Växtskyddsmedel i plantskolekulturer 2010 med

Bibliografiska uppgifter för
Växtskyddsmedel i plantskolekulturer 2010 med
beskrivning av skadegörare
Författare
Utgivningsår
Rudin L.
2010
Tidskrift/serie
Utgivare
Jordbruksverket (SJV)
Huvudspråk
Svenska
Målgrupp
Praktiker, rådgivare
Denna skrift (rapport, artikel, examensarbete etc.) är hämtad från VäxtEko,
http://www.vaxteko.nu, databasen som samlar fulltexter om ekologisk odling, växtskydd
och växtnäring.
Utgivaren har upphovsrätten till verket och svarar för innehållet.
Växtskyddsmedel i
PLANTSKOLEKULTURER 2010
med beskrivning av skadegörare
Detta kompendium har författats av Lars Rudin, Laurus HortoKonsult, Laholm.
Telefon: 0430-718 07, 0708-61 21 40, Fax: 0430-718 07, e-post: [email protected]
Omslagsbild: Iris rosenbachiana ’Purple’. Foto Lars Rudin.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
I. ALLMÄN INFORMATION........................................................................................3
II. BIOLOGISK BEKÄMPNING I PLANTSKOLOR ..........................................5
III. FYSIKALISKT VERKANDE VÄXTSKYDDSMEDEL ..............................6
IV. BEKÄMPNING AV SVAMPSJUKDOMAR ....................................................7
1) Preparatöversikt................................................................................................................7
2) Förökningssvampar .............................................................................................................9
3) Rot- och rothalssvampar ...................................................................................................10
4) Mjöldagg generellt samt rost och svartfläcksjuka på rosor...............................................11
5) Rostsvampar......................................................................................................................12
6) Bladmögel .........................................................................................................................13
7) Skorv .................................................................................................................................13
8) Kvistdöd och barksvamp på barrväxter.............................................................................14
9) Tallskyttesvampar .............................................................................................................15
10) Bladfläcksvampar och Phytophthora ramorum...............................................................15
11) Gråmögel.........................................................................................................................17
12) Lagringssjukdomar..........................................................................................................17
13) Kräfta ..............................................................................................................................18
14) Rödvårtsjuka och andra barksvampar på träd .................................................................18
15) Vissnesjuka .....................................................................................................................19
16) Almsjuka .........................................................................................................................20
17) Bakteriesjukdomar ..........................................................................................................21
18) Virussjukdomar ...............................................................................................................22
19) Bristsjukdomar ................................................................................................................23
V. BEKÄMPNING AV INSEKTER OCH SKADEDJUR .................................23
1) Preparatöversikt..............................................................................................................24
2) Sugande insekter .............................................................................................................27
Bladlöss ..........................................................................................................................27
Sköldlöss ........................................................................................................................29
Stritar .............................................................................................................................29
Stinkfly...........................................................................................................................30
Trips ...............................................................................................................................30
Bladloppor ......................................................................................................................31
3) Bitande insekter...............................................................................................................32
Skalbaggar .........................................................................................................................32
Bladhorningar .................................................................................................................32
Bladbaggar .....................................................................................................................32
Vivlar .............................................................................................................................33
Barkborrar ......................................................................................................................34
1
Fjärilar ................................................................................................................................34
Träfjärilar .......................................................................................................................34
Rotfjärilar .......................................................................................................................34
Spinnmalar .....................................................................................................................34
Vecklare .........................................................................................................................35
Spinnare .........................................................................................................................35
Mätare ............................................................................................................................35
Nattflyn ..........................................................................................................................36
Svärmare ........................................................................................................................36
Tvåvingar ...........................................................................................................................37
Gallmyggor .....................................................................................................................37
Steklar ............................................................................................................................37
Sorgmyggor och harkrankar .............................................................................................38
4) Minerande insekter .........................................................................................................39
5) Kvalster ............................................................................................................................40
Spinnkvalster ..................................................................................................................40
Gallkvalster ....................................................................................................................41
6) Tabeller över bekämpning av insekter och kvalster....................................................43
A) Sugande insekter ...........................................................................................................43
B) Bitande insekter.............................................................................................................45
C) Minerande insekter........................................................................................................46
D) Kvalster.46
7) Jordbehandling, desinfektion, avskräckningsmedel....................................................47
8) Nematoder i plantskolekulturer ....................................................................................48
VI. BEKÄMPNING AV OGRÄS.................................................................................50
1) Preparatöversikt..............................................................................................................50
2) Ogräsbekämpning i plantskolor ........................................................................................52
3) Användning av herbicider .................................................................................................55
4) Bekämpning i frilandskulturer ..........................................................................................56
5) Bekämpning i containerodling ..........................................................................................57
6) Svårbekämpade ogräs........................................................................................................59
VII. BLANDNINGSTABELL OCH DOSERING .................................................62
VIII. VÄRDVÄXTER – SKADEGÖRARE .............................................................63
I. Vedartade växter ................................................................................................................63
II. Perenner ............................................................................................................................71
IX. VÄXTPATOLOGISK LITTERATUR ..............................................................79
2
1. ALLMÄN INFORMATION
Produktansvarig firma/ombud
Tabell 1. Telefon, fax- och internetadresser till respektive firma/ombud
Firmor
Telefon
Fax
E-post och webbplats
BAS
BASF AB
0411-407 21
070-587 69 10
BAY
Bayer Crop Science
040-41 81 69
040-41 81 61
torsten.gillberg@
bayercropscience.com
www.bayercropscience.se
BIO
Biobasiq i Sverige AB
0430-711 65
070-794 56 56
0430-711 65
[email protected]
www.biobasiq.se
DOW
0045-452 808 00
0045-452 808 01
[email protected]
www.dowagro.com
[email protected]
www.agro.basf.se
Dow Agro ScienceSverige AB
GRO
Gröna Näringens
Riksorganisation
08-787 53 00
[email protected]
www.gro.se
GUL
Gullviks
040-680 68 00
[email protected]
www.gullviks.se
KLA
Klarsö
0045-354 366 11
0045-354 376 11
[email protected]
LAN
Lantmännen
040-22 54 00
040-94 59 06
[email protected]
www.lantmannen.com
LIN
Lindesro AB
042-16 18 70
070-545 10 53
042-32 98 99
[email protected]
www.lindesro.se
LMI
AB Lennart Månsson
International
042-29 20 05
042-422 924 50
[email protected]
www.lmiab.com
MA
Makteshim-Agan Benelux &
Nordic B.V.
0730-22 32 27
[email protected]
www.mabeno.com
MON
Monsanto Crop Science
Sweden AB
044-24 71 04
0708-53 60 92
mattias.zetterstrand@
monsanto.com
www.monsanto.com
NA
Nordisk Alkali AB
040-18 70 10
040-93 84 00
[email protected]
www.nordiskalkali.se
SYN
Syngenta Crop Protection AS
0771-24 48 10
070-610 16 46
0771-19 31 30
magnus.jeppsson@syngenta.
com
www.syngenta.se
Förgiftningar
Larmcentralen
112
Giftinformationscentralen
Karolinska sjukhuset,
Stockholm
08-33 12 31
3
Yrkesmedicinska kliniker
Umeå
Örebro
Lund
Stockholm
090-785 00 00
019-602 24 69
046-17 31 85
08-517 730 56
Observera
Detta kompendium är allmänt rådgivande.
Det ersätter inte etiketten.
Läs därför alltid noga de anvisningar som finns på förpackningen.
Växtpatologisk rådgivning/plantskoleväxter
LAURUS HortoKonsult
Lars Rudin
Skolgränd 7, 312 30 Laholm
Tel. 0430-71 807
Fax. 0430-71 807
Mobil 0708-61 21 40
4
Maj-Lis Pettersson
Inst. F. Ekologi
Box 7044, SLU
750 07 Uppsala
Tel. 018-67 23 47
Fax. 018-67 28 90
Växtskyddslaboratoriet
Carl Skottsbergs gata 22B
Box 461, 405 30 Göteborg
Tel. 031-786 26 69
Fax. 031-786 26 77
Mobil 0704-97 04 29
II. BIOLOGISK BEKÄMPNING I PLANTSKOLOR
I Sverige, liksom i andra europeiska länder, är biologisk bekämpning i plantskolekulturer under
utveckling. Till skillnad från konventionell bekämpning med pesticider, fordrar biologisk bekämpning
ingående kunskaper om såväl patogenens som predatorns livscykel, för att uppnå tillfredsställande
resultat. Härtill spelar klimatet under behandlingen en avgörande roll.
Förutsättningar
Av de biologiska bekämpningsmedel som finns på marknaden idag är endast ett fåtal av potentiellt
intresse för svenska plantskolor. Anledningen till detta är att flertalet predatorer fordrar varma och
stabila klimatförhållanden för att fungera väl. Detta begränsar användningen i plantskolor, eftersom
huvuddelen av produktionen sker under okontrollerbara klimatförhållanden på friland. Den
plantskoleproduktion som sker i växthus erbjuder dock vissa möjligheter. Här kan man hämta
erfarenheter från andra växthusodlade kulturer där biologisk bekämpning används.
Praktiska erfarenheter
De predatorer som prövats i svenska plantskolor är bl.a. vanliga rovkvalster (Phytoseiulus persimilis),
och tripsrovkvalster (Amblyseius cucumeris och A. swirskii) mot spinnkvalster i växthus och på
friland. Vidare har parasitära nematoder (Steinernema) mot larver av öronvivel och sorgmyggor
prövats i containerodling, liksom Bacillus thuringiensis mot fjärilslarver samt Biobalans mot
svampsjukdomar på rosor och prydnadsbuskar vid containerodling. I det sistnämnda fallet består
preparatet av olika raser av rovsvampen Trichoderma.
Av de predatorer som hittills prövats, med undantag för B. thuringiensis, tripsrovkvalster (A.
cucumeris och A. swirskii) och vanliga rovkvalster (P. persimilis), finns det än så länge inget som
visar ett kontinuerligt tillfredsställande resultat. Detta kan eventuellt bero på felaktig
bekämpningsteknik i förening med ogynnsamma klimatförhållanden. Samma erfarenheter har man
från andra europeiska länder.
Utvecklingsarbete
Utomlands pågår olika projekt för att utveckla metoder för biologisk bekämpning i plantskolekulturer.
I Holland har man sålunda försökt bekämpa bladlöss med parasitära getingar och gallmyggor. Dessa
försök har varit framgångsrika i växthus, men gett dåliga resultat på friland. Här har man vid
bladlusbekämpning haft större framgång med guldögonsländor och en nyckelpigeart.
I Sverige har det under flera år gjorts försök med tagetes för bekämpning av rotsårsnematoder
(Pratylenchus), som spelar en avgörande roll i komplexet jordtrötthet. Dessa försök har gett positiva
resultat (se Bekämpning av nematoder sid. 48). Även försök med ferromon-fällor för bekämpning av
lövvedborre (Xyleborus dispar), som angriper träd i plantskolan, har gett positiva resultat. Försök med
tripsrovkvalster och vanliga rovkvalster i växthus har också varit positiva.
Hur utvecklingen kommer att gå när det gäller frilandsodlade plantskolekulturer i Sverige är helt
beroende av den forskning som sker utomlands, eftersom SLU för närvarande saknar resurser på detta
område. De odlare som är intresserade av biologisk bekämpning får därför försöka i egen regi. Detta
bör dock ske i nära samarbete med de företag som saluför predatorer för biologisk bekämpning.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan man säga att biologisk bekämpning i plantskolekulturer i dag, med några få
undantag, inte är något ekonomiskt alternativ till konventionell bekämpning. Detta beror på bristande
kunskaper, men framförallt på avsaknaden av lämpliga predatorer för svenska klimatförhållanden. För
att biologiska metoder skall bli kommersiellt tillämpbara fordras sålunda ett mycket omfattande
utvecklingsarbete i form av forskning och försök
5
III. FYSIKALISKT VERKANDE VÄXTSKYDDSMEDEL
Fysikaliskt verkande växtskyddsmedel är kemiska produkter vars bekämpningseffekt uppnås på enbart
fysikalisk väg. De får importeras och hanteras utan att vara godkända av Kemikalieinspektionen. På
marknaden finns idag ett stort utbud av fysikaliskt verkande växtskyddsmedel avsedda för
bekämpning av svampsjukdomar och skadeinsekter. Flertalet av dessa medel är emellertid inte
prövade i jämförande tester, vilket innebär att bekämpningseffekten hos många preparat är dåligt
dokumenterad. Generellt gäller att fysikaliskt verkande växtskyddsmedel har mycket kort verkningstid
och begränsad kurativ effekt. Därför är det viktigt att bekämpningen börjar vid begynnande angrepp
och därefter upprepas, som regel varje vecka, till dess att angreppet hävts. En strategi som prövats i
vissa plantskolor är att börja bekämpningen med fysikaliskt verkande växtskyddsmedel. Om detta inte
ger avsedd effekt övergår man till konventionell bekämpning.
Erfarenheterna av fysikaliskt verkande växtskyddsmedel i plantskolekulturer är för närvarande
synnerligen begränsade. De odlare som är intresserade är därför som regel hänvisade till att försöka i
egen regi. Nedanstående preparat har med viss framgång använts vid odling av plantskoleväxter.
8) Förebyggande behandling med s.k. växtstärkande preparat
Pilzvorsorge (Lindesro), kiselpreparat, 0,5-1,0 %, var 10:e dag.
Basaltmjöl (Bara Mineraler), från bergarten basalt, kiselrik, blandas i torv: 10 kg/kbm.
Bio Växt (Svenska Örtprodukter), örtextrakt, 1-2%, var 14:de dag, maj-juli.
II. Mot svampsjukdomar
Svavel, mjöldagg, 0,2-0,7 %, upprepade behandlingar.
Zence såpa (Lindesro), mjöldagg, 3-5 %, 1 gång per vecka. God effekt i tidigt stadium.
III. Mot skadeinsekter och spinnkvalster.
Biodux såpa (Lindesro), bladlöss, vita flygare, spinnkvalster, 3-5 %, 1-2 veckors intervall.
Turex (Bacillus thuringiensis) (Lindesro), fjärilslarver, 0,15 %, 1 gång per vecka.
Klisterskivor och klister-tejp (flera olika leverantörer), för prognos och bekämpning av
flygande insekter, främst i växthus.
IV. Mot sniglar
Ferramol, Snigelfritt m.fl. (flera olika leverantörer), järnfosfat, upprepade behandlingar.
Exempel på andra fysikaliska växtskyddsmedel och biologiska preparat
Förutom ovanstående preparat, finns på marknaden ett stort utbud av växtskyddsmedel. Några av
dessa kan vara av potentiellt intresse i plantskolekulturer. Exempel:
Agri-50E, propylenglykolalginat (Biobasiq, Lindesro), svampsjukdomar och skadedjur.
Biosept 33, olja från grapefruktkärnor, mjöldagg och andra bladsvampar
Botani Gard, insektspatogen svamp Beauveria (Lindesro), bladlöss, trips, vita flygare.
Binab TF, Trianum Trichoderma (Lindesro), mot svampsjukdomar som gråmögel, Fusarium, rotsvampar.
Deosan Flora, Multicid (Garta), väteperoxid+ättiksyra, bredverkande mot svampsjukdomar.
Eradicoat(Biobasiq, Lindesro), stärkelse mot spinn, trips, vita flygare, minerarflugor.
Mycostop (Gullviks), bakteriell biofungicid (Streptomyces), mot diverse svampsjukdomar .
Preferal, insektspatogen svamp Paecilomyces, mot bladlöss, trips, spinnkvalster, vita flygare.
PreStop Mix, biofungicid Gliocladium (Gullviks), mot gråmögel, används vid sådd.
Rako(Bayer), rapsolja, insekter, kvalster, mjöldagg.
Reniderm, Savona , såpor (Lindesro), svampsjukdomar och skadedjur.
För aktuell lista över andra fysikaliskt verkande växtskyddsmedel se ”Växtskyddsmedel i eko-odling av
frilandsgrönsaker” (finns att ladda ner som pdf på Jordbruksverkets hemsida under Växt, miljö och vatten/
ekologisk produktion). För ytterligare information se produktblad från Bayer, Biobasiq, Gullviks, Lindesro m.fl.
6
IV. BEKÄMPNING AV SVAMPSJUKDOMAR
8) PREPARATÖVERSIKT
Tabell 2. Översikt av preparat mot svampsjukdomar
Handelsnamn
(verksam substans)
Firma*
Koncentration Behörigeller dosering hetsklass
Verkningssätt**
K
D
Anmärkningar
S
Aliette 80 WG
(fosetylaluminium)
Bayer
0,1 %
400 g/m3
2L
X
Rot- och rothalssvampar
(Pythium och
Phytophthora),
bladmögel
Reg. prydnadsväxter,
jordgubbar.
Amistar
(azoxystrobin)
Syngenta
0,1 %
2L
X
Rost, mjöldagg,
rotsvampar,
bladfläcksvampar.
(Obs! Kan skada Malus.)
Reg. Plantskolor
Off-label, GRO.
Basamid
granulat
(dazomet)
NA
40g/m2
resp. 1L
200g/ m3
Baycor 25 WP
(bitertanol)
Bayer
0,05-0,15 %
2L
X
Skorv, Monilia,
hagelskottsjuka,
mjöldagg, rost,
svartfläcksjuka
bladfläcksvampar.
Reg. plantskolor.
Off-label, GRO.
Candit
(kresoximmetyl)
BASF
0,1 %
2L
X
Rost, skorv, mjöldagg,
bladfläcksvampar,
hagelskottsjuka,
gråmögel. Reg. äpple
och päron (gräsbevuxen
körbana), vinbär,
krusbär, prydnadsväxter
i växthus.
Delan WG
(ditianon)
BASF
0,6 kg/ha
Epok 600 EC
(fluazinam,
metalaxyl-M)
Nordisk
Alkali
0,1 %
2L
X
Kumulus DF
(svavel)
BASF
0.2-0,7 %
3
X
Markburna svampar.
OBS! Många växtslag
känsliga för Basamidgas.
Krassetest innan sådd.
Minst 50 cm avstånd
från träd och buskar.
Reg. prydnadsväxter.
X
Skorv och Monilia sp.
Reg. äpple, päron och
körsbär.
X
Reg. Bekämpning av
bladsvampar i pensé och
rosodling.
Off-label, GRO
Mjöldagg. Sidoeffekt
mot skorv och kvalster.
Reg. prydnadsväxter,
skogsplantskolor, frukt,
jordgubbar, vinbär,
krusbär.
7
Handelsnamn
(verksam substans)
Firma*
Koncentration Behörigeller dosering hetsklass
Verkningssätt**
K
D
Anmärkningar
S
Previcur N
(propamokarb)
Bayer
Proplant
(propamokarb)
Nordisk
Alkali
Scala
(pyrimetanil)
BASF
0,075-0,1 %
2L
X
Skorv, gråmögel
Reg. prydnadsväxter,
äpple, päron, jordgubbar.
Svavelkalkvätska 30 Be
(kalciumpolysulfid)
Nordisk
Alkali
1,5-2 %
1L
X
Mot svampsjukdomar,
inkl. hagelskottsjuka.
Reg. frukt- och
bärodling.
Signum
(pyraclostrobin +
boscalid
BASF
0,1-015 %
2L
X
Bladfläcksvampar,
Gråmögel, mjöldagg,
Monilia m.m.
Reg. plommon och
körsbär samt Off-label,
GRO, prydnadsväxter i
växthus
Max 3 beh./år.
Tilt 250 EC
(propikonazol)
MA
0,1 %
2L
X
Rost, tallskyttesvampar,
skorv, bladfläcksvampar, mjöldagg
Kan ge tillväxthämning
på småplantor och
perenner. Reg. prydnadsoch plantskoleväxter i
växthus och på friland.
Off-label GRO, t.o.m.
2014-05-31
Topas 100 EC
(penkonazol)
Syngent
a
0,1 %
2L
X
Mjöldagg, skorv, rost,
bladfläcksvampar,
svartfläcksjuka, Monilia.
Reg. prydnadsväxter,
äpple, päron, jordgubbar.
Topsin WG
(tiofanatmetyl)
Nordisk
Alkali
0,1-0,2 %
1L
X
Förökningssvampar,
bladfläcksvampar,
svartfläcksjuka,
mjöldagg, gråmögel,
kräfta, rödvårtsjuka,
barksvamp, skottdöd,
grentorka, stjälkröta,
vissnesjuka, Monilia,
skorv.
Reg. prydnadsväxter.
0,15-0,25 %
2L
X
Förökningssvampar
(Pythium, Phytophtora).
Bladmögel.
2L
X
Reg. prydnadsväxter.
*Produktansvarig firma, se sid 3
** K = Kontaktverkande, D = Djupverkande, S = Systemiskt verkande (bör ej användas under torkperioder).
8
2) FÖRÖKNINGSSVAMPAR
Symptom: Förökningssvampar är ett samlingsbegrepp för olika svampsjukdomar som kan angripa
växterna under förökningsfasen eller ungplantstadiet. Vanligast är Botrytis, Pythium och
Phytophthora, men även släkten som Colletotrichum, Cylindrocarpon, Cylindrocladium, Fusarium,
Rhizoctonia m.fl. räknas hit. Symptomen är vissnande plantor med mörkfärgade rötter och rothals. Det
senare kallas ibland kronröta.
Vissa av ovannämnda svampar angriper även stjälkar och skott och orsakar röta eller vissning. Exakta
artbestämningar är endast möjliga i laboratorium.
Värdväxter: Fröplantor, sticklingar och ungplantor.
Bekämpning: Förebyggande odlingstekniska åtgärder är viktigt för att förhindra angrepp. Sålunda bör
förökningslokalen samt utrustning vara väl rengjorda, eventuellt desinficerade. Vidare bör man alltid
använda nytt substrat. Substratet måste vara väldränerand och bevattning bör ske med försiktighet,
eftersom dessa svampar i hög grad gynnas av fuktiga förhållanden.
Vid kemisk bekämpning rekommenderas användning av en kombination av olika preparat, eftersom
blandinfektioner är vanliga. Exempel på sådana kombinationer är: Aliette 80 WG, Previcur N och
Proplant, som kan blandas med Topsin WG.
Tabell 3. Preparat möjliga att kombinera vid behandling mot förökningssvampar
Handelsnamn
Koncentration
Anmärkningar
2
Aliette 80 WG
Vattning: 0,1 %, 10 l/m
Jordinblandning: 0,4 kg/ m3
Systemisk. Effekt mot Pythium
och Phytophthora-arter. Transp.
uppåt och nedåt i växten.
Amistar
0,1 %, motsv. 2l/10 m2
Systemisk. Effekt mot
Phytophthora,
(kan skada Malus).
Previcur N
Proplant
Vattning: 0,25 %, 2-4 l/ m2
Jordbehandling: 0,5 %, 3 l/m2,
inarbetas till 10 cm:s djup
Systemiskt. Effekt endast mot
Pythium, Phytophtora och
Rhizoctonia. Transp. uppåt i
växten.
Topsin WG
Vattning: 0,05 %, 3 l/ m2
Systemisk. Effekt mot
Cylindrocarpon,
Cylindrocladium, Fusarium och
Rhizoctonia samt Botrytis.
9
3) ROT- OCH ROTHALSSVAMPAR
(Pythium, Phytophthora och Fusarium)
Symptom:
Pythium och Phytophthora
Hela eller delar av plantan vissnar helt plötsligt. Ofta angrips rötter och rothals, ibland endast vissa
skott. Angripna växtdelar mörkfärgas. Typiska symptom i ett tidigt stadium är mörkfärgning av inre
vävnader i rötter, rothals och skott. Problem med dessa skadegörare är vanligast vid containerodling.
Värdväxter: Många växtslag kan drabbas av Pythium och Phytophthora, speciellt känsliga är: Abies,
Acer, Buxus, Calluna, Chamaecyparis, Cotoneaster, Erica, Juniperus, Ligustrum, Syringa,
Symphoricarpus, Rhododendron, Ribes sanguineum, Rosa, Taxus och Viburnum. Därtill många
perenner, speciellt känsliga är: Achillea, Aconitum, Alchemilla, Campanula, Delphinium, Dicentra,
Doronicum, Euphorbia och Hosta.
Fusarium
Det mest typiska symptomet är en mjuk rothalsröta, som ger upphov till vissning påminnande om
vissnesjuka. Ibland utvecklas även vita eller rosa kuddar av mycel på angripen vävnad.
Värdväxter: Buxus, Cotoneaster, Cytisus, Forsythia, Fraxinus, Gleditsia, Laburnum, Malus, Platanus,
Populus, Robinia, Sorbus och fruktträd. Därtill perenner som: Euphorbia, Helleborus, Lavandula,
Sedum och prydnadsgräs.
Bekämpning: Både Pythium och Phytophthora är algsvampar som lever i vatten och således gynnas
av fuktig miljö. Det sistnämnda gäller även Fusarium. Förebyggande åtgärder är viktiga. Sålunda bör
känsliga växtslag odlas i genomsläppligt substrat och växterna bör inte stå för tätt. Därtill bör
bevattning ske med försiktighet. Vid angrepp måste sjuka plantor omedelbart avlägsnas och destrueras
och övriga behandlas förebyggande.
Vid kemisk bekämpning är vattning effektivare än sprutning. Nedanstående rekommendationer gäller
för välrotade plantor.
Tabell 4. Preparat mot rot- och rothalssvampar
Handelsnamn
Koncentration
Anmärkningar
2
Aliette 80 WG
Vattning: 0,5 %, 2 l/ m
Sprutning: 1 kg/1000 m2
Eventuellt upprepad behandling efter 2-4 veckor.
Transporteras både uppåt och nedåt i växten.
Amistar
Vattning: 0,2 %, 150 ml/ liter
krukvolym
Används mot Phytophthora, i första hand
förebyggande (kan skada Malus).
Previcur N
Proplant
Vattning: 0,15 %, 5 l/
m2Sprutning: 0,4 l/1000 m2
Eventuellt upprepad behandling efter 3-4 veckor.
Transporteras uppåt i växten.
Topsin WG
Vattning: 0,05 %, 3 l/ m2
Spec. mot Fusarium, även i kombination med
Aliette 80 WG, Previcur N eller Proplant.
Anm. Ovanstående doseringar gäller för välrotade plantor, som drabbats av Pythium, Phytophthora och
Fusarium.
Beträffande övriga svampsjukdomar, som kan angripa ungplantor, hänvisas till avsnitt 2 om förökningssvampar.
10
4) MJÖLDAGG GENERELLT SAMT SVARTFLÄCKSJUKA PÅ ROSOR
Mjöldagg (Erysiphe, Microsphaera, Podoshaera, Sphaerotheca, Uncinula m.fl.)
Symptom: Mjöldagg är en artrik grupp svampar som vid angrepp ger upphov till en vit eller gråaktig
beläggning på blad, skott, knoppar eller frukter. I ett senare stadium kan beläggningen bli brunsvart.
Mjöldagg kan övervintra i knoppar. Svampen växer i huvudsak på bladens ovansida och på örtartade
skott där mycelet sänder in hyfer i vävnaderna och tar upp näring. Svampbeläggningen hämmar
tillväxten och misspryder växterna.
Värdväxter: Många plantskoleväxter kan drabbas av mjöldagg. Speciellt utsatta är, förutom rosor,
arter/sorter inom Acer, Amelanchier, Caragana, Crataegus, Euonymus, Malus, Potentilla, Quercus,
Ribes, Vitis m.fl. Även många perenna arter/sorter inom Aconitum, Ajuga, Aster, Centaurea,
Coreopsis, Delphinium, Erigeron, Lupinus, Monarda, Phlox, Solidago och Viola m.fl. kan drabbas av
mjöldagg.
Bekämpning: Angrepp av mjöldagg brukar vara mest omfattande i varma och torra lägen. Därtill
anses överdriven kvävegödsling gynna svampen, medan kalium ökar motståndskraften. Det är därför
viktigt att försöka optimera odlingsbetingelserna för att motverka angrepp. Det föreligger stora
skillnader i mottaglighet mellan olika arter/sorter. Med tanke på att svampen är mycket aggressiv bör
odling av de mest känsliga arterna/sorterna undvikas. Kemisk bekämpning måste påbörjas så snart de
första symptomen uppträder och, beroende på preparatets verkningstid och plantornas tillväxt,
upprepas vid behov med 10-20 dagars intervall. Tidig förebyggande bekämpning, minskar behovet av
senare bekämpning. Använd inte systemiska medel vid förebyggande behandling med tanke på risken
för resistens. Denna risk ökar vid upprepad användning av samma systemiska preparat. Därför är det
viktigt att växla preparat.
Svartfläcksjuka (Marssonina rosae)
Symptom: Denna sjukdom angriper rosor, främst förädlade sorter. Bladen är först olivgröna, senare
uppträder svarta fläckar med diffus strålformig kant.
Bekämpning: Undvik känsliga sorter. Vid containerodling bör man använda ett genomsläppligt
substrat och odla på väldränerade bäddar. Bevattning bör ske på morgonen så att bladverket hinner
torka upp under dagen. Underbevattning minskar infektionstrycket. Kemisk bekämpning måste
påbörjas så snart de första symptomen uppträder och därefter upprepas med 10-14 dagars intervall.
Observera risken för resistens vid användning av systemiska medel. Dessa bör inte användas
förebyggande utan endast kurativt. Växla preparat.
Tabell 5. Preparat mot mjöldagg och svartfläcksjuka
Handelsnamn
Koncentration
Mjöldagg
Svartfläck- Anmärkningar
sjuka
Amistar
0,1 %
X
Baycor 25 WP
0,05-0,15 %
X
X
Djupverkande.
Candit
0,1 %
X
X
Djupverkande. Prydnadsväxter
endast i växthus.
Kumulus DF
0,2-0,7 %
X
Bör ej användas vid höga
temperaturer.
Signum
0,1-015 %
X
Systemiskt. Prydnadsväxter
endast i växthus.
Topas 100 EC
0,025 %
X
X
Systemiskt.
Topsin WG
0,1 %
X
X
Systemiskt.
Systemiskt. Kan skada Malus sp.
11
5) ROSTSVAMPAR
(Albugo, Cronartium, Gymnosporangium, Melampsora, Melampsoridium, Phragmidium, Puccinia
m.fl.)
Symptom: Beroende på art av rostsvamp och värdväxt kan angreppen se mycket olika ut. Sålunda kan
sporsamlingarna/rostbildningarna vara rödbruna, gula, orange, svarta (vintersporer) eller vita. Hos
vissa arter är sporsamlingarna pulverformiga fläckar på bladens undersida. I andra fall finns
sporsamlingarna som svulster på blad och skott, som en filtartad beläggning på bladens undersida eller
geléartade bildningar. Vissa arter kan värdväxla. Sålunda värdväxlar de rostsvampar som angriper
Crataegus och päron med Juniperus.
Typer av rostangrepp hos olika värdväxter:
1. Orange-gula sporkuddar på bladens undersida är den vanligaste typen (Betula, Hypericum,
Mahonia, Populus, Rosa, Salix, björnbär samt ett antal perenner).
2. Uppsvällda orange bladfläckar, som på undersidan har borstliknande bildningar (Sorbus,
päron).
3. Rödbruna svulster med små utskott på årsskott, bladskaft och blad (Crataegus).
4. Filtartad gulbrun beläggning på bladens undersida (svarta vinbär, pion).
5. Geléartade rödbruna eller gula svulster på grenar och skott, som utvecklas i fuktig väderlek
(Juniperus).
6. Ljusa blåsor på bladen som spricker upp, varvid ett vitt pulver frigörs. Vitrost (vissa perenner).
Värdväxter: De växtslag som angrips av rostsvampar, är bl.a. arter/sorter inom släktena: Betula,
Crataegus, Hypericum, Juniperus, Laburnum, Mahonia, Populus, Rosa, Salix, Sorbus samt björnbär,
päron och svarta vinbär. Därtill kan en rad olika perenner drabbas av rost, såsom: Alcea, Aquilegia,
Campanula, Dianthus, Mentha, Malva, Paeonia, Viola, prydnadsgräs m.fl. samt vitrost på bl.a. Arabis
och Aubretia.
Bekämpning: Alla rostsvampar är svårbekämpade. De gynnas av fuktig miljö och täta plantbestånd
samt frikostig kvävegödsling. En återhållsam gödsling rekommenderas. En optimering av
växtbetingelserna är därför av grundläggande betydelse för att motverka angrepp. Detta innebär bl.a.
odling i öppna lägen och bevattning på morgonen, så att bladverket torkar upp så snabbt som möjligt.
Att avlägsna den ena värden hos värdväxlande arter är tyvärr ingen helt säker bekämpningsmetod,
eftersom vissa rostsvampar kan genomföra sin livscykel utan mellanvärd.
Kemisk bekämpning av rostsvampar måste påbörjas så snart man ser de första symptomen. Det beror
på att den kurativa effekten är begränsad hos de svampmedel som för närvarande finns att tillgå. Vid
all bekämpning är det viktigt att använda rikligt med vätska så att hela plantan täcks, även undersidan
av bladen. I vissa fall är förebyggande bekämpning enda möjligheten. Detta gäller t.ex. rost på
Crataegus. Enligt tyska erfarenheter, kan denna rostsvamp framgångsrikt bekämpas förebyggande,
genom behandling med kontaktverkande medel en gång per vecka, från knoppbrytning och 3-4 veckor
framåt.
Tabell 6. Preparat mot rostsvampar
Handelsnamn
Koncentration
Anmärkningar
Amistar
0,1 %
Baycor 25 WP
0,05-0,15 %
Candit
0,1 %
Tilt 250 EC
0,1 %
Topas 100 EC
0,025 %
Systemiskt. Förebyggande behandling var 2-3:e vecka
Djupverkande.
Förebyggande behandling 1-2 ggr i början av juni.
Djupverkande.
Prydnadsväxter endast i växthus.
Systemiskt. Upprepad behandling var 2-3:e vecka.
Kan ge tillväxthämning på småplantor och perenner.
Systemiskt. Upprepad behandling var 2-3:e vecka.
12
6) BLADMÖGEL
(Peronospora sp.)
Symptom: Bladfläckar med ett glest ludd på undersidan av bladen. Symptomen kan emellertid variera
beroende på värdväxt och typ av bladmögel. Bland vedartade växter är bladmögel framförallt ett
problem vid odling av rosor i kruka. Symptomen är här purpurröda – bruna – svarta, oregelbundna
markant avgränsade fläckar på bladen. Inte att förväxla med svartfläcksjuka där fläckarna är mörkt
olivgröna till svarta med diffus avgränsning. Risken för angrepp av bladmögel är störst på
sensommaren i samband med fuktig väderlek.
Värdväxter: Vedartade växter: Framförallt rosor, men även Buddleja, Laburnum och Vitis.
Perenner: Acaena, Alyssum, Arabis, Coreopsis, Galium, Helleborus, Iberis, Veronica,
Viola, m.fl.
Bekämpning: Undvik känsliga sorter. Använd genomsläppligt substrat. Odla på väldränerade bäddar.
Bevattning bör ske på morgonen så att bladverket hinner torka under dagen. Underbevattning minskar
infektionstrycket. Kemisk bekämpning måste påbörjas så snart de första symptomen uppträder och
därefter upprepas med 10-14 dagars intervall. Observera risken för resistens vid användning av
systemiska medel. Dessa bör inte användas förebyggande utan endast kurativt. Växla preparat.
Tabell 7. Preparat mot bladmögel
Handelsnamn
Koncentration
Anmärkningar
Aliette 80 WG
0,25-1,0 %
Systemiskt.
Epok 600 EC
0,1 %
Har kontakt- och systemisk verkan. Enbart i rosodlingar.
Previcur N
Proplant
0,15-0,25 %
Systemiskt.
7) SKORV
(Spilocaea sp., Venturia sp.)
Symptom: Angrepp av skorv framträder först som olivbruna senare mörkbruna fläckar på bladen.
Infektion sker redan i maj-juni med övervintrande sporer från angripna fjolårsblad på marken eller från
skott och grenar. Senare under växtsäsongen sker sekundärinfektion via s.k. sommarsporer, som
utvecklats på angripna blad. Vid tidiga angrepp drabbas även de framväxande årsskotten, som vissnar
och dör i topparna. Skorvinfektioner gynnas av fuktig väderlek i synnerhet under maj-juni.
Värdväxter: Skorv kan angripa många olika plantskoleväxter, såsom arter/sorter av äpple, päron,
Malus, Populus, Pyracantha, Salix, Sorbus m.fl.
13
Bekämpning: Undvik att odla känsliga arter/sorter. Förebyggande åtgärder omfattar nedmyllning av
angripna blad efter bladfall på hösten, samt förebyggande bekämpning med kontaktmedel vid
knoppbrytning på våren. Kemisk bekämpning måste påbörjas så snart de första symptomen uppträder
på bladen.
Tabell 8. Preparat mot skorv
Handelsnamn
Koncentration
Anmärkningar
Baycor 25 WP
0,05-0,15 %
Djupverkande, effekt även mot angrepp som pågått några dagar.
Delan WG
0,05-0,1%
Kontaktverkande. Endast äpple, päron och körsbär.
Candit
0,1 %
Djupverkande. Prydnadsväxter endast i växthus.
Scala
0,075-0,1 %
Djupverkande, kurativt, effekt även vid låga temperaturer
(+5 grader)
Topas 100 EC
0,1 %
Systemiskt, kurativt och förebyggande.
Topsin WG
0,1 %
Systemiskt, kurativt och förebyggande. Endast prydnandsväxter.
8) KVISTDÖD OCH BARKSVAMP PÅ BARRVÄXTER
Kvistdöd (Kabatina sp.)
Symptom: Angrepp visar sig som döda skottspetsar eller smågrenar på vilka man kan upptäcka små
svarta prickar (sporsamlingar). Symptomen framträder ofta på våren och kan vara en följd av
vinterskador. Sjukdomen gynnas av fuktigt klimat.
Värdväxter: Kvistdöd eller Kabatina angriper framförallt olika arter/sorter av Juniperus, i synnerhet
kinesiska enar. Därtill kan Chamaecyparis och Thuja angripas.
Barksvamp (Pestalotia sp.)
Symptom: Denna svamp förosakar insnörningar och/eller uppsvällda partier på unga skott, som bryts
av och hänger torra och bruna på plantorna. Ibland förekommer angrepp utan deformationer på
skotten.
Värdväxter: Såväl ungplantor som äldre växter av Chamaecyparis, Juniperus, Taxus och Thuja, kan
angripas.
Bekämpning av kvistdöd och barksvamp
Beträffande Kabatina, undvik att odla känsliga växtslag, speciellt kinesiska enar. Vid kemisk
bekämpning av båda svampsjukdomarna gäller att först skära bort angripna skott och grenar. Behandla
därefter med 2-3 veckors intervall under växtsäsongen fr.o.m. juni. Vid behov gör förebyggande
behandlingar höst och vår.
Tabell 9. Preparat mot kvistdöd och barksvamp
Handelsnamn
Koncentration
Anmärkningar
Amistar
0,1 %
Systemiskt
Topsin WG
0,20 %
Systemiskt
14
9) TALLSKYTTESVAMPAR
(Lophodermium sp.)
Symptom: Det mest påtagliga tecknet på angrepp av vanlig tallskyttesvamp (L. seditiosum) är att
barren faller i förtid. Typiska symptom på barren är gula till rödbruna fläckar som framträder på våren.
På sensommaren blir barren bruna och man kan se svarta, drygt 1 mm långa, ovala
fruktkroppar/sporsamlingar. På sådana barr ser man ofta även symptom av en annan art av
tallskyttesvamp (L. pinastri) i form av mörka band tvärs över barren.
Värdväxter: Känsliga växtslag är framför allt Pinus mugo och Pinus silvestris, med sorter och
variteter.
Bekämpning: Tallskyttesvampar gynnas av fuktig ståndort och våta somrar. Eftersom de Pinus-arter
som angrips huvudsakligen odlas i kruka är det viktigt att substratet är genomsläppligt. Vidare måste
odlingsbädden vara väldränerad. Det är således en fördel att odla på grusbädd. Vidare bör inte
plantorna stå för tätt. Kemisk bekämpning av tallskyttesvamp måste ske förebyggande, eftersom
kurativ bekämpning ger dåligt resultat. Spridningen av sporer börjar i slutet av juli och pågår till
början av september. Under denna tid måste bekämpning ske upprepade gånger.
Tabell 10. Preparat mot tallskyttesvamp
Handelsnamn
Koncentration
Anmärkningar
Amistar
0, 1 %
Systemiskt
Tilt 250 EC
0,1 %
Systemiskt
10) BLADFLÄCKSVAMPAR
(Alternaria, Ascochyta, Blumeriella, Colletotrichum, Cylindroclaudium, Diplocarpon, Glomerella,
Guignardia, Pestalotia, Phoma, Phyllosticta, Pleiochaeta, Septoria m.fl.)
Symptom: Det finns många olika arter av bladsvampar som kan angripa plantskoleväxter och
symptomen varierar beroende på art. Sålunda kan angreppen visa sig som bruna eller svarta punkter
eller fläckar, vilka ibland flyter samman till större nekrotiska partier. Ibland är fläckarna gula till
ljusbruna och omgivna av en mörk rand. Angrepp medför för tidigt bladfall. Vissa bladsvampar kan
även angripa skott och skottspetsar, som vissnar och dör.
Värdväxter: Ett stort antal vedartade växter och perenner kan angripas av olika bladfläcksvampar.
Vedartade växter: Aesculus, Amelanchier, Azalea, Buxus, Calluna, Chanomeles, Clematis, Cornus,
Cotoneaster, Crataegus, Cytisus, Euonymus, Genista, Hedera, Juglans, Laburnum, Lonicera,
Magnolia, Mahonia, Platanus, Populus, Prunus, Pyrus, Rhododendron, Ribes, Rosa, Tilia, Viburnum
m.fl.
Perenner: Campanula, Centranthus, Dianthus, Gaillardia, Helleborus, Heuchera, Hosta, Iris,
Lavandula, Lewisia, Lupinus, Lythrum, Malva, Pachysandra, Phlox, Primula, Rudbeckia, Sidalcia,
Silene, Thalictrum, Trollius, Veronica, Vinca, Viola m.fl.
15
Bekämpning: Bladfläcksvampar gynnas av hög luftfuktighet och därför är risken för angrepp störst
under nederbördsrika perioder. Bevattning av känsliga växtslag bör ske på morgonen så att bladverket
hinner torka upp under dagen. Underbevattning vid containerodling minskar infektionstrycket. Kemisk
bekämpning måste påbörjas så snart de första symptomen uppträder. Upprepade behandlingar med 1014 dagars mellanrum är ofta nödvändigt. Växla preparat för att undvika resistens.
Tabell 11. Preparat mot bladfläcksvampar
Handelsnamn
Koncentration
Anmärkningar
Amistar
0,1 %
Systemiskt. Risk för resistens, växla preparat. (Kan skada Malus)
Baycor 25 WP
0,05-0,15 %
Djupverkande.
Candit
0,1 %
Djupverkande. Växthus, frukt, jordgubbar, vinbär, krusbär.
Signum
0,1-0,15 %
Systemiskt. Växthus, frukt, jordgubbar.
Topas 100 EC
0,1 %
Systemiskt.
Topsin WG
0,1 %
Systemiskt. Endast prydnadsväxter.
Ekdöd eller ”Sudden oak death” (SOD)
(Phytophthora ramorum)
Ekdöd är en relativt ny smittsam svampsjukdom klassificerad som karantänsskadegörare av EU:s
Växtskyddsmyndighet. Det förekommer även hybrider mellan Phytophthora ramorum och andra
Phytophthora-arter. Dessa går under beteckningarna A1 och A2. Till skillnad från andra
Phytophthora-arter sker infektion inte via rotsystemet utan via skott och blad. Sjukdomen betraktas
numera som etablerad på den europeiska kontinenten samt i England och USA. I Sverige har P.
ramorum hittills konstaterats i ett fåtal fall på Rhododendron inköpta från andra EU-länder.
Symptom: Bladnekroser, vissnande skott eller mörkfärgning av kambiet. Symptomen varierar
emellertid med värdväxt. Exempel på typiska symptom:
Rhododendron och Pieris, bladnekroser vid bladbasen och längs huvudnerven, ofta v-formad.
Viburnum, vissnesymptom som orsakas av stambasröta. Blad som vissnar i bas eller topp först.
Värdväxter: I Europa har angrepp hittills huvudsakligen konstaterats på Rhododendron, Pieris och
Viburnum. I USA är däremot antalet värdväxter betydande, inte minst olika ek-arter och därav namnet
på sjukdomen.
Bekämpning: Sjukdomen går inte att bekämpa på annat sätt än genom destruktion (bränning) av
angripna plantor. Även odlingssubstratet måste destrueras. Eftersom det rör sig om en
karantänskadegörare gäller anmälningsplikt till Jordbruksverket vid misstanke om angrepp av P.
ramorum.
16
11) GRÅMÖGEL
(Botrytis sp.)
Symptom: Problem med gråmögel kan framförallt uppstå vid odling av plantskoleväxter i växthus, men
även på friland under nederbördsrika perioder med hög luftfuktighet. Symptomen är plötsligt vissnande
blad, årsskott och blommor. Senare utvecklas det typiska grå till gråbruna mycelet. Angripna skott vissnar
först i toppen.
Värdväxter: Praktiskt taget alla plantskoleväxter kan drabbas av gråmögel. Speciellt utsatta är växterna
under förökningsfasen, men även äldre plantor kan drabbas. Känsliga växtslag är bl.a. Abies, Calluna,
Cornus, Erica, Hibiscus, Lonicera, Magnolia, Picea och Rosa. Därtill är en rad perenner som Aconitum,
Anemone, Astillbe, Gypsophila, Helianthus, Lavandula, Liatris, Paeonia, Sedum m.fl. känsliga.
Bekämpning: Förebyggande åtgärder mot gråmögel i växthus innebär, vattning på morgonen så att
bladverket hinner torka upp under dagen. Därtill luftning för att minska luftfuktigheten. Likaså bör man
vara återhållsam med kvävegödsling, eftersom lös växt lättare leder till angrepp. Kemisk bekämpning bör
sättas in så snart man ser de första angreppen, eftersom svampen är mycket aggressiv. Det är viktigt att
växla preparat efter några behandlingar för att undvika resistens
Tabell 12. Preparat mot gråmögel
Handelsnamn
Koncentration
Anmärkningar
Candit
0,1 %
Djupverkande, fukta plantorna ordentligt. Växthus, frukt,
jordgubbar, vinbär, krusbär.
Scala
0,075-0,1 %
Kontaktverkande, även vid låga temperaturer (+5)
Signum
0.1-0,15 %
Systemiskt. Växthus, frukt, jordgubbar.
Topsin WG
0,1 %
Systemiskt. Växla preparat efter några behandlingar.
12) LAGRINGSSJUKDOMAR
(Botrytis cinerea, Fusarium-arter)
Symptom: Den vanligaste lagringssjukdomen som drabbar plantskoleväxter är gråmögel. Det grå
mycelet utvecklas framför allt på dåligt förvedade växtdelar, som rötter och skottspetsar. Om gråmögel
påträffas under lagring är detta ett tecken på att temperaturen i lagret varit för hög, dvs. 0°C eller högre.
Värdväxter: Många plantskoleväxter är känsliga för angrepp av gråmögel under lagring. Speciellt
känsliga är Cotoneaster, Ligustrum, Spiraea, Rosa m.fl. eftersom de avmognar sent på hösten. Därtill är
många perenner känsliga för gråmögel under lagring.
Bekämpning: Den viktigaste åtgärden mot lagersjukdomar är att hålla temperaturen i kyllagret vid -1°C
samt att lagra in väl avmognade plantor. Känsliga växtslag bör lagras luftigt och placeras på ett sådant
sätt att de är lätt tillgängliga för inspektion. Man bör emellertid undvika att sänka temperaturen under 1°C, eftersom detta medför torrare luft och risk för torkskador på inlagrat växtmaterial. Även vid -1°C
kan luften i lagret bli torr, vilket motverkas genom att vid behov vattna golvet men ej växterna.
Förebyggande kemisk bekämpning av växande kulturer bör ske ett par veckor före upptagning och
inlagring. Efter lagringssäsongens slut bör lagret rengöras grundligt med högtryckstvätt och desinficeras
med t ex Menno-ter-forte, Glu-Cid eller Deosan Flora.
Tabell 13. Preparat för behandling före inlagring
Handelsnamn
Koncentration
Anmärkningar
Topsin WG
0,2-0,3 %
Behandling före inlagring.
17
13) KRÄFTA
(Nectria galligena)
Symptom: Symptomen består av bruna-rödbruna insjunkna barkpartier på grenar och stammar. Ofta
uppstår angreppen i anslutning till snittytor eller skadad bark. Sommartid utvecklas vita kuddlika
sporsamlingar på angripna partier och vintertid knappnålshuvudstora mörkröda fruktkroppar.
Värdväxter: Kräfta angriper framförallt fruktträd som äpplen och päron. Vissa äpplesorter är speciellt
känsliga, som t.ex., ’Cox Orange’, ’Cox Pomona’, ’Gravensteiner’, ’Ingrid Marie’, ’Lobo’, ’Åkerö’
m.fl. Därtill kan arter/sorter inom Acer, Betula, Carpinus, Chaenomeles, Corylus, Fagus, Fraxinus,
Juglans, Malus, Populus, Quercus, Ribes, Salix och Sorbus angripas av olika Nectria-arter.
Bekämpning: Kräfta, som är släkt med rödvårtsjuka, är en typisk svaghetsparasit. Väldränerad
växtplats, rätt beskärningsteknik och återhållsam gödsling motverkar angrepp (se under rödvårtsjuka).
Infektion sker via bladärren i samband med bladfall på hösten samt via barksår. Vid angrepp på skott
och grenar skall dessa beskäras 5-10 cm under angreppsstället. Vid angrepp på stammen måste träden
destrueras.
Förebyggande kemisk bekämpning sker vid bladfall på hösten. Under denna period görs två
behandlingar. Den första vid 10-20 % bladfall, den andra vid 80-90 % bladfall. Eventuellt görs
ytterligare en behandling före knopputveckling på våren. Likaså kan angrepp förebyggas genom
behandling av snittytor med Lac-Balsam.
Tabell 14. Preparat för förebyggande behandling mot kräfta
Handelsnamn
Koncentration
Anmärkningar
Lac-Balsam
Appliceras med pensel
Förebyggande behandling av sår- och snittytor.
Topsin WG
0,1-0,2 %
Vidhäftningsmedel bör tillsättas.
Risk för resistens vid upprepade behandlingar.
Godkänd endast i prydnadsväxter.
14) RÖDVÅRTSJUKA
(Nectria cinnabarina)
Symptom: Rödvårtsjuka är en sårparasit med mycket typiska symptom. Under försommaren vissnar
och dör yngre skott till följd av barknekroser på grenar och stammar. I den döda barken utvecklas
cinnoberröda, vid torka svagt rödaktiga, knappnålshuvudstora fruktkroppar. Svampen är en saprofyt,
men angrepp kan sprida sig från död till frisk vävnad.
Värdväxter: Rödvårtsjuka är framförallt ett problem vid odling av stamträd som Acer, Aesculus,
Carpinus, Fagus, Sorbus, Tilia, Ulmus m.fl. I synnerhet Acer är mycket känslig. Därtill kan vissa
buskar som Amelanchier, Ribes, Spirea m.fl. angripas.
Bekämpning: Svampen är en svaghetsparasit som framförallt angriper skadade växter eller växter i
dålig kondition. Angreppet kan sålunda vara en följd av frostskada, torka, mekanisk skada, dålig
dränering, beskärning vid fel tidpunkt eller med felaktig teknik.
Förebyggande åtgärder är viktiga, eftersom effektiva kurativa bekämpningsmedel saknas. Sålunda
måste känsliga växtslag hanteras med omsorg och inte utsättas för torka eller mekaniska skador.
Vidare måste växtplatsen vara väldränerad, men växterna får å andra sidan inte lida brist på vare sig
vatten eller näring.
18
Vid problem med rödvårtsjuka bör beskärning ej ske under våren, eftersom risken för infektion via
snittytorna är störst i april – maj, i synnerhet i samband med savstigning. Juli-september anses vara
den minst kritiska perioden för angrepp, varför beskärning bör ske under denna tid. Angripna grenar
skärs in på frisk ved. Dessutom är det viktigt att allt avklippt material, såväl sjukt som friskt, avlägsnas
från odlingen.
Förebyggande kemisk bekämpning kan ske enligt nedan. Det är dock viktigt att behandling sker så
snart som möjligt efter beskärning, d.v.s. redan samma dag, eftersom svampen är mycket aggressiv.
Tabell 15. Preparat för förebyggande behandling mot rödvårtsjuka
Handelsnamn
Koncentration
Anmärkningar
Lac-Balsam
Appliceras med
pensel
Förebyggande behandling av sår- eller snittytor.
Topsin WG
0,1-0,2 %
Vidhäftningsmedel måste tillsättas. Endast prydnadsväxter.
Barksvamp (Tubercularia vulgaris; konidie-form av Nectria cinnabarina)
Symptom: Sjukdomen, som på tyska kallas ”Grodhud”, är släkt med rödvårtsjuka och visar sig som
partier med ljus knottrig bark ofta på stammens solsida. Under barken är de angripna vävnaderna
mjuka och mer eller mindre brunfärgade. Förekommer bl.a. på Acer, Fagus, Malus, Sorbus och Tilia.
Barknekros (Diaporthe spp.)
Symptom: På stammens solsida uppstår ett rödbrunt vertikalt band av död vävnad. Övrig bark är ofta
onormalt ljusfärgad. Förekommer bl.a. på Betula och Tilia.
Barkfläcksvamp (Pyrenochaeta pubescens)
Symptom: På skott, grenar och stammar hos unga träd uppstår oregelbundna rundaktiga fläckar, som
är bruna till mörkbruna och ibland omgivna av en ljusare kant. Förekommer bl.a. på Tilia.
Askskottsjuka (orsakas primärt av Charla fraxinea, men även andra svamparter kan ge liknande
symptom: som t.ex. Cytospora, Cytophoma, Fusarium, Fusicoccum, Nectria och Sphaeropsis)
Symptom Vissnande bruna-ljusbruna toppskott som lätt kan förväxlas med frostskador. Därtill
ljusbruna- bruna fläckar eller partier på grenar och stammar som senare sjunker in och spricker upp.
Bekämpning av barksvampar: Ovanstående fyra svampsjukdomar bekämpas, förebyggande och
kemiskt, som rödvårtsjuka ovan.
15) VISSNESJUKA
(Verticillium spp.)
Symptom: Typiska symptom på vissnesjuka är plötslig vissning hos blad och unga skott. Skadebilden
syns framförallt vid höga temperaturer med stor avdunstning. Detta beror på att svampen, som växer i
ledningsbanorna, försvårar vattentransporten i växten. Under perioder med lägre temperaturer och
mindre avdunstning kan symptomen försvinna. Ett annat typiskt symptom framträder om ett angripet
skott skärs av vid basen. På vedartade växter syns då en mörk ring i veden. Andra symptom är
förminskade blad, som ibland gulfärgas.
Svampen angriper oftast via sår på rötterna och gynnas av fuktig dåligt dränerad mark. Därtill kan, i
fuktig väderlek, sporer bildas på andra ovanjordiska växtdelar vilket bidrar till att sprida svampen.
Likaså kan smittspridning ske i samband med beskärning. Svampen övervintrar som mycel eller s.k.
sklerotier i marken, alternativt på angripna växter eller växtdelar.
19
Värdväxter: Antalet växtslag som angrips av vissnesjuka är begränsat, men i gengäld är sjukdomen
vanlig på vissa trädslag, i synnerhet utomlands. Detta gäller: Acer, Aesculus och Tilia. Därtill kan
vissnesjuka förekomma på Carpinus, Cotinus, Fagus, Forsythia, Fraxinus, Laburnum, Magnolia,
Rhus, Ribes, Robinia, Rosa, Sorbus, Syringa och Ulmus.
Av perenner är det framför allt följande som kan drabbas: Achillea, Aconitum, Aster, Campanula,
Chrysanthemum maximum och morifolium, Helianthus, Liatris, Lupinus, Paeonia och Viola.
Bekämpning: Vissnesjuka måste bekämpas förebyggande genom friskt plantmaterial och frisk jord.
Angripna plantor måste avlägsnas och destrueras. Växtföljden är viktig och jordprov bör tas före
plantering på fält där sjukdomen konstateras tidigare, eftersom smittan kan finnas kvar under många
år. Likaså bör inte potatis användas som förkultur, eftersom denna gröda gynnar utvecklingen av
Verticillium utan att själv skadas. Därtill anses rotsårsnematoder (Pratylenchus) kunna bidra till att
sprida svampen genom de skador de åstadkommer på rötterna.
I Holland har man med viss framgång odlat sudangräs (sort ’Giant’) som saneringsväxt vid problem
med vissnesjuka. Gräset, som kan bli 2-3 m högt, slås och brukas ner grönt i slutet av sommaren vilket
leder till en jäsningsprocess varvid bl.a. blåsyra bildas. Denna syra har desinficerande verkan, även
mot nematoder. Andra alternativ är behandling med Basamid. Kurativ kemisk bekämpning med
Topsin WG (0,2 %), måste ske på ett tidigt stadium, vid begynnande angrepp, för att ha effekt.
16) ALMSJUKA
(Ophiostoma spp.)
Almsjuka är en form av vissnesjuka som drabbar släktet Ulmus. Angreppen orsakas av en svamp, som
växer i trädens ledningsbanor och förhindrar vattentransporten, med vissning och död som följd. Av
denna svamp förekommer två arter. Den aggressiva arten som kan döda ett stort träd inom loppet av
ett par år och den mindre aggressiva, som har ett mera utdraget infektionsförlopp. Sjukdomen sprids
av en liten skalbagge, almsplintborren (Scolytus spp.), som angriper stammar och grenar på sjuka träd
och lägger ägg i veden under barken. Spridningen sker genom att svampsporer fastnar på skalbaggens
kropp och förs vidare till friska träd.
Den mindre aggressiva arten konstaterades i Frankrike på 1920-talet, medan den aggressiva nådde
England från Kanada på 1960-talet. Härifrån har den sedan spridits över Europa. I Sverige
konstaterades första fallet av almsjuka i början av 1980-talet i SÖ Skåne. Därifrån har sjukdomen
sedan spridits till övriga Skåne och upp längs Västkusten. Almsjuka finns även i Mälardalen och på
Gotland.
Symptom: De första symptomen på almsjuka är att delar av kronan, d.v.s. vissa grenar, först får gula
och senare bruna blad som faller i förtid. Om en gren, som visar dessa symptom, sågas av kan man i
snittytan se mörka fläckar i ring. Unga skott på angripna grenar böjer sig krokformigt. Så småningom
infekteras hela trädet som vissnar och dör efter några år. Alla arter/sorter av Ulmus som för närvarande
odlas i Sverige kan angripas.
Bekämpning: Effektiva kurativa metoder saknas, varför angripna träd måste avverkas och destrueras
så snart som möjligt för att förhindra vidare spridning. Numera finns emellertid resistenta utländska
typer av Ulmus, som t.ex.’Columnella’, ’Regal’ och ’New Horizon’.
20
17) BAKTERIESJUKDOMAR
Antalet bakteriesjukdomar, som kan angripa växter är omfattande, men vid odling av plantskoleväxter
är det framför allt följande sjukdomar som kan förekomma.
Tabell 16. Sjukdomar som orsakas av bakterier
Skadegörare
Värdväxter
Bladbakterios (Xantomonas hederae)
Symptom: Kantiga till runda bruna fläckar med en
ljusare vattnig kant. Svarta fläckar på skotten
Hedera
Bakteriekräfta (Xantomonas sp.)
Symptom: Skott och stam får uppsprickande sår som
på våren utsöndrar bakterieslem.
Populus, Salix
Blötröta (Erwinia carotovora)
Symptom: Angripna plantor drabbas av blötröta på
rötter, rothals, stjälk och blad
Iris
Päronpest (Erwinia amylovora)
Amelanchier, Chaenomeles, Cotoneaster, Cydonia,
Symptom: Plötsligt vissnande skott, blad och blommor, Crataegus, Malus, Pyracanta, Sorbus, äpple, päron
m.fl.
som blir svartbruna. Toppen på årsskott blir kraftigt
böjd. Sprickor på äldre skott där bakterieslem kan
sippra ut under perioder med hög luftfuktighet och hög
temperatur.
Infektionstrycket brukar vara störst i början av
sommaren vid ovannämnda väderleksbetingelser, men
angrepp kan även förekomma på sensommaren, i augsept.
Syrenbakterios (Pseudomonas syringae)
Symptom:
1) Brunsvarta fläckar på skott och blad. Bladfläckarna
är ofta kantiga, ibland vattniga och omgivna av en ljus
zon.
2) På stammen hos hästkastanj uppstår sprickor som
övergår i blödande sår, varvid vätskan ger upphov till
rostbruna fläckar.
1) Cornus, Cotoneaster, Euonymus, Forsythia, Hedera,
Magnolia soulangiana, Prunus (hagelskottsjuka),
Syringa, päron. Även Astillbe, Delphinium, Dictamnus.
2) Aesculus (”Blödarsjuka”) finns för närvarande ej i
Sverige, men väl i Holland där omfattande angrepp
förekommit under senare år.
Stam- o. bladbakterios (Pseudomonas sp.)
Cotoneaster, Magnolia, Mahonia, Prunus
Symptom: Vissa skott får gula till rödaktiga blad. Skott
och stammar får insjunkna mjuka fläckar. Drabbade
växter vegeterar ej på våren eller vissnar plötsligt under
växtsäsongen.
Rotkräfta (Agrobacterium sp.)
Symptom: Knölar eller svulster på rötterna, både
centralt och perifert.
Rosaceae t.ex. Cotoneaster, Chaenomeles, Malus,
Rosa, Sorbus, äpple, päron, körsbär, hallon m.fl.. Även
Euonymus, Forsythia, Chamaecyparis och Taxus.
Bekämpning:
Vid angrepp av bakteriesjukdomar är det viktigt att försöka förhindra att sjukdomen sprids. Angripna
växter och växtdelar skall därför avlägsnas från odlingen och destrueras för att förhindra vidare
spridning. Risken för spridning är störst i samband med nederbörd, hög luftfuktighet och hög
temperatur. Vid containerodling medför underbevattning och odling i växthus mindre infektionstryck.
21
18) VIRUSSJUKDOMAR
Virussjukdomar förekommer ibland på plantskoleväxter i Sverige. Symptomen kan vara mer eller
mindre typiska och visar sig ofta som olika former av gulfärgning på bladen. Typiska symptom är
mosaikmönster, ringar eller linjer samt smala deformerade blad. Ibland kan flera olika virussymptom
förekomma på samma växtslag. Därtill finns ett stort antal latenta, ej synliga, viroser.
Tabell 17. Virussjukdomar som förekommer i plantskoleväxter
Virustyp/Symptom
Värdväxter
Mosaikvirus
Symptom: Gula till gulvita ofta oregelbundna fläckar
på bladen som är skarpt avgränsade mot grön vävnad.
Ibland förekommer gröna fläckar i gulfärgade partier.
(Vanligaste virustypen)
Clematis, Daphne, Euonymus, Forsythia, Hibiscus,
Hydrangea, Ligustrum, Philadelphus, Populus, Rosa,
Sambucus, Sorbus, Spiraea, Syringa samt hallon,
äppleträd, grundstammar och plommonträd m.fl.
Anemone, Aquilegia, Aster, Astillbe, Hosta, Dianthus,
Iris, Lilium m.fl.
Ringmosaik
Symptom: Gulaktiga ringformationer på bladen
Daphne, Euonymus, Juglans, Ligustrum, Lonicera,
Philadelphus, Rhodendron, Rosa, Paeonia m.fl.
Linjemosaik
Symptom: Gula oregelbundna linjer på bladen eller
gulfärgning längs nerverna.
Clematis, Crataegus, Daphne, Euonymus, Forsythia,
Laburnum, Magnolia, Rosa, Sorbus, Syringa samt
plommon- och päronträd m.fl.
Aconitum.
Smala och deformerade blad
Symptom: Deformerade blad, ofta smala med
oregelbundna kanter.
Buddleia, Hydrangea samt hallon och sv.vinbär m.fl.
Phlox.
Bekämpning:
Virussjukdomar kan inte bekämpas på annat sätt än genom förebyggande åtgärder, vilket innebär friskt
växtmaterial och frisk jord. Största risken för överföring av smitta är via förökningsmaterial. Därtill
kan infektion ske i samband med beskärning samt via sugande insekter eller frilevande nematoder i
jorden. Vid virusangrepp är det viktigt att försöka förhindra att sjukdomen sprids. Angripna växter och
växtdelar skall därför avlägsnas från odlingen och destrueras.
22
19) BRISTSJUKDOMAR
Vissa skador på plantskolekulturer beror inte på patogena faktorer utan orsakas av störningar i
växternas näringsupptagning. Vid ringa näringsbrist reagerar växterna med sämre tillväxt utan att visa
speciella symptom (latent brist). Vid kraftig näringsbrist utvecklas emellertid typiska symptom,
vanligen olika former av kloroser, nekroser, rödaktiga blad eller deformerade blad och skott, i
kombination med försämrad tillväxt. I plantskolekulturer, under svenska förhållanden, är
näringsbristsymptom vanligast som en följd av störningar i upptagningen av kväve, magnesium, järn
och mangan. Därtill kan näringsbristsymptom uppkomma genom brist på fosfor, kalium och koppar,
men detta är mycket sällsynt.
Symptom på näringsbrist är vanligare vid containerodling än på friland, beroende på snabbare tillväxt
hos kulturerna i förening med den relativt ringa substratvolymen, vilken även fungerar som
näringsdepå. Därtill spelar råvattnets kvalité en avgörande roll. Hög alkalinitet och pH-värde ger ofta
bristsymptom. I frilandskulturer är näringsbristsymptom vanligast på lätta jordar och på jordar med
högt pH (>7,0)
Motsatsen till näringsbrist, dvs. saltskador eller högt ledningstal (Lt), kan också förekomma. Detta
beror på för höga näringskoncentrationer i substratet, vilket leder till att de fina rötterna, framför allt
rotspetsarna, skadas. Dessa skador visar sig som gula och senare bruna torra bladkanter. Saltskador
drabbar framför allt växter med långsam etablering, som odlas i kruka t.ex. Carpinus, Fagus, Syringa,
Viburnum m.fl. Risken för skador är störst vid odling i växthus och användning av höga
koncentationer av långtidsverkande gödselmedel. Vid för höga ledningstal, vattnas kulturerna med
rent vatten för att sänka näringskoncentrationen i substratet.
Kväve
Symptom: Ljusgröna till gulaktiga eller rödaktiga blad. Uppträder först på äldre blad, senare även på
yngre blad. Svag tillväxt.
Åtgärd: Gödsla med lättlösligt kalksalpeter eller bladgödsla med urea (0,2-0,5 %).
Magnesium
Symptom: Blad med ljusa till gulaktiga partier mellan nerverna, som senare kan övergå i nekroser. På
barrväxter blir spetsarna på barren gula. Magnesiumbrist är vanligast på lätta jordar. Vanligt på
Chamaecyparis, Prunus, Rosa och fruktträd.
Åtgärder: Bladgödsla med magnesiumsulfat (2 %).
Järn
Symptom: Blad gula till vita, endast nerverna är gröna. Yngre blad drabbas först.
Uppträder framför allt på jordar med högt pH. Vid containerodling, om råvattnet för bevattning har
hög alkalinitet (>100) eller högt pH (>7,0). Här förekommer järnbrist främst på växtslag som Acer
ginnala, Chaenomeles, Cytisus, Ericacéer, Genista och Malus. Därtill på Quercus robur på friland på
leriga jordar.
Åtgärder: Bladgödsla med järncitrat eller järnchelat (0,1-0,2 %).
Vid containerodling, även minskad inblandning av kalk (-25-50 %) i substratet, vid hög alkalinitet
eller högt pH hos råvattnet.
Mangan
Symptom: Blad gulaktiga, nerver gröna. Till skillnad från järnbrist är även ett smalt område närmast
nerverna grönt. Ofta drabbas bladen mitt på skottet först.
Uppträder framför allt på jordar med högt pH. Vid containerodling, om råvattnet för bevattning har
hög alkalinitet (>100) eller högt pH (>7,0).
Åtgårder: Bladgödsla med mangansulfat eller manganchelat (0,1-0,2 %). Vid containerodling, även
minskad inblandning av kalk (-25-50 %) i substratet, vid hög alkalinitet eller högt pH hos råvattnet.
23
V. BEKÄMPNING AV INSEKTER OCH SKADEDJUR
1) PREPARATÖVERSIKT
Tabell 18. Översikt av preparat mot insekter och andra skadedjur
Handelsnamn
(verksam
substans)
Firma*
Koncentration
eller dosering
Admiral
10 EC
(pyriproxyfen)
Nordisk
Alkali
0,01-0,02 %
Basamid
granulat
(dazomet)
Nordisk
Alkali
30-40 g/kvm
el.
200 g/kbm
1L
BetaBaythroid SC 025
(betacyflutrin)
MA
0,05 %
2L
Bionim K
(azadiraktin)
Nordisk
Alkali
0,5 %
3
X
Calypso SC 480
(tiacloprid)
Bayer
0,03%
2L
X
Confidor
WG 70
(imidakloprid)
Bayer
0,015-0,035 %
2L
X
Conserve
(spinosad)
Dow
Agro
0,075 %
2L
Cyperb
(cypermetrin)
Gullvika
0,2-0,4 %
2L
24
Behörig- Sys- Verkningshetstem- sätt**
klass
iskt
G
M
K
2L
X
X
X
X
X
X
X
X
Anmärkningar
Svårbekämpade
sugande insekter
Reg. prydnadsväxter
i växthus.
Jordbehandlingsmedel mot nematoder, svampsjukdomar, ogräs och
skadedjur bl.a. ollonborre, jordflylarver
Reg. prydnadsväxter,
skogsplantskolor
Mot bitande och
sugande insekter.
Gallmyggor. Bredoch långtidsverkande
pyretroid, Reg.
prydnadsväxter,
äpplen och päron (14
dagars karens).
Mot bitande och
sugande insekter.
Reg. prydnadsväxter
Mot bitande och
sugande insekter.
Reg. äpple, päron,
plommon, körsbär
Mot svårbekämpade
sugande insekter
bl.a. bokbladlus och
öronvivel. Sprutvattning är
effektivast. Reg.
prydnadsväxter i
växthus.
Trips,Frankliniella,
minerare, fjärilslarver Reg. prydnadsväxter i växthus.
Huvudsakligen vedoch barkskalbaggar.
Bred-och
långtidsverkande
pyretroid
Reg. plantskolor.
Utgående.
Handelsnamn
(verksam
substans)
Firma*
Koncentration
eller dosering
Danitron 5 SC
(fenpyroximate)
Nordisk
Alkali
0,05-1,0 %
Behörig- Sys- Verkningshetstem- sätt**
klass
iskt
G
M
K
2L
X
Decis
(deltamethrin)
Bayer
0,03-0,06 %
2L
Du-Dim 48 SC
(diflubensuron)
Nordisk
Alkali ??
0,05 %
2L
Exemptor
10 GR
(tiakloprid)
Bayer
300 g/m3
substrat
2L
Floramite
240 SC
(bifenazate)
Nordisk
Alkali
0,04%
2L
X
Karate 2,5 WG
(lamda-cyhalotrin)
Syngenta
0,1-0,15 %
2L
X
Kohinor 70 WG
(imidakloprid)
Bayer
0,015-0,035 %
2L
Mavrik 2F
(tau-fluvalinat)
MA
0,025-0,075 %
2L
X
Mesurol 500 SC
(metiocarb)
Bayer
0,1 %
1L
X
X
X
X
X
X
Anmärkningar
Spinnkvalster
Gallkvalster
Reg. prydnadsväxter,
jordgubbar
Mot bitande och
sugande insekter.
Sköldlöss, Ullöss.
Minerare. Bred-och
långtidsverkande
pyretroid
Reg. prydnadsväxter
friland, frukt, bär.
Utgående. Får anv.
t.o.m. 2010-12-31
Mot bitande och
sugande insekter,
spec. minerare och
bladloppor.
Långtidsverkan
Reg. äpple o. päron
Mot bitande och
sugande insekter,
inkl. öronvivel och
sorgmygglarver.
Reg. prydnadsväxter.
Endast för
inblandning i
odlingssubstrat
avsett för
krukodling.
Mot spinnkvalster
Reg. plantskolor
Mot bitande och
sugande insekter.
Bred-och långtidsverkande. Även
kvalster. Pyretroid.
Reg.
plantskolekulturer.
Mot svårbekämpade
sugande insekter
bl.a. bokbladlus och
öronvivel. Sprutvattning är
effektivast. Reg.
prydnadsväxter i
växthus.
Mot skadeinsekter
Reg. plantskolor,
friland. Off-label.
Högst 2
behandlingar per
säsong.
Mot bitande och
sugande insekter.
Gallmyggor.
Reg. prydnadsväxter
25
Handelsnamn
(verksam
substans)
Firma*
Koncentration
eller dosering
Mesurol snigelgift
(metiocarb)
Bayer
3-5 g/10 kvm
Mospilan SG
(acetamiprid)
Nordisk
Alkali
0,0125-0,0375
%
2L
Nissorun
(hexytiazox)
Nordisk
Alkali
0,05-0,20 %
1L
Pirimor
(pirimikarb)
Syngenta
0,05 %
1L
Plenum 50 WG
(pymetrosin)
Syngenta
0,04 %
2L
Roxion 40 EC
(dimetoat)
BASF
0,1-0,15 %
2L
Svavelkalkvätska 30 Be
(kalciumpolysulfid)
Nordisk
Alkali
1,5-2 %
1L
Warrant 700
WG
(imidakloprid)
Nordisk
Alkali
0,015-0,035 %
Vertimec
(abamectin)
Syngenta
0,025-0,050 %
*Produktansvarig firma, se sid 3.
26
Behörig- Sys- Verkningshetstem- sätt**
klass
iskt
G
M
K
2L
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
2L
X
**G = Gasverkan, M = Maggift, K = Kontaktverkande
Anmärkningar
Mot sniglar.
Reg. icke ätliga
plantskoleväxter
Mot svårbekämpade
insekter spec.
bladlöss, ullöss,
bladloppor och
minerare
Reg. prydnadsväxter
äpple, päron.
Spinnkvalster
Reg. plantskolor
Off-label GRO,
max 2 behandlingar/säsong.
Specialmedel mot
bladlöss.
Blodlus.
(+vätmedel),
barklöss.
Temp. > 15°C
För behandlingsteknik, se under
Bladlöss, sid 27.
Reg. plantskolor
Mot bladlöss och
vita flygare
Reg. prydnadsväxter
i växthus
Mot svårbekämpade
insekter.
Växthus/friland. Ej
på eller i närheten av
blommande grödor.
Reg. plantskolor,
off-label.
Mot spinnkvalster
och gallkvalster.
Reg. frukt-och
bärodling
Mot svårbekämpade
sugande insekter
bl.a. bokbladlus,
sköldlöss och
öronvivel.
Reg. prydnadsväxter
i växthus.
Mot gall- och
spinnkvalster samt
bladloppor och
minerare.
Reg. prydnadsväxter,
äpple, päron,
jordgubbar
INSEKTER OCH KVALSTER
Ett stort antal arter av insekter och kvalster kan uppträda som växtskadegörare. Nedan ges exempel på
skadegörare som har ekonomisk betydelse vid odling av plantskoleväxter under svenska förhållanden.
Av praktiska skäl har en indelning gjorts i följande huvudgrupper: sugande insekter, bitande insekter,
minerande insekter och kvalster.
För att underlätta identifiering se tabeller under Värdväxt – Skadegörare, sid. 63-78. Nedanstående
information bör kompletteras med en bok med bilder av olika skadegörare t.ex. fälthandboken
”Insekter i Europa” av M. Chinery (se även i litteraturförteckningen, sid 79). Därtill behövs en bra
lupp, som förstorar upptill 10 ggr, för identifiering av insekter och kvalster. Råd om bekämpning ges
nedan för varje grupp eller huvudgrupp samt i tabellerna på sid 43-47.
2) SUGANDE INSEKTER
Denna huvudgrupp av insekter har stickande och sugande mundelar och lever av växtsaft. Vissa arter
avger giftiga ämnen i samband med stickning/sugning, vilket leder till deformationer hos värdväxten.
För att tillfredsställa sitt behov av näring upptar de sugande insekterna stora mängder kolhydrater. I
vissa fall kan inte insekterna tillgodogöra sig allt, utan överskottet avges i form av sockerhaltiga
exkrementer s.k. honungsdagg. Därtill spelar vissa sugande insekter stor roll som överförare av
virussjukdomar.
Nedan behandlas följande grupper: bladlöss, sköldlöss, stritar, stinkfly, trips och bladloppor.
Bladlöss
Bladlöss utgör en stor grupp bland de sugande insekterna, med varierande utseende och färg. De är
vanligen 2-3 mm, men hos de s.k. trädlössen finns arter som kan bli dubbelt så stora. Kroppen är
päronformad och hos vissa arter finns två rör på bakkroppen, s.k. sifoner, genom vilka ett vaxartat
ämne kan utsöndras. Många arter avsöndrar därtill rikligt med honungsdagg i vilken sotsvampar kan
utvecklas.
Livscykeln är ofta komplicerad med både vinglösa och vingade generationer. Därtill finns det arter
som har värdväxling. Dessa arter övervintrar som ägg på primärvärden, ofta vedartade växter. På våren
kläcks äggen och ur dessa utvecklas endast honor utan vingar. De föder levande ungar utan föregående
befruktning. Därefter följer flera generationer med ett ökat antal vingade honor som uppsöker
sekundärvärden, ofta örtartade växter. Här utvecklas nya generationer, först vinglösa och senare
vingade. På hösten utvecklas även hanar och efter befruktning lägger honorna ägg på primärvärden.
Vissa arter angriper sekundärvärdens rötter och brukar då kallas rotlöss.
Ett mycket stort antal vedartade växter kan angripas av bladlöss. Följande arter kan utsättas för
kraftiga angrepp: Betula, Fagus, Lonicera, Malus, Philadelphus, Prunus, Quercus, Rosa, Salix,
Sambucus och Viburnum, därtill körsbär, äpple och vinbär.
Av perenner är följande speciellt utsatta för angrepp: Acaena, Achillea, Aconitum, Ajuga, Aster,
Astillbe, Campanula, Coreopsis, Delphinium, Dicentra, Heuchera, Hosta, Iris, Lupinus, Monarda,
Phlox, Sedum och Veronica.
Nedan följer exempel på vanliga bladlusarter i plantskolekulturer.
Bönbladlus (Aphis fabae), svart, ca 2-3 mm. Primärvärdar Euonymus europeus, Viburnum opulus och
Philadelphus. Sekundärvärdar bl.a. bondböna, aster, vallmo och många andra perenner.
Persikebladlus (Myzus persicae), 1,5-2,5 mm, ovingad gulgrön-blekröd, som vingad svart.
Skadegörare både i växthus och på friland. Värdväxter, många vedartade växter och perenner.
27
Gurkbladlus (Aphis gossypii), 1-2 mm, gulgrön till brun, svarta ryggrör. Polyfag, angriper många
plantskoleväxter både på friland och i växthus.
Randig potatisbladlus (Macrosiphum euphorbiae), 2-3,5 mm, grågrön till rosa med mörka
längsgående linjer på ryggen. Slank kroppsform och ljusbruna ryggrör. Angriper framför allt växternas
tillväxtpunkter. Polyfag, som angriper många ved- och örtartade växter.
Prickig potatisbladlus (Aulacorthum solani), 2-3 mm, gulgrön med mörka fläckar på ryggen vid
ryggrörens bas. Ryggrör mörka i spetsen. Polyfag, som angriper många plantskoleväxter både i
växthus och på friland.
Plommonbladlus (Brachycaudus helichrysi), ovingade generationer 1-2 mm, gulgröna, med grått
puder. Vingade generationer, svarta. Primärvärdar är olika arter/sorter av Prunus. Sekundärvärdar bl.a.
Aster, Myosotis, Vinca.
Körsbärsbladlus (Myzus cerasi), 1,5-2,5 mm, svart. Primärvärdar, körsbär, bigarråer samt många
prydnadsformer av Prunus. Sekundärvärdar är arter av Galium och Veronica.
Rosbladlus (Macrosiphum rosae), 3-4 mm, grön eller rödaktig med svarta ryggrör. Värdväxter:
arter/sorter av Rosa.
Grön äpplebladlus (Aphis pomi), 1,3-2,3 mm, grön-gulgrön. Värdväxter, angriper förutom äpple och
päron, även Chaenomeles, Cotoneaster, Crataegus, Malus, Sorbus m.fl.
Vinbärsbladlus (Cryptomyzus ribis), 2,5 mm, gulaktig. Primärvärdar, arter/sorter inom Ribes, främst
röda vinbär. Angrepp medför rödaktiga bucklor på bladen.
Fläderbladlus (Aphis sambuci), 2-3,5 mm, gråbruna belagda med grått vax, Värdväxter, förutom
Sambucus, bl.a. Dianthus och Saxifraga.
Björkbladlus (Euceraphis betulae), 3-4 mm, gulgrön, med långa ben och antenner, vingade, rörliga.
Angriper framväxande skott och blad. Producerar rikligt med honungsdagg.
Lindbladlus (Eucallipterus tiliae), 2-3 mm, gul med svarta fläckar. Angriper i huvudsak bladen och
producerar stora mängder honungsdagg i vilken sotsvampar utvecklas. Angreppen värst på Tilia
intermedia och T.cordata.
Trybladlus (Hyadaphis passerini), 1,5-2,5 mm, blågröna, avsöndrar ett bomullsliknande vax.
Angriper blad, skott och blommor, producerar stora mängder honungsdagg.
Dvärglöss (Phylloxera glabra), 0,7-0,9 mm, gulaktiga. Angriper bladen på Quercus och ger upphov
till små bruna fläckar.
Bokbladlus (Phyllaphis fagi), 2-3 mm, gulgrön omgiven av ett vitt bomullsliknande vax. Angriper
framväxande skott och unga blad som blir deformerade. Stor produktion av honungsdagg i vilken
sotsvampar etablerar sig. Värdväxt, Fagus silvatica. Svårbekämpad.
Blodlus (Eriosoma lanigerum), 1,2-2,5 mm, brunröd omgiven av ett vitt bomullsliknande vax.
Övervintrar på rötter och rothals och i barksprickor. Angriper ställen med skadad bark samt årsskott.
Skador av blodlöss påminner om fruktträdskräfta. Värdväxter: angriper förutom äpple, Chaenomeles,
Cotoneaster, Crataegus, Malus, Pyracantha och Sorbus. Svårbekämpad.
Rotlöss, är bladlusarter, som under en fas av sin livscykel, lever på rötterna hos vissa växtslag.
Angrepp är vanliga i containerodling där krukklumpen får en vit beläggning av det vax lössen
avsöndrar, ibland i kombination med vitt svampmycel. Almbladlus (Eriosoma ulmi) värdväxlar med
olika Ribes-arter, där rötterna angrips. Vidare värdväxlar Tallrotlusen (Prociphilus pini) med
Crataegus.
Barklöss, är en grupp av löss, som angriper skotten på vissa vedartade växtslag, t.ex. Salix, Populus,
Quercus och olika barrväxter. Dessa löss är ibland stora, upp till 4-5 mm och mörkfärgade.
Barrlöss, (Adelges) angriper Abies, Larix och Picea. De är ofta små, 1-2 mm och avsöndrar ett vitt
bomullsliknande vax. Angriper de späda årsskotten och barren. Vissa arter ger upphov till
kotteliknande gallbildningar på skotten.
Pungbladlöss, orsakar galler eller andra missbildningar på blad eller bladskaft. Almpunglus
(Tetraneura ulmi), ger upphov till kägelliknande galler på bladens ovansida medan olika arter av
Poppelpunglus (Pemphigus spp.) ger galler eller svulster på blad eller bladskaft.
Mjöllöss/Vita flygare (Dialeurodes chittendeni), denna art angriper Rhododendron och Pieris. Andra
arter angriper Hibiscus och örtartade växter.
28
Bekämpning:
Vanliga bladlöss bör i första hand bekämpas med Pirimor som är skonsamt mot lössens naturliga
fiender.
Obs! För optimal effekt av Pirimor, behandla tidigt på morgonen, en dag med förväntad temp >15
grader. Detta ger en förlängd gasverkan och bättre effekt av preparatet. Vid svåra angrepp eller låga
temperaturer kan bl.a. Karate, Mospilan, Roxion m.fl. användas. I växthus kan bladlöss även
bekämpas med Plenum.
Bokbladlöss och blodlöss är svårbekämpade, varför behandling måste sättas in på ett tidigt stadium,
dessutom måste vätmedel tillsättas. Mot bokbladlöss kan Confidor användas i växthus, på friland,
Mospilan. Blodlöss kan bekämpas med Pirimor, Roxion eller Mospilan.
Rotlöss bekämpas genom inblandning av Exemptor 10 G i substratet, i växthus även Confidor.
Barklöss bekämpas med Pirimor.
Vita flygare bekämpas med Plenum eller pyretroider.
I växthus och på begränsade arealer på friland kan Biodux (såpa) användas mot vanliga bladlöss i
synnerhet vid resistensproblem. Biologisk bekämpning kan ske i växthus med parasitsteklar (Ahpidius
spp. och
Aphelinus spp.), bladlusgallmygga (Aphidoletes aphidimyza) eller guldögonslända
(Chrysoperla).
Sköldlöss
Sköldlöss är en specialiserad grupp av löss där honorna skyddas av ett skal. Under detta skal lägger de
ägg som övervintrar. Följande vår kläcks äggen och ur dessa utvecklas ungdjur. Dessa söker sig ut från
skalet till de framväxande skotten där de suger sig fast och utvecklar en ny sköld. Djuren är således
stationära med undantag av ungdjursstadiet. Endast under nya sköldar finns levande djur. På äldre
delar av vedartade växter kan tomma sköldar sitta kvar i många år. Genom sitt sugande försvagar
djuren värdplantan vilket hämmar tillväxten hos växten. Vid kraftiga angrepp kan växten dö.
Sköldlöss producerar även stora mängder honungsdagg.
Normalt är sköldlöss inget större problem i svenska plantskolor. Däremot är skadegörarna vanligt
förekommande på kontinenten, vilket innebär att de kan följa med importerade växter.
Kommasköldlus (Lepidosaphes ulmi), är den vanligaste sköldlusarten på vedartade växter i Sverige.
Den har fått sitt namn av formen på skölden som är ca 3 mm lång, grå-mörkbrun och svagt böjd som
ett kommatecken. Värdväxter är bl.a. Buxus, Ceanothus, Chaenomeles, Cotoneaster, Crataegus,
Malus, Rosa, Salix, Sorbus, Syringa samt fruktträd.
Vanlig sköldlus (Parthenolecanium spp.) Flera arter finns, som alla har ett 4-6 mm långt ovalt
konvext, ljusbrunt-rödbrunt skal. Värdväxter är bl.a. Acer, Buxus, Euonymus, Fraxinus, Hedera, Ilex,
Prunus, Tilia samt Taxus och Thuja.
Bekämpning: Sköldförsedda äldre djur är svårbekämpade. Därför måste bekämpningen inriktas på
lössens rörliga stadier under perioden vår-försommar. Preparat som kan användas är Decis, Karate,
Roxion och Mospilan. I växthus kan även Confidor användas. Vid containerodling kan Exemptor 10 G
blandas i substratet.
Stritar
Stritar påminner om bladlöss men är som regel mindre och har smalare kropp samt vingar som täcker
kroppen takformigt. Flertalet stritar är små, 2-5 mm, men det finns arter som blir upp till 10 mm.
Färgen varierar från gulvit till grön. Djuren sitter som regel på bladens undersida där de suger växtsaft.
Ett typiskt beteende hos stritar är, att de hoppar eller snabbt flyger iväg, om den växt de sitter på
berörs. Av det stora antalet arter är det endast ett fåtal som uppträder som skadedjur i plantskolor.
29
Rosstrit (Edwardsiana rosae), blekt gulvit, 3-4 mm. Skadebild: vitspräckliga blad med början längs
huvudnerven. Vid kraftiga angrepp kan bladen bli nästan helt vita. Djuren är speciellt aktiva vid varmt
och torrt väder Angriper växter tillhörande Rosaceae. Förutom rosor även Crataegus samt Sorbus
aria,
S. aucuparia och S. intermedia.
Almstrit (Ribautiana ulmi), gulaktig med mörkt parti på vingspetsarna och en mörk fläck på
bakhuvudet, 3-4 mm. Skadebild: se rosstrit. Värdväxter: förutom Ulmus, även Corylus, Carpinus,
Quercus, Salix och Sorbus aria.
Övriga bladstritar, förutom ros- och almstritar finns ett stort antal arter som kan angripa olika
vedartade växter som: Acer, Aesculus, Alnus, Betula, Cotinus, Fagus, Malus, Prunus, Rhododendron,
Tilia och perenner.
Spottstrit (Philaenus spumarius), larven är skadegörare, den är 5-6 mm, gulvit med mörka ögon och
omgiven av ett spottliknande skum. Skadebild: deformerade och vissna skott, även blommor kan
missformas. Värdväxter: framför allt perenner, som Achillea, Alchemilla, Aster, Campanula,
Chrysanthemum, Gaillardia, Coreopsis, Geum, Lavendula, Lychnis, Phlox, Physostegia, Potentilla,
Rudbeckia, Solidago m.fl. Även ungplantor av vedartade växter kan angripas.
Bekämpning: Stritar kan bl.a. bekämpas med Decis, Karate eller Mospilan.
Stinkfly
Stinkfly har en platt och bred kropp och två par vingar som går omlott över kroppen, likt en sköld.
Framvingarna, täckvingarna, består av en inre läderartad del och en yttre hinnartad del. Bakvingarna är
hinnartade. Stor halssköld. Stinkflyn är gröna eller brunaktiga. Vid beröring avger en frän doft.
Trädgårdsstinkfly (Lygocoris pabulinus), 5-6 mm, grön, med långa ben och antenner.
Skadebild: Blad och unga skott blir deformerade med nekrotiska fläckar. Blad ofta söndertrasade med
många små hål. Angrepp på blomknoppar leder till deformerade blommor eller utebliven blomning.
Värdväxter: Acer, Crataegus, Forsythia, Hydrangea, Malus, Quercus, Ribes, Rosa, Tilia m.fl. Därtill
många perenner bl.a. Salvia och Veronica.
Nätstinkfly (Stephanitis rhododendri), 3-4 mm, svartbrun med genomskinliga nätlika täckvingar.
Skadebild: Bladen får på ovansidan tättsittande gula små prickar och på undersidan rostbruna
missfärgningar, ofta med en klibbig beläggning av exkrementer. Kraftiga angrepp kan leda till att
bladen vissnar. Växter i torra solexponerade lägen är speciellt utsatta.
Värdväxter: Arter/sorter inom Rhododendron samt Pieris.
Bekämpning: Stinkflyn kan bl.a. bekämpas med Beta-Baythroid, Decis eller Karate.
Trips
Tripsar är endast 1-2 mm långa, smala, svarta, gulaktiga eller fläckiga. Vingarna är smala och längs
kanten försedda med en frans av fina hår. Ungdjuren är långsmala och ljusa. Störst skada gör de arter
som lever i växthus, medan arter på friland sällan åstadkommer några allvarligare skador på
plantskoleväxter.
Symptom av djurens sugande är först vitaktiga smala strimmor på bladen, som senare flyter samman
till större partier och blir silverglänsande p.g.a. att luft tränger in i de utsugna cellerna. Typiskt är
också svartglänsande exkrementdroppar på bladen. Angrepp på unga skott och blad medför att dessa
deformeras.
Värdväxter: Angriper vedartade växter som: Acer, Clematis, Euonymus, Lonicera, Malus, Prunus,
Rosa, Viburnum m.fl. Därtill perenner som: Aster, Dianthus, Iris, Paeonia, Phlox m.fl.
30
Växthustrips (Parthenothrips dracaenae), Svart växthustrips (Heliothrips haermorrhiodalis) och
Amerikansk blomtrips (Frankliniella occidentalis) kan angripa växthuskulturer av både perenner och
vedartade växter.
Rostrips (Thrips fuscipennis), förekommer både i växthus och på friland. Den kan angripa såväl
blommor som unga blad på perenner och vedartade växter.
Ligustertrips (Dendrothrips ornatus) är en art som är specialiserad på Ligustrum och Syringa.
Bekämpning: På friland kan tripsar bekämpas med godkänd pyretroid, Roxion eller Mesurol 500 SC.
I växthus kan Confidor, Roxion och Admiral 10 EC användas. För svårbekämpade arter används
Conserve, eventuellt med tillsats av honung eller sockerlösning, för att attrahera djuren.
Bladloppor
Bladloppor påminner om stritar och kan hoppa med hjälp av sina förstorade bakben. Antennerna är
dock mycket längre än hos stritarna. Vingarna är betydligt större än kroppen och hålls i vila takformigt
över kroppen. Framvingarna är tämligen hårda med tydliga ribbor och bakvingarna mycket tunna.
Larverna är breda, platta, lite fyrkantiga och tröga, dvs. helt olika de fullbildade djuren. Både larver
och fullbildade djur avsöndrar stora mängder honungsdagg i vilken sotsvampar utvecklas. Detta gör att
angripna skott och blad får ett svart sotaktigt utseende. Därtill avsöndrar larverna hos vissa arter rikligt
med vaxtrådar liknande små bomullstussar. Vid kraftiga angrepp deformeras blad och årsskott. Många
arter är starkt specialiserade.
Päronbladloppor (Psylla pyri, P. pyricola, P. pyrisuga), angriper blad och skott som blir förkrympta
och deformerade.
Äpplebladloppa (Psylla mali), åstadkommer liknande skador som päronbladloppor.
Buxbombladloppa (Psylla buxi), djurens sugande medför att bladen blir kraftigt skålformade.
Askbladloppa (Psyllopsis fraxini), angrepp ger rödbruna blåsformiga bildningar längs bladkanten.
Albladloppa (Psylla alni), typiska symptom är ”bomullstussar” på årsskotten.
Bekämpning: Bladloppor är mycket svårbekämpade. Bekämpa strax efter knoppbrytning med
godkänd pyretroid, Du-Dim (endast äpplen och päron), Roxion eller Vertimec. Vid resistensproblem
kan ev. Biodux användas.
31
3) BITANDE INSEKTER
Denna huvudgrupp av insekter har bitande mundelar och utgörs av antingen fullbildade insekter eller
larver. De angriper i första hand blad och barr, men även ung vävnad i blommor, knoppar, skott och
rötter. Därtill förvedade delar som grenar och stammar på träd. Oftast är de specialiserade till vissa
växtslag och växtdelar där de ger upphov till typiska skadebilder, vilket underlättar identifieringen.
Skalbaggar
Skalbaggarna har vanligen fast hudskelett och styva, skalartade täckvingar som täcker de bakre
flygvingarna. Hos vissa arter är täckvingarna sammanvuxna så att de inte kan flyga. Skalbaggarna
uppvisar stor formrikedom och anpassning till olika levnadssätt, liksom larverna vilka är försedda med
tre benpar.
Bladhorningar
Bladhorningar är mera kända som ollonborre, pingborre, trädgårdsborre m.fl., vars relativt stora larver
lever i marken och angriper växternas rötter. De fullbildade skalbaggarna angriper bladen på vedartade
växter under svärmningen i början på sommaren. Karaktäristiskt för bladhorningar är antennernas
byggnad. Antennerna består av lameller som kan spärras ut likt en solfjäder. Larverna lever flera år i
marken innan de förpuppas.
Ollonborre (Melolontha melolontha), skalbagge: 20-30 mm, mellanbrun med mörkare huvud och
hals. Täckvingar svagt håriga med 5 längsgående linjer. Bakkropp mörkbrun och nedåtriktad med
trubbig spets. Antennerna består av 6-7 lameller. Äggen lägges på 15-20 cm djup. Larv: 30-35 mm,
vit. Huvud och ben är bruna. Larvstadium: upp till 4 år.
Pingborre (Amphimallon solstitialis), skalbagge: 14-18 mm, gulbrun. Larv: upp till 30 mm, vit med
ljusbrunt huvud och ben.
Trädgårdsborre (Phyllopertha horticola), skalbagge: 8-10 mm, metallglänsande i grönt eller blått,
täckvingar rödbruna. Vanligt förekommande. Larver: ca 10 mm, vit med ljusbrunt huvud, ofta
hoprullad.
Bekämpning: På jordar med kraftig förekomst av dessa larver rekommenderas träda i kombination
med djup jordbearbetning och fräsning samt eventuellt behandling med Basamid. I växande kulturer är
det viktigt att bekämpa ogräset. Man kan även försöka med insektsparasitära nematoder om
marktemperaturen överstiger 15 grader.
Bladbaggar
Bladbaggar är en stor grupp bestående av små till medelstora skalbaggar med rundad form.
Antennerna är trådformiga. De har ofta iögonfallande metallskimrande färg. Både skalbaggen och
larven angriper bladverket på värdväxterna vilket innebär att växterna kan utsättas för betydande
angrepp under två perioder. Vissa arter är bundna till ett växtsläkte medan andra är polyfaga, dvs.
angriper många olika växtslag. Nedan följer några exempel på vanliga bladbaggar som angriper
plantskoleväxter.
Liljebagge (Lilioceris lilii), skalbagge: 6-8 mm, kraftigt röd på vingar och halsparti, resten av
skalbaggen är svart. Larver: 6-8 mm, orangefärgade med svart huvud och svarta fläckar, omgivna av
ett mörkt slem. Angriper framför allt liljor, speciellt Lilium candidum.
Aspglansbagge (Chrysomela populi), skalbagge: 8-12 mm, brunröda vingar med svart spets, huvud
och halsparti glänsande blåsvarta. Larv: 12-15 mm, cremevit med svart huvud.
Olvonbagge (Pyrrhalta viburni), skalbagge: 4,5-6,5 mm, gulbrun till ljusbrun, kropp täckt med fina
hår, långa antenner. Larv: 6-9 mm, blank, gröngul med svarta tvärsittande streck på ryggen och svarta
punkter på sidorna.
Pilglansbagge (Phyllodecta vitellinae), skalbagge: 4-5 mm, guldgrön, metallblå eller mässingsfärgad,
ben och antenner är svarta. Larver: 5-6 mm, ganska platta, vitaktiga till gråbruna med svarta
markeringar. Angriper bl.a. Populus och Salix.
Blå pilglansbagge (Phytodecta vulgatissima), påminner om ovanstående men har långsträckt oval
form och är mörkt blå- eller grönskimmrande.
32
Sälglövbagge (Lochmaea caprea), skalbagge: 4-6 mm, långsträckt oval, gulbrun med svarta
antenner och ben. Larv: 5-6 mm, gulgrön med svarta streck och prickar. Angriper förutom Salix även
Alnus, Betula, Carpinus, Populus m.fl.
Albladbagge (Agelastica alni) skalbagge: 6-8 mm, med ganska rund kroppsform, mörkt blåviolett,
glänsande, med svarta ben och antenner. Larv: 10-11 mm, cylindrisk och svart.
Rapsbagge (Meligthes aeneus), ca 3 mm, grönsvarta. Baggen, som räknas till glansbaggarna, är
pollensamlare och således ej växtskadegörare. Den kan förekomma i stora mängder på blommande
plantskoleväxter.
Bekämpning: Bladbaggar kan vid behov bekämpas med bl.a. godkänd pyretroid, svårbekämpade arter
med Mesurol 500 SC eller Roxion.
Vivlar
De flesta vivlar har huvudet förlängt till ett tydligt snyte med käkar. Antennerna är klubblika, ofta
knäböjda och fästa på snytet. Många har sammanväxta täckvingar och kan inte flyga. Vingarna är hos
vissa arter täckta med skimrande fjäll. Larverna är vita och saknar vanligen fötter. Vivlarna äter i
huvudsak blad, vissa även blommor, medan öronvivlarnas larver även angriper rötter. Massangrepp
kan leda till att växterna blir kalätna. Inom denna grupp är det öronvivlar (Otiorrhynchus spp.) och
olika lövvivlar (Phyllobius spp.) som gör störst skada.
Öronvivel (Otiorrhynchus sulcatus), skalbagge: 7-10 mm med kort snyte, svart med fläckar av
gulaktigt fint hår. Sammanvuxna vingar. Larv: 8-10 mm, cremevit med rödbrunt huvud.
Både skalbagge och larv kan vara svåra skadegörare på plantskoleväxter. Öronvivel förekommer både
i växthus och på friland, i synnerhet i containerodling. Skalbaggen, som är ett nattdjur, angriper blad,
skott och grenar. Bladen får i kanten typiska halvcirkelformade gnagskador medan skott och grenar
ringbarkas. Larverna lever i marken och angriper rötterna. Förutom ovannämnda art förekommer
ytterligare tre arter i Sverige som kan vara svåra växtskadegörare, bl.a. på jordgubbsplantor.
Särskilt utsatta växtslag, av vedartade växter är: Azalea, Calluna, Cornus, Euonymus, Hedera,
Hydrangea, Ilex, Prunus, Rhododendron, Taxus och Vitis. Bland perenner: Astillbe, Bergenia, Geum,
Geranium, Helleborus, Heuchera, Lupinus, Pachysandra, Primula, Saxifraga, Sedum, Sempervivum
och Waldsteinia.
Vanlig lövvivel (Phyllobius pyri), 5-7 mm, svart grundfärg, men täckt av tättsittande fina fjäll som går
i grönt eller kopparfärg. Kan orsaka kraftiga angrepp på träd och buskar, både på blad och blommor.
Värdväxter: många, bl.a. Aesculus, Alnus, Betula, Crataegus, Fraxinus, Fagus, Prunus och Sorbus.
Silvergrön lövvivel (Phyllobius argentatus), 4-6 mm, svart grundfärg men kroppen är täckt med
tättsittande ljusgröna skimrande fjäll. Värdväxter: många, bl.a. Alnus, Betula, Crataegus, Fagus,
Prunus och Sorbus.
Kopparfärgad lövvivel (Phyllobis maculicornis), påminner om ovanstående, men är mera
kopparfärgad och har svarta antenner och stora ögon. Värdväxter: många, speciellt Betula, Fagus och
Crataegus.
Grön lövvivel (Polydrusus sericeus), 5-8 mm, svart grundfärg, men täckt med glänsande tättsittande
gröna fjäll, markerade fåror på täckvingarna. Värdväxter: många, speciellt Alnus, Betula, Corylus,
Populus, Quercus och Salix.
Bekämpning: Vivlar kan vid behov bekämpas med godkänd pyretroid, svårbekämpade arter med
Mesurol 500 SC och Roxion.
Öronviveln är svårbekämpad. I växthus kan både skalbagge och larv bekämpas med Confidor,
vattning är effektivast. På friland kan skalbaggen bekämpas med Decis, Roxion eller Karate. Larverna
bekämpas med Exemptor 10 G, som blandas i substrat. Larver kan även bekämpas med
insektsparasitära nematoder (jordtemperatur > 15 °C).
33
För prognoser/bekämpning av öronvivel används i Holland s.k. fångplantor (t.ex. Euonymus fortunei
’Vegetus’ och Primula) samt utläggning av brädor på marken, som vänds och undersöks på morgonen
(öronviveln är nattdjur och gömmer sig dagtid).
Barkborrar
Barkborrar angriper vanligen träd i dålig kondition. Sådana träd kan avge vissa ämnen
(bl.a. alkoholföreningar) som attraherar barkborrarna. I svenska plantskolor är problem med
barkborrar av mindre omfattning och framför allt begränsat till lövvedborre. Till barkborrarna räknas
även almsplintborrarna som överför almsjuka. Båda dessa skalbaggar lever mellan bark och ved och
gör karaktäristiska fjäderlika ytliga mönster i veden.
Lövvedborre (Xyleborus dispar), endast 2,5-3,5 mm, svart. Är sällsynt i svenska plantskolor. Som
regel angrips äldre omplanterade träd som ej är helt etablerade och därigenom inte uppnått full
vitalitet. Angreppen syns som ca 3 mm stora hål i stammen och under barken gnager djuret ett
gångsystem. Dessa hål finner man ofta på de ställen på stammen där trädet varit uppbundet. Angripna
träd måste kasseras. På kontinenten är denna skadegörare betydligt vanligare, varför det är viktigt att
kontrollera importerade träd.
Almsplintborrar (Scolytus spp.), tre arter finns i Sverige, alla svarta, storleken kan variera från 2-3,5
mm till 4-5 mm beroende på art. De är svåra skadegörare, eftersom de överför svampsjukdomen
almsjuka. Om äggläggningen sker i sjuka träd kan de nya individerna att överföra svampsporer till
friska träd, som då smittas. Skalbaggarna svärmar i början av sommaren.
Bekämpning: Barkborrar är svårbekämpade och angriper framför allt träd i dålig kondition. Därför är
det viktigt att optimera odlingsfaktorer som dränering, vattning och gödsling. Därtill förhindra angrepp
av andra skadegörare som kan nedsätta vitaliteten. Speciellt utsatta är större nyligen omplanterade
träd. Barkborrar är svåra att bekämpa i larvstadiet eftersom de befinner sig under barken eller inne i
veden på träden. Bättre möjligheter ges i samband med svärmning under försommaren. Bekämpning
kan ske med Cyperb eller andra pyretroider. En annan möjlighet är att använda ferromonfällor för att
fånga skalbaggarna, vilket gett goda resultat i försök.
Fjärilar
Fjärilar är en mycket artrik grupp och i Sverige finns ca 2.700 arter. Vissa av dessa har betydelse i
växtskyddssammanhang, eftersom fjärilarnas larver kan uppträda som skadegörare på odlade växter.
Larverna har bitande mundelar och är försedda med 3 par bröstfötter och 5 par vårtlika bukfötter, där
det sista paret kallas analfötter. Analfötterna använder larven för att hålla sig fast på värdväxten.
Mätarlarverna har bara 2 par bukfötter. Larver kan, beroende på art, angripa olika delar av växten som
rötter, stam, skott, blad, knoppar och blommor.
Träfjärilar
Larverna angriper främst träd i dålig kondition, såsom äldre och skadade träd. Larverna gör gångar i
veden i stam och grenar.
Träddödare (Cossus cossus), larver: mycket stora, 80-100 mm, röda-rödbruna.
Blåfläckig träfjäril (Zuercera pyrina), larver: stora 40-60 mm, gulaktig med svarta fläckar.
Rotfjärilar
Larverna lever i marken och angriper rötterna på både örtartade och vedartade växter.
Humlerotfjäril (Hepialus humili), larver: 40-50 mm, vit med ljusbrunt huvud.
Lerfärgad rotfjäril (Hepialus lupulinus), larver: ca 35 mm, vit, genomskinlig, ljusbrunt huvud. Kan
angripa perenner som Anemone, Aster, Campanula, Delphinium, Lupinus, Paeonia m.fl.
Spinnmalar
Larverna förekommer ofta i stor mängd och kan kaläta blad och skott som överspinns med tät vävnad.
Föränderligt spinnmal (Yponomeuta padella), larver: 15-20 mm, grågröna med svarta fläckar.
Angriper bl.a. Crataegus, Sorbus och olika arter av Prunus.
34
Häggspinnmal (Yponomeuta evonymella), larver: se ovan. Angriper Prunus padus.
Spinnmal på benved (Yponomeuta cagnagella) 18-22 mm, grågröna med svarta fläckar. Angriper
Euonymus.
Trymal (Ypsolopha dentella), larver: ca 18 mm, gulgröna med rött och svart band på ryggen. Angriper
Lonicera.
Vecklare
Larverna lever som regel i sammanrullade eller hopspunna blad och barr, vilka kan bli kalätna.
Bladvecklare (Acleris spp. och Pandemis spp. m.fl.), larver 12 till 25 mm, beroende på art, gröna till
gulgröna, glasartade. Angriper många olika träd och buskar framför allt inom Rosaceae.
Ekvecklare (Tortrix viridana), larv 15-18 mm, grågrön-olivgrön med svarta fläckar. Angriper ekar, i
synnerhet Quercus robur, som vissa år kan bli kalätna.
Almvecklare (Exapate congelatella), larv grönaktig. Angriper många vedartade växter, inkl. fruktträd
och bärbuskar.
Tallskottsvecklare (Rhyacionia buoliana), larv: rödbrun, ca 20 mm. Angriper knoppar och årsskott,
de senare blir kraftigt böjda eller dör. Vanlig på Pinus mugo.
Spinnare
Larver kraftigt byggda, med typisk behåring, spinner vanligen in sig i en kokong före förpuppningen
därav namnet. Angriper både blad och barr.
Ringspinnare (Malacosoma neustria), larv: 40-50 mm, gråblå med en vit rand på ryggen omgiven av
gula och svarta partier, huvud med två svarta fläckar, rödbrun behåring. Värdväxter är bl.a. Alnus,
Betula, Cotoneaster, Crataegus, Malus, Prunus, Pyracantha, Rosa, Salix, Syringa och Ulmus.
Aprikosspinnare (Orygia antiqua). larv: 25-35 mm, gråaktig med olika röda, svarta och gula
markeringar. Elegant kraftig mörk behåring och fyra pensellika gula hårtofsar på ryggen samt svarta
pennlika hårtofsar på huvud och bakkropp. Värdväxter är bl.a. Buddleia, Calluna, Ceanothus, Cornus,
Cotoneaster, Erica, Malus, Prunus, Pyracantha, Rhododendron, Rosa samt Abies och Pinus.
Bokspinnare (Callitera pudibunda), larv: ca 50 mm, påminner om föregående art men är ljust gulgrön
med mycket kraftig ljus behåring och fyra pensellika gula hårtofsar på ryggen. Värdväxter är bl.a.
Betula, Corylus, Carpinus, Fagus, Juglans, Populus, Prunus, Salix, Ulmus samt Humulus lupulus.
Oxhuvudspinnare, Lindspinnare (Phalera bucephala), larv: 50-55 mm, gul- och svartrandig, med
kraftig behåring. Förekommer även sent på säsongen. Vanlig, angriper bl.a. Betula, Corylus, Carpinus,
Fagus, Prunus, Quercus, Rosa, Salix, Tilia, Ulmus och Viburnum.
Mätare
Larverna är kala eller svagt håriga och har 2 par vårtfötter, varav 1 par är analfötter. De mäter sig fram
när de kryper härav namnet. Många är mycket lika en kvist eller skott när de vilar eller oroas och
stelnar till. Angriper förutom blad och barr även knoppar och blommor.
Frostfjäril (Operophthera brumata), larv: ca 25 mm, rund, ljusgrön med mörk rygglinje och vitaljusgula sidolinjer. Förekommer ofta i stora mängder tidigt på våren och kan kaläta växterna.
Värdväxter: i plantskolan är fruktträd speciellt utsatta, i synnerhet ett-årsspö av äpple där toppknoppen
helt kan förstöras. Bland många andra värdväxter kan nämnas Acer, Amelanchier, Carpinus, Corylus,
Cotoneaster, Cornus, Crataegus, Malus, Prunus, Pyrus, Rhododendron, Rosa, Salix, Syringa och
Tilia.
Lindmätare (Erannis defoliaria), larv: ca 35 mm, rödbrun med vita-gula fält på sidorna. Värdväxter,
många, bl.a. Betula, Carpinus, Corylus, Lonicera, Populus, Quercus, Rosa och Tilia.
35
Krusbärsmätare (Abraxas grossulariata), larv: ca 35 mm, gulvit med svarta prickar. Värdväxter,
förutom ribesarter, bl.a. Crataegus, Euonymus, Malus och Prunus.
Tallmätare (Bupalus piniaria), larv: 25-30 mm, ljusgrön med gulvita linjer på sidorna. Värdväxter,
förutom Pinus, även Abies, Larix och Picea.
Nattflyn
Nattflyn är en stor grupp, där larverna, beroende på art och utvecklingsstadium, kan leva av antingen
underjordiska eller ovanjordiska växdelar. Larverna är nattaktiva och orörliga dagtid. Om de störs
rullar de ihop sig.
Jordfly (Agrotis spp.), larv: ca 35 mm, trind, gråbrun med gul eller rosa färgton, diffus mörk linje på
ryggen. Lever som ung ovanjordiskt, senare underjordiskt och angriper växternas rötter. Värdväxter:
frilandsodlade plantskoleväxter, i synnerhet ungplantor och perenner.
Kålfly (Mamestra brassicae), larv: 35-45 mm, unga larver gröna med vit rygglinje, äldre grönbruna
till mörkbruna med brett svart parti längs ryggen. Juli-sept. Värdväxter: många perenner, även
vedartade växter.
Sälgfly (Orthosia incerta), larv: 35-40 mm, grönaktig och vitprickig, med dominerande linjer på
sidorna i i vitt och mörkgrönt. Värdväxter: många, inklusive Betula, Carpinus, Crataegus, Fagus,
Malus, Populus, Prunus, Quercus, Rosa, Salix och Tilia.
Gammafly (Autographa gamma), larv: 35-45 mm, grön-mörkgrön med ljusa linjer på sidorna och
tvärs över kroppen. Angriper framför allt perenner.
Grönsaksfly (Lacanobia oleracea), larv: 35-45 mm, blågrå, grön eller brunaktig med fina vita och
enstaka svarta prickar, ljus rygglinje, kraftig ljus orangegul eller vit sidolinje. Juli-sept. Angriper
många ved- och örtartade växter.
Svärmare
Stora larver med ett karaktäristiskt horn i bakändan. Förekommer som regel i ett begränsat antal på
samma värdväxt, men är i gengäld mycket glupska.
Ligustersvärmare (Sphinx ligustri) larv: 80-100 mm, grön med snedställda vita och purpurröda linjer
på sidorna. Värdväxter, förutom Ligustrum, även Fraxinus, Sambucus, Syringa och Viburnum.
Poppelsvärmare (Laothoe populi), larv: ca 70 mm, grön med snedställda gula linjer på sidorna.
Värdväxter, förutom Populus, även Betula, Fraxinus, Malus och Salix.
Bekämpning av fjärilslarver: Dessa larver är som regel lätta att bekämpa med godkänd pyretroid.
För svårbekämpade arter kan Mesurol 500 SC eller Roxion användas. För spinnmalar som utvecklat
tät väv omkring sig måste denna först avlägsnas innan bekämpning kan ske. Dessutom bör man
tillsätta vätmedel vid behandling, vilket även gäller vecklare som omger sig med väv. I växthus kan
även Conserve användas.
Jordflylarver bör bekämpas tidigt, med en pyretroid, när de befinner sig i sin ovanjordiska fas eftersom
de senare lever i jorden och är mycket svårbekämpade. Biologisk bekämpning av oskyddade
fjärilslarver kan ske med Turex 50 WP, vilket bl.a. tillämpas i fruktodling. Turex, som innehåller
Bacillus thuringiensis v. kurstaki/aizawa, har endast kontaktverkan.
36
Tvåvingar
Detta är en mycket artrik grupp med endast ett par flygvingar, eftersom det bakre vingparet är
ombildat till s.k. svängkolvar. Svängkolvarna fungerar som balansorgan. Larverna, som är
växtskadegörare, uppvisar en mycket stor mångformighet i byggnad, utseende och levnadssätt. De
saknar ben och flertalet har avgränsat huvud.
Gallmyggor
Gallmyggor är värdspecifika, dvs. varje art är bunden till ett visst växtslag. Det är larverna som är
skadegörare. Dessa är mycket små, endast ca 2 mm långa, och varierar i färg från gulvit till orange.
Larverna angriper blad, knoppar och skott och ger upphov till gallbildningar, svulster eller
deformationer. Det finns ett stort antal olika arter av gallmyggor som kan angripa vedartade växter och
perenner, men under växternas ungdomsfas i plantskolan är antalet ganska begränsat, t.ex. Buxus,
Clematis Gleditsia, Malus, Quercus, Rosa, Salix. Även äpplen och päron kan angripas och här är
symptomen är rullade bladkanter. Av perenner kan nämnas Aquilegia, Arabis, Hemerocallis och Viola.
Äpplebladgallmygga (Dasineura mali) och päronbladgallmygga (Dasineura piri) ger skador med
likartade symptom. Bladkanterna rullas hårt uppåt inåt, blir förtjockade och ofta rödfärgade. Detta
medför att bladen blir helt eller delvis hoprullade. Det förra är vanligast på päron.
Pilskottgallmygga (Dasineura salicis), angriper årsskotten på bl.a. lågvuxna former av purpurvide
och ger upphov till svulster eller knölar på årsskotten. Förutom denna art av gallmygga finns
ytterligare ett 20-tal arter som angriper Salix och bl.a. ger upphov till sprickor i barken, bladrosetter i
toppen av skotten, galler på bladen, rullade bladkanter mm.
Ekknoppgallmygga (Arnoldiola quercus), angriper toppknoppen på årsskotten hos Quercus, där den
3 mm vita larven äter ur bladanlagen varvid skottet ej utvecklas.
Aklejagallmygga (Macrolabis aquilegie), angriper blommorna och ger vissna knoppar eller
missformade blommor.
Dagliljegallmygga (Contarinia quienquenotata), angriper blommorna, knopparna sväller men slår
inte ut.
Violgallmygga (Contarinia violicola), Bladen, böjer sig inåt, blir förtjockade ofta i rosettliknande
bildningar.
Bekämpning: Larver av gallmyggor är svårbekämpade eftersom de ligger gömda i hoprullade blad, i
skott eller knoppar. Åtgärderna måste därför inriktas på att bekämpa gallmyggan innan den lägger ägg,
vilket sker när bladen börjar utvecklas på våren. Gör två behandlingar med 7-10 dagars mellanrum,
med start vid knoppbrytning. Använd Roxion som är systemiskt eller någon pyretroid som har
långtidsverkan. Calypso får användas endast i fruktträdskulturer.
Steklar
Växtsteklarna har två par hinnartade vingar, stort huvud och vanligen bitande mundelar. De skiljer sig
från andra steklar genom att kroppen saknar midja. Larverna är alla växtätare och påminner om
fjärilslarver. De har förutom tre par bröstfötter, 6-8 par bukfötter. Fjärilar har högst 5 par. Vissa
stekellarver liknar små sniglar. Vanligtvis äter de blad eller barr. Somliga arter lever inne i växterna
medan andra förorsakar gallbildningar. Många är specialiserade på ett växtslag.
Fruktbladstekel (Caliroa cerasi) larv: 8-10 mm, snigelliknande, grön men överdragen med ett svart
slem. Angriper bladens gröna vävnader på ovansidan så att endast torr brun vävnad och nervstrukturen
återstår. Värdväxter: Rosaceae.
Lindbladstekel (Caliroa annulipes), Stekel: smal, svart, 5-6 mm, ljusa ben och glänsande gråaktiga
vingar. Larv: 10-12 mm, gulgrön, snigelliknande, genomskinlig med mörkt huvud. Skadebild; larverna
angriper grön vävnad på bladens undersida, varvid bladen torkar och blir bruna. Kraftiga angrepp
varma somrar, 2-3 generationer. Värdväxter: framför allt Tilia, men även Betula, Fagus, Quercus och
Salix.
37
Slemmig rosbladstekel (Endelomyia aethiopes) larv: ca 15 mm, gulaktig med brunt huvud,
snigelliknande. Skadebild, se fruktbladstekel. Värdväxter: Rosa.
Aklejabladstekel (Pristiphora alnivora), larv: ca 10 mm, grön med mörkt huvud. Angriper bladen, så
att plantorna kan bli helt avlövade. Värdväxt: Aquilegia.
Rosskottstekel (Ardis brunniventris), larv: ca 12 mm, ljusbrun med brunt huvud. Lever inne skotten
som vissnar och dör. Värdväxter: Rosa.
Lilla rosbladstekeln (Blennocampa pusilla), larv: 8-10 mm, ljusgrön. Stekeln lägger ägg i bladkanten,
därefter börjar bladen rulla ihop sig. Inne i det hoprullade bladet lever larven.
Krusbärsstekel (Nematus ribsii), larv: ca 20 mm, gulgrön med svarta prickar. Kan på kort tid göra
avsevärd skada genom att kaläta krus- och vinbärsbuskar.
Pilbladstekelar (Nematus spp.), larver: 15-25 mm, beroende på art, gulgrön–grågrön, ibland med
brunorange fram- och bakdel samt rader med svarta prickar längs kroppen. Vid kraftiga angrepp kaläts
träden på kort tid. Angriper framför allt Salix och Populus.
Tallstekel (Diprion pini), larv: ca 25 mm, gulgrön med svarta prickar på sidorna. Angriper framför allt
barren, men även barken på unga skott. Värdväxter: Pinus.
Gallsteklar på Salix (Pontania spp.) orsakar röda bönlika bladgaller.
Gallsteklar på Quercus (Andricus spp.), orsakar galläpplen och kottelika förstorade knoppar, medan
andra (Neuroterus spp.) förorsakar knapp- eller linsliknande bildningar på bladens undersida.
Bekämpning: Frilevande stekellarver är som regel lätta att bekämpa i ett tidigt stadium med någon
pyretroid, t.ex. Beta-Baythroid eller Decis. För svårbekämpade arter används Karate eller Roxion.
Arter som förorsakar gallbildningar är mycket svårbekämpade, men dessa påverkar som regel inte
växtens vitalitet utan missbildningarna har endast estetisk betydelse.
Sorgmyggor och harkrankar
Flera arter finns av dessa skadegörare. Det är framförallt i växthus de kan vara ett problem. Angrepp
tyder på dålig hygien och för fuktig miljö. Sorgmyggorna, som är 3-4 mm långa, har fått sitt namn av
de svarta vingarna. De är dåliga flygare. Larverna, som är 6-7 mm, vita och nästan genomskinliga med
mörkt huvud, kan förorsaka allvarliga skador genom att angripa rötterna på sticklingar, frö- och
ungplantor. Liknande skador kan åstadkommas av harkrank-larver. Dessa är betydligt större, 25-45
mm, gråbruna med vårtliknande utskott i bakänden.
Bekämpning: Vid angrepp av dessa skadegörare är det viktigt att hålla rent så att inte växtrester,
algbeläggning m.m., drar till sig djuren. Därtill bör man försöka hålla kulturerna så torra som möjligt.
Bekämpning kan ske genom vattning med Confidor eller inblandning av Exemptor 10 G i substratet.
Alternativ till kemisk bekämpning är möjlig för sorgmyggor med rovkvalstret, Hypoaspis eller
insektsparasitära nematoder, Bacillus thuringiensis var. israelensis eller rovkvalster.
38
4) MINERANDE INSEKTER
Minerande insekter återfinns inom olika grupper av insekter som malfjärilar, minerarflugor och
bladsteklar. De små larverna gnager mellan olika cellskikt i bladet så att det uppstår antingen smala
gångminor eller större minblåsor.
Clerks minerarmal (Lyonetia clerkella), vanlig, gör långa smala slingrande gångminor i bladen.
Angriper, förutom äpple och körsbär, även Betula, Cotoneaster, Crataegus, Malus, Sorbus och
Prunus, inklusive P. lauroceracus.
Syrenmal (Caloptilia syringella), gör blåsminor i bladen, så att dessa helt eller delvis förstörs.
Angriper, förutom Syringa, även Ligustrum och Fraxinus.
Gullregnsmal (Leucoptera laburnella), gör först gångminor som sedan övergår i stora blåsminor.
Angriper Laburnum och även Lupinus.
Tryfluga (Paraphytomyza spp.), flera arter som gör gångminor i bladen på Lonicera och
Symphoricarpus.
Aklejaflugor (Phytomyza minuskula och aquilegiae), den förra gör gångminor och den senare
blåsminor.
Järneksfluga (Phytomyza ilicis), gör gångminor i bladen på Ilex, vilket gör att angripna växter måste
kasseras.
Amerikansk minerarfluga (Liriomyza trifolii m.fl.) gör gångminor. Angriper förutom
Chrysanthemum en rad andra örtartade växthuskulturer.
Minerare på Tilia (Parna tenella), ger blad med blåsminor hoprullade till en strut. Orsakas av en
bladstekellarv.
Minerarmal på Aesculus (Cameraria ohridella). Denna minerarmal, som härstammar från Balkan, är
nu etablerad i södra Sverige. På kontinenten håller den på att bli en farsot, eftersom effektiva
bekämpningsmetoder saknas. Larven ger upphov till kraftig minering av bladen som vissnar och faller
i förtid. Larv: 1-4 mm, brunaktig. Fjäril: guldfärgad. Värst utsatt är A. hippocastanum, medan
A.carnea, enligt uppgift, ej drabbas.
Betula och Quercus, är utsatta för många olika arter av minerare, som gör både gång- och blåsminor.
Bekämpning av minerare: Minerarlarver är svårbekämpade, eftersom de lever skyddade inne i
bladen. Ringa angrepp på träd enstaka år har liten ekonomisk betydelse. Värre är det med
återkommande angrepp eller angrepp på ungplantor, örtartade och städsegröna växter. På friland kan
Decis, Mospilan, Roxion, Vertimec och Du-Dim användas. Det senare är mera skonsamt mot
nyttodjur, men är bara registrerat i äpple och päron. I växthus kan Confidor och Conserve användas.
39
5) KVALSTER
Kvalster är små spindeldjur med stickande och sugande mundelar. Angrepp medför missfärgning och
missbildningar av blad, skott eller knoppar. Spinnkvalster räknas till de svåraste växtskadegörarna.
Både spinn- och gallkvalster har hög reproduktionsförmåga och gynnas av skyddade miljöer och höga
temperaturer.
Spinnkvalster
Gruppen spinnkvalster har kort och bred kropp och är sällan över 1 mm, dvärgkvalster är endast 0,20,3 mm. Till skillnad från insekterna har de 4 par ben, insekter har 3. Vissa arter utvecklar
spindeltrådar.
Växthusspinnkvalster (Tetranychus urticae), vuxna kvalster är ca 0,5 mm, gulgröna med två svarta
fläckar på bakkroppen. Äggen är rubinröda och svagt lökformade. Dvalhonor är en övervintrande
form, som är orangeröda. De kan övervintra i kolonier i betongsprickor, på inventarier, torra växtdelar
eller andra skyddade platser och tål låga temperaturer. Viloperiodens längd bestäms av dagslängd,
temperatur och växternas utveckling. Under växtsäsongen kan en hona lägga upp till 200 ägg, som vid
ca 25 grader kan utvecklas till fullvuxna djur på 8-10 dagar. Kvalstren uppehåller sig på bladens
undersida där de suger växtsaft. Symptomen är först mycket små ljusa prickar, sedan mattgröna ljusa
blad som vissnar. Kvalstren är mycket svåra skadegörare och kan angripa nästan alla växter som odlas
i växthus. Varma somrar kan även många container- och frilandskulturer av vedartade växter och
perenner angripas.
Fruktträdsspinnkvalster (Panonychus ulmi), är 0,4 mm, rödaktiga med små vita vårtor på ryggen
och försedda med kraftiga borsthår. Kvalstren kan ha 3-5 generationer sommartid. Övervintrar med
röda ägg, som läggs på stammar och grenar. Kraftiga angrepp kan förekomma varma somrar, i
synnerhet i skyddade lägen. Angripna blad blir först matt gröna, senare bronsfärgade och gula.
Värdväxter är, förutom fruktträd, bl.a. Chaenomeles, Cotoneaster, Crataegus, Malus, Prunus och
Sorbus m.fl.
Barrträdsspinnkvalster (Oligonychus ununguis), är 0,3-0,5 mm, rödaktiga eller mörkbruna.
Övervintrar med röda vinterägg på årsskotten. Angriper barren, som blir gulprickiga, senare bruna.
Värdväxter: framför allt. Picea (P.gl.”Conica”), men även Juniperus och Abies.
Lindspinnkvalster (Eothranychus tiliarum), är ca 0,4 mm, gul-orange med röda ögon. Angreppen är
värst på sensommaren, då bladen kan bli bronsfärgade och falla i förtid. Värdväxt: Tilia. Andra arter
av Eothranychus angriper träd som Acer, Carpinus, Corylus, Platanus, Populus, Quercus och Salix.
Krusbärskvalster (Baryobia ribis), är 0,7 mm, rödbruna med oval, platt kropp. Angriper Ribes samt
olika örtartade växter.
Dvärgkvalster (Phytonemus pallidus m.fl.), är ca 0,25 mm, svagt färgade och genomskinliga. De
lever mellan de outvecklade bladen inne i skottspetsen. Angripna växtdelar blir deformerade och
missfärgade (rödstrimmiga), ibland med en korkaktig beläggning på bladskaft och skott. Värdväxter:
bl.a. perenner.
Bekämpning:
I. Spinnkvalster i växthus
Spinnkvalster, som angriper växthuskulturer, härstammar antingen från nya eller gamla växter eller
från växthuset där djuren kan övervintra som dvalhonor eller ägg. Bekämpning av spinn bör därför
vara både förebyggande och kurativ.
40
A. Förebyggande bekämpning
1. Rengöring.
Rengör växthuset noga, helst med varmvatten. Detta reducerar 90 % av smittkällorna!
Behandla därefter golv, väggar och inredning med t.ex. Deosan Flora (1 %).
Anm. Denna behandling kan även ske om det finns växande kulturer i andra delar av huset.
2. Desinfektion av nytt/inköpt växtmaterial.
Före inkrukning doppas småplantorna i en lösning av Biodux (2,5 %) eller Eradicoat (2,5 %).
Dessa preparat är s.k. fysikaliskt verkande växtskyddsmedel. Alternativt kan
saneringsbekämpning ske med Nissorun, som har god effekt mot ägg.
B. Kurativ bekämpning
Sätt in bekämpning direkt när de första angreppen upptäcks. Bekämpa därefter en gång i veckan.
Växla preparat med tanke på resistensrisken! Godkända preparat: Danitron, Floramite, Nissorun och
Vertimec.
Obs. För bredare effekt, även mot ägg, kan Danitron och Vertimec blandas med
Nissorun.
Användning av fysikaliskt verkande växtskyddsmedel och biologisk bekämpning:
Eradicoat (2,5 %), är ett stärkelsepreparat, som ev. kan ge fläckar på växterna. Därtill kan Biodux (2,5
%) och Deosan Flora (0,1 %) användas. Alla tre är fysikaliskt verkande växtskyddsmedel som används
inom krukväxtodling mot spinnkvalster. De kan även kombineras med Danitron och Nissorun.
Biologisk bekämpning:
Tripsrovkvalster (Amblyseius cucumeris och A. swirskii)) i kombination med vanliga rovkvalster
(Phytoseiulus persimilis) har gett goda resultat i försök med plantskoleväxter i växthus.
II. Spinnkvalster på kulturer utomhus
Grundregeln vid odling av växtslag som är känsliga för spinnangrepp är att undvika varma skyddade
platser. Detta för att inte gynna kvalstrens reproduktion. Därtill är det viktigt att göra täta inspektioner
av känsliga växtslag och att sätta in bekämpning så snart man ser minsta tecken på angrepp. Tidiga
insatser minskar behovet av senare bekämpning. Behandla med Danitron, Floramite, Nissorun,
Vertimec eller Svavelkalkvätska (endast i fruktträd). Växla preparat.
Gallkvalster
Gallkvalster har konformig kropp och 2 par ben placerade på kroppens främre del. Dessa kvalster är
mycket små, vissa arter är endast 0,2 mm. För identifiering av kvalster fodras en lupp som förstorar
10-15 gånger, alternativt mikroskop. Man skiljer mellan frilevande och gallbildande kvalster. De
senare är den mest artrika gruppen. Angrepp av gallkvalster ger upphov till missfärgning och
deformationer på blad, barr, knoppar eller gallbildningar på bladen.
Plommonbladgallkvalster (Aculus fockeui) är frilevande och angriper unga blad och skott på
plommonträd. Bladen blir deformerade, krusiga och stannar i utveckling, medan skotten blir
ljusfläckiga.
Äpplebladgallkvalster (Aculus schlechtendali), frilevande, ger en matt brunfärgning av
bladundersidan. Angriper även päron.
Gallkvalster på avenbok (Eriophyes macrotrichus), är frilevande och åstadkommer kraftig
deformering (krusning) av bladverket, som påminner om skador av hormonmedel.
Gallkvalster på idegran (Cecidophyopsis psilaspis), angriper knoppar och barren på unga skott.
Knopparna blir kraftigt uppsvällda och barren oregelbundet böjda och vridna.
Pärongallkvalster (Eriophyes pyri), ger på bladens båda sidor vårtliknande upphöjningar, först
rödaktiga senare gula och slutligen svarta. Äpplegallkvalster (Eriophyes mali) ger likartade symptom
på äpple.
Rönngallkvalster (Aculus aucuparia) angriper bladen, som får tättsittande ljusgula vårtor.
41
Gallkvalster på lind (Eriophyes leiosoma och tiliae), ger upphov till filtartade beläggningar på
bladens undersida, respektive små fingerliknande ofta röda utväxter på bladens ovansida.
Violgallkvalster (Coptophylla violae), angriper bladen som blir förkrympta med upprullade
bladkanter.
Bekämpning: Frilevande gallkvalster kan bekämpas med Danitron, Nissorun, Vertimec och
Svavelkalkvätska (endast fruktträd). Gallbildande arter är svårbekämpade, men angreppen av flertalet
arter har endast estetisk betydelse. Omfattar angreppet ett fåtal växter är destruktion den enklaste
lösningen. En annan möjlighet är att genom beskärning avlägsna och destruera angripna skott och
därefter göra en saneringsbekämpning.
42
6) TABELLER ÖVER BEKÄMPNING AV INSEKTER OCH
KVALSTER
A) Sugande insekter
(För beskrivningar av olika sugande insekter, se sid 27)
• Bladlöss (äpplebladlus, rosbladlus, granbarrlus, barklöss m.fl.)
• Blodlus
• Sköldlöss (vanlig sköldlus, kommasköldlus m.fl.)
• Vita flygare
• Ullöss (bokbladlus, tallus, granlöss m.fl.)
• Trips
• Bladloppor (päronbladloppa m.fl.)
• Stinkfly (ängsstinkfly m.fl.)
• Stritar (rosstrit m.fl.)
Tabell 19. Preparat mot sugande insekter
Verkan mot
Calypso SC
480
0,03%
Confidor
Kohinor
Warrant
0,015-0,035 %
Conserve
0,075 %
Decis
0,03-0,05 %
X
X
Karate 2,5
WG
0,1-0,15 %
X
X
Mavrik 2F
0,025-0,075 %
X
Mospilan SG
0,0125-0,0375
%
X
Stinkfly.
Stritar
X
Bladloppor
0,05 %
Trips
BetaBaytroid
SC 025
Ulllöss*
X
Vita flyare
0,01-0,02 %
Sköldlus
Bladlöss
Admiral
10 EC
Blodlus*
Handelsnamn Konc.
Anmärkningar
X
X
X
X
X
X
X
Bred- och långtidsverkande
Även gallmyggor.
X
X
X
X
X
X
Systemiskt. Även
gallmyggor. Endast äpple,
päron, plommon, körsbär
X
X
X
X
Systemiskt.
God effekt mot ullöss.
Endast i växthus
X
X
X
X
X
X
Svårbekämpade insekter
i växthus
X
X
Specialmedel mot trips inkl.
Frankliniella. Behandla
2-3 ggr med
5-7 dagars mellanrum.
Tillsätt honung. Endast i
växthus.
X
X
X
X
Bred-och långtidsverkande,
friland
Mot sköldlöss
Även mot ullöss.
X
X
X
X
Bred- och långtidsverkande.
Även repellerande effekt.
X
X
X
Skonsamt mot nyttodjur
X
X
X
Systemiskt. Mot svårbekämpade sugande insekter.
X
43
Verkan mot
Plenum 50
WG
0,04 %
X
X
Endast i växthuskulturer
Roxion
0,1-0,15 %
X
X
X
X
X
X
X
X
Svårbekämpade insekter,
växthus och friland.
Systemiskt.
Exemptor
10 G
300g/kbm
substrat
X
X
X
X
X
X
X
X
Systemiskt, för inblandning
i odlingssubstrat
Vertimec
0,025-0,050 %
X
X
*Vätmedel måste tillsättas
44
X
Stinkfly.
Stritar
Selektivt bladlusmedel,
även effekt mot blodlöss
och barklöss. Temp > 1315°C gynnar gasverkan.
Vid temp >25°C spruta på
kvällen. För beh.teknik, se
under Bladlöss, sid 29.
Bladloppor
X
Trips
X
Ulllöss*
Blodlus*
0,05 %
Vita flyare
Bladlöss
Pirimor
Sköldlus
Handelsnamn Konc.
Anmärkningar
Spec. mot bladloppor
Mag-och kontaktverkan
B) Bitande insekter
(För beskrivningar av olika bitande insekter, se sid 32)
• Skalbaggar och deras larver
• Stekellarver
• Fjärilslarver
• Jordflylarver
Tabell 20. Preparat för användning mot bitande insekter
Verkan mot
Handelsnamn
Koncentration
Skalbaggar
+ larver
Fjärilsoch
stekellarver
Jordflylarver
Beta-Baytroid
SC 025
0,05 %
X
X
Calypso SC 480
0,03 %
X
X
Cyperb
0,2-0.4 %
X
X
X
Bred- och långtidsverkande
Även ved- och
barkskalbaggar
Decis
0,03 %
X
X
X
Bred- och långtidsverkande.
Endast friland.
Karate 2,5 WG
0,1-0,15 %
X
X
Bredverkande.
Mavrik 2F
0,025-0,075 %
X
X
Bredverkande
Mesorol 500 SC
0,1 %
X
X
Bredverkande
Roxion
0,1-0,15 %
X
X
Confidor
Kohinor
Warrant
0,01 5 %
X
Systemiskt. För bekämpning
av larver och skalbaggar
genom sprutvattning. Endast i
växthus.
Decis
0,06 %
X
För bekämpning av
skalbaggar. Långtidseffekt.
Endast friland.
Karate 2,5 WG
0,1-0,15 %
X
För bekämpning av
skalbaggar. Långtidseffekt.
Roxion
0,1-0,15 %
X
Systemiskt. För bekämpning
av skalbaggar.
Exemptor 10 G
300 g/kbm
X
Systemiskt. För bekämpning
av larver och skalbaggar.
Inblandning i substrat/jord.
Även sorgmyggor.
Nematoder
(olika släkten)
0,15 %
X
För biologisk bekämpning.
Nematoderna angriper
larverna.
Även larver av sorgmyggor.
Jordtemperatur > + 15 °C.
X
Anmärkningar
Bred-och långtidsverkande
Systemiskt. Bredverkande
Endast äpple, päron,
plommon, körsbär
X
Svårbekämpade insekter.
Systemiskt.
Spec. Öronvivel
45
C) Minerande insekter
(För beskrivningar av olika minerande insekter, se sid 39)
Tabell 21. Preparat mot minerande insekter
Handelsnamn
Koncentration
Anmärkningar
Calypso SC 480
0,03%
Endast i äpple, päron, plommon och körsbär
Conserve
0,075 %
Växthus
Du Dim 48 SC
0,05%
Endast äpple och päron
Vertimec
0,025-0,050 %
D) Kvalster (För beskrivningar av olika kvalster, se sid 40)
• Spinnkvalster, växthusspinnkvalster, frukträdsspinnkvalster (rött spinn), barrträdsspinnkvalster m.fl.
• Gallkvalster
- Frilevande gallkvalster: äppelbladgallkvalster, plommonbladgallkvalster, gallkvalster på avenbok
m.fl.
- Gallbildande gallkvalster: vinbärsgallkvalster, pärongallkvalster, lindgallkvalster, idegranskvalster
m.fl.
Tabell 22. Preparat verksamma mot gallkvalster och/eller spinnkvalster
Verkan mot
Handelsnamn
Koncentration
Danitron 5 SC
0,05-0,10 %
Floramite 240 SC
Gallkvalster
Anmärkningar
X
Endast en behandling per säsong
0,04 %
X
Skonsamt mot nyttodjur
Karate 2,5 WG
0,1-0,15 %
X
Viss långtidsverkan. Vuxna djur.
Nissorun
0.05 %
X
Högst två behandlingar per säsong.
Svavelkalkvätska
1,5-2,0 %
X
X
Även tidig behandling, endast
fruktträd.
Vid saneringsbekämpning före
knoppbrytning höjs konc .till 5 %
Vertimec
0,025-0,05 %
X
X
Även god effekt mot frilevande
gallkvalster
X
För biologisk bekämpning av spinnkvalster i växthus.
Rovkvalster,
olika arter
X
Spinnkvalster
Anm. 1) Växla preparat med tanke på resistensrisken
2) Behandlingstekniken är viktig vid kemisk bekämpning av kvalster, speciellt gallkvalster. Sålunda bör en
förebyggande behandling med svavel ske tidigt redan vid knoppsprickning. Senare behandlingar, efter
bladutveckling, bör ske med fläktspruta, så att sprutvätskan även når bladens undersida.
3) Vid bekämpning av insekter försvinner kvalstrens naturliga fiender, vilket ofta leder till kraftiga
angrepp.
46
Tabell 23. Effekt på spinnkvalster vid olika utvecklingsstadier
Effekt på
Handelsnamn
Koncentration
Danitron 5 SC
0,05-0,10 %
Floramite 240 SC
0,04 %
Nissorun
0,05 %
Svavelkalkvätska
1,5-2,0 %
Vertimec
0,025-0,050 %
Vinterägg
SommarÄgg
X
Larver
Vuxna
djur
Anmärkningar
X
X
Kan blandas med
Nissorun, för att få
effekt även mot ägg
X
X
X
Skonsamt mot
nyttodjur
X
X
X
X
X
Även för tidig
förebyggande
behandling på våren
X
X
Kan blandas med
Nissorun, för att få
effekt även mot ägg
Högst 2 behandlingar per säsong.
7) JORDBEHANDLING, DESINFEKTION, AVSKRÄCKNINGSMEDEL
Tabell 24. Preparat för jordbehandling, desinfektion och som avskräckningsmedel
Handelsnamn
Verksam
substans
Koncentration
eller dosering
Behörig- Användning
hetsklass
Basamid
granulat
dazomet
4-6 kg/100 kvm
1L
Jordbehandlingsmedel
mot nematoder,
svampsjukdomar,
skadedjur och ogräs.
Menno-Ter-forte
kvartär
0,25-1,0 %
ammoniumfören.
-
Desinfektionsmedel med
effekt mot bakterier och
svampsjukdom. Anv. för
behandling av växthus,
kyllager, redskap, krukor
och odlingsytor.
Rengör först noggrant
med vatten
Deosan Flora
Väteperoxid+
ättiksyra
1%
-
Warfarin m.fl.
Temus
warfarin
bromadiolon
Enl. anvisning
på förpackning.
2L och 3
Desinfektionsmedel för
växthus.
Även för avskärmad
behandling i växthus
med växande kulturer
Mot smågnagare f.a. vid
vinterlagring av
vedartade växter.
Halt, Trico m.fl.
Växtoljor
Enl. anvisning
på förpackning
3
Mot skador av älg,
rådjur och hjort.
Mesurol Snigelgift
merkaptodimetur 3-5 g/10 kvm
2L
Mot sniglar
Ferromol, Snigelfritt m.fl.
järnfosfat
Enl. anvisning på
förpackningen
-
Mot sniglar
Nemaslug
Nematoder
Enl. anvisning på
förpackningen
-
Effekt mot mindre
sniglar upp till 1 cm
47
8) NEMATODER I PLANTSKOLEKULTURER
Nematoder är mycket små maskliknande djur, mellan 0,1 – 5 mm långa. Flertalet av de över 100 000
kända arterna lever på dött organiskt material, i det översta markskiktet och har således stor betydelse
för nedbrytningsprocesserna i naturen.
Ett begränsat antal arter förekommer som växtparasiter på våra breddgrader. De flesta lever i jorden,
andra i blad och stjälkar. Angrepp medför tillväxtstörningar och olika former av deformationer på
rötter, stjälkar och blad. Gemensamt för växtparasitära nematoder är att de är försedda med en ihålig
muntagg med vilken de kan sticka hål i olika vävnader och suga växtsaft. Nematoder som angriper
plantskoleväxter förekommer i ganska begränsad omfattning i Sverige, men är betydligt vanligare på
kontinenten, varför man bör vara observant vid import av växter.
Rotgallnematoder (Meloidogyne spp.), lever såväl i jorden som i växternas rötter. De förekommer på
alla slags jordar, men är vanligast på varma, torra och humusrika sandjordar. Nematoderna förökar sig
snabbt i växten. Angrepp medför bildning av svulster eller galler på rötterna, därtill uppkommer ofta
en stark förgrening av rotsystemet. Kraftiga angrepp kan ge betydande tillväxthämning vilket visar sig
fläckvis i frilandskulturer.
Värdväxter: Många vedartade växter t.ex. Berberis, Clematis och Rosa, därtill perenner som Achillea,
Anemone, Astilbe, Brunnera, Coreopsis, Geranium, Pulmonaria, Salvia och Vinca.
Rotsårsnematoder (Pratylenchus penetrans och P. vulnus), lever i rötter och jord. De kan förekomma
på alla jordtyper utom styv lera. P. penetrans är vanligast. Angrepp ger upphov till sår på rötterna
vilka syns som små bruna streck. Genom dessa sår kan olika rotsvampar och bakterier infektera
växten. Ovanför skadade rotdelar utvecklas ofta ett starkt förgrenat nästan buskaktigt rotsystem.
Nematoderna förökar sig snabbt i rötterna, men förökning kan även ske i döda rotbitar i marken. Fält
med angripna kulturer uppvisar fläckvisa partier med sämre tillväxt.
Värdväxter: P. penetrans angriper framför allt Rosaceae och anses ha en avgörande betydelse i
komplexet jordtrötthet. Angriper därtill perenner som, Achillea, Astilbe, Dicentra och Monarda.
P. vulnus angriper bl.a. Berberis, Buxus, Ligustrum, Forsythia, Prunus, Sambucus och Syringa.
Bladnematoder (Aphelenchoides spp.), förekommer i blad och knoppar. Vid angrepp uppstår olika
former av missfärgningar. Angripna blad får gula till bronsfärgade zoner, senare bruna eller svarta,
skarpt avgränsade av nerverna. Nematoderna förökar sig snabbt inne i växten och kan spridas till andra
plantor. Detta kan ske vid regn eller bevattning genom att nematoden kan förflytta sig på den
vattenfilm, som uppstår på mark och växter. De kan även överleva i döda blad under flera månader.
Värdväxter: Vedartade växter som kan angripas är bl.a. Azalea, Buddleia, Calluna, Cornus, Erica,
Hydrangea, Ribes, Potentilla, Rhodedendron, Weigela och Viburnum.
Därtill en rad perenner som Achillea, Aconitum, Anemone, Aster, Astilbe, Delphinium, Doronicum,
Iris, Phlox, Tiarella och Trollius samt olika ogräsarter bl.a. korsört och smörblomma.
Stjälknematoder (Ditylenchus spp.) förekommer huvudsakligen i växtens ovanjordiska delar.
Typiska symptom på angrepp är förtjockade och förkrympta stammar samt krusiga, smala eller på
annat sätt deformerade blad. Angripen vävnad kan även spricka upp. Dessa nematoder förökar sig
snabbt och lever länge. De kan övervintra i växtens underjordiska delar. I likhet med bladnematoder
kan den röra sig över en vattenfilm och angripa stjälkens bas eller blad som berör marken.
48
Värdväxter: Perenner, bl.a. Aubretia, Campanula, Dianthus, Gypsophila, Helenium, Heuchera,
Hosta, Oenothera, Phlox, Primula, Salvia, Solidago samt olika lökväxter.
Övriga nematoder, som kan förekomma i plantskolekulturer
Förutom ovan beskrivna nematodarter, kan även vissa andra arter förekomma i plantskolekulturer.
Sålunda kan frilevande rotnematoder (Rotylenchus spp.) förekomma på fröplantor av barrväxter som
Larix, Picea och Pinus samt i prydnadsgräs. Symptomen är hämmad tillväxt samt förstorade rotspetsar
och döda rötter.
Vidare finns virusöverförande nematoder (Longidorus spp. och Xiphinema spp.) som lever i jorden
och kan överföra virus vid angrepp på rotsystemet. Potatiscystnematoder (Globodera spp.) angriper
inte plantskoleväxter men väl potatis. Spridning sker via cystor, som består av omvandlade honor
innehållande hundratals ägg. Dessa cystor är mycket motståndskraftiga mot yttre påverkan och kan
behålla sin livskraft upp till 15 år. Därför finns det bestämmelser som säger att plantskoleväxter odlad
på mark där denna skadegörare förekommer inte får saluföras. Av denna anledning är det generellt sett
olämpligt med potatis som mellangröda vid odling av plantskoleväxter.
Bekämpning av nematoder
Flertalet växtparasitära nematoder sprids med angripet växtmaterial. Därtill kan jordlevande arter
angripa via smittad jord. För att konstatera förekomst av nematoder, bör prov av såväl växter som jord
sändas in till något växtpatologiskt laboratorium för analys. För bekämpning av nematoder tillämpas
bl.a. nedanstående metoder.
Varmvattenbehandling och meristemförökning
En metod att framställa friskt förökningsmaterial till moderplantor av perenner är
varmvattenbehandling. Detta innebär att växterna sänks ned i varmt vatten, 43-45 grader, under en viss
tid varvid nematoderna dör. En annan metod är att använda meristemförökade plantor.
Växtföljd, ångning och Basamid
För bekämpning av jordlevande nematoder är en lämplig växtföljd av grundläggande betydelse. Även
ogräsfri träda har effekt genom att man svälter ut nematoderna. Därtill kan ångning användas, även på
friland, vilket numera är möjligt med de nya maskiner som finns. Kemisk desinficering med hjälp av
Basamid kan också vara en möjlighet, något som dock är mycket kostsamt för större ytor.
Saneringsväxter. En relativt ny metod är att odla s.k. saneringsväxter som mellankultur. De växtslag
som används i plantskolor för bekämpning av nematoder är tagetes, som har specifik verkan mot
Pratylenchus och Sorghum, eller sudangräs som har en bredare verkan på jordlevande nematoder.
I Sverige används arter/sorter av Tagetes som ’Singel Gold’ och ’Mixture’, vilka båda har god effekt
mot Pratylenchus. Därtill kan andra sorter av både Tagetes erecta och T. patula användas. Kulturen
bör stå i 3-4 månader för optimal effekt. Orsaken till den desinficerande verkan är att växtsaften hos
tagetes innehåller ett ämne som förgiftar nematoderna.
Sorghum, som används mycket i amerikanska plantskolor, har även prövats i Holland under det
senaste decenniet. Det är ett kraftigväxande subtropiskt sädesslag, som på våra breddgrader kan bli
upp till 2-2,5 m på en växtsäsong. Vid odling av Sorghum för nematodbekämpning slås grödan i slutet
av augusti och brukas ner omgående. Detta startar en jäsningsprocess som alstrar värme och frigör
blåsyra, vilket verkar desinficerande mot nematoder och även svampsjukdomar. I Sverige har sorten
’Giant’ visat god tillväxt.
Vid odling av Tagetes eller Sorghum sår man först i början av juni när risken för nattfrost är över.
Vidare är ogräsbekämpning viktigt, eftersom både Tagetes och Sorghum växer långsamt i början. Vid
odling av Tagetes medför förekomst av ogräs att nematoderna har möjlighet att livnära sig på
alternativa växtrötter varvid effekten uteblir. Båda växtslagen är effektiva gröngödslingsgrödor,
eftersom de ger stora kvantiteter grönmassa per ha.
49
VI. BEKÄMPNING AV OGRÄS
1) PREPARATÖVERSIKT
Tabell 25. Översikt av preparat för ogräsbekämpning
Handelsnamn
(verksam
substans)
Firma*
Dosering
per ha
Behörighetsklass
Verkningssätt**
Anmärkningar ***
Basta
(glufosinatammonium)
Bayer
3,0-7,5 l
2L
B
Avskärmad behandling.
Temperatur + 15-20°C ger bäst effekt.
Reg. plantskolor.
Utgående får anv. t.o.m.
2010-12-31
Betanal SC
(fenmedifam)
Bayer
6l
2L
alt. 2 x 3 l
B
Beh. när ogräset befinner sig i
3-4-bladstadiet. 1 alt. 2 behandlingar
med en veckas mellanrum. Hög temp.
gynnsamt. Kan bredsprutas. Känsliga
växtslag kan få en övergående
missfärgning. Även effekt mot
levermossa.
Reg. skogsplantskolor,
jordgubbsplantor. Utgående.
Får anv. t.o.m. 2011-02-28
Butisan Top
(metazaklor +
kvinmerak)
BASF
2l
2L
J&B
Systemiskt, med god verkan mot bl.a.
baldersbrå, korsört, lomme, mållor,
nattskatta, pilört, plister, snärjmåra,
veronika, våtarv och vitgröe. Dålig
effekt mot näva och viol. Behandling
bör ske i ogräsens småplantstadium.
Halv dosering på lätta jordar. Bäst effekt
vid god markfukt. Avskärmad
behandling i vegeterade kulturer. Reg.
Fältmässig odling av plantskolekulturer.
Off-label
Focus Ultra
(cykloxidim))
BASF
3-6 l
2L
B
Effektivt spec. prep. mot kvickrot. Beh.
vid 3-5 blad, som ev. måste upprepas. Ej
effekt mot vitgröe. Kan bredsprutas med
3 l/ha. Ger ev. övergående missfärgning
av bladverket. Behandla ej nyvegeterade
kulturer. Potentilla kan skadas. Reg.
plantskolor.
Gallery
(isoxaben)
Dow
Agro
0,5-1,0 l
2L
J
Bred ogräspåverkan, dock ej effekt mot
bl.a. gräsogräs, korsört, näva och
snärjmåra.
Beh. på ogräsfri, fuktig jord. Vid beh. på
våren/sommaren måste bevattning ske
med motsv. 20-30 mm nederbörd inom
3 dagar. Lättare skador kan uppträda på:
Azalea, Cornus, Euonymus, Hydrangea,
Ligustrum och Prunus laurocerasus.
Reg. förvedade prydnadsväxter,
skogsplantskolor och fruktodling.
Goltix
WG
(metamitron)
nordisk
Alkali
2-4 kg
2L
J&B
Ej vegeterande plantor eller avskärmad
behandling. Anv. på ogräsfri jord eller
50
Handelsnamn
(verksam
substans)
Firma*
Dosering
per ha
Behörighetsklass
Verkningssätt**
Anmärkningar ***
då ogräsen befinner sig högst i 3-4bladstadiet. Reg. plantskolor.
Kerb
flo 400
(propyzamid)
Dow Agro 1,5 l/ha
Sciences
(högst
Logo
(foramsulfuron
+ jodsulfuron)
Bayer
Matrigon
(klopyralid)
2L
J
Anv. främst mot gräsogräs, dvs.
kvickrot och vitgröe. Även effekt mot
pilört, korsblommiga arter, målla, våtarv
och nässla. Dålig effekt mot
Compositae, Leguminosae och
Umbelliferae. Risk för ogräsresistens
vid upprepade behandlingar på samma
fält.
Behandling: nov-feb.
Vid annan tidpunkt, god markfukt, regn
el. bevattning.
Reg. prydnadsväxter på friland,
Bandspruta ska användas!
150 g + 2l 2 L
olja
J&B
Ej vegeterade plantor eller avskärmad
behandling. Mkt.bred verkan mot
fröogräs. Även maskros. Dålig effekt
mot näva o. viol. Fuktig jord eller regn
förstärker effekten.
Känsliga växtslag: Ligustrum, Spiraea
och Syringa.
Reg. plantskolor.
Dow
Agro
Sciences
1,0-1,5 l
2L
B
Avskärmad behandling. Spec. prep. mot
tistel, baldersbrå, korsört m fl. Reg.
skogsplantskolor.
Mogeton WP
(kvinoklamin)
Bayer
0,4 % -ig
lösn.
2L
J
Mot levermossa och alger.
Även effekt mot späda fröplantor av
Betula och Salix. Kan bredsprutas över
vedartade växter och perenner. Temp.
>15°C, för god effekt.
Reg. plantskolor
Reglone
(dikvat)
Syngenta
2-2,5 l
1L
B
Avskärmad behandling. Dosering
beroende på ogräsets storlek.
Bekämpning av övervintrat ogräs
genom bredsprutning, dock ej i
vegeterade kulturer, 2 l/ha. Högst en
behandling per säsong.
Reg. Plantskolor. Off-label
50 % av
den körda
arealen
beh.)
51
Handelsnamn
(verksam
substans)
Firma*
Roundup
m.fl.
(glyfosat)
Select
(kletodim)
Dosering
per ha
Behörighetsklass
Verkningssätt**
Anmärkningar ***
Monsanto 3-6 l
Syngenta alt
m.fl.
1-2 %
lösning
vid
punktbeh.
2L
B
Avskärmad behandling.
Punktbekämpning av svårbekämpade
ogräs.
Reg. mot icke önskvärd vegetation
Nordisk
Alkali
2L
B
Mot vitgröe.
Bredsprutning på våren före vegetering
och i sept-okt. Avskärmad behandling
sommartid. Tillsats av olja förstärker
effekten
Reg. plantskolor
0,3-0,5 l
*Produktansvarig firma, se sid 3.
**Verkningssätt: B = Bladverkan, J = Jordverkan, J & B = Jord- och Bladverkan
***Beträffande olika växtslags herbicidtolerans, kontakta ansvarig firma.
2) OGRÄSBEKÄMPNING I PLANTSKOLOR
Bekämpning av ogräs torde vara det största odlingstekniska problemet vid odling av plantskoleväxter,
eftersom ogräsfloran gynnas av stora plantavstånd och långa kulturtider. Därtill gynnas ogräset vid
containerodling av regelbunden bevattning. Numera sker ogräsbekämpning på friland genom en
kombination av kemiska och mekaniska metoder. Oavsett bekämpningsmetod är det viktigt att
bekämpningen påbörjas tidigt, dvs. i ogräsens småplantstadium, eftersom de då är lättast att bekämpa.
Strategin skall vara att hålla rent, inte göra rent. Att helt förlita sig på mekanisk ogräsbekämpning i
plantskolekulturer torde inte vara möjligt, eftersom ca 80 % av alla ogräsarter gror under perioden
maj-mitten av juni, vilket sammanfaller med plantskolornas mest intensiva period med försäljning och
övriga vårarbeten.
Ogräs
Fröogräs: Vanliga fröogräs i plantskolekulturer är bl.a. korsört, vitgröe, baldersbrå, lomme, våtarv,
målla, backtrav, hönsarv, nagelört, kanadabinka, bergsbräsma, snärjmåra, etternässla, plister,
åkerspergel, nattskatta, viol samt olika arter av näva, veronica, och pilört.
Många fröogräs producerar stora mängder frö, som per planta kan uppgå till 200- >3 000. Därtill kan
fröna behålla sin grobarhet under många år, i extremfall upp till 10 år eller mer (viol, lomme, målla).
Detta innebär att det ner till plogdjup kan finnas en frödepå på 40 000-60 000 ogräsfrö per kvm, enligt
danska undersökningar. Flertalet av dessa frön kan emellertid inte gro förrän de, genom
jordbearbetning, kommer nära markytan och får tillräckligt med syre för groningsprocessen. En av
strategierna vid bekämpning av fröogräs är således att inte öka denna frödepå, utan att försöka minska
den.
Rotogräs: I plantskolekulturer förekommer rotogräs som kvickrot, strandfräne, åkerfräken, åkertistel,
maskros m.fl., alla med kraftigt rotsystem och stor regenereringsförmåga. Dessa ogräs är som regel
svåra att bekämpa i växande kulturer. Vid kraftig förekomst av rotogräs kan det därför bli nödvändigt
att träda, eventuellt i kombination med kemisk bekämpning.
Mekanisk bekämpning
I plantskolekulturer på friland används mekanisk ogräsbekämpning som komplement till kemisk.
Denna metod är dock avsevärt dyrare än kemisk. Mekanisk bekämpning kan emellertid vara aktuellt
vid sen utplantering på våren med efterföljande torkperiod. I detta läge är det inte lämpligt att behandla
med jordherbicider, om man inte kan vattna, eftersom dessa fodrar fuktiga markförhållanden för att ge
52
god effekt. Vidare kan mekanisk bekämpning användas på sommaren då effekten av jordherbicider,
utlagda på våren, börjar avta. Även på hösten kan det vara aktuellt med mekanisk bekämpning av
fröogräs, som kan gro sent (korsört, våtarv, vitgröe m.fl.), för att minska infektionstrycket till
kommande år. Därtill används mekanisk bekämpning mot ogräs som är resistenta mot jordherbicider.
Att tänka på
Vid mekanisk ogräsbekämpning är det viktigt att tänka på följande. Bekämpningen måste sättas in
tidigt, när ogräset börjar gro eller befinner sig i småplantstadiet för att vara maximalt effektiv. Vidare
måste bearbetningen ske grunt, 1-2 cm, för att nya frön inte skall komma upp i groningsposition. Vid
sen bekämpning måste uppvuxet ogräs bekämpas innan det sätter frö för att inte öka markens frödepå.
Att helt förlita sig på mekanisk ogräsbekämpning innebär att bekämpning måste ske ca var 10:e dag
under perioden vår-försommar.
Maskiner
De maskiner som används vid mekanisk ogräsbekämpning i plantskolor är dels standardmaskiner, dels
specialmaskiner. Flertalet har dock den nackdelen att de endast arbetar mellan raderna och inte i raden.
Standardmaskiner: Är olika typer av ogräsharvar inklusive långfingerharvar. Därtill används
jordfräsar. Dessa är egentligen mindre lämpliga, eftersom de arbetar för djupt och för upp nya frön i
groningsposition. Därför bör jordfräs endast användas i katastroflägen då ogräset har blivit för högt för
annan bekämpning.
Specialmaskiner: Är bl.a. olika typer av radhackor. Därtill radfräsar, med de nackdelar som beskrivits
ovan. Vidare finns borsthjul och borstramper. För att dessa skall fungera väl får det vare sig vara för
torrt eller för vått i marken. I det förstnämnda fallet blir växterna bemängda med jorddamm, vilket
minskar fotosyntesen. I det senare fallet fastnar jorden i borstaggregaten. Detsamma gäller ogräs som
är för stort. En lösning på problemet med bearbetning i raden är de s.k. fingerhjuls-hackorna, som har
två vinkelställda hjul försedda med gummi- eller plastfingrar som bearbetar i raden.
För kulturer som odlas på stora avstånd i raden, t.ex. större alléträd, finns ogräshackor som även kan
röra sig i sidled och kan bearbeta i raden. De senaste innovationerna för mekanisk ogräsbekämpning är
laserstyrda förarlösa maskiner och robotar.
I företag som odlar ungplantor på friland kan ångmaskiner användas för förebyggande
ogräsbekämpning och desinfektion av så- och sticklingsbäddar. Principen är att ånga under en viss tid
leds in i till maskinen, kopplad rektangulära metallådor, utan botten, placerade på bädden, varvid
marken hettas upp till 70-75 grader ner till 5-10 cm djup. Detta medför desinfektion av markytan,
vilket även innebär att ogräsfröna dör i det uppvärmda markskiktet.
Kemisk bekämpning
Vid kemisk ogräsbekämpning används preparat som stör olika livsfunktioner hos ogräsen. De kan vara
s.k. groningshämmare som förhindrar ogräsfrönas utveckling efter groning (t.ex. Gallery), eller
kontaktmedel som förstör de yttre vävnaderna hos ogräsplantorna (t.ex. Reglone), alternativt
systemiska preparat som stör fysiologiska processer i ogräsplantorna (t.ex. Roundup).
Med tanke på verknings- och användningssätt indelas herbiciderna i olika grupper:
Markherbicider, tas upp genom ogräsets rotsystem och skall som regel användas förebyggande. De är
svårlösliga i vatten och binds i marken. Dessa preparat kan bredsprutas över vegeterade kulturer utan
skada (ex. Gallery).
Mark- och bladherbicider, Dessa herbicider tas upp både via blad och rotsystem (ex. Goltix och Logo).
De kan bredsprutas över ovegeterade kulturer, men skadar kulturer som vegeterat. Behandling kan
emellertid ske under sensommar-tidig höst då bladen och skotten är väl avmognade (ex. Goltix).
Bladherbicider, kan antingen vara kontaktverkande, dvs. transporteras inte i växten (ex. Basta,
Mogeton och Reglone), eller systemiska, som transporteras i växten (ex. Focus Ultra, Roundup och
Select). Eftersom herbiciderna i denna grupp tas upp av gröna växtdelar måste de användas avskärmat
i växande kulturer (undantag är Focus Ultra och Mogeton).
53
Att tänka på
Målsättningen vid kemisk ogräsbekämpning är att förstöra ogräset utan att skada kulturväxterna. För
att detta skall lyckas är det vissa faktorer man måste ta hänsyn till.
1. Kulturväxter. Vissa växtslag är känsliga och kan skadas av vissa herbicider. Sådana växter
måste planteras avskilt och behandlas med halv dosering, alternativt med ett annat medel.
2. Ogräsflora. Herbicider har olika verkningsbredd och kan helt sakna effekt mot vissa
ogräsarter, vilket medför att ett fåtal högfrekventa ogräs kan uppträda i stora mängder. Detta
innebär att ogrästrycket kan bli lika högt med få, som med många arter. Därför är det ibland
nödvändigt att kombinera olika herbicider för att uppnå tillräckligt bred ogräsverkan.
3. Typ av preparat. Det är viktigt att känna till olika preparats verkningssätt, dvs. om det är en
mark-, markblad eller bladherbicid. Likaså måste man veta i vilket utvecklingsstadium hos
ogräsplantorna, preparatet är avsett att användas.
4. Jordtyp/Dosering. För att kunna använda markherbicider på ett säkert sätt och med gott
resultat, måste doseringen anpassas till jordtypen. På lätta jordar måste doseringen alltid vara
lägre för att inte riskera att skada kulturväxterna. Däremot bör doseringen på leriga och
mullrika jordar vara högre för att ge god effekt, eftersom en viss mängd av preparatet fixeras
vid markpartiklarna och därmed inaktiveras. Likaså är god jordstruktur utan klumpar viktigt
för att få en tillfredsställande effekt med markherbicider.
5. Markfuktighet. God markfuktighet eller regn efter behandling är en förutsättning för att uppnå
önskad effekt av markherbicider eller mark – bladherbicider.
54
3) ANVÄNDNING AV HERBICIDER
Eftersom det inte finns någon herbicid avsedd att användas i plantskolekulturer som har effekt mot
alla förekomande ogräsarter, måste man som regel kombinera olika medel för att uppnå en tillräckligt
bred ogräsverkan. Detta framgår av figur 1 som ger exempel på hur höst-, vår- och
sommarbehandling kan kombineras. Observera att risk för resistens föreligger hos vissa ogräsarter
vid ensidig användning av jordherbicider.
Höstbehandling. Till 1- åriga eller äldre kulturer används Kerb flo 400 vid problem med gräsogräs,
eventuellt kombinerat med Gallery för att få en bredare ogräseffekt.
Vårbehandling. Vanligen används någon jordherbicid t.ex. Gallery eller Logo. Denna behandling
måste eventuellt kompletteras med något brännande medel, t.ex. Reglone eller Basta, mot
övervintrande ogräs.
Sommarbehandling. Sammantaget ger behandlingarna höst och vår en ganska bred ogräsverkan,
dock sällan mot alla ogräsarter. Detta kan leda till massförekomst av vissa ogräsarter. Därför kan det
bli nödvändigt att komplettera med en tredje behandling sommartid mot de ogräs som eventuellt
börjat gro och utvecklas. Här återfinns många av de svårbekämpade ogräsen i plantskolekulturer som
kvickrot, korsört, vitgröe, baldersbrå, tistel, etternässla, näva, viol och strandfräne m.fl. Beroende på
ogräsflora har man ett flertal olika medel att välja emellan, t.ex. Basta, Reglone, Focus Ultra,
Matrigon, Goltix och Roundup.
Framgångsrik ogräsbekämpning förutsätter således att man bl a känner till ogräsfloran och vet vilken
kombination av medel som ger bäst effekt mot olika ogräsarter.
Ogräsflora
(antal arter)
Figur 1. Herbiciders relativa ogräseffekt.
I plantskolekulturer är det som regel nödvändigt att kombinera flera olika preparat för att uppnå en tillräckligt
bred ogräsverkan, beroende på olika preparats verkningsbredd och ogräsens gronings- eller utvecklingsperioder.
55
4) BEKÄMPNING I FRILANDSKULTURER
I nedanstående tabell ges exempel på herbicider som kan användas i fältodlade plantskolekulturer.
Preparaten har ordnats efter lämpligaste tidpunkt för applicering och användningsområde. De
angivna doserna är att betrakta som riktvärden och avser handelspreparat. Varje odlare bör själv
experimentera fram de koncentrationer som bäst passar under de speciella förhållanden som råder
på odlingsplatsen. Lägre koncentration skall användas till nyplanterade kulturer och på lätta jordar,
medan högre dos kan användas till äldre kulturer och på mullrika eller leriga jordar. Studera även
”anmärkningar” under Preparatöversikten, sid 50-52.
I Höst
Kerb flo 400
1,5 l/ha bandsprutas (högst 50 % av den körda arealen behandlas)
Gallery
0,5- 1,0 l/ha
Kerb flo 400
1,5 l/ha + 0,5 l/ha bandsprutas (högst 50 % av den körda arealen behandlas)
+ Gallery
II Vår
Efter plantering:
- Ogräsfri jord
Gallery
0,5-1,0 l/ha + fuktig jord, regn el. bevattning
- Ogräs i småplantstadiet
Betanal SC
2 x 3 l/ha (endast skogsplantskolor)
Goltix
2-4 kg/ha
Logo
150 g + 2 l olja
(ej vegeterade kulturer)
-”Ettåriga kulturer
och äldre:
- Ogräsfri jord Gallery
- Övervintrat ogräs +
långtidseffekt
(ej vegeterade kulturer)
-”-”-
0,5-1,0 l/ha + fuktig jord, regn el. bevattning
Gallery +
Reglone
0,5-1,0 l + 2-2,5 l/ha
Gallery +
Basta
0,5+4,0 l/ha
Logo
150 g + 2 l olja
III Sommar
(Se info om respektive preparat i Preparatöversikten, sid. 50-52)
Basta
Betanal SC
Focus Ultra
Goltix
Matrigon
Select
Reglone
Roundup
56
3-7,5 l/ha
6 alt. 2 x 3 l/ha (endast skogsplantskolor)
3-6 l/ha
2-4 kg/ha
1-1,5 l/ha
0,3-0,5 l/ha
2-2,5 l/ha
3-6 l/ha
5) BEKÄMPNING I CONTAINERODLING
I containerodling, liksom vid fältodling, är bekämpning av ogräs viktigt för god utveckling hos
kulturerna. De ogräs som framförallt kan vålla problem är levermossa och fröogräs. Levermossa
sprids primärt med torven, medan fröogräs kan spridas med ungplantor eller från ogräshärdar i
odlingen eller från omgivningen, där fröna, med vindens hjälp förs in över kulturerna. Exempel på
vanliga fröogräs i containerodling är vitgröe, korsört, våtarv, bergsbräsma, mjölkört m.fl., men
även björk och sälg.
a) Förebyggande åtgärder
Att bekämpa ogräs i containerkulturer är både tidsödande och kostsamt, varför den grundläggande
strategin måste vara olika förebyggande åtgärder. Därför är det viktigt att man på ett tidigt stadium
effektivt bekämpar ogräset i och runt odlingen, på bäddar, gångar eller vägar för att förhindra att det
sprids till krukorna. Har ogräset väl fått fäste kan det vara mycket svårt att bekämpa, eftersom ogräs
liksom kulturväxterna gynnas av höga näringsnivåer och regelbunden bevattning. Detta gäller inte
minst det ogräs som växer på bäddarna, varifrån de lätt sprids till krukorna.
1. Rena odlingsbäddar
Före utsättning av krukor på bäddarna, måste dessa vara grundligt rengjorda från jordspill och ogräs,
genom borstning eller med hjälp av högtrycktvätt. Trasiga Mypex-mattor bör bytas. Undvik
substratspill vid utsättning av nya krukor. Gångar, vägar och dräneringsdiken måste också hållas rena
från ogräs. På områden i anslutning till odlingen måste ogräs med vindspridning, som korsört,
maskros, mjölkört, tistel m.fl. bekämpas innan de sätter frö. Lähäckar minskar spridningen av
ogräsfrö.
2. Rent substrat
Hemköpt torv skall vara fri från ogräs. Förekommer ogräs som mjölkört, bäckbräsma, björk, salix
m.fl. våtmarksogräs i nyinkrukade kulturer, Reklamera! Torv som inte används direkt och lagras
utomhus, bör täckas för att förhindra infektion av ogräsfrö.
3. Rena krukor
Krukor som återanvänds bör tvättas i varmvatten, ½ timme i 65 grader, vilket oskadliggör såväl
ogräsfrö som svampsjukdomar.
4. Rena ungplantor
Både plantor med och utan kruka/klump kan föra med sig såväl frö som rotbitar av ogräs. Därför är det
viktigt att hålla rent vid odling av ungplantor och att inspektera inköpta plantor.
5. Rent vatten
Små ogräsfrön, liksom sporer av levermossa, kan spridas via bevattningsvattnet. Detta kan ske både
vid återanvändning av vatten eller då ogräs växer i anslutning till bevattningsdammar. I det senare
fallet måste ogräset slås innan det sätter frö. Ett sandfilter förhindrar spridning av sporer och frö.
6. Långtidsverkande gödselmedel
Man bör använda långtidsverkande gödselmedel, eftersom gödsling med näringslösningar gynnar
ogräset och i synnerhet levermossa. Bäst effekt mot ogräs får man vid punktgödsling med
långtidsverkande gödselmedel.
7. Torr substratyta
Genom att regelbundet låta substratytan torka upp då och då försvårar man utvecklingen av
levermossa. Samma behandling gäller mot fröogräs, speciellt i mitten av maj då många ogräsarter
gror.
57
8. Täckningsmaterial
Täckningsmaterial som skivor av kokosfiber och konstfiber eller mulch av bark, nötskal, BioTop,
Terra Star m.m. ger god effekt mot ogräs. Problemet kan vara höga kostnader för material och
utläggning, såvida detta inte sker i samband med inkrukning. Vissa mulch-material skräpar ner,
speciellt om krukorna välter.
9. Herbicider vid behov
Trots alla ansträngningar kan det ibland vara nödvändigt att sätta in behandling med herbicider.
Under svenska förhållanden är det främst Gallery som kan användas i kulturer av vedartade växter.
Eftersom Gallery är en groningshämmare skall bekämpningen ske förebyggande. Mot levermossa
används Mogeton, både förebyggande och kurativt, i samtliga rotade plantskolekulturer, av vedartade
växter och perenner.
10. Handrensa i tid
De ogräs som trots allt utvecklas måste avlägsnas i tid, dvs. före de sätter frö eller skjuter rotskott.
b) Kemisk bekämpning
1) Bäddar, gångar och vägar
För bekämpning i och runt odlingen, på bäddar, gångar och vägar, kan herbicider som Gallery
och Kerb flo 400 används, men även Basta, Reglone och Roundup. De tre senare måste dock
sprutas avskärmat så att kulturerna ej skadas. Mot levermossa kan Mogeton användas.
2) Bekämpning i krukor
Numera är kemisk bekämpning i krukor mindre vanligt på grund av risken för skador på känsliga
växtslag. Om kemisk bekämpning skall användas är grundregeln: vattna-spruta-vattna. Det är
nämligen viktigt att krukklumpen inte är torr så att det uppstår en luftspalt mellan klump och kruka
där preparatet kan vandra ner till rotsystemet och ge skador. Därtill är en god regel vid bekämpning
att använda halv rekommenderad dos och spruta från två håll, för att undvika sprutskugga. Slutligen
bör framhållas att all kemisk ogräsbekämpning i containerkultur är ett precisionsarbete. Eftersom
krukorna står tätt är risken för överlappning stor vid sprutning, vilket ger för hög koncentration i
krukorna med eventuella skador som följd.
Fröogräs
De kemiska medel som kan användas i krukor, ska användas förebyggande, innan ogräset kommit
upp, för att ha effekt. Detta beror på att kemiska medel verksamma mot uppkommet ogräs som
regel också kan skada kulturerna. Medel som kan användas i krukor är bl.a. Gallery (0,5 l/ha),
förebyggande mot fröogräs, och Kerb flo 400 (1,5 l/ha, bandsprutning) vid problem med vitgröe i
kulturer som stått en växtsäsong.
Vedogräs
De vedogräs som vållar störst problem vid containerodling är Betula och Salix. Båda producerar frö
i stora mängder under sommaren. Fröna är lätta och kan med vindens hjälp transporteras över långa
sträckor och hamna i krukorna där substratytan utgör en idealisk groningsplats. Därtill kan frön av
dessa växtslag förekomma i hemköpt torv, beroende på att Betula och Salix vuxit i närheten av den
mosse där torven brutits. Oavsett frönas ursprung är det viktigt att sätta in bekämpningen tidigt,
redan när fröna börjar gro, för att kunna använda medel som inte skadar kulturerna. För denna
tidiga bekämpning av groddplantor av Salix kan Gallery (1,5-2 kg/ha) användas. Därtill har
Mogeton
(0,4 %) effekt mot både Betula och Salix i groddplantstadiet.
Levermossa
För bekämpning av levermossa används Mogeton (0,4 %) som ger god effekt. Vidare har vissa
svampmedel kurativ sidoeffekt mot levermossa i ett tidigt stadium. Mot alger, mossa och ogräs på
bäddar kan förebyggande behandling göras med någon kvartär ammoniumförening som t.ex.
Gloquat.
58
6) SVÅRBEKÄMPADE OGRÄS
Vissa ogräs är svåra att bekämpa med konventionella metoder (kemiska och mekaniska), vilket
kan leda till massförekomst av somliga arter. Till svårbekämpade ogräs räknas framför allt
rotogräs som kvickrot, tistel, åkerfräken och strandfräne m.fl, men även många fröogräs som
vitgröe, korsört, baldersbrå, lomme, våtarv, snärjmåra m.fl. Som regel uppträder dessa ogräs först
fläckvis. Bekämpning av sådana fläckar är som regel möjlig med en begränsad arbetsinsats. Sätts
däremot åtgärderna in för sent leder detta till att ogräset kan utvecklas okontrollerat över större
arealer, vilket medför att bekämpningen kan bli ganska komplicerad.
a) Kvickrot (Agropyron repens)
Kvickrot sprids framför allt med underjordiska utlöpare (rhizomer). Spridning kan även ske med frö.
En konsekvent bekämpningsstrategi är en förutsättning för att lyckas bli av med kvickrot.
Tabell 26. Preparat för bekämpning av kvickrot
Handelsnamn
Dosering/ha
Bekämpningstidpunkt
Före
uppkomst
Anmärkningar
Efter
uppkomst
Basta
5-7,5 l
X
Avskärmad behandling.
Ingen långtidseffekt.
Focus Ultra
3-6 l
X
Behandling när kvickroten
har 3-5 blad. Vid riklig
förekomst av kvickrot
måste behandlingen
upprepas.
Kerb flo 400
1,5 l
Roundup
5l
X
Behandling nov-feb.
Temp. < + 10°C
Bandsprutas.
X
God effekt. Avskärmad
behandling. Doseringen
kan reduceras till 3 l/ha om
behandlingen kompletteras
med ammoniumsulfat
motsvarande 10 kg/ha.
b) Korsört (Senecio vulgaris)
Korsört är ett 1-2 årigt fröogräs med lång växtperiod och snabb spridning (upptill 4 000 frö per
planta). Ogräset har blivit ett problem, eftersom det är i stort sett resistent mot Gallery. De jord- och
bladherbicider som för närvarande rekommenderas mot korsört ger ej effekt hela
vegetationsperioden. Därför måste kompletterande behandlingar göras under sensommaren.
Tabell 27. Preparat för bekämpning av korsört
Handelsnamn
Dosering/ha
Bekämpningstidpunkt
Före
uppkomst
Anmärkningar
Efter
uppkomst
Basta
5l
X
Alla utvecklingsstadier.
Betanal SC
6l
X
Endast hjärtbladsstadiet
Endast i skogsplantskola.
Utgående.
Goltix
5 kg
X
X
Före blomknoppbildning
Logo
150 g + 2 l olja
X
X
Ogräs i småplantstadiet.
Matrigon
1,2 l
X
Efter uppkomst, bäst effekt
i hjärtbladstadiet.
Reglone
2-2,5 l
X
Alla utvecklingsstadier.
Roundup
2l
X
Alla utvecklingsstadier.
59
c) Åkertistel (Cirsium arvense)
Åkertistel är ofta kolonibildande och sprider sig både genom underjordiska utlöpare och frö.
Tabell 28. Preparat för bekämpning av åkertistel
Handelsnamn
Dosering/ha
Bekämpningstidpunkt
Före
uppkomst
Anmärkningar
Efter
uppkomst
Basta
5l
X
Avskärmad behandling,
måste ev. upprepas.
Matrigon
1-1,5 l
X
Behandling när ogräset
nåtten höjd av 20 cm,
men före knoppbildning.
Roundup
3l
X
Avskärmad behandling,
måste ev. upprepas.
d) Strandfräne (Rorippa silvestris)
Strandfräne har fått allt större utbredning under senare år. Detta ogräs förökar sig både genom
rotbitar/utlöpare och frö. Det är mycket svårt att bekämpa strandfräne i växande plantskolekulturer.
Preparat innehållande MCPA kan ha effekt mot strandfräne vid tidig behandling, men är bara
registrerade för användning i stråsäd, gräsfrö, vall och potatis. Denna bekämpning kan således bara
sättas in om man har en växtföljd där dessa grödor ingår.
Tabell 29. Preparat för bekämpning av strandfräne
Handelsnamn
Dosering/ha
Bekämpningstidpunkt
Före
uppkomst
Anmärkningar
Efter
uppkomst
Roundup
4-6 l
X
Behandling på
sensommaren/hösten har
gett goda resultat i
Danmark, medan
behandling på
försommaren ger sämre
effekt.
Basta
5l
X
Upprepad behandling
e) Åkerfräken (Equisetum arvense)
Åkerfräken är ett mycket svårbekämpat ogräs, med mycket djupgående rotsystem, som
förökar sig både med underjordiska utlöpare och sporer. För att uppnå god effekt fordras
upprepade behandlingar.
Tabell 30. Preparat för bekämpning av åkerfräken
Handelsnamn
Dosering/ha
Bekämpningstidpunkt
Före
uppkomst
Basta
60
5l
Anmärkningar
Efter
uppkomst
X
Vår- o. höstbehandling
med avskärmade
munstycken.
Upprepade behandlingar
krävs
f) Etternässla (Urtica urens)
Etternässla är ett ettårigt ogräs som utvecklas optimalt på lätta humusrika jordar med högt
näringsinnehåll. Fröna (upptill 1.200/planta) har hög grobarhet och kan ligga många år i jorden.
Bekämpning bör ske före frösättning, helst i småplantstadiet.
Tabell 31. Preparat för bekämpning av etternässla
Handelsnamn
Dosering/ha
Bekämpningstidpunkt
Före
uppkomst
Anmärkningar
Efter
uppkomst
Betanal
4-6 l
X
Bäst effekt i
2-bladstadiet.
Goltix
2-4 kg
X
Bäst effekt fram till 3-4
bladstadiet.
Kerb flo 400
1,5 l
X
Höst-vinter behandling.
nov-febr. Vid annan
tidpunkt fordras god
markfuktighet, regn eller
bevattning. Bandsprutas.
Reglone
2-2,5 l
X
Avskärmad behandling.
X
g) Vitgröe (Poa annua)
Vitgröe är ett av de vanligaste fröogräsen i plantskolekulturer. Det kan gro och utvecklas under hela
vegetationsperioden, i synnerhet under vår och sensommar brukar förekomsten vara riklig. Kan
övervintra som ettårig planta. Förekommer på alla slags jordar och fröproduktionen kan uppgå till 500
frö per planta.
Tabell 32. Preparat för bekämpning av vitgröe
Handelsnamn
Dosering/ha
Bekämpningstidpunkt
Före
uppkomst
Anmärkningar
Efter
uppkomst
Kerb flo 400
1,5 l
X
X
Höst-vinter behandling.
nov-febr. Vid annan
tidpunkt fordras god
markfuktighet, regn eller
bevattning. Bandsprutas.
Logo
150 g + 2 l olja
X
X
Behandling i småplantstadiet är effektivast.
Select
0,3-05 l
X
Bredsprutning på våren
före vegetering , eller i
sept-okt. Avskärmad
behandling sommartid.
Tillsats av olja förstärker
effekten.
61
VII. BLANDNINGSTABELL OCH DOSERING
Tabell 35. Blandningstabell för kemiska preparat
Konc.
(%)
Mängd kemiskt preparat i g, cm3 eller ml för olika volymer sprutvätska
10 l
25 l
50 l
100 l
200 l
300 l
400 l
500 l
600 l
900 l
0,02
0,03
0,035
2
3
3,5
5
7,5
8,7
10
15
17,5
20
30
35
40
60
70
60
90
105
80
120
140
100
150
175
120
180
210
180
270
315
0,04
0,05
0,1
4
5
10
10
12,5
25
20
25
50
40
50
100
80
100
200
120
150
300
160
200
400
200
250
500
240
300
600
360
450
900
0,15
0,2
0,25
15
20
25
37,5
50
62,5
75
100
125
150
200
250
300
400
500
450
600
750
600
800
1000
750
1000
1250
900
1200
1500
1350
1800
2250
0,3
0,35
0,4
30
35
40
75
87,5
100
150
175
200
300
350
400
600
700
800
900
1050
1200
1200
1400
1600
1500
1750
2000
1800
2100
2400
2700
3150
3600
0,5
0,6
1,0
50
60
100
125
150
250
250
300
500
500
600
1000
1000
1200
2000
1500
1800
3000
2000
2400
4000
2500
3000
5000
3000
3600
6000
4500
5400
9000
1.5
3,0
150
300
375
750
750
1500
1500
3000
3000
6000
4500
9000
6000
12000
7500
15000
9000
18000
13500
27000
Dosering av preparat
Doseringen av svamp- och insektsmedel har angetts i procent istället för i mängd per ytenhet.
Anledningen till detta är att plantskoleväxter kan vara av mycket varierande storlek beroende på
växtslag och ålder. Därtill varierar planttätheten för olika kulturer liksom företagens sprututrustning.
För uppgift om preparatmängd per ytenhet till en viss kultur se anvisningar på förpackningen eller
kontakta ansvarig firma (se sid 3).
Obs!
Blanda ej två systemiska insekts- eller svamppreparat.
Denna typ av preparat innehåller nämligen lösningsmedel, för att lösa upp vaxskiktet på bladen, för
bättre penetrering av sprutvätskan. Om två systemiska medel blandas kan effekten bli för kraftig, med
bladskador som följd.
62
VIII. VÄRDVÄXTER - SKADEGÖRARE
Nedanstående förteckning upptar vanliga skadedjur och sjukdomar på vedartade växter och perenner.
Listan omfattar skadegörare, som är av ekonomisk betydelse vid odling av plantskoleväxter, under
svenska förhållanden. Den är avsedd som hjälp vid bestämning av skadegörare och därmed val av
bekämpningsmetod. På grund av det stora antalet skadegörare, har i vissa fall endast angetts grupper
av skadegörare, utan att specificera ingående släkten/arter, t.ex. bladfläcksvampar, rot-och
rothalssvampar, bladlöss, larver, stinkfly osv. eftersom skadegörarna inom respektive grupp bekämpas
på likartat sätt. För bekämpning hänvisas till beskrivningarna av respektive skadegörare eller till
avsnitten "Biologisk bekämpning", "Fysikaliskt verkande växtskyddsmedel", "Bekämpning av
svampsjukdomar" samt "Bekämpning av insekter och skadedjur". Vissa skadegörare i nedanstående
förteckning finns endast medtagna i respektive ”Preparatöversikt”.
I. VEDARTADE VÄXTER
Abies
Gråmögel, 17
Förökningssvampar, 9
Rotsvampar, 10
Barrlöss, 28
Barklöss, 28
Rotlöss, 28
Rot-och rothalssvampar, 10
Bladlöss, 27
Lövvivel, 29
Stritar, 29
Glansbagge, 32
Gallkvalster, 41
Bladstekellarver, 37
Acer
Bladfläcksvampar, 15
Förökningssvampar, 9
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Rödvårtsjuka, 18
Skottdöd, 10, 15
Tjärfläcksjuka, 15
Vissnesjuka, 19
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Gallmygga, 37
Lövvivlar, 33
Stritar, 29
Sköldlöss, 29
Spinnkvalster, 40
Stinkfly, 30
Trips, 30
Andromeda
Bladfläcksvampar, 15
Rotsvampar, 10
Skottröta, 9, 15
Spinnkvalster, 40
Actinidia
Bladfläcksvampar, 15
Rotsvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Amelanchier
Bladfläcksvampar, 15
Mjöldagg, 11
Päronpest, 21
Mosaikvirus, 22
Aristolochia
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Virus, 22
Aronia
Bladlöss, 27
Bladstekellarver, 37
Aesculus
Bladfläcksjuka, 15
Rödvårtsjuka, 18
Vissnesjuka, 19
Spinnkvalster, 40
Minerarmal, 39
Blödarsjuka, 21
Alnus
Krussjuka, 7
63
Azalea
Bladfläcksjuka, 15
Rotsvampar, 10
Azaleagallkvalster, 41
Azaleamal, 35
Cyklamenkvalster, 40
Spinnkvalster, 40
Öronvivel, 33
Bladnematoder, 48
Berberis
Mjöldagg, 11
Skottröta, 9, 15
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Sköldlöss, 29
Betula
Bladfläcksvampar, 15
Rost, 12
Vissnesjuka, 19
Bladlöss, 27
Larver, 34
Lövvivel, 29
Spinnkvalster, 40
Buddleia
Bladmögel, 13
Skottröta, 9, 15
Spinnkvalster, 40
Stritar, 29
Bladnematoder, 48
Virus, 22
Buxus
Bladfläcksjuka, 15
Rotsvampar, 10
Skottröta, 9, 15
Sköldlöss, 29
Buxusbladloppa, 27
Buxusgallmygga, 37
Buxuskvalster, 35
Stritar, 29
Spinnkvalster, 40
Calluna
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Förökningssvampar, 9
Rotsvampar, 10
Skottröta, 9, 15
Vissnesjuka, 19
64
Larver, 34
Jordflylarver, 36
Spinnkvalster, 40
Öronvivel, 33
Callicarpa
Spinnkvalster, 40
Stinkfly, 30
Caragana
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Carpinus
Mjöldagg, 11
Rödvårtsjuka, 18
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Spinnkvalster, 40
Caryopteris
Bladfläcksvamp, 15
Spinnkvalster, 40
Casteanea
Vissnesjuka, 19
Ceanothus
Bladfläcksvamp, 15
Skottröta, 9, 15
Spinnkvalster, 40
Vita flygare, 29
Chaenomeles
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Rotkräfta, 21
Päronpest, 21
Bristsjukdomar, 23
Bladlöss, 27
Bladstekel, 37
Chamaecyparis
Barksvampar, 14
Kvistdöd, 14
Rotsvampar, 10
Barklöss, 28
Larver, 34
Minerarmal, 39
Spinnkvalster, 40
Öronvivel, 33
Clematis
Bladfläcksvampar, 15
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Vissnesjuka, 19
Bladlöss, 27
Minerarfluga, 39
Spinnkvalster, 33
Trips, 30
Rotgallnenatoder, 40
Mosaikvirus, 22
Cornus
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 33
Öronvivel, 33
Corylus
Bladfläcksvampar, 15
Vissnesjuka, 19
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Larver, 34
Lövvivlar, 33
Cotinus
Mjöldagg, 11
Vissnesjuka, 19
Cotoneaster
Bladfläcksjuka, 15
Rotsvampar, 10
Päronpest, 21
Vissnesjuka, 19
Rotkräfta, 21
Bladlöss, 27
Blodlus, 28
Fruktbladstekel, 37
Larver, 34
Spinnkvalster, 40
Crataegus
Bladfallsjuka, 15
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Vissnesjuka, 19
Päronpest, 21
Bladlöss, 27
Fruktbladstekel, 37
Gallmygga, 37
Spinnkvalster, 40
Spinnmal, 35
Cydonia
Bladfallsjuka, 15
Päronpest, 21
Cytisus
Bladfläcksjuka, 15
Rot- och rothalssvampar, 10
Skottdöd, 10, 15
Bristsjukdomar, 23
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Virus, 22
Daphne
Bladfallsjuka, 15
Mjöldagg, 11
Virus, 22
Elaegnus
Bladloppor, 31
Spinnkvalster, 40
Erica
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Skottdöd, 10, 15
Spinnkvalster, 40
Larver, 34
Euonymus
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Skottröta, 9, 15
Bladlöss, 27
Larver, 34
Sköldlöss, 29
Spinnkvalster, 40
Spinnmal, 35
Trips, 30
Öronvivel, 33
Fagus
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Rödvårtsjuka, 18
Vissnesjuka, 19
Bokbladlus, 28
Lövvivel, 29
Spinnkvalster, 40
65
Forsythia
Bladfläcksjuka, 15
Skottdöd, 10, 15
Vissnesjuka, 19
Syrenbakterios, 21
Virus, 22
Spinnkvalster, 40
Stinkfly, 30
Mjöldagg, 11
Bristsjukdomar, 23
Bladlöss, 27
Sköldlöss, 29
Spinnkvalster, 40
Dvärgkvalster, 40
Öronvivel, 33
Bladnematoder, 48
Fraxinus
Askskottsjuka, 19, 17
Kräfta, 18
Vissnesjuka, 19
Bladloppor, 31
Gallkvalster, 41
Sköldlöss, 29
Vivlar, 33
Hypericum
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Bladlöss, 27
Gaultheria
Rotsvampar, 10
Skottröta, 9, 15
Genista
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Bristsjukdomar, 23
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Gleditsia
Bladgallmygga, 37
Hamamelis
Rotsvampar, 10
Hedera
Bladfläcksjuka, 15
Stjälkröta, 9, 15
Rot- och rothalssvampar, 10
Bladbakterios, 21
Bladlöss, 27
Dvärgkvalster, 40
Sköldlöss, 29
Spinnkvalster, 40
Hibiscus
Bomullsmögel, 7
Gråmögel, 17
Bristsjukdomar, 23
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Vita flygare, 29
Hydrangea
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Gråmögel, 17
66
Ilex
Skottröta, 9, 15
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Larver, 34
Minerarfluga, 39
Sköldlöss, 29
Spinnkvalster, 40
Spinnmal, 35
Stjälknematoder, 48
Juglans
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Juniperus
Barksvamp, 13
Kvistdöd, 14
Rost, 12
Rot- och rothalssvampar, 10
Barklöss, 28
Gallkvalster, 41
Enmal, 32
Minerarmal, 39
Spinnmal, 35
Spinnkvalster, 40
Kalmia
Rot- och rothalssvampar, 10
Skottröta, 9, 15
Spinnkvalster, 40
Laburnum
Barksvampar, 17
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Spinnkvalster, 40
Mosaikvirus, 22
Larix
Rot- och rothalssvampar, 10
Ullöss, 27
Leucothe
Bladfläcksvamp, 15
Bladlöss, 27
Ligustrum
Rotsvampar, 10
Bladfläcksvampar, 15
Bladsteklar, 32
Gallkvalster, 41
Syrenmal, 35
Vecklare, 35
Trips, 30
Syrenbakterios, 21
Mosaikvirus, 22
Rotnematoder, 48
Liriodendron
Gråmögel, 17
Spinnkvalster, 40
Lonicera
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Kalkfläcksjuka, 15
Rot- och rothalssvampar, 10
Bladlöss, 27
Minerarfluga, 39
Spinnkvalster, 40
Trips, 30
Öronvivel, 33
Mosaikvirus, 22
Magnolia
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Vissnesjuka, 19
Bladbakterios, 21
Spinnkvalster, 40
Mahonia
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Rot- och rothalssvampar, 10
Malus
Bladfläcksvampar, 15
Fruktträdskräfta, 18
Mjöldagg, 11
Rot- och rothalssvampar, 10
Skorv, 13
Päronpest, 21
Rotkräfta, 21
Syrenbakterios, 21
Viroser, 22
Bladgallmygga, 37
Bladlöss, 27
Blodlus, 28
Gallkvalster, 41
Larver, 34
Okuleringsgallmygga, 37
Spinnkvalster, 40
Nothofagus
Rot- och rothalssvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Parthenocissus
Bladfläcksvamp, 15
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Pernettya
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Rot- och rothalssvampar, 10
Skottröta, 9, 15
Philadelphus
Bladfläcksvampar, 15
Mosaikvirus, 22
Bladlöss, 27
Picea
Förökningssvampar, 9
Grentorka, 7
Gråmögel, 17
Rot- och rothalssvampar, 10
Barrlöss, 28
Barklöss, 28
Spinnkvalster, 40
Stor granbarrlus, 28
Ullöss, 25
Öronvivel, 33
Pieris
”Ekdöd”/Ph. ramorum, 14
Bladfläcksvampar, 15
Förökningssvampar, 9
Gråmögel, 17
Rot- och rothalssvampar, 10
Skottröta, 9, 15
Bladlöss, 27
67
Larver, 34
Nätstinkfly, 30
Spinnkvalster, 40
Öronvivel, 33
Pinus
Förökningssvampar, 9
Rot- och rothalssvampar, 10
Skottdöd, 7
Tallskyttesvampar, 15
Barrlöss, 28
Barklöss, 28
Rotlöss, 28
Tallskottvecklare, 35
Ullöss, 25
Platanus
Bladbränna, 16
Platankräfta, 18
Minerare, 39
Stinkfly, 30
Populus
Bladfläcksjuka, 15
Poppelkräfta, 18
Poppelskorv, 13
Poppelrost, 12
Skottdöd, 10, 15
Bakteriekräfta, 19
Mosaikvirus, 22
Aspglansbagge, 32
Bladlöss, 27
Lövvivlar, 33
Poppelglasvinge, 22
Poppelskottmal, 31
Spinnkvalster, 40
Potentilla
Mjöldagg, 11
Spinnkvalster, 40
Stritar, 29
Prunus
Bladfallsjuka, 15
Blom-och grentorka, 8
Krussjuka, 7
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Rot- och rothalssvampar, 10
Gummiflöde
Hagelskottsjuka, 7
Rotkräfta, 21
Viroser, 22
Bristsjukdomar, 23
Bladlöss, 27
68
Bladstekellarver, 37
Fjärilslarver, 34
Gallkvalster, 41
Lövvivlar, 33
Spinnkvalster, 40
Trips, 30
Öronvivel, 33
Pyracantha
Skorv, 13
Päronpest, 21
Bladlöss, 27
Bladstekellarver, 37
Minerare, 39
Pyrus
Bladfallsjuka, 15
Fruktträdskräfta, 18
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Rot- och rothalssvampar, 10
Skorv, 13
Päronpest, 21
Rotkräfta, 21
Bladgallmygga, 37
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Päronbladloppa, 31
Quercus
Barkfläcksvampar, 16
Mjöldagg, 11
Bristsjukdomar
Barklöss, 28
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Gallsteklar, 32
Knoppgallmygga, 37
Larver, 34
Lövvedborre, 34
Spinnkvalster, 40
Stinkfly, 30
Rhamnus
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Rhododendron
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
”Ekdöd”/Ph. ramorum, 16, 14
Förökningssvampar, 9
Rot- och rothalssvampar, 10
Skottdöd, 10, 15
Rost, 12
Bladlöss, 27
Nätstinkfly, 30
Spinnkvalster, 40
Vita flygare, 29
Öronvivel, 33
Rubus
Hallonskottsjuka, 7
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Vissnesjuka, 19
Viroser, 22
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Ribes
Bladfallsjuka, 15
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Rot-och rothalssvampar, 10
Vissnesjuka, 19
Virus, 22
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Gallmygga, 37
Krusbärsstekel, 37
Rotlöss, 28
Spinnkvalster, 40
Stritar, 29
Salix
Barkfläcksjuka, 15
Rost, 12
Skorv, 13
Vissna skottspetsar, 15
Bladbaggar, 32
Bladstekellarver, 37
Gallmyggor, 32
Lövvivlar, 33
Pilbarklus, 27
Rotlöss, 28
Spottstrit, 30
Spinnkvalster, 40
Ullöss, 27
Robinia
Mjöldagg, 11
Barksvampar, 16
Bladfläcksvampar, 15
Rotsvampar, 10
Vissnesjuka, 19
Gallkvalster, 41
Spinnkvalster, 40
Sambucus
Bladfläcksvampar, 15
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Viroser, 22
Spinnkvalster, 40
Rosa
Barkfläcksjuka, 15
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Svartfläcksjuka, 11
Vissnesjuka, 19
Bristsjukdomar, 23
Bladgallmygga, 37
Bladlöss, 27
Larver, 34
Rosbladstekel, 38
Rosskottstekel, 38
Spinnkvalster, 40
Stritar, 29
Vecklare, 35
Trips, 30
Vivlar, 33
Sorbus
Fruktträdskräfta, 18
Mjöldagg, 11
Rot- och rothalssvampar, 10
Rödvårtsjuka, 18
Skorv, 13
Rost, 12
Vissnesjuka, 19
Päronpest, 21
Rotkräfta, 21
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Larver, 34
Spinnkvalster, 40
Spiraea
Bladfläcksvampar, 15
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Spinnkvalster, 40
69
Symphoricarpus
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Silverglans
Skottröta, 10
Syringa
Barkfläcksjuka, 14
Bladfläcksjuka, 15
”Ekdöd”/Ph. ramorum, 16
Rot- och rothalssvampar, 10
Vissnesjuka, 19
Syrenbakterios, 21
Viroser, 22
Gallkvalster, 41
Larver, 34
Syrenmal, 35
Trips, 30
Tamarix
Gråmögel, 17
Bladlöss, 27
Taxus
Barksvamp, 13
Kvistdöd, 14
Rot- och rothalssvampar, 10
Rotkräfta, 21
Gallkvalster, 41
Larver, 34
Sköldlöss, 29
Öronvivel, 33
Thuja
Barksvamp, 13
Kvistdöd, 14
Rot- och rothalssvampar, 10
Barklöss, 28
Larver, 34
Minerarmal, 39
Sköldlöss, 29
Spinnkvalster, 40
Vivlar, 33
Öronvivel, 33
Tilia
Förökningssvampar, 9
Barksvampar, 17
Barkfläcksvamp, 17
Barknekros, 18
Bladfläcksjuka, 15
Rödvårtsjuka, 18
Vissnesjuka, 19
Bladlöss, 27
70
Bladstekllarver, 32
Gallkvalster, 41
Larver, 34
Lövvivlar, 33
Minerare, 39
Sköldlöss, 29
Stinkfly, 30
Spinnkvalster, 40
Tsuga
Barrsvampar, 15
Gråmögel, 17
Barrlöss, 28
Gallkvalster, 41
Ulmus
Almsjuka, 19
Rödvårtsjuka, 18
Vissnesjuka, 19
Bladlöss, 27
Larver, 34
Lövvivlar, 33
Stritar, 29
Spinnkvalster, 40
Vaccinium
Azaleasvulst
Bladfläcksvampar, 15
Förökningssvampar, 9
Mjöldagg, 11
Rot- och rothalssvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Trips, 30
Öronvivel, 33
Viburnum
Bladfläcksvampar, 15
”Ekdöd”/Ph. ramorum, 16
Förökningssvampar, 9
Rot-och rothalssvampar, 10
Skottröta, 14
Bladlöss, 27
Larver, 34
Spinnkvalster, 40
Trips, 30
Mosaikvirus, 22
Vitis
Bladmögel, 13
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Spinnkvalster, 40
Öronvivel, 33
Weigela
Bladfläcksvampar, 15
Spinnkvalster, 40
Stinkfly, 25
Bladnematoder, 48
Wisteria
Mjöldagg, 11
Bristsjukdomar, 23
Spinnkvalster, 40
Trips, 30
Mosaikvirus, 22
II. PERENNER
Acaena
Bladfläcksvampar, 15
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Achillea
Mjöldagg, 11
Bladmögel, 13
Rotsvampar, 10
Svartfläcksjuka, 15
Vissnesjuka, 19
Viroser, 22
Bladlöss, 27
Minerarfluga, 39
Spottstrit, 30
Stinkfly, 30
Bladnematoder, 48
Aconitum
Gråmögel, 17
Kronröta, 9
Mjöldagg, 11
Larver, 34
Bladnematoder, 48
Virus, 22
Agastache
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Ajuga
Bladfläcksvampar, 15
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Mosaikvirus, 22
Alcea
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Alchemilla
Bladmögel, 13
Rotsvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Spottstrit, 30
Allium
Vissnesjuka, 19
Stjälknematoder, 48
Alsteromeria
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Virus, 22
Alyssum
Bladmögel, 13
Vitrost, 12
Anchusa
Rotsvampar, 10
Larver, 34
Spinnkvalster, 40
Anemone
Bladfläcksjuka, 15
Rot-och rothalssvampar, 10
Gråmögel, 17
Mosaikvirus, 22
Bladnematoder, 48
Aquilegia
Bladfläcksvampar, 15
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Mosaikvirus, 22
Bladstekel, 37
Gallmygga, 37
Larver, 34
Minerarfluga, 39
Arabis
Bladmögel, 13
Rotsvampar, 10
Vitrost, 12
Gallmyggor, 32
71
Arenaria
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Armeria
Bladfläcksvampar, 15
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Artemisia
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Aruncus
Bladfläcksvampar, 15
Asclepias
Bladfläcksvampar, 15
Mjöldagg, 11
Rot-o.rothalssvampar, 10
Trips, 30
Aster
Bomullsmögel, 7
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Vissnesjuka, 19
Mosaikvirus, 22
Bladlöss, 27
Kvalster, 40
Spottstrit, 30
Trips, 30
Astillbe
Bladfläcksvampar, 15
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Stjälkröta, 9, 15
Mosaikvirus, 22
Öronvivel, 33
Bladnematoder, 48
Bakterioser, 21
Astrantia
Bladfläcksvampar, 15
Aubretia
Vitrost, 12
Stjälknematoder, 48
Bergenia
Bladfläcksvampar, 15
Rotsvampar, 10
Öronvivel, 33
72
Calamintha
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Stritar, 29
Caltha
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 8
Campanula
Bladfläcksvampar, 15
Bomullsmögel, 7
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Carex
Bladfläcksvampar, 15
Rost, 12
Spinnkvalster, 40
Centaurea
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Larver, 34
Spottstrit, 30
Bladlöss, 27
Centranthus
Bladfläcksjuka, 15
Bladlöss, 27
Chrysanthemum maximum
Bladfläcksvampar, 15
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Minerarfluga, 39
Rotlöss, 28
Spottstrit, 30
Bladnematoder, 48
Cimicifuga
Bladfläcksvamp, 15
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Rotnematoder, 48
Convallaria
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Rost, 12
Stjälkröta, 9, 15
Nematoder, 40
Coreopsis
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Spottstrit, 30
Trips, 30
Corydalis
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Rost, 12
Bladlöss, 27
Delphinium
Bladfläcksjuka, 15
Kronröta, 9
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Bladbakterios, 21
Bladnematoder, 48
Mosaikvirus, 22
Dianthus
Bladfläcksjuka, 15
Förökningssvampar, 9
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Trips, 30
Dicentra
Rot-och rothalssvampar, 10
Bladlöss, 27
Echinopsis
Bladfläcksvampar, 15
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Epimedium
Bladfläcksvampar, 15
Eremurus
Rot- och rothalssvampar, 10
Bladnematoder, 48
Virus, 22
Erigeron
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Vissnesjuka, 19
Erodium
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Eryngium
Bladfläcksvamp, 15
Mjöldagg, 11
Stjälkröta, 9, 15
Virus, 22
Eupatorium
Minerare, 39
Digitalis
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Larver, 34
Euphorbia
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Rot- och rothalssvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Doronicum
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Stjälkröta, 9, 15
Bladlöss, 27
Nematoder, 40
Filipendula
Bladfläcksvampar, 15
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Draba
Rot- och rothalssvampar, 10
Fuchsia
Rost, 12
Bladlöss, 27
Vita flygare, 29
Öronvivel, 33
Echinacea
Bladfläcksvampar, 15
Larver, 34
73
Gaillardia
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Spottstrit, 30
Galium
Bladmögel, 13
Gentiana
Bladfläcksvampar, 15
Rot- och rothalssvampar, 10
Virus, 22
Geranium
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Rot- och rothalssvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Bladnematoder, 48
Geum
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Spinnkvalster, 40
Bladstekel, 37
Larver, 34
Öronvivel, 33
Gräs
Bladfläcksvampar, 15
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Gypsophila
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Larver, 34
Minerarfluga, 39
Trips, 30
Helenium
Bladfläcksvamp, 15
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Virus, 22
74
Helianthus
Bladfläcksvamp, 15
Bladmögel, 13
Bommulsmögel
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Stinkfly, 30
Helleborus
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Larver, 34
Öronvivel, 33
Bladnematoder, 48
Hemerocallis
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Gallmygga, 37
Spinnkvalster, 40
Nematoder, 40
Heuchera
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Spinnkvalster, 40
Öronvivel, 33
Bladnematoder, 48
Hosta
Bladfläcksjuka, 15
Stjälkröta, 9, 15
Spinnkvalster, 40
Sniglar, 47
Bladnematoder, 48
Stjälknematoder, 48
Mosaikvirus, 22
Humulus
Bladfläcksjuka, 15
Spinnkvalster, 40
Stritar, 29
Iberis
Bladfläcksvamp, 15
Bladmögel, 13
Rotsvampar, 10
Mjöldagg, 11
Vitrost, 12
Viroser, 22
Incarvillea
Rot-och rothalssvampar, 10
Iris
Bladfläcksjuka, 15
Rotsvampar, 10
Rost, 12
Bakterieröta, 21
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Trips, 30
Virus, 22
Nematoder, 40
Lamium
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Stritar, 29
Spinnkvalster, 40
Lavandula
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Stjälkröta, 9, 15
Bladlöss, 27
Stritar, 29
Bladnematoder, 48
Lavatera
Bladfläcksjuka, 15
Rost, 12
Stjälkröta, 9, 15
Spinnkvalster, 40
Trips, 30
Vita flygare, 29
Bladnematoder, 48
Stjälknematoder, 48
Lewisia
Bladfläcksjuka, 15
Rot- och rothalssvampar, 10
Liatris
Gråmögel, 17
Kronröta, 9
Bomullsmögel, 7
Vissnesjuka, 19
Nematoder, 40
Ligularia
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Larver, 34
Spinnkvalster, 40
Sniglar, 47
Bladnematoder, 48
Lupinus
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Stjälkröta, 9, 15
Toppröta, 9, 15
Vissnesjuka, 19
Bladlöss, 27
Larver, 34
Spinnkvalster, 40
Öronvivel, 33
Virus, 22
Lychnis
Bladfläcksvamp, 15
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Lysimachia
Bommulsmögel, 7
Gråmögel, 17
Bladlöss, 27
Larver, 34
Rotlöss, 28
Virus, 22
Lythrum
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10,
Malva
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Rost, 12
Spinnkvalster, 40
Mentha
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Larver, 34
Spinnkvalster, 40
75
Monarda
Bladfläcksvamp, 15
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Stritar, 29
Spinnkvalster, 40
Myosotis
Bladmögel, 13
Gråmögel, 17
Mosaikvirus, 22
Nepeta
Bladfläcksvampar, 15
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Stritar, 29
Trips, 30
Origanum
Rost, 12
Rotlöss, 28
Stritar, 29
Oenothera
Bladmögel, 13
Rotsvampar, 10
Mjöldagg, 11
Gråmögel, 17
Bladbaggar, 32
Pachysandra
Bladfläcksvampar, 15
Rotsvampar, 10
Öronvivel, 33
Spinnkvalster, 40
Paeonia
Bladfläcksvampar, 15
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Rost, 12
Stjälkröta, 9, 15
Vissnesjuka, 19
Ringmosaik, 22
Rotfjäril, 34
Trips, 30
Bladnematoder, 48
Stjälknematoder, 48
Papaver
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
76
Rot- och rothalssvampar, 10
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Penstemon
Bladfläcksvampar, 15
Bladlöss, 27
Phlox
Bladfläcksvampar, 15
Rot- och rothalssvampar, 10
Mjöldagg, 11
Larver, 34
Minerarfluga, 39
Spottstrit, 30
Trips, 30
Bakterioser, 21
Viroser, 22
Bladnematoder, 48
Stjälknematoder, 48
Physalis
Larver, 34
Spinnkvalster, 40
Viroser, 22
Rotgallnematoder, 48
Physostegia
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Spottstrit, 30
Viroser, 22
Bladnematoder, 48
Stjälknematoder, 48
Polemonium
Mjöldagg, 11
Spinnkvalster, 40
Potentilla
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Spottstrit, 30
Rotgallnematoder, 48
Primula
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10, 9
Spinnkvalster, 40
Öronvivel, 33
Viroser, 22
Rotgallnematoder, 48
Pulsatilla
Bladfläcksvampar, 15
Pulmonaria
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Rost, 12
Bladlöss, 27
Rodgersia
Bladfläcksvampar, 15
Öronvivel, 33
Rosmarinus
Gråmögel, 17
Stjälkröta, 9, 15
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Spottstrit, 30
Rudbeckia
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Bladlöss, 27
Minerare, 39
Trips, 30
Spinnkvalster, 40
Viroser, 22
Rumex
Bladfläcksjuka, 15
Bladstekellarver, 37
Salvia
Bladfläcksvampar, 15
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Stritar, 29
Virus, 22
Rotgallnematoder, 48
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Öronvivel, 33
Spinnkvalster, 40
Bladnematoder, 48
Scabiosa
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Nematoder, 40
Sedum
Bladfläcksvampar, 15
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Rot-och rothalssvampar, 10
Vissnesjuka, 17
Bladlöss, 27
Öronvivel, 33
Bladnematoder, 48
Stjälknematoder, 48
Sempervivum
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Rost, 12
Bladlöss, 27
Öronvivel, 33
Sidalcea
Bladfläcksjuka, 15
Rotsvampar, 10
Silene
Bladfläcksjuka, 15
Solidago
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Spottstrit, 30
Spinnkvalster, 40
Saponaria
Rotsvampar, 10
Minerarfluga, 39
Thalictrum
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Saxifraga
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Thymus
Gråmögel, 17
Rost, 12
77
Rotsvampar, 10
Skottröta, 9, 15
Rotlöss, 28
Tiarella
Bladfläcksvampar, 15
Öronvivel, 33
Spinnkvalster, 40
Tradescantia
Bladfläcksvampar, 15
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Mkt. känslig för bek.medel
Trollius
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Svartfläcksjuka, 14
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Vissnesjuka, 19
Bladlöss, 27
Bladnematoder, 48
Verbascum
Bladfläcksjuka, 15
Stritar, 29
Spinnkvalster, 40
Veronica
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Stinkfly, 30
Stritar, 29
Spinnkvalster, 40
Vinca
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Förökningssvampar, 9
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Stjälkröta, 9, 15
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Sniglar, 47
Virus, 22
78
Viola
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Förökningssvampar, 9
Mjöldagg, 11
Rost, 11
Rotsvampar, 10
Stjälkröta, 9, 15
Vissnesjuka, 19
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Gallmygga, 37
Spinnkvalster, 40
Waldsteinia
Bladfläcksvampar, 15
Bladlöss, 27
Öronvivel, 33
Yucca
Bladfläcksvampar, 15
Gallkvalster, 41
Spinnkvalster, 40
IX. VÄXTPATOLOGISK LITTERATUR
Vedartade växter och perenner
Alford, D.V., Pests of Ornamental Trees, Shrubs & Flowers, Timber Press, Portland, 1995
Aendekerk, Th.G.L., Gebreksziekten in Boomkwekerijgewassen, PVB, Boskoop, 1982
Bekämpning i praktiken, Natur och Kultur/LT, Stockholm, 2003.
Butin, H. m fl, Farbatlas Gehölzkrankheiten, Ulmer, Stuttgart, 1992
Bärtels, A, Der Baumschulbetrieb, Verlag Ulmer, Stuttgart, 1985
Chiney, M., Insekter i Europa, Bonniers, Stockholm, 1993
Dinesen, I. G. m.fl., Plantesygdomme og skadedyr, GartnerInfo, 1995
DLV Adviesgroep, Vaste Planten en hun gebruikswaarde, Boskoop, 2002
DLV Adviesgroep, Ziektengevoeligheid Laan- en Parkbomen, Boskoop, 2002
DLV Adviesgroep, Ziekten en Plagen Sierheesters, Boskoop, 2002
DLV Plant BV, Gewasbescherming, Boomteelt/Vaste plantenteelt, Boskoop, 2010
Dahl, M. H. m fl, Den grönne bog, D. S. R. Forlag, Köpenhamn, 1978
Dahl, M. H. m fl, Trädgårdens fiender i färg, Almqvist & Wiksell, Stockholm, 1976
Dahl, M. H. m fl, Nyttoträdgårdens fiender i färg, Almqvist & Wiksell, Stockholm, 1978
Ellis, P.R. m.fl., Pests and Diseases of Alpine Plants, Alpine Garden Society, Pershore, 1993
Faktablad om Växtskydd, SLU, Uppsala
Fältfloror, bl a Floran i Färg, Bonniers; Fältflora, Ursing; Vår Flora, Elvers m fl.
Gewasbeschermingsgids, Wageningen Academic Publishers, 2008
Gill, S. m fl, Pests and Diseases of Herbaceous Perennials, USA, 1999
Gärtners Pflanzenarzt, Landwirtschaftverlag, Munster-Hiltrup, 2003
Hammarlund, C. m.fl., Växtsjukdomar, Lindfors Bokförlag, Stockholm, 1942
Jensen,N.E. m.fl., Vejledning i Plantevaern 2010, Lantbrugsforlaget, Århus, 2010.
Johnson, W.T. m fl, Insects that feed on Trees, Cornell University Press, Ithaca, USA, 1991
Korsmo, E. m fl, Korsmos ogräsplanscher, LT;s förlag, Stockholm, 1981
Looman, B., Onkruid in de Boomkwekerij, Boomteeltpraktijonderzoek, Boskoop, 1999
Lösing, H. Schadebilder an Gehölzen, BdB, Pinneberg, 1999
Lösing, H. m.fl.Taschenbuch, Aktuelles Baumschulwissen, H. Meyer, Rellingen, 2006
Menziner, W. o Sanftleben, H., Parasitäre krankheiten und Schäden an Gehölzen,
Verlag Parey, Hamburg, 1980
Mertens, P., Van Abelia tot Zwarte bonenluis, POVLT, Rumbeke, Belgien, 2006
Mossberg, B. m.fl., Den nya nordiska floran, W&W, Stockholm, 2003
Nienhaus, F. M.fl., Planzenschutz bei Ziergehölzen, Ulmer, 1998
Ochrona, polsk serie växtskyddshandböcker omfattande olika grupper av plantskoleväxter,
med mycket rikt bildmaterial av hög kvalité, Plantpress, Kraków, 2000-2005.
Pettersson, M-L. m. fl, Växtskydd i trädgård, Natur o. Kultur/LT, Stockholm, 1998
Sandhall, Å., Småkryp, fälthandbok, Bonniers, Stockholm, 2005
Sandskär, B., Biologisk bekämpning av skadedjur, SJV, 2002
Sanftleben, H., Schadbilder an Gehölzen, Grün ist Leben Baumschulen mbH, Pinneberg
Hanson, B., Natural Disease Control, Brooklyn Botanic Garden, New York, 2001
Schultz, W., Natural Insect Control, Brooklyn Botanic Garden, New York, 1999
Sinclair, W.A. m fl., Diseases of Trees and Shrubs, Cornell Univ. Press, Ithaca, USA, 1987
Strouts, R.G. m fl. Diagnosis of ill health in trees, Forestry Commission, England, 1994
Ukrudtsbogen, Danmarks JordbruksForskning, Flakkebjerg, 2004
Van der Horst, M, Plagen in de Boomkwekerij, Boomteeltpraktijonderzoek, Boskoop, 1998
Weidow, B., Ogräs på åker och i trädgård, Natur o. Kultur/LT, Stockholm, 2000
Växtskyddskataloger.
79
OVR79
Jordbruksverket
551 82 Jönköping
Tfn 036-15 50 00 (vx)
E-post: [email protected]
www.jordbruksverket.se