdag, studenten, uppkörning… Det behöver inte var stort och viktigt, det kan
vara något annorlunda som händer, det kan vara både positivt och negativt.
Flushbulb-memory – är en del av det episodiska minnet. Detta minne är väldigt detaljerat och
man har ofta en specifik bild av stunden som man befann sig i när man upplevde minnet.
Många har ett sådant minne från 9/11 – alltså när World Trade Center blev invaderat. De som
är lite äldre än oss minns när de fick reda på att Olof Palme hade blivit skjuten. Ofta är dessa
minnen sammankopplade med en chock och man tänker sig att de i stort sett kommer att vara
för evigt.
Episodiskt, korttids- och långtidsminne.
Som nämndes tidigare kan det episodiska minnet delas upp långtids- och korttidsminnet, vi
har också något som kallas för sensoriskt minne. Det sensoriska minnet tar hand om all den
information som når våra sinnen och lagrar den. Denna lagring håller dock inte längre än
någon tiondels sekund. Det mesta sållar vi bort, men det som vi upplever som viktigt kommer
att bearbetas vidare i korttidsminnet och möjligen långtidsminnet.
Man kan säga att vi egentligen inte har tillgång till eller kan påverka vårt sensoriska minne.
När informationen har tagit sig till korttidsminnet har vi dock tillgång till den under några
sekunder eller minuter. Det är oftast viktigt för oss i vardagen att minnas under en kortare tid.
För att veta vad vi ska göra måste vi komma ihåg vad vi precis har gjort. När vi t.ex. läser
måste vi t.ex. kunna komma ihåg vad vi precis har läst för att kunna förstå det vi kommer att
läsa. Detsamma gäller om man vill förstå en film. Precis som i det sensoriska minnet så rensas
information snabbt bot från korttidsminnet. För att behålla information i korttidsminnet så
måste det upprepas på ett eller annat sätt. När vi t.ex. kollar upp ett nummer så upprepar vi det
gärna några gånger så att vi minns hela när vi ska använda det. Är det upptaget när vi ringer
första gången så måste vi kanske kolla upp numret igen för att vi inte har kunnat behålla hela
numret i minnet. Upprepning är alltså viktigt för att behålla numret i korttidsminnet, har
numret fortsatt till långtidsminnet kan vi självklart återkalla det när som helst. Det sägs att
korttidsminnet är ett tillfälligt lagringsutrymme för information som är på väg mot
långtidsminnet.
Frågan är då hur mycket man kan ha i korttidsminnet på en gång. Forskningen menar att vi
kan ta hand om sju enheter (+/-2) på samma gång. En enhet kan klassas som t.ex. en bokstav,
ett ord eller ett tal. Är det långa tal och ord minskar antalet enheter som vi kan bevara i
korttidsminnet på samma gång.
För att kunna minnas mer brukar vi omkoda de där enheterna så att de blir större, s.k.
chunking. Ni vet telefonnummer grupperar vi gärna på ett eller annat sätt. Får man en lista
med nummer kan det vara skönt att koppla dem till något – något historisk som hände ett visst
år, eller att någon fyller år en viss dag. Det kan vara lättare att minnas något som vi har
kopplat till något som vi redan känner till, som vi har i långtidsminnet.
Om vi då kommer in på långtidsminnet så är det ett minne där vi bevarar information och
erfarenheter ganska så permanent. Vi är beroende av vårt långtidsminne för att kunna leva.
Att komma ihåg vad vänner eller kollegor heter, att minnas vägen hem, att kunna cykla är
exempel på information som hämtas från långtidsminnet. Hur sparas då information i
långtidsminnet? Som redan nämnts är repetition alltid ett bra knep. Det kan också handla om
att man uppfattar något, det kopplar för en. Man kan tycka att något en kompis har gjort är
intressant, eller något som en lärare berättar under en lektion. Det kan också handla om att
man får en aha-upplevelse – det är så det går till, eller det är så det var… Inte ens de här
gångerna tar man vara på allt, utan det handlar om att man sparar det viktigaste, kärnan. Med
uppmärksamhet, intresse och uppfattningsförmåga kan vi med minimal ansträngning lagra
information i vårt långtidsminne.
Minnesstörningar
Människor i medelåldern säger ofta att de får sämre minne. Vanligtvis handlar det egentligen
om att de har för mycket som ska hållas i minnet och att de inte riktigt klarar av det, och
därför upplever man det som att minnet inte är vad det en gång varit. Åldrandet i sig påverkar
inte minnet så mycket, utan först i hög ålder kan man märka en skillnad i hur minnet fungerar.
Det episodiska minnet blir ofta sämre när man åldras. Man minns inte händelser lika klart som
tidigare. Det kan också bli svårare både att lagra och att plocka fram information ur
långtidsminnet. Framför allt tar det längre tid. Det kan vara viktigt att stimulera minnet för att
kunna behålla sin kapacitet.
Vårt minne påverkas av hur vi mår psykiskt. Är vi rädda, känner ångest eller nedstämdhet så
fungerar inte minnet så effektivt som det kan. Människor som har blivit utsatta för traumatiska
upplevelser har ofta svårt att minnas händelseförlopp eller information kopplat till
upplevelsen. Minnet påverkas också av stress. Är vi lite stressade kan det hjälpa minnet
positivt, kapaciteten ökar. Är vi mycket stressade fungerar minnet sämre, och kan till och med
blockeras. Elever och studenter kan bli så stressade under ett prov eller en tenta att de inte kan
svara på frågorna, fast de egentligen sitter på informationen till svaren. Vår övergripande
sinnestämning kan också spela roll för hur och vad vi minns. Är vi glada har vi oftast fler
positiva minnen, men är vi nedstämda har vi oftare fler negativa minnen. Personer som är
deprimerade upplever ofta att de har minnesproblem, de kan till och med förvränga sina
minnen så de blir allt mer negativa.
Det kan vara så att vi glömmer sådant som vi tänkt att vi aldrig skulle glömma, och vi kan
komma ihåg sådant som vi egentligen inte tycker är relevant. Våra minnen kan dock väckas
till liv om vi får rätt ledtrådar från en liknande situation eller får sinnesintryck som stämmer
med minnesbilden vi inte visste att vi hade. Det som finns i långtidsminnet är inte
oföränderligt. Minnen kan blekna, förvrängas och blandas med annat. Minnet är inte alla
gånger helt pålitligt.
Vad innebär det då att glömma något?
Information som en gång lagrats har gått förlorad. Alla minnen lämnar spår i hjärnan, men en
del av dessa spår försvinner med tiden. En del minnen har inte varit så viktiga och därför har
de endast lämnat svaga spår, vilket gör att de lättare kan glömmas. En annan orsak till
glömska är att minnen är så smärtsamma att de förträngs – enligt Freud ”motiverad glömska”.
Vi minns det vi orkar minnas. Minnet jobbar som ett automatiskt skydd för psyket.
Det finns något som kallas för total minnesförlust, amnesi. Den psykiska formen av
minnesförlust kan drabba människor som varit med om traumatiska upplevelser som olyckor
av olika slag, chockartade dödsfall, katastrofer och våldsbrott. Antingen glömmer man själva
händelsen, eller det som hände innan händelsen. Vanligen finns känslan från situationen kvar,
men inte själva minnet av vad som hände. Förmågan att bilda minnen efter detta påverkas
inte, inte heller personlighet påverkas. Bearbetas en traumatisk upplevelse som man inte
minns, kommer ofta minnet tillbaka så småningom.
Det finns också en organisk form av minnesförlust som uppstår när hjärnan påverkas av
skallskador, blödningar, demens, alkohol och droger. Personer med Alzheimers sjukdom har
många brister i minnesfunktionen. Svårt att lagra information i korttidsminnet, därför är det
svårt att lagra det man precis har gjort. De kan inte heller plocka fram minnesbilder, vilket gör
att de inte känner igen ansikten, platser och föremål. Personer med utvecklingsstörningar har
också ofta ett begränsat korttidsminne, vilket försvårar t.ex. inlärning.
