1
Vårdprogram för
personer med
demenssjukdom i Dalarna
Godkännande av Välfärdsberedning 2012-04-04
Revideras 2013-01-01
2012-03-16
2
Innehållsförteckning
1 Inledning ....................................................................................................................... 4
1.1 Syfte ...................................................................................................................................................................4
1.2 Arbetsgrupper ....................................................................................................................................................4
1.3 Referensgrupp ....................................................................................................................................................4
2 Värdegrund och mål....................................................................................................... 5
3 Fakta om demenssjukdomar .......................................................................................... 6
3.1 Bakgrund ............................................................................................................................................................6
3.2 Demenstyper ......................................................................................................................................................6
3.3 Förebyggande åtgärder .....................................................................................................................................7
4 Ansvarsområden ............................................................................................................ 8
5 Basal demensutredning i primärvården .........................................................................10
5.1 Bakgrund ..........................................................................................................................................................10
5.2 Utförande .........................................................................................................................................................10
5.3 Begränsningar ..................................................................................................................................................10
5.4 Vidareremittering .............................................................................................................................................10
6 Utvidgad demensutredning vid specialistmottagning ....................................................12
6.1 Länets Minnesmottagningar ............................................................................................................................12
6.2 Utvidgad utredning ..........................................................................................................................................12
7 Åtgärder vid ställd demensdiagnos ...............................................................................13
7.1 Allmängiltiga åtgärder .....................................................................................................................................13
7.2 Kvalitetsregister ...............................................................................................................................................13
7.3 Läkemedelsbehandling vid ställd demensdiagnos ...........................................................................................13
8 Uppföljning vid läkar- och sjuksköterskebesök...............................................................16
8.1 Återbesök .........................................................................................................................................................16
8.2 Uppföljning av demensspecifika läkemedel .....................................................................................................16
9 Kommunala insatser .....................................................................................................17
9.1 Social utredning och strukturerad uppföljning .................................................................................................17
9.2 Bistånd .............................................................................................................................................................17
9.3 Stöd i eget boende ...........................................................................................................................................17
9.4 Hemtjänst / demensteam ................................................................................................................................17
2012-03-16
3
9.5 Dagverksamhet ................................................................................................................................................17
9.6 Korttidsplats och växelvård ..............................................................................................................................17
9.7 Ledsagare .........................................................................................................................................................17
9.8 LSS-insatser ......................................................................................................................................................17
9.9 Särskilda boenden ............................................................................................................................................17
9.10 Stöd till anhöriga ............................................................................................................................................18
10 Personcentrerad omvårdnad .......................................................................................19
11 Omvårdnadsaspekter vid demenssjukdom...................................................................20
11.1 Vanliga omvårdnadsproblem vid demenssjukdom ........................................................................................20
11.2 Riskbeteenden ................................................................................................................................................20
11.3 Förebyggande arbete .....................................................................................................................................20
11.4 Passivitet ........................................................................................................................................................21
11.5 Fysiska begränsningsåtgärder – skyddsåtgärder ...........................................................................................21
11.6 Vård vid livets slut ..........................................................................................................................................21
12 Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD) ............................22
12.1 Sammanfattande praktiska rekommendationer ............................................................................................23
13 Hjälpmedel .................................................................................................................24
14 Anhöriga – utbildning och stöd ....................................................................................25
15 Utvecklingsområden ...................................................................................................26
15.1 Personer med demenssjukdom med ursprung från andra kulturer ...............................................................26
15.2 Personer med Downs syndrom och demens...................................................................................................26
16 Referenser ..................................................................................................................27
Bilagor.............................................................................................................................28
Överrapportering angående person med demenssjukdom....................................................................................29
Diagnoskriterier .....................................................................................................................................................30
Snabbfakta – läkemedel vid Alzheimer ..................................................................................................................31
2012-03-16
4
1 Inledning
1.1 Syfte
Syftet med detta vårdprogram är att säkerställa kvalitet i vård och omsorg för personer med
demenssjukdom i Dalarna. Det utgår från Socialstyrelsens nationella riktlinjer gällande vård
och omsorg vid demenssjukdom som publicerats 2010 samt från klinisk erfarenhet från olika
verksamheter i länet som bedriver diagnostik, behandling och omvårdnad av personer med
demenssjukdom. Riktlinjerna vänder sig till dem som i sitt arbete kommer i kontakt med personer som drabbats eller misstänks ha drabbats av demenssjukdom. Dokumentet kan ge stöd
för medicinsk och social utredning samt beskriva olika vårdgivares ansvarsområde och möjligheter att samordna vårdresurserna.
1.2 Arbetsgrupper
1.2.1 Landstingets arbetsgrupp
Erika Björs, överläkare, Ger Rehab, Falu Lasarett
Gunnar Ekeroth, överläkare, GerRehab, Avesta Lasarett
Ewa Gyllner, sjuksköterska, minnesmottagningen GerRehab Falu Lasarett
Ulrika Johansson, sjuksköterska, GerRehab, Avesta Lasarett
Björn Lennhed, överläkare, Ger Rehab, Falu Lasarett
1.2.2 Kommunernas arbetsgrupp
Birgitta Englund, biståndshandläggare, Gagnefs kommun
Lis Frost Danielsson, MAS, Vansbro kommun
Marie Hultén, demenssjuksköterska, Mora kommun
Anki Jansson, arbetsterapeut, Borlänge kommun
Klas Öhman, MAS, Smedjebackens kommun
Lena Olai, äldrestrateg, Region Dalarna
1.3 Referensgrupp
Kristina Dufvenberg, distriktsläkare, VC Grycksbo
Viktoria Ekblom, biståndshandläggare, Falu Kommun
Liselott Nordell, arbetsterapeut, primärvårdsrehab, Falun
Birgitta Westlund, projektanställd demenssjuksköterska, Falu Kommun
2012-03-16
5
2 Vårdegrund öch mål
De grundläggande värderingar som uttryckts i lagstiftningen innebär att personer med
demenssjukdom:
ska få sin integritet och sitt självbestämmande respekterat,
ska få tillgång till insatser på jämlika villkor och att insatserna är lättillgängliga,
ska få sina rättigheter respekterade,
ska kunna känna sig trygga,
ska erbjudas säker och likvärdig vård oavsett kön, etnicitet, ålder, diagnos eller
bostadsort.
Den vårdfilosofi som utvecklats inom den palliativa vården ska tillämpas också inom demensvården. Målet är högsta möjliga livskvalitet för personen med demenssjukdom och deras anhöriga, att minska lidande och att hjälpa människor att leva ett så aktivt och normalt liv som
möjligt, oavsett vilken grad av demenssjukdom personen befinner sig i.
Vården ska vara personcentrerad vilket innebär att varje person möts utifrån sin aktuella situation och där den enskilde patientens förmågor tas tillvara.
2012-03-16
6
3 Fåktå öm demenssjukdömår
3.1 Bakgrund
Demens är ett samlingsnamn för en rad symtom som orsakas av hjärnskador. Det kan yttra sig
olika beroende på vilka delar av hjärnan som drabbas. För att ställa demensdiagnos krävs en
långvarig nedgång (under minst 6 månaders tid) av minne och intellektuella funktioner på ett
sätt som medför tydliga problem i de vardagliga aktiviteterna.
Varje år insjuknar i Sverige mer än 20 000 personer i demenssjukdom och det totala antalet
demenssjuka i landet beräknas till ca 150 000 personer. I Dalarna beräknas drygt 5000 personer ha en demenssjukdom. Det finns inget som tyder på att förekomst eller nyinsjuknande
ökar över tid, men på grund av att antalet äldre blir fler, ökar antalet personer med demenssjukdom. Kvinnor är överrepresenterade bland de demenssjuka även med hänsyn tagen till att
kvinnor lever längre än män.
Hög ålder är den största riskfaktorn för demenssjukdom. I åldrarna 60–64 år beräknas 1,5%
av befolkningen lida av demens, medan närmare hälften i åldrarna över 90 år har drabbats. De
viktigaste strategierna för att förebygga demens är att tidigt förebygga och behandla riskfaktorerna för hjärt- och kärlsjukdomar (högt blodtryck, diabetes, övervikt, rökning m.fl.) samt att
främja en aktiv och stimulerande livsstil för de äldre.
3.2 Demenstyper
Man kan dela in demenssjukdomar i tre huvudgrupper beroende på uppkomstmekanism.
3.2.1 Primärdegenerativa sjukdomar
Orsakas av att hjärnceller börjar förtvina och dö i onormal omfattning. Symtomen varierar beroende på vilken del av hjärnan som drabbas.
Alzheimers sjukdom
Den vanligaste demensformen som utgör ca 60 % av samtliga fall. Symtomen kommer
smygande och tillståndet förvärras i takt med att sjukdomen fortskrider. Den drabbade
brukar märka av tilltagande glömska och svårigheter att planera och utföra vardagliga
sysslor. Språk, tidsuppfattning och orienteringsförmåga är andra kognitiva förmågor
som påverkas. Beteendeförändringar såsom oro, nedstämdhet, misstänksamhet och
vanföreställningar kan höra till bilden.
Frontotemporal demens
Ett ovanligare tillstånd (ca 5 % av alla demensfall) som vanligen debuterar vid 50–60
års ålder. Kan även kallas pannlobsdemens. Ett tidigt symtom är språkstörning i form
av ordfattigdom. Personligheten påverkas och omdömeslöshet, impulsivt beteende, överdriven glättighet eller ilska kan vara några symtom. Den som drabbats har ofta begränsad sjukdomsinsikt. Ofta fungerar minnet bra i början av sjukdomen.
Lewy Body demens och Parkinsons sjukdom med demens
Typiska symtom vid Lewy Body demens är synhallucinationer och nedsatt uppmärksamhetsgrad med påtaglig trötthet. Symtomen kan variera från milda till svåra symtom
under samma dag. Minnesstörningar förekommer, framförallt senare i sjukdomsförloppet men är inte lika framträdande som vid Alzheimers sjukdom. Patienterna är ofta
väl orienterade men har svårt att bedöma avstånd och uppfatta saker tredimensionellt.
Det föreligger en stelhet i muskulaturen samt påverkan på motorik med långsamma
och hasande rörelser. Vanliga symtom vid Parkinsondemens är koncentrationssvårigheter, minnesstörning och brist på energi. Det föreligger svårigheter att planera upp-
2012-03-16
7
gifter och att fokusera och skifta uppmärksamhet. Beteendestörningar och hallucinationer kan också höra till sjukdomsbilden. Vid både Lewy Body demens och Parkinsondemens är det vanligt med upprepade fall som kan bero på en försämrad blodtrycksreglering.
3.2.2 Vaskulära sjukdomar
Vaskulär demens är den näst vanligaste orsaken till demens och står för 25-30% av samtliga
fall. Den kallas ofta blodkärlsdemens eftersom symtomen framkallas av skador och sjukliga
förändringar i hjärnans blodkärl. Det finns flera typer av vaskulär demens. Vanligast är skador
till följd av stroke och långsamt fortskridande så kallad småkärlssjuka. Personer med högt
blodtryck och diabetes löper större risk att drabbas av vaskulär demens. Vanliga symtom är
nedsatt initiativförmåga, svårigheter att planera och genomföra saker, personlighetsförändringar och gångsvårigheter. Demenssymtomen kan komma plötsligt (som vid stroke), stegvis
eller vara successivt fortskridande.
3.2.3 Sekundära tillstånd
Det finns ett åttiotal sjukdomar och skador som i vissa fall kan orsaka demens. En del av de
sekundära demenssjukdomarna är behandlingsbara och demenssymtomen kan avhjälpas om
åtgärder sätts in i tid. Exempel på sekundära demenstillstånd är infektioner som HIV och syfilis, skador av alkohol och lösningsmedel, hydrocephalus, hjärntumörer, ämnesomsättningsrubbningar samt bristtillstånd i B-vitamingruppen.
3.2.4 Blanddemens
Med termen avses demens som uppkommit av flera orsaker. Det är vanligt förekommande
med en blandform av Alzheimers sjukdom och vaskulär demens, speciellt i de högre åldersgrupperna. Studier har visat att en majoritet av personer med diagnosen vaskulär demens även
har alzheimerförändringar i hjärnan.
3.2.5 Lindrig kognitiv störning
Termen lindrig kognitiv störning (eng. mild cognitive impairment, MCI) används för att beskriva en symtombild i gränslandet mellan normal hjärnfunktion och demenssjukdom. Tillståndet kännetecknas av försämrade minnesfunktioner, inlärningssvårigheter samt koncentrationssvårigheter. Det finns ofta en känsla av uttalad psykisk uttröttbarhet och nyinlärning upplevs som subjektivt svår. Ett flertal tillstånd kan orsaka dessa symtom (exempelvis depression,
sömnapnésyndrom) men det kan också vara ett förstadium till demenssjukdom. Hos personer
över 65 år anses förekomsten uppgå till cirka 15%. Varje år försämras omkring 10–25% av
personerna med MCI och utvecklar demenssjukdom och det är därför angeläget att ha en kontinuerlig uppföljning av dessa individer.
3.3 Förebyggande åtgärder
I de nationella riktlinjerna framgår att risken att utveckla framtida demenssjukdom kan minskas med hjälp av fysisk aktivitet, mentalt och socialt stimulerande fritidsaktiviteter samt genom behandling av högt blodtryck. Det sistnämnda påverkar framförallt risken att utveckla
vaskulär demenssjukdom.
2012-03-16
8
4 Ansvårsömråden
En grundläggande förutsättning för en god demensvård är ett nära samarbete mellan kommun,
primärvård och specialistvård. Vården bygger på en trygg och säker informationsöverföring
mellan vårdgivarna, där vårdplanering och teamarbete utgör väsentliga delar under hela vårdförloppet. Genom regelbundna vårdplaneringar i samverkan med den demenssjuke och dennes
anhöriga kan en vårdkedja skapas som ger stöd under hela sjukdomstiden. Det ska finnas en
rutin för att erbjuda kontakt med biståndshandläggare eller med kommunens demensteam (om
sådant finns). Samtycke ska inhämtas från personen med demenssjukdom. Blankett för informationsöverföring (bilaga 1). En tidig social utredning syftar till att öka den demenssjukes
möjligheter att påverka sin kommande vård och omvårdnad. Ansvarsfördelningen beskrivs
mer detaljerat i följande tabell. Lokala rutiner för samverkan mellan primärvård och kommun
bör finnas.
2012-03-16
9
Primärvård
Specialistvård
Kommun
Upptäcka
Utreda – basnivå
Behandla
Upptäcka
Utreda – specialistnivå
Behandla
Forska/Utbilda
Upptäcka
Vårda – ge omvårdnad
Stödja
Forska/Utbilda
Diagnostik och behandling
av vanliga demenssjukdomar
genomförs i första hand på
primärvårdsnivå.
Diagnostik och behandling
av:
Misstänkt demenstillstånd hos personer med
behov av fördjupad
utredning
Svåra beteendestörningar samt komplicerade terapeutiska problem vid demenssjukdom
Stödja och ge omvårdnad till
personer med demenssjukdom i ordinärt och särskilt
boende.
En basal utredning syftar till
att:
fastställa diagnos
behandla där så är
möjligt
En strukturerad funktionsoch aktivitetsbedömning av
arbetsterapeut ingår i den basala demensutredningen.
Misstänkta demenstillstånd
hos personer med behov av
utvidgad utredning remitteras
till specialistvården.
Anhörigstöd (enligt lag).
Utbilda och handleda personer med demensdiagnos, anhöriga, hemtjänst och personal i särskilt boende.
Utredningen baseras på
teamprincipen: Specialistläkare, sjuksköterska, arbetsterapeut, kurator och
ibland psykolog och/eller
sjukgymnast gör en gemensam bedömning. En fördjupad utredning av sociala förhållanden kan också ingå.
Vid tveksamheter eller behov
av rådgivning: telefonkontakt
eller remiss till specialistvård.
Verksamheten bedrivs som:
Mottagningsbesök
Hembesök
Telefonrådgivning.
Verksamheten bedrivs som:
Mottagningsbesök
Hembesök
Telefonrådgivning
Konsultation till primärvård, slutenvård
och kommun.
Utbildning/handledning
till patienter, anhöriga
och personal.
2012-03-16
Verksamheten bedrivs i ordinärt och särskilt boende
med ett rehabiliterande förhållningssätt.
10
5 Båsål demensutredning i primårvården
5.1 Bakgrund
En person med kognitiv svikt, där den bakomliggande orsaken till symtomen inte är känd, bör
genomgå en basal demensutredning. Den basala utredningen genomförs i primärvården, där
de bästa förutsättningarna finns för att upptäcka tidiga tecken på demensutveckling. Det är angeläget att få anamnestiska uppgifter från såväl patient som anhöriga.
Den basala utredningen syftar till att fastställa:
om personen har en demenssjukdom eller annan sjukdom som orsakar symtomen,
vilken typ av sjukdom det handlar om,
vilka funktionsnedsättningar som demenssjukdomen medför och vad man kan göra för
att kompensera för dessa.
5.2 Utförande
I den basala utredningen ingår en strukturerad anamnes med både patient och anhöriga, psykiskt och somatiskt status, laboratorieundersökningar och DT hjärna. Kognitiv bedömning ska
genomföras med MMT och klocktest. I de nationella riktlinjerna framgår också vikten av en
strukturerad bedömning av funktions- och aktivitetsbedömning, vilken ska utföras av arbetsterapeut. Efter diagnosticering ska registrering göras i det nationella kvalitetsregistret SveDem. Checklistan på sidan 11 kan användas som stöd vid basal demensutredning.
5.3 Begränsningar
Det finns tillfällen då inte alla delar av utredningen kan göras. Ett sådant tillfälle är t.ex. om
personen är svårt sjuk och resultatet av utredningen inte skulle tillföra personen ytterligare
livskvalitet. Det finns andra tillfällen när man behöver avvakta med utredningen, såsom när
patienten har en nyligen genomgången sjukdom med möjlig kognitiv påverkan, t.ex. stroke
eller aktivt missbruk. Ansvarig läkare avväger därför utredningsinsatserna utifrån personens
helhetssituation och behov.
5.4 Vidareremittering
Grund för vidareremittering för utvidgad utredning vid länets Minnesmottagningar utgörs av:
Osäker diagnos efter basal utredning, atypisk symtomatologi.
Personer som pga jämförelsevis låg ålder (yrkesverksam ålder eller strax däröver) kan
bedömas ha nytta av fördjupad utredning.
Personer med snabbt progredierande demenssymptom.
Ovanliga demensformer (frontallobsdemens, Lewy Body demens, m.fl.).
Personer med svåra beteendemässiga och psykiska symptom vid demens (BPSD).
Behov av second opinion.
För utvidgad utredning krävs att den basala utredningen fullföljts, inklusive kemlab, CT
hjärna (högst 12 månader gammal) och kognitiv bedömning.
2012-03-16
11
Bakgrundsanamnes
Aktuell anamnes
Social situation
Anhöriga? Vilka kan kontaktas?
Självständighet? Behov av hjälp? Bilkörning?
Alkohol? Droger? Rökning.
Hereditet
Demens eller psykisk sjukdom i släkten?
Tidigare/nuvarande somatiska och psykiska
sjukdomar?
Aktuell medicinering
Aktuella symtom
Enligt checklista nedan. Problem?
Förväntningar?
Symtomdebut
Finns känd tidpunkt? Plötsligt eller
smygande?
Symtomprogress
Progresshastighet, kontinuerlig eller
stegvis?
Checklista, demenssymtom
Förekomst
Minnesstörning
Försämring av minnet som påverkar ADL/funktionsnivå
Försämrad tankeförmåga
Svårare än tidigare att tänka, resonera, lösa problem vilket yttrar sig i
svårigheter att klara av vardagliga handlingar (t.ex. betala räkningar,
telefonera)
Språkstörning
Svårare än tidigare att uttrycka sig i tal och skrift
Nedsatt spatial förmåga
Svårare än tidigare att hitta i nya miljöer och/eller välkända omgivningar
Förändringar i personligheten
T.ex. omdömessvikt, blödighet, känslomässig avflackning, aggressivitet,
försämrad insikt
Psykiska symtom
Nedstämdhet, initiativlöshet, livsleda, ångest, vanföreställningar,
hallucinationer
Ja □ Nej □
Ja □ Nej □
Ja □ Nej □
Ja □ Nej □
Ja □ Nej □
Ja □ Nej □
Undersökningar
Somatiskt status: Inklusive neurologi. Blodtryck.
Psykiskt status: Depression, hallucinationer, vanföreställningar.
Laboratorieundersökningar: Hb, LPK, MCV, TPK, SR/CRP, Na, K, Krea, Ca2+, albumin,
glukos, TSH, homocystein. Vid klinisk misstanke ta prover för lues, Borrelia och HIV.
DT hjärna: Fråga efter medial temporallobsatrofi.
EKG: EKG vid arytmimisstanke och inför insättande av acetylkolinesterashämmare.
Funktions- och aktivitetsförmåga: Strukturerad bedömning av personlig och instrumentell
ADL. Utförs av arbetsterapeut.
Kognitiva funktioner: Minimental test (MMT) och Klocktest ska båda genomföras.
Sammanfattande bedömning
Information till patient och anhöriga
Diagnos inklusive prognos
Behandling
Uppföljning
Ställningstagande till läkemedelsbehandling
Ställningstagande till bedömningar och intyg
Intyg om God Man till överförmyndaren
Intyg till biståndshandläggare
Körkortsinnehav med anmälan till Transportstyrelsen
Vapeninnehav med ev anmälan till polismyndighet
Bilagor
Blankett för informationsöverföring till kommunen (bilaga 1). Diagnoskriterier enligt DSMIV (bilaga 2). Snabbfakta – läkemedel vid Alzheimer (bilaga 3).
2012-03-16
12
6 Utvidgåd demensutredning vid
speciålistmöttågning
6.1 Länets Minnesmottagningar
Utvidgad utredning sker vid Minnesmottagning vid sjukhusen i Avesta, Ludvika, Borlänge,
Mora och Falun. Falun har ett länsövergripande ansvar för utredning av patienter yngre än 65
år med demensmisstanke och vid Minnesmottagningen i Falun finns också tillgång till neuropsykolog för fördjupad utredning. Minnesmottagningarna i länet kan vid behov remittera mellan varandra för ”second opinion”. Grund för vidareremittering, se sidan 10, stycke 5.4.
6.2 Utvidgad utredning
Utredningen baseras på teamprincipen. Demensteamens uppbyggnad och arbetssätt kan variera mellan de olika mottagningar som bedriver utvidgad utredning. En läkarbedömning ingår
alltid i utredningen. Denna kan komma att kompletteras med följande undersökningar utöver
de som utförts i samband med basutredningen:
Hembesök
o Utförs av teammedlemmar i syfte att få inblick i patientens livsförhållanden och kan
på ett naturligt sätt skapa utrymme för noggrann anamnes från anhöriga.
Utvidgad kognitiv testning och bedömning
o Arbetsterapeut kan utföra en mer omfattande kognitiv testning. Se länsövergripande
vårdprogram för demensbedömning av arbetsterapeuter.
o Neuropsykologisk bedömning kan vara aktuell vid särskilda frågeställningar samt vid
tidiga symtom/högfungerande patienter där annan testning inte är tillräcklig. Dessa
patienter remitteras till Falun.
Funktionsbedömning efter behov i arbete, hemmiljö och fritidssysselsättning.
o Utförs av arbetsterapeut.
MRT hjärna
o Utförs framförallt vid demensmisstanke på unga patienter (<65 år) i syfte att noggrannare kartlägga leukoencefalopati (vitsubstanssjuka) samt identifiera differentialdiagnoser (ex MS-plaque).
Likvoranalyser
o Biomarkörer för Alzheimers sjukdom (tau, fosfo-tau och betaamyloid) analyseras. I
typfallet är tauproteinerna förhöjda och betaamyloid sänkt vid Alzheimer. Ofta tas
Borreliaserologi i differentialdiagnostiskt syfte. I särskilda fall analyseras även proteinfraktionering av likvor (barriärskada kan stödja hypotes om vaskulär demens) samt
parenkymskademarkör neurofilament light.
SPECT hjärna
o Isotopundersökning för att bedöma regionala förändringar i cerebralt blodflöde.
EEG
o Utförs vid klinisk misstanke om epilepsi samt ifall misstanke föreligger om Creutzfeldt Jakobs sjukdom.
Efter avslutad utredning kan en samordnad vårdplanering ske med kommunal biståndshandläggare och primärvård samt i förekommande fall med arbetsgivare, Försäkringskassa samt
företagshälsovård.
2012-03-16
13
7 Atgårder vid stålld demensdiågnös
7.1 Allmängiltiga åtgärder
Oavsett om diagnos ställs vid primärvårdsenhet eller specialistmottagning finns flera aspekter
på nydiagnostiserad demens som bör beaktas.
Med patientens samtycke kan kommunens biståndshandläggare eller demenssjuksköterska informeras om den ställda diagnosen i samband med diagnossättning (bilaga 1). Initiativ till
vårdplanering kan tas.
I aktuella fall ska intyg om färdtjänst och intyg om Godmanskap utfärdas.
7.1.1 Information till patient och anhöriga
Patient och anhöriga ska informeras om vilken diagnos som ställts, vilka konsekvenser detta
kan medföra i vardagen, samt sjukdomens förväntade förlopp. Vidare skall patient och anhöriga informeras om vilken behandling/handläggning som planeras samt hur detta ska följas upp.
Informationen måste utformas utifrån personens förmåga att förstå innebörden. Kortfattad
patientinformation finns tillgänglig på www.demenscentrum.se.
7.1.2 Körkort
En bedömning om fortsatt bilkörning måste prövas individuellt. Det är särskilt viktigt att bedöma störningar i patientens visuospatiala förmåga, uppmärksamhet, omdöme, motorik och
sjukdomsinsikt. Uppgifter från anhöriga ska också tas med i bedömningen. I tidiga skeden av
demenssjukdomen kan förmågan att köra bil vara så pass bibehållen att fortsatt bilkörning kan
accepteras. Vid måttlig till svår demens skall personen inte köra bil. Arbetsterapeutbedömning
kan ge ett bra underlag för bedömning.
Anmälan till Transportstyrelsen sker på särskild blankett.
Läkaren kan avstå från att anmäla om det är uppenbart att patienten inte kör bil eller om det
finns anledning att anta att körkortsinnehavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå
från att köra.
7.1.3 Vapen
Demenssjukdom är inte förenligt med vapeninnehav. Anmälningsskyldighet till polismyndigheten föreligger enligt 6 kap. 6 § vapenlagen (2006:386).
7.2 Kvalitetsregister
Enligt den nationella överenskommelsen om ”Sammanhållen vård och omsorg om de mest
sjuka äldre 2012” ska SveDem användas i alla relevanta enheter (länets minnesmottagningar
och primärvårdsenheter) vara anslutna till registret. Registret syftar till att förbättra kvaliteten
i demensvården.
7.3 Läkemedelsbehandling vid ställd demensdiagnos
Man bör bedöma de läkemedel som patienten står på sedan tidigare för att om möjligt undvika
preparat med kognitiva biverkningar samt för att undvika läkemedelsrelaterade problem. Se
Socialstyrelsens publikation ”Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre”, 2010.
2012-03-16
14
7.3.1 Alzheimers sjukdom av mild till måttlig grad
Acetylkolinesterashämmare bör sättas in tidigt i behandlingen för att spara patientens funktioner i så stor utsträckning som möjligt. Behandlingen syftar till att lindra kognitiva symtom
och därmed möjliggöra en bibehållen ADL-funktion. Preparaten kan i allt väsentligt betraktas
som likvärdiga.
Då demensen övergår mot måttlig svårighetsgrad (MMT under 20) övervägs kombinationsbehandling med memantin, se nedan. Se även bilaga 1 ”Snabbfakta – läkemedel vid Alzheimer.”
Donepezil – Aricept®
Filmdragerade eller munsönderfallande tabletter en gång dagligen till kvällen. Rekommenderat förstahandspreparat av Läkemedelskommittén Dalarna.
Galantamin – Reminyl®
Kapsel en gång dagligen eller lösning två gånger dagligen.
Rivastigmin – Exelon®
Kapslar två gånger dagligen eller plåster att bytas en gång per dygn, där plåster anses
ha en mer gynnsam biverkningsprofil.
Läkemedlen kan ha en vagoton effekt på hjärtfrekvensen (bradykardi), vilket medför att man
måste vara särskilt försiktig vid behandling av patienter med bradykarditendenser och överledningshinder. EKG ska kontrolleras inför insättande av acetylkolinesterashämmare.
Övriga kolinerga biverkningar kan vara gastrointestinala besvär (illamående, kräkningar och/
eller diarré) samt yrsel och ibland även muskelspänningar och vadkramper. Biverkningarna är
i allmänhet av övergående natur. Vid svåra besvär rekommenderas i första hand preparatbyte
inom gruppen, i andra hand utsättning.
Samtliga läkemedel startas i en lägre dos och trappas upp efter 4 veckors tid. Inför doshöjning
ska en uppföljande kontakt tas med patienten, exempelvis telefonuppföljning av sjuksköterska. Biverkningar och följsamhet efterfrågas.
Efter 3-4 månader bör läkemedelsbehandlingen följas upp med besök till demenssjuksköterska eller läkare för fortsatt uppföljning av biverkningsfrekvens och följsamhet. Vikt läggs
även vid depressionstecken, eftersom detta är vanligt i tidig demenssjukdom, och hemsituation/ADL-funktioner när patient och anhöriga börjat anpassa sig till diagnosen. För vissa preparat finns möjlighet till ytterligare doshöjning.
7.3.2 Måttlig till svår demens vid Alzheimers sjukdom
För måttlig till svår demens av Alzheimertyp finns endast ett läkemedel registrerat, memantin
(Ebixa®). Memantin är ett vältolererat läkemedel med biverkningar i nivå med placebo i genomförda studier, även om yrsel eller hallucinationer ibland kan begränsa användningen. Det
finns inga allvarligare läkemedelsinteraktioner att ta hänsyn till, men man kan behöva dosjustera vid njursvikt (GFR <50 mL/min), se Fass.
Viss evidens finns idag för att kombinationsbehandling med acetylkolinesterashämmare och
memantin har positiva effekter för måttlig till svår demens, varför man inte behöver avbryta
tidigare insatt behandling när memantin insättes. Memantin kan vara gynnsamt vid BPSDproblematik såsom oro och aggressivitet.
7.3.3 Frontotemporal demens
Specifik behandling saknas. Behandlingen är enbart symtomatisk vid t.ex. BPSD, se kap 12,
sidan 22-23.
2012-03-16
15
7.3.4 Lewy Bodydemens och Demens vid Parkinsons sjukdom
Vid Demens vid Parkinsons sjukdom och i synnerhet vid Lewy Bodydemens föreligger låga
nivåer av acetylkolin i hjärnan, varför dessa tillstånd teoretiskt sett kan behandlas med acetylkolinesterashämmare. I de nationella riktlinjerna nämns rivastigmin som rekommenderad behandling vid Lewy Bodydemens. Dosering och uppföljning som vid behandling av demens
vid Alzheimers sjukdom.
7.3.5 Vaskulär demens
Det finns inga särskilda läkemedel mot vaskulär demens. Däremot används läkemedel för att
förhindra att nya kärlskador uppkommer t.ex. ASA (Trombyl®, m.fl), ev. i kombination med
dipyridamol (Persantin®, Asasantin®). Andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom ska också beaktas, speciellt hypertoni.
7.3.6 Blanddemens
I de nationella riktlinjerna rekommenderas att patienter med Alzheimers sjukdom med cerebrovaskulär skada (s.k. blanddemens) behandlas med acetylkolinesterashämmare på samma
sätt som Alzheimerpatienter. Riskfaktorintervention som vid vaskulär demens ska genomföras.
7.3.7 Lindrig kognitiv störning (MCI)
I de nationella riktlinjerna framgår att acetylkolinesterashämmare inte ska användas för behandling av lindrig kognitiv störning.
2012-03-16
16
8 Uppföljning vid låkår- öch sjuksköterskebesök
8.1 Återbesök
I de nationella riktlinjerna betonas vikten av regelbundna återbesök tillsammans med anhöriga
och kontroller minst årligen, omfattande en medicinsk och social uppföljning av:
läkemedelsbehandling
kognition
funktions- och aktivitetsförmåga
medicinska körkortskrav
allmäntillstånd (kost, vikt, sömn)
eventuella beteendeförändringar
behovsöversyn (omvårdnad och socialt stöd/hjälp)
anhörigas situation.
8.2 Uppföljning av demensspecifika läkemedel
Läkemedlens kliniska effekt utvärderas med bedömning av MMT, ADL-funktion och beteende minst var 12:e månad beroende på patientens ålder, tillstånd och hälsa i övrigt. Det finns
inga placebokontrollerade studier av acetylkolinesterashämmares effekt som löper längre än
ett år. Trots detta finns konsensus om att behandling som ges i samråd med anhöriga kan fortgå så länge patienten själv har kvar basala ADL-funktioner och interagerar med omgivningen.
Vid tveksamheter kan utsättningsförsök göras: man sätter ut acetylkolinesterashämmaren helt
och utvärderar effekten efter 2-4 veckor. Vid tydlig klinisk försämring återinsätts läkemedlet
genast i full dos.
Medicinändring bör inte ske samtidigt med andra plötsliga eller omfattande psykosociala förändringar (t.ex. flytt till särskilt boende).
2012-03-16
17
9 Kömmunålå insåtser
För att söka insatser av kommunen kontaktas biståndshandläggare. Kontakten kan tas av den
demenssjuke själv, av anhöriga eller av vårdpersonal. Biståndshandläggaren gör, efter samtycke, hembesök och informerar, utreder och bedömer behov samt beslutar om insatser utifrån
Socialtjänstlagen (SoL). I många kommuner finns demenssjuksköterska som ger stöd till patienter, anhöriga och vårdpersonal. Demenssjuksköterskan bör också ingå i teamarbetet kring
personen med demensdiagnos.
9.1 Social utredning och strukturerad uppföljning
En social utredning måste ske inför beslut om åtgärder. Under sjukdomens förlopp måste kontinuerliga, strukturerade uppföljningar ske, eftersom alla beslut grundar sig på den enskildes
behov.
9.2 Bistånd
En ansökan från den enskilde krävs och därefter sker beslut som är grundat på individens behov. Den praktiska handläggningen kan se olika ut i olika kommuner och därför hänvisas till
lokala samverkansprogram.
9.3 Stöd i eget boende
För att den enskilde ska kunna bo kvar i sitt boende kan olika former av stöd vara nödvändiga.
Stöd kan ges i form av hemtjänst/demensteam, frivilliginsatser, avlösning för anhöriga, god
man mm.
9.4 Hemtjänst / demensteam
Individuella insatser, grundade på biståndsbeslut, som ges i den enskildes hem.
9.5 Dagverksamhet
Socialtjänsten bör erbjuda plats i dagverksamhet som specifikt riktar sig till personer med demenssjukdom. Yngre personer med demenssjukdom bör erbjudas plats i en dagverksamhet
som är specifikt anpassad för denna målgrupps behov.
Målet med vistelsen är att personen med demenssjukdom får en meningsfull vardag och kan
bibehålla sina funktioner och samtidigt ge avlösning till den anhörige.
9.6 Korttidsplats och växelvård
När insatserna i hemmiljön behöver förstärkas kan ansökan göras om korttidsplats.
9.7 Ledsagare
Personer med demenssjukdom, eller dennes anhöriga, kan ansöka hos biståndshandläggare
om ledsagning enligt socialtjänstlagen Det kan t.ex. röra sig om att man har tappat förmågan
att strukturera och planera sin tid och behöver någon som följer med t.ex. till tandläkaren.
9.8 LSS-insatser
Personer under 65 år med demenssjukdom och ett mycket omfattande vårdbehov kan ansöka
om insatser enligt LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Det förutsätter att den demenssjuke tillhör den personkrets som omfattas av lagen. Hjälpen kan innefatta
ledsagning, daglig verksamhet eller personlig assistans.
9.9 Särskilda boenden
Särskilda boenden kan dels ha en allmän inriktning och dels vara inriktade mot demensvård.
2012-03-16
18
9.10 Stöd till anhöriga
Stödet ska erbjudas tidigt i sjukdomsförloppet, ges under en längre tid och vara flexibelt, situationsanpassat, individualiserat samt utformat i dialog med anhöriga.
Målet med information och utbildning till anhöriga är att
öka kunskap om demenssjukdomar
öka förståelsen för och förmågan att hantera beteendeförändringar
stödja anhöriga i deras roll som vårdare
skapa ett kontaktnät mellan anhöriga
sprida information om kommunens resurser och vart den anhöriga kan vända sig.
Enligt Socialtjänstlagen 5 kapitel 10§ ska stöd erbjudas för att underlätta för den som vårdar
en anhörig.
Exempel på stöd till anhöriga kan vara
avgiftsfri avlösning i hemmet
annan avlösning
anhöriggrupper och anhörigträffar (kan erbjudas av kommun eller sjukvård)
stödsamtal.
Se lokala samverkansprogram för detaljerad information.
2012-03-16
19
10 Persöncentreråd ömvårdnåd
Grundförutsättningar för god vård och omsorg för personer med demenssjukdom är personcentrerad omvårdnad samt ett multiprofessionellt teambaserat arbete.
Begreppet personcentrerad omvårdnad innebär att personen, och inte demenssjukdomen, sätts
i fokus och tar utgångspunkt i den demenssjukes upplevelse av sin verklighet. Hänsyn ska tas
till kulturella och språkliga olikheter och man ska sträva efter att involvera den demenssjukes
sociala nätverk i vården och omsorgen.
Viktiga kvalitetsparametrar i personcentrerad vård är:
Levnadsberättelsen.
Multiprofessionella team, arbetar tillsammans för att få en gemensam bedömning och
helhetssyn genom att allas kompetenser tas till vara och insatserna samordnas.
Kontaktmannaskap i den kommunala omsorgen.
Program för utbildning och träning av personal bör genomföras på arbetsplatsen. I
handledning ges personal möjlighet att diskutera och reflektera kring sitt arbete. På
demenscentrums hemsida (www.demenscentrum.se) finns en webbaserad
grundläggande utbildning som kan ge en grund inför fortsatt fördjupning.
Se lokala samverkansprogram.
2012-03-16
20
11 Omvårdnådsåspekter vid demenssjukdöm
Omvårdnaden i form av den dagliga kontakten utgör grunden för den behandling och vård
som erbjuds den demenssjuke. Målet för omvårdnaden bör vara att hjälpa den drabbade med
de hinder som hjärnskadan skapar, att göra omvärlden så tydlig och begriplig som möjligt. En
god omvårdnad kräver tillgång till kunnig personal, tillräcklig bemanning och fortlöpande
handledning
11.1 Vanliga omvårdnadsproblem vid demenssjukdom
Urininkontinens, förstoppning och smärta är vanliga problem. För förslag till omhändertagande och behandling, se www.vardhandboken.se.
Personal som arbetar med personer som inte själva kan uttrycka sin smärta bör använda
smärtskattningsinstrumentet ”Abbey Pain Scale”. Instrumentet finns att hämta på
www.palliativ.se.
11.2 Riskbeteenden
Pga av bristande omdöme kan många personer försätta sig i riskabla situationer. Anhöriga och
vårdpersonal måste vara medvetna om detta, t.ex. kan rumsorienteringen vara nedsatt.
11.3 Förebyggande arbete
Enligt den nationella överenskommelsen om ”Sammanhållen vård och omsorg om de mest
sjuka äldre 2012” ska Senior Alert användas. Nedanstående områden ingår i registret (se
vidare) www.senioralert.se.
11.3.1 Undernäring
Vid demenssjukdom påverkas olika förmågor som påverkar ätbeteende och ätförmåga. Detta
medför att personer med demenssjukdom löper risk att drabbas av undernäring.
En anpassad måltidssituation kan ses som en del av behandlingen av personer med demenssjukdom. Klara färger, god belysning, lugn miljö och klassisk musik är exempel på åtgärder
som kan främja ätandet. Tillgång till kunnig personal i samband med måltiden kan sägas vara
en förutsättning för att personen med demenssjukdom ska få i sig det han/hon behöver.
11.3.2 Fall
Risken att falla är ungefär dubbelt så hög hos personer med demenssjukdom jämfört med äldre utan kognitiv svikt. Exempel på åtgärder för att minska fallrisken kan vara översyn av läkemedel och anpassningar i den fysiska miljön.
11.3.3 Trycksår
Med nedsatt rörlighet, minskad kommunikationsförmåga och dålig nutritionsstatus ökar risken för trycksår. Personer med långt gången demenssjukdom löper därför större risk att utveckla trycksår. Uppkomsten av trycksår kan motverkas av exempelvis tryckavlastning, nutritionsbehandling och lägesändringar.
2012-03-16
21
11.3.4 Munhälsa
Dålig munhälsa kan medföra sår i munnen, smärta och undernäring vilket kan komma till uttryck som matvägran eller aggressivitet. Svårigheter att tugga kan ha större samband med demensgrad än med tandstatus (på grund av apraxi). Förutom nedsatt förmåga att sköta munhygienen kan ändrade kostvanor och muntorrhet på grund av mediciner försämra den demenssjukes tandstatus.
Det är viktigt med individanpassade regelbundna besök vid tandvården. En individuell munvårdsplan upprättas av tandvårdspersonal med instruktioner till personen med demensdiagnos/
vårdpersonalen.
Personer med demenssjukdom kan ha rätt till nödvändig tandvård mot hälso- och sjukvårdsavgift samt kostnadsfri årlig rådgivning i hemmet av tandhygienist. Kravet för att få tandvårdsstöd är behov av personlig omvårdnad minst 3 ggr/dag samt trygghetslarm eller tillsyn
på natten. Intyg kan utfärdas av Landstingets beställarenhet för tandvård på underlag från biståndshandläggare, distriktssköterska eller sjuksköterska på särskilt boende.
11.4 Passivitet
Passivisering är ett ofta återkommande problem. Omvårdnadspersonal behöver få stöd i att
aktivera personen med demensdiagnos i vardagen.
11.5 Fysiska begränsningsåtgärder – skyddsåtgärder
För skyddsåtgärder, se Socialstyrelsen www.socialstyrelsen.se.
11.6 Vård vid livets slut
Enligt WHO:s beskrivning är palliativ vård inriktad på att ge den sjuka personen och anhöriga
så god livskvalitet som möjligt ända fram till döden. Döden ska varken fördröjas eller påskyndas utan betraktas som en normal process.
Samtliga vård- och omsorgsenheter i länet ska använda Svenska Palliativregistret
(www.palliativ.se ) för att registrera vård vid livets slut.
2012-03-16
22
12 Beteendemåssigå öch psykiskå symtöm vid demenssjukdöm (BPSD)
BPSD omfattar en rad olika symtom som kan medföra stort lidande för patienten och som ofta
är svårt att hantera för anhöriga och/eller vårdpersonal. Det kan handla om beteendemässiga
symtom som aggressivitet, rop, vandrande eller störd dygnsrytm och psykiska symtom som
hallucinationer, vanföreställningar, ångest eller depression.
För BPSD finns ingen generell behandlingsmetod. Symtomen måste identifieras, tolkas och
ses i sitt sammanhang innan olika åtgärder sätts in. Hälso- och sjukvården och socialtjänsten
bör alltid utreda bakomliggande orsaker till BPSD.
Grunden för behandling av BPSD är en personcentrerad omvårdnad och översyn och anpassning av den fysiska miljön. Först när sådana insatser visat sig otillräckliga kan man pröva att
behandla symtomen med läkemedel. För att få en samlad bild av symtomen krävs ett multiprofessionellt teambaserat arbetssätt. Alla åtgärder kräver noggrann värdering och dokumentering.
Läkemedelsverkets rekommendationer vid behandling av BPSD ska vara vägledande i vården
och omsorgen av personer med demenssjukdom och BPSD.
Enligt den nationella överenskommelsen om ”Sammanhållen vård och omsorg om de mest
sjuka äldre 2012” ska BPSD-registret användas i alla relevanta enheter.
2012-03-16
23
12.1 Sammanfattande praktiska rekommendationer
Läkemedelsverkets terapirekommendation om BPSD 2008:5:
1. Utredning/kartläggning av symtom, tänkbara orsaker och utlösande moment samt
eventuella pålagrade psykiska eller kroppsliga sjukdomar.
2. Översyn av farmakologisk behandling: Överväg utsättande av läkemedel med potentiellt negativ effekt på centrala nervsystemet och insättande av behandling för
förbättring av den kognitiva förmågan. Tidigt insatt grundbehandling mot Alzheimers sjukdom kan minska risken för utveckling av BPSD.
3. Optimerad vårdmiljö och bemötande:
Tillfredsställande av individens basala behov såsom mat, dryck, sömn, trygghet, aktivitet och stimulans samt skötsel av basala kroppsliga behov.
För patienter i eget boende: Utbildning/information till patient, anhöriga
respektive andra vårdgivare såsom hemtjänst där demenssköterska/ motsvarande spelar en central roll. Coping-stöd för både patient och anhöriga.
Avlastning för anhörigvårdare.
För patienter i särskilt boende: Utbildning/information/patientrelaterad
handledning till personalen. Speciellt viktigt är en god miljö, tillräcklig personaltäthet och anhörigas medverkan.
4. Vid otillräcklig effekt ställningstagande till farmakologisk behandling:
Vid depressiva symtom är SSRI-preparat förstahandsval.
Vid irritabilitet, agitation och oro kan SSRI-preparat prövas.
Memantin kan ha effekt vid främst agitation och aggressivitet.
Vid psykotiska symtom och aggressivitet som orsakar lidande för patienten
och/eller potentiell fara för patient eller andra kan risperidon i dos upp till
1,5 mg/dag prövas. Preparatet skall användas mycket restriktivt på grund av
en ökad risk för allvarliga biverkningar, bland annat stroke, liksom en ökad
dödlighet.
Vid behov av akut sedation kan oxazepam prövas under kort tid och med
adekvat övervakning av patienten.
Om dämpande läkemedel som neuroleptika eller anxiolytika sätts in planeras
i första hand en kort behandlingstid, med utvärdering av effekt och ev bieffekter inom två veckor. Ställningstagande till utsättning/dosminskning
skall göras regelbundet.
2012-03-16
24
13 Hjålpmedel
Hjälpmedel för kognitivt stöd förskrivs av hälso- och sjukvården, i första hand av arbetsterapeut med kunskap inom demensområdet.
Kognitivt stöd kan t.ex. vara minnesstöd, planeringsstöd, hjälp att förstå och hantera tid, miljöanpassningar, strategier/stöd för problemlösning, tydliga vardagsrutiner och strukturer.
Kartläggning/bedömning av behov, utprovning, målsättning, åtgärder och uppföljning bör ske
i hemmiljö och i dialog med den demenssjuke och eventuellt anhörig och/eller omvårdnadspersonal. Åtgärder utifrån kartläggningen har som huvudsyfte att öka den demenssjukes självständighet/delaktighet i vardagsaktiviteten och att bibehålla funktionsförmåga.
Kognitiva hjälpmedel ska förskrivas så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet. Detta för att
personen ska ha möjlighet att lära sig använda hjälpmedlet. För många personer med demenssjukdom är det viktigt med stöd av personal/anhöriga för att kunna använda hjälpmedlet.
En kontinuerlig uppföljning är viktig för att säkerställa att hjälpmedelsförskrivningen har fungerat bra, och för att säkerställa att behovet är tillgodosett och för att tillmötesgå förändringar
i aktivitets- och funktionsförmåga.
Vid behov av stöd kring t.ex. val av hjälpmedel, hjälp vid behovsbedömning eller utredning
kan förskrivaren vända sig till KLOK (Kommunikation, Larm, Omgivningskontroll, Kognition) på LD Hjälpmedel som är ett resursteam med kompetens inom bl.a. kognition.
2012-03-16
25
14 Anhörigå – utbildning öch stöd
Det dagliga livet påverkas i hög grad för den som vårdar en demenssjuk anhöriga i hemmet.
Sjukvårds- och kommunföreträdare bör alltid lämna information om lokala förutsättningar för
stöd till anhöriga. Sådant stöd kan exempelvis bestå i kontakt med demenssköterska eller kurator, anhörigutbildning samt information om patient- och anhörigföreningar. Se lokala samverkansprogram.
2012-03-16
26
15 Utvecklingsömråden
Bland individer med demenssjukdom finns många grupper som kan ha särskilda behov utifrån
sin kulturella bakgrund eller tidigare vårderfarenheter bl.a. gäller detta de personer som berörs
av LSS-lagstiftningen.
15.1 Personer med demenssjukdom med ursprung från andra kulturer
Då antalet individer och äldre i vårt samhälle stiger, ökar också antalet äldre med invandrarbakgrund. Detta medför att behovet av ökad kunskap och större förståelse för andra kulturer
ökar inom sjukvård/kommunal vård.
Idag saknas validerade verktyg för kognitiv bedömning av personer som inte har svenska som
förstaspråk.
15.2 Personer med Downs syndrom och demens
15.2.1 Förekomst
Vid Downs syndrom finns en väl dokumenterad risk att tidigt utveckla demens med ett snabbt
progredierande sjukdomsförlopp.
Demenssymtom vid Downs syndrom ses sällan före 40 års ålder men är vanliga efter 45 år.
Vid 60 års ålder har upp emot hälften av alla personer med Downs syndrom tydliga tecken på
demenssjukdom.
Inom sjukvården är det svårt att endast på kliniska grunder och frågor skapa en uppfattning
runt svårigheter hos individer med utvecklingsstörning. Det är därför mycket viktigt att ta tillvara berättelsen hos anhöriga och personal.
15.2.2 Tidiga tecken
Tidiga Tecken är ett nytt kartläggningsverktyg för utvecklingsstörning, att användas av den
vård- och omsorgspersonal som arbetar närmast individen. Det består av ett formulär som bör
fyllas i en gång per år. I kartläggningen bedöms bland annat kognitiva funktioner, praktiska
och sociala färdigheter. Genom att jämföra resultaten över tid kan man tydligare upptäcka
viktiga förändringar hos individen, förändringar som kan vara tecken på demenssjukdom.
Mer erfarenhet inom detta område behövs för att säkerställa kvaliteten. Patienter med Downs
syndrom kan med fördel remitteras till Minnesmottagning för diagnostik och behandling.
2012-03-16
27
16 Referenser
Sammanhållen vård och omsorg om de mest sjuka äldre 2012, Socialdepartementet och
SKL 2011.
Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom, Socialstyrelsen 2010.
Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre, Socialstyrelsen 2010.
Lokala riktlinjer för demenssjukdomar, Mellersta Skånes sjukvårdsdistrikt, 2010.
Behandlingsrekommendationer vid beteendemässiga och psykiska symtom vid
demenssjukdom, Läkemedelsverket 2008.
Dementia – Etiology and Epidemiology, SBU 2008.
Regionalt vårdprogram Demens, Stockholms Läns Landsting 2006.
www.demenscentrum.se, Svenskt Demenscentrum.
www.palliativ.se, Svenska Palliativregistret.
www.scb.se, Befolkningsstatistik Dalarna, Statistiska Centralbyrån 2011.
www.senioralert.se, Senior Alert.
www.vardhandboken.se, Vårdhandboken.
2012-03-16
28
Bilågör
Bilaga 1: Överrapportering angående person med demenssjukdom
Bilaga 2: Diagnoskriterier
Bilaga 3: Snabbfakta – läkemedel vid Alzheimer
2012-03-16
29
Till: _________________________
Datum: ____________________
_________________________
_________________________
Överrapportering angående person med demenssjukdom
Personuppgifter:
Namn: ___________________________________________________________
Personnummer: ____________________________________________________
Adress: __________________________________________________________
Telefonnummer: ___________________________________________________
Anhöriga som kan kontaktas:
Namn: ___________________________________________________________
Telefonnummer: ___________________________________
Vår bedömning är att ovan nämnda person har en demenssjukdom.
Diagnos:
□ Alzheimers sjukdom
Demensgrad vid undersökningstillfället:
□ Mild
□ Vaskulär demens
□ Medelsvår
□ Blanddemens
□ Svår
□ Demens UNS
□ Annan demensdiagnos:…..………………………………………………………........
Fortsatt medicinsk uppföljning sker vid: ……………………………………………..
(Vårdcentral/Avd/Klinik)
□ Tacksam för kontakt med oss för ytterligare rapportering från oss
□ Tacksam om ni kontaktar patienten/anhöriga för information om kommunens stödinsatser
___________________________________
________________________
Ansvarig läkare/sjuksköterska
Telefonnummer
________________________________________________________________
Vårdcentral/ Avd/Klinik
Jag ger mitt medgivande till att ovanstående information meddelas kommunen:
_________________________
Ort och datum
_________________________________
Patientens egenhändiga namnteckning
2012-03-16
30
Diagnoskriterier
Diagnoskriterier för demens enligt DSM-IV:
1. Nedsättning av kognitiva funktioner*:
a. nedsatt minnesfunktion (bristande förmåga att lära in något nytt och att minnas vad
som tidigare lärts in)
b. minst en typ av följande störningar:
i. afasi (språkstörning)
ii. apraxi (oförmåga att utföra ändamålsenliga rörelser trots intakta motoriska
funktioner)
iii. agnosi (bristande förmåga att känna igen eller identifiera föremål trots intakt sensorisk funktion)
iv. störning av exekutiva funktioner (d v s planera, organisera, rangordna,
tänka abstrakt).
2. Betydande nedsättning av sociala eller yrkesmässiga funktioner jämfört med
tidigare.
3. Kognitionsnedsättningen får inte enbart förekomma under konfusionstillstånd.
*
) NE: kognitiva funktioner - ”de tankefunktioner med vilkas hjälp sinnesintryck och minnen
hanteras”.
Diagnoskriterier för Alzheimers sjukdom enligt DSM-IV:
Demens enligt kriterier ovan måste föreligga. Förloppet karakteriseras av en smygande debut
och en fortskridande kognitiv nedsättning.
1. De kognitiva nedsättningarna beror inte på tillstånd i centrala nervsystemet som förorsakar
progressiv nedsättning av minne och kognitiva funktioner (t.ex. cerebrovaskulär sjukdom,
Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom, subduralhematom, nomatryckshydrocefalus),
2. systemiska tillstånd som man vet kan förorsaka demens (t.ex. hypothyreos, brist på B 12vitamin eller folsyra, brist på niacin, hyperkalcemi, neurosyfilis, IV-infektion),
3. tillstånd förorsakade av droger.
2012-03-16
31
Snabbfakta – läkemedel vid Alzheimer
Acetylkolinesterashämmare
Används vid mild till måttlig demens vid Alzheimers sjukdom. Det kan även vara aktuellt
med behandling av Alzheimers sjukdom med inslag av cerebrovaskulär sjukdom (blanddemens).
Donepezil (Tablett Aricept®): Startdos 5 mg x 1 i en månad. Därefter 10 mg x 1.
Galantamin (Depot-kaps. Reminyl®): Startdos 8 mg x 1 i en månad. Därefter 16 mg x 1.
Om tecken till försämring försök till ytterligare höjning (24 mg x 1), tidigast efter 6 - 12 mån.
Rivastigmin (Depotplåster Exelon®): Måldosen är 9.5 mg per dygn. Vecka 1-4: 4,6 mg/24
timmar. Därefter 9,5 mg/24 timmar
NMDA-receptorantagonist
Monoterapi, eller som tilläggsbehandling till acetylkolinesterashämmare, vid Alzheimers
sjukdom av måttlig till svår grad.
Memantin (Tablett Ebixa®): Måldos 20 mg x 1. Dag 1-28, startpaket 1 x 1 (startpaket för
upptitrering från 5 mg till 20 mg). Därefter 20 mg x 1.
2012-03-16
