Trosbekännelse [A1] - Christian Churches of God

Guds Kristna Kyrkor
[A1]
Trosbekännelse [A1]
(Edition 1.0 19971223-19971223)
Denna bekännelse är en sammanfattning av den bibliska ståndpunkt som hölls av apostlarna under
det första århundradet. Den visar Bibelns hållning i en tydlig och sammansatt form. Den består av
sju kapitel som täcker Gudomligheten, Planen för Frälsning, Lärorna rörande det Mänskliga
Ansvaret, Läran rörande Messias, Problemet med Ondskan, Kyrkan och Guds Kungarike. Det finns
en introduktion som tar upp och behandlar frågon om skillnaderna mellan den moderna och den
antika kristendomen. Det finns också ett appendix som behandlar utvecklingen av Trinitära läror.
Christian Churches of God
PO Box 369, WODEN ACT 2606, AUSTRALIA
E-mail: [email protected]
(Copyright  1994, 1995, 1996, 1997 Wade Cox)
(Tr. 2003)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar eller
utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas. Inga
avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter såsom
kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org
Trosbekännelse [A1]
Page 2
Trosbekännelse [A1]
Trosbekännelse För den Kristna Tron
3.2 Förhållandet mellan Frälsning och Lagen
Introduktion [i]
3.2.1 Gud är Vår Klippa
Kapitel 1. Gudomligheten
3.2.2 Frälsning genom Nåd
1.1 Gud Fadern
3.2.3 Förpliktelser under Lagen
1.2 Jesus Guds Son
3.2.3.1 Varför Kristna håller Lagen
1.3 Den Helige Ande
3.2.3.2 Kristna som Guds Tempel
1.4 Den Helige Andes förhållande till Kristus
och mänskligheten
3.2.4 De Tio Budorden
1.5 Kristus förhållande till Satan och Värdarna
till Gud
3.2.5 Andra Lagar som Styr Människornas
Uppförande
1.5.1 Kristus som Guds Son
3.2.5.1 Matlagarna
1.5.2 Läran om Antikrist
3.2.5.2 Sabbaten
1.5.3 Guds Namn och Överhöghet
3.2.5.3 Nymånadsdagarna
Kapitel 2. Planen för Frälsning
3.2.5.4 De Årliga Heliga Dagarna
2.1 Mänskligheten Fall
3.2.5.5 Äktenskap
2.2 Mänksligheten Frälsning
3.2.6 Finansiellt handhavande
2.3 Bibeln som Inspirerad Sanning
3.2.6.1 Gentemot Gud
2.4 Ånger och Omvändelse
3.2.6.2 Gentemot Andra
2.5 Dopet
3.2.7 Krig och Röstande
Kapitel 3. Läran rörande Mänskligheten Ansvar
3.2.7.1 Kris
3.1 Bön och Dyrkan 12
3.2.7.2 Röstande
3.1.1 Gud som Mål för Bön och Dyrkan
Kapitel 4. Läran rörande Messias
3.1.1.1 Målet och Syftet med Dyrkan
4.1 Kristus för-existens
3.1.1.2 Målet och Syftet med Bön
4.2 Korsfästelsen och återuppståndelsen
3.1.1.3 Den Individuella och Gemensamma
Böner för Andras Räkning
4.3 Kristus and Ankomst
Trosbekännelse [A1]
4.4 Kristus Tusenårsrike
Kapitel 5. Ondskans problem
5.1 Ondskans Existens Genom Värdarnas
Uppror
5.2 Lärorna Rörande Förutbestämmelse
Page 3
I sjuttonhundra år har kristendomen varit knutet
till ett teologiskt system som har varit baserat
på grekisk filosofi och ett system besläktat med
ny-Platonism. Den unitariska enkelheten i det
bibliska budskapet, och föreningen med Guds
uppenbarande för människan i både det Gamla
och det Nya Testamentet har blivit ändrat och
fördolt till förmån för makt herravälde över den
kända världen
5.3 De Dödas Tillstånd
5.4 Återuppväckandet av de Döda
5.5 Straffande av de Dåraktiga
Kapitel 6. Kyrkan
6.1 Vilka eller Vad är Kyrkan?
6.2 Kyrkans Organisation
6.3 Kyrkans Syfte och Mål
6.4 Helgande
Kapitel 7. Guds Kungarike
7.1 Upprättandet av Guds Kungarike
7.1.1 Det Andliga Kungariket
7.1.2 Kristus Tusenåriga Styre
7.1.2.1 Messias Återkomst
7.1.2.2 Israels Samlande
7.1.2.3 Herrens Dag
7.1.3 Guds Eviga Kungarike
Slutresultatet av detta är vad som kom att
kännas som ordningen som fastslogs vid
kyrkomötena i Nicea (325 e. Kr.), Laodicea (
c:a 366 e. Kr.), Konstantinopel (381 e. Kr.) och
Kalcedon (451 e. Kr.). Denna ordning
förändrade förståelsen för Gud längs
metafysiska tankegångar vilket slutligen ledde
till utvecklandet av begreppet rörande
treenigheten. Kyrkomötet vid Laodicea (kanon
29) förbjöd också Sabbaten, med straffpåföljd,
och införde de redan accepterade hedniska
högtiderna med både söndagsdyrkan och
decembers solfest och det påsksystem som kom
att ersätta den judiska påsken. Vad som också
kom att förändras var det sätt som förståelsen
av den bibliska ordningen och lagen kom att
tolkas på. Lagen så som den gavs till Moses
ansågs inte längre vara relevant och de
nytestamenteliga texterna omtolkades så att de
skulle rättfärdiga de hedniska traditionerna.
Till exempel ansågs det att matlagarna skulle
avlägsnas genom att felaktigt anföra
Apostlagärningarna 10 och andra texter.
Effekten av detta på människornas hälsa var
omedelbar. vad värre var, slutresultatet och
dess påverkan på miljön kunde bara i sin helhet
ses efter ungefär tvåtusen år. sammanbrotten i
livsmedelskedjan, kan tillskrivas till hög grad,
den konsumtion som försiggår men som är
förbjuden enligt biblisk lag.
7.1.3.1 Guds Ankomst
7.1.3.2 Den Nya Jorden och det Nya Jerusalem
7.1.3.3 Mänskligheten Riktning och Öde
Appendix
Introduktion
Förfallet inom reglerna för marken kan endast
bevittnas i sin helhet efter det att marken har
blivit utsugen genom bristen att efterleva
jubileumsordningen och markens Sabbater, för
dessa är skiljaktigt förenade med kalendern
som baseras på nitton års måncykler. Införandet
av solkalendern var i sig självt ett viktigt steg i
riktning att förstöra förståelsen av de mönster,
cykler och rörelser som Gud har upprättat för
den naturliga harmonin.
Trosbekännelse [A1]
Page 4
Modern kristendom har i både stort och smått
väldigt lite gemensamt med den ursprungliga
kristendomen. Islams uppgång och de senare
krigen med Islam är utan tvekan resultatet av
det falska kristna systemet som upprättades i
Europa och västra Asien genom det grekiska
teologiska systemet som använde sig av den
Kappadociska teologin som baserades på en
treenig Gud och försöken att uppgå en mystisk
förening med Gud och som Gud.
Det treeniga systemet fungerar helt enkelt inte.
Slutresultatet av dessa sjuttonhundra års
inflytande av denna felaktiga lära har lett till ett
närmast ttoalt förstörande av planeten och
förföljelsen av de folk som ärligt försöker följa
och lyda de bibliska lagarna.
Syftet med detta verk är att urskilja, på
tydligaste och enklaste sätt, det ursprungliga
budskapet i Bibeln, och Nya Testamentets
Kyrka under Jesus Kristus och apostlarna. Utan
tvekan kommer vissa omtyckta fabler och
sägner bli utmanade och raserade av vad som
fastslås i denna text. Detta arbete har skrivits så
att det ligger så nära som möjligt en mängd
bibliska uttalanden eller anspelningar av vilka
de stödjande texterna har citerats. På detta sätt
kan det anses att arbetet i det långa loppet är
mindre oklart och dess syfte framstår klart. Där
så är möjligt är samtliga de olika texterna för
ett tema eller ämne uppräknade så att det skall
gå att undvika den alltför vanliga ovanan att
citera utan sammanhang eller att citera felaktigt
uppbyggda texter. Vissa bibliska texter är helt
enkelt förfalskningar ( t. ex. 1 Joh. 5:7 (KJV); 1
Tim 3:16 (KJV från Codex A), eller felaktigt
översatt (1 Kor 15:28 (RSV) etc.; Upp. 3:14
(NIV) bland många andra), utformade för att
förneka avvikande texter eller texter i
motsättning, eller felaktigt tolka texter så att de
kommer att verka som om de stöder det
treeniga eller det Kappadociska systemet när de
betraktas i sin enskildhet.
När Messias återkommer kommer han att införa
i sin helhet lagen och den ordning som han gav
till Moses i Sinai. Varje kristen har en
skyldighet att igenkänna och införa det system
och den ordning av dyrkan som är nedtecknad i
Bibeln. De kristna är förpliktigade att efterfölja
det levnadssätt som Jesus Kristus levde och
leva efter den ordning som Kristus införde och
levde efter både som människa och före hans
inkarnation. Detta arbete är ämnat att skapa ett
helt system och en ordning på ett konsekvent
och tydligt sätt så att den falska ordning som
rått de senaste sjuttonhundra åren kan föras åt
sidan, och så att den ursprungliga och sanna
vägen kan urskiljas och införas i alla
människors liv, vadhelst de gjort i det
förgångna. Vår uppgift är att kalla alla
människor till ånger och förnyelse av livet.
Kapitel 1
Gudomligheten
1.1 Gud Fadern
Den högste Gudomligheten i detta vårt
universum är Gud. Han är allsmäktig, skaparen
och upprätthållaren av himlarna, jorden och alla
ting därinom (1 Mos. 1.1; Neh. 9:6; Ps. 124:8;
Jes. 40:26,28; 44:24;Apg 14:15; 17:24-25;
Upp. 14:7). Han är odödlig (1 Tim. 6:16). Han
är vår Gud och Fader och Gud och Fader till
Jesus Kristus (Joh. 20:17). Han är den Högste
Guden (1 Mos. 14:18; 4 Mos.24:16; 5 Mos.
32:8; Mark. 5:7) och den Ende Sanne Guden
(Joh. 17:3; 1 Joh. 5:20).
1.2 Jesus Guds Son
Jesus är den förstfödde (proototokos) av
skapelsen (Kol 1:15) och därför begynnelsen
(arche) av Guds skapelse (Upp. 3:14) Han är
den enfödde (monogene) Sonen till Gud (Matt.
3:17; Joh 1:18; 1 Joh. 4:9), befruktad av den
Helige Ande och född av jungfru Maria (Luk.
1:26-35). Han är Kristus eller Messias (Matt.
16:16; Joh. 1:41) sänd av Gud för att vår
frälsare och återställare (Matt. 14:33; Joh. 8:42;
Ef. 1:7; Tit. 2:14). Han är kallad den Högstes
Son (Mark. 5:7). Han var skapad Guds son i
kraft enligt Anden av helighet genom sin
uppståndelse från de döda (Rom. 1:4). Han är
given Davids tron att regera över Jakobs hus för
evigt och hans kungadöme skall inte ha något
slut (Luk. 1:32).
1.3 Den Helige Ande
Trosbekännelse [A1]
Den Helige Ande (Apg 2:4) är den essens av
Guds kraft som Kristus lovade att sända till de
utvalda (Joh. 16:7). Det är ingen person utan en
förlängning av den levande kraften hos Gud.
Det är det medel genom vilket vi blir dektagare
i den Gudomliga Natur (2 Pet. 1:14), genom att
bli uppfyllda med den Heliga Ande (Apg. 9:17;
Ef. 5:18) och således alla söner till Gud (Job
38:7; Rom. 8:14; 1 Joh. 3:1-2) och
gemensamma arvtagare med Kristus (Rom.
8:17; Gal. 3:29; Tit. 3:7; Heb. 1:14, 6:17, 11:9;
Jes. 2:5; 1 Pet. 3:7). Det är givet till alla som
ber om det (Luk. 11:9-13) och lyder honom,
vilar i de som håller Guds budord (1 Joh. 3:24;
Apg 5:32). Den Helige Ande är den
omhändertagare som leder Guds tjänare in i all
sanning (Joh. 14:16, 17, 26). Den Helige Ande
överför kraften till vittnena (Apg. 1:8). Den
sköter gåvorna så som det är nedtecknat i
Första Korinthierbrevet 12:7-11 och har
frukterna beskrivna i Galaterbrevet 5:22-23
som inte ges genom mätning (Joh. 3:34 (RSV);
Rom. 12:6). Det är det medel genom vilket Gud
slutligen blir till alla i alla (1 Kor. 15:28; Ef.
4:6).
1.4 Den Helige Andes förhållande till Kristus
och mänskligheten
Den Helige Ande verkar redan före dopet.
Anden drar individen till Gud genom Kristus
(Heb. 7:25).
De första frukterna av Anden ges till individen
vid dopet, som vi ser i Romarbrevet 8:23, som
klart konstaterar att adoptionen inte infaller
förrän befrielsen från synd ges kroppen.
Så är vi födda men fortsätter attväxa i Anden
dagligen genom Kristus Jesus tills vi når Guds
ära. Den Helige Ande är Sanningens Ande (1
joh. 4:6, 5:6) och genom att tala sanning i alla
sammanhang växer vi för Kristus vår ledare i
alla aspekter (Ef. 4:15). Den Helige Ande är
Guds Ande (Rom. 8:14) och trons Ande (2 Kor.
4:13) vilken söker alla ting och vet alla ting (1
Kor. 2:10-11, 12:3 ff).
Således är den Helige Ande inte en oberoende
del av en treenig Gud, utan det medel genom
vilket vi blir till elohim (Sak. 12:8). Anden
visar Gud en förståelse av våra tankar och vårt
Page 5
varande, som tar vägen genom Jesus Kristus
som vår medlare och förmedlande elohim och
theos (Ps. 45:6-7; Sak. 12:8; Heb. 1:8-9) den
möjliggör för Kristus att hjälpa, lära och
omhänderta oss och möjliggöra för oss att
utföra Guds makt. Anden ges till varje
människa de attribut Gud begär till förmån för
kroppen
som
uppställd
i
Första
Korinthierbrevet 12:7-11
Anden kan släckas (1 Tess. 5:19) genom att
förbises eller sorg (Ef. 4:30) och således
erkänner vinster och förluster för individen.
Den Helige Andes frukter är Kärlek som ses i
Galaterbrevet 5:22. Därför, om vi inte älskar
varandra är inte den Helige Ande tydlig.
Anden är medlet genom vilket vi dyrkar Gud så
som konstateras i Filippinerbrevet 3:3, Därför
kan det inte vara Gud som ett objekt för dyrkan
och därför jämstölld med Gud Fader. Det är en
kraft som bemundigar Kristus. Kristus är
således en evigtvarande Fader (Jes 9:6) av vilka
det finns många faderskap i himlen och på
jorden (Ef 3:15). Kristus blir evigtvarande fader
genom delegation.
Alla dessa faderskap eller familjer är benämnda
för Gud Fadern vilket är orsaken att vi göjer oss
för Gud Fadern, och dyrkar honom ( Ef. 3:1415).
Kristus var den förstfödde i skpelsen För
honom var alla saker i himlen och på jorden,
synliga så väl som osynliga, i fall av troner eller
styren eller furstendömen eller myndigheter,
alla dessa ting var skapade genom honom och
för honom. Han är före alla ting och inom
honom hålls alla ting samman (Kol. 1:16-17).
Men det var Gud som gjorde honom och som
ville att skapelsen skulle existera och
underordnas Kristus. Därför är Kristus inte Gud
i något hänseende, Gud Fadern är Gud och den
som allena är odödlig (1 Tim. 6:16) Existerade
i vilande evighet.
Kristna är kallade ut ur denna värld till ett liv i
tjänst och hängivenhet. Många är kallade men
få är utvalda (Matt:16, 22:14). Kristna är
utvalda, så som Kristus var utvald av Gud (Luk.
23:35). De utvalda var valda av Kristus (Joh.
Page 6
:70, 15:16,19), under ledning av Gud (1 Pet.
2:4).
För att hjälpa kyrkan är de utvalda, som utgör
kyrkan eller ecclesia, givna förståelse av Guds
mysterier. Den Helige Ande var den mekanism
genom vilken de var givna förståelsen av Guds
mysterier och Guds Kungarike (Mark. 4:11). Ty
Guds visdom är uttalad i ett mysterie (1 Kor.
2:7), vilket är förklarat av Guds tjänare (1 Kor
2:7, 15:51). Ty Guds vilja är förklarad så som
ett mysterie (Efesierbrevet 1:9) vilket Gud gav
till Hans tjänare genom uppenbarelse. Vidare är
mysteriet styrt av Kristus genom de utvalda.
Paulus skrev
… 2 ni har ju hört om Guds plan med den nåd
han gav mig med tanke på er;
3 genom en uppenbarelse avslöjades
hemligheten för mig så som jag redan i korthet
har skrivit.
4 Och när ni läser det kan ni förstå att jag har
fått insikt i hemligheten med Kristus.
5 För människorna i tidigare släktled hade den
inte avslöjats så som den nu har uppenbarats i
anden för hans heliga apostlar och profeter:
6 tack vare Kristus Jesus är hedningarna genom
evangeliet arvingar som vi, tillhör Nya
Testamentet samma kropp som vi och har del i
löftet som vi.
1.5 Kristus förhållande till Satan och Värdarna
till Gud
Det finns en mångfald entiteter som benämns i
Bibeln så som Elohim eller Theoi, vilket
betyder gudar. Kristus var en av dessa
underornande entiteter som det Gamla
Testamentet kallar för Elohim (se Sak. 12:8)
Kristus benämns i det Nya Testamentet som
varande den nya Morgonstjärnan vid sin
återkomst till jorden. Här skall han dela denna
ställning med de utvalda (Upp. 2:28, 22:16).
Gud anses av Bibeln att vara Gud och Fader till
Kristus (från Rom. 15:6; 2 Kor. 1:3, 11:31; Ef.
1:3,17; Kol. 1:3; Heb. 1:1 ff; 1 Pet. 1:3; 2 Joh.
3; Upp. 1:1,6, 15:3). Kristus får sitt liv, sin
kraft och sin myndighet genom befallning av
Gud Fadern (Joh. 10:17-18).
Kristus underordnar sin vilja efter viljan hos
Gud, vilken är Fadern (Matt. 21:31, 26:39;
Trosbekännelse [A1]
Mark. 14:36; Joh. 3:16, 4:34). Gud gav de
utvalda till Kristus och Gud är större än Kristus
(Joh. 14:28) och större än allt (Joh. 10:29).
Sålunda sände Gud sin enfödde (monogene)
Son in till världen så att vi må leva genom
honom (1 Joh. 4:9). Det är Gud som ärar eller
förhärligar Kristus (Joh 8:54), Gud är Större än
Kristus (Joh. 14:28).
Gud är Klippan (sur) som en Gruva eller Berg
ur vilket allt annat är utvunnet, flintan i Josua
5:2 vilken omskär Israel, den ursprungliga och
verkande orsaken (5 Mos. 32:4). Gud är Israels
Klippa, Klippan för deras frälsning (5 Mos
32:15), Klippan som gav dem liv (5 Mos.
32:18, 28-31). Första Samuelsboken 2:2 visar
att Vår Gud är vår Klippa, en evigtvarande
Klippa (Jes. 26:4). Det är från denna Klippa
som allt annat är hugget så är också alla
arvtagare till Abraham i tron (Jes 51:1-2).
Messias är huggen ur denna Klippa (Dan. 2:34,
45) för att underkasta de världsliga väldena.
Gud är Klippan eller grunden på vilken
skapelsen är lagd och på vilken Kristus skall
bygga sin Kyrka (Matt. 16:18) och på vilken
han själv vilar. Meesias är den störste
Grundstenen i Guds Tempel, av vilken de
utvalda är Naaos eller de Heliga av Heliga, Den
Helige Andes viloplats. Templets stenar är
samtliga huggna ur den Klippan som är Gud, så
som Kristus var och given till Kristus, den
andliga klippan, (1 Kor. 10:4), den klippa man
stöter emot och den sten man snavar på (Rom.
9:33) för att forma Templet.
Kristus skapar Templet så att Gud kan vara allt,
i allt (Efes. 4:6). Gud har givit Kristus att vara
allt i allt (panta kai en pasin Kol. 3:11)
läggandes alla ting under hans fötter (1 Kor.
15:27) givit honom att vara överhuvud över alla
ting för Kyrkan vilken är hans Kropp, hans
fullkomlighet som fyller allt i allt (Efes. 1:2223). När Gud lägger alla ting under Kristus, är
det framställt att Gud är undantagen, den Ende
som lägger tingen under Kristus fötter (1 Kor.
15:27).
När Kristus underkastar alla ting skall Kristus
själv vara underkastad Gud som lägger alla ting
under Kristus så att Gud kan vara allt i allt
(panta en pasin 1 Kor. 15:28). Således motsäger
de Platonska doktrinerna som söker att förena
Trosbekännelse [A1]
Gud och Kristus i Treenigheten Skriften.
Kristus skall sitta på Guds högra sida genom
Guds hänvisning (Heb 1:3, 13, 8:1, 10:12, 12:2;
1 Pet 3:22) och dela Guds tron som de utvalda
skall dela den tron som är given Kristus (Upp.
3:21) vilken är en tron av Gud (Ps. 45:6-7);
Heb. 1:8) eller Gud är din Tron översatt Din
Tron Oh Gud (se fotnot till annotated RSV).
Gud, som sänder, är större än han som är sänd
(Joh.. 13:16), tjänaren är inte större än hans
Herre (Joh. .15:20).
Kristus blev utmanad i öknen av Satan och
egentligen gemonfördes Satans rättegång. Satan
som var Morgonstjärnan, Lucifer eller
ljusbringaren för denna planet (Jes. 14:12) som
dess väktare och lärare, var, egentligen, en av
Elohim som var underställda Gud Fadern.
Kristus skulle komma att vara den Stjärnan som
skulle komma ut av Jakob (i 4 Mos 24:17). Så
var det betecknat i Moses Böcker att en av
Morgonstjärnorna som är benämnd som
närvarande vid färdigskapandet av denna planet
(i Job. 38:7), en av elohim, skulle komma att
bli till en människa av Jakob och från David
(Upp. 22:16).
Den elohim vi känner som Jesus Kristus var
ännu inte Morgonstjärnan för denna planet.
Denna ställning hölls av Satan (Jes. 14:12 och
Hes. 28:2-10).
Kristus hade blivit smord som Israels elohim
från Psalm 45:7) och smord över sina kollegor
och partner. Dock var Kristus i realiteten inte i
positionen som Morgonstjärnan och kommer
inte att anta dessa förpliktelser förrän den andra
ankomsten. Denna ställning och de förpliktelser
skall delas med Kristus av de utvalda, som
delar hans natur som Morgonstjärna i sina
hjärtan (2 Pet. 1:19). De utvalda är lovade att
delta i denna kraft från Uppenbarelseboken
2:28.
Page 7
är av intresse att notera att Irenaeus, lärjunge
till Polykarpos, som i sin tur var lärjunge till
Johannes, ansåg att Psalm 82:1 hänvisar till
Theoi eller gudar vilka alltså också inkluderade
de utvalda, nämligen de av upptagningen
(Against Heresies, Bok. 3, Kp. 6, ANF, Vol. 1,
p. 419).
Det finns en mångfald av Guds söner
sammanfattade i Värdarna (ur Job 1:6, 2:1,
38:7; Ps. 86:8-10, 95:3, 96:4, 135:5) som är
kända som Bene Elyon elle de Högstes söner.
De mänskliga utvalda är också inkluderade med
de himmelska Värdarna som Guds söner ( se
Rom. 8:14). Så Kristus och de utvalda som
Guds söner är en med Gud genom den Helige
Ande, förutsedd från skapelsen av världen.
Kristus lade ned sin makt för att bli till
människa. Han och alla utvalda skal få
egenskap av söner i kraft enligt Andens
helighet genom återuppståndelsen från de döda
(Rom. 1:4).
Enligt Apostlagärningarna 7:35-39 var det en
ängel som talade till Moses på Sinai och denna
ängel var Kristus. I Galaterbrevet 4:14 liknar
Paulus sig själv vid en av Guds änglar till och
med Kristus Jesus.
Även vi kommer att bli liksom änglar (Matt.
22:30) som en order isaggelos (Luk. 20:36),
being co-heirs with Christ (Rom. 8:17; Gal.
3:29; Tit. 3:7; Heb. 1:14, 6:17, 11:9; Jas. 2:5; 1
Pet. 3:7). Det Gamla Testamentet ser YHWHs
Ängel som både Jehovah och Elohim (2 Mos.
3:2,4-6 där Gud eller elohim här var en ängel;
jfr. Sak. 12:8).
Psalm 89:6-8 visar att det finns ett Råd av
Heliga (qedosim eller qadoshim, även använt
för människor) bestående av både ett inre och
ett yttre råd. Detta skall förstås att vara ett
himmelskt Råd av Elohim av Rättvisan.
1.5.1 Kristus som Guds Son
Satan, så som Morgonstjärna, hade utmanat
Gud den Allra Högste eller Gud Fadern så som
det förtäljs i Jesaja 14:12. Han försökte
uppstiga eller översttälla sin tron, en tron av
Gud, över Guds Stjärnors eller Elohims Råd.
Detta Råd är Elohims Församling eller Guds
Församling som hänförs till i Psalm 82:1. Det
Satan försökte fresta Kristus på ett flertal sätt.
Först benämnde Satan Kristus som Guds Son (i
Matt. 4:3, 4:6; Luk. 4:3). Demonerna benämnde
också Kristus som Guds Son (i Matt. 8:29; Luk.
4:41; Mark. 3:11). Satan försökte förmå Kristus
att bevisa sin position som Guds Son (i Matt.
Trosbekännelse [A1]
Page 8
8:29; Luk. 4:41; Mark. 3:11). Satan försökte
förmå Kristus att bevisa sin position som Guds
Son genom en uppvisning av krafter, eftersom
Gud hade gett löfte om att Han skulle ge Hans
änglar i hans ledning (i Ps. 91:11-12). Satan
undvek att efterfölja dig i alla dina vägar och
tillade vid varje tillfälle. Sålunda, genom att
förvanska Skriften, sökte Satan att ta Kristus
liv.
Kristus rättade inte vid något tillfälle Satan
eller demonerna genom att anföra att han var
Gud, utan istället som Guds Son. I själva verket
försökte ingen demon att anföra förvillelsen att
Kristus var den Högste guden förrän efter hans
död för att upprätta en lära som sade att Kristus
var Gud på samma sätt som Gud Fader var
Gud, och därigenom uppnå, efter hans död, en
förvillelse att Kristus skulle ha felat under sin
levnad. I varje av dessa försök var syftet att
underminera Kristus lydnad under Gud och att
ha, i praktiken, brutit Skriften. Satan sökte få
Kristus att dyrka honom. Han lovade Kristus
härskandet av planeten om då Kristus skulle
dyrka honom.
Kristus utmanade inte hans rätt att överföra
styret av planeten eller att han var härskare.
Kristus svarade istället: Det är skrivet: Ni skall
dyrka Herren er Gud och Honom allena skall ni
tjäna.
Kristus sade inte till Satan att han skulle dyrka
Kristus utan istället hänförde han till lagen.
Kristus påstod aldrig vid något tillfälle under
sin mission att han var Gud. Han sade att han
var Guds son. Det var för denna orsak som han
ställdes inför rätta.
Som konstateras i Matteus evangelium 27:43
Han har satt sin lit till Gud. Nu får Gud rädda
honom, om han bryr sig om honom. Han har ju
sagtatt han är Guds son.”
Det var här som Kristus skrek ut för att fullgöra
Skriften i Psalm 22:1
Min Gud, min Gud, varför har du försakat mig?
Kristus ansåg helt klart inte sig själv som Gud.
Att föreslå att han skulle vara del av den
entiteten, till vilken han bad och klagade, på ett
jämlikt plan, del som var blockerad, är helt
absurt.
1.5.2 Läran om Antikrist
Läran om antikrist finns konstaterad i Första
Johannesbrevet 4:1-2. Den korrekta antika
texten Första Johannesbrevet 4:1-2 är
rekonstruerat av Irenaeus, Kapitel 16:8 (ANF,
Vol. 1, fn. s. 443).
Härigenom känner du Guds ande: Varje ande
som bekänner Jesus Kristus kom i köttet är av
Gud; och varje ande som skiljer Jesus Kristus
är inte av Gud utan är av Antikrist.
Sokrates historikern säger (VII, 32, p. 381) att
denna passage har blivit felaktigt förändrad av
de som ville skilja Jesus Kristus mänsklighet
från hans gudomlighet.
Kristus som Sonen är inte den Ende Sanne
guden (Joh. 17:3) Även i Lukas evangelium
22:70 säger de alla Är du då Guds Son? Han
svarade Ni har rätt i att säga att jag är. Han var
ansedd som Guds son i
Matteus evangelium 27:54 där de säger ”Den
mannen måste ha varit Guds son.”
Markus evangelium 1:1 säger att evangeliet är
det av Jesus Kristus, Guds Son.
Lukas evangelium 1:35 konstaterar att den
Helige som skulle födas skulle bli kallad Guds
Son
För att förstå att Kristus är Guds son är en
uppenbarelse från Gud.
Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den
levande Gudens son.” 17Då sade Jesus till
honom: ”Salig är
du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod
har uppenbarat detta för dig, utan min fader i
himlen. (Matt. 16:16-17)
Även Matteus evangelium 11:27 fastslår Allt
har min fader anförtrott åt mig. Och ingen
känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner
Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill
uppenbara honom för.
Trosbekännelse [A1]
Så uppenbarar Fadern saker för individen och
ger dem Kristus som då uppenbarar Fadern för
dem.
1.5.3 Guds Namn och Överhöghet
Det finns inget tvivel att Gud är en singularitet
och suverän. Ordspråksboken 30:4-6 visar
Guds namn och att Han har en son. Vem har
stigit upp till himlen och kommit ner igen?
Vem har fångat vinden i sina kupade händer?
Vem har knutit in vattnet i sin mantel? Vem har
märkt ut jordens gränser? Vad heter han, vad
heter hans son – vet du det? Alla Guds [Eloah]
ord är utan slagg, han är en sköld för dem som
flyr till honom. Lägg ingenting till hans ord,
så att han inte kan anklaga dig för lögn.
Bibeln tolkar sig själv och Guds namn är direkt
framställt i följande fråga och det är klart att
denna entitet inte består av Fadern och Sonen,
utan snarare att Han har en son.
Page 9
Templet och Jesus Kristus Gud i det Nya
Testamentet. Jerusalems Tempel var Eloahs
Hus
(Esra
4:24;
5:2,13,15,16,17;
6:3,5,7,8,16,17; 7:23). Han var Israels Eloah
(Esra 5:1; 7:15), den Stora Eloah av Himlen
(Esra 5:8,12). Han var objektet för offren i
Templet (Esra 6:10) Där Han hade gjort så att
Hans namn vilade (Esra 6:12). Han befallde
Templets konstruktion (Esra 6:14) och
prästerskapetstår i Hans tjänst (Esra 6:18; 7:24)
och utför Hans vilja (Esra 7:18). lagen är
Himlens Eloahs lag (Esra 7:12,14). De som
känner Eloahs lag skall lära de som inte känner
den (Esra 7:25) och domen är at vara genom
Eloahs lagar (Esra 7:26). Denna varelse är
Fadern som är den singulära Eloah och den
Högste Guden och Messias fader och alla Guds
söner.
Kapitel 2
Planen för Frälsning
2.1 Mänskligheten Fall
Vidare, Nya Testamentet konstaterar klart att
det är Fadern som är föremålet för dyrkan.
Kristus varnade den Samaritiska kvinnan i
Johannes evangelium 4:21 att det skulle
komma en tid då de inte kunde dyrka Fadern,
varken på hennes berg (Samaria) eller i
Jerusalem. Men han säger tydligt i Johannes
evangelium 4:23: Men den tid kommer, ja, den
är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall
tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill
Fadern att man skall
tillbe honom
Kristus identifierar här föremålet för dyrkan
som Fadern och inte honom själv. Det är klart
hädiskt att anta att man skulle dyrka den
upplyfta Kristus på grund av en förvridning av
Johannes evangelium 3:41 där människosonen
skulle lyftas upp så som Moses hade lyft upp
ormen i öknen. Syftet med korsfästelsen var för
att människan skulle kunne erhålla evigt liv,
inte att Kristus skulle bli till ett objekt för
dyrkan så som det felaktigt och falskeligen
blivit antaget. På dessa falska grunder, är det
också falskt antaget att kristna dyrkar Kristus
kropp och blod i nattvarden.
Eloah är Guden i det Gamla Testamentet och
Mänskligheten var skapad till avbild och likhet
till Gud (1 Mos. 1:26-27). Adam och Eva blev
förbannade för sin olydnad (1 Mos. 3:16-19).
som resultat av detta uppror, kom synd och
slutligen döden uppå hela mänskligheten (1
Kor. 15:22; Rom. 5:12).
2.2 Mänskligheten Frälsning
Gud vill inte att något kött skall försvinna (2
Pet. 3:9). för att mänskligheten skall undfly
straffen för synd, vilket är döden, uppställde
Gud en frälsningsplan som innehöll ett offer i
döden och uppståndelsen av Hans son Jesus
Kristus (Joh. 3:16). Planen är en följd skördar
där Kristus är den första frukten för de som dött
(1 Kor. 15:20) Frälsningsplanen speglas i de
årliga Heliga Dagarna i Bibeln (3 Mos. 23).
2.3 Bibeln som Inspirerad Sanning
Kristus sade: Det är skrivet: Människan skall
inte leva av bröd allena utan av varje ord som
utgår från guds mun (Matt. 4:4; Luk. 4:4).
Bibeln känns som Skriften (Dan 10:21) och är
riktad mot frälsningen för mänskligheten och
uppenbarandet av Guds kraft (2 Mos. 9:16;
Page 10
Rom 9:17). Medlet för frälsningen är Kristus
(Rom 10:11) som var förutsagd av Skriften från
Moses och profeterna (Luk. 24:27), profetierna
så som varande Skriften (Matt. 26:56; Rom.
1:2). Hela Skriften är inspirerad av gud och
förtjänstfull för utlärande och predikan, för
rättelse, för styrning och för träning i
rättfärdighet, så att Guds människor må bli
fullkomliga, utrustade för varje gott arbete (2
tim. 3:16).
Skriften vid tiden för Kristus och lärjungarna
var det Gamla Testamentet (Matt. 21:42; Mark.
12:10; Apg 17:2). Det Gamla Testamentet är
Skriften som refereras till som Gud inspirerade
eller andades i Andra Timotheosbrevet 3:16.
Det Nya Testamentet är tillagt till det Gamla
Testamentet. Det ersätter inte det Gamla
Testamentet.
Det gamla Testamentet var skrivet i äldre tider
för vår vägledning och instruktion så att genom
ståndaktighet och uppmuntran av Skriften vi
kunde ha hopp (Rom. 15:4). Felaktighet utgår
från en dålig kunskap av dessa Skrifter (Matt.
22:29; Mark. 12:24). Judarna i Beoria
undersökte Skriften dagligen, och säkerställde
och prövade om det som sades där i
verkligheten var korrekt och sant. Detta
uppmärksammades och ansågs som varande
ädelt (Apg 17:11). Bilden av Bibeln i sin helhet
är ursprungen från samtliga delar av Skriften,
regel för regel, rad för rad (Jes 28:10). Skriften
visar att Jesus var Messias eller Kristus (Apg.
18:28). Det är Kristus som, genom den Helige
Andes medel, öppnar sinnet hos de utvalda som
begynner med lärjungarna, så att Skriften kan
bli förstådd (Luk. 24:45)
Skrifterna ur det Gamla Testamentet måste
fullföljas (Matt. 26:54,56; Mark. 12:10, 14:49)
och kan inte brytas(Joh. 10:35).
Mycket av skrifterna var riktade mot och
uppfyllda i Kristus, eller kommer att uppfyllas i
Kristus vid hans andra ankomst (Upp. 1:7,
12:10, 17:14, 19:11-21), vilken kommer att
vara i kraft och ära.
2.4 Ånger och Omvändelse
För att mänskligheten skall leva eller få evigt
liv kräver Gud ånger. Om de inte ångrar
Trosbekännelse [A1]
kommer de att utslockan (Luk. 13:3, 5). Kristus
sändes att kalla mänskligheten till ånger (Luk.
11:32). Kristus påbörjade sin mission efter
fängslande av Johannes Döparen (Mat. 4:12).
Johannes fängslande skedde en tidefter Herrens
påsk år 28 e. Kr. (Joh. 3:22-24, 4:12) varande
Herrens påsk efter fortsättningen av Johannes
mission under det femtonde året av Tiberius
(Luk. 3:1). Från denna tid började Jesus predika
genom att säga Ångra, för kungariket finns till
hands (Matt. 4:17). Kristus beordrade sina
lärjungar att predika evangeliet om ångern, och
gav dem överhöghet över demonerna och de
orena andarna (Mark. 6:7,12; Luk. 10:1,17-20).
Ånger var utlärd som ett förstadie för att
utplåna synd (eller dåraktighet) (Apg 8:22) så
att tiden för förfriskning kan komma ur Herrens
närvaro, så Han kan sända Kristus som var
utnämnd för oss (Apg 3:19-20).
Okunnighetens tid som den kallas översåg Gud,
men efter Kristus befaller Han alla folk till
ånger, och har satt domens dag för dem (Apg
17:30). således är ångern även utsträckt till de
ofrälse (se också Apg 15:3).
Genom ånger och vändande till Gud, måste den
ångerfulle syndaren utföra dåd värdiga ångern
(Apg 26:20).
Kyrkan i Efesus kallades för att ångra och
minnas vad det var de hade fallit ifrån och att
återigen göra de arbeten de gjorde i början
(Upp. 2:5). Likaså kallades kyrkan i Pergamon
till ånger (Upp. 2:16). Så även kyrkan i
Thyatira (Upp. 2:21-22) som hade avvikit från
läran och kastats i säng med falska religiösa
lärare. Kyrkan i Sardes kallades också till ånger
annars skulle Kristus komma till dem som en
tjuv om natten och de skulle inte veta vid
vilken tid han skulle komma (Upp. 3:3) De som
Kristus älskar ger han tillrättavisar och tuktar.
Han befaller att de (i fallet Laodikeia)
Kyrkan i Sardes kallades också till ånger eller
så skulle Kristus komma till dem likt en tjuv
om natten och de skulle inte veta vid vilken tid
han skulle komma (Upp. 3:3). De som Kristus
älskar rättar han och förhärdar. Han kräver att
de (i detta fallet församlingen i Laodikeia),
ivriga och ångrar (Upp. 3:19). Ångern är
Trosbekännelse [A1]
fortgående för alla Guds Kyrkor som är
ansvariga för alla (Jas. 5:19-20).
2.5 Dopet
All myndighet var överförd till Kristus följande
ur hans uppståndelse (Matt. 28:18). Han
befallde sina lärjungar att gå ut och göra
lärjungar av alla folk och nationer och döpa
dem i namn av Fader och Sonen och den Helige
Ande (Matt. 28:19). Lära dem att göra allt det
Kristus befallde. Så skulle han vara med dem
alltid till tidens slut (Matt. 28:20).
Ånger måste åtföljas av dop för att överföra
gåvan av den Helige Anden (Apg 2:38). Ni kan
inte motta den Helige Anden om ni inte ångrar
och är döpta och sålunda är födda pånytt. Om
ni inte är födda pånytt så kan ni inte inträda i
Guds Kungarike (Joh 3:3, 5). Ånger är
förutsättning för dopet och mottagandet av den
Helige Ande. Så är barndop logiskt uteslutet
och står i motsats till Bibeln. Förutsättningen
för ånger var tydligt och eftertryckligt belyst
genom Johannes döparens mission och verk,
vilken var föregångaren för dopet i den Helihe
Ande i Kristus (Mark 1:4,8). Johannes slog fast
att Kristus skulle döpa i den Helige Ande och
med eld, rörande de utan ånger (beskrivna som
agnar) (Luk. 3:16-17). Den Helige Ande är
överförd av Guds direktiv. Genom efterfrågan,
synliggjord och betecknad av handpåläggning,
så inträder den Helige Ande i personen. Andes
är så överförd för varje aspekt av arbetet. Den
Helige Ande verkar från före dopet med att
handha varje individ. Anden drar de utvalda till
Gud genom Kristus (Heb. 7:25). De förstafödda
av Anden ges till individen vid dopet, av
Romarbrevet 8:23, vilken klart och tydligt
fastslår att antagandet inte sker förrän kroppens
frälsning och frigörelse från synden. Så är vi
födda igen men fortsätter att växa i anden
dagligen i Jesus Kristus till dess vi kommer in i
Guds ära.
Detta överförande av den Helige Ande i dopet
är det frälsningens källas vatten som utlovades
av Gud genom Hans profeter (Jes. 12:3). Detta
den Helige Andes vatten var Guds löfte till
Jakob som finns upptecknad i Jesaja 44:3.
Herren Gud är källan och ursprunget för det
levande vattnet (Jer. 2:13, 17:13; även Sak.
Page 11
14:8). Detta är den flod av livets vatten (Upp.
22:1). Israel är andligen renade av vatten från
Hesekiel 36:25, vilket är livets vatten eller den
Helige Ande. De utvalda tar av detta vatten
utan pris (Upp. 22:17).
Kapitel 3
Läror rörande mänsklighetens ansvar och
förpliktelser
3.1 Bön och Dyrkan
3.1.1 Gud som objektet och föremålet för Bön
och Dyrkan
3.1.1.1 Föremålet för Dyrkan
Den primära hållningen och det grundläggande
tecknet för de utvalda är och har alltid varit det
om absolut monoteism och en tro på det
underordnade förhållandet hos Jesus Kristus.
Vi dyrkar ingen annan Elohim annan än Gud (2
Mos. 34:14; 5 Mos. 11:16) i annat fall skall vi
förstöras (2 Mos. 30:17-18). Gud gav Hans
första budord som
Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur
Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha
andra gudar (elohim) vid sidan av mig. (2 Mos.
20:2-3).
Begreppet vid sidan av här är det av i stället för
eller utan den Guds myndighet som vi förstår
att vara Gud Fader.
Vi skall älska Herren vår Gud och skall tjäna
Honom med hela vårt hjärta och hela vår själ, i
betydelsen vår varelse och i gengäld skall vi få
regn vid rätt årstid som skall ge oss skördar och
bete för våra hjordar. Med andra ord, vi skall
födas och näras med mångfald (5 Mos. 11:1315). Men vi har ett nytt förbund där Herren
upprättar Hans lagar i våra sinnen och skriver
dem i våra hjärtan. Han är vår Gud och vi är
Hans tjänare, vi dyrkar Honom, genom att hålla
Hans Lag i vår rena natur (Heb. 8:10-13).
Vi skall dyrka inför Herren vår Gud (5 Mos.
26:10; 1 Sam. 1:3, 15:25). Denne Gud är den
Ende Sanne Guden som är Gud Fader.
Förutsättningarna för evigt liv är att vi känner
Trosbekännelse [A1]
Page 12
Honom och Hans son Jesus Kristus (Joh. 17:3).
Vi tillskriver Herren äran av Hans namn, vi
dyrkar Herren i helig glans (Ps. 29:2, 96:9).
Hela jorden dyrkar Honom och sjunger
hyllningar för Hans namn (Ps. 66:4). Detta är
profeterat och skall ske. Alla folk som Han har
gjort skall komma att böja ned och skaka (Ps.
96:9) inför Honom, ära Hans namn, för Han
allena är Gud (Ps. 86:9-10), Herren vår skapare.
Han är vår Gud och vi år fåren av Hans hand
(Ps. 95:6-7). Han är Helig (Ps.99:5, 9).
Förståelsen för vem vi dyrkar är och visad
genom två tecken som tillsammans med
förståelsen för Guds natur utgör grunden för
förseglingen hos de utvalda. De två tecknen är:
Sabbaten (2 Mos. 20:8,10,11; 5 Mos. 5:12).
Sabbaten är tecknet mellan oss och Gud som
gör oss heliga (2 Mos. 31:12-14); och Herrens
påsk. Herrens påsk är ett tecken eller en
försegling, där, från Andra Mosebok 13:9,16,
Påsken inklusive det Osyrade Brödets Högtid,
är tecknet för Harrens lag (5 Mos. 6:8) och för
Hans återgällning för Israel (5 Mos. 6:10)
vilken, från det Nya Testamentet, utsträcks till
alla de som är i Kristus (Rom. 9:6, 11:25-26).
Dessa lagens tecken, Sabbaten och herrens
påsk, är särskilt menade att skydda mot
avgudadyrkan (5 Mos. 11:16). Dessa två tecken
är förseglingen på handen och pannan hos
Herrens utvalda och med den Helige Ande,
skall utgöra grunden för förseglingen av de
144,000
av
de
sista
dagarna
i
Uppenbarelseboken 7:3. De leder in till de
övriga av de Heliga Dagarna.
Kristus sade: Ni skall dyrka Herren er Gud och
Honom allena skall ni dyrka (eller tjäna) (Matt.
4:10; Luk. 4:8). Således är att tjäna samma sak
som att dyrka i bibliska termer.
Dyrkan av Gud genom mänskliga förtecken är
fåfäng dyrkan (Matt. 15:8-9). För Fadern vill att
människan skall dyrka Honom i ande och
sanning (Joh. 4:21-24). För vi är den sanna
omskärelsen som dyrkar Gud i ande och ära i
Kristus Jesus (Fil. 3:3). Alla i de äldstes råd,
inklusive Kristus, dyrkar inför Gud som
skapade alla ting och genom vilkens vilja de
var skapade och existerande (Upp. 4:10).
Genom Kristi befallning, både i lagen (2 Mos.
20:3) och genom uppenbarlse, dyrkar vi Gud
(Upp. 22:9).
3.1.1.2 Föremålet för bön
Mänskligheten ber till Herren Gud (Ps. 39:12;
54:2) som hör. Vadhelst du ber om i bön skall
du få om du har tron (Matt. 21:22). Kristus var
exemplet för mänskligheten om bönen till sin
Gud och vår Gud som är Fadern (Luk. 6:12).
Förklaringen på sättet att be återfinns i Herrens
Bön som är en ritning över ordningen och
strukturen i bön, given oss av Kristus (Luk.
11:2-4).
Det primära målet för de utvalda och
kyrkoarbetet är bönen och arbetet eller tjänsten
för ordet (Apg 6:49. De äldstes råd är given
ansvar för övervakningen av helgonens böner
(Upp. 5:8).
3.1.1.3 Individuell och gemensam Bön till
förmån för Andra
Gemensam bön i harmoni är ett exempel hos
apostlarna (Apg. 1:14). Detta är upptaget av
hela kyrkan (Apg 12:5).
Bön är inte bara för kyrkan; det är för de som
har ett mål, men som inte är upplysta och inte
underkastar sig Guds
rättfärdighet. För Kristus är målet (eller
föremålet) för lagen att alla som har tron kan
bli rättfärdigade (Rom. 10:1-4).
Böner ger hjälp. Välsignelser givna till svar på
många böner är passande givna tack för, också
med många böner (2 Kor. 1:11). Bönen måste
vara i anden (Ef. 6:18). Det måste vara
övertygade (Kol. 4:2-4) och detta är ett stöd för
förmågan att stå fast i tron och (Ef. 6:14).
Bönen från en rättfärdig person har en stor kraft
i sin effekt. De beende i tron kommer att hela
de sjuka och försäkra syndernas förlåtelse.
Därför bekänner vi våra synder en till en annan
och ber för andra som vi kan bli helade (Jas.
5:15-16).
3.2 Förhållandet mellan Frälsning och Lagen
3.2.1 Gud är vår Klippa
Trosbekännelse [A1]
Gud är vår klippa, vår styrka och vår frälsning,
i vilken vi tar vår tillflykt (Ps. 18:1-2). Vi litar
på Honom och tror på Honom och är inte rädda
(Jes. 12:2). Kunskapen om frälsningen är en
funktion hos Kristus och profeterna (Luk.
1:77). Denna kunskap är utsträckt till Kyrkan
där helgonen är hållare och ledsagare för Guds
mysterier (1 Kor. 4:1). Frälsningen är för
judarna (Joh. 4:22), men var utsträckt genom
Kristus till de som dyrkar Gud i ande och
sanning (Joh. 4:23-24). Det finns ingen annan
frälsning under något annat namn under
himlen, som är givet bland människor som kan
rädda oss (Apg 4:12).Således gavs frälsning
genom evangelierna, genom att vara Guds kraft
för frälsningen för alla och envar som har tron,
först kommen till judarna och därefter till de
ofrälse. I evangelierna är Guds rättfärdighet
visad och uppenbarad genom tro för tro, för den
som är rättfärdig genom tro skall leva (Rom.
1:14-17). Gud bestämde inte mänsklighetens
öde till vrede utan till at nå frälsning genom
Jesus Kristus (1 Tess. 5:9).
Förståelsen för Gud resulterar i gudomlig sorg,
som skapar ånger vilken i sin tur leder till
frälsning (2 Kor. 7:10). Så är evangeliet
sanningens ord och därför frälsningens
evangelium som skapar en försegling för den
ångerfulle med den Helige Ande (Efes. 1:13).
Frälsning nås från den heliga Skriften. Genom
att vara inspirerad av Gud, är Skriften
förmögen att visa den ångerfulle vägen till
frälsning genom tron på Jesus Kristus (2 Tim.
3:15-16). Trots att han var en Son, lärde han sig
lydnad genom det lidande som han genomgick.
Genom att han var gjord fullkomlig så blev han
källan för den eviga frälsningen för alla som
lyder honom (Heb. 5:8-9).
Så offrades han en gång för att agera mot
synden och skall komma att uppenbara sig en
andra gång, inte för att agera mot synd utan för
att rädda och frälsa dem som så längtansfullt
väntar honom (Heb. 9:28). Frälsning är således
tillgänglig för alla och envar och var en gång
för alla förmedlad och räckt till helgonen
(Judasbrevet 3). Så finns ingen frälsning efter
den som gavs till Jesus Kristus av Gud och som
överlämnades till Johannes. Allt som behövs
för mänsklighetens frälsning är innefattat i
Bibeln. Frälsning och kraft och ära tillhör Gud
Page 13
och Han har uppenbarat det för Hans tjänare
genom Kristus och det kan inte ersättas eller
förändras (Upp. 22:18-19).
Den slutliga förseglingen av helgonen är genom
den Heligen Ande som grundas på Guds lag så
som den uppenbaras i Bibeln från det Gamla
Testamentet fortsättande med uppenbarelsen i
lagen.
Kristus gav lagen på berget Sinai, som
Förbundets Ängel, eller Närvarons Ängel,
Yahwehs Ängel. Hans sade att...Sannerligen,
innan himlen och jorden förgår skall inte en
enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå;
inte förrän allt har skett. Den som upphäver ett
enda av buden, om så det allra minsta, och
undervisar människorna så, han skall räknas
som den minste i himmelriket. Men den som
handlar och undervisar efter dem skall räknas
som
stor i himmelriket.... (Matt. 5:18-19).
Således förringade Kristus på intet sätt lagen.
Han höll lagen och befallde människorna att
göra likaledes. Lagen och profeterna fanns fram
till Johannes. Efter Johannes, predikas de goda
nyheterna om Guds Kungarike, och alla
inträder där våldsamt (eller trängs in dit) (Luk.
16:16).
Men förr skall himmel och jord förgå än en
enda prick i lagen faller bort. (Luk. 16:16-17).
Lagen var given genom Moses, ändå hölls den
inte (Joh. 7:19). De som syndar utanför lagen
skall förgås utanför lagen. De som syndar under
lagen skall förgås under lagen (Rom. 2:12) för
synd är laglöshet eller överträdelse av lagen (1
Joh. 3:4). Omskärelsen är av hjärtat och
hållande av föreskrifterna i lagen är medlet för
omskärelsen. Den som håller lagen är
omskuren i hjärtat, medan den som är fysiskt
omskuren och inte håller lagen är som om han
var en otrogen. De som är judar är de som
håller lagen i deras hjärtan, varande judar
inombords. Dock är de som säger sig vara
judar, och som inte är så, hammnar i
fördömning (Upp. 3:9) och kommer att fås att
böja sig för helgonen. Detta böjande är också
översatt som dyrkan och är lagt till Kristus och
de utvalda).
Page 14
Lagen är helig och budorden är heliga och
rättvisa och goda (Rom. 7:12). Lagen, sålunda,
orsakar inte döden, utan snarare synd, vilket är
överträdelse av lagen, vilket verkar inom
individen (Rom. 7:13).
Lagen är andlig men mänskligheten är köttslig,
såld under sin synd (Rom 7:14). Den sant
konverterade och omvända människan gläds av
Guds lag i deras inre själv (Ps. 119:1 ff; Rom.
7:22). För lagen leder människor till Kristus
som är lagens ände (Rom. 10:4). Genom att
vara ledd av Anden befrias individen från att
vara under lagen (Gal. 5:18). Inte för att den tar
bort lagen, utan snarare för att den gör möjligt
för lagen att hållas av inre längtan och rätt
handling, vilket finns i vår själva natur (Heb.
8:10-13). Guds lag är eftersökt av tro och inte
av förtjänster (Rom. 9:32. Lydnad inför buden
är en nödvändig förutsättning återupprättelse av
den Helige Ande som vilar i de som håller
Guds bud. (1 Joh. 3:24; Apg. 5:32). Därför är
det omöjligt att vara en kristen och älska Gud
och Kristus utan att hålla lagen. Detta
involverar av nödvändighet att hålla Sabbaten
som det fjärde budordet.
3.2.2 Frälsning genom Nåd
Guds nåd har uppenbarats för alla människors
frälsning, prövat oss att förkasta alla
ickereligiösa och världsliga passioner, att leva
nyktert, upprätt, och gudaktigt leva i denna
värld, väntandes vårt välsignade hopp och
uppträdandet av den store Gudens ära och
frälsaren Jesus Kristus (Tit. 2:11 se Marshall's
RSV
Interlinear
Greek-English
New
Testament). Kristus är därför uppenbarelsen av
den Store Guden som är vår frälsare (Tit. 2:10).
Nåd är således en produkt av Jesus Kristus
handlingar.
Kyrkan är skyddad genom Guds makt genom
tron för en frälsning redo att uppenbaras i den
sista tiden (1 Pet. 1:5). utkomsten av tron är
själens frälsning. Profeterna profetiade om
frälsningen men visste inte tidpunkten eller
personen Messias när de förutsade hans lidande
och efterföljande ära (1 Pet. 1:9-10).
Synd kom in till världen genom Adam och
Trosbekännelse [A1]
regerade från Adam till Moses. Döden var
resultatet av synden (Rom. 5:12). Synden
existerade innan lagen Gavs till Moses (Rom.
5:13). således var följderna av lagen redan
kända från Adam eftersom synd inte räknas där
det inte finns någon lag. Nåd är därför
övergiven på grund av människans ånger från
synden och lagen. Där synd ökar, under lagen,
där minskar nåden (Rom. 5:15-21). Genom en
människas lydnad kommer många att bli
rättfärdiga genom nåd vilken regerar genom
rättfärdighet till evigt liv i den smorde Jesus
(Rom. 5:20-21).
Det finns alltså inte fördömning för de som är i
Kristus (Rom. 8:1). Lagen är så fullbordad i oss
som vandrar i enlighet med anden (Rom. 8:4).
Anden styr sinnet i enlighet med dess syfte
(Rom. 8:5). Ett sinne som är riktad på köttet är
fientligt mot Gud. Det underkastar sig inte
Guds lag och kan heller inte underkasta sig
lagen (Rom. 8:7). Sålunda är det köttsliga och
ickekonverterade sinnet igenkänt genom sitt
motstånd mot att följa Guds lagar.
Anden hos Honom som reste Kristus från de
döda lever i de Kristna, och ger liv genom
Anden som vilar i individen (Rom. 8:11). Alla
som leds av Guds Ande är Guds söner (Rom.
8:14) och detta är genom Guds nåd. Lagen gavs
till Moses, nåd och sanning kom genom Jesus
Kristus (Joh. 1:17). Därför ropar vi Abbas eller
Fader och utvecklar samma sonskap (Rom.
8:15) som gavs till vår broder Jesus Kristus.
Lagen i sig ger ingen rättfärdighet. En person är
rättfärdigad genom tro på Jesus Kristus (Gal.
2:16). Livet de lever är genom tro på Guds Son
(Gal. 2:20). Genom lagen dör vi för lagen så att
vi kan leva för Gud (Gal. 2:19). Men vi
förringar inte Guds nåd genom att hålla lagen,
för vi är inte rättfärdigade av lagen (Gal. 2:21).
Vi håller lagen för att Anden leder oss och
lagen utgår från Guds själva natur vilken vi har
givits och av vilken vi är deltagare i (2 Pet. 1:4)
så som också Kristus är.
Vi är inte frälsta av lagen utan av Jesus Kristus
nåd (Apg. 15:11). Synd har ingen överhöghet
över de utvalda för de är inte under lagen utan
under nåd och är slavar till Gud (Rom.
Trosbekännelse [A1]
6:14,15).
Vi är inte frälsta av lagen utan av nåden från
Jesus Kristus (Apg. 15:11). Synd har ingen
överhöghet över de utvalda för de är inte under
lagen, utan under nåd och är slavar till Gud
(Rom. 6:14,15). Ändå, vi syndar inte genom
överträdelse av lagen för vi är Guds slavar och
rättfärdiga och inte av synd, varande åtlydande
från hjärtat till lärans ställning för vilken vi är
hängivna (Rom. 6:17-18). Emedan innan vi var
döda genom våra överträdelser, är vi nu gjorda
levande tillsammans med Kristus genom nåd
(Ef 2:5). Vi har blivit uppresta med och satta
med Kristus, i de himmelska platserna så att
Gud kan visa i de kommande tiderna storleken
och rikedomen i Hans nåd och vänlighet mot
oss genom Kristus Jesus (Ef. 2:6-7). För av nåd
har vi blivit frälsta genom tro. Detta är inte
individens handling och verk; det är Guds gåva
och inte genom något verk en människa kan
utföra (Ef. 2:9). Därför håller vi lagen genom
Guds Ande genom nåd.
3.2.3 Förpliktelser under Lagen
Det finns en fortgående förpliktelse att hålla
lagen vilken inte försvinner, eller blir förändrat
som vi sett (Matt. 5:18; Luk. 16:17). Den hölls
inte korrekt av judarna vid Kristus tid (Joh.
7:19), efter att ha blivit ändrad genom tradition
(Matt. 15:2-3,6; Mark. 7:3,5,8-9,13) in till en
börda eller ett ok av de judiska lärarna för
tiden, som gjorde prövning av Gud (Apg.
15:10).
Det finns, från det ovan, en fortsatt förpliktelse
att hålla Guds bud. Den finns fortfarande och
kommer inte att försvinna förrän tidernas ände
som berör den mänskliga existensen.
3.2.3.1 Varför Kristna håller Lagen
Kristna är frälsta genom nåd och inte av lagen.
Varför är det då axiomatiskt och grundläggande
att de håller lagen? Därför att: Guds Lag
kommer ur den inneboende godheten i Hans
natur.
Guds lag utgår från Guds natur, och således står
den
för
evig
för
Gud
själv
är
oföränderligvarande essentiellt god som navet i
Page 15
den yttersta godheten. I Markus evangelium
10:18 sade Kristus:The law of God proceeds
from the nature of God and thus it stands
forever because God Himself is unchangeable,
being essentially Good as the centre of ultimate
goodness. In Mark 10:18 Christ said: Why call
me good? God alone is good or Why ask me
about what is good? One there is who is
good.Om du vill inträda livet, följ då lagen
(Mat. 19:17). Guds godhet leder var och en av
oss mot ånger (Rom. 2:4). Guds natur är
oföränderlig godhet. Den himmelska Värden tar
del i Hans natur. Således blir de konstanta i
den gudomliga naturen och godheten.
På detta sätt är Kristus den samma igår, idag
och in till tider (aioonas) (Heb. 13:8). De
utvalde, genom att ta del i samma gudomliga
natur (2Pet. 1:4), blir del i ett gudomligt
prästeerskap , det av Melkisedek ssom inte är
överförbart (aparabaton) ej heller går att
förändra genom tiderna (aioona) (Heb. 7:24).
Kristus har möjlighet att frälsa alla som närmar
sig Gud genom honom (se Heb.7:25 Marshall's
Greek-English Interlinear). Men han är inte
föremålet för dyrkar ej heller Guden som
befaller genom vilja.
Guds lag skall följas genom tron och inte arbete
(Rom. 9:32). Vi har ett nytt förbund där Herren
upprättar sin lag i våra sinnen och skriver dem i
våra hjärtan. Han är vår Gud och vi är Hans
tjänare, dyrkar Honom genom att hålla Hans
lag i vår inre natur (Heb. 8:10-13). Alltså, yttre
tecken är ingenting. Det är genom att hålla
Guds budord inom oss som omskär oss (1 Kor.
7:19) som kristna och medlemmar i det andliga
Israel. Hos dem som retar darken, genom att
hållla budorden från Gud. Så är hållandet av
Guds budord det som identifierar dem vi
förföljelserna (Upp. 12:17). Dessa är de helgon
som håller Guds budord och som håller ut (Upp
14:12).
3.2.3.2 Kristna som Guds Tempel
Helgonen är det Tempel eller skrin, naos, av
Gud och Guds Ande vilar i dem. Om någon
förstör Guds Tempel, så förstör Gud honom.
För Guds Tempel är heligt och det Templet är
vi (1 kor. 3:16-17). Av denna orsak,finns det
förpliktelser på kristna att hålla deras kropppar
Page 16
i ett hälsosamt stadie som passande mottagare
för Guds Ande. För Gud har sagt att Han lever i
oss, och bland oss, och han skall vara vår
Gud.Vi skalll hållas heliga och åtskiljda. Gud
skall vara vår Fader och vi skall vara Hans barn
(2 kor. 6:16-18 citerar ett antal av Gamla
Testamentets texter; 3 Mos. 26:12; Hes. 37:27;
Jes. 52:11; 2 Sam. 7:14).
Av denna orsak skall kristna inte umgås
felaktigt med de som inte tror (2 Kor. 6:14). de
skall rena dem själva från varje förorening av
kroppen och anden, göra heligheten fullkomlig
i fruktan för Gud. (2 Kor. 7:1). De är således
valda från begynnelsen och frälsta genom
helgande av Anden och tron på sanningen (2
Tess. 2:14). Sanning är alltså obligatorisk för
den mentala hälsan och et märke på de utvalda.
Det kan ses ur denna utveckling att de allmänna
lagarna i Bibeln har en specifik mening och ett
syfte. Uppskattandet av Templet för Gud tar sin
plats i enlighet med dessa lagar. (Upp. 11:1).
3.2.4 De Tio Budorden
Kyrkan är hängiven att hålla de tio budorden i
Andra Mosebok 20:1-17 och Femte Mosebok
5:6-21.
Det första budordet är: Jag är Herren er Gud,
som bringade er ut ur landet Egypten, ut ur
husen av slaveri. Ni skall inga andra gudar hava
jämte mig.
Gud Fader är den ende sanne Guden (Joh. 17:3)
och det finns inga elohim som står före eller
jämsides med Honom. Det är inte möjligt att
dyrka eller att be till någon annan entitet
inklusive Jesus Kristus.
Det andra budordet är: Ni skall inte tillverka för
er själva några skurna avbilder, eller likhet av
något ting som är i himlen ovan, eller som är på
jorden nedan, eler som är i vattnet eller under
marken; Ni skall inte böja ned inför dem eller
tjäna dem; för Jag Herren er Gud är en
avundsjuk Gud, besöker orätten av fädren uppå
deras barn till den tredje eller fjärde
generationen för de som hatar mig, men visar
en handfast kärlek till de som älskar mig och
håller mina bud.
Trosbekännelse [A1]
Det är således inte tillåtet att göra avbilder eller
liknelser av någon enda beskrivning för
användning i religiös dyrkan eller symbolik.
Krucifixet är därför förbjuden för kyrkan som
symbol. Budorden själva formar delarna av
igenkännandet av religionen och dess system
och är därför alla inslutna.
Det tredje budet är: Ni skall inte missbruka
Herrens vår Guds namn; för Herren skall inte
hålla honom utan synd som tar Hans namn i
missbruk.
Namnet för Herren Gud överför myndighet och
därför behandlar denna lag inte enbart med
enkel världslighet utan sträcker sig till
missbruk av kyrkans överhöghet och alla de
som försöker agera i Guds riktning genom
Jesus Kristus.
Det fjärde budet är: Minns sabbaten, och håll
den helig. Sex dagar skall du arbeta, och utföra
alla dina arbeten; men den sjunde dagen är en
sabbat för Herren vår Gud; på den skall du inte
utföra något arbete, ni eller era söner eller era
döttrar, era manliga och kvinnliga tjänare, eller
er boskap, eller de som tillfälligt uppehåller sig
inom era portar; för under sex dagar skapade
Herren himlen och jorden och haven och allt
som finns i dem, och vilade den sjunde dagen;
dörför välsignade Herren sabbatsdagen och
helgade den.
Sabbaten den sjunde dagen är obligatorisk för
tron. Ingen kristen kan tjäna Gud och brista i att
hedra sabbaten, känd i den nuvarande
kalendern som lördag. Upprättandet av en
annan dag för dyrkan än den sjunde dagen
bryter inte detta bud utan blir i sig själv en
symbol för avgudadyrkan som står utanför den
uttryckta viljan av Gud. Det är ett uppror och
därför lika med häxkonst (1 Sam. 15:23).
Sammankopplat med det andra budet, som
innesluter det fjärde, blir det till avgudadyrkan.
Upprättandet av en kalender som justerar
veckan på en roterande grund har samma
effekt.
Dessa första fyra bud bestämmer förhållandet
mellan människa och gud och är igenkända
under det första och främsta huvudet av lagen,
nämligen: Ni skall älska Herren er Gud med
Trosbekännelse [A1]
hela ert hjärta och med hela er själ och med
hela ert sinne, och med all er kraft; Mark
12:30). Detta är det stora och första budet
(Matt. 22:37-38).
Den absoluta identifikationen med gud
härstammar från trofast efterlevnad till dessa
bud och avståendet av varje handling som
skulle fördöma dem.
Det Andra Stora Budet
Du skall älska din nästa så som du älskar dig
själv. Det finns inga andra bud högre än dessa
(Matt. 22:39; Mark. 12:31).
Det Andra Stora Budet är inbäddat i
förhållande under de sista sex budorden av de
tio och dessa berör mänskligheten.
Det femte budordet är: Visa aktning för din far
och din mor, så att du får leva länge i det land
som Herren, din Gud, ger dig.
Familjeförhållandet är den fundamentala
byggnadsgrunden för varje folk och återspeglar
de attityder och hållningar som uppvisas i en
vidare religiös struktur och ordning.
Det sjätte budordet är: Du skall icke döda.
Kristna döms av en högre lag om att inte vara
vreda på sina bröder. Att härbärgera vrede är att
begå våld mot din granne Den som är vred mot
sin broder skall vara ansvarig inför rådet; och
var och en som säger ’din dåre’ skall vara
ansvarig inför Gehenna (eller graven eller
helvetet) (Mat. 5:22).
Det sjunde budordet är: Du skall icke begå
äktenskapsbrott
Kristna döms av en högre lag om lust efter en
annan person som inte är dess make eller maka
(Matt. 5:28).
Det åttonde budordet är: Du skall icke stjäla.
Att stjäla är att begå våld mot din nästa och
granne och att bryta ditt förhållande till Gud.
Det nionde budordet är: Du skall icke bara falsk
vittnesbörd mot din nästa.
Rättfärdighet och rättvisa är kärnor i samma
Page 17
begrepp och är samma ord på hebreiska, därför
kan en kristen inte vara rättfärdig utan att vara
rättvis. Förvridningen av rättvisa genom falsk
vittnebörd är i konflikt med frälsningen av de
kristna.
Det tionde budordet är: Du skall inte ha begär
till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din
nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna,
hans oxe eller hans åsna eller något annat som
tillhör din nästa.
Begär är en process som sätter materiella ting
eller sexuella förhållanden framför ens
förhållande till Gud. Det är på detta sätt
avgudadyrkan. Det gör ett annat objekt i fokus
för längtan och står i kontrast til de andra
budorden. På detta sätt är budorden cirkulära i
och med att begäret blir det som orskara
brottetav de andra och därför brott mot en del
av lagen är ett brott mot den i sin helhet. Det
finns därför ingen relativitet i synd. Synd är
överträdelse gentemot lagen. Kristus gav en
förklaring av den sanna förståelsen av lagen i
Matteus evangelium 5:21-48; behandlade
Andra Mosebok 20:13; Femte Mosebok 5:17,
16:18 och även Lukas evangelium 12:57-59.
Budorden skall läras ut av föräldrarna till deras
barn på ett fortgående sätt. De skall vara ett
tecken på handen och pannan (genom handlling
och tanke) och placeras på husens dörr poster
(5 Mos. 7:7-) (Deut. 7:7-9).
3.2.5 Andra lagar rörande Människors
Uppförande
3.2.5.1 Matlagarna
Matlagarna finns i Tredje Mosebok 11:1-7 och
Femte Mosebok 14:4-21. De är baserade på
reglerandet av den mänskiga kroppen i ett
riktigt hälsotillstånd och grundas på sunda
fysiska principer. Befallningen skall vara helig
och kroppen skall göras passande mottaglig för
den Helige Ande. Det finns en sund
vetenskapligt
grund
för
matlagarna.
Konsumtion avav blod är förbjudet i Femte
Mosebok 12:16 och tillsammans med fett som
är förbjudet i Tredje Mosebok 3:17. Inget som
dör av sig själv, eller genom skada skall bli ätet
(Hes 44:31) Förbuden mot att äta frukterna i
lagarna rörande frukterfinns i Tredje Mosebok
19:23-2226. Dessa lagar har andliga
Trosbekännelse [A1]
Page 18
innebörder.
3.2.5.4 De årliga Heliga dagarna
3.2.5.2 Sabbaten
Sjundedagssabbaten skall hållas (från 2 Mos
20:8-11; 5 Mos. 5:12-15) som en uttryckt
befallning och bud från Herren och ett av de tio
budorden. Detta obrytbaraförordningar för alla
människor. Sabbaten är helig. Var och en som
fövärldsligar sabbaten lider döden och skiljs
från sitt folk 2 Mos. 31:14-15). det är ett evigt
förbund mellan Israels folk och ett tecken för
evigt mellan dem och Gud, erkännande Honom
som skapare (2 Mos. 31:15-16). Alla kristna är
andligen av Israels folk och nation och alla
ofrälse skall slutligen komma in till Israels
nation. Därför är sabbaten ett tecken mellan
Gud och Hans folk för all tid. Straffet för att
förvärldsliga sabbaten är döden genom ett
förkastande av den Helige Ande och därigenom
bli förskjuten och lämnad till den andra
uppståndelsen (se Upp. 20:5). Sabbaten är en
glädje och skall hedras som en Helig Dag för
Herren. Det är inde en dag av bara njutning
utan för en helgad församling. (Jes. 58:13-14).
Inga arbeten skall utföras och inga bördor skall
bäras på den (Jer. 17:21-22).
Vår Herre höll sabbaterna under sin levnad
(Mark. 6:2). Apostlarna höll sabbaterna (och de
Heliga Dagarne) och vi skall hålla sabbaterna.
Herren
skall
återinföra
sabbaterna,
Nymånadsdagarna och de Heliga Dagarna
genom lagens kraft igen under tusenårsrikets
återupprättelse under de sista dagarna av
Messias styre, straffa de nationer som inte går
med på det (Jes. 66:22-23; Sak. 14:16-19).
3.2.5.3 Nymånadsdagarna
Nymånadsdagarna krävs att vara hållna under
lagen (4 Mos. 10:10, 28:11-15; 1 Krön. 23:31;
2 Krön. 2:4, 8:13, 31:3). Handel upphör vid
dessa tider så som vid sabbat (Amos 8:5).
Israel höll Nymånadsdagarna (Jes. 1:13-14;
Esra 3:5; Neh. 10:33; Ps. 81:3; Hos. 2:11) så
gjorde också kyrkan under århundraden.
Kyrkan behöll Nymånadsdagarna med sabbaten
och
de
Heliga
Dagarna
(Kol.2:16).
Nymånadsdagarna
skall
hållas
i
återupprättelsen under Messias som sabbater
(Jes. 66:23; Hes. 45:17, 46:1.3.6).
De årliga Heliga dagarna återfinns i Tredje
Mosebok 23:1-44 och Femte Mosebok 16:1116. Dessa årliga Heliga dagara återspeglar
Herrens frälsningsplan. De Heliga Dagrna
består av:
Herrens påsk och det Osyrade Brödets dag
Pingst
Hornstötarnas dag
Försoningens dag
Lövhyddehögtiden
Den sista Stora Dagen
De är obligatoriska och bär specifika krav som
tecken mellan Gud och Hans folk. Heliga
Dagar utförs som en sabbat.
3.2.5.5 Äktenskap
Äktenskap är en helig institution. Den
representerar föreningen av Kristus och Kyrkan
under Gud (Upp. 19:7,9). Denna liknelse
förklaras i Matteus evangelium 22:2-14. Det är
en framåtsrkidande institution med Kristus
(Matt. 25:10) som grundar sig på en andlig
beredskap. Från tiden för den slutliga
återföreningen kommer det inte att vara några
mer äktenskap. Äktenskapet var gjort för
människoan och är inte en institution av
Värdarna (Matt. 22:30).
Därför, när människorn areser sig från de döda
skall de varken ingå äktenskap och inte heller
bli givna i äktenskap (Mark. 12:25). Detta är
när de räknas värdiga till den andra åldern
genom uppståndelsen. Då är de jämlika med
änglar och är Guds söner (Luk. 20:34-36).
Således är äktenskapet en institution formad fär
människor och kommer att uppphöra efter den
mänskliga fasen av skapelsen är fullbordad.
Från skapelsen av Adam, upprättades denna
institution så att varje man lämnar sin fader och
moder och hållar sig fast till och delar sig med
sin fru, och de blir till en kropp (1 Mos. 2:24).
En hustru är en hustru genom förbund och
Herren önskar gudfruktiga avkommor ur detta.
Herren avskyr skilsmässa vilket är våld (Mal.
2:16). Skilsmässa var tillåten av Moses, men
kristna
skall
inte
föra
bort
sin
äktenskapspartner annat i fall av otrohet och
Trosbekännelse [A1]
omoral (Mat. 5:31-32). Vad Gud har förenat
skall inte bli skiljt av människan (Matt. 19:312). men en äktenskapspartner går med på att
leva med en troende partner, då skall
äktenskapet bestå (1 Kor. 7:10-16).
3.2.6 Finansiellt handhavande
3.2.6.1 Gentemot Gud
Finansiella förpliktelser gentemot Gud återfinns
i Femte Mosebok 12:5-19. Det är ansvaret för
varje kristen at stödja kyrkans aktiviteter.
Principen kommer ur tiondet som offras till
Gud genom prästerskapet och leviterna från
Israels ockupation (5 Mos. 12:9-14) och föregår
Templet.
Tempelskatten
upptogs
för
Försoningen. En avgift togs upp som
upptecknats i Nehemia 10:32. Verket är
fortgående genom upprättandet av Messias
tusenårsrike (Mal. 3:1-6). I Malaki 3:7, befaller
Gud återvändandet av nationerna och folken till
Honom och Han skall återvända till dem.
Återkomsten är är gjord med Guds verk och
bemedlandet av det verket genom tiondet (Mal.
3:7). Brist i att betala tionde är jämställt med
stöld God (Mal. 3:8-10).
Betalandet av tiondet skall följas kollektivt,
försäkrande att Guds verk kan fortsätta och
markens frukter försäkras av Gud i gengäld
(Mal. 3:10-12).
Kyrkans ansvar inför gud kommer från
apostlarna även om det inte alltid utövas, eller
är borttaget av prästerskapet (2 Kor. 12:13-18).
För Kristus uppdelade de äldste två och två,
och de var stödda i sitt arbete av de i
församlingen med vilken de arbetade (Luk.
10:1-12). De som är anställda i tempeltjänsten
och förklarar evangelierna skall vara stödd av
evangelierna (1 Kor. 9:13-14). Det är kyrkans
ansvar att försörja för de som arbetar i lärande
och evangelism på heltid (1 Tim. 5:17-18; jfr.
5 Mos. 24:14-15).
Tionden är acceptabla för Gud förutom då de
uttryckligen konstateras som att varande från
ohederlig förtjänst eller var offer för avgudar (1
Kor. 10:27). Tionde betalas till kyrkan så att
den kan stödja de av dess antal som är i nöd (1
Tim. 5:9-10,16). Tionde samlas in på en lokal
Page 19
konferens nivå och grund och tiondet av tiondet
skall betalas till konferensens huvudkvarter så
som det utförs i Fjärde Mosebok 18:26 och
Nehemia 10:37-39. Lagen om den första
skörden kräver omedelbar betalning (2 Mos..
22:29). De första av de första skördade eller
födda skall bringas inför Gud omedelbart vid
högtidens början; och speciellt på den första
kvällen av Insamlandet eller Lövhyddehögtiden
( 2 Mos. 23:19). De förstfödda är också heliga
för Herren (4 Mos. 18:15-18).
3.2.6.2 Gentemot andra
Han som inte försörjer sina släktingar och
speciellt sin familj nekar tron och är värre än en
utan tro (1 Tim 5:8)
Ingen kristen får förtrycka eller undanhålla lön
får någon person (5 Mos. 24:15). De skall
betala alla pengar de är skyldiga och under
sabbatsåret förlåta alla skulder som människor
av annan tro är skyldiga (5 Mos. 15:1-3; Neh.
10:31).
Tiondet för högtider är reglerade av ett antal
texter. Det andra tiondet skall inte förbrukas
inom bostäderna utan på den plats vilken
Herren skall välja (5 Mos. 12:17-19).
Under det tredje året av sabbatens sjuårscykel,
betalas tionde för de fattiga och nödställdas
välfärd (5 Mos. 14:28, 26:12). Tredjeårstionde
infaller under åren 1994-95, 2001-02, 2008-09,
2015-16, 2022-23, 2030-31. Det heliga året
2030-31 är det första året för tredje tiondet som
infaller i den nya Jubileumscykeln, eller det nya
milleniumet.
Detta
grundas
på
de
jubileumsåren som inföll åren 27-28 och åren
77-78 från Hesekel 1:1. Förpliktelsen med det
tredje tiondet kan tas bort eller ändras i enlighet
med kyrkans författning i områden där ett
social trygghetssystem är tillräckligt.
Sabbatsåret är ett år för markens vila,
vingårdarna och fruuktodlingarna så att de
fattiga kan äta och den naturliga faunan kan äta
(2 Mos. 23:10-11). Sabbatsåren infaller på de
heliga åren 1998-99, 2005-06, 2012-13, 201920, 2026-27 med Jubileumåret infallande åren
2027-28.
Page 20
Den som är vänlig mot de fattiga lånar till Gud
och Han skall återbetala honom för hans
gärningar (Ords. 19:17) och han skall inte vilja
(Ords. 28:27), att också ha en skatt i himlen
(Mark. 10:21). Gud har möjlighet att tillse så
att du kan försörja för varje god gärning eller
arbete inte bara genom att tillhandahålla
försörjning för det som viljes av helgonen utan
också genom överflöden i tacksamhet inför
Gud (2 Kor. 9:6-12).
3.2.7 Krig och Röstande
3.2.7.1 Krig
Helgonen är den Högste Gudens prästerskap.
Det är opassande för en kristen att ta en annans
liv (2 Mos. 20:13; Matt. 5:38-48; Luk. 6:2736). Om Kristus tjänare var av världen så skulle
de slåss för att de möjligtvis inte skulle
överlämnas till de världsliga myndigheterna
(Joh. 18:36). Trots att de lever i världen skall
de inte genomföra världsliga krig (2 Kor. 10:3).
Vapnen som används av de utvalda har en
gudomlig kraft att förstöra befästningar (2 Kor.
10:4). Därför är de kristnas förpliktelse att
stödja regeringarna i deras länder och att arbeta
i bön och ärlig lydnad för deras nations välfärd,
så att Gud kan skydda dem genom Hans kraft.
3.2.7.2 Röstande
Kristna skall upprätthålla landets lagar utom då
de står i direkt konflikt med den bibliska lagen.
Vi är krävda av lagen att rösta, kristna utöva
vittnesmål i röstande då det inte finns någon
konflikt med de bibliska principerna. Väljandet
av ledare genom val kommer ur Femte
Mosebok 1:9-14 och profetian om tidens ände
av Hosea 1:11. inblandning i politisk kamp ses
som en förlängning av krig.
Kapitel 4
Doktrinen rörande Kristus
4.1 Kristus för-existens
Jesus Kristus hade en förevarande existens som
en andlig varelse. Han existerade från
skapelsens begynnelse (Joh. 1:1) genom att
Trosbekännelse [A1]
vara den förstfödde i skapelsen (Kol. 1:15) och
således begynnelsen av Guds skapelse (Upp.
3:14). Han var nämnd i det Gamla Testamentet
som Yahwehs Ängel, Närvarons eller
förbundets Ängel. Han var den ängel som förde
Israels folk ut ur Egypten och genom det Röda
Havet. Han var äneln i molnet och den ängel
som talade till Moses på Sinai (Apg:35-38).
Han var El Bethel eller El guden och
överstepräst i Guds Hus (1 Mos. ,21-22, 31:1113; Heb. 3:1). Kristus var HaElohims Ängel (1
Mos. -13). Han var utnämnd till elohim av sin
elohim (Ps. 45:6-7) som var Gud Fader. Han
var trofast gentemot Honom som utnämnde
honom som en son, precis som Moses också
var trofast i Guds hus (Heb. 3:2),men som en
tjänare.
Kristus kom in till jorden för att bära
vittnessbörd om sanningen (Joh. 18:37). Hans
kungarike har ännu inte kommit till jorden. Har
var förutbestämd före skapelsen av världen men
blev manifesterad vid tidens ände för vår skull
(1 Pet. 1:20).
4.2 Korsfästelsen och Återuppståndelsen
Kristus sändes till jorden för att rädda och
frälsa mänskligheten genom att bort synden
från världen (Matt 1:21, 9:6; Mark 1:28) som
lammet (Upp. 5:6-8). Han blev mördad och
slagen från världens grund så som ett utövande
av Guds gudomliga förutsägelse (Upp. 13:8).
Om inte mänskligheten tror att Kristus är
Messias kommer de att dö för sina synder (Joh.
8:24).
Kristus dog för våra synder i enlighet med
Skrifterna och han begravdes och uppstod på
den tredje dagen i enlighet med Skrifterna (1
Kor. 15:3-4), uppenbarade sig för mer än
femhundra bröder (1 Kor. 15:5-6). Kristus var
redan uppstånden före den dagen som kallas
söndag eller veckans första dag (Joh. 20:1; se
också som kan ifrågasättas hos Mark. 16:9-10,
notera att verbformen efter att han hade
uppstått). Han konstaterades att ha varit tre
dagar och tre nätter i hjärtat av jorden som
Jonas tecken (Matt. 12:39-40; se också Luk.
24:6-8).
Trosbekännelse [A1]
Kristus korsfästes (Mat. 27:32-50; Mk. 15:2437; Lk. 23:33-46; Jn. 19:23-30) vid den tredje
timmen ungerfär klockan nio på morgonen
(Mark. 15:25), fram till den nionde timmen,
ungefär klockan 3 på eftermiddagen (Mark.
15:33), den 14 Nisan. Det finns inga bevis om
detta skedde på en påle eller på den senare
utvecklade T korset. Oavsett detta, är korset
inte taget som symbol för tron, eftersom det
härstamma från antika ickekristen vidskepelse.
Kristus korsfästes och uppstod (Mark. 16:6) vid
hans återuppståndelse lyftes han till sin Fader
och vår Fader och hans Gud och vår Gud (Joh.
20:11-18). Han sitter vid Guds högra hand med
änglar, myndighet och makt underkastad
honom (1 Pet. 3:22).
Kristus gav kraften att förlåta och hålla tillbaka
synder till kyrkan genom sina apostlar (Joh.
20:22-23).
Page 21
fast vid sanningen i det första fallet. (2 Tess.
2:10-12). Herrens skall förstöra detta avfallna
system med sin muns andedräkt och
uppträdandet av hans ankomst (2 Tess. 2:8).
4.4 Kristus tusenåriga rike
Kristus skall upprätta sitt rike på denna planet
för tusen år med de uppståndna helgonen (Upp.
20:3-4). Satan skall bindas i tusen år och
förseglas i den bottenlösa avgrunden eller
tartaroo, platsen för de fallna änglarna (2 Pet.
2:4). Helgonen, de som halshöggs och dödades
för Jesus vittnesmål och Guds ord, och de som
inte hade dyrkat odjuret och dess avilder eller
fått märket på sina pannor och händer, skall
uppstå och regera med Kristus för tusen år
(Upp. 20:4).
Detta är den första uppståndelsen (Upp. 20:5).
Resten av de döda kommer inte till liv förrän de
tusen åren är till ända (Upp. 20:5). Detta är den
andra eller allmänna uppståndelsen.
4.3 Kristus Andra Ankomst
Kristus kom först som offret för syndernas
ånger. Han kom inte först som Kung Messias
och detta missförstås till och med av dagens
judar. De förväntade sig en erövrande kung
(Matt. 27:11,29,37; Luk. 23:2-3, 37-38; Joh.
19:14-16).
Inte dess mindre var han igenkänd och erkänd
av vissa genom den Helige Ande, som kung av
Israel (Joh. 1:49, 12:13-15) och fullföljde
således profetian (Sak. 9:9).
Jesus skall komma igen i kraft, tillsammans
med himlens Värdar (Matt. 25:31) som Kung
Messias (Upp 17:14). Hans ankomst skall vara
klart synlig som blixtar på himlen (Matt. 24:27.
Han skall regera i kraft med de uppståndna
helgonen (Upp. 20:4)
Han kommer att förstöra människorna i synd
vid sin ankomst (2 Tess. 2:8) och följaktligen
de världsliga makterna. De syndfulla
människorna skall komma till makt genom
Satans handlingar i kraft och försökta tecken
och under (2 Tess. 2:9) Detta fallande från tro
är sänt uppå Guds Tempel för de älskade inte
sanning och därigenom frälsningen. Därför
sänder Gud uppå dem en stark villfarelse för att
få dem att tro vad som är falskt för de höll inte
Under denna period om tusen år återupprättar
Kristus Kungariket i enlighet med de bibliska
lagarna som han gav vid Sinai. Detta kommer
att ske från den dag då han står på Olivberget
(Sak. 14:4,6 ff). Nationerna skall ingå krig mot
Jerusalem och skall bli förstörda (Sak. 14:12).
Var och en som överlever i nationerna skall gå
upp varje år för att dyrka Värdarnas Herre och
hålla
Lövhyddehögtiden
(Sak.
14:16).
Sabbaten, Nymånadsdagarna och de Heliga
Dagarna skall bli obligatoriska och lagen skall
utgå från Jerusalem. De nationer som inte
sänder sina emissarier till Jerusalem för
Lövhyddehögtiden skall inte erhålla något regn
vid rätt årstid (Sak. 14:16-19).
Vid slutet av de tusen åren kommer Satan att
bli befriad igen för att förleda nationerna över
jorden (Upp. 20:7-8).
De kommer igen samlas för slag, men kommer
att förstöras av eld (Upp.20:9); och sedan
kommer Satan att förstöras. Den allmänna
uppståndelsen kommer då att inträffa och likaså
Domen (Upp. 20:13-15).
Kapitel 5
Ondskans problem
Trosbekännelse [A1]
Page 22
5.1 Ondskans Existens Genom Värdarnas
Uppror
jordiska boningar.
5.2 Lärorna Rörande Förutbestämmelse
Satan blev nedkastad från himlen för sin synd i
samband med upproret, vilket, eftersom det
söker att upprätta en vilja jämställd eller högre
än Gud Fadern, är avgudadyrkan (eller
häxkonst som sägs i 1 Sam. 15:23). Satan
försökte göra sig själv till jämlik den Högste
Guden eller Gud Fader. Kristus å andra sidan,
sökte inte att göra sig själv jämlik Gud, utan
underordnade sig Hans vilja (Joh. 4:34).
…[Han] varande i Guds verkliga natur ansåg
inte att jämställdhet med Gud någonting att
gripa.
…Men att göra sig själv ingenting, antagandet
av den verkliga naturen av en tjänare, gjord i
mänsklig likhet, och bli funnen i uppträdande
som en man, ödmjukade han sig själv och blev
underlydande döden - till och med döden på ett
kors!
…Därför upphöjde Gud honom till den högsta
platsen och gav honom namnet som är över alla
namn...... (Fil. 2:6)
Så Gud upphöjde Kristus genom lydnad för han
sökte inte jämlikhet med Honom och sökte inte
förkasta Gud, som en tredje av elohim och bene
elohim verkligen hade sökt göra.
I Lukas evangelium 10:18 sade Kristus att han
såg Satans fall, som en blixt från himlen. Satan
drev ned en tredjedel av Änglarna eller
Himlens Stjärnor (Upp. 12:4). Dessa änglar
blev utkastade med Satan till jorden (Upp.
12:9). Denna ödslighet symboliseras av den
ödslighet
som
det
refereras
till
i
Uppenbarelseboken 8:10 där den tredje ängeln
visar återigen ödsligheten orsakad av fallet av
stjärnan av Värden vilket ödelade en tredjedel
av skapelsen. Värden var satt i ödslighet genom
sitt uppror. Värden är Guds Tabernakel i
himlen. Upproret fick en tredjedel av det
tabernaklet avlägsnat och systemet av jordens
yttersta hädelse gentemot Guds namn och Hans
boning, som är de som befinner sig i himlen
(Upp. 13:6). således bor Gud både i det
himmelska tabernaklet vilket är de himmelska
Värdarna och även i de utvalda, vilka är Guds
Det är Gud, genom Kristus med medlet den
Helige Ande som öppnar sinnena hos de
utvalda med början hos apostlarna, så att
Skriftern kan bli förstådda (Luk. 24:45). Kristus
talade i liknelser så att de som inte var valda
inte skulle kunna förstå. således skulle de
vånda och bli frälsta (Matt.13:10-17) innan de
var kapabla att inträda till domen. Gud är
godhjärtad och vill inte att någon skall förgås.
Så genom Hans gudomliga förutsägelse är alla
kallade i enlighet med Hans syfte. För dem Han
förekom i kunskap, förutbestämde Han att de
skulle bli omformade till bilden av Hans son så
att han kunde vara den förstfödde bland många
bröder. Och de som Han förutbestämde kallade
Han också; och de som Han kallade,
rättfärdigade Han också; och de som Han
rättfärdigade, ärade Han också. Vad skall vi då
säga om detta? Om Gud är för och med oss,
vem är då emot oss? (Rom. 8:28-31).
5.3 De Dödas Tillstånd
Dödens tillstånd är tystnad (Ps. 115:17) och
mörker (Ps. 143:3). Det finns ingen evigt
existerande själ. Ett öde kommer till alla
människor (Eccl. 9:3). De döda vet ingenting
(Eccl. 9:5).
Vissa av de antika döda har ingen uppståndelse
(Jes. 26:14; se Companion Bible notation and
Interlinears).
De döda bland helgonen benämns så som
sovande eller de som har fallit i sömn (se Matt.
9:24; Joh. 11:11; 1 Kor. 11:30, 15:6, 18, 51; 1
Tess. 4:13-15; 2 Pet. 3:4).
5.4 De Dödas Uppståndelse
Gud verkar genom under för de döda och de
som är döda kommer att resas upp för att prisa
Honom (Ps. 88:10). Hans fasta kärlek är
förklarard från graven (Ps. 88:11) när de döda
är uppståndna. För Job visste att hans
återupprättare lever (Job 19:25) och åtminstone
skall han stå uppå jorden. Efter Job hade blivit
förstörd, visste han genom sitt kött att han
Trosbekännelse [A1]
skulle se Gud, som skulle vara vid hans sida,
och hans ögon skulle se Honom och ingen
annan[s ögon] (Job 19:25-27).
Kristus reste de döda så att vi skulle kunna
förstå att han är Messias (Matt. 11:4-5).
Lazarus var ett exempel på denna hans kraft
(Joh. 11:11). detta koncept om återuppståndelse
är tillskrivet Messias och var väl känt och
accepterat av myndigheterna under hans dagar
(Matt. 14:2).
Det var förstått att vi inte skulle falla i sömn
utan att vi alla skulle bli ändrade vid den sista
hornstöten (1 Kor.15:51).
Så bröderna kommer att föra över generationer
och falla i sömn, men vid de sista dagarna skal
Messias komma medan andra av helgonen
lever. Så allt kommer att ändras in till odödliga
andliga kroppar (1 Kor. 15:44 ff). De som har
fallit i sömn skall bli resta. De som är vid liv
som är lämnade till Herrens ankomst skall inte
föregå de som har fallit i sömn (1Tess. 4:1315). Herren skall nedstiga från himlarna med
ärkeänglarnas kallande och ljudet av Guds
hornstötar, och de döda skall resas först, och de
som är vid liv, som är kvar, skall bli uppfångna
tillsammans och således alltid vara med Herren
(1Tess. 4:16-17).
Från uppståndelsen kommer helgonens
tusenårsstyre börja. Helgonen kommer styra
folken med järnstavar (Upp. 2:26-27).
I uppståndelsen kommer det inte att finnas
några äktenskap (Matt. 22:30). Helgonen skall
bli uppresta som andliga varelser. Kristus dog
för oss så att när vi naknar från sömnen skall vi
kunna leva med honom (1 Tess. 5:10).
Det är viktigt att vi förstår att endast de
rättfärdiga deltar i den första uppståndelsen.
Rättfärdighet (zedek) och Rättvisa är på
hebreiska samma ord. De skall förstås som att
vara samma sak. Så den förvridning utan ånger
av rättvisan uteslter de utvalda från den första
uppståndelsen.
5.5 Straffande av de Dåraktiga
Mänskligheten är underkastad en ordning av
rättfärdig träning. Det är Guds vilja att inget
Page 23
kött skall förgås, utan att alla skall nå ånger (2
Pet. 3:9).
Om Gud tog tillbaka Hans ande då skulle allt
kött förgås tilsammans och människorna skulle
återgå till jord (Job 34:15), Så själen är
ickeexisterande.
Hela mänskligheten som inte återuppstår vid
den första uppståndelsen, vilken är den bättre
uppståndelsen (Heb. 11:35), kommer att resas
upp från de döda vid den andra uppståndelsens
ankomst efter det tusenåriga riket styrt av
Messias. Denna process är en period av dom
som uppenbarligen skall vara över etthundra år
(Jes. 65:20) Uppståndelsen för domen (Joh.
5:29)
är en av rättelse och lärande så att hela
mänskligheten kan bli förberedd att motta evigt
liv. Ordet för dom (kriseoos) har betydelsen av
bestämmande.
Meningen är att rättelsen härstammar från
åsikter och beslut givna rörande handlingar.
Det kan bära med sig begrepp som straff eller
återupprättelse. Dock kan den allmänna
populationen som inte har haft en möjlighet att
känna Gud knappast bli straffade för detta
faktum. De dåraktiga skall bli underkastade en
intensiv träning. Om de inte ångrar sig efter
denna period av etthundra år tillåten för den
andra uppståndelsen, kommer de att låtas dö
och deras kroppar skall bli förstörda av
Gehennas eld (översatt till helvete) (Matt.
5:22,29,30, 10:28, 18:9, 23:15,33; Mark.
9:43,45,47; Luk. 12:5; Jas. 3:6).
Det finns tre ord i Nya Testamentet som är
översatta med ‘helvetet’. Dessa är SGD 86
‘hades’ som är nära SGD 7585 ‘Sheol’ eller
hålet eller graven den plats där döda kroppar
placeras. De två andra texterna är SGD 1067
Gehenne av hebreiskt urprsung för Hinnoms
Dal. Detta var ett sophål där avfall och döda
djur från Jerusalem brändes. Så Kristus
använde det figurativt som referens till
avlägsnandet av de döda, både kropp och själ
(Matt. 10:28), efter domen. Den tredje är SGD
5020 ‘tartaros’ vilket är det djup dit änglarna
var förvisade efter upproret.
Det eviga straffet (kolasin, som åläggande av
Trosbekännelse [A1]
Page 24
straff) som det refereras till i Matteus
evangelium 25:46 står i strid med evigt liv. Det
är helt enkelt döden. Verket hos straff som det i
timoria i hebreerbrevet 10:29, härstammar från
en sorts vedergällning. Andra Korinthierbrevet
2:6 använder ordet epitimia som gott
medborgarskap. Därför har detta straff denna
användning som borttagande av ett gott
medborgarskap.
att bli förvisade till den andra uppståndelsen
(Matt. 24:51, 25:30) För det är många som är
utestängda (Luk 13:26-28) och även de i den
första uppståndelsen är omflyttade i ordning av
prioritering Luk. 13:30).
Så det finns ingen plats för det eviga plågandet
av de döda. Helgonen skall bli kallade till den
första uppståndelsen för att utföra arbete med
lärande i det tusenåriga riket så att demonerna
kan bli dömda för deras uppförande och att
världen kan ha en jämförande standard genom
vilken den kan mäta resultaten. Dessa skall inte
dö, i hänseende att de är dömda då. De
benämns som att de faler i sömn.
6.1 Vem eller Vad är Kyrkan?
Resten av världen, som inte är en del i de
utvalda, döms inte vid detta tillfälle. Resten av
världen skall bli uppresta och rättade under
överinseende vid den andra uppståndelsen
(Upp. 20:12-13). Det finns ingen annan
uppståndelse eller bestraffning än den andra
och allmänna uppståndelsen. De ångerfulla
skall ges evigt liv med helgonen från den första
uppståndelsen och icke ångerfulla kommer helt
enkelt att dö och deras kroppar kommer att
brännas. Efter detta kommer stadiet eller
tillståndet av död och grav, eller Hades att
försvinna (Upp. 20:14). De dåraktiga som är
vid liv vid Messias ankomst skall bli dödade
(Mal. 4:3) och förvisade till den andra
uppståndelsen.
Den andra uppståndelsen var straffet som lades
på Judah för deras förkastande av Kristus. De
var söner av kungariket som blev slängda ut till
ett yttre mörker (Matt. 8:12). de var förvisade
som nation och folk till den andra
uppståndelsen istället för att ta del av den
gudomliga naturen (2 Pet. 1:4) och den första
uppståndelsen. Skiljda från samlingen som
stammar inom de utvalda (Upp. 7:5) blev Judah
valda att ta del av den första uppståndelsen.
Många är kallade men få utvalda att undergå
detta uppdrag (Matt. 22:13-14). Många som
förkastade Kristus och missbahandlade hans
utvälning eller som inte är skrupelfria och
samvetsfulla (Mat. 25:30) kommer i realiteten
Kapitel 6
Kyrkan
Kristus sade att han skulle bygga sin kyrka på
klippan och dödens krafter skulle inte motstå
den (Matt. 16:18). Gud är klippan på vilken
kyrkan är byggd. Kyrkan är en samling av
individer. Det är inte en byggnad eller en
företagsstruktur. Guds Kyrka är det namn
genom individuella kyrkor kallas (1 Kor. 1:2; 2
Kor. 1:1 och även 1 Cor. 11:22 i hänseende när
det gäller Kyrkan i Korint). Kolektivt är de
generisk kända både som Kuds Kyrka (Apg
20:28; Gal. 1:13; 1 Tim. 3:5) och Guds Kyrkor
(1 Kor. 11:16; 1 Tess. 2:14; 2 Tess. 1:4). Första
Korinthierbrevet 14:33 hänför till helgonens
kyrka, på så sätt hänförande till de individer
den består av. Kyrkor var på många platser och
var och en var ansvariga för sina egna
förehavanden.
Individer är kallade av Gud och givna till
Kristus (Joh. 17:11-12; Heb. 2:13, 9:15).
Herren lägger till antalet kyrkor dag för dag
enligt de som blir frälsta (Apg 2:47) Kyrkorna
kändes igen genom den plats de var belägna på
(Rom. 16:1; 1 Kor. 1:2; 1 Tess. 1:1; 2 Tess.
1:1; 1 Pet. 5:13) och var ofta små elle
huskyrkor (Rom. 16:5,23; 1 Kor. 16:19; Kol.
4:15; Ph. 1:2).
Kristus gjordes till överhuvud för alla ting för
Kyrkan (Ef. 1:22). Gud uppenbaras för de
himmelska krafterna, Hans visdom genom
Kyrkan (Eph. 3:10). Kristus är överhuvud fär
Kyrkan, vilken är hans kropp och den är
underkastad Kristus Kristus gav sig själv för
Kyrkan, så som överhuvudet för varje hushåll
är krävd att göra för den enheten (Ef. 5:23-26).
Kyrkan krävs att bli presenterad för Kristus
utan fläckar eller rynkor, varande helig och utan
skador (Ef. 5:27). Kyrkan närs av Kristus (Ef.
5:29). Kristus, så som varande överhuvud för
kyrkan, var den förstfödde från de döda så att
Trosbekännelse [A1]
Page 25
han kunde ha en närvaro före, en förexisterande
höghet. Därför är kyrkan, genom att vara
Kristus kropp, äktad med Kristus som en grupp
vid den första uppståndelsen då brudgummen
kommer (Matt. 25:1-10; Kol. 1:18,24). Kyrkan
innehåller de förstföddas kyrka och deras namn
är skrivna i himlen (Heb. 12:23). Guds hus är
Den Levande Gudens Kyrka, pelarna och
grunden för sanningen. Sålunda är Guds Kyrka
grundad på sanning (1 Tim. 3:15).
utvecklade för deras roller i domen av Värden
(1 Kor. 6:4).
6.2 Kyrkans Organisation
Kyrkan skall predika de goda nyheterna till de
ödmjuka, att binda ihop deras brustna hjärtan,
att förklara de fångnas frihet, öppna de
fängelser för dem som är bundna (eller
skadade) (Jes. 61:1), och återfåendet av synen
hos den blinde Luk. 4:18). Det är att hela de
sjuka (Luk. 9:2).
Kyrkan som en helhet är ansvarig för sitt folks
välfärd (1 Tim. 5:16). Detta sker på lokal bas.
Kyrkan är ledd av de äldste och diakoner valda
bland bröderna (Apg 1:22,26, 6:3,5-6, 15:22; 1
Kor. 16:3; 2 Kor. 8:19,23), som ber och
smörjer de sjuka bröderna i Herrens namn (Jas.
5:14).
Deh Helige Ande gör dem till övervakare över
flocken som är Guds Kyrka (Apg 20:28).
Kyrkorna har en stor självständighet (3 Joh.
1:9-10). Det administrativa arbetet i Kyrkorna
skall utföras av diakoner och diakonissor (Rom.
16:1), som kan vara lämpade för detta ämbete
(Fil. 1:1; 1 Tim. 3:8-13). Det finns inom kyrkan
varierande funktioner inklusive de som profeter
och lärare (Apg 13:1), dessutom mirakel,
helande, hjälp, styre och skiljda av tungomål (1
Kor. 12:28). Kyrkans lära är känd genom språk,
eller tungomål, som är ordnade och förstådda,
och som tolkas av de som är närvarande (1 Kor.
14:4-5).
Kyrkan ansvarar för att hjälpa arbetet för
lärjungarna eller evangelisterna som är
utnämnda att arbeta över större områden än
bara de individuella kyrkorna (Apg 14:23, 27,
15:3, 4, 22, 18:22, 20:17; 1 Kor. 4:17).
Kristus gav specifika meddelanden till varje
individuell kyrka och de änglar som hade
uppdragits att överse av varje kyrka för att tjäna
som exempel för de utvalda (Upp 2:1, 8, 12, 18,
3:1, 7, 14).
Funktionerna om dom och bestämmande över
det dagliga ärendena skall göras av de ordinarie
medlemmarna i kyrkan, så att de kan bli
6.3 Kyrkans Mål och Syfte
Kyrkans första syfte är att fortsätta
proklamerandet av evangelierna om Guds
Kungarike så som det var uppdraget åt Jesus
Kristus (Matt. 4:17, 10:7, 11:1; Mark. 1:38-39;
Mark. 3:14, 16:15; Luk. 4:43, 9:60).
Det är att predika det godtagna Herrens år (Luk.
4:19) och vittna att det var Kristus som var
beordrad av Gud att döma de levande och de
döda (Apg 10:42).
Försörjandet av kyrkan är de äldstes andra mål
(Apg 20:28) som strävar att lära överallt i varje
kyrka (1 Kor 4:17). Gåvorna i Första
Korinthierbrevet 12:28 används för att hjälpa
till i utvecklandet av Kyrkan. Dessa andliga
gåvor är utvecklade med syfte att utveckla
kyrkan (1 Kor. 14:12). Styret av en persons eget
hus och hushåll är en vägledning för ett
effektivt styre av Gud Kyrka (1 Tim. 3:5).
6.4 Helgande
De av Kyrkan som är kallade av den Helige
Ande (Rom. 15:16) till att bli helgon är
helgade (1 Kor. 1:2) av Gud Fader och
bevarade i Jesus Kristus (Jud. 1).
Helgonen är helgade av Gud genom
förbundsblodet (Heb. 10:29) och Jesus Kristus
kropp (Heb. 10:9-10). Helgonen är frälsta
genom dop (1 Kor. 6:11). Därför är den Helige
Ande en ande av Gud och genom namnet Jesus
Kristus är de utvalde sedan helgade och renade
av hans offer fortsatt i tron genom Gud (Apg
26:18).
De utvalda är lovade förlåtelse genom nåd och
upprätthållande av deras position genom tron
Trosbekännelse [A1]
Page 26
och således helgande varandra både i kyrkan
och i familjerna (1 Kor. 7:14). Så den partner
som inte tror och barnen är helgade bland de
utvalda. De utvalda är helgade in i Kristus
kropp till att bli en kropp i Kristus (Rom. 12:5;
1 Kor. 12:20-27) och således är helgande inte
beroende på gruppstrukturer.
Kapitel 7
Guds kungarike
7.1 Upprättandet av Kungariket
Upprättandet av Guds kungarike var förutsagt
som uteslutande av styret av denna värld genom
Messis ankomst vid tidens ände (Dan. 2:44).
Guds kungarike predikades av Kristus som sade
att det då var till hands (Mark. 1:14-15). Därför
är kungariket i två faser. Först det andliga
kungariket, och där efter det fysiska materiella
tusenårsriket under Messias.
till Kungariket. En ångrande syndare kommer
att få tillträde före den självupptagne (Matt.
21:31-32). Kallandet av de utvalda sker genom
allmän spridning av information kopplad till
sådden (Matt. 13:3-9). Den är spriden och
mottagen med stor entusiasm genom den
Heliga Ande (Matt. 13:44-46).
Därför är många kallade men få verkligen
utvalda (Matt. 20:16, 22:14). Kallandet
sammanför andra, såväl de utvalda, vilka skiljs
vid tidens ände, antingen genom Messis
ankomst, eller för de som är döda, vid
uppståndelsen (Matt. 13:25-30,36,38-40,4750). De utvalda är förutbestämda att kallas och
därför rättfärdigade och helgade (Rom. 8:29).
När kungariket är givet genom den Helige
Ande, är det som senapsfrön som gror till
mäktiga träd, eller övergivna som överges hela
varandet (Matt. 13:31-32), således möjliggöra
Gud att vara allt i alla (1 Kor. 15:28) (se
Marshall's Interlinear Eph. 4:6).
Fram till Pingst år 30 e. Kr. hade bara ett fåtal
av profeterna och Israels ledaren blivit given
den Helige Ande och för speciella ändamål.
Inga andra nationer eller folk fram till
upptagande av de ofrälse in i kyrkan år 30 e.
Kr, hade den Helige Ande. Således var alla
slutna till den andra eller allmänna
uppståndelsen i Uppenbarelseboken 20:4 ff.
Förutsättningen är att söka först Guds
kungarike och Hans rättfärdighet och alla andra
ting skall bli tillagda dig (Matt. 6:33).
Makten över demoonerna är ett tecken över
Guds kungarike hos individen (Matt. 12:28).
Utförandet av Guds vilja är den grundläggande
förutsättningen till återvändande av Guds
kungarike genom den Helige Ande. Om den
inte riktigt uppsätts tas den och ges till andra
som visar frukterna av den (Matt. 21:31,43).
Den Helige Ande gavs till mänskligheten från
Kristus död, i kungarikets första fas från Pingst
30 e. Kr. (Apg 2:1-4)
villken de såg kom med kraft (Mark. 9:1). Den
skall motta ödmjukt och i mål för kunskap som
barn (Mark 10:15) om inte en person föds
pånytt genom vatten och Anden, kan de inte se
Guds kungarike (Joh. 3:3-5)
Kungariket kommer inte genom iakttagelse
utan inom individen (Luk. 17:20-21). Guds
kungarike, även kallat himlens kungarike,
erhålles inte genom utövandet av Kristus som
Herren, vilket är en aspekt hos de utvalda, utan
genom utförande av Gud Faderns vilja (Matt.
7:21). Genom ödmjukt utförande av Guds vilja
blir man stor i Guds kungarike (Matt. 18:3-4).
Guds kungarikes mysterier var inneslutna i de
utvalda och förståelsen är given av den Helige
Ande, därför är Bibeln skriven i liknelser (Luk.
8:10). Guds kungarike är inte mat och dryck
utan rättfärdighet och fred och lycka i den
Helige Ande (Rom. 14:17). Det är inte i ord
utan i kraft (1 Kor. 4:20).
De som utesluts från att delta i kungariket är
specifikt omnämnda i Första Korintherbrevet
6:9-10, Galaterbrevet 5:21 och Efesierbrevet
5:5.
7.1.1 Det Andliga Kungariket
Ånger är en absolut förutsättning för tillträde
7.1.2 Kristus tusenårsrike
Det tusenåriga styret under Messias är speciellt
omnämnt i Uppenbarelseboken 20:2-7. Denna
Trosbekännelse [A1]
tusenårsperiod benämns som Millenium eler
Chiliad.
7.1.2.1 Messias Återkomst
Återupprättandet av det bibliska systemet
genom Messias återkomst finns i Sakaria 14:4.
Kristus sade, genom liknelse, att han var
tvungen att gå iväg för att sedan återkomma
(Luk. 19:12).
Messias skall komma på Olivberget. Med sina
utvalda skall han upprätta hans styre. Han
kommer ayy återuppbygga Templet (Apg 5:16).
Han skall återinföra det bibliska systemet
inklusive sabbaerna, nymånadsdagarna och de
årliga högtiderna och heliga dagarnas tider.
Alla nationer och folks skall krävas att sände
deras
emissarier
till
Jerusalem
för
Lövhyddehögtiden, annars kommer de inte få
något regn vid rätt årstid (Sak. 14:16-19).
Page 27
vara upprättade skadefria i kärnan för att bli
frälsta (2 Tess. 2:10). Herren skall slå och döda
de dåraktiga vid sin återkomst genom
andningen av hans mun (2 Tess. 2:8). Kyrkan
krävs att stanna vaken och inte sova för den
känner inte till tiden för Harrens ankomst
(Mark. 13:35-37; Upp. 3:3,11). Kristus
återkommer i rättfärdig dom och ingår krig med
alla de som vägrat att följa Guds bud (Ps.
96:13; Upp. 19:11). Kristus skall återkomma
och ta itu med hela mänskligheten för alla deras
handlingar (Upp. 22:12).
7.1.2.2 Insamlandet av Israel
Vid Messias återkomst skall de utvalda och
överlevarna av det fysiska Israel, av vilka vissa
skall bli använda som präster, samlas i
Jerusalem från världens alla hörn (Jes. 11:12,
66:19-21).
7.1.2.3 Herrens Dag
Ankomsten skall vara med stora tecken och
under i makt och stor ära (Matt. 24:27,30; Upp
1:7). Hans återkomst kommer att vara tydlig
och ackompanjerad av himmelska tecken (Upp.
6:12). Makterna skall skakas. Solen skall
förmörkas och månen skall inte ge sitt sken
(Matt. 24:29; Apg 2:20). Han skall bli satt på
den högra handen av makten och skall komma
på molnen från himlen. Gud ger så Kristus
makt (Matt. 26:64; Mark. 14:62; Luk. 21:27;
Apg 1:11).
Kristus skall komma med ropen av ärkeängeln
Mikael och den sista hornstöten (1Tess. 4:1617; Upp. 11:15).
När människosonen kommer i all sin ära, för att
bli ärad av helgonen (2 Tess 1:10), med sina
änglar, skall han skilja folken och ta itu med
dem (Matt. 25:31-46).
De utvalda, de av Guds kungarike, givna av den
Helige Ande genom ånger och vuxet dop,
hållandes buden, skall uppstå vid Kristus
ankomst. Detta är den första återuppståndelsen.
Resten av de döda komer inte att leva förrän
milleniets ände. Detta är den andra
uppståndelsen (Upp. 20:4 ff). De utvalda är
hoppet och orsaken för Messias ankomst
(1Tess. 2:19; Upp. 22:20). De utvalda skall
Före Herrens Dag kommer det att ske uppror
och avfallande från kyrkan och tron, ett
bortfallande (från apostasia) från sanningen och
lagen bland de utvalda. Människan av laglöshet
(anomias), så benämnd för bortfallandet från
Guds lagar genom hans lärande bland de
utvalda, är uppenbarad (2 Tess. 2:3-8). Han
sitter i Guds Tempel och kallas Gud. Han
kommer att bli dödad av Messias vid hans
ankomst.
Herren skall förstöra de som för krig mot
Jerusalem. Folk, som blir förstörda, kommer att
drabbas av panik, och vända sig mot sina egna
(Sak. 14:12-13). Detta kommer att ske oväntat
(1 Tess. 5:2).
Förstörelsen kommer att traumatisera ´jorden.
Mänskligheten kommer att gömma sig bergen
och klipporna för Kristus har kommit i vrede
och ingen skall klara av att stå upp (Upp. 6:1517), given hornen och plågorna av Guds vilja
skal detta rinna ut under de sista dagar (Upp.
8:7-21; Upp. 16:1-20). Herrens dags ände
vilken utstäcker sig genom milleniet. skall se
slutet på jorden så som vi känner den. Planeten
skall förgöras av eld (2 Pet. 3:7-10,12), sålunda
avlägsna alla spår av mänskliga bosättningar.
Trosbekännelse [A1]
Page 28
Processen med Herrens Dag är styrd att döma
jorden och korigera mänsklighet (Judas 14-16).
De av de utvalda som syndat är givna tillbaka
till jorden och världsordningen så att de kan bli
frälsta under Herrens dag, genom att bli rättade
under den andra uppståndelsen ( 1 Kor. 5.5).
Sålunda är det bara två uppståndelser
leds av den Helige Ande är Guds söner (Rom.
8:14).
Messias riken varande i tusen år är bara ett
redskap för öärande för att förbereda
mänskligheten för deras slutliga förpliktelser,
och på så sätt fullfölja deras potential och Guds
plan som lades ut före grundandet av jorden.
7.1.3 Guds Eviga Kungarike
7.1.3.1 Guds Ankomst
När Kristus har underkastat varje styre och
myndighet på jorden, kommer han att
överlämna hela systemet till Gud (1 Kor. 15:24,
28). Då kommer Gud att komma till jorden och
överföra styret från himlen här på jorden. Hela
jorden är då fylld av Hans ära (Jes. 6:3) och
Gud och Lammet är lljuset i den nya ordningen
(Upp. 21:23).
7.1.3.2 Den Nya Jorden och det Nya Jerusalem
Jesaja 65:17 fastställer att det skall komma att
skapas nya himlar och en ny jord. Israels säd
skall bestå inför Gud inom detta nya system
(Jes. 66:22) fram till slutet av tusenårsriket när
allt kött skall bli överflödigt. Gud skall vila i
Sion och det kommer att kallas för den trogna
staden (Sak. 8:3). Staden det Nya Jerusalem
skall komma att uppstå ur himlen (Upp. 3:12).
Detta nya Jerusalem är den Heliga Stad som
kommer ned på skapelsen ur den nya himlen
och den nya jorden (Upp. 21:1-4,7,10).Då skall
Gud vara med alla människor. De tidigare
tingen skall inte längre vara ihågkomna (Jes.
65:17). Vi väntar den nya himlen och den nya
jorden, i vilka de rättfärdiga skall vila, i
enlighet med det givna löftet (2 Pet. 3:13).
Många av de utvalda som kommer över skall
göras till pelare i det nya Guds Tempel (Upp.
3:12).Så är detta ett andligt budskap.
7.1.3.3 Mänskligheten Riktning och Öde
De utvalda skalll ges styre för planeten för det
tusenåriga riket (Luk. 19:17,19), varande så
som änglar (Matt. 22:30),
ärva jorden och slutligen kunna se Gud varande
Guds söner (Matt. 5:3-11). Denna ställning
utsträcks till alla nationer (Matt. 8:11). Detta är
Gud Faders glädje (Luk. 12:32). För alla som
Mänsklighetens slutliga öde är att vara
förberedd till att inta deras platser i det nya
integrerade systemet av Värdarna och till att ta
upp deras rättmätiga arvedel vilken är
utvecklingen och styret av jorden (Ps. 8:1-9;
Dan. 2:44-45) och det nya ordnade universum.
(Dan. 7:27, 12:3).
Appendix
Anden inom Trinitarianismen
Trinitaristerna separerade teologi från den så
kallade frälsningens ekonomi i och med
inkarnationen av Jesus Kristus. LaCugna (GOD
FOR US The Trinity and Christian Life,
Harper, San Francisco, 1991), konstaterade, när
det handlade om treenighetslärans utveckling,
och skiljandet av teologin från Planen med
Frälsningen
(eller
soteriologi),
att
Kappadoceerna styrde teologin i en riktning
som än vidare bidrog till särskiljande mellan
ekonomi och teologi. Denna färdriktning, eller
kurs, ledde till den ’via negativa’ hos PseudoDionysius och, slutligen, till teologin av
Gregorius av Palama (Kapitel 6).
I det västra latinska området, under perioden
som följde omedelbart efter Nicaea, återtog
teologer som Hilari av Poitier och, kanske till
en extrem grad, Marcellus av Ancyra,
sambandet mellan den gudomliga hypostasen
och
frälsningens
ekonomi.
Augustinus
instiftade en helt ny infallsvinkel. Hans
utgångspunkt var inte längre Fadern monarki,
utan den gudomliga substans som delades lika
mellan tre personer [emfas tillagt]. Istället för
att söke efter i teologins natur så som den
uppenbaras i Kristus inkarnation och
gudomliggörandet av Andet [emfas tillagt],
skulle Augustinus eftersöka spåren av
treenigheten för att finna dem i själen hos varje
mänsklig varelse.Augustinus sökande av en
Trosbekännelse [A1]
Page 29
’psykologisk’ analogi för det intratrinitära
förhållandet skulle komma att innebära att den
trinitära läran därefter skulle komma att handla
om förhållandet ’internt’ med gudomligheten,
särskiljt från vad vi vet om Gud genom Kristus
i Anden (LaCugna, sid. 44).
Platonism.
LaCugna
konstaterar
att
Kappadocierna (samt även Augustinus) gick
avsevärt bortom den skriftliga och bibliska
förståelsen av ekonomi genom att lokalisera
förhållandet till Sonen (och Anden) på den
intragudomliga nivån. (sid 54).
Den medeltida latinska teologin följde
Augustinus och skiljandet av teologi from
ekonomi och soteriologi. Hela strukturen blev
ihopblandad med Nyplatonism och Mysticism.
Den Ende Guden existerar som ousia i tre
distinkta hypostases vi har sett (Cox, The Elect
as Elohim) att den Platonska termen ousia och
den Stoiska termen hypostases betyder innerst
samma sak.
De viktiga kommentarerna av LaCugna är de
från Augustinus, Faderns Monarki var inte
längre högst. Treenigheten antog jämlikhet.
Detta var det andra steget som följde från den
falska antagandet av genemsam evigvarande.
De korrekta premisserna vat konceptet att
manifestationen av Gudomligheten i varje
individ, nämligen verken av Fadern genom
medel i den Helige Ande vilken utgick från
Honom genom Jesus Kristus. Denna riktning
genom Jesus Kristus möjliggjorde för Kristus
att övervaka och rikta individen i enlighet med
Guds vilja som levde i alla av de utvalda.
Kristus var inte ursprunget av den Helige
Ande. Han var den förmedlande vakaren. Han
agerade för Gud så som han alltid hade agerat
för och i enlighet med Guds vilja. Men han var
inte Gud. De som tror på treenigheten har
tappat sikte på detta faktum, om de ens
verkligen på riktitg förstod detta ämne. Så som
LaCugna säger så uppenbarade den treenige
guden och blev tillagd till tanken på den ende
Guden (s. 44).
Detta kom att fundamentalt och grundläggande
påverka det sätt på vilket Kristna bad. Det vill
säga, de bad inte längre till Gud Fader allena
(Matt. 6:6, 9), i namnet av Sonen så som Bibeln
visar (från Luk. 11:12), i dyrkan av Fadern
(Joh. 4:23), utan till Fadern, Sonen och den
Helige Anden. Vidare utvecklade de lärde en
metafysik av teologin själv. Men hela detta
påbud var i sin helhet byggt på ett åsidosättande
eller en manipulation av Bibeln. Det är därför
aldrig hänvisar till alla Bibeltexter på ett visst
tema eller ämne och felaktigt översätter, eller
felciterar andra nyckeltexter, samt ignorerar och
bortser från de som de inte kan ändra. Utan
deras system är uppbyggt på Mysticism och
Nedsättandet av Anden till att verka på ett
intragudomligt plan innebär att de utvalda
aldrig kan delta i Guds natur som Kristus kan
delta i den naturen. Detta antagande står i
motsats till Skriften. De utvalda deltar i den
gudomliga naturen (2 Pet. 1:4).
I Efesierbrevet 1:22 placerar Gud alla ting
under Kristus fötter och gör honom så till
överhuvud för alla ting hos kyrkan. Gud reste
Kristus från de döda och Han gjorde så att han
satt vid Hans högra sida i de himmelska
platserna, högt över allt styre och auktoritet och
kraft och dominans, och över varje namn som
är nämnt är hans namn, inte bara de av denna
ålder utan också i den som skall komma; Han
har lagt alla ting under hans fötteroch har gjort
honom till överhuvud över alla kyrkans saker,
vilken är hans kropp, fullheten av honom som
fyller allt i alla.
Kristus är således given myndighet över varje
namn eftersom namnet i sig själv innehåller
auktoritet. Han ges auktoritet över alla ting så
att kyrkan kan komma in i arvet genom Kristus
i vilken hellheten av gudomligheten vilar
kroppsligen ( Kol. 2:9). Detta ord som här
översätts med ordet gudomlighet är här
theotetos vilket betyder gudom eller tillståndet
att vara Gud.
Thayer menar att gudom (theot) skiljer sig från
gudomlighet (Theoit) så som en kärna skiljer
sig från kvalitet eller attribut (Thayer’s, p. 288).
Meningen här är att fullkomligheten i Guds
natur och kärna vilade kroppsligen i Kristus.
Det är denna fullkomlighet av kärnan som är
given till oss så att alla människor upptog den
nya naturen hos Gud (Kol. 3:10). De blir
Page 30
varken judar eller greker, utan samtliga är
Kristus, för han är i oss alla (Kol. 3:11). Han
utvecklar människor, genom den Helige Andes
kraft, i syfte att slutligen göra Gud allt i allt
(Kol. 15:28).
När alla ting är underkastade honom, då skall
sonen själv underkasta sig Honom som satte
alla ting under hans fötter, så att Gud kan vara
allt i alla (panta en pasin) [see Marshall's
Interlinear och även Kol. 3:11 (panta kai en
pasin).
Trinitarierna har börjat att översätta dessa texter
så som allting till alla för att undvika den
logiska utsträckningen av Gud som essens och
kärna till ala människor som det gjorde för
Kristus i dessa texter.
Det är Kristus som fyller oss med Guds fullhet
(Ef. 3:19) Kristus fullhet var en bild av Fadern
(Ef. 4:13).
Det är då vi blir en bild eller eikon av den
Fader som var Kristus och så är vi Guds barn
och gemensamma arvtagare med Kristus till
Guds Kungarike (Rom. 8:17; Jas. 2:5).
Arvtagare i enlighet med löftet (Gal. 3:29) om
frälsning
(Heb. 1:14) och arvtagare
tillsammans an nåd (1 Pet. 3:7).
Guds son i sin tur blir den evigtvarande Fadern
(Jes. 9:6) varandes överhuvudet av faderskapet
över de mänskliga Värdarna således tagandes
dess plats vid sidan av faderskapet i himlen av
vilka det är många (Ef. 3:14).
Av denna orsak böjer jag mina knän inför
Fadern, av vilken varje familj i himlen och på
jorden är benämnd.
Ordet familj här är ’patria’ eller faderskap. Så
är titeln fader, vare sig det är över hushåll eller
om Guds eget hushåll, är en given titel som
visar det yttersta ansvaret för varje ledare av
varje enhet ända ned till familjerna.Så
ordningen för detta är från Gud till Kristus till
det manliga överhuvudet för hushållet (1 Kor.
11:3) som måste delegera sitt ansvar som Gud
gör till Kristus och till de andra Guds Söner
som är elohim och på det sätt som dessa elohim
fördelar deras ansvar till de under dem.
Trosbekännelse [A1]
Den Helige Ande är den mekanism som binder
alla dessa entiteter till varandra och överför
förmågan att vara elohim på varje av Värdarna.
Det finns ingen tvekan om att den helige Ande
är Gud på något annat sätt som skiljer sig från
den individuella och är överförd till ett
intragudomligt förhållande hos de tre
entiteterna. Alla är Guds Söner, och därför,
gemensamma arvtagare med Kristus på samma
sätt. Dyrkan av den helige Ande skulle vara, på
ett sätt, det som hos självbeundran, eftersom
det är det sätt och medel genom vilket Gud blir
till allt i alla.
Därför är dess dyrkan logiskt förbjuden som
själv beundran i hänseende att det är en del av
individen. Det är riktigt en kraft eller
överförande attribut och inte Gud själv. Den
Helige Ande överför till oss förmågan att bli till
Elohim eler Theoi.
Gudomligheten är en struktur som utsträcker
sig till ett råd. Det rådet nämns i Psaltaren och
andra texter nämnda nedan och Guds tron och
de äldstes råd beskrivs i Uppenbarelseboken
4:1 till 5:14. Detta råd som inkluderar Jesus
Kristus så som lammet och översteprästen (från
Heb. 8:1-2), tjänar och durkar Herren Gud
Allsmäktig (Upp. 4:8-11). genom att tjäna Gud
offrade Kristus sitt liv, så som varje präst måste
ha någonting att offra Gud genom uppoffring
(Heb. 8:3).
Uppenbarelseboken 4:8-11 konstaterar att
Herren Gud Allsmäktig, är tronad över de
äldste vilka också är betronade. Trots deras
kronor är de underordnade Herren Gud
Allsmäktig genom vilken skall bli Hans
skapade alla ting. Han är Jesus Kristus och
rådets Herre Gud.
Det finns en mångfald av Guds söner
sammanfattade i Värdarna (ur Job 1:6, 2:1,
38:7; Ps. 86:8-10, 95:3, 96:4, 135:5) som är
kända som Bene Elyon elle de Högstes söner
(se även Sabourin SJ, The Psalms: Their Origin
and Meaning, Alba House, NY, ssidor. 72-74).
De mänskliga utvalda är också inkluderade med
de himmelska Värdarna som Guds söner ( se
Rom. 8:14).
Trosbekännelse [A1]
Kristus var den förstfödde i skapelsen. För
honom var alla saker i himlen och på jorden,
synliga så väl som osynliga, i fall av troner eller
styren eller furstendömen eller myndigheter,
alla dessa ting var skapade genom honom och
för honom. Han är före alla ting och inom
honom hålls alla ting samman (Kol. 1:16-17).
Men det var Gud som gjorde honom och som
ville att skapelsen skulle existera och
underordnas Kristus. Därför är Kristus inte Gud
i något hänseende, Gud Fadern är Gud och den
som allena är odödlig (1 Tim. 6:16) Existerade
i vilande evighet.
Gud anses av Bibeln att vara Gud och Fader till
Kristus (från Rom. 15:6; 2 Kor. 1:3, 11:31; Ef.
1:3,17; Kol. 1:3; Heb. 1:1 ff; 1 Pet. 1:3; 2 Joh.
3; Upp. 1:1,6, 15:3). Kristus får sitt liv, sin
kraft och sin myndighet genom befallning av
Gud Fadern (Joh. 10:17-18).
Sålunda sände Gud sin enfödde (monogene)
Son in till världen så att vi må leva genom
honom (1 Joh. 4:9). Det är Gud som ärar
Kristus , Gud är större(Joh 8:54), Kristus lade
sin kraft så som Guds Son åtsidan och blev till
en man, en människa, av Davids härkomst
enligt köttet (Rom. 1:3). Han var bestämd Guds
Son i kraft i enlighet med Andens helighet
genom sin återuppståndelse från de döda, så
som Jesus Kristus, vår Herre (Rom. 1:4).
Gud är Klippan (sur) som en Gruva eller Berg
ur vilket allt annat är utvunnet, flintan i Josua
5:2 vilken omskär Israel, den ursprungliga och
verkande orsaken (5 Mos. 32:4 , se
Maimonedes, Guide of the Perplexed,
University of Chicago Press, 1965, Kap. 16, pp.
42 ff). Gud är Israels Klippa, Klippan för deras
frälsning (5 Mos 32:15), Klippan som gav dem
liv (5 Mos. 32:18, 28-31). Första Samuelsboken
2:2 visar att Vår Gud är vår Klippa, en
evigtvarande Klippa (Jes. 26:4). Det är från
denna Klippa som allt annat är hugget så är
också alla arvtagare till Abraham i tron (Jes
51:1-2). Messias är huggen ur denna Klippa
(Dan. 2:34, 45) för att underkasta de världsliga
väldena. Gud är Klippan eller grunden på
vilken skapelsen är lagd och på vilken Kristus
skall bygga sin Kyrka (Matt. 16:18) och på
vilken han själv vilar.
Page 31
Messias är den störste Grundstenen i Guds
Tempel, av vilken de utvalda är Naaos eller de
Heliga av Heliga, Den Helige Andes viloplats.
Templets stenar är samtliga huggna ur den
Klippan som är Gud, så som Kristus var och
given till Kristus, den andliga klippan, (1 Kor.
10:4), den klippa man stöter emot och den sten
man snavar på (Rom. 9:33) för att forma
Templet. Kristus skapar Templet så att Gud kan
vara allt, i allt (Efes. 4:6). Gud har givit Kristus
att vara allt i allt (panta kai en pasin Kol. 3:11)
läggandes alla ting under hans fötter (1 Kor.
15:27) givit honom att vara överhuvud över alla
ting för Kyrkan vilken är hans Kropp, hans
fullkomlighet som fyller allt i allt (Efes. 1:2223). När Gud lägger alla ting under Kristus, är
det framställt att Gud är undantagen, den Ende
som lägger tingen under Kristus fötter (1 Kor.
15:27).
När Kristus underkastar alla ting skall Kristus
själv vara underkastad Gud som lägger alla ting
under Kristus så att Gud kan vara allt i allt
(panta en pasin 1 Kor. 15:28). Således motsäger
de Platonska doktrinerna som söker att förena
Gud och Kristus i Treenigheten Skriften.
Kristus skall sitta på Guds högra sida genom
Guds hänvisning (Heb 1:3, 13, 8:1, 10:12, 12:2;
1 Pet 3:22) och dela Guds tron som de utvalda
skall dela den tron som är given Kristus (Upp.
3:21) vilken är en tron av Gud (Ps. 45:6-7);
Heb. 1:8) eller Gud är din Tron översatt Din
Tron Oh Gud (se fotnot till annotated RSV).
Gud, som sänder, är större än han som är sänd
(Joh.. 13:16), tjänaren är inte större än hans
Herre (Joh. .15:20).det är med ytterst absurdtet
som man föreslår att en varelse kund bli offrad
till sig själv. En sådan handling, logiskt sett, är
självmord, eller inom trinitarismen, en partiell
skada.
Därför
förnekar
doktrinerna
uppståndelsen
spciellt
från
Första
Korinthierbrevet 15.
Således är distinktionen i korsfästelsen och
uppståndelsen obligatorisk och fullständig.
Uppståndelsen var tvungen att ske i köttet
innehållande en översättning så som Ull offret,
annorstädes sker där ingen frälsning och ingen
fortgående skörd. Kristi förberedelse för
uppstigandet till sin Gud och vår gud, som är
vår Fader (Joh. 20:17) var verklig och distinkt
Page 32
Trosbekännelse [A1]
särskiljande.
