Det teleologiska misstaget
Finns det ändamål och medvetande bakom vår
tillvaro?
Text: Olov Fahlander 120202
Bakgrund
•
•
•
Följande diskussion uppstod på en blog på
Forskning & Framstegs websida, mellan
Birgitta Forsmark, och mig Olov
Fahlander.
Jag anser att den berör några mycket
centrala tankar för vad andlighet
egentligen handlar om.
Texten är redigerad för att sakinnehållet
skall framgå tydligare.
Ett exempel på ändamål
•
•
En ändamålsförklaring, är en som
motiverar något utifrån behovet av
detsamma.
Ex:Vår kropp läker normalt skador för att
vi ska kunna behålla oss friska under lång
tid.
Andligt ändamål
Vad är meningen med livet? Varför finns vi
till?
Meningen söks ofta utanför oss själva, i
form av en ”högre makts” mening.
Ett vanligt svar på frågan varför vi finns till
är - åtminstone i kyrkorna - att ”Gud ville
mitt liv”.
Evolutionen har inget ändamål
BF: Det är ett misstag att tänka
teleologiskt (av grek. telos = ändamål)
Vi tycks sakna ett språk som kan
beskriva skeenden utan ändamål.
Speciellt när vi talar om evolutionen
eftersom evolutionen inte har något
ändamål utan bara rullar på genom
eonerna.
Finns en skapare?
•
•
Även de som ansluter sig till
evolutionsteorin talar ibland om ”skapelsen”.
Till och med Darwin kunde någon gång
förfalla till det - vilket kan ha berott på att
han ville undvika att väcka förargelse hos de
religiöst troende.
”Skapelsen” är ett ord som antyder att det
finns en skapare som har ”velat vårt liv”, en
hypotes som de allra flesta biologer inte
finner behov av.
Orsak och verkan?
Men även biologer kan vara slarviga i sitt
språkbruk och säga till exempel, som
Bruce Lahn: ”För att överleva utvecklade
vi gener för själviskhet, våld och grymhet”.
Vad han menar är förstås inte att generna
utvecklades ”för att” vi skulle överleva
utan att de som har förmåga till
själviskhet, våld och grymhet är bland dem
som överlever.
Giraffen
Det som har utvecklats har utvecklats
utan någon bakomliggande avsikt. Giraffen
har inte ”fått” sin långa hals ”för att”
kunna beta i trädkronorna.
Giraffen kan beta i trädkronorna för att
han har en lång hals, men detta är inte en
ändamålsförklaring utan en vanlig
orsaksförklaring.
Avsikt bakom evolutionen?
Många vill gärna tro att det finns en avsikt
inte bara bakom olika enskildheter utan
bakom hela evolutionen.
De vill också gärna tro att människan är
evolutionens slutmål. Detta är ett mycket
närsynt betraktelsesätt.
Oändlig regress
William Paley (1700-talet): Om man hittar en
klocka, så förstår man att någon måste ha
tillverkat den; en urmakare Och världen är så
mycket mer komplicerad än en klocka, så hur
mycket mer fordrar då inte världen en skapare!
• BF: Tyvärr återstår i så fall ”problemet med den
oändliga regressen”, det vill säga:Vem skapade
skaparen? Vem skapade skaparens skapare?
Etcetera i all oändlighet.
• OF: Varför kan vi inte förutsätta något evigt? Har
rymden ett slut? En ”vägg” där rummet upphör,
känns mer osannolik.
•
Orsak eller inte?
Det är inte så konstigt att vi har svårt att
ta oss ur de teleologiska tankebanorna.
Vår vardagserfarenhet tyder på att saker
händer därför att någon ligger bakom, och
den traditionella uppfostran har förstärkt
sådana föreställningar. I sina extrema
former leder detta tänkesätt till
determinism och fatalism.
Avsikt som ursäkt för förtryck
Att något bara händer, utan avsikt, kan vara svårt
att acceptera. Att vi bara finns till utan att någon
utanför oss själva har bestämt en mening för våra
liv är svårt för många att förlika sig med. Man kan
tycka att detta suktande efter en förutbestämd
mening är oförargligt, men det gäller inte alltid.
• Det har, särskilt tidigare i historien, funnits en
föreställning om att vissa människor, till exempel
slavar eller tjänstefolk, är till för de fria eller rika,
och att de inte lider av hårt arbete, för detta är ju
deras lott i livet. De blir låsta vid en avsikt som
någon annan har med deras liv, och deras frihet
begränsas.
•
Survival of the fittest
•
För att återgå till evolutionen: I efterhand
kan något givetvis te sig ändamålsenligt, men
det betyder inte att det har funnits ett
ändamål från början. Beroende på hur
omgivningen har sett ut, har vissa organismer
klarat sig bättre i konkurrensen och därmed
överlevt. ”Det naturliga urvalet” som Darwin
talar om är ett metaforiskt uttryck. Det
betyder inte att Gud aktivt gör ett urval.
Språkets oförmåga
Språkets makt över tanken är stor.Vi
behöver utveckla ett språk som har
neutrala synonymer till ord som
”skapelsen” och som kan förklara
skeenden och fenomen utan att dra in
ändamålsförklaringar, när vi inte säkert vet
att det fanns en avsikt.
Om Slumpen
OF: Alternativet till ”Ändamål” torde vara ”Slumpen”.
Det är en förklaring som fastlägger att orsaker kan
finnas, men att de saknar ett samband med vad som
sker.
• ”Det var slumpen som gjorde att tåget var försenat,
så att jag lyckades komma med”, dvs innan jag steg på,
fanns inget samband mellan min försening och tågets
krångel.
• Men ”slumpen” är en beteckning på min okunskap
om samband som alltid finns, mellan allt som sker.
• Jag är inte allvetande, och därför okunnig och
använder därför slumpen som beteckning på min
bristande kunskap.
•
Evighet eller inte?
Den oändliga regressen?
• Alternativet är ju att Skaparen har ingen första
början
• Det problem som uppenbarligen finns här är
svårigheten hos oss människor att föreställa oss
evigheten - att något som finns skulle ha en
oändlig utsträckning. Men vi bör inte låta våra
egna tankebegränsningar avgöra riktigheten hos
en ev. skapare.Vi måste helt enkelt erkänna att
där räcker inte vår intellektuella förmåga till. Och
det är svårt!
•
Logik
Varför måste det vara så? Helt enkelt för
att motsatsen här leder till en orimlighet,
och är därmed inkonsistent, så som
Birgitta visar här.
Spagettimonster
Ja visst kan man tro på vad som helst, i
frihetens namn, t.ex ett spaghettimonster.
Men det är inte speciellt rationellt. Det vi
söker är givetvis en uppfattning som står i
en bra relation till det vi vet och kan
förstå. Det kravet uppfylls inte av SM.Vi
tror ju på det vi har erfarenhet av, och
som vi bedömer som mest rationellt.
Evig eller inte?
Om skaparen har en början leder det till
en rekursiv orimlighet. Det alternativet är
alltså uteslutet.
Återstår då bara att skaparen är evig, om
han/hon nu existerar.
För mig är skaparen och "hela universum"
detsamma och alltså har universum ingen
början.
Finns skaparen?
Problemet är att vi har att göra med en intelligens som är så
oerhört mycket mer skarpsinning än de mest utstuderat
skarpsinniga varelser vi kan räkna med att möta. Skulle inte
en sådan intelligens kunna göra sig "obevisbar" om det fanns
någon mening i det?
• OF: Jag anser att det finns en sådan anledning, och att alla
försök att bevisa Guds existens är meningslösa.
• Varför ska vi kräva ett sådant bevis? Skulle det vara som en
hjälp på traven, för att vi skulle våga prova hypotesen att Gud
existerar? Är vi verkligen så trögbedda?
• Att bli överbevisad är inte detsamma som att äga en
Gudomlig visshet. En överbevisad inställning innehåller alltid
ett tvivel och duger inte som äkta sanning för en individ.
•
Guds existens
För att bevisa Guds existens räcker det
att ha öppna ögon. Det är helt uppenbart
om man t.ex. känner till något om
biokemi, eller något annan beskrivning av
livets mirakler.
Att bygga tillit
Förmågan att se Gud, är kopplad till det vi kallar för
ansvar, som är en Gudomlig egenskap.
• Om vi kräver bevis, innebär det att vi litar till regler
som vi människor ställt upp kring vilken form av
verklighet vi kan acceptera som sann.
• Men det är en begränsning av samma art, som då
Galileis motståndare förutsatte att solen snurrade
kring jorden. Det var hans motståndare som ställt upp
kraven för vad som var "sanning", och som Galilei inte
uppfyllde. För de som inte ville se verkligheten som
Galilei, var han uppenbarligen en virrhjärna som skulle
motbevisas.
•
En högre logik ur erfarenhet
Det enda sättet att förstå den Gudomliga
logiken, är att våga leva enligt den hypotesen
och gradvis få en större och större
upplevelse av livets mirakel.
• En skeptiker måste själv lossgöra sig ur sitt
tankefängelse. Men det sker förr eller senare
genom upplevelsen av livet, och de
erfarenheter det ger oss.
•
Att se eller inte se (OF)
•
•
OF: Ingen kommer att övertygas mot sin
vilja.
Det är nämligen detta som är "det
teleologiska misstaget”: Att INTE vilja se
det som är uppenbart.
Hur vi ser
Att upptäcka Gud går lika bra genom att titta ner i en
vattenpöl om våren och se allt liv som där finns. Eller att titta
upp mot himlen en klar natt och föreställa sig universums
väldighet.
• Det är nämligen inte VAD vi ser som avgör saken, utan HUR.
Det teleologiska handlar om att kunna uppfatta det
ändamålsenliga skeende som finns överallt, t.ex. i hud som
läks efter en skada.
• Vill man tro att detta sker helt "automatiskt" och utan en
bakomliggande intelligens om förloppet, så har man den
friheten.
• Men det är just det som är skapelsen och som vi har all
anledning att försöka samarbeta med för att kunna komma
vidare i vårt tänkande.
•
Har Gud en vilja?
Gud "vill" inte att vi ska tro på honom.
Gud står över viljan.
För den som har all makt i världen,
handlar det istället om att det är VI som
har allt att vinna på att kunna inse och att
bli medskapare.
(Detta är utgångspunkten för lösningen av
Teodice-problemet)
En brasklapp
Därmed inte sagt att man måste skriva
under på alla religiösa villfarelser och
tokigheter som det finns så gott om och
som verkligen avskräcker.
”Frågan om Guds existens, är inte
beroende av utövarnas utformning av
religiositet”. Existensen står över detta.
Gud har ingen ”vilja”!
När jag säger att Gud inte vill, så handlar det om att
egenskapen "vilja" är något som är knutet till ett personligt
väsen av den typ som människan utgör. En subjektiv varelse
har vilja utifrån egenskapen att man ser sig som skild från det
övriga universum - i en subjektiv tillvaro.
• Detta gäller inte det som vi definierar som Gud, som i sig
innehåller allt liv och därför inte har något utanför sig självt.
• Att ”vilja” skulle då vara att strida mot sig själv som
naturligtvis vore orimligt och oklokt.
• Problemet är att vi med vårt tänkande inte lyckas frigöra oss
från de föeställningar om "vårt" liv, som vi bär med oss och
utgår från i våra resonemang.
•
Vilja eller kärlek?
•
•
•
•
Slutsats (1): Att "inte bry sig om" är inte
nödvändigtvis motsatsen till "att vilja".
Att naturen blommat upp på våren sker helt
oberoende av min personliga vilja. Trots det
är det något jag bryr mig om, helt enkelt för
att det ger mig glädje.
Att inte bry sig, är avsaknaden av kärlek.
Trots det är Gud identisk med kärleken som aldrig tvingar eller styr någon att gå den
väg som erbjuds.
Dualism eller allsmäktighet?
Befinner sig Gud ”på avstånd” från den materiella
världen (dualism) , eller är Gud ”allt genomträngande”
och allsmäktig?
• De flesta religiösa anser ”dualism”.
• Martinus/Jag anser det senare.
•
Varje atom i universum är för sin existens beroende
av den tankekontroll som bär upp atomens
manifestation av egenskaper.
• Allt är ytterst Tanke och Energi - E=mc2
• Heisensbergs osäkerhetsrelation anger vilken
upplösning tillvaron är utformad med = Hur långt
Guds filigransarbete med tillvaron sträckt sig.
•
Dualism i tillvaron?
Slutsaten (2) är däremot riktig eftersom
det inte finns något utanför Gud (som
dock de flesta religiösa tror). Men det
betyder inte att Gud är ORSAKEN till det
onda som händer.
Karma och ”Det onda”
Orsaken finns istället i det som kallas Karma - dvs den kraft
med vars hjälp tillvaron drivs framåt i form av evolution till
ständigt högre tillvarotillstånd.
• "Allt ont" är då ett resultat av den friktion som uppstår då
våra sinnen tvingas av omgivningen in i nya banor.
• Det är en kraft som påverkar djupa lager i vår existens till att
möta tillvaron med nya ögon.
• Det är inte ett rättfärdigande av det onda, utan en naturlag
liknande gravitationen. Om vi ramlar från hög höjd och slår
oss illa, ser vi inte det som ett uttryck för ondska, utan som
ett resultat av att jag inte tog tillräcklig hänsyn till
gravitationslagen när jag förlorade greppet.
•
Är det meningsfullt att fundera?
Du har full frihet, Emil, att sluta fundera
över den här typen av frågor, men att
"undersöka" innebär att prova en hypotes,
t.ex. denna, och utifrån erfarenheten det
ger, dra egna slutsatser. Det är fullt
möjligt.
