Document

EUROPAPARLAMENTET
2009 - 2014
Utskottet för internationell handel
7.6.2010
ARBETSDOKUMENT
om EU:s handelsförbindelser med Latinamerika
Utskottet för internationell handel
Föredragande: Helmut Scholz
DT\814925SV.doc
SV
PE441.153v01-00
Förenade i mångfalden
SV
Den moderna europeiska handelspolitiken har utvecklats från att vara ett självändamål till en
strävan mot att spela en viktig roll för att uppnå målen för den sociala utvecklingen,
utvecklingspolitiken och den hållbara utvecklingen, och inbegriper även FN:s
millennieutvecklingsmål och internationella åtaganden för mänskliga rättigheter,
livsmedelssäkerhet och en hållbar miljö.
EU:s handelsförbindelser med Latinamerika
Latinamerika har genomgått en omfattande diversifieringsprocess i sina internationella
förbindelser de senaste trettio åren. Utöver de traditionella förbindelserna med Förenta
staterna finns det allt viktigare förbindelser med Asien–Stillahavsområdet, helt nya
förbindelser med Afrika, starkare band med Europa och djupare förbindelser med Spanien och
Portugal.
Den globala ekonomiska krisen fick emellertid allvarliga följder för handeln mellan EU och
Latinamerika. Dessutom har den tilltagande strategiska, politiska och ekonomiska betydelse
som Asien–Stillahavsområdet har fått lett till att EU:s fokus har ändrats.
Latinamerika har emellertid en enorm potential och en del medlemsstater fortsätter att visa ett
mycket stort intresse för utvecklingen av de biregionala förbindelserna.
Det toppmöte som hölls mellan EU och Latinamerika i Lima 2008 resulterade i fastställandet
av huvudlinjerna i det biregionala strategiska partnerskapet. Målet var att inrätta ett nätverk av
associeringsavtal mellan EU och de olika subregionala integrationsgrupperna. Vid toppmötet
mellan EU och Latinamerika som hölls i Madrid i maj 2010 vidareutvecklades detta
tillvägagångssätt.
Handelsutbytet mellan dessa två regioner är ytterst koncentrerat. Tyskland, Frankrike,
Förenade kungariket, Italien och Spanien är regionens viktigaste handelspartner i EU.
EU:s fem viktigaste handelspartner i regionen är i sin tur Brasilien, Mexiko, Argentina, Chile
och Colombia.
Handeln mellan EU och Latinamerika utvecklas långsammare än båda dessa regioners handel
med andra områden i världen. En av anledningarna till den relativa nedgången i handeln
mellan EU och Latinamerika är att en allt större del av Latinamerikas utrikeshandel utgörs av
handel med de asiatiska länderna, trots att EU fortfarande är Latinamerikas andra viktigaste
handelspartner.
Handeln mellan EU och Latinamerika är asymmetrisk vad beträffar den typ av varor som
exporteras från respektive region. Faktum är att den största delen av Latinamerikas import
från EU utgörs av industriprodukter (mer än 85 procent). Samtidigt utgörs mer än 40 procent
av regionens export till EU av basprodukter. Av dessa produkter är särskilt exporten av socker
och bananer fortfarande en ytterst känsliga fråga.
Undertecknandet av ett avtal mellan EU och de latinamerikanska länderna inom ramen för
WTO i december 2009 ansågs först vara en lösning på 15 års tvister om EU:s handelsordning
för bananer, men obalanserna mellan avtalen på WTO-nivå och de bilaterala avtalen med
Columbia, Peru och Centralamerika och de åtaganden som gjorts gentemot
PE441.153v01-00
SV
2/6
DT\814925SV.doc
AVS-partnerländer i Västindien har nu lett till nya tvister.
Det sjätte toppmötet mellan EU, Latinamerika och Västindien (Madrid
den 18 maj 2010)
I sin förklaring betonade Europeiska unionens och de latinamerikanska och
västindiska statscheferna och regeringarna sin avsikt att verka för ett öppet och
icke-diskriminerande, regelbaserat multilateralt handelssystem och att fullständigt iaktta dess
regler. De erkände att systemet bidrar till att främja återhämtningen från den
ekonomiska krisen och tillväxt och utveckling i enlighet med principen om särskild och
differentierad behandling av utvecklingsländer.
I förklaringen uttrycktes tillfredsställelse med de avslutade förhandlingarna om ett
associeringsavtal mellan EU och Centralamerika. Det kommer att vara upp till
Europaparlamentet och de nationella parlament som är involverade i ratificeringsprocessen att
besluta huruvida den överenskommelse som förhandlarna kommit fram till gynnar de berörda
människorna. Det bidrag som avtalet kommer att ge till uppnåendet av FN:s
millennieutvecklingsmål kommer att hjälpa parlamentsledamöterna att fatta sitt beslut.
I förklaringen uttrycktes också tillfredsställelse med de avslutade förhandlingarna mellan EU
och Colombia och Peru om ett flerpartshandelsavtal, samtidigt som det konstaterades att
Bolivia uppmärksammat detta avtal och väckt talan vid Andinska gemenskapens domstol. För
att respektera parternas regionala institutioner och förfaranden och med tanke på EU:s mål att
stödja den regionala integrationen i Latinamerika, anser föredraganden att
ratificeringsprocessen för detta avtal bör skjutas upp tills den Andinska gemenskapens
domstol har fattat ett beslut.
I förklaringen påmindes också om betydelsen av att på nytt ta upp förhandlingarna mellan EU
och Mercosur om ett ambitiöst och balanserat associeringsavtal mellan dessa två regioner.
Detta är en svår uppgift och parlamentet bör aktivt delta i alla faser av förhandlingarna.
Föredraganden anser att kommissionens förhandlingsmandat bör uppdateras så att fullständig
hänsyn tas till den senaste utvecklingen i den globala ekonomin och de krav och den oro som
framförts av Europaparlamentet.
I förklaringen uttrycktes också tillfredsställelse med beslutet att inrätta de latinamerikanska
och västindiska ländernas gemenskap (CALC), och stöd för Venezuelas uppgift att anordna
ett toppmöte för CALC den 5 juli 2011 i Caracas.
Föredraganden anser att inrättandet av CALC är ett viktigt steg som har en stor
framtidspotential eftersom den nuvarande fragmenterade situationen skulle kunna leda till ett
nätverk av avtal med olika hastigheter och komplicera de biregionala relationerna.
Ett annat projekt som förtjänar vår uppmärksamhet är de sydamerikanska ländernas union
(Unasur). Det är ett regionalt integrationsprojekt som strävar mot en eventuell
sammanslagning av Andinska gemenskapen och Mercosur.
Vid toppmötet välkomnades också att EU inrättat en ny investeringsmekanism för
Latinamerika som har som främsta mål att fungera som en hävstång för att mobilisera
DT\814925SV.doc
3/6
PE441.153v01-00
SV
ytterligare medel till stöd för investeringar i Latinamerika som ska bidra till utvecklingen i de
prioriterade områdena.
Handel, tillväxt och utveckling
Handel kan vara ett sätt att uppnå tillväxt, men får inte vara ett självändamål. Att uppnå
handelsintegration på regional nivå och ofta även inom ett land är en förutsättning för en
verklig integrering i de globala marknadsordningarna för att skapa hållbar tillväxt och främja
utvecklingen. Syftet med en fördjupad integrering av de europeiska och
latinamerikanska ekonomiska områdena måste vara en situation som gynnar båda sidor.
Fördelarna med handel och investeringar är störst för länder som har de ekonomiska aktörer,
institutioner och den politik som krävs för att dra nytta av globala marknader. Nuvarande
politik och socioekonomiska villkor spelar en viktig roll när det gäller att avgöra hur
handelsintegration påverkar fattigdomen. Det är särskilt finanspolitiken, den nuvarande miljön
för små företag och inhemsk konkurrens som påverkar handeln, samt nivån på
infrastrukturutvecklingen och en minskning av mellanhändernas vinster till förmån för
producenterna.
Det är nödvändigt att främja genomförandet av landsspecifika, kompletterande politiska
åtgärder för att öka de möjligheter som är förenade med en öppen handel, genom att involvera
parter såsom beslutsfattare på nationell och regional/lokal nivå och i den privata sektorn,
fackföreningar och andra organisationer i det civila samhället samt den akademiska världen.
Man måste mobilisera resurser och tekniskt för att kunna fastställa och finansiera program
som ger lokala och regionala produktionsmöjligheter och en hållbar tillgång till
globala marknader för eftersatta regioner längst ned i den socioekonomiska pyramiden, och
för små och medelstora företag.
De nuvarande produktionsvillkoren för fattiga jordbrukare, hantverkare och mindre tillverkare
i Latinamerika ger inte dessa grupper möjlighet att dra nytta av frihandelsmöjligheterna.
Handelsrelaterat stöd skulle kunna hjälpa mindre tillverkare genom att minska
transaktionskostnaderna för efterlevnaden av reglerings- och kvalitetsnormerna. Program
skulle kunna utvecklas för att hjälpa företag med inspektioner, tester och officiell certifiering.
Latinamerika och handeln
Trots att Latinamerika är rikt på naturtillgångar har området inte kunnat utöka sin andel av
den internationella handeln, utan har i stället dragit det kortaste strået i förhållande till mer
dynamiska ekonomier i Asien.
För att kunna dra nytta av sina handelsförbindelser med EU behöver Latinamerika öka
välfärden genom att förbättra handeln, fördela vinsterna från handeln rättvist, främja det egna
ansvaret vid handelsreformer, ytterligare utöka den handelsrelaterade institutionella
kapaciteten, säkra tillräcklig finansiering av handelsrelaterat stöd och genomföra
kompletterande nationell politik för att garantera en effektiv och socialt rättvis övergång till
PE441.153v01-00
SV
4/6
DT\814925SV.doc
en friare handel.
I Madridförklaringen erkänns uttryckligen principen om länders suveränitet när det gäller att
förvalta och reglera naturresurser. Brasilien och Bolivia, där en ny handelspolitik och en
politik för utnyttjandet av naturresurserna har bidragit till att minska ojämlikheten, är
belysande exempel på villkor som kan medföra att handelsreformer får tilltagande
fördelningsmässiga effekter.
Bilaterala framsteg får inte missleda parterna att överge sina multilaterala mål. Att ingå
rättvisa WTO-avtal inom ramen för Doha-rundan skulle kunna vara en möjlighet att minska
fattigdomen i Latinamerika. I WTO-förhandlingarna måste emellertid betydelsen av att skapa
handel för de fattiga betonas.
Vid lanseringen av initiativet om handelsrelaterat bistånd vid ministerkonferensen i
Hongkong 2005 betonades behovet av att formulera och övervaka politiska strategier som
syftar till en bättre fördelning av den liberaliserade handelns fördelar. För Latinamerikas del
är mobiliseringen av handelsrelaterat bistånd och användningen av handelsliberaliseringen för
utvecklingen av avgörande betydelse.
Att uppnå FN:s samtliga åtta millennieutvecklingsmål bör ses som den främsta uppgiften vid
de pågående multilaterala och bilaterala förhandlingarna. För att millennieutvecklingsmålen
ska kunna uppnås och den globala fattigdomen bekämpas krävs en handelsmiljö där
utvecklingsländerna i Latinamerika har en verklig tillgång till de utvecklade ländernas
marknader, rättvisare handelsmetoder och strikta bestämmelser som även efterlevs för att
skydda miljön och de sociala rättigheterna.
Punkter för övervägande
Föredraganden anser att följande punkter kommer att vara mycket viktiga för de framtida
handelsförbindelserna mellan EU och Latinamerika.
-
Latinamerika är på väg att ta ett stort steg i sin ekonomiska utveckling. Europeiska
unionen har möjlighet att bli en del av denna utveckling, men kan även gå miste om
denna möjlighet om unionen inte lyckas anpassa sina erbjudanden inom ramen för
denna förbindelse till de moderna utmaningarna. För att lyckas i konkurrensen med
Förenta staterna, Kina och andra aktörer på den latinamerikanska marknaden bör
Europeiska unionen avstå från avtal som leder till hämmande eller beroendeskapande
förhållanden, och i stället sträva efter att komma med mer attraktiva erbjudanden som
syftar till att tjäna våra partners intressen när det gäller den ekonomiska utvecklingen.
Detta bör inbegripa kapacitetsuppbyggnad och tekniköverföring men även en
respektfull behandling av våra partner och ett erkännande av asymmetriska behov.
-
Det finns en allmän vilja bland våra partner i Latinamerika att minska det
ekonomiska beroendet av Förenta staterna. De betecknar ofta denna process ”det andra
oberoendet” och de försöker aktivt diversifiera sina ekonomiska förbindelser. Hur kan
Europa undvika att endast erbjuda ett ”andra beroende”?
-
Associeringsavtalen mellan EU och Mexiko och Chile har lett till en avsevärd ökning av
DT\814925SV.doc
5/6
PE441.153v01-00
SV
handelsvolymen. Mexikos handel med Europa är emellertid fortfarande marginell om
man jämför volymen av landets handel med Förenta staterna. Samtidigt har endast ett
fåtal av EU:s 27 medlemsstater haft en ansenlig del av sin handel med
latinamerikanska partner, medan andra fortfarande envist ställer sig utanför denna
handel. Vad kan vi göra för att ge vårt handelspartnerskap en verklig europeisk
dimension?
-
Antalet ekonomiska sektorer som drar nytta av de nuvarande handelsförbindelserna är
också ganska begränsat. Hur kan ett bredare spektrum av ekonomisk verksamhet
integreras i handelsutbytet?
-
De befolkningsgrupper som skulle kunna dra nytta av en ökad handel är fortfarande
alltför få. Vad kan vi göra för att våra medborgare ska kunna utnyttja marknaderna och
se till att den genererade välfärden verkligen kommer våra medborgare till del?
-
Det är av intresse för de europeiska ekonomierna att öka de latinamerikanska
marknadernas förmåga att utnyttja handeln. Utfattiga befolkningar kommer inte att
kunna köpa produkter av hög kvalitet från Europa. Majoriteten av de europeiska
företagen har därför intresse av att öka lönerna och köpkraften i Latinamerika. Vad kan
vi göra för att hjälpa våra partner att inrätta konkurrenskraftiga produktionsanläggningar
som skapar ett mervärde?
-
Det finns en stark koppling mellan handel, energi och klimatförändringar och
ramprogrammen för dessa områden måste därför stödja varandra.
-
Det allmänna preferenssystemet har hjälpt ett antal länder att diversifiera sin export. Hur
bör vi reformera detta för att göra det mer effektivt och se till att Latinamerika kan
utnyttja de potentiella fördelarna med detta preferenssystem?
PE441.153v01-00
SV
6/6
DT\814925SV.doc