Godkända växtskyddsmedel i plantskolekulturer 2008

Bibliografiska uppgifter för
Godkända växtskyddsmedel i plantskolekulturer
2008 med beskrivning av skadegörare
Författare
Utgivningsår
Rudin L.
2008
Tidskrift/serie
Utgivare
Jordbruksverket (SJV)
Huvudspråk
Svenska
Målgrupp
Rådgivare, praktiker
Denna skrift (rapport, artikel, examensarbete etc.) är hämtad från VäxtEko,
http://www.vaxteko.nu, databasen som samlar fulltexter om ekologisk odling, växtskydd
och växtnäring.
Utgivaren har upphovsrätten till verket och svarar för innehållet.
Godkända växtskyddsmedel i
PLANTSKOLEKULTURER 2008
med beskrivning av skadegörare
Detta kompendium har författats av Lars Rudin, Laurus HortoKonsult, Laholm.
Telefon: 0430-718 07, 0708-61 21 40, Fax: 0430-718 07, e-post: [email protected]
Omslagsbild: Malus’Van Eseltine’/LR
I. ALLMÄN INFORMATION ........................................................................................................... 3
II. BIOLOGISK BEKÄMPNING I PLANTSKOLOR ............................................................. 4
III. FYSIKALISKT VERKANDE VÄXTSKYDDSMEDEL .................................................. 6
IV. BEKÄMPNING AV SVAMPSJUKDOMAR ........................................................................ 7
1) Preparatöversikt................................................................................................................................... 7
2) Förökningssvampar ............................................................................................................................. 9
3) Rot- och Rothalssvampar .................................................................................................................. 10
4) Mjöldagg generellt samt rost och svartfläcksjuka på rosor........................................................... 11
5) Rostsvampar ....................................................................................................................................... 12
6) Bladmögel............................................................................................................................................ 13
7) Skorv.................................................................................................................................................... 13
8) Kvistdöd och barksvamp på barrväxter .......................................................................................... 14
9) Tallskyttesvampar.............................................................................................................................. 15
10) Bladfläcksvampar............................................................................................................................. 15
11) Gråmögel........................................................................................................................................... 17
12) Lagringssjukdomar.......................................................................................................................... 17
13) Kräfta ................................................................................................................................................ 18
14) Rödvårtsjuka .................................................................................................................................... 18
15) Vissnesjuka ....................................................................................................................................... 19
16) Almsjuka ........................................................................................................................................... 20
17) Bakteriesjukdomar........................................................................................................................... 21
18) Virussjukdomar................................................................................................................................ 22
19) Bristsjukdomar................................................................................................................................. 23
V. BEKÄMPNING AV INSEKTER OCH SKADEDJUR ..................................................... 24
1) Preparatöversikt................................................................................................................................. 24
2) Sugande insekter ................................................................................................................................ 27
Bladlöss ............................................................................................................................................. 27
Sköldlöss ........................................................................................................................................... 29
Stritar ................................................................................................................................................ 29
Stinkfly .............................................................................................................................................. 30
Trips .................................................................................................................................................. 30
Bladloppor ......................................................................................................................................... 31
3) Bitande insekter.................................................................................................................................. 32
Skalbaggar ............................................................................................................................................. 32
Bladhorningar .................................................................................................................................... 32
Bladbaggar ......................................................................................................................................... 32
Vivlar ................................................................................................................................................ 33
Barkborrar.......................................................................................................................................... 34
1
Fjärilar ................................................................................................................................................... 34
Träfjärilar........................................................................................................................................... 34
Rotfjärilar .......................................................................................................................................... 34
Spinnmalar ......................................................................................................................................... 35
Vecklare ............................................................................................................................................ 35
Spinnare............................................................................................................................................. 35
Mätare ............................................................................................................................................... 35
Nattflyn ............................................................................................................................................. 36
Svärmare............................................................................................................................................ 36
Tvåvingar .............................................................................................................................................. 37
Gallmyggor ........................................................................................................................................ 37
Steklar ............................................................................................................................................... 37
Sorgmyggor och harkrankar ................................................................................................................ 38
4) Minerande insekter ............................................................................................................................ 39
5) Kvalster ............................................................................................................................................... 40
Spinnkvalster ..................................................................................................................................... 40
Gallkvalster ........................................................................................................................................ 41
6) Tabeller över bekämpning av insekter och kvalster ....................................................................... 43
A) Sugande insekter .............................................................................................................................. 43
B) Bitande insekter................................................................................................................................ 45
C) Minerande insekter........................................................................................................................... 46
7) Jordbehandling, desinfektion, avskräckningsmedel ....................................................................... 47
8) Nematoder i plantskolekulturer........................................................................................................ 48
VI. BEKÄMPNING AV OGRÄS .................................................................................................... 50
1) Preparatöversikt................................................................................................................................. 50
2) Ogräsbekämpning i plantskolor ....................................................................................................... 52
3) Användning av Herbicider ................................................................................................................ 55
4) bekämpning i frilandskulturer.......................................................................................................... 56
5) bekämpning i containerodling........................................................................................................... 57
6) Svårbekämpade ogräs........................................................................................................................ 59
VII. BLANDNINGSTABELL OCH DOSERING..................................................................... 62
VIII. VÄRDVÄXTER - SKADEGÖRARE ................................................................................. 63
I. Vedartade växter................................................................................................................................. 63
II. Perenner ............................................................................................................................................. 71
IX. VÄXTPATOLOGISK LITTERATUR .................................................................................. 79
2
I. ALLMÄN INFORMATION
Produktansvarig firma/ombud
Tabell 1. Telefon, fax- och internetadresser till respektive firma/ombud
Firmor
Telefon
Fax
E-post och webbplats
BAS
BASF AB
0411-407 21
070-587 69 10
BAY
Bayer Crop Science
040-41 81 80
040-41 81 61
[email protected]
www.bayercropscience.se
BIO
Biobasiq i Sverige AB
DOW
Dow Agro Science
Sverige AB
0430-711 65
070-794 56 56
0430-711 65
0045-452 808 00
0045-452 808 01
[email protected]
www.biobasiq.se
[email protected]
www.dowagroscience.com
GRO
Gröna Näringens
Riksorganisation
08-787 53 00
[email protected]
www.gro.se
GUL
Gullviks
040-680 68 00
[email protected]
www.gullviks.se
KLA
Klarsö
0045-354 366 11
0045-354 376 11
[email protected]
LAN
Lantmännen
040-22 54 00
040-94 59 06
LIN
Lindesro AB
042-16 18 70
070-545 10 53
042-32 98 99
[email protected]
www.lantmannen.com
[email protected]
www.lindesro.se
LMI
AB Lennart Månsson
International
042-29 20 05
042-422 924 50
MON
Monsanto Crop Science
Sweden AB
044-24 71 04
0708-53 60 92
NA
Nordisk Alkali AB
040-18 70 10
040-93 84 00
[email protected]
www.nordiskalkali.se
SYN
Syngenta Crop Protection AS
0771-24 48 10
070-610 16 46
0771-19 31 30
[email protected]
www.syngenta.se
[email protected]
www.agro.basf.se
[email protected]
www.lmiab.com
[email protected]
www.monsanto.com
Förgiftningar
Larmcentralen
112
Giftinformationscentralen
Karolinska sjukhuset,
Stockholm
08-33 12 31
3
Yrkesmedicinska kliniker
Umeå
Örebro
Lund
Stockholm
090-785 00 00
019-602 24 69
046-17 31 85
08-517 730 56
Observera
Detta kompendium är allmänt rådgivande.
Det ersätter inte etiketten.
Läs därför alltid noga de anvisningar som finns på förpackningen.
Växtpatologisk rådgivning/plantskoleväxter
LAURUS HortoKonsult
Lars Rudin
Skolgränd 7, 312 30 Laholm
Tel. 0430-71 807
Fax. 0430-71 807
Mobil 0708-61 21 40
Maj-Lis Pettersson
Inst. f. Ekologi
Box 7044, SLU
750 07 Uppsala
Tel. 018-67 23 47
Fax. 018-67 28 90
Växtskyddslaboratoriet
Carl Skottsbergs gata 22B
Box 461, 405 30 Göteborg
Tel. 031-773 26 69
Fax. 031-773 26 77
Mobil 0704-97 04 29
II. BIOLOGISK BEKÄMPNING I PLANTSKOLOR
I Sverige, liksom i andra europeiska länder, är biologisk bekämpning i plantskolekulturer under
utveckling. Till skillnad från konventionell bekämpning, med pesticider, fordrar biologisk bekämpning
ingående kunskaper om såväl patogenens som predatorns livscykel, för att uppnå tillfredsställande
resultat. Härtill spelar klimatet under behandlingen en avgörande roll.
Förutsättningar
Av de biologiska bekämpningsmedel som finns på marknaden idag är endast ett fåtal av potentiellt
intresse för svenska plantskolor. Anledningen till detta är att flertalet predatorer fordrar varma och stabila
klimatförhållanden för att fungera väl. Detta begränsar användningen i plantskolor, eftersom huvuddelen
av produktionen sker under okontrollerbara klimatförhållanden på friland. Den plantskoleproduktion som
sker i växthus erbjuder dock vissa möjligheter. Här kan man hämta erfarenheter från andra växthusodlade
kulturer där biologisk bekämpning används.
Praktiska erfarenheter
De predatorer som prövats i svenska plantskolor är bl.a. vanliga rovkvalster (Phytoseiulus persimilis), och
tripsrovkvalster (Amblyseius cucumeris) mot spinnkvalster i växthus och på friland. Vidare har nematoder
mot larver av öronvivel (Otiorhynchus sulcatus) och sorgmyggor i containerodling, Bacillus thuringiensis
mot fjärilslarver samt Biobalans mot svampsjukdomar på rosor och prydnadsbuskar vid containerodling
prövats. I det sistnämnda fallet utgörs den aktiva organismen av olika raser av rovsvampen Trichoderma.
Av de biologiska preparat som hittills prövats, med undantag för Bacillus thuringiensis, tripsrovkvalster
(Amblyseius cucumeris o.swirskii) och vanliga rovkvalster (Phytoseiulus persimilis) finns det än så länge
inget som visar ett kontinuerligt tillfredsställande resultat. Detta kan eventuellt bero på felaktig
bekämpningsteknik i förening med ogynnsamma klimatförhållanden. Samma erfarenheter har man från
andra europeiska länder.
4
Utvecklingsarbete
Utomlands pågår vissa projekt för att utveckla biologisk bekämpning i plantskolekulturer. I Holland har
man sålunda försökt bekämpa bladlöss med parasitära getingar och gallmyggor. Dessa försök har varit
framgångsrika i växthus, men gett dåliga resultat på friland. Här har man vid bladlusbekämpning haft
större framgång med guldögonsländor och en nyckelpigeart samt naturliga predatorer.
I Sverige har det under flera år gjorts försök med Tagetes för bekämpning av rotsårsnematoder
(Pratylenchus), som spelar en avgörande roll i komplexet jordtrötthet. Dessa försök har gett positiva
resultat (se Bekämpning av nematoder sid. 41). Även försök med ferromon-fällor för bekämpning av
lövvedborr (Xyleborus dispar), som angriper träd i plantskolan, har gett positiva resultat. Frsök med
tripsrovkvalster och vanliga rovkvalster i växthus har också varit positiva.
Hur utvecklingen kommer att gå när det gäller frilandsodlade plantskolekulturer i Sverige är helt
beroende av den forskning som sker utomlands, eftersom SLU för närvarande saknar resurser på detta
område. De odlare som är intresserade av biologisk bekämpning får därför försöka i egen regi. Detta bör
dock ske i nära samarbete med de företag som saluför predatorer för biologisk bekämpning.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan man säga att biologisk bekämpning i plantskolekulturer i dag, med några få
undantag, inte är något ekonomiskt alternativ till konventionell bekämpning. Detta beror på bristande
kunskaper, men framförallt på avsaknaden av lämpliga predatorer för svenska klimatförhållanden. För att
biologiska metoder skall bli kommersiellt tillämpbara fordras sålunda ett mycket omfattande
utvecklingsarbete i form av forskning och försök
5
III. FYSIKALISKT VERKANDE VÄXTSKYDDSMEDEL
Fysikaliskt verkande växtskyddsmedel är kemiska produkter vars bekämpningseffekt uppnås på enbart
fysikalisk väg. De får importeras och hanteras utan att vara godkända av Kemikalieinspektionen. På
markanaden finns idag ett stort utbud av fysikaliskt verkande växtskyddsmedel avsedda för bekämpning
av svampsjukdomar och skadeinsekter. Flertalet av dessa medel är emellertid inte prövade i jämförande
tester, vilket innebär att bekämpningseffekten hos nånga preparat är dåligt dokumenterad. Generellt gäller
att fysikaliskt verkande växtskyddsmedel har mycket kort verkningstid och begränsad kurativ effekt.
Därför är det viktigt att bekämpningen börjar vid begynnande angrepp och därefter upprepas, som regel
varje vecka, till dess att angreppet hävts. En strategi som prövats i vissa plantskolor är att börja
bekämpningen med fysikaliskt verkande växtskyddsmedel. Om detta inte ger avsedd effekt övergår man
till konventionell bekämpning.
Erfarenheterna av fysikaliskt verkande växtskyddsmedel i plantskolekulturer är för närvarande
synnerligen begränsade. De odlare som är intresserade är därför som regel hänvisade till att försöka i egen
regi. Nedanstående preparat har dock med viss framgång använts vid odling av plantskoleväxter.
I. Förebyggande behandling med s.k. växtstärkande preparat
Pilzvorsorge, kiselpreparat, 0,5-1,0 %, var 10:e dag. (Lindesro)
Basaltmjöl, från bergarten basalt, kiselrik, blandas i torv med 10 kg/kbm.
(Bara Mineraler)
II. Mot svampsjukdomar
Svavel, mjöldagg, 0,2-0,7 %, upprepade behandlingar.
Zence, såpa, mjöldagg, 3-5 %, 1 gång per vecka. God effekt i tidigt stadium. (Lindesro).
III. Mot skadeinsekter och spinnkvalster.
Biodux, såpa, bladlöss, vita flygare, spinnkvalster, 3-5 %, 1-2 veckors intervall. (Lindesro).
Florina K, oljeemulsion, sugande insekter och spinnkvalster, 1 %, minst 2 behandlingar.
(Bayer)
Turex (Bacillus thuringiensis), fjärilslarver, 0,15 %, 1 gång per vecka. (Lindesro )
Klisterskivor o. klister-tejp, för prognos och bekämpning av flygande insekter, främst i
växthus. (Flera olika leverantörer).
IV. Mot sniglar
Ferromol, Snigelfritt m.fl., Järnfosfat, upprepade behandlingar.
(Flera olika leverantörer)
Exempel på andra fysikaliskt verkande växtskyddsmedel
Förutom ovanstående preparat, finns idag på marknaden ett stort utbud av fysikaliskt verkande
växtskyddsmedel. Några av dessa kan vara av potentiellt intresse i plantskolekulturer. Som exempel kan
nämnas:
Agri-50E, propylenglykolaginat, svampsjukdomar och skadedjur. (Biobasiq, Lindesro)
Aldecid, gelatin, insekter, kvalster (Apels Ceminvest)
Biosept 33, olja från grapefruktkärnor, mjöldagg och andra bladsvampar
Botani Gard, insektspatogen svamp, bladlöss, trips, vita flygare (Lindesro)
Binab T (Trichoderma), mot svampsjukdomar som, gråmögel, Fusarium, rotsvampar (Lindesro).
Eradicoat, stärkelse, spinn, trips, vita flygare, minerarflugor (Biobasiq, Lindesro)
Florineum, paraffinolja, vårbehandling mot övervintrande former av insekter och kvalster (Bayer)
Rako, rapsolja, insekter, kvalster, mjöldagg (Bayer)
Reniderm, fettsyror, svampsjukdomar och skadedjur, (Lindesro)
För akktuell listav över andra fysikaliskt verkande växtskyddsmedel se ”Växtskyddsmedel i eko-odling av
frilandsgrönsaker” (finns att ladda ner som pdf på Jordbruksverkets hemsida under Växt, miljö och vatten/ ekologisk
produktion). För vidare information se produktblad från Biobasiq, Lindesro, LMI m.fl.
6
IV. BEKÄMPNING AV SVAMPSJUKDOMAR
1) PREPARATÖVERSIKT
Tabell 2. Översikt av preparat mot svampsjukdomar
Handelsnamn
(verksam
substans)
Firma*
Aliette 80 WG
(fosetylaluminium)
Bayer
Amistar
(azoxystrobin)
Syngenta
0,1 %
2L
Baycor 25 WP
(bitertanol)
Bayer
0,05-0,15 %
2L
Candit
(kresoximmetyl)
BASF
0,1 %
2L
X
Chipco Green
75 WG
Bayer
0,075-0,1 %
2L
X
Epok 600 EC
(fluazinam,
metalaxyl-M)
Nordisk
Alkali
0,1 %
2L
X
Kumulus DF
(svavel)
BASF
0.2-0,7 %
3
X
Merpan
80 WG
Nordisk
Alkali
0,15 %
Previcur N
(propamokarb)
Bayer
0,15-0,25 %
Proplant
(propamokarb)
Nordisk
Alkali
Koncentration Behörig- Verkningseller dosering hetssätt**
klass
K
D
S
0,1 %
2L
X
400 g/kbm
X
X
X
2L
X
2L
X
Anmärkningar
Rot-och rothalssvampar
(Pythium och
Phytophthora),
Bladmögel
Reg. Prydnadsväxter
Rost, Mjöldagg,
Rotsvampar,
Bladfläcksvampar. (obs!
kan skada Malus)
Reg. Plantskolor
Off-label, GRO
Skorv, Monilia,
Hagelskottsjuka,
Mjöldagg, Rost,
Svartfläcksjuka
Bladfläcksvampar.
Reg. Plantskolor.
Off-label, GRO
Rost, Skorv, Mjöldagg,
Bladfläcksvampar,
Hagelskottsjuka,
Gråmögel. Reg.
Prydnadsväxter i växthus
Gråmögel,
Bomullsmögel, Kronröta,
Rhizoctonia.
Reg. Plantskolor
Utgående
Reg. Bekämpning av
bladsvampar i pensé och
rosodling.
Off-label, GRO
Mjöldagg, Skorv,
Sidoeffekt mot kvalster.
Reg. Prydnadsväxter,
Skogsplantskolor, frukt
Mot fruktträdskräfta i
kommersiella odlingar
sav äpple och päron.
Dispens GRO
t.o.m.2008-12-31
Förökningssvampar
(Pythium,Phytophthora).
Bladmögel. Reg.
Prydnadsväxter
7
Handelsnamn
(verksam
substans)
Firma*
Scala
(pyrimetanil)
BASF
Svavelkalkvätska 30 Be
Nordisk
Alkali
1,5-2 %
1L
Tilt 250 EC
(propikonazol)
Syngenta
0,1 %
2L
X
Topas 100
(penkonazol)
Nordisk
Alkali
0,1 %
2L
X
Topsin WG
(tiofanatmetyl)
Nordisk
Alkali
0,1-0,2 %
1L
X
Koncentration Behörig- Verkningseller dosering hetssätt**
klass
K
D
S
0,075-0,1 %
2L
X
X
Anmärkningar
Skorv, Gråmögel
Reg. Prydnadsväxter,
Äpple, Päron,
Jordgubbar
Mot svamp-sjukdomar,
inkl. hagelskottsjuka.
Reg. frukt-och bärodling
Rost, Tallskyttesvampar,
Skorv, Bladfläcksvampar, Mjöldagg
Kan ge tillväxthämning
på småplantor och
perenner. Reg. Prydnadsoch plantskoleväxter i
växthus och på friland.
Off-label GRO,
Mjöldagg, Skorv, Rost,
Bladfläck-svampar,
Svartfläcksjuka, Monilia.
Reg. Prydnadsväxter,
Äpple, Päron,
Jordgubbar
Förökningssvampar
Bladfläcksvampar,
Svartfläcksjuka,
Mjöldagg, Gråmögel,
Kräfta, Rödvårtsjuka,
Barksvamp, Skottdöd,
Grentorka, Stjälkröta,
Vissnesjuka, Monilia,
Skorv.
Reg. Prydnadsväxter.
*Produktansvarig firma, se sid 3
** K = Kontaktverkande, D = Djupverkande, S = Systemiskt verkande (bör ej användas under torkperioder).
8
2) FÖRÖKNINGSSVAMPAR
Symptom: Förökningssvampar är ett samlingsbegrepp för olika svampsjukdomar som kan angripa
växterna under förökningsfasen eller ungplantstadiet. Vanligast är Botrytis, Pythium och Phytophthora,
men även släkten som Colletotrichum, Cylindrocarpon, Cylindrocladium, Fusarium, Rhizoctonia m.fl.
räknas hit. Symptomen är vissnande plantor med mörkfärgade rötter och rothals. Det senare kallas ibland
kronröta.
Vissa av ovannämnda svampar angriper även stjälkar och skott och orsakar röta eller vissning. Exakta
artbestämningar är endast möjliga i laboratorium.
Värdväxter: Fröplantor, sticklingar och ungplantor
Bekämpning: Förebyggande odlingstekniska åtgärder är viktigt för att förhindra angrepp. Sålunda bör
förökningslokalen samt utrustning vara väl rengjorda, eventuellt desinficerade. Vidare bör man alltid
använda nytt substrat. Substratet måste vara väldränerande och bevattning bör ske med försiktighet,
eftersom dessa svampar i hög grad gynnas av fuktiga förhållanden.
Vid kemisk bekämpning rekommenderas att använda en kombination av olika preparat, eftersom
blandinfektioner är vanliga. Exempel på sådana kombinationer är: Aliette 80 WG, Previcur N och
Proplant, som kan blandas med Topsin WG.
Tabell 3. Preparat möjliga att kombinera vid behandling
Handelsnamn
Aliette 80 WG (fosetylaluminium)
Koncentration
Vattning: 0,5 %, 2 l/kvm
Jordinblandning: 0,5 kg/kbm
Amistar (azoxystrobin)
0,1 %, motsv. 2l/10 kvm
Previcur N (propamokarb)
Proplant (propamokarb)
Vattning: 0,25 %, 2-4 l/kvm
Jordbehandling: 0,5 %, 3 l/kvm,
inarbetas till 10 cm:s djup
Topsin WG (tiofanatmetyl)
Vattning: 0,05 %, 3 l/kvm
Anmärkningar
Systemisk, effekt endast mot
Pythium och Phytophthoraarter. Transp. uppåt o. nedåt i
växten
(kan skada Malus)
Systemisk effekt mot
Phytophthora
Systemiskt, effekt endast mot
Pythium, Phytophtora och
Rhizctonia. Transp. uppåt i
växten
Systemisk, effekt mot
Cylindrocarpon,
Cylindrocladium, Fusarium
och Rhizoctonia samt Botrytis.
9
3) ROT- OCH ROTHALSSVAMPAR
(Pythium-, Phytophthora- och Fusariumarter)
Symptom:
Pythium och Phytophthora. Hela eller delar av plantan vissnar helt plötsligt. Ofta angrips rötter och
rothals, ibland endast vissa skott. Angripna växtdelar mörkfärgas. Typiska symptom i ett tidigt stadium är
mörkfärgning av inre vävnader i rötter, rothals och skott. Problem med dessa skadegörare är vanligast vid
containerodling.
Fusarium. Det mest typiska symptomet är en mjuk rothalsröta, som ger upphov till vissning påminnande
om vissnesjuka. Ibland utvecklas även vita eller rosa kuddar av mycel på angripen vävnad.
Värdväxter: Många växtslag kan drabbas av Pythium och Phytophthora, speciellt känsliga är: Abies,
Acer, Buxus, Calluna, Chamaecyparis, Cotoneaster, Erica, Juniperus, Ligustrum, Syringa,
Symphoricarpus, Rhododendron, Ribes sanguineum, Rosa, Taxus och Viburnum. Därtill många perenner,
speciellt känsliga är: Achillea, Aconitum, Alchemillea, Campanula, Delphinium, Dicentra, Euphorbia och
Hosta.
Beträffande Fusarium angrips framför allt: Buxus, Cotoneaster, Cytisus, Forsythia, Fraxinus, Gleditsia,
Laburnum, Malus, Platanus, Populus, Robinia, Sorbus och fruktträd. Därtill perenner som Euphorbia,
Helleborus, Lavandula, Sedum och prydnadsgräs.
Bekämpning: Både Pythium och Phytophthora är algsvampar som lever i vatten och således gynnas av
fuktig miljö. Det sistnämnda gäller även Fusarium. Förebyggande åtgärder är viktiga. Sålunda bör
känsliga växtslag odlas i genomsläppligt substrat och växterna bör inte stå för tätt. Därtill bör bevattning
ske med försiktighet. Vid angrepp måste sjuka plantor omedelbart avlägsnas och destrueras och övriga
behandlas förebyggande.
Vid kemisk bekämpning är vattning effektivare än sprutning. Nedanstående rekommendationer gäller för
välrotade plantor.
Tabell 4. Preparat mot rot- och rothalssvampar
Handelsnamn
Koncentration
Anmärkningar
Vattning: 0,5 %, 2 l/kvm
Eventuellt upprepad behandling efter 2-4 veckor.
Aliette 80 WG
Sprutning: 1 kg/1000kvm
Transporteras uppåt o. nedåt i växten.
(fosetylaluminium)
Vattning: 0,2 %, 150 ml/
Används mot Phytophthora, i första hand
Amistar
liter krukvolym
förebyggande (kan skada Malus).
(azoxystrobin)
Vattning: 0,15 %, 5 l/kvm
Eventuellt upprepad behandling efter 3-4 veckor.
Previcur N
Sprutning: 0,4 l/1000kvm
(prpamokarb)
Transporteras uppåt i växten.
Proplant
(prpamokarb)
Vattning: 0,05 %, 3 l/kvm
Spec. mot Fusarium, även i kombination med
Topsin WG
Aliette 80 WG, Previcur N eller Proplant.
(tiofanatmetyl)
Anm. Ovanstående gäller för välrotade plantor, som drabbats av Pythium, Phytophthora och Fusarium.
Beträffande övriga svampsjukdomar, som kan angripa ungplantor, hänvisas till avsnitt 2 Förökningssvampar.
10
4) MJÖLDAGG GENERELLT SAMT ROST OCH SVARTFLÄCKSJUKA PÅ ROSOR
Mjöldagg (Erysiphe, Microsphaera, Podoshaera, Sphaerotheca, Uncinula m.fl.
Symptom: Mjöldagg är en artrik grupp svampar som vid angrepp ger upphov till en vit eller gråaktig
beläggning på blad, skott, knoppar eller frukter. I ett senare stadium kan beläggningen bli brunsvart.
Mjöldagg kan övervintra i knoppar. Svampen växer i huvudsak på bladens ovansida och på örtartade
skott där mycelet sänder in hyfer i vävnaderna och tar upp näring. Svampbeläggningen hämmar tillväxten
och misspryder växterna.
Värdväxter: Många plantskoleväxter kan drabbas av mjöldagg. Speciellt utsatta är, förutom rosor,
arter/sorter inom Acer, Amelanchier, Caragana, Crataegus, Euonymus, Malus, Potentilla, Quercus,
Ribes, Vitis m.fl. Även många perenna arter/sorter inom Aconitum, Ajuga, Aster, Centaurea, Coreopsis,
Delphinium, Erigeron, Lupinus, Monarda, Phlox, Solidago och Viola m.fl. kan drabbas av mjöldagg.
Bekämpning: Angrepp av mjöldagg brukar vara mest omfattande i varma och torra lägen. Därtill anses
överdriven kvävegödsling gynna svampen, medan kalium ökar motståndskraften. Det är därför viktigt att
försöka optimera odlingsbetingelserna för att motverka angrepp. Det föreligger stora skillnader i
mottaglighet mellan olika arter/sorter. Med tanke på att svampen är mycket aggressiv bör odling av de
mest känsliga arterna/sorterna undvikas. Kemisk bekämpning måste påbörjas så snart de första
symptomen uppträder och, beroende på preparatets verkningstid och plantornas tillväxt, upprepas vid
behov med 10-20 dagars intervall. Tidig förebyggande bekämpning av mjöldagg, minskar behovet av
senare bekämpning. Använd inte systemiska medel vid förebyggande behandling med tanke på risken för
resistens. Risken för resistens ökar vid upprepad användning av samma systemiska preparat. Det är därför
viktigt att växla preparat.
Rosrost (Phragmidium spp. se 5 Rostsvampar)
Svartfläcksjuka (Marssonina rosae)
Symptom: Denna sjukdom angriper rosor, främst förädlade sorter. Bladen är först olivgröna, senare
uppträder svarta fläckar med diffus strålformig kant.
Bekämpning: Undvik känsliga sorter. Vid containerodling bör man använda ett genomsläppligt substrat
och odla på väldränerade bäddar. Bevattning bör ske på morgonen så att bladverket hinner torka upp
under dagen. Underbevattning minskar infektionstrycket. Kemisk bekämpning måste påbörjas så snart de
första symptomen uppträder och därefter upprepas med 10-14 dagars intervall. Observera risken för
resistens vid användning av systemiska medel. Systemiska medel bör inte användas förebyggande utan
endast kurativt. Växla preparat.
Tabell 5. Verksamma preparat mot rost, svartfläcksjuka och mjöldagg
Handelsnamn
Koncentration
Mjöldagg
Baycor 25 WP
Candit
Kumulus DF
0,05-0,15 %
0,1 %
0,2-0,7 %
X
X
X
Topas 100 EC
Topsin WG
0,025 %
0,1 %
X
X
Effekt mot
Rost
Svartfläcksjuka
X
X
X
X
X
X
X
Anmärkningar
Djupverkande
Djupverkande. Endast i växthus.
Bör ej användas vid höga
temperaturer.
Systemiskt.
Systemiskt.
11
5) ROSTSVAMPAR
(Albugo, Cronartium, Gymnosporangium, Melampsora, Melampsoridium, Phragmidium, Puccinia m.fl.)
Symptom: Beroende på art av rostsvamp och värdväxt kan angreppen se mycket olika ut. Sålunda kan
sporsamlingarna/rostbildningarna vara rödbruna, gula, orange, svarta (vintersporer) eller vita. Hos vissa
arter är sporsamlingarna pulverformiga fläckar på bladens undersida. I andra fall finns sporsamlingarna
som svulster på blad och skott, som en filtartad beläggning på bladens undersida eller geleartade
bildningar. Vissa arter kan värdväxla. Sålunda värdväxlar de rostsvampar som angriper Crataegus och
päron med Juniperus.
Typer av rostangrepp hos olika värdväxter:
1. Orange-gula sporkuddar på bladens undersida är den vanligaste typen (ex. Betula, Hypericum,
Mahonia, Populus, Rosa, Salix, björnbär samt ett antal perenner)
2. Uppsvällda orange bladfläckar, som på undersidan har borstliknande bildningar (Sorbus, päron).
3. Rödbruna svulster med små utskott på årsskott, bladskaft och blad (Crataegus).
4. Filtartad gulbrun beläggning på bladets undersida (svarta vinbär, pion).
5. Geléartade rödbruna eller gula svulster på grenar och skott, som utvecklas i fuktig väderlek
(Juniperus).
6. Ljusa blåsor på bladen som spricker upp, varvid ett vitt pulver frigörs. Vitrost. (Vissa perenner).
Värdväxter: De växtslag som angrips av rostsvampar, är bl.a. arter/sorter inom släktena: Betula,
Crataegus, Hypericum, Juniperus, Laburnum, Mahonia, Populus, Rosa, Salix, Sorbus samt björnbär,
päron och svarta vinbär. Därtill kan en rad olika perenner drabbas av rost, såsom: Alcea, Aquilegia,
Campanula, Dianthus, Mentha, Malva, Paeonia, Viola, prydnadsgräs m.fl. samt vitrost på bl.a. Arabis
och Aubretia.
Bekämpning: Alla rostsvampar är svårbekämpade. De gynnas av fuktig miljö och täta plantbestånd samt
frikostig kvävegödsling. En optimering av växtbetingelserna är därför av grundläggande betydelse för att
motverka angrepp. Detta innebär bl.a. odling i öppna lägen och bevattning på morgonen, så att bladverket
torkar upp så snabbt som möjligt. Därtill återhållsam gödsling. Att avlägsna den ena värden hos
värdväxlande arter är tyvärr ingen helt säker bekämpningsmetod, eftersom vissa rostsvampar kan
genomföra sin livscykel utan mellanvärd.
Kemisk bekämpning av rostsvampar måste påbörjas så snart man ser de första symptomen. Det beror på
att den kurativa effekten är begränsad hos de svampmedel som för närvarande finns att tillgå. Vid all
bekämpning är det viktigt att använda rikligt med vätska så att hela plantan täcks, även undersidan av
bladen. I vissa fall är förebyggande bekämpning enda möjligheten. Detta gäller t.ex. rost på Crataegus.
Crataegus kan enligt tyska erfarenheter framgångsrikt bekämpas förebyggande genom behandling med
kontaktverkande medel en gång per vecka. Behandlingen pågår från knoppbrytning och 3-4 veckor
framåt.
Tabell 6. Preparat för kemisk bekämpning av rostsvampar
Handelsnamn
Amistar
Baycor 25 WP
Koncentration
0,1 %
0,05-0,15 %
Candit
0,1 %
Tilt 250 EC
0,1 %
Topas 100 EC
0,025 %
12
Anmärkningar
Systemiskt. Förebyggande behandling var 2-3:e vecka
Djupverkande. Förebyggande behandling 1-2 ggr början av
juni.
Djupverkande. Endast i växthus.
Systemiskt. Upprepad behandling var 2-3:e vecka.
Kan ge tillväxthämning på småplantor och perenner
Systemiskt. Upprepad behandling var 2-3:e vecka.
6) BLADMÖGEL
(Peronospora sp.)
Symptom: Bladfläckar med ett glest ludd på undersidan av bladen. Symptomen kan emellertid variera
beroende på värdväxt och typ av bladmögel. Bland vedartade växter är bladmögel framförallt ett problem
vid odling av rosor i kruka. Symptomen är här purpurröda – bruna – svarta, oregelbundna markant
avgränsade fläckar på bladen. Inte att förväxla med svartfläcksjuka där fläckarna är mörkt olivgröna till
svarta med diffus avgränsning. Risken för angrepp av bladmögel är störst på sensommaren i samband
med fuktig väderlek.
Värdväxter: Vedartade växter: Framförallt rosor, men även Buddleia, Laburnum och Vitis
Perenner: Acaena, Alyssum, Arabis, Coreopsis, Galium, Helleborus, Iberis Veronica, Viola
m.fl.
Bekämpning: Undvik känsliga sorter. Använd genomsläppligt substrat. Odla på väldränerade bäddar.
Bevattning bör ske på morgonen så att bladverket hinner torka under dagen. Underbevattning minskar
infektionstrycket. Kemisk bekämpning måste påbörjas så snart de första symptomen uppträder och
därefter upprepas med 10-14 dagars intervall. Observera risken för resistens vid användning av
systemiska medel. Därför bör systemiska medel inte användas förebyggande utan endast kurativt. Växla
preparat.
Tabell 7. Kemiska preparat mot bladmögel
Handelsnamn
Aliette 80 WG
Epok 600 EC
Previcur N
Proplant
Koncentration
0,25-1,0 %
0,1 %
0,15-0,25 %
Anmärkningar
Systemiskt.
Har kontakt- och systemisk verkan. Enbart i rosodlingar.
Systemiskt.
7) SKORV
(Spilocaea sp., Venturia sp.)
Symptom: Angrepp av skorv framträder först som olivbruna senare mörkbruna fläckar på bladen.
Infektion kan ske redan i maj-juni från övervintrande sporer på skott och grenar eller från angripna
fjolårsblad på marken. Senare under växtsäsongen sker sekundärinfektion via s.k. sommarsporer, som
utvecklats på angripna blad. Vid tidiga angrepp drabbas även de framväxande årsskotten, som vissnar och
dör i topparna. Skorvinfektioner gynnas av fuktig väderlek i synnerhet under maj-juni.
Värdväxter: Skorv kan angripa många olika plantskoleväxter, såsom arter/sorter av äpple, päron, Malus,
Populus, Pyrachantha, Salix och Sorbus m.fl.
13
Bekämpning: Undvik att odla känsliga arter/sorter. Förebyggande åtgärder omfattar nedmyllning av
angripna blad efter bladfall på hösten, samt förebyggande bekämpning med kontaktmedel vid
knoppbrytning på våren. Kemisk bekämpning måste påbörjas så snart de första symptomen uppträder på
bladen.
Tabell 8. Kemiska preparat mot skorv
Handelsnamn
Baycor 25 WP
Candit
Scala
Koncentration
0,05-0,15 %
0,1 %
0,075-0,1 %
Topas 100 EC
Topsin WG
0,1 %
0,1 %
Anmärkningar
Djupverkande, effekt även mot angrepp som pågått några dagar.
Djupverkande. Endast i växthus.
Djupverkande, kurativt, effekt även vid låga temperaturer
(+5 grader)
Systemiskt, kurativt och förebyggande.
Systemiskt, kurativt och förebyggande.
8) KVISTDÖD OCH BARKSVAMP PÅ BARRVÄXTER
Kvistdöd (Kabatina sp.)
Symptom: Angrepp visar sig som döda skottspetsar eller smågrenar på vilka man kan upptäcka små
svarta prickar (sporsamlingar). Symptomen framträder ofta på våren och kan vara en följd av
vinterskador. Sjukdomen gynnas av fuktigt klimat.
Värdväxter: Kvistdöd eller Kabatina angriper framförallt olika arter/sorter av Juniperus, i synnerhet
kinesiska enar. Därtill kan Chamaecyparis och Thuja angripas.
Barksvamp (Pestalotia sp.)
Symptom: Denna svamp förosakar insnörningar och/eller uppsvällda partier på unga skott, som bryts av
och hänger torra och bruna på plantorna. Ibland förekommer angrepp utan deformationer på skotten.
Värdväxter: Såväl ungplantor som äldre växter av Chamaecyparis, Juniperus, Taxus och Thuja, kan
angripas.
Bekämpning av kvistdöd och barksvamp
Beträffande Kabatina, undvik att odla känsliga växtslag och då speciellt kinesiska enar. Vid kemisk
bekämpning av båda svampsjukdomarna gäller att först skära bort angripna skott och grenar. Behandla
därefter med 2-3 veckors intervall under växtsäsongen fr.o.m. juni. Vid behov gör förebyggande
behandlingar höst och vår.
Tabell 9. Kemiskt preparat mot kvistdöd och barksvamp
Handelsnamn
Topsin WG
14
Koncentration
0,20 %
Anmärkningar
Systemiskt
9) TALLSKYTTESVAMPAR
(Lophodermium sp.)
Symptom: Det mest påtagliga tecknet på angrepp av vanlig tallskyttesvamp (L. seditiosum) är att barren
faller i förtid. Typiska symptom på barren är gula till rödbruna fläckar som framträder på våren. På
sensommaren blir barren bruna och man kan se svarta, drygt 1 mm långa, ovala
fruktkroppar/sporsamlingar. På sådana barr ser man ofta även symptom av en annan art av
tallskyttesvamp (L. pinastri) i form av mörka band tvärs över barren.
Värdväxter: Känsliga växtslag är framför allt Pinus mugo och Pinus silvestris, med sorter och variteter.
Bekämpning: Tallskyttesvampar gynnas av fuktig ståndort och våta somrar. Eftersom de Pinus-arter som
angrips huvudsakligen odlas i kruka är det viktigt att substratet är genomsläppligt. Vidare måste
odlingsbädden vara väldränerad. Det är således en fördel att odla på grusbädd. Vidare bör inte plantorna
stå för tätt. Kemisk bekämpning av tallskyttesvamp måste ske förebyggande, eftersom kurativ
bekämpning ger dåligt resultat. Spridningen av sporer börjar i slutet av juli och pågår till början av
september. Under denna tid måste således bekämpning ske upprepade gånger.
Tabell 10. Kemiska preparat mot tallskyttesvamp
Handelsnamn
Amistar
Tilt 250 EC
Koncentration
0, 1 %
0,1 %
Anmärkningar
Systemiskt
Systemiskt.
10) BLADFLÄCKSVAMPAR
(Alternaria, Ascochyta, Blumeriella, Colletotrichum, Cylindroclaudium, Diplocarpon, Glomerella,
Guignardia, Pestalotia, Phoma, Phyllosticta, Pleiochaeta, Septoria m.fl.)
Symptom: Det finns många olika arter av bladsvampar som kan angripa plantskoleväxter och symptomen
varierar beroende på art. Sålunda kan angreppen visa sig som bruna eller svarta punkter eller fläckar,
vilka ibland flyter samman till större nekrotiska partier. Ibland är fläckarna gula till ljusbruna och
omgivna av en mörk rand. Angrepp medför för tidigt bladfall. Vissa bladsvampar kan även angripa skott
och skottspetsar, som vissnar och dör.
Värdväxter: Ett stort antal vedartade växter och perenner kan angripas av olika bladfläcksvampar.
Vedartade växter: Aesculus, Amelanchier, Azalea, Buxus, Calluna, Chanomeles, Clematis, Cornus,
Cotoneaster, Crataegus, Cytisus, Euonymus, Genista, Hedera, Juglans, Laburnum, Lonicera, Magnolia,
Mahonia, Platanus, Populus, Prunus, Pyrus, Rhododendron, Ribes, Rosa, Tilia, Viburnum m.fl.
Perenner: Campanula, Centranthus, Dianthus, Gaillardia, Helleborus, Heuchera, Hosta, Iris, Lavandula,
Lewisia, Lupinus, Lythrum, Malva, Pachysandra, Phlox, Primula, Rudbeckia, Sidalcia, Silene,
Thalictrum, Trollius, Veronica, Vinca, Viola m.fl.
15
Bekämpning: Bladfläcksvampar gynnas av hög luftfuktighet och därför är risken för angrepp störst
under nederbördsrika perioder. Bevattning av känsliga växtslag bör ske på morgonen så att bladverket
hinner torka upp under dagen. Underbevattning vid containerodling minskar infektionstrycket. Kemisk
bekämpning måste påbörjas så snart de första symptomen uppträder. Upprepade behandlingar med 10-14
dagars mellanrum är ofta nödvändigt. Växla preparat för att undvika resistens.
Tabell 11. Preparat för kemisk bekämpning mot bladfläcksvampar
Handelsnamn
Amistar
Baycor 25 WP
Candit
Topas 100 EC
Topsin WG
Koncentration
0,1 %
0,05-0,15 %
0,1 %
0,1 %
0,1 %
Anmärkningar
Systemiskt. Risk för resistens, växla preparat. (Kan skada Malus)
Djupverkande.
Djupverkande. Endast i växthus.
Systemiskt.
Systemiskt.
Ekdöd eller ”Sudden oak death” (SOD)
(Phytophthora ramorum.)
Ekdöd är en relativt ny smittsam svampsjukdom klassificerad som karantänsskadegörare av EU:s
Växtskyddsmyndighet. Det förekommer även hybrider mellan Phytophthora ramorum och andra
Phytophthora-arter. Dessa går under beteckningarna A1 och A2. Till skillnad från andra Phytophthoraarter sker infektion inte via rotsystemet utan via skott och blad. Sjukdomen betraktas numera som
etablerad på den europeiska kontinenten samt i England och USA. I Sverige har P. ramorum hittills
konstaterats i ett fåtal fall på Rhododendron inköpta från andra EU-länder.
Symptom: Bladnekroser, vissnande skott eller mörkfärgning av kambiet. Symptomen varierar emellertid
med värdväxt. Exempel på typiska symptom:
Rhododendron och Pieris, bladnekroser vid bladbasen och längs huvudnerven, ofta v-formad.
Viburnum, vissnesymptom som orsakas av stambasröta. Blad som vissnar i bas eller topp först.
Värdväxter: I Europa har angrepp hittills huvudsakligen konstaterats på Rhododendron, Pieris och
Viburnum. I USA är däremot antalet värdväxter betydande, inte minst olika ek-arter och därav namnet på
sjukdomen.
Bekämpning: Sjukdomen går inte att bekämpa på annat sätt än genom destruktion (bränning) av
angripna plantor. Även odlingssubstratet måste destrueras.
Eftersom det rör sig om en
karantänskadegörare gäller anmälningsplikt till Jordbruksverket vid misstanke om angrepp av P.
ramorum.
16
11) GRÅMÖGEL
(Botrytis sp.)
Symptom: Problem med gråmögel kan framförallt uppstå vid odling av plantskoleväxter i växthus, men även
på friland under nederbördsrika perioder då luftfuktigheten är hög. Symptomen är plötsligt vissnande blad,
årsskott och blommor. Senare utvecklas det typiska grå till gråbruna mycelet. Angripna skott vissnar först i
toppen.
Värdväxter: Praktiskt taget alla plantskoleväxter kan drabbas av gråmögel. Speciellt utsatta är växterna
under förökningsfasen, men även äldre plantor kan drabbas. Känsliga växtslag är bl.a. Abies, Calluna,
Cornus, Erica, Hibiscus, Lonicera, Magnolia, Picea och Rosa. Därtill är en rad perenner som Aconitum,
Anemone, Astillbe, Gypsophila, Helianthus, Lavandula, Liatris, Paeonia, Sedum m.fl. känsliga.
Bekämpning: Förebyggande åtgärder mot gråmögel i växthus innebär att vattning sker på morgonen så att
bladverket hinner torka upp under dagen samt luftning för att minska luftfuktigheten. Likaså bör man vara
återhållsam med kvävegödsling, eftersom lös växt lättare leder till angrepp. Kemisk bekämpning bör sättas in
så snart man ser de första angreppen, eftersom svampen är mycket aggressiv. Därtill det viktigt växla preparat
efter några behandlingar för att undvika resistens
Tabell 12. Kemiska preparat mot gråmögel
Handelsnamn
Candit
Scala
Topsin WG
Koncentration
0,1 %
0,075-0,1 %
0,1 %
Anmärkningar
Djupverkande, fukta plantorna ordentligt. Endast i växthus.
Kontaktverkande, även vid låga temperaturer (+5)
Systemiskt. Växla preparat efter några behandlingar.
12) LAGRINGSSJUKDOMAR
(Botrytis cineria, Fusarium-arter)
Symptom: Den vanligaste lagringssjukdomen som drabbar plantskoleväxter är gråmögel. Det grå mycelet
utvecklas framför allt på dåligt förvedade växtdelar som rötter och skottspetsar. Om gråmögel påträffas
under lagring är detta ett tecken på att temperaturen i lagret varit för hög, dvs. 0 °C eller högre.
Värdväxter: Många plantskoleväxter är känsliga för gråmögel under lagring. Speciellt känsliga är
Cotoneaster, Ligustrum, Spiraea, Rosa m fl., eftersom de avmognar sent på hösten. Därtill är många
perenner känsliga för gråmögel under lagring.
Bekämpning: Den viktigaste åtgärden mot lagersjukdomar är att hålla temperaturen i kyllagret vid -1°C
samt att lagra in väl avmognade plantor. Känsliga växtslag bör lagras luftigt och placeras på ett sådant sätt
att de är lätt tillgängliga för inspektion. Man bör emellertid undvika att sänka temperaturen under -1°C,
eftersom detta medför torrare luft och risk för torkskador på inlagrat växtmaterial. Även vid -1°C kan luften
i lagret bli torr, vilket motverkas genom att vid behov vattna golvet men ej växterna. Förebyggande kemisk
bekämpning av växande kulturer bör ske ett par veckor före upptagning och inlagring. Efter
lagringssäsongens slut bör lagret rengöras grundligt med högtryckstvätt och desinficeras med t ex Mennoter-forte, Glu-Cid eller Deosan Flora.
Tabell 13. Preparat för behandling innan inlagring
Handelsnamn
Topsin WG
Koncentration
0,2-0,3 %
Anmärkningar
Behandling före inlagring.
17
13) KRÄFTA
(Nectria galligena)
Symptom: Symptomen består av bruna-rödbruna insjunkna barkpartier på grenar och stammar. Ofta
uppstår angreppen i anslutning till snittytor eller skadad bark. Sommartid utvecklas vita kuddlika
sporsamlingar på angripna partier och vintertid knappnålshuvudstora mörkröda fruktkroppar.
Värdväxter: Kräfta angriper framförallt fruktträd som äpplen och päron. Vissa äpplesorter är speciellt
känsliga, som t.ex., ’Cox Orange’, ’Cox Pomona’, ’Gravensteiner’, ’Ingrid Marie’, ’Lobo’, ’Åkerö’ m.fl.
Därtill kan arter/sorter inom Acer, Betula, Carpinus, Chaenomeles, Corylus, Fagus, Fraxinus, Juglans,
Malus, Populus, Quercus, Ribes, Salix och Sorbus angripas av olika Nectria-arter.
Bekämpning: Kräfta, som är släkt med rödvårtsjuka, är en typisk svaghetsparasit. Väldränerad växtplats,
rätt beskärningsteknik och återhållsam gödsling motverkar angrepp (se under rödvårtsjuka). Infektion
sker via bladärren i samband med bladfall på hösten eller via barksår. Vid angrepp på skott och grenar
skall dessa beskäras 5-10 cm under angreppsstället. Vid angrepp på stammen måste träden destrueras.
Förebyggande kemisk bekämpning sker vid bladfall på hösten. Under denna period görs två behandlingar.
Den första vid 10-20 % bladfall, den andra vid 80-90 % bladfall. Eventuellt görs ytterligare en behandling
före knopputveckling på våren. Likaså kan angrepp förebyggas genom behandling av snittytor med LacBalsam.
Tabell 14. Preparat som kan användas vid förebyggande behandling
Handelsnamn
Lac-Balsam
Topsin WG
Koncentration
Appliceras med pensel
0,1-0,2 %
Merpan 80 WG
0,15 %
Anmärkningar
Förebyggande behandling av sår- och snittytor.
Vidhäftningsmedel bör tillsättas.
Risk för resistens vid upprepade behandlingar.
Godkänd endast i prydnadsväxter.
Dispens. äpple och päron
14) RÖDVÅRTSJUKA
(Nectria cinnabarina)
Symptom: Rödvårtsjuka är en sårparasit med mycket typiska symptom. Under försommaren vissnar och
dör yngre skott till följd av barknekroser på grenar och stammar. I den döda barken utvecklas
cinnoberröda, vid torka svagt rödaktiga, knappnålshuvudstora fruktkroppar. Svampen är en saprofyt, men
ett angrepp kan sprida sig från död till frisk vävnad.
Värdväxter: Rödvårtsjuka är framförallt ett problem vid odling av stamträd som Acer, Aesculus,
Carpinus, Fagus, Sorbus, Tilia, Ulmus m fl. I synnerhet Acer är mycket känslig. Därtill kan vissa buskar
som Amelanchier, Ribes, Spirea m.fl. angripas.
Bekämpning: Svampen är en svaghetsparasit som framförallt angriper skadade växter eller växter i dålig
kondition. Angreppet kan sålunda vara en följd av frostskada, torka, dålig dränering, beskärning vid fel
tidpunkt eller med felaktig teknik.
Förebyggande åtgärder är viktiga, eftersom effektiva kurativa bekämpningsmedel saknas. Sålunda måste
känsliga växtslag hanteras med omsorg och inte utsättas för torka eller mekaniska skador. Vidare måste
växtplatsen vara väldränerad, men växterna får å andra sidan inte lida brist på vare sig vatten eller näring.
18
Vid problem med rödvårtsjuka bör beskärning ej ske under våren, eftersom risken för infektion via
snittytorna är störst i april – maj i synnerhet i samband med savstigning. Juli-september anses vara den
minst kritiska perioden för angrepp, varför beskärning bör ske under denna tid. Angripna grenar skärs in
på frisk ved. Dessutom är det viktigt att allt avklippt material, såväl sjukt som friskt, avlägsnas från
odlingen.
Förebyggande kemisk bekämpning kan ske enligt nedan. Det är dock viktigt att behandling sker så snart
som möjligt efter beskärning, d.v.s. redan samma dag, eftersom svampen är mycket aggressiv.
Tabell 15. Preparat för förebyggande behandling mot rödvårtsjuka
Handelsnamn
Lac-Balsam
Topsin WG
Koncentration
Appliceras med
pensel
0,1-0,2 %
Anmärkningar
Förebyggande behandling av sår- eller snittytor.
Vidhäftningsmedel måste tillsättas. Endast registrerad i
prydnadsväxter.
Barksvamp (Tubercularia vulgaris; konidie-form av Nectria cinnabarina)
Symptom: Sjukdomen, som på tyska kallas ”Grodhud”, är släkt med rödvårtsjuka och visar sig som
partier med ljus knottrig bark ofta på stammens solsida. Under barken är de angripna vävnaderna mjuka
och mer eller mindre brunfärgade. Förekommer bl.a. på Acer, Fagus, Malus, Sorbus och Tilia.
Barknekros (Diaporthe spp.)
Symptom: På stammens solsida uppstår ett rödbrunt vertikalt band av död vävnad. Övrig bark är ofta
onormalt ljusfärgad. Förekommer bl.a. på Betula och Tilia.
Barkfläcksvamp (Pyrenochaeta pubescens)
Symptom: På skott, grenar och stammar hos unga träd uppstår oregelbundna rundaktiga fläckar, som är
bruna till mörkbruna och ibland omgivna av en ljusare kant. Förekommer bl.a. på Tilia.
Askskottsjuka (orsakas primärt av Charla fraxinea, men även andra svamparter kan ge liknande
symptom: som t.ex. Cytospora, Cytophoma, Fusarium, Fusicoccum, Nectria och Sphaeropsis)
Symptom Vissnande bruna-ljusbruna toppskott som lätt kan förväxlas med frostskador. Därtill ljusbrunabruna fläckar eller partier på grenar och stammar som senare sjunker in och spricker upp.
Bekämpning av barksvampar: Ovanstående fyra svampsjukdomar bekämpas, förebyggande och
kemiskt, som rödvårtsjuka ovan.
15) VISSNESJUKA
(Verticillium spp.)
Symptom: Typiska symptom på vissnesjuka är plötslig vissning hos blad och unga skott. Skadebilden
syns framförallt vid höga temperaturer med stor avdunstning. Detta beror på att svampen växer i
ledningsbanorna och försvårar vattentransporten. Under perioder med lägre temperaturer och mindre
avdunstning kan symptomen försvinna. Ett annat typiskt symptom framträder om ett angripet skott skärs
av vid basen. På vedartade växter syns då en mörk ring i veden. Andra symptom är förminskade blad,
som ibland gulfärgas.
Svampen angriper oftast via sår på rötterna och gynnas av fuktig dåligt dränerad mark. Därtill kan, i
fuktig väderlek, sporer bildas på andra ovanjordiska växtdelar vilket bidrar till att sprida svampen. Likaså
19
kan smittspridning ske i samband med beskärning. Svampen övervintrar som mycel eller s.k. sklerotier i
marken, alternativt på angripna växter eller växtdelar.
Värdväxter: Antalet växtslag som angrips av vissnesjuka är begränsat, men i gengäld är sjukdomen
vanlig, i synnerhet utomlands, på vissa trädslag som Acer, Aesculus och Tilia. Därtill kan vissnesjuka
förekomma på Carpinus, Cotinus, Fagus, Forsythia, Fraxinus, Laburnum, Magnolia, Rhus, Ribes,
Robinia, Rosa, Sorbus, Syringa och Ulmus.
Av perenner är det framför allt följande som kan drabbas: Achillea, Aconitum, Aster, Campanula,
Chrysanthemum maximum och morifolium, Helianthus, Liatris, Lupinus, Paeonia och Viola.
Bekämpning: Vissnesjuka måste bekämpas förebyggande genom friskt plantmaterial och frisk jord.
Angripna plantor måste avlägsnas och destrueras. Växtföljden är viktig och jordprov bör tas före
plantering på fält där sjukdomen konstateras tidigare, eftersom smittan kan finnas kvar under många år.
Likaså bör inte potatis användas som förkultur, eftersom denna gröda gynnar utvecklingen av Verticillium
utan att själv skadas. Därtill anses rotsårsnematoder (Pratylenchus) kunna bidra till att sprida svampen
genom de skador de åstadkommer på rötterna.
I Holland har man med viss framgång odlat sudangräs (sort ’Giant’) som saneringsväxt vid problem med
vissnesjuka. Gräset, som kan bli 2-3 m högt, slås och brukas ner grönt i slutet av sommaren vilket leder
till en jäsningsprocess varvid bl.a. blåsyra bildas. Denna syra har desinficerande verkan, även mot
nematoder. Andra alternativ är behandling med Basamid. Kurativ kemisk bekämpning med Topsin WG
(0,2 %), måste ske på ett tidigt stadium, vid begynnande angrepp, för att ha effekt.
16) ALMSJUKA
(Ophiostoma spp.)
Almsjuka är en form av vissnesjuka som drabbar släktet Ulmus. Angreppen orsakas av att en svamp som
växer i trädens ledningsbanor förhindrar vattentransporten med vissning och död som följd. Av denna
svamp förekommer två arter. Den aggressiva arten som kan döda ett stort träd på ett par år och den
mindre aggressiva, som har ett mera utdraget infektionsförlopp. Sjukdomen sprids av en liten skalbagge,
almsplintborren (Scolytus spp.), som angriper stammar och grenar på sjuka träd och lägger ägg i veden
under barken. Spridningen sker genom att svampsporer fastnar på skalbaggens kropp och förs vidare till
friska träd.
Den mindre aggressiva arten konstaterades i Frankrike på 1920-talet, medan den aggressiva nådde
England från Kanada på 1960-talet. Härifrån har den sedan spridits över Europa. I Sverige konstaterades
första fallet av almsjuka i början av 1980-talet i SÖ Skåne. Därifrån har sjukdomen sedan spridits till
övriga Skåne och upp längs Västkusten. Almsjuka finns även i Mälardalen och på Gotland.
Symptom: De första symptomen på almsjuka är att delar av kronan, utgående från vissa grenar, först får
gula och senare bruna blad som faller i förtid. Om en gren, som visar dessa symptom, sågas av kan man i
snittytan se mörka fläckar i ring. Unga skott på angripna grenar böjer sig krokformigt. Så småningom
infekteras hela trädet som vissnar och dör efter några år. Alla arter/sorter av Ulmus som för närvarande
odlas i Sverige kan angripas.
Bekämpning: Effektiva kurativa metoder saknas, varför angripna träd måste avverkas och destrueras så
snart som möjligt för att förhindra vidare spridning. Beträffande den framtida användningen av Ulmus
finns numera utländska resistenta typer som t.ex.’Columnella’, ’Regal’ och ’New Horizon’.
20
17) BAKTERIESJUKDOMAR
Antalet bakteriesjukdomar, som kan angripa växter är omfattande, men vid odling av plantskoleväxter är
det framför allt följande sjukdomar som kan förekomma.
Tabell 16. Sjukdomar som orsakas av bakterier
Skadegörare
Bladbakterios (Xantomonas hederae)
Symptom: Kantiga till runda bruna fläckar med en
ljusare vattnig kant. Svarta fläckar på skotten
Bakteriekräfta (Xantomonas sp.)
Symptom: Skott och stam får uppsprickande sår som
på våren utsöndrar bakterieslem.
Blötröta (Erwinia carotovora)
Symptom: Angripna plantor drabbas av blötröta på
rötter, rothals, stjälk och blad
Päronpest (Erwinia amylovora)
Symptom: Plötsligt vissnande skott, blad och blommor,
som blir svartbruna. Toppen på årsskott blir kraftigt
böjd. Sprickor på äldre skott där bakterieslem kan
sippra ut under perioder med hög luftfuktighet och hög
temperatur.
Infektionstrycket brukar vara störst i början av
sommaren vid ovannämnda väderleksbetingelser, men
angrepp kan även förekomma på sensommaren, i augsept.
Syrenbakterios (Pseudomonas syringae)
Symptom:
1) Brunsvarta fläckar på skott och blad. Bladfläckarna
är ofta kantiga, ibland vattniga och omgivna av en ljus
zon.
Värdväxter
Hedera
2) På stammen hos hästkastanj uppstår sprickor som
övergår i blödande sår, varvid vätskan ger upphov till
rostbruna fläckar.
Stam- o. bladbakterios (Pseudomonas sp.)
Symptom: Vissa skott får gula till rödaktiga blad. Skott
och stammar får insjunkna mjuka fläckar. Drabbade
växter vegeterar ej på våren eller vissnar plötsligt
under växtsäsongen.
Rotkräfta (Agrobacterium sp.)
Symptom: Knölar eller svulster på rötterna, både
centralt och perifert.
2) Aesculus (”Blödarsjuka”) finns ej i Sverige ännu,
men omfattande angrepp i Holland har förekommit
under senare år.
Cotoneaster, Magnolia, Mahonia, Prunus
Populus, Salix
Iris
Amelanchier, Chaenomeles, Cotoneaster, Cydonia,
Crataegus, Malus, Pyrachanta, Sorbus, äpple, päron
m.fl.
1) Cornus, Cotoneaster, Euonymus, Forsythia, Hedera,
Magnolia soulangiana, Prunus (hagelskottsjuka),
Syringa, päron. Även Astillbe, Delphinium, Dictamnus.
Rosaceae t.ex. Cotoneaster, Chaenomeles, Malus,
Rosa, Sorbus, äpple, päron, körsbär, hallon m.fl.. Även
Euonymus Forsythia, därtill Chamaecyparis o. Taxus
Bekämpning:
Vid angrepp av bakteriesjukdomar är det viktigt att försöka förhindra att sjukdomen sprids. Angripna
växter och växtdelar skall därför avlägsnas från odlingen och destrueras för att förhindra vidare spridning.
Risken för spridning är störst i samband med nederbörd, hög luftfuktighet och hög temperatur. Vid
containerodling medför underbevattning och odling i växthus mindre infektionstryck.
21
18) VIRUSSJUKDOMAR
Virussjukdomar förekommer ibland på plantskoleväxter i Sverige. Symptomen kan vara mer eller mindre
typiska och visar sig ofta som olika former av gulfärgning på bladen. Typiska symptom är
mosaikmönster, ringar eller linjer samt smala deformerade blad. Ibland kan flera olika virussymptom
förekomma på samma växtslag. Därtill finns ett stort antal latenta ej synliga viroser.
Tabell 17. Virussjukdomar som förekommer i plantskoleväxter
Virustyp/Symptom
Mosaikvirus
Symptom: Gula till gulvita ofta oregelbundna fläckar
på bladen som är skarpt avgränsade mot grön vävnad.
Ibland förekommer gröna fläckar i gulfärgade partier.
(Vanligaste virustypen)
Värdväxter
Clematis, Daphne, Euonymus, Forsythia, Hibiscus,
Hydrangea, Ligustrum, Philadelphus, Populus, Rosa,
Sambucus, Sorbus, Spiraea, Syringa samt hallon,
äppleträd, grundstammar och plommonträd m.fl.
Anemone, Aquilegia, Aster, Astillbe, Hosta, Dianthus,
Iris, Lilium m.fl.
Daphne, Euonymus, Juglans, Ligustrum, Lonicera,
Ringmosaik
Philadelphus, Rhodendron, Rosa m.fl. Paeonia.
Symptom: Gulaktiga ringformationer på bladen
Clematis, Crataegus, Daphne, Euonymus, Forsythia,
Linjemosaik
Symptom: Gula oregelbundna linjer på bladen eller Laburnum, Magnolia, Rosa, Sorbus, Syringa samt
plommon- och päronträd m.fl. Aconitum
gulfärgning längs nerverna.
Buddleia, Hydrangea samt hallon och sv.vinbär m.fl.
Smala och deformerade blad
Symptom: Deformerade blad, ofta smala med Phlox.
oregelbundna kanter.
Bekämpning:
Virussjukdomar kan inte bekämpas på annat sätt än genom förebyggande åtgärder, vilket innebär friskt
växtmaterial och frisk jord. Största smittorisken är överföring via förökningsmaterial. Därtill kan
infektion ske i samband med beskärning samt via sugande insekter eller frilevande nematoder i jorden.
Vid virusangrepp är det viktigt att försöka förhindra att sjukdomen sprids. Angripna växter och växtdelar
skall därför avlägsnas från odlingen och destrueras.
22
19) BRISTSJUKDOMAR
Vissa skador på plantskolekulturer beror inte på patogena faktorer utan orsakas av störningar i växternas
näringsupptagning. Vid ringa näringsbrist reagerar växterna med sämre tillväxt utan att visa speciella
symptom (latent brist). Vid kraftig näringsbrist utvecklas emellertid typiska symptom, vanligen olika
former av kloroser, nekroser, rödaktiga blad eller deformerade blad och skott, i kombination med
försämrad tillväxt. I plantskolekulturer, under svenska förhållanden, är näringsbristsymptom vanligast
som en följd av störningar i upptagningen av kväve, magnesium, järn och mangan. Därtill kan
näringsbristsymptom uppkomma genom brist på fosfor, kalium och koppar, men detta är mycket sällsynt.
Symptom på näringsbrist är vanligare vid containerodling än på friland, beroende på snabbare tillväxt hos
kulturerna i förening med den relativt ringa substratvolym varje växt har till förfogande. Substratvolymen
fungerar som näringsdepå. Härtill spelar råvattnets kvalité en avgörande roll. Hög alkalinitet och pHvärde ger ofta bristsymptom. I frilandskulturer är näringsbristsymptom vanligast på lätta jordar och på
jordar med högt pH (>7,0)
Motsatsen till näringsbrist, dvs.saltskador eller högt ledningstal (Lt), kan också förekomma beroende på
för höga näringskoncentrationer i substratet vilket leder till att rötterna, framför allt rotspetsarna, skadas.
Dessa skador visar sig som gula och senare bruna bladkanter. Saltskador drabbar framför allt växter med
långsam etablering som odlas i kruka t.ex. Carpinus, Fagus, Syringa, Viburnum m.fl. Risken för skador är
störst vid odling i växthus och användning av höga koncentationer av långtidsverkande gödselmedel. Vid
för höga ledningstal, vattnas kulturerna med rent vatten för att sänka näringskoncentrationen i substratet.
Kväve
Symptom: Ljusgröna till gulaktiga eller rödaktiga blad. Uppträder först på äldre blad, senare även på
yngre blad. Svag tillväxt.
Åtgärd: Gödsla med lättlösligt kalksalpeter eller bladgödsla med urea (0,2-0,5 %).
Magnesium
Symptom: Blad med ljusa till gulaktiga partier mellan nerverna, som senare kan övergå i nekroser. På
barrväxter blir spetsarna på barren gula. Magnesiumbrist är vanligast på lätta jordar. Vanligt på
Chamaecyparis, Prunus, Rosa och fruktträd.
Åtgärder: Bladgödsla med magnesiumsulfat (2 %).
Järn
Symptom: Blad gula till vita, endast nerverna är gröna. Yngre blad drabbas först.
Uppträder framför allt på jordar med högt pH. I containerodling om råvattnet för bevattning har hög
alkalinitet (>100) eller högt pH (>7,0). Vanligt på Chaenomeles, Cytisus, Ericacéer och Genista vid
containerodling samt Quercus robur på leriga jordar.
Åtgärder: Bladgödsla med järncitrat eller järnchelat (0,1-0,2 %).
Vid containerodling, även minskad inblandning av kalk (-25-50 %) i substratet, vid hög alkalinitet eller
högt pH hos råvattnet.
Mangan
Symptom: Blad gulaktiga, nerver gröna. Till skillnad från järnbrist är även ett smalt område närmast
nerverna grönt. Ofta drabbas bladen mitt på skottet först.
Uppträder framför allt på jordar med högt pH. I containerodling om råvattnet för bevattning har hög
alkalinitet (>100) eller högt pH (>7,0).
Åtgårder: Bladgödsla med mangansulfat eller manganchelat (0,1-0,2 %). Vid containerodling, även
minskad inblandning av kalk (-25-50 %) i substratet, vid hög alkalinitet eller högt pH hos råvattnet.
23
V. BEKÄMPNING AV INSEKTER OCH SKADEDJUR
1) PREPARATÖVERSIKT
Tabell 18. Översikt av preparat mot insekter och andra skadedjur
Handelsnamn
(verksam
substans)
Firma*
Koncentration
eller dosering
Admiral
10 EC
(pyroproxyfen)
Nordisk
Alkali
0,01-0,02 %
Basamid
granulat
(dazomet)
BASF
30-40 g/kvm
el.
200 g/kbm
1L
X
Basudin
600 W
(diazinon)
Syngenta
0,04 %
2L
X
BetaBaythroid SC 025
(betacyflutrin)
Bayer
0,05 %
2L
Bionim
(azadiraktin)
Nordisk
Alkali
0,5 %
2L
X
Confidor
WG 70
(imidakloprid)
Bayer
0,015-0,035 %
2L
X
Conserve
(spinosad)
Syngenta
0,075 %
2L
24
Behörig- Sys- Verkningshetstem- sätt**
klass
iskt
G
M
K
2L
X
X
X
X
X
X
X
Anmärkningar
Svårbekämpade
sugande insekter
Reg. prydnadsväxter
i växthus
Jordbehandlingsmed
el mot nematoder,
svampsjukdomar,
ogräs och skadedjur
bl.a. ollonborre,
jordflylarver m.fl.
Reg. prydnadsväxter,
skogsplantskolor
Mot bitande och
sugandeinsekter,
även rotlöss.
Sorgmyggor,
öronvivel.
Reg. prydnadsväxter
friland Utgående.
Får saluföras
t.o.m.2008-06-30,
användas
t.o.m.2008-12-05
Mot bitande och
sugande insekter.
Gallmyggor. Bredoch långtidsverkande
pyretroid, Reg.
Prydnadsväxter, före
blom i äpplen och
päron.
Mot bitande och
sugande insekter.
Reg. prydnadsväxter
Mot svårbekämpade
sugande insekter
bl.a. bokbladlus och
öronvivel. Sprutvattning är
effektivast. Reg.
prydnadsväxter i
växthus.
Trips, franklieniella,
minerare, fjärilslarver Reg. Prydnadsväxter i växthus.
Handelsnamn
(verksam
substans)
Firma*
Koncentration
eller dosering
Cyperb
(cypermetrin)
Klarsö o.
Co A/S
0,2-0,4 %
Behörig- Sys- Verkningshetstem- sätt**
klass
iskt
G
M
K
2L
X
X
Danitron
5 SC
(fenpyroximate)
Decis
(deltamethrin)
Nordisk
Alkali
0,05-1,0 %
2L
Bayer
0,03-0,06 %
2L
Du-Dim
48 SC
(diflubensuron)
Nordisk
Alkali
0,05 %
2L
Fastac 50
(alphacypermetrin)
BASF
0,03 %
2L
Karate
med Zeon
teknologi
(lamda-cyhalotrin)
Syngenta
0,01-0,05 %
2L
Mavrik 2F
(tau-fluvalinat)
GRO
0,025-0,075 %
Mesurol 500 SC
(merkaptodimetur)
Bayer
0,1 %
1L
Mospilan SG
(acetamiprid)
Nordisk
Alkali
0,0125-0,0375
%
2L
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Anmärkningar
Huvudsakligen vedoch barkskalbaggar.
Bred-och
långtidsverkande
pyretroid
Reg. plantskolor
Spinnkvalster
Gallkvalster
Reg. äpple, päron,
prydnadsväxter
Mot bitande och
sugande insekter.
Sköldlöss, ullöss.
Minerare. Bred-och
långtidsverkande
pyretroid
Reg. prydnadsväxter
friland, frukt, bär.
Mot bitande och
sugande insekter,
spec. minerare och
bladloppor.
Långtidsverkan
reg. Äpple o. Päron
Mot bitande och
sugande insekter.
Jordflylarver. Bredoch långtidsverkande
Reg. Prydnadsväxter friland, äpple,
päron, bär
Mot bitande och
sugande insekter.
Bred-och långtidsverkande. Även
kvalster. Pyretroid.
Reg. plantskolor
Mot skadeinsekter i
plantskolor på
friland. Off-label.
Högst 2
behandlingar per
säsong.
Mot bitande och
sugande insekter.
Gallmyggor.
Reg. prydnadsväxter
Mot svårbekämpade
insekter spec.
bladlöss, ullöss,
blad-loppor och
minerare
Reg. äpple, päron,
prydnadsväxter.
25
Handelsnamn
(verksam
substans)
Firma*
Koncentration
eller dosering
Nissorun
(hexytiazox)
Nordisk
Alkali
0,05-0,20 %
Behörig- Sys- Verkningshetstem- sätt**
klass
iskt
G
M
K
1L
X
X
Pirimor
(pirimicarb)
Syngenta
0,05 %
1L
Plenum
(pymetrosin)
Syngenta
0,04 %
2L
Roxion 40 EC
(dimetoat)
BASF
01, 0,15 %
2L
Svavelkalkvätska 30 Be
(svavel)
Nordisk
Alkali
1,5-2 %
1L
Thiacloprid
10 GR
(thiacloprid)
Bayer
300 g/m3
subsrat
2L
Vertimec
(abamectin)
Syngenta
0,025-0,050 %
2L
*Produktansvarig firma, se sid 3.
26
X
X
X
X
X
X
X
X
**G = Gasverkan, M = Maggift, K = Kontaktverkande
Anmärkningar
Spinnkvalster
Reg. plantskolor
Off-label GRO,
max 2
behandlingar/säsong.
Specialmedel mot
bladlöss.
Blodlus.
(+vätmedel),
barklöss.
Temp. > 15°C
Reg. plantskolor
Mot bladlöss och
vita flygare
Reg. prydnadsväxter
i växthus
Mot svårbekämpade
insekter.
Växthus/friland. Ej
på eller i närheten av
blommande grödor.
Reg. plantskolor,
Off-label, GRO
spinnkvalster och
gallkvalster.
Reg. frukt-och
bärodling
Mot bitande och
sugande insekter,
inkl. öronvivel och
sorgmygglarver.
Reg. prydnadsväxter
Mot gall- och
spinnkvalster samt
bladloppor och
minerare.
Reg. prydnadsväxt.,
jordgubbe, äpple,
päron.
INSEKTER OCH KVALSTER
Ett stort antal arter av insekter och kvalster kan uppträda som växtskadegörare. Nedan ges exempel på
skadegörare som har ekonomisk betydelse vid odling av plantskoleväxter under svenska förhållanden. Av
praktiska skäl har en indelning gjorts i följande huvudgrupper: sugande insekter, bitande insekter,
minerande insekter och kvalster.
För att underlätta identifiering se tabeller under Värdväxt – Skadegörare, sid. 63-71. Nedanstående
information bör kompletteras med en bok med bilder av olika skadegörare t.ex. fälthandboken ”Insekter i
Europa” av M. Chinery (se även i litteraturförteckningen, sid 79). Råd om bekämpning ges för varje
grupp/huvudgrupp nedan samt i tabellerna på sid 43-47.
2) SUGANDE INSEKTER
Denna huvudgrupp har stickande och sugande mundelar och lever av växtsaft. Vissa arter avger giftiga
ämnen i samband med stickning/sugning, vilket leder till deformationer hos värdväxten. För att
tillfredsställa sitt behov av näring upptar de sugande insekterna stora mängder kolhydrater. I vissa fall kan
inte insekterna tillgodogöra sig allt, utan överskottet avges i form av sockerhaltiga exkrementer s.k.
honungsdagg. Därtill spelar vissa sugande insekter stor roll som överförare av virussjukdomar.
Nedan behandlas följande grupper: bladlöss, sköldlöss, stritar, stinkfly, trips och bladloppor.
Bladlöss
Bladlöss utgör en stor grupp bland de sugande insekterna, med varierande utseende och färg. De är
vanligen 2-3 mm, men hos de s.k. trädlössen finns arter som kan bli dubbelt så stora. Kroppen är
päronformad och hos vissa arter finns två rör på bakkroppen s.k. sifoner genom vilka ett vaxartat ämne
kan utsöndras. Många arter avsöndrar därtill rikligt med honungsdagg i vilket sotsvampar kan utvecklas.
Livscykeln är ofta komplicerad med både vinglösa och vingade generationer. Därtill finns det arter som
har värdväxling. Dessa arter övervintrar som ägg på primärvärden, ofta vedartade växter. På våren kläcks
äggen och ur dessa utvecklas endast honor utan vingar. De föder levande ungar utan föregående
befruktning. Därefter följer flera generationer med ett ökat antal vingade honor som uppsöker
sekundärvärden, ofta örtartade växter. Här utvecklas nya generationer, först vinglösa och senare vingade.
På hösten utvecklas även hanar och efter befruktning lägger honorna ägg på primärvärden. Vissa arter
angriper sekundärvärdens rötter och brukar då kallas rotlöss.
Ett mycket stort antal vedartade växter kan angripas av bladlöss. Följande arter brukar utsättas för kraftiga
angrepp: Betula, Fagus, Lonicera, Malus, Philadelphus, Prunus, Quercus, Rosa, Salix, Sambucus och
Viburnum, därtill körsbär, äpple och vinbär.
Av perenner är följande speciellt utsatta för angrepp: Acaena, Achillea, Aconitum, Ajuga, Aster, Astillbe,
Campanula, Coreopsis, Delphinium, Dicentra, Heuchera, Hosta, Iris, Lupinus, Monarda, Phlox, Sedum
och Veronica.
Nedan följer exempel på vanliga bladlusarter i plantskolekulturer.
Bönbladlus (Aphis fabae), svart, ca 2-3 mm. Primärvärdar Euonymus europeus, Viburnum opulus och
Philadelphus. Sekundärvärdar bl.a. bondböna, aster, vallmo och många andra perenner.
Persikebladlus (Myzus persicae), 1,5-2,5 mm, ovingad gulgrön-blekröd samt vingad svart. Skadegörare
både i växthus och på friland. Värdväxter, många vedartade växter och perenner.
27
Gurkbladlus (Aphis gossypii), 1-2 mm, gulgrön till brun, svarta ryggrör. Polyfag, angriper många
plantskoleväxter både på friland och i växthus.
Randig potatisbladlus (Macrosiphum euphorbiae), 2-3,5 mm, grågrön till rosa med mörka längsgående
linjer på ryggen. Slank kroppsform och ljusbruna ryggrör. Angriper framför allt växternas tillväxtpunkter.
Polyfag, som angriper många ved- och örtartade växter.
Prickig potatisbladlus (Aulacorthum solani), 2-3 mm, gulgrön med mörka fläckar på ryggen vid
ryggrörens bas. Ryggrör mörka i spetsen. Polyfag, som angriper många plantskoleväxter både i växthus
och på friland.
Plommonbladlus (Brachycaudus helichrysi), ovingade generationer 1-2 mm, gulgröna pudrade. Vingade
generationer, svarta. Primärvärdar är olika arter/sorter av Prunus. Sekundärvärdar bl.a. Aster, Myosotis,
Vinca.
Körsbärsbladlus (Myzus cerasi), 1,5-2,5 mm, svart. Primärvärdar, körsbär, bigarråer samt många
prydnadsformer av Prunus. Sekundärvärdar är arter av Galium och Veronica.
Rosbladlus (Macrosiphum rosae), 3-4 mm, grön eller rödaktig med svarta ryggrör. Värdväxter:
arter/sorter av Rosa.
Grön äpplebladlus (Aphis pomi), 1,3-2,3 mm, grön-gulgrön. Värdväxter, angriper förutom äpple och
päron, även Chaenomeles, Cotoneaster, Crataegus, Malus, Sorbus m.fl.
Vinbärsbladlus (Cryptomyzus ribis), 2,5 mm, gulaktig. Primärvärdar, arter/sorter inom Ribes, främst
röda vinbär. Angrepp medför rödaktiga bucklor på bladen.
Fläderbladlus (Aphis sambuci), 2-3,5 mm, gråbruna belagda med grått vax, Värdväxter, förutom
Sambucus, bl.a. Dianthus och Saxifraga.
Björkbladlus (Euceraphis betulae), 3-4 mm, gulgrön, med långa ben och antenner, vingade, rörliga.
Angriper framväxande skott och blad. Producerar rikligt med honungsdagg.
Lindbladlus (Eucallipterus tiliae), 2-3 mm, gul med svarta fläckar. Angriper i huvudsak bladen och
producerar stora mängder honungsdagg i vilken sotsvampar utvecklas. Angreppen värst på Tilia
intermedia och T.cordata.
Trybladlus (Hyadaphis passerini), 1,5-2,5 mm, blågröna, vaxade. Angriper blad, skott och blommor,
producerar stora mängder honungsdagg.
Dvärglöss (Phylloxera glabra), 0,7-0,9 mm, gulaktiga. Angriper bladen på Quercus och ger upphov till
små bruna fläckar.
Bokbladlus (Phyllaphis fagi), 2-3 mm, gulgrön omgiven av ett vitt bomullsliknande vax. Angriper
framväxande skott och unga blad som blir deformerade. Stor produktion av honungsdagg i vilken
sotsvampar etablerar sig. Värdväxt, Fagus silvatica. Svårbekämpad.
Blodlus (Eriosoma lanigerum), 1,2-2,5 mm, brunröd omgiven av ett vitt bomullsliknande vax.
Övervintrar på rötter och rothals och i barksprickor. Angriper ställen med skadad bark samt årsskott.
Skador av blodlöss påminner om fruktträdskräfta. Värdväxter: angriper förutom äpple, Chaenomeles,
Cotoneaster, Crataegus, Malus, Pyracantha och Sorbus. Svårbekämpad.
Rotlöss, är bladlusarter, som under en fas av sin livscykel, lever på rötterna hos vissa växtslag. Angrepp
är vanliga i containerodling där krukklumpen får en vit beläggning av det vax lössen avsöndrar, ibland i
kombination med vitt svampmycel. Almbladlus (Eriosoma ulmi) värdväxlar med olika Ribes-arter, där
rötterna angrips. Vidare värdväxlar Tallrotlusen (Prociphilus pini) med Crataegus.
Barklöss, är en grupp av löss, som angriper skotten på vissa vedartade växtslag, t.ex. Salix och olika
barrväxter. Dessa löss är ibland stora, upptill 4-5 mm, och mörkfärgade.
Barrlöss, (Adelges) angriper Abies, Larix och Picea. De är ofta små, 1-2 mm och avsöndrar vax.
Angriper de späda årsskotten och barren. Vissa arter ger upphov till kotteliknande gallbildningar på
skotten.
Pungbladlöss, orsakar galler eller andra missbildningar på blad eller bladskaft. Almpunglus (Tetraneura
ulmi), ger upphov till kägelliknande galler på bladens ovansida medan olika arter av Poppelpunglus
(Pemphigus spp.) ger galler eller svulster på blad eller bladskaft.
28
Mjöllöss/Vita flygare (Dialeurodes chittendeni), denna art angriper Rhododendron och Pieris. Andra
arter angriper Hibiscus och örtartade växter.
Bekämpning:
Vanliga bladlöss bör i första hand bekämpas med Pirimor som är skonsamt mot lössens naturliga fiender.
Obs! För optimal effekt av Pirimor, behandla tidigt på morgonen en dag med förväntad temp >15 grader.
Detta ger en förlängd gasverkan hos preparatet. Vid svåra angrepp eller låga temperaturer kan bl.a.
Basudin, Karate med Zeon teknologi, Mospilan och Roxion m.fl. användas. I växthus kan bladlöss även
bekämpas med Plenum.
Bokbladlöss och blodlöss är svårbekämpade, varför behandling måste sättas in på ett tidigt stadium,
dessutom måste vätmedel tillsättas. Mot bokbladlöss kan Confidor användas i växthus. Blodlöss kan
bekämpas med Pirimor, Basudin eller Roxion.
Rotlöss bekämpas genom vattning med Basudin, i växthus även Confidor.
Barklöss bekämpas med Pirimor.
Vita flygare bekämpas med Basudin, Plenum eller pyretroider.
I växthus och på begränsade arealer på friland kan Biodux (såpa) användas mot vanliga bladlöss i
synnerhet vid resistensproblem. Biologisk bekämpning kan ske i växthus med parasitsteklar (Ahpidius
spp. och Aphelinus spp.) eller bladlusgallmygga (Aphidoletes aphidimyza).
Sköldlöss
Sköldlöss är en specialiserad grupp av löss där honorna skyddas av ett skal. Under detta skal lägger de
ägg som övervintrar. Följande vår kläcks äggen och ur dessa utvecklas ungdjur. Dessa söker sig ut från
skalet till de framväxande skotten där de suger sig fast och utvecklar en ny sköld. Djuren är således
stationära med undantag av ungdjursstadiet. Endast under nya sköldar finns levande djur. På äldre delar
av vedartade växter kan tomma sköldar sitta kvar i många år. Genom sitt sugande försvagar djuren
värdplantan vilket hämmar tillväxten hos växten. Vid kraftiga angrepp kan växten dö. Sköldlöss
producerar även stora mängder honungsdagg.
Normalt är sköldlöss för närvarande inget större problem i svenska plantskolor. Däremot är skadegörarna
etablerade på kontinenten, vilket innebär att de kan följa med importerade växter.
Kommasköldlus (Lepidosaphes ulmi), är den vanligaste sköldlusarten på vedartade växter i Sverige. Den
har fått sitt namn av formen på skölden som är ca 3 mm lång, grå-mörkbrun och svagt böjd som ett
kommatecken. Värdväxter är bl.a. Buxus, Ceanothus, Chaenomeles, Cotoneaster, Crataegus, Malus,
Rosa, Salix, Sorbus, Syringa samt fruktträd.
Vanlig sköldlus (Parthenolecanium spp.) Flera arter finns, som alla har ett 4-6 mm långt ovalt konvext,
brunt skal. Värdväxter är bl.a. Acer, Buxus, Euonymus, Fraxinus, Hedera, Ilex, Prunus, Tilia samt Taxus
och Thuja.
Bekämpning: Sköldförsedda äldre djur är svårbekämpade. Därför måste bekämpningen inriktas på
lössens rörliga stadier under perioden vår-försommar. Preparat som kan användas är Basudin, Decis,
Karate med Zeon teknologi och Roxion. I växthus kan även Confidor användas.
Stritar
Stritar påminner om bladlöss men är som regel mindre och har smalare kropp samt vingar som täcker
kroppen likt ett tak. Flertalet stritar är små, 2-5 mm, men det finns arter som blir upp till 10 mm. Färgen
varierar från gulvit till grön. Djuren sitter som regel på bladens undersida där de suger växtsaft. Ett
typiskt beteende hos stritar är att de hoppar eller flyger iväg snabbt om den växt de sitter på berörs. Av
det stora antalet arter är det endast ett fåtal som uppträder som skadedjur i plantskolor.
29
Rosstrit (Edwardsiana rosae), blekt gulvit, 3-4 mm. Skadebild: vitspräckliga blad med början längs
huvudnerven. Vid kraftiga angrepp kan bladen bli nästan helt vita. Djuren är speciellt aktiva vid varmt
och torrt väder Angriper växter tillhörande Rosaceae. Förutom rosor även Crataegus samt Sorbus aria, S.
aucuparia och S. intermedia.
Almstrit (Ribautiana ulmi), gulaktig med mörkt parti på vingspetsarna och en mörk fläck på bakhuvudet,
3-4 mm. Skadebild: se rosstrit. Värdväxter: förutom Ulmus, även Corylus, Carpinus, Quercus, Salix och
Sorbus aria.
Övriga bladstritar, förutom ros- och almstritar finns ett stort antal arter som kan angripa olika vedartade
växter som: Acer, Aesculus, Alnus, Betula, Cotinus, Fagus, Malus, Prunus, Rhododendron, Tilia och
perenner.
Spottstrit (Philaenus spumarius), larven är skadegörare, 5-6 mm, gulvit med mörka ögon och omgiven
av ett spottliknande skum. Skadebild: deformerade och vissna skott, även blommor kan missformas.
Värdväxter: framför allt perenner, som Achillea, Alchemilla, Aster, Campanula, Chrysanthemum,
Gaillardia, Coreopsis, Geum, Lavendula, Lychnis, Phlox, Physostegia, Potentilla, Rudbeckia, Solidago
m.fl. Även ungplantor av vedartade växter kan angripas.
Bekämpning: Stritar kan bl.a. bekämpas med Basudin, Decis, Karate med Zeon teknologi eller Mospilan.
Stinkfly
Stinkfly har en platt och bred kropp och två par vingar som går omlott över kroppen. Framvingarna,
täckvingarna, består av en inre läderartad del och en yttre hinnartad del. Bakvingarna är hinnartade. Stor
halssköld. Stinkflyn är gröna eller brunaktiga.
Trädgårdsstinkfly (Lygocoris pabulinus), 5-6 mm, grön, med långa ben och antenner.
Skadebild: Blad och unga skott blir deformerade med nekrotiska fläckar. Blad ofta söndertrasade med
många små hål. Angrepp på blomknoppar leder till deformerade blommor eller utebliven blomning.
Värdväxter: Acer, Crataegus, Forsythia, Hydrangea, Malus, Quercus, Ribes, Rosa, Tilia m.fl. Därtill
många perenner bl.a. Salvia och Veronica.
Nätstinkfly (Stephanitis rhododendri), 3-4 mm, svartbrun med genomskinliga nätlika täckvingar.
Skadebild: Bladen får på ovansidan tättsittande gula små prickar och på undersidan rostbruna
missfärgningar, ofta med en klibbig beläggning av exkrementer. Kraftiga angrepp kan leda till att bladen
vissnar. Växter i torra solexponerade lägen är speciellt utsatta.
Värdväxter: Arter/sorter inom Rhododendron samt Pieris.
Bekämpning: Stinkflyn kan bl.a. bekämpas med Basudin, Beta-Baythroid, Decis eller Karate med Zeon
teknologi.
Trips
Tripsar är endast 1-2 mm långa, smala, svarta, gulaktiga eller fläckiga. Vingarna är smala och längs
kanten försedda med en frans av fina hår. Ungdjuren är långsmala och ljusa. Störst skada gör de arter som
lever i växthus medan arter på friland sällan åstadkommer några allvarligare skador på plantskoleväxter.
Symptom av djurens sugande är först vitaktiga smala strimmor på bladen som senare flyter samman till
större partier och blir silverglänsande p.g.a. att luft tränger in i de utsugna cellerna. Typiskt är också
svartglänsande exkrementdroppar på bladen. Angrepp på unga skott och blad medför att dessa
deformeras.
Värdväxter:
1) vedartade: Acer, Clematis, Euonymus, Lonicera, Malus, Prunus, Rosa, Viburnum m.fl.
2) perenner: Aster, Dianthus, Iris, Paeonia, Phlox m.fl.
30
Växthustrips (Parthenothrips dracaenae), Svart växthustrips (Heliothrips haermorrhiodalis) och
Amerikansk blomtrips (Frankliniella occidentalis) kan angripa växthuskulturer av både perenner och
vedartade växter.
Rostrips (Thrips fuscipennis), förekommer både i växthus och på friland. Den kan angripa såväl blommor
som unga blad på perenner och vedartade växter.
Ligustertrips (Dendrothrips ornatus) är en art som är specialiserad på Ligustrum och Syringa.
Bekämpning: På friland kan tripsar bekämpas med godkänd pyretroid, Mesurol 500 SC och Roxion. I
växthus kan Confidor, Roxion och Admiral 10 EC användas, för svårbekämpade arter Conserve med
tillsats av honung för att attrahera djuren.
Bladloppor
Bladloppor påminner om stritar och kan hoppa med hjälp av sina förstorade bakben. Antennerna är dock
mycket längre än hos stritarna. Vingarna är betydligt större än kroppen och hålls i vila takformigt över
kroppen. Framvingarna är tämligen hårda med tydliga ribbor och bakvingarna mycket tunna. Larverna är
breda, platta, lite fyrkantiga och tröga, dvs. helt olika de fullbildade djuren. Både larver och fullbildade
djur avsöndrar stora mängder honungsdagg i vilken sotsvampar utvecklas. Detta gör att angripna skott
och blad får ett svart sotaktigt utseende. Därtill avsöndrar larverna hos vissa arter rikligt med vaxtrådar
liknande små bomullstussar. Vid kraftiga angrepp deformeras blad och årsskott. Många arter är starkt
specialiserade.
Päronbladloppor (Psylla pyri, P. pyricola, P.pyrisuga), angriper blad och skott som blir förkrympta och
deformerade.
Äpplebladloppa (Psylla mali), åstadkommer liknande skador som päronbladloppor.
Buxbombladloppa (Psylla buxi), djurens sugande medför att bladen blir kraftigt skålformade.
Askbladloppa (Psyllopsis fraxini), angrepp ger rödbruna blåsformiga bildningar längs bladkanten.
Albladloppa (Psylla alni), Typiska symptom är ”bomullstussar” på årsskotten.
Bekämpning: Bladloppor är mycket svårbekämpade. Bekämpa strax efter knoppbrytning med godkänd
pyretroid, Du-Dim (endast äpplen och päron), Roxion eller Vertimec. Vid resistensproblem kan Biodux
användas.
31
3) BITANDE INSEKTER
Denna huvudgrupp har bitande mundelar och utgörs av antingen fullbildade insekter eller larver. De
angriper i första hand blad och barr, men även ung vävnad i blommor, knoppar, skott och rötter. Därtill
starkt förvedade delar som grenar och stammar på träd. Oftast är de specialiserade till vissa växtslag och
växtdelar där de ger upphov till typiska skadebilder, vilket underlättar identifieringen.
Skalbaggar
Skalbaggarna har vanligen fast hudskelett och styva, skalartade täckvingar som täcker de bakre
flygvingarna. Hos vissa arter är täckvingarna sammanvuxna så att de inte kan flyga. Skalbaggarna
uppvisar stor formrikedom och anpassning till olika levnadssätt, liksom larverna vilka är försedda med tre
benpar.
Bladhorningar
Bladhorningar är mera kända som ollonborre, pingborre, trädgårdsborre m.fl., vars relativt stora larver
lever i marken och angriper växternas rötter. De fullbildade skalbaggarna angriper bladen på vedartade
växter under svärmningen i början på sommaren. Karaktäristiskt för bladhorningar är antennernas
byggnad. Antennerna består av lameller som kan spärras ut likt en solfjäder. Larverna lever flera år i
marken innan de förpuppas.
Ollonborre (Melolontha melolontha), skalbagge: 20-30 mm, mellanbrun med mörkare huvud och hals.
Täckvingar svagt håriga med 5 längsgående linjer. Bakkropp mörkbrun och nedåtriktad med trubbig
spets. Antennerna består av 6-7 lameller. Äggen lägges på 15-20 cm djup. Larv: 30-35 mm, vit. Huvud
och ben är bruna. Larvstadium: upp till 4 år.
Pingborre (Amphimallon solstitialis), skalbagge: 14-18 mm, gulbrun. Larv: upp till 30 mm, vit med
ljusbrunt huvud och ben.
Trädgårdsborre (Phyllopertha horticola), skalbagge: 8-10 mm, metallglänsande i grönt eller blått,
täckvingar rödbruna. Vanligt förekommande. Larver: ca 10 mm, vit med ljusbrunt huvud, ofta hoprullad.
Bekämpning: På jordar med kraftig förekomst av dessa larver rekommenderas träda i kombination med
djup jordbearbetning och fräsning samt eventuellt behandling med Basamid. I växande kulturer är det
viktigt att bekämpa ogräset. Man kan även försöka med insektsparasitära nematoder om
marktemperaturen överstiger 15 grader.
Bladbaggar
Bladbaggar är en stor grupp bestående av små till medelstora skalbaggar med rundad form. Antennerna är
trådformiga. De har ofta iögonfallande metallskimrande färg. Både skalbaggen och larven angriper
bladverket på värdväxterna vilket innebär att växterna kan utsättas för betydande angrepp under två
perioder. Vissa arter är bundna till ett växtsläkte medan andra är polyfaga, dvs. angriper många olika
växtslag. Nedan följer några exempel på vanliga bladbaggar som angriper plantskoleväxter.
Liljebagge (Lilioceris lilii), skalbagge: 6-8 mm, kraftigt röd på vingar och halsparti, resten av skalbaggen
är svart. Larver: 6-8 mm, orangefärgade med svart huvud och svarta fläckar omgivna av ett mörkt slem.
Angriper framför allt liljor, speciellt Lilium candidum.
Aspglansbagge (Chrysomela populi), skalbagge: 8-12 mm, brunröda vingar med svart spets, huvud och
halsparti glänsande blåsvarta. Larv: 12-15 mm, cremevit med svart huvud.
Olvonbagge (Pyrrhalta viburni), skalbagge: 4,5-6,5 mm, gulbrun till ljusbrun, kropp täckt med fina hår,
långa antenner. Larv: 6-9 mm, blank, gröngul med svarta tvärsittande streck på ryggen och svarta punkter
på sidorna.
Pilglansbagge (Phyllodecta vitellinae), skalbagge: 4-5 mm, guldgrön, metallblå eller mässingsfärgad, ben
och antenner är svarta. Larver: 5-6 mm, ganska platta, vitaktiga till gråbruna med svarta markeringar.
Angriper bl.a. Populus och Salix.
32
Blå pilglansbagge (Phytodecta vulgatissima), påminner om ovanstående men har långsträckt oval form
och är mörkt blå- eller grönskimmrande.
Sälglövbagge (Lochmaea caprea), skalbagge: 4-6 mm, långsträckt oval, gulbrun med svarta antenner och
ben. Larv: 5-6 mm, gulgrön med svarta streck och prickar. Angriper förutom Salix även Alnus, Betula,
Carpinus, Populus m.fl.
Albladbagge (Agelastica alni) skalbagge: 6-8 mm, med ganska rund kroppsform, mörkt blåviolett,
glänsande, med svarta ben och antenner. Larv: 10-11 mm, cylindrisk och svart.
Rapsbagge (Meligthes aeneus), ca 3 mm, grönsvarta. Baggen, som räknas till glansbaggarna, är
pollensamlare och således ej växtskadegörare. Den kan förekomma i stora mängder på blommande
plantskoleväxter.
Bekämpning: Bladbaggar kan vid behov bekämpas med bl.a. godkänd pyretroid eller Basudin,
svårbekämpade arter med Mesurol 500 SC och Roxion.
Vivlar
De flesta vivlar har huvudet förlängt till ett tydligt snyte med käkar. Antennerna är klubblika, ofta
knäböjda och fästa på snytet. Många har sammanväxta täckvingar och kan inte flyga. Vingarna är hos
vissa arter täckta med skimrande fjäll. Larverna är vita och saknar vanligen fötter. Vivlarna äter i
huvudsak blad, vissa även blommor, medan öronvivlarnas larver även angriper rötter. Massangrepp kan
leda till att växterna blir kalätna. Inom denna grupp är det öronvivlar (Otiorrhynchus spp.) och olika
lövvivlar (Phyllobius spp.) som gör störst skada.
Öronvivel (Otiorrhynchus sulcatus), skalbagge: 7-10 mm med kort snyte, svart med fläckar av gulaktigt
fint hår. Sammanvuxna vingar. Larv: 8-10 mm, cremevit med rödbrunt huvud.
Både skalbagge och larv kan vara svåra skadegörare på plantskoleväxter. Öronvivel förekommer både i
växthus och på friland, i synnerhet i containerodling. Skalbaggen, som är ett nattdjur, angriper blad, skott
och grenar. Bladen får i kanten typiska halvcirkelformade gnagskador medan skott och grenar ringbarkas.
Larverna lever i marken och angriper rötterna. Förutom ovannämnda art förekommer ytterligare tre arter i
Sverige som kan vara svåra växtskadegörare, bl.a. på jordgubbsplantor.
Särskilt utsatta växtslag, av vedartade växter är: Azalea, Calluna, Cornus, Euonymus, Hedera,
Hydrangea, Ilex, Prunus, Rhododendron, Taxus och Vitis. Bland perenner: Astillbe, Bergenia, Geum,
Geranium, Helleborus, Heuchera, Lupinus, Pachysandra, Primula, Saxifraga, Sedum, Sempervivum och
Waldsteinia.
Vanlig lövvivel (Phyllobius pyri), 5-7 mm, svart, men mer eller mindre täckt av fina fjäll som går i grönt
eller kopparfärg. Kan orsaka kraftiga angrepp på träd och buskar, på både blad och blommor. Värdväxter:
många, bl.a. Aesculus, Alnus, Betula, Crataegus, Fraxinus, Fagus, Prunus och Sorbus.
Silvergrön lövvivel (Phyllobius argentatus), 4-6 mm, svart men har kroppen täckt med tättsittande
ljusgröna skimrande fjäll. Värdväxter: många, bl.a. Alnus, Betula, Crataegus, Fagus, Prunus och Sorbus.
Kopparfärgad lövvivel (Phyllobis maculicornis), påminner om ovanstående, men är mera kopparfärgad
och har svarta antenner och stora ögon. Värdväxter: många, speciellt Betula, Fagus och Crataegus.
Grön lövvivel (Polydrusus sericeus), 5-8 mm, svart, men täckt med glänsande gröna fjäll, markerade
fåror på täckvingarna. Värdväxter: många, speciellt Alnus, Betula, Corylus, Populus, Quercus och Salix.
Bekämpning: Vivlar kan vid behov bekämpas med godkänd pyretroid eller Basudin, svårbekämpade
arter med Mesurol 500 SC och Roxion.
Öronviveln är svårbekämpad. I växthus kan både skalbagge och larv bekämpas med Confidor, vattning är
effektivast. På friland kan skalbaggen bekämpas med Basudin. Larverna bekämpas genom vattning med
detta medel. Larver kan även bekämpas med insektsparasitära nematoder (jordtemp. > 15 °C).
33
För prognoser/bekämpning används i Holland s.k. fångplantor (Euonymus fortunei ’Vegetus’ och
Primula) samt utläggning av brädor på marken som vänds och undersöks varje morgon (öronviveln är
nattdjur och gömmer sig dagtid).
Barkborrar
Barkborrar angriper vanligen träd i dålig kondition. Sådana träd kan avge vissa ämnen
(bl.a. alkoholföreningar) som attraherar barkborrarna. I svenska plantskolor är problemen med barkborrar
av mindre omfattning och framför allt begränsat till lövvedborre. Till barkborrarna räknas även
almsplintborrarna som överför almsjuka. Båda dessa skalbaggar lever mellan bark och ved och gör
karaktäristiska fjäderlika mönster i veden.
Lövvedborre (Xyleborus dispar), endast 2,5-3,5 mm, svart. Är sällsynt i svenska plantskolor. Som regel
angrips äldre omplanterade träd som ej är helt etablerade och därigenom inte uppnått full kondition.
Angreppen syns som ca 3 mm stora hål i stammen och under barken gnager djuret ett gångsystem. Dessa
hål finner man ofta på de ställen på stammen där trädet varit uppbundet. Angripna träd måste kasseras. På
kontinenten är denna skadegörare betydligt vanligare, varför det är viktigt att kontrollera importerade
träd.
Almsplintborrar (Scolytus spp.), tre arter finns i Sverige, alla svarta, storleken kan variera från 2-3,5 mm
till 4-5 mm beroende på art. De är svåra skadegörare, eftersom de överför svampsjukdomen almsjuka. Om
äggläggningen sker i sjuka träd kommer de nya individerna att överföra svampsporer till friska träd, som
då smittas. Skalbaggarna svärmar i början av sommaren.
Bekämpning: Barkborrar är svårbekämpade och angriper framför allt träd i dålig kondition. Därför är det
viktigt att optimera odlingsfaktorer som dränering, vattning och gödsling. Därtill förhindra angrepp av
andra skadegörare som kan nedsätta vitaliteten. Speciellt utsatta är större nyligen omplanterade träd.
Barkborrar är svåra att bekämpa i larvstadiet eftersom de befinner sig under barken eller inne i veden på
träden. Bättre möjligheter ges i samband med svärmning under försommaren. Bekämpning kan ske med
Cyperb eller andra pyretroider. En annan möjlighet är att använda ferromonfällor för att fånga
skalbaggarna, vilket gett goda resultat i försök.
Fjärilar
Fjärilar är en mycket artrik grupp, i Sverige finns ca 2 700 arter. Vissa av dessa har betydelse i
växtskyddssammanhang, eftersom fjärilarnas larver kan uppträda som skadegörare på odlade växter.
Larverna har bitande mundelar och är försedda med 3 par bröstfötter och 5 par vårtlika bukfötter, där det
sista paret kallas analfötter. Analfötterna använder larven för att hålla sig fast på värdväxten.
Mätarlarverna har bara 2 par bukfötter. Larver kan, beroende på art, angripa olika delar av växten som
rötter, stam, skott, blad, knoppar och blommor.
Träfjärilar
Larverna angriper främst träd i dålig kondition, såsom äldre och skadade träd. Larverna gör gångar i
veden i stam och grenar.
Träddödare (Cossus cossus), larver: mycket stora, 80-100 mm, röda-rödbruna.
Blåfläckig träfjäril (Zuercera pyrina), larver: stora 40-60 mm, gulaktig med svarta fläckar.
Rotfjärilar
Larverna lever i marken och angriper rötterna på både örtartade och vedartade växter.
Humlerotfjäril (Hepialus humili), larver: 40-50 mm, vit med ljusbrunt huvud.
Lerfärgad rotfjäril (Hepialus lupulinus), larver: ca 35 mm, vit, genomskinlig, ljusbrunt huvud. Kan
angripa perenner som Anemone, Aster, Campanula, Delphinium, Lupinus, Paeonia m.fl.
34
Spinnmalar
Larverna förekommer ofta i stor mängd och kan kaläta blad och skott som överspinns med tät vävnad.
Föränderligt spinnmal (Yponomeuta padella), larver: 15-20 mm, grågröna med svarta fläckar. Angriper
bl.a. Crataegus, Sorbus och olika arter av Prunus.
Häggspinnmal (Yponomeuta evonymella), larver: se ovan. Angriper Prunus padus.
Spinnmal på benved (Yponomeuta cagnagella) 18-22 mm, grågröna med svarta fläckar. Angriper
Euonymus.
Trymal (Ypsolopha dentella), larver: ca 18 mm, gulgröna med rött och svart band på ryggen. Angriper
Lonicera.
Vecklare
Larverna lever som regel i sammanrullade eller hopspunna blad och barr, vilka kan bli kalätna.
Bladvecklare (Acleris spp. och Pandemis spp. m.fl.), larver 12 till 25 mm, beroende på art, gröna till
gulgröna, glasartade. Angriper många olika träd och buskar framför allt inom Rosaceae.
Ekvecklare (Tortrix viridana), larv 15-18 mm, grågrön-olivgrön med svarta fläckar. Angriper ekar, i
synnerhet Quercus robus, som vissa år kan bli kalätna.
Almvecklare (Exapate congelatella), larv grönaktig. Angriper många vedartade växter, inkl. fruktträd
och bärbuskar.
Tallskottsvecklare (Rhyacionia buoliana), larv: rödbrun, ca 20 mm. Angriper knoppar och skott, de
senare dör eller blir kraftigt böjda. Vanlig på Pinus mugo.
Spinnare
Larver kraftigt byggda, med typisk behåring, spinner vanligen in sig i en kokong före förpuppningen
därav namnet. Angriper både blad och barr.
Ringspinnare (Malacosoma neustria), larv: 40-50 mm, gråblå med en vit rand på ryggen omgiven av
gula och svarta partier, huvud med två svarta fläckar, rödbrun behåring. Värdväxter är bl.a. Alnus,
Betula, Cotoneaster, Crataegus, Malus, Prunus, Pyracantha, Rosa, Salix, Syringa och Ulmus.
Aprikosspinnare (Orygia antiqua). larv: 25-35 mm, gråaktig med olika röda, svarta och gula
markeringar. Elegant kraftig mörk behåring och fyra pensellika gula hårtofsar på ryggen samt svarta
pennlika hårtofsar på huvud och bakkropp. Värdväxter är bl.a. Buddleia, Calluna, Ceanothus, Cornus,
Cotoneaster, Erica, Malus, Prunus, Pyracantha, Rhododendron, Rosa samt Abies och Pinus.
Bokspinnare (Callitera pudibunda), larv: ca 50 mm, påminner om ovanstående men är ljust gulgrön med
mycket kraftig ljus behåring och fyra pensellika gula hårtofsar på ryggen. Värdväxter är bl.a. Betula,
Corylus, Carpinus, Fagus, Juglans, Populus, Prunus, Salix, Ulmus samt Humulus lupulus.
Oxhuvudspinnare, Lindspinnare (Phalera bucephala), larv: 50-55 mm, gul- och svartrandig, med
kraftig behåring. Förekommer även sent på säsongen. Vanlig, angriper bl.a. Betula, Corylus, Carpinus,
Fagus, Prunus, Quercus, Rosa, Salix, Tilia, Ulmus och Viburnum.
Mätare
Larverna är kala eller svagt håriga och har 2 par vårtfötter, varav 1 par är analfötter. De mäter sig fram när
de kryper härav namnet. Många är mycket lika en kvist eller skott när de vilar eller oroas och stelnar till.
Angriper förutom blad och barr även knoppar och blommor.
Frostfjäril (Operophthera brumata), larv: ca 25 mm, rund, ljusgrön med mörk rygglinje och vita-ljusgula
sidolinjer. Förekommer ofta i stora mängder tidigt på våren och kan kaläta växterna. Värdväxter: i
plantskolan är fruktträd speciellt utsatta, i synnerhet ett-årsspö av äpple där toppknoppen helt kan
förstöras. Bland många andra värdväxter kan nämnas, Acer, Amelanchier, Carpinus, Corylus,
Cotoneaster, Cornus, Crataegus, Malus, Prunus, Pyrus, Rhododendron, Rosa, Salix, Syringa och Tilia.
Lindmätare (Erannis defoliaria), larv: ca 35 mm, rödbrun med vita-gula fält på sidorna. Värdväxter,
många, bl.a. Betula, Carpinus, Corylus, Lonicera, Populus, Quercus, Rosa och Tilia.
35
Krusbärsmätare (Abraxas grossulariata), larv: ca 35 mm, gulvit med svarta prickar. Värdväxter,
förutom ribesarter, bl.a. Crataegus, Euonymus, Malus och Prunus.
Tallmätare (Bupalus piniaria), larv: 25-30 mm, ljusgrön med gulvita linjer på sidorna. Värdväxter,
förutom Pinus, även Abies, Larix och Picea.
Nattflyn
Nattflyn är en stor grupp, där larverna, beroende på art och utvecklingsstadium, kan leva av antingen
underjordiska eller ovanjordiska växdelar. Larverna är nattaktiva och orörliga dagtid. Om de störs rullar
de ihop sig.
Jordfly (Agrotis spp.), larv: ca 35 mm, trind, gråbrun med gul eller rosa färgton, diffus mörk linje på
ryggen. Lever som ung ovanjordiskt, senare underjordiskt och angriper växternas rötter. Värdväxter:
frilandsodlade plantskoleväxter, i synnerhet ungplantor och perenner.
Kålfly (Mamestra brassicae), larv: 35-45 mm, unga larver gröna med vit rygglinje, äldre grönbruna till
mörkbruna med brett svart parti längs ryggen. Juli-sept. Värdväxter: många perenner, även vedartade
växter.
Sälgfly (Orthosia incerta), larv: 35-40 mm, grönaktig och vitprickig, med dominerande linjer på sidorna i
i vitt och mörkgrönt. Värdväxter: många, inklusive Betula, Carpinus, Crataegus, Fagus, Malus, Populus,
Prunus, Quercus, Rosa, Salix och Tilia.
Gammafly (Autographa gamma), larv: 35-45 mm, grön-mörkgrön med ljusa linjer på sidorna och tvärs
över kroppen. Angriper framför allt perenner.
Grönsaksfly (Lacanobia oleracea), larv: 35-45 mm, blågrå, grön eller brunaktig med fina vita och
enstaka svarta prickar, ljus rygglinje, kraftig ljus orangegul eller vit sidolinje. Juli-sept. Angriper många
ved- och örtartade växter.
Svärmare
Stora larver med ett karaktäristiskt horn i bakändan. Förekommer som regel i ett begränsat antal på
samma värdväxt, men är i gengäld mycket glupska.
Ligustersvärmare (Spinx ligustri) larv: 80-100 mm, grön med snedställda vita och purpurröda linjer på
sidorna. Värdväxter, förutom Ligustrum, även Fraxinus, Sambucus, Syringa och Viburnum.
Poppelsvärmare (Laothoe populi), larv: ca 70 mm, grön med snedställda gula linjer på sidorna.
Värdväxter, förutom Populus, även Betula, Fraxinus, Malus och Salix.
Bekämpning av fjärilslarver: Dessa larver är som regel lätta att bekämpa med godkänd pyretroid eller
Basudin. För speciellt svårbekämpade arter kan Mesurol 500 SC eller Roxion användas. För spinnmalar
som utvecklat tät väv omkring sig måste denna först avlägsnas innan bekämpning kan ske. Dessutom bör
man tillsätta vätmedel vid behandling, vilket även gäller vecklare som omger sig med väv.
Jordflylarver bör bekämpas tidigt, med Fastac 50 eller annan pyretroid, när de befinner sig i sin
ovanjordiska fas eftersom de senare lever i jorden och är mycket svårbekämpade. Biologisk bekämpning
av oskyddade fjärilslarver kan ske med Turex 50 WP, vilket bl.a. tillämpas i fruktodling. Turex, som
innehåller Bacillus thuringiensis v. kurstaki/aizawa, har endast kontaktverkan.
36
Tvåvingar
Detta är en mycket artrik grupp med endast ett par flygvingar, eftersom det bakre vingparet är ombildat
till s.k. svängkolvar. Svängkolvarna fungerar som balansorgan. Larverna, som är växtskadegörare,
uppvisar en mycket stor mångformighet i byggnad, utseende och levnadssätt. De saknar ben och flertalet
har avgränsat huvud.
Gallmyggor
Gallmyggor är värdspecifika, dvs. varje art är bunden till ett visst växtslag. Det är larverna som är
skadegörare. Dessa är mycket små, endast ca 2 mm långa, och varierar i färg från gulvit till orange.
Larverna angriper blad, knoppar och skott och ger upphov till gallbildningar, svulster eller deformationer.
Det finns ett stort antal olika arter av gallmyggor som kan angripa vedartade växter och perenner, men
under växternas ungdomsfas i plantskolan är antalet ganska begränsat, t.ex. Gleditsia, Malus, Rosa,
Quercus, päron och äpplen, där symptomen är rullade bladkanter. Av perenner kan nämnas Aquilegia,
Hemerocallis och Viola.
Äpplebladgallmygga (Dasineura mali) och päronbladgallmygga (Dasineura piri) ger skador med
likartade symptom. Bladkanterna rullas hårt uppåt inåt, blir förtjockade och ofta rödfärgade. Detta medför
att bladen blir helt eller delvis hoprullade. Det förra är vanligast på päron.
Pilskottgallmygga (Dasineura salicis), angriper årsskotten på bl.a. lågvuxna former av purpurvide och
ger upphov till svulster eller knölar på årsskotten. Förutom denna art av gallmygga finns ytterligare ett
20-tal arter som angriper Salix och bl.a. ger upphov till sprickor i barken, bladrosetter i toppen av skotten,
galler på bladen, rullade bladkanter mm.
Ekknoppgallmygga (Arnoldiola quercus), angriper toppknoppen på årsskotten hos Quercus, där den 3
mm vita larven äter ur bladanlagen varvid skottet ej utvecklas.
Aklejagallmygga (Macrolabis aquilegie), angriper blommorna och ger vissna knoppar eller missformade
blommor.
Dagliljegallmygga (Contarinia quienquenotata), angriper blommorna, knopparna sväller men slår inte
ut.
Violgallmygga (Contarinia violicola), Bladen, böjer sig inåt, blir förtjockade ofta i
rosettliknande bildningar.
Bekämpning: Larver av gallmyggor är svårbekämpade eftersom de ligger gömda i hoprullade blad, i
skott eller knoppar. Åtgärderna måste därför inriktas på att bekämpa gallmyggan innan den lägger ägg,
vilket sker när bladen börjar utvecklas på våren. Gör två behandlingar med 7-10 dagars mellanrum, med
start vid knoppbrytning. Använd Roxion som är systemisk alternativt Decis eller någon annan pyretroid,
eftersom de har långtidsverkan.
Steklar
Växtsteklarna har två par hinnartade vingar, stort huvud och vanligen bitande mundelar. De skiljer sig
från andra steklar genom att kroppen saknar midja. Larverna är alla växtätare och påminner om
fjärilslarver. De har förutom tre par bröstfötter, 6-8 par bukfötter. Fjärilar har högst 5 par. Vissa
stekellarver liknar små sniglar. Vanligtvis äter de blad eller barr. Somliga arter lever inne i växterna
medan andra förorsakar gallbildningar. Många är specialiserade på ett växtslag.
Fruktbladstekel (Caliroa cerasi) larv: 8-10 mm, snigelliknande, grön men överdragen med ett svart
slem. Angriper bladens gröna vävnader på ovansidan så att endast torr brun vävnad och nervstrukturen
återstår.
Värdväxter: Rosaceae.
Lindbladstekel (Caliroa annulipes), Stekel: smal, svart, 5-6 mm, ljusa ben och glänsande gråaktiga
vingar.
37
Larv: 10-12 mm, gulgrön, genomskinlig med mörkt huvud. Skadebild; larverna angriper grön vävnad på
bladens undersida, för övrigt se fruktbladstekel. Kraftiga angrepp varma somrar, 2-3 generationer.
Värdväxter: framför allt Tilia, men även Betula, Fagus, Quercus och Salix.
Slemmig rosbladstekel (Endelomyia aethiopes) larv: ca 15 mm, gulaktig med brunt huvud. Skadebild, se
fruktbladstekel. Värdväxter: Rosa.
Aklejabladstekel (Pristiphora alnivora), larv: ca 10 mm, grön med mörkt huvud. Angriper bladen, så att
plantorna kan bli helt avlövade. Värdväxt: Aquilegia.
Rosskottstekel (Ardis brunniventris), larv: ca 12 mm, ljusbrun med brunt huvud. Lever inne skotten som
vissnar och dör. Värdväxter: Rosa.
Lilla rosbladstekeln (Blennocampa pusilla), larv: 8-10 mm, ljusgrön. Stekeln lägger ägg i bladkanten,
därefter börjar bladen rulla ihop sig. Inne i det hoprullade bladet lever larven.
Krusbärsstekel (Nematus ribsii), larv: ca 20 mm, gulgrön med svarta prickar. Kan på kort tid göra
avsevärd skada genom att kaläta krus- och vinbärsbuskar.
Pilbladstekelar (Nematus spp.), larver: 15-25 mm, beroende på art, gulgrön –grågrön, ibland med
brunorange fram- och bakdel samt rader med svarta prickar längs kroppen. Vid kraftiga angrepp kaläts
träden på kort tid. Angriper framför allt Salix och Populus.
Tallstekel (Diprion pini), larv: ca 25 mm, gulgrön med svarta prickar på sidorna. Angriper framför allt
barren, men även barken på unga skott. Värdväxter: Pinus.
Gallsteklar på Salix (Pontania spp.) orsakar röda bönlika bladgaller.
Gallsteklar på Quercus (Andricus spp.), orsakar galläpplen och kottelika förstorade knoppar, medan
andra (Neuroterus spp.) förorsakar knapp- eller linsliknande bildningar på bladens undersida.
Bekämpning: Frilevande stekellarver är som regel lätta att bekämpa i ett tidigt stadium med någon
pyretroid, t.ex. Beta-Baythroid eller Decis. För svårbekämpade arter används Karate med Zeon teknologi
eller Roxion. Arter som förorsakar gallbildningar är mycket svårbekämpade, men dessa påverkar som
regel inte växtens vitalitet utan missbildningarna har endast estetisk betydelse.
Sorgmyggor och harkrankar
Flera arter finns av dessa skadegörare. Det är framförallt i växthus de kan vara ett problem. Angrepp tyder
på dålig hygien och för fuktig miljö. Sorgmyggorna, som är 3-4 mm långa, har fått sitt namn av de svarta
vingarna. De är dåliga flygare. Larverna, som är 6-7 mm, vita och nästan genomskinliga med mörkt
huvud, kan förorsaka allvarliga skador genom att angripa rötterna på sticklingar, frö- och ungplantor.
Liknande skador kan åstadkommas av harkrank-larver. Dessa är betydligt större, 25-45 mm, gråbruna
med vårtliknande utskott i bakänden.
Bekämpning: Vid angrepp av dessa skadegörare är det viktigt att hålla rent så att inte växtrester,
algbeläggning m.m., drar till sig djuren. Därtill bör man försöka hålla kulturerna så torra som möjligt.
Bekämpning kan ske genom vattning med Basudin eller Confidor. Alternativ till kemisk bekämpning är
möjlig för sorgmyggor med insektsparasitära nematoder, Bacillus thuringiensis var. Isralensis eller
rovkvalster.
38
4) MINERANDE INSEKTER
Minerande insekter återfinns inom olika grupper av insekter som malfjärilar, minerarflugor och
bladsteklar. De små larverna gnager mellan olika cellskikt i bladet så det uppstår antingen smala
gångminor eller större minblåsor.
Clerks minerarmal (Lyonetia clerkella), vanlig, gör långa smala slingrande gångminor i bladen.
Angriper, förutom äpple och körsbär, även Betula, Cotoneaster, Crataegus, Malus, Sorbus och Prunus,
inklusive P. lauraceracus.
Syrenmal (Caloptilia syringella), gör blåsminor i bladen, så att dessa helt eller delvis förstörs. Angriper,
förutom Syringa, även Ligustrum och Fraxinus.
Gullregnsmal (Leucoptera laburnella), gör först gångminor som sedan övergår i stora blåsminor.
Angriper Laburnum och även Lupinus.
Tryfluga (Paraphytomyza spp.), flera arter som gör gångminor i bladen på Lonicera och
Symphoricarpus.
Aklejaflugor (Phytomyza minuskula och aquilegiae), den förra gör gör gångminor och den senare
blåsminor.
Järneksfluga (Phytomyza ilicis), gör gångminor i bladen på Ilex, vilket gör att angripna växter måste
kasseras.
Amerikansk minerarfluga (Liriomyza trifolii m.fl.), gör gångminor. Angriper, förutom Chrysanthemum,
en rad andra örtartade växthuskulturer.
Minerare på Tilia (Parna tenella), ger blad med blåsminor hoprullade till en strut. Orsakas av en
bladstekellarv.
Minerarmal på Aesculus (Cameraria ohridella). Denna minerarmal, som härstammar från Balkan, har
nyligen konstaterats i södra Sverige. På kontinenten håller den på att bli en farsot, eftersom effektiva
bekämpningsmetoder saknas. Larven ger upphov till kraftig minering av bladen som vissnar och faller i
förtid. Larv: 1-4 mm, brunaktig. Fjäril: guldfärgad. Värst utsatt är A. hippocastanum, medan A.carnea,
enligt uppgift, ej drabbas.
Betula och Quercus, är utsatta för många olika arter av minerare, som gör både gång- och blåsminor.
Bekämpning av minerare: Minerarlarver är svårbekämpade, eftersom de lever skyddade inne i bladen.
Ringa angrepp på träd enstaka år har liten ekonomisk betydelse. Värre är det med återkommande angrepp
eller angrepp på ungplantor, örtartade och städsegröna växter. På friland kan Decis, Mospilan, Roxion,
Vertimec och Du-Dim användas. Det senare är mera skonsamt mot nyttodjur, men är bara registrerat i
äpple och päron. I växthus kan Confidor och Conserve användas.
39
5) KVALSTER
Kvalster är små spindeldjur med stickande och sugande mundelar. Angrepp medför missfärgning och
missbildningar av blad, skott eller knoppar. Spinnkvalster räknas till de svåraste växtskadegörarna. Både
spinn- och gallkvalster har hög reproduktionsförmåga och gynnas av skyddade miljöer och hög
temperatur.
Spinnkvalster
Gruppen spinnkvalster har kort och bred kropp och är sällan över 1 mm, dvärgkvalster är endast 0,2-0,3
mm. Till skillnad från insekterna har de 4 par ben, insekter har 3. Vissa arter utvecklar spindeltrådar.
Växthusspinnkvalster (Tetranychus urticae), vuxna kvalster är ca 0,5 mm, gulgröna med två svarta
fläckar på bakkroppen. Äggen är rubinröda och svagt lökformade. Dvalhonor är en övervintrande form,
som är orangeröda. De kan övervintra i kolonier i betongsprickor, på inventarier, torra växtdelar eller
andra skyddade platser och tål låga temperaturer. Viloperiodens längd bestäms av dagslängd, temperatur
och växternas utveckling. Under växtsäsongen kan en hona lägga upptill 200 ägg, som vid ca 25 grader
kan utvecklas till fullvuxna djur på 8-10 dagar. Kvalstren uppehåller sig på bladens undersida där de
suger växtsaft. Symptomen är först mycket små ljusa prickar, sedan mattgröna ljusa blad som vissnar.
Kvalstren är mycket svåra skadegörare och kan angripa nästan alla växter som odlas i växthus. Varma
somrar kan även många container- och frilandskulturer av vedartade växter och perenner angripas.
Fruktträdsspinnkvalster (Panonychus ulmi), är 0,4 mm, rödaktiga med små vita vårtor på ryggen och
försedda med kraftiga borsthår. Kvalstren kan ha 3-5 generationer sommartid. Övervintrar med röda ägg,
som läggs på stammar och grenar. Kraftiga angrepp kan förekomma varma somrar, i synnerhet i skyddade
lägen. Angripna blad blir först matt gröna, senare bronsfärgade och gula. Värdväxter är, förutom
fruktträd, bl.a. Chaenomeles, Cotoneaster, Crataegus, Malus, Prunus och Sorbus m.fl.
Barrträdsspinnkvalster (Oligonychus ununguis), är 0,3-0,5 mm, rödaktiga eller mörkbruna. Övervintrar
med röda vinterägg på årsskotten. Angriper barren, som blir gulprickiga, senare bruna. Värdväxter:
framför allt. Picea (P.gl.’Conica), men även Juniperus och Abies.
Lindspinnkvalster (Eothranychus tiliarum), är ca 0,4 mm, gul-orange med röda ögon. Angreppen är
värst på sensommaren, då bladen kan bli bronsfärgade och falla i förtid. Värdväxt: Tilia. Andra arter av,
Eothranychus angriper träd som Acer, Carpinus, Corylus, Platanus, Populus, Quercus och Salix.
Krusbärskvalster (Baryobia ribis), är 0,7 mm, rödbruna med oval, platt kropp. Angriper Ribes samt
olika örtartade växter.
Dvärgkvalster (Phytonemus pallidus m.fl.), är ca 0,25 mm, svagt färgade och genomskinliga. De lever
mellan de outvecklade bladen inne i skottspetsen. Angripna växtdelar blir deformerade och missfärgade
(rödstrimmiga), ibland med en korkaktig beläggning på bladskaft och skott. Värdväxter: bl.a. perenner.
Bekämpning:
I. Spinnkvalster i växthus
Spinnkvalster, som angriper växthuskulturer, härstammar antingen från nya eller gamla växter eller från
växthuset där djuren kan övervintra som dvalhonor eller ägg. Bekämpning av spinn bör därför vara både
förebyggande och kurativ.
40
A. Förebyggande bekämpning
1. Rengöring.
Rengör växthuset noga, helst med varmvatten. Detta reducerar 90 % av smittkällorna!
Behandla därefter golv, väggar och inredning med t.ex. Deosan Flora (1 %).
Anm. Denna behandling kan även ske om det finns växande kulturer i andra delar av huset.
2. Desinfektion av nytt/inköpt växtmaterial.
Före inkrukning doppas småplantorna i en lösning av Biodux (2,5 %) eller Eradicoat (2,5 %). Dessa
preparat är s.k. fysikaliskt verkande växtskyddsmedel. Alternativt kan saneringsbekämpning ske med
Nissorun, som har god effekt mot ägg.
B. Kurativ bekämpning
Sätt in bekämpning direkt när de första angreppen upptäcks. Bekämpa därefter en gång i veckan. Växla
preparat med tanke på resistensrisken! Godkända preparat: Danitron, Nissorun och Vertimec.
Obs. För bredare effekt, även mot ägg, kan Danitron och Vertimec blandas med Nissorun.
Användning av Fysikaliskt verkande växtskyddsmedel och Biologisk bekämpning:
Eradicoat (2,5 %), är ett stärkelsepreparat, som ev. kan ge fläckar på växterna. Därtill kan Biodux (2,5 %)
och Deosan Flora (0,1 %) användas. Alla tre är fysikaliskt verkande växtskyddsmedel som används inom
krukväxtodling mot spinnkvalster. De kan även kombineras med Danitron och Nissorun.
Biologisk bekämpning:
Tripsrovkvalster (Amblyseius cucumeris o. swirskii)) i kombination med vanliga rovkvalster
(Phytoseiulus persimilis) har gett goda resultat i försök med plantskoleväxter i växthus.
II. Spinnkvalster på kulturer utomhus
Grundregeln vid odling av växtslag som är känsliga för spinnangrepp är att undvika varma skyddade
platser. Detta för att inte gynna kvalstrens reproduktion. Därtill är det viktigt att göra täta inspektioner av
känsliga växtslag och att sätta in bekämpning så snart man ser minsta tecken på angrepp. Tidiga insatser
minskar behovet av senare bekämpning. Behandla med Danitron, Nissorun, Vertimec eller
Svavelkalkvätska (endast i fruktträd). Växla preparat.
Gallkvalster
Gallkvalster har konformig kropp och 2 par ben placerade på kroppens främre del. Dessa kvalster är
mycket små, vissa arter är endast 0,2 mm. För identifiering av kvalster fodras en lupp som förstorar 10-15
gånger, alternativt mikroskop. Man skiljer mellan frilevande och gallbildande kvalster. Den senare
gruppen är störst. Angrepp av gallkvalster ger upphov till missfärgning och deformationer på blad, barr,
knoppar eller gallbildningar på bladen.
Plommonbladgallkvalster (Aculus fockeui) är frilevande och angriper unga blad och skott på
plommonträd. Bladen blir deformerade, krusiga och stannar i utveckling, medan skotten blir ljusfläckiga.
Äpplebladgallkvalster (Aculus schlechtendali), frilevande, ger en matt brunfärgning av bladundersidan.
Även päron.
Gallkvalster på avenbok (Eriophyes macrotrichus), är frilevande och åstadkommer kraftig deformering
(krusning) av bladverket, som påminner om skador av hormonmedel.
Gallkvalster på idegran (Cecidophyopsis psilaspis), angriper knoppar och barren på unga skott.
Knopparna blir kraftigt uppsvällda och barren oregelbundet böjda och vridna.
Pärongallkvalster (Eriophyes pyri), på båda sidor av bladen uppstår vårtliknande upphöjningar, först
rödaktiga senare gula och slutligen svarta. Äpplegallkvalster (Eriophyes mali) ger likartade symptom på
äpple.
Rönngallkvalster (Aculus aucuparia) angriper bladen, som får tättsittande ljusgula vårtor.
41
Gallkvalster på lind (Eriophyes leiosoma och tiliae), ger upphov till filtartade beläggningar på bladens
undersida, respektive fingerliknande ofta röda utväxter på bladens översida.
Violgallkvalster (Coptophylla violae), angriper bladen som blir förkrympta med upprullade bladkanter.
Bekämpning: Frilevande gallkvalster kan bekämpas med Danitron, Nissorun, Vertimec och
Svavelkalkvätska (endast fruktträd). Gallbildande arter är svårbekämpade, men angreppen av flertalet
arter har endast estetisk betydelse. Omfattar angreppet ett fåtal växter är destruktion den enklaste
lösningen. En annan möjlighet är att genom beskärning avlägsna och destruera angripna skott och därefter
göra en saneringsbekämpning.
42
6) TABELLER ÖVER BEKÄMPNING AV INSEKTER OCH KVALSTER
A) Sugande insekter
(För beskrivningar av olika sugande insekter, se sid 27)
• Bladlöss (äpplebladlus, rosbladlus, granbarrlus, barklöss m.fl.)
• Blodlus
• Sköldlöss (vanlig sköldlus, kommasköldlus m.fl.)
• Vita flygare
• Ullöss (bokbladlus, tallus, granlöss m.fl.)
• Trips
• Bladloppor (päronbladloppa m.fl.)
• Stinkfly (ängsstinkfly m.fl.)
• Stritar
Tabell 19. Preparat mot olika sugande insekter
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Stinkfly.
Stritar
Anmärkningar
Admiral
10 EC
Basudin
0,01-0,02 %
X
0,04 %
X
BetaBaytroid
SC 025
Confidor
0,05 %
0,015-0,035 %
Conserve
0,075 %
Decis
0,03-0,05 %
X
X
X
X
X
X
X
Fastac 50
0,03 %
X
X
X
X
X
X
X
Karate
med Zeon
teknologi
Mospilan
0,01-0,05 %
X
X
X
X
X
X
0,0125-0,0375
%
X
X
X
X
X
0,025-0,075 %
X
X
X
X
Mavrik
X
Bladloppor
Trips
Ulllöss*
Sköldlus
Blodlus*
Bladlöss
Vita flyare
Verkan mot
Handelsnamn Konc.
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Svårbekämpade insekter
i växthus
Även rotlöss.
Användes ej vid hög
temp.
Bred- och
långtidsverkande
Även gallmyggor.
Systemiskt, växthus
god effekt mot ullöss
Specialmedel mot trips
inkl. Frankliniella. Beh.
2-3 ggr med
5-7 dagars mellanrum.
Tillsätt honung. Endast i
växthus.
Bred-och
långtidsverkande, friland
Mot sköldlöss
Även mot ullöss.
Bred-och
långtidsverkande
Bred- och
långtidsverkande.
Även repellerande effekt.
Mot svårbekämpade
sugande insekter.
Systemiskt.
Skonsamt mot nyttodjur
43
0,04 %
X
X
Roxion
0,1-015 %
X
X
Vertimec
0,025-0,050 %
*Vätmedel måste tillsättas
44
Anmärkningar
Stinkfly.
Stritar
Plenum
Bladloppor
X
Trips
X
Ulllöss*
Blodlus*
0,05 %
Sköldlus
Bladlöss
Pirimor
Vita flyare
Verkan mot
Handelsnamn Konc.
Selektivt bladlusmedel,
även effekt mot blodlöss
och barklöss. Temp >
13-15°C gynnar
gasverkan. Vid temp
>25°C spruta på
kvällen.
Endast i växthuskulturer
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Svårbekämpade insekter,
växthus och friland.
Systemiskt.
Spec. mot bladloppor
Mag-och kontaktverkan
B) Bitande insekter
(För beskrivningar av olika bitande insekter, se sid 32)
• Skalbaggar och deras larver
• Stekellarver
• Fjärilslarver
• Jordflylarver
Tabell 20. Preparat för användning mot bitande insekter
Skalbaggar
+ larver
Verkan mot
FjärilsJordflyoch
larver
stekellarver
X
X
Handelsnamn
Koncentration
Basudin
0,04 %
X
Beta-Baytroid
SC 025
Cyperb
0,05 %
X
X
X
0,2-0.4 %
X
X
X
Decis
Fastac 50
Karate med Zeon
teknologi
Mavrik
Mesorol 500 SC
Roxion
0,03 %
0,03 %
0,01-0,05 %
X
X
X
X
X
X
X
X
0,025-0,075 %
0,1 %
0,1-0,15 %
X
X
X
X
X
X
Basudin
0,1 %
X
För bekämpning av larver
genom vattning.
Upprepa efter 10 dagar. Även
sorgmyggor.
Confidor
0,01 5%
X
Systemiskt. För bekämpning
av larver och skalbaggar
genom vattning. Endast i
växthus.
Decis
0,06 %
X
För bekämpning av
skalbaggar. Långtidseffekt.
X
För bekämpning av
skalbaggar. Långtidseffekt
X
Anmärkningar
Bredverkande. Även
sorgmyggor
Bred-och långtidsverkande
Bred- och långtidsverkande
Även ved- och
barkskalbaggar
Bred- och långtidsverkande
Bred-o.långtidsverkande
Bredverkande.
Bredverkande
Bredverkande
Svårbekämpade insekter.
Systemiskt
Spec. Öronvivel
Karate med Zeon 0,01-0,05 %
teknologi
För biologisk bekämning,
nematoderna
angriper larverna, även larver
av sorgmyggor.
Temp > + 15 °C.
Anm: Inget av de ovan nämnda preparaten kontrollerar öronvivelns larv fullständigt. Därför är det viktigt att
bekämpa skalbaggen så tidigt som möjligt, dvs. från och med slutet av maj, för att förhindra äggläggning. Se även
under öronvivel sid. 33.
Nematoder
(olika släkten)
0,15 %
X
45
C) Minerande insekter
(För beskrivningar av olika minerande insekter, se sid 39)
Tabell 21. Preparat mot minerande insekter
Handelsnamn
Conserve
Fastac 50
Basudin
Vertimec
Koncentration
0,075 %
0,03 %
0,04 %
0,025-0,050 %
Anmärkningar
Växthus
D) Kvalster (För beskrivningar av olika kvalster, se sid 40)
• Spinnkvalster, växthusspinnkvalster, frukträdsspinnkvalster (rött spinn), barrträdsspinnkvalster m.fl.
• Gallkvalster
- Frilevande gallkvalster: äppelbladgallkvalster, plommonbladgallkvalster, gallkvalster på avenbok m.fl.
- Gallbildande gallkvalster: vinbärsgallkvalster, pärongallkvalster, lindgallkvalster, idegranskvalster m.fl.
Tabell 22. Preparat verksamma mot gallkvalster och/eller spinnkvalster
Handelsnamn
Koncentration
Danitron
Karate med Zeon
teknologi
Nissorun
Svavelkalkvätska
0,05-0,10 %
0,01-0,05 %
X
X
X
Anmärkningar
Endast en behandling per säsong
Viss långtidsverkan. Vuxna djur
Högst två behandlingar per säsong.
Även tidig behandling, endast
fruktträd.
Vid saneringsbekämpning före
knoppbrytning höjs konc.till 5 %
0,025-0,05 %
X
X
Spec. god effekt mot frilevande
Vertimec
gallkvalster
X
För biologisk bekämpning av spinnRovkvalster,
kvalster i växthus.
olika arter
Anm.1) Vid bekämpning av insekter försvinner kvalstrens naturliga fiender, vilket ofta leder till kraftiga angrepp.
2) Behandlingstekniken är viktig vid kemisk bekämpning av kvalster, speciellt gallkvalster. Sålunda bör en
förebyggande behandling med svavel ske tidigt redan vid knoppsprickning. Senare behandlingar, efter
bladutveckling, bör ske med fläktspruta, så att sprutvätskan även når bladens undersida.
46
0.05 %
1,5-2,0 %
Verkan mot
GallSpinnkvalster
kvalster
X
X
X
Tabell 23. Effekt på spinnkvalster vid olika utvecklingsstadier
Handelsnamn
Koncentration
Danitron
0,05-0,10 %
Nissorun
0,05 %
Svavelkalkvätska 1,5-2,0 %
0,025-0,050 %
Vertimec
Vinterägg
Effekt på
Sommar- Larver
Ägg
X
X
X
X
X
X
X
Vuxna Anmärkningar
djur
X
X
X
Kan blandas med
Nissorun, för att få
effekt även mot
ägg
Högst 2
behandlingar per
säsong.
Kan blandas med
Nissorun, för att få
effekt även mot
ägg
7) JORDBEHANDLING, DESINFEKTION, AVSKRÄCKNINGSMEDEL
Tabell 24. Preparat för jordbehandling, desinfektion och som avskräckningsmedel
Handelsnamn
Verksam
Koncentration
Behörig- Användning
substans
eller dosering
hetsklass
dazomet
4-6 kg/100 kvm
1L
Jordbehandlingsmedel
Basamid
mot nematoder,
granulat
svampsjukdomar,
skadedjur och ogräs.
kvartär
0,25-1,0 %
Desinfektionsmedel med
Menno-Ter-forte
ammoniumfören.
effekt mot bakterier och
svampsjukdom. Anv. för
behandling av växthus,
kyllager, redskap,
krukor och odlingsytor.
Rengör först noggrant
med vatten
Väteperoxid+
1%
Desinfektionsmedel för
Deosan Flora
ättiksyra
växthus. Även
avskärmad behandling i
växthus med växande
kulturer
warfarin
Enl. anvisning
2 och 3
Mot smågnagare f.a. vid
Warfarin m.fl.
bromadiolon
på förpackn.
vinter- lagring av
Temus
vedartade växter.
Växtoljor
Enl. anvisning
3
Mot skador av älg,
Halt, m.fl.
på förpackning
rådjur och hjort.
merkaptodimetur 3-5 g/10 kvm
2
Mot sniglar
Mesurol Snigelgift
Enl. anvisning på
Mot sniglar
Ferromol, Snigelfritt m.fl. järnfosfat
förpackningen
47
8) NEMATODER I PLANTSKOLEKULTURER
Nematoder är mycket små maskliknande djur, mellan 0,1 – 5 mm långa. Flertalet av de över 100 000
kända arterna lever på dött organiskt material i det översta markskiktet och har således stor betydelse för
nedbrytningsprocesserna i naturen.
Ett begränsat antal arter kan förekomma som växtparasiter på våra breddgrader. De flesta lever i jorden,
andra i blad och stjälkar. Angrepp medför tillväxtstörningar och olika former av deformationer på rötter,
stjälkar och blad. Gemensamt för växtparasitära nematoder är att de är försedda med en ihålig muntagg
med vilken de kan sticka hål i olika vävnader och suga växtsaft. Nematoder som angriper
plantskoleväxter förekommer i ganska begränsad omfattning i Sverige, men är betydligt vanligare på
kontinenten varför man bör vara observant vid import av växter.
Rotgallnematoder (Meloidogyne spp.), lever såväl i jorden som i växternas rötter. De förekommer på
alla slags jordar, men är vanligast på varma, torra och humusrika sandjordar. Nematoderna förökar sig
snabbt i växten. Angrepp medför bildning av svulster eller galler på rötterna därtill uppkommer ofta en
stark förgrening av rotsystemet. Kraftiga angrepp kan ge betydande tillväxthämning vilket visar sig
fläckvis i frilandskulturer.
Värdväxter: Många vedartade växter t.ex. Berberis, Clematis och Rosa, därtill perenner som Achillea,
Anemone, Astilbe, Brunnera, Coreopsis, Geranium, Pulmonaria, Salvia och Vinca.
Rotsårsnematoder (Pratylenchus penetrans och P. vulnus), lever i rötter och jord. De kan förekomma på
alla jordtyper utom styv lera. P. penetrans är vanligast. Angrepp ger upphov till sår på rötterna vilka syns
som små bruna streck. Genom dessa sår kan olika rotsvampar och bakterier infektera växten. Ovanför
skadade rotdelar utvecklas ofta ett starkt förgrenat nästan buskaktigt rotsystem. Nematoderna förökar sig
snabbt i rötterna, men förökning kan även ske i döda rotbitar i marken. Angripna kulturer uppvisar
fläckvisa partier med sämre tillväxt.
Värdväxter: P. penetrans angriper framför allt Rosaceae och anses ha en avgörande betydelse i komplexet
jordtrötthet. Angriper därtill perenner som, Achillea, Astilbe, Dicentra och Monarda.
P. vulnus angriper bl.a. Berberis, Buxus, Ligustrum, Forsythia, Prunus, Sambucus och Syringa.
Bladnematoder (Aphelenchoides spp.), förekommer i blad och knoppar. Vid angrepp uppstår olika
former av missfärgningar. Angripna blad får gula till bronsfärgade zoner, senare bruna eller svarta skarpt
avgränsade av nerverna. Nematoderna förökar sig snabbt inne i växten och kan spridas till andra plantor.
Detta kan ske vid regn eller bevattning genom att nematoden kan förflytta sig på den vattenfilm som
uppstår på mark och växter. De kan även överleva i döda blad under några månader.
Värdväxter: Vedartade växter som kan angripas är bl.a. Azalea, Buddleia, Calluna, Cornus, Erica,
Hydrangea, Ribes, Potentilla, Rhodedendron, Weigela och Viburnum.
Därtill en rad perenner som, Achillea, Aconitum, Anemone, Aster, Astilbe, Delphinium, Doronicum, Iris,
Phlox, Tiarella och Trollius samt olika ogräsarter bl.a. korsört och smörblomma.
Stjälknematoder (Ditylenchus spp.) förekommer huvudsakligen i växtens ovanjordiska delar. Typiska
symptom på angrepp är förtjockade och förkrympta stammar samt krusiga, smala eller på annat sätt
deformerade blad. Angripen vävnad kan även spricka upp. Dessa nematoder förökar sig snabbt och lever
länge. De kan övervintra i växtens underjordiska delar. I likhet med bladnematoder kan den röra sig över
en vattenfilm och angripa stjälkens bas eller blad som berör marken.
48
Värdväxter: Perenner, bl.a. Aubretia, Campanula, Dianthus, Gypsophila, Helenium, Heuchera, Hosta,
Oenothera, Phlox, Primula, Salvia, Solidago samt olika lökväxter.
Övriga nematoder, som kan förekomma i plantskolekulturer
Förutom ovan beskrivna nematodarter kan vissa andra arter förekomma i plantskolekulturer. Sålunda kan
Frilevande rotnematoder (Rotylenchus spp.) förekomma på fröplantor av barrväxter som Larix, Picea och
Pinus samt i prydnadsgräs. Symptomen är hämmad tillväxt samt förstorade rotspetsar och döda rötter.
Vidare finns virusöverförande nematoder (Longidorus spp. och Xiphinema spp.) som lever i jorden och
kan överföra virus vid angrepp på rotsystemet. Potatiscystnematoder (Globodera spp.) angriper inte
plantskoleväxter men väl potatis. Spridning sker via cystor, som består av omvandlade honor
innehållande hundratals ägg. Dessa cystor är mycket motståndskraftiga mot yttre påverkan och kan
behålla sin livskraft upp till 15 år. Därför finns det bestämmelser som säger att plantskoleväxter odlad på
mark där denna skadegörare förekommer inte får saluföras. Av denna anledning är det generellt sett
olämpligt med potatis som mellangröda vid odling av plantskoleväxter.
Bekämpning av nematoder
Flertalet växtparasitära nematoder sprids med angripet växtmaterial. Därtill kan jordlevande arter angripa
via smittad jord. För att konstatera förekomst av nematoder bör prov av såväl växter som jord sändas in
till något växtpatologiskt laboratorium för analys. För bekämpning av nematoder tillämpas bl.a.
nedanstående metoder.
Varmvattenbehandling och meristemförökning
En metod att framställa friskt förökningsmaterial till moderplantor av perenner är varmvattenbehandling.
Detta innebär att växterna sänks ned i varmt vatten, 43-45 grader, under en viss tid varvid nematoderna
dör. En annan metod är att använda meristemförökade plantor.
Växtföljd, ångning och Basamid
För bekämpning av jordlevande nematoder är en lämplig växtföljd av grundläggande betydelse. Även
träda har effekt genom att man svälter ut nematoderna. Därtill kan ångning användas, även på friland,
vilket numera är möjligt med de nya maskiner som finns. Kemisk desinficering med hjälp av Basamid
kan också vara en möjlighet, något som dock är mycket kostsamt för större ytor.
Saneringsväxter. En relativt ny metod är att odla s.k. saneringsväxter som mellankultur. De växtslag som
används i plantskolor för bekämpning av nematoder är tagetes, som har specifik verkan mot Pratylenchus
och Sorghum, eller sudangräs som har en bredare verkan på jordlevande nematoder. I Sverige används
arter/sorter av tagetes som ’Singel Gold’ och ’Mixture’, vilka båda har god effekt mot Pratylenchus.
Därtill kan andra sorter av Tagetes erecta och T. patula användas. Kulturen bör stå i 3-4 månader för
optimal effekt. Orsaken till den desinficerande verkan är att växtsaften hos tagetes innehåller ett ämne
som förgiftar nematoderna.
Sorghum, som används mycket i amerikanska plantskolor har även prövats i Holland under det senaste
decenniet. Det är ett kraftigväxande subtropiskt sädesslag som på våra breddgrader kan bli upp till 2-2,5
m på en växtsäsong. Vid odling av Sorghum för nematodbekämpning slås grödan i slutet av augusti och
brukas ner omgående. Detta startar en jäsningsprocess som alstrar värme och frigör blåsyra, vilket verkar
desinficerande mot nematoder och även svampsjukdomar. I Sverige har sorten ’Giant’ visat god tillväxt.
Vid odling av tagetes och Sorghum sår man först i början av juni när risken för nattfrost är över. Vidare är
ogräsbekämpning viktigt, eftersom både tagetes och Sorghum växer långsamt i början. Vid odling av
tagetes får dessutom inga ogräs förekomma, eftersom detta medför att nematoderna har möjlighet livnära
sig på alternativa växtrötter varvid effekten uteblir. En kultur av tagetes bör stå minst 3 månader för att ge
önskad effekt. Båda växtslagen är därtill effektiva gröngödslingsgrödor eftersom de ger stor grönmassa
per ha.
49
VI. BEKÄMPNING AV OGRÄS
1) PREPARATÖVERSIKT
Tabell 25. Översikt av preparat för ogräsbekämpning
Handelsnamn
(verksam
substans)
Basta
(glufosinatammonium)
Firma*
Dosering
per ha
Bayer
3,0-7,5 l
Betanal SC
(fenmedifam)
Bayer
Butisan Top
(metazaklor +
kvinmerak)
Behörighetsklass
2L
Verkningssätt**
Anmärkningar ***
B
6l
alt. 2 x 3 l
2L
B
BASF
2l
2L
J&B
Focus Ultra
(cykloxidim))
BASF
3-6 l
2L
B
Gallery
(isoxaben)
Nordisk
Alkali
0,5-1,0 l
2L
J
Avskärmad behandling.
Temperatur + 15-20°C ger
bästa effekt. Reg. plantskolor.
Upphör 2008-12-31
Beh. när ogräset befinner sig i
3-4-bladstadiet. 1 alt. 2
behandlingar med en veckas
mellanrum. Hög temp.
gynnsamt. Kan bredsprutas.
Känsliga växtslag kan få en
övergående missfärgning.
Även effekt mot levermossa.
Reg. skogsplantskolor,
jordgubbsplantor.
Systemisk herbicid med god
verkan mot bl.a. baldersbrå,
korsört, lomme, mållor,
nattskatta, pilört, plister,
snärjmåra, veronika, våtarv
samt vitgröe. Dålig effekt mot
näva och viol. Behandling bör
ske i ogräsens
småplantstadium. Halv
dosering på lätta jordar. Bäst
effekt vid god markfukt.
Avskärmad behandling i
vegeterade kulturer. Reg.
plantskolor. Off-label GRO
Effektivt spec. prep. mot
kvickrot. Beh. vid 3-5 blad,
som ev. måste upprepas. Ej
effekt mot vitgröe. Kan
bredsprutas med 3 l/ha. Ger
ev. övergående missfärgning
av bladverket. Behandla ej
nyvegeterade kulturer.
Potentilla kan skadas. Reg.
plantskolor.
Bred ogräspåverkan, dock ej
effekt mot bl.a. gräsogräs,
korsört och snärjmåra.
Beh. på ogräsfri, fuktig jord.
Vid beh. på våren/sommaren
måste bevattning ske med
motsv. 20-30 mm nederbörd
inom 3 dagar. Lättare skador
kan uppträda på: Azalea,
Cornus, Euonymus,
50
Handelsnamn
(verksam
substans)
Firma*
Dosering
per ha
Behörighetsklass
Verkningssätt**
Goltix WG
(metamitron)
Nordisk
Alkali
2-4 kg
2L
J&B
Kerb
FLO 400
(propyzamid)
Nordisk
Alkali
2-4 l
2L
J
Logo
(foramsulfuron
+ jodsulfuron)
Bayer
150 g + 2l
olja
2L
J&B
Matrigon
(klopyralid)
Dow
Agro
Sciences
1,0-1,5 l
2L
B
Mogeton WP
(kvinoklamin)
Nordisk
Alkali
0,4 % -ig
lösn.
2L
J
Reglone
(dikvat)
Syngenta
2-3 l
1L
B
Anmärkningar ***
Hydrangea, Ligustrum och
Prunus laurocerasus.
Reg. förvedade
prydnadsväxter,
skogsplantskolor och
fruktodling.
Ej vegeterande plantor eller
avskärmad behandling. Anv.
på ogräsfri jord eller då
ogräsen befinner sig högst i 34-bladstadiet. Reg.
plantskolor.
Anv. främst mot gräsogräs,
dvs. kvickrot och vitgröe.
Även effekt mot pilört,
korsblommiga arter, målla,
våtarv och nässla. Dålig effekt
mot Compositae,
Leguminosae och
Umbelliferae. Risk för
ogräsresistens vid upprepade
behandlingar på samma fält.
Behandling: nov-feb.,
Vid annan tidpunkt, god
markfukt, regn el. bevattning.
Reg. plantskolor
Ej vegeterade plantor eller
avskärmad behandling.
Mkt.bred verkan mot
fröogräs. Även maskros.
Fuktig jord eller regn
förstärker effekten. Känsliga
växtslag: Ligustrum, Spiraea
och Syringa. Reg. plantskolor.
Avskärmad behandling. Spec.
prep. mot tistel, baldersbrå,
korsört m fl.
Reg. skogsplantskolor,
jordgubbsplantor.
Mot levermossa och alger
Även effekt mot späda
fröplantor av Betula och
Salix. Kan bredsprutas över
vedartade växter och
perenner.
Temp. >15°C, för god effekt.
Reg. Plantskolor
Avskärmad behandling.
Dosering beroende på
ogräsets storlek. Bekämpning
av övervintrat ogräs genom
bredsprutning, dock ej i
vegeterade kulturer, 2 l/ha.
Reg. Trädgårdsväxter
51
Handelsnamn
(verksam
substans)
Roundup
m.fl.
(glyfosat)
Firma*
Dosering
per ha
Monsanto
Syngenta
m.fl.
Select
(kletodim)
Nordisk
Alkali
3-6 l
alt
1-2 %
lösning vid
punktbeh.
0,3-0,5 l
Behörighetsklass
2L
Verkningssätt**
Anmärkningar ***
B
2L
B
Avskärmad behandling.
Punktbekämpning av
svårbekämpade
ogräs. Reg. mot icke önskvärd
vegetation
Mot vitgröe.
Bredsprutning på våren före
vegetering och i sept-okt.
Avskärmad behandling
sommartid. Tillsats av olja
förstärker effekten
Reg. plantskolor
*Produktansvarig firma, se sid 3.
**Verkningssätt: B = Bladverkan, J = Jordverkan, J & B = Jord- och Bladverkan
***Beträffande olika växtslags herbicidtolerans, kontakta ansvarig firma.
2) OGRÄSBEKÄMPNING I PLANTSKOLOR
Bekämpning av ogräs torde vara det största odlingstekniska problemet vid odling av plantskoleväxter,
eftersom ogräsfloran gynnas av stora plantavstånd och långa kulturtider. Därtill gynnas ogräset vid
containerodling av regelbunden bevattning. Numera sker ogräsbekämpning på friland genom en
kombination av kemiska och mekaniska metoder. Oavsett bekämpningsmetod är det viktigt att
bekämpningen påbörjas tidigt, dvs. i ogräsens småplantstadium, eftersom de då är lättast att bekämpa.
Strategin skall vara att hålla rent, inte göra rent. Att helt förlita sig på mekanisk ogräsbekämpning i
plantskolekulturer torde inte vara möjligt eftersom ca 80 % av alla ogräsarter gror under perioden majmitten av juni, vilket sammanfaller med plantskolornas mest intensiva period med försäljning och övriga
vårarbeten.
Ogräs
Fröogräs: Vanliga fröogräs i plantskolekulturer är bl.a. korsört, vitgröe, baldersbrå, lomme, våtarv, målla,
backtrav, nagelört, kanadabinka, bergsbräsma, snärjmåra, etternässla, plister, åkerspergel, nattskatta samt
olika arter av näva, veronica, pilört och viol.
Många fröogräs producerar stora mängder frö per planta, 200- >3 000. Därtill kan fröna behålla sin
grobarhet under många år, i extremfall upp till 10 år eller mer (viol, lomme, målla). Danska
undersökningar visar att det ner till plogdjup kan finnas en frödepå på 40 000-60 000 ogräsfrö per kvm.
Flertalet av dessa kan emellertid inte gro förrän de, genom jordbearbetning, kommer nära markytan och
får tillräckligt med syre för groningsprocessen. En av strategierna vid bekämpning av fröogräs är således
att inte öka denna frödepå, utan att försöka minska den.
Rotogräs: I plantskolekulturer förekommer rotogräs som kvickrot, strandfräne, åkerfräken, åkertistel,
maskros m.fl., alla med kraftigt rotsystem och stor regenereringsförmåga. Dessa ogräs är som regel svåra
att bekämpa i växande kulturer. Vi kraftig ogräsförekomst kan det därför vara nödvändigt att träda
eventuellt i kombination med kemisk bekämpning.
Mekanisk bekämpning
I plantskolekulturer används mekanisk ogräsbekämpning som komplement till kemisk. Denna metod är
dock avsevärt dyrare än kemisk. Mekanisk bekämpning kan emellertid vara aktuellt vid sen utplantering
på våren med efterföljande torkperiod. I detta läge är det inte lämpligt att behandla med jordherbicider,
eftersom dessa fodrar fuktiga markförhållanden för att ge god effekt. Vidare kan mekanisk bekämpning
52
användas på sommaren då effekten av jordherbicider, utlagda på våren, börjar avta. Även på hösten kan
det vara aktuellt med mekanisk bekämpning av fröogräs, som kan gro sent (korsört, våtarv, vitgröe m.fl.),
för att minska infektionstrycket till kommande år. Därtill används mekanisk bekämpning mot ogräs som
är resistenta mot jordherbicider.
Att tänka på
Vid mekanisk ogräsbekämpning är det viktigt att tänka på följande. Bekämpningen måste sättas in tidigt,
när ogräset börjar gro eller befinner sig i småplantstadiet för att vara maximalt effektiv. Vidare måste
bearbetningen ske grunt, 1-2 cm, för att nya frön inte skall komma upp i groningsposition. Vid sen
bekämpning måste uppvuxet ogräs bekämpas innan det sätter frö för att inte öka markens frödepå. Att helt
förlita sig på mekanisk ogräsbekämpning innebär att bekämpning måste ske ca var 10:e dag under
perioden vår-försommar.
Maskiner
De maskiner som används vid mekanisk ogräsbekämpning i plantskolor är dels standardmaskiner, dels
specialmaskiner. Flertalet har dock den nackdelen att de endast arbetar mellan raderna och inte i raden.
Standardmaskiner: Är olika typer av ogräsharvar inklusive långfingerharvar. Därtill används jordfräsar.
Dessa är egentligen mindre lämpliga, eftersom de arbetar för djupt och för upp nya frön i
groningsposition. Därför bör jordfräs endast användas i katastroflägen då ogräset har blivit för högt för
annan bekämpning.
Specialmaskiner: Är bl.a. olika typer av radhackor. Därtill radfräsar, med de nackdelar som beskrivits
ovan. Vidare finns borsthjul och borstramper. För att dessa skall fungera väl får det vare sig vara för torrt
eller för vått i marken. I det förstnämnda fallet blir växterna bemängda med jorddamm, vilket minskar
assimilationen. I det senare fallet fastnar jorden i borstaggregaten. Detsamma gäller ogräs som är för stort.
En lösning på problemet med bearbetning i raden är de s.k. fingerhjuls-hackorna, som har två vinklade
hjul försedda med gummi- eller plastfingrar som möts nedåt.
För kulturer som odlas på stora avstånd i raden, t.ex. större alléträd, finns ogräshackor som även kan röra
sig i sidled och kan bearbeta i raden. De senaste innovationerna för mekanisk ogräsbekämpning är
laserstyrda förarlösa maskiner och robotar.
I företag som odlar ungplantor på friland kan ångmaskiner användas för ogräsbekämpning och
desinfektion av så- och sticklingsbäddar. Principen är att ånga under en viss tid leds in i till maskinen
kopplade rektangulära metallådor placerade på bädden, varvid marken hettas upp till 70-75 grader ner till
5-10 cm djup. Detta medför desinfektion av markytan, vilket även innebär att ogräsfröna dör i det
uppvärmda markskiktet.
Kemisk bekämpning
Vid kemisk ogräsbekämpning används preparat som stör olika livsfunktioner hos ogräsen. Det kan vara
s.k. groningshämmare som förhindrar ogräsfrönas utveckling efter groning (ex. Gallery), eller
kontaktmedel som förstör de yttre vävnaderna hos ogräsplantorna (ex. Reglone), alternativt systemiska
preparat som stör fysiologiska processer i ogräsplantorna (ex. Roundup).
53
Med tanke på verknings- och användningssätt indelas herbiciderna i olika grupper:
Markherbicider, tas upp genom ogräsets rotsystem och skall som regel användas förebyggande. De är
svårlösliga i vatten och binds i marken. Dessa preparat kan bredsprutas över vegeterade kulturer utan
skada (ex. Gallery och Kerb).
Mark- och bladherbicider, Dessa herbicider tas upp både via blad och rotsystem (ex. Goltix och Logo).
De kan som regel inte bredsprutas över vegeterade kulturer utan att skada. Undantag är behandling under
sensommar-tidig höst då bladen på de nya skotten är väl avmognade (ex. Goltix).
Bladherbicider, kan antingen vara kontaktverkande, dvs. transporteras inte i växten (ex. Basta, Mogeton
och Reglone), eller systemiska, som transporteras i växten (ex. Focus Ultra, Roundup och Select).
Eftersom herbiciderna i denna grupp tas upp av gröna växtdelar måste de användas avskärmat i växande
kulturer (undantag är Focus Ultra och Mogeton).
Att tänka på
Målsättningen vid kemisk ogräsbekämpning är att förstöra ogräset utan att skada kulturväxterna. För att
detta skall lyckas är det vissa faktorer man måste ta hänsyn till.
1. Kulturväxter. Vissa växtslag är känsliga och kan skadas av vissa herbicider. Sådana växter måste
planteras avskilt och behandlas med halv dosering, alternativt med ett annat medel.
2. Ogräsflora. Herbicider har olika verkningsbredd och kan helt sakna effekt mot vissa ogräsarter,
vilket medför att ett fåtal högfrekventa ogräs kan uppträda i stora mängder. Detta innebär att
ogrästrycket kan bli lika högt med få som med många arter. Därför är det ibland nödvändigt att
kombinera olika herbicider för att uppnå tillräckligt bred ogräsverkan.
3. Typ av preparat. Det är viktigt att känna till olika preparats verkningssätt, dvs. om det är en
mark-, markblad eller bladherbicid. Likaså måste man veta i vilket utvecklingsstadium hos
ogräsplantorna preparatet är avsett att användas.
4. Jordtyp/Dosering. För att kunna använda markherbicider på ett säkert sätt och med gott resultat,
måste doseringen anpassas till jordtypen. På lätta jordar måste alltid doseringen vara lägre för att
inte riskera att skada kulturväxterna. Däremot bör doseringen på leriga och mullrika jordar vara
högre för att ge god effekt, eftersom en viss mängd av preparatet fixeras vid markpartiklarna och
därmed inaktiveras. Likaså är god jordstruktur utan klumpar viktigt för att få en tillfredsställande
effekt med markherbicider.
5. Markfuktighet. God markfuktighet eller regn efter behandling är en förutsättning för att uppnå
önskad effekt av markherbicider.
54
3) ANVÄNDNING AV HERBICIDER
Eftersom det inte finns någon herbicid avsedd att användas i plantskolekulturer som har effekt mot alla
förekomande ogräsarter, måste man kombinera olika medel för att uppnå en tillräckligt bred
ogräsverkan. Detta framgår av figur 1 som ger exempel på hur höst-, vår- och sommarbehandling kan
kombineras.
Observera att risk för resistens föreligger hos vissa ogräsarter vid ensidig användning av jordherbicider.
Höstbehandling. Till 1- åriga eller äldre kulturer används Kerb vid problem med gräsogräs, eventuellt
kombinerat med Gallery för att få en bredare ogräseffekt.
Vårbehandling. Vanligen används någon jordherbicid t.ex. Gallery eller Logo. Denna behandling måste
eventuellt kompletteras med något brännande medel, t.ex. Reglone eller Basta, mot övervintrande ogräs.
Sommarbehandling. Sammantaget ger behandlingarna höst och vår en ganska bred ogräsverkan, men
effekten är sällan tillräckligt bred. Därför måste man ofta komplettera med en tredje behandling
sommartid mot de ogräs som eventuellt kan börja gro och utvecklas. Här återfinns många av de
svårbekämpade ogräsen i plantskolekulturer som kvickrot, korsört, vitgröe, baldersbrå, tistel, etternässla
och strandfräne m.fl. Beroende på ogräsflora har man ett flertal olika medel att välja emellan, t.ex. Basta,
Reglone, Focus Ultra, Matrigon, Goltix och Roundup.
Framgångsrik ogräsbekämpning förutsätter således att man bl a känner till ogräsfloran och vet vilken
kombination av medel som ger bäst effekt mot olika ogräsarter.
Ogräsflora
(antal arter)
Figur 1. Herbiciders relativa ogräseffekt.
I plantskolekulturer är det som regel nödvändigt att kombinera flera olika preparat för att uppnå en tillräckligt bred
ogräsverkan, beroende på olika preparats verkningsbredd och ogräsens gronings- eller utvecklingsperioder.
55
4) BEKÄMPNING I FRILANDSKULTURER
I nedanstående tabell ges exempel på herbicider som kan användas i fältodlade plantskolekulturer.
Preparaten har ordnats efter lämpligaste tidpunkt för applicering och användningsområde. De angivna
doserna är att betrakta som riktvärden och avser handelspreparat. Varje odlare bör själv experimentera
fram de koncentrationer som bäst passar hans speciella förhållanden. Lägre koncentration skall
användas till nyplanterade kulturer och på lätta jordar, medan högre dos kan användas till äldre
kulturer och på mullrika eller leriga jordar. Studera även ”anmärkningar” under Preparatöversikten, sid
50-52.
I Höst
Kerb
2-4 l/ha
Gallery
0,5- 1,0 l/ha
Kerb + Gallery
2-4 l/ha + 0,5 l/ha
II Vår
Efter plantering:
- Ogräsfri jord
Gallery
0,5-1,0 l/ha + fuktig jord, regn el. bevattning
- Ogräs i småplantstadiet
Betanal
2 x 3 l/ha (endast skogsplantskolor)
Goltix
2-4 kg/ha
Logo
150 g + 2 l olja
Ettåriga kulturer
och äldre:
- Ogräsfri jord Gallery
- Övervintrat ogräs +
långtidseffekt
0,5-1,0 l/ha + fuktig jord, regn el. bevattning
Gallery +
Reglone
0,5-1,0 l + 2-2,5 l/ha
Gallery +
Basta
0,5+4,0 l/ha
Logo
150 g + 2 l olja
III Sommar
(Se även info om respektive preparat i Preparatöversikten, sid. 54-56)
Basta
3-7,5 l/ha
Betanal
(6 alt. 2 x 3 l/ha) (endast skogsplantskolor)
Focus Ultra
3-6 l/ha
Golti
(2-4 kg/ha)
Matrigon 1-
1,5 l/ha
Select
(0,3-0,5 l/ha)
Reglone
2-3 l/ha
Roundup
(3-6 l/ha)
56
5) BEKÄMPNING I CONTAINERODLING
I containerodling, liksom vid fältodling, är bekämpning av ogräs viktigt för att få god utveckling hos
kulturerna. De ogräs som framförallt kan vålla problem är levermossa och fröogräs. Medan
levermossa primärt sprids med torven sprids fröogräs från ogräshärdar i odlingen eller från
omgivningen, där fröna med vindens hjälp förs in över odlingen. Exempel på vanliga fröogräs i
containerodling är vitgröe, korsört, våtarv, bergsbräsma, mjölkört m.fl., men även björk och sälg.
a) Förebyggande åtgärder
Att bekämpa ogräs i containerkulturer är både tidsödande och kostsamt, varför den grundläggande
strategin måste vara olika förebyggande åtgärder. Därför är det viktigt att man på ett tidigt stadium
effektivt bekämpar ogräset i och runt odlingen, på bäddar, gångar eller vägar för att förhindra att det
sprids till krukorna. Har ogräset väl fått fäste kan det vara mycket svårt att bekämpa, eftersom ogräs
liksom kulturväxterna gynnas av höga näringsnivåer och regelbunden bevattning. Detta gäller inte minst
det ogräs som växer på bäddarna, varifrån de lätt sprids till krukorna.
1. Rena odlingsbäddar
Före utsättning av krukor på bädd, måste bäddarna vara grundligt rengjorda från jordspill och ogräs,
genom borstning eller med hjälp av högtrycktvätt. Trasiga Mypex-mattor bör bytas. Undvik substratspill
vid utsättning av nya krukor. Gångar, vägar och dräneringsdiken måste också hållas rena från ogräs. På
områden i anslutning till odlingen måste ogräs som korsört, maskros, mjölkört, tistel m.fl. bekämpas
innan de sätter frö. Lähäckar minskar vindspridningen av ogräsfrö.
2. Rent substrat
Hemköpt torv skall vara fri från ogräs. Förekommer ogräs som mjölkört, bäckbräsma, björk, salix m.fl.
våtmarksogräs i nyinkrukade kulturer, Reklamera! Torv som inte används direkt och lagras utomhus, bör
täckas för att förhindra infektion av ogräsfrö.
3. Rena krukor
Krukor som återanvänds bör tvättas i varmvatten, ½ timme i 65 grader, vilket oskadliggör såväl ogräsfrö
som svampsjukdomar.
4. Rena ungplantor
Både plantor med och utan klump kan föra med sig såväl frö som rotbitar av ogräs. Därför är det viktigt
att det hålls rent vid odling av ungplantor.
5. Rent vatten
Små ogräsfrön, liksom sporer av levermossa, kan spridas via bevattningsvattnet. Detta kan ske både vid
återanvändning av vatten eller då ogräs växer i anslutning till bevattningsdammar. I det senare fallet
måste ogräset slås innan det sätter frö. Ett sandfilter förhindrar spridning av sporer av levermossa och
ogräsfrö.
6. Långtidsverkande gödselmedel
Man bör använda långtidsverkande gödselmedel, eftersom gödsling med näringslösningar gynnar ogräset
och i synnerhet levermossa. Bäst effekt mot ogräs får man vid punktgödsling med långtidsverkande
gödselmedel.
7. Torr substratyta
Genom att regelbundet låta substratytan torka upp då och då försvårar man utvecklingen av levermossa.
Samma behandling gäller mot fröogräs, speciellt i mitten av maj då många ogräsarter gror.
57
8. Täckningsmaterial
Täckningsmaterial som skivor av kokosfiber och konstfiber, vidare bark, nötskal, Terra Star m.m. ger god
effekt mot ogräs. Problemet är höga kostnader för material och utläggning såvida detta inte sker i
samband med inkrukning. Vissa mulch-material skräpar ner, speciellt om krukorna välter.
9. Herbicider vid behov
Trots alla ansträngningar kan det visa sig nödvändigt att sätta in behandling med herbicider.
Under svenska förhållanden är det främst Gallery som kan användas i kulturer av vedartade växter.
Eftersom Gallery är en groningshämmare skall bekämpningen ske förebyggande. Mot levermossa
används Mogeton som kan användas både förebyggande och kurativt till samtliga rotade
plantskolekulturer, både vedartade växter och perenner.
10. Handrensa i tid
De ogräs som trots allt utvecklas måste avlägsnas i tid, dvs. före de sätter frö eller skjuter rotskott.
b) Kemisk bekämpning
1) Bäddar, gångar och vägar
För bekämpning i och runt odlingen, på bäddar, gångar och vägar, kan herbicider som Gallery och
Kerb används, men även Basta, Reglone och Roundup. De tre senare måste dock sprutas avskärmat
så att kulturerna ej skadas. Mot levermossa kan Mogeton användas.
2) Bekämpning i krukor
Numera är kemisk bekämpning i krukor mindre vanligt på grund av risken för skador på känsliga
växtslag. Om kemisk bekämpning skall användas är grundregeln: vattna-spruta-vattna. Det är nämligen
viktigt att krukklumpen inte är torr så att det uppstår en luftspalt mellan klump och kruka där
preparatet kan vandra ner till rotsystemet och ge skador. En god regel vid bekämpning är att använda
halv rekommenderad dos och spruta från två håll,för att undvika sprutskugga. Slutligen bör framhållas
att all kemisk ogräsbekämpning i containerkultur är ett precisionsarbete. Eftersom krukorna står tätt är
risken för överlappning stor vid sprutning, vilket ger för hög koncentration i krukorna med eventuella
skador som följd.
Fröogräs
De kemiska medel som kan användas i krukor, ska användas förebyggande, innan ogräset kommit upp,
för att ha effekt. Detta beror på att kemiska medel verksamma mot uppkommet ogräs som regel också
kan skada kulturerna. Medel som kan användas i krukor är bl.a. Gallery (0,5 l/ha), förebyggande mot
fröogräs, och Kerb (3 kg/ha) vid problem med vitgröe i kulturer som stått en växtsäsong.
Vedogräs
De vedogräs som vållar störst problem vid containerodling är Betula och Salix. Båda producerar frö i
stora mängder under sommaren. Fröna är lätta och kan med vindens hjälp transporteras över långa
sträckor och hamna i krukorna där substratytan utgör en idealisk groningsplats. Därtill kan frön av
dessa växtslag förekomma i hemköpt torv, beroende på att Betula och Salix vuxit i närheten av den
mosse där torven brutits. Oavsett frönas ursprung är det viktigt att sätta in bekämpningen tidigt, redan
när fröna börjar gro, för att kunna använda medel som inte skadar kulturerna. För denna tidiga
bekämpning av groddplantor av Salix kan Gallery (1,5-2 kg/ha) användas, därtill har Mogeton (0,4 %)
effekt mot både Betula och Salix i groddplantstadiet.
Levermossa
För bekämpning av levermossa används Mogeton (0,8 %) som ger god effekt. Vidare har vissa
svampmedel kurativ sidoeffekt mot levermossa i ett tidigt stadium. Mot alger, mossa och ogräs på
grusbäddar kan förebyggande behandling göras med någon kvartär ammoniumförening som t.ex.
Gloquat.
58
6) SVÅRBEKÄMPADE OGRÄS
Vissa ogräs är svåra att bekämpa med konventionella metoder (kemiska och mekaniska), vilket kan
leda till massförekomst av somliga arter. Till svårbekämpade ogräs räknas framför allt rotogräs som
bl.a. kvickrot, tistel, åkerfräken och strandfräne, men även många fröogräs som vitgröe, korsört,
baldersbrå, lomme, våtarv, snärjmåra m.fl. Som regel uppträder dessa ogräs först fläckvis.
Bekämpning av sådana fläckar är som regel möjlig med en begränsad arbetsinsats. Sätts däremot
åtgärderna in för sent leder detta till att ogräset kan utvecklas okontrollerat över större arealer.
Bekämpning i en sådan situation kan bli ganska komplicerad.
a) Kvickrot (Agropyron repens)
Kvickrot sprids framför allt med underjordiska utlöpare (rhizomer). Spridning kan även ske med frö. En
konsekvent bekämpningsstrategi är en förutsättning för att lyckas bli av med kvickrot.
Tabell 26. Preparat för bekämpning av kvickrot
Handelsnamn
Dosering/ha
Bekämpningstidpunkt
Före
uppkomst
Anmärkningar
Efter
uppkomst
Basta
5-7,5 l
X
Focus Ultra
3-6 l
X
Kerb
3-4 l
Roundup
5l
X
X
Avskärmad behandling.
Ingen långtidseffekt.
Behandling när kvickroten
har 3-5 blad. Vid riklig
förekomst av kvickrot
måste behandlingen
upprepas.
Behandling nov-feb.
Temp. < + 10°C
God effekt. Avskärmad
behandling. Doseringen
kan reduceras till 3 l/ha om
behandlingen kompletteras
med ammoniumsulfat
motsvarande 10 kg/ha.
b) Korsört (Senecio vulgaris)
Korsört är ett 1-2 årigt fröogräs med lång växtperiod och snabb spridning (upptill 4 000 frö per planta).
Ogräset har blivit ett problem eftersom det är i stort sett resistent mot Gallery. De jord- och
bladherbicider som för närvarande rekommenderas mot korsört ger ej effekt hela vegetationsperioden.
Därför måste kompletterande behandlingar göras under sensommaren.
Tabell 27. Preparat för bekämpning av korsört
Handelsnamn
Dosering/ha
Bekämpningstidpunkt
Före
uppkomst
Basta
Betanal
5l
6l
Goltix
Logo
Matrigon
5 kg
150 g + 2 l olja
1,2 l
Reglone
Roundup
3l
2l
X
X
Efter
uppkomst
X
X
X
X
X
X
X
Anmärkningar
Alla utvecklingsstadier.
Endast hjärtbladsstadiet
Endast i skogsplantskola.
Före blomknoppbildning
Ogräs i småplantstadiet.
Efter uppkomst, bäst effekt
i hjärtbladstadiet.
Alla utvecklingsstadier.
Alla utvecklingsstadier.
59
c) Åkertistel (Cirsium arvense)
Åkertistel är ofta kolonibildande och sprider sig både genom underjordiska utlöpare och med frö.
Tabell 28. Preparat för bekämpning av åkertistel
Handelsnamn
Dosering/ha
Bekämpningstidpunkt
Före
uppkomst
Anmärkningar
Efter
uppkomst
Basta
5l
X
Matrigon
1-1,5 l
X
Roundup
3l
X
Avskärmad behandling,
måste ev. upprepas.
Behandling när ogräset
nåtten höjd av 20 cm,
men före knoppbildning.
Avskärmad behandling,
måste ev. upprepas.
d) Strandfräne (Rorippa silvestris)
Strandfräne har fått allt större utbredning under senare år. Detta ogräs förökar sig både genom
rotbitar/utlöpare och frö. Det är mycket svårt att bekämpa strandfräne i växande plantskolekulturer.
Preparat innehållande MCPA kan ha effekt mot strandfräne vid tidig behandling, men är bara registrerade
för användning i stråsäd, gräsfrö, vall och potatis. Denna bekämpning kan således bara sättas in om man
har en växtföljd där dessa grödor ingår.
Tabell 29. Preparat för bekämpning av strandfräne
Handelsnamn
Dosering/ha
Bekämpningstidpunkt
Före
uppkomst
Roundup
4-6 l
Basta
5l
Efter
uppkomst
X
X
Anmärkningar
Behandling på
sensommaren/hösten har
gett goda resultat i
Danmark, medan
behandling på
försommaren ger sämre
effekt.
Upprepad behandling
e) Åkerfräken (Equisetum arvense)
Åkerfräken är ett mycket svårbekämpat ogräs som förökar sig både med underjordiska
utlöpare och med sporer. För att uppnå god effekt fordras upprepade behandlingar.
Tabell 30. Preparat för bekämpning av åkerfräken
Handelsnamn
Dosering/ha
Bekämpningstidpunkt
Före
uppkomst
Basta
60
5l
Efter
uppkomst
X
Anmärkningar
Vår- o. höstbehandling
med avskärmade
munstycken.
Upprepade behandlingar
krävs
f) Etternässla (Urtica urens)
Etternässla är ett ettårigt ogräs som utvecklas optimalt på lätta humusrika jordar med högt
näringsinnehåll. Fröna (upptill 1 200/planta) har hög grobarhet och kan ligga många år i jorden.
Bekämpning bör ske före frösättning, helst i småplantstadiet.
Tabell 31. Preparat för bekämpning av etternässla
Handelsnamn
Dosering/ha
Bekämpningstidpunkt
Före
uppkomst
Betanal
4-6 l
Goltix
2-4 kg
Kerb
2-4 l
Reglone
2-3 l
Efter
uppkomst
X
X
X
X
X
Anmärkningar
Bäst effekt i 2bladstadiet.
Bäst effekt fram till 3-4
bladstadiet.
Höst-vinter behandling.
nov-febr. Vid annan
tidpunkt fordras god
markfuktighet, regn eller
bevattning.
Avskärmad behandling.
g) Vitgröe (Poa annua)
Vitgröe är ett av de vanligaste fröogräsen i plantskolekulturer. Det kan gro och utvecklas under hela
vegetationsperioden, i synnerhet under vår och sensommaren brukar förekomsten vara riklig. Kan
övervintra som ettårig planta. Förekommer på alla slags jordar och fröproduktionen kan uppgå till 500 frö
per planta.
Tabell 32. Preparat för bekämpning av vitgröe
Handelsnamn
Dosering/ha
Bekämpningstidpunkt
Kerb
2-4 l
Före
uppkomst
X
Logo
Select
150 g + 2 l olja
0,3-05 l
X
Efter
uppkomst
X
X
X
Anmärkningar
Höst-vinter behandling.
nov-febr. Vid annan
tidpunkt fordras god
markfuktighet, regn eller
bevattning.
Ogräs i småplantstadiet.
Bredsprutning på våren
före vegetering och i
sept-okt. Avskärmad
behandling sommartid.
Tillsats av olja förstärker
effekten.
61
VII. BLANDNINGSTABELL OCH DOSERING
Tabell 35. Blandningstabell för kemiska preparat
Konc.
(%)
Mängd kemiskt preparat i g, cm3 eller ml för olika volymer sprutvätska
10 l
25 l
50 l
100 l
200 l
300 l
400 l
500 l
600 l
900 l
0,02
0,03
0,035
2
3
3,5
5
7,5
8,7
10
15
17,5
20
30
35
40
60
70
60
90
105
80
120
140
100
150
175
120
180
210
180
270
315
0,04
0,05
0,1
4
5
10
10
12,5
25
20
25
50
40
50
100
80
100
200
120
150
300
160
200
400
200
250
500
240
300
600
360
450
900
0,15
0,2
0,25
15
20
25
37,5
50
62,5
75
100
125
150
200
250
300
400
500
450
600
750
600
800
1000
750
1000
1250
900
1200
1500
1350
1800
2250
0,3
0,35
0,4
30
35
40
75
87,5
100
150
175
200
300
350
400
600
700
800
900
1050
1200
1200
1400
1600
1500
1750
2000
1800
2100
2400
2700
3150
3600
0,5
0,6
1,0
50
60
100
125
150
250
250
300
500
500
600
1000
1000
1200
2000
1500
1800
3000
2000
2400
4000
2500
3000
5000
3000
3600
6000
4500
5400
9000
1.5
3,0
150
300
375
750
750
1500
1500
3000
3000
6000
4500
9000
6000
12000
7500
15000
9000
18000
13500
27000
Dosering av Preparat
Doseringen av svamp- och insektsmedel har angetts i procent istället för i mängd per ytenhet.
Anledningen till detta är att plantskoleväxter kan vara av mycket varierande storlek beroende på växtslag
och ålder. Därtill varierar planttätheten för olika kulturer liksom företagens sprututrustning. För uppgift
om preparatmängd per ytenhet till en viss kultur se anvisningar på förpackningen eller kontakta ansvarig
firma (se sid 3).
Obs!
Blanda ej två systemiska preparat.
Detta kan ge bladskador, eftersom systemiska medel innehåller lösningsmedel för att lösa upp vaxskiktet
på bladen för bättre penetrering. Om två systemiska medel blandas kan effekten bli för kraftig, med
skador som följd.
62
VIII. VÄRDVÄXTER - SKADEGÖRARE
Nedanstående förteckning upptar vanliga skadedjur och sjukdomar på vedartade växter och perenner.
Listan omfattar skadegörare, som är av ekonomisk betydelse vid odling av plantskoleväxter, under
svenska förhållanden. Den är avsedd som hjälp vid bestämning av skadegörare och därmed val av
bekämpningsmetod. På grund av det stora antalet skadegörare, har i vissa fall endast angetts grupper
av skadegörare, utan att specificera ingående släkten/arter, t.ex. bladfläcksvampar, rot-och rothalssvampar, larver, stinkfly osv., eftersom skadegörarna inom respektive grupp bekämpas på likartat sätt.
För bekämpning hänvisas till beskrivningarna av respektive skadegörare eller till avsnitten ”Biologisk
bekämpning”, ”Fysikaliskt verkande växtskyddsmedel”, ”Bekämpning av svampsjukdomar” samt
”Bekämpning av insekter och skadedjur”. Vissa skadegörare i nedanstående förteckning finns endast
medtagna i respektive ”Preparatöversikt”.
I. VEDARTADE VÄXTER
Abies
Gråmögel, 17
Förökningssvampar, 9
Rotsvampar, 10
Barrlöss, 28
Barklöss, 28
Rotlöss, 28
Acer
Bladfläcksvampar, 15
Förökningssvampar, 9
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Rödvårtsjuka, 18
Skottdöd, 10, 15
Tjärfläcksjuka, 15
Vissnesjuka, 19
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Gallmygga, 37
Lövvivlar, 33
Stritar, 29
Sköldlöss, 29
Spinnkvalster, 40
Stinkfly, 30
Trips, 30
Actinidia
Bladfläcksvampar, 15
Rotsvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Aesculus
Bladfläcksjuka, 15
Rödvårtsjuka, 18
Vissnesjuka, 19
Spinnkvalster, 40
Minerarmal, 39
Blödarsjuka, 21
Alnus
Krussjuka, 7
Rot-och rothalssvampar, 10
Bladlöss, 27
Lövvivel, 29
Stritar, 29
Glansbagge, 32
Gallkvalster, 41
Bladstekellarver, 37
Andromeda
Bladfläcksvampar, 15
Rotsvampar, 10
Skottröta, 9, 15
Spinnkvalster, 40
Amelanchier
Bladfallsjuka, 15
Mjöldagg, 11
Päronpest, 21
Mosaikvirus, 22
Aristolochia
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Virus, 22
Aronia
Bladlöss, 27
Bladstekellarver, 37
Azalea
Bladfläcksjuka, 15
Rotsvampar, 10
Azaleagallkvalster, 41
Azaleamal, 35
Cyklamenkvalster, 40
Spinnkvalster, 40
Öronvivel, 33
Bladnematoder, 48
Berberis
Mjöldagg, 11
Skottröta, 9, 15
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Sköldlöss, 29
Betula
Bladfläcksvampar, 15
Rost, 12
Vissnesjuka, 19
Bladlöss, 27
Larver, 34
Lövvivel, 29
Spinnkvalster, 40
Buddleia
Bladmögel, 13
Skottröta, 9, 15
Spinnkvalster, 40
Stritar, 29
Bladnematoder, 48
Virus, 22
Buxus
Bladfläcksjuka, 15
Rotsvampar, 10
Skottröta, 9, 15
Sköldlöss, 29
Buxusbladloppa, 27
Buxusgallmygga, 37
Buxuskvalster, 35
Stritar, 29
Spinnkvalster, 40
Calluna
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Förökningssvampar, 9
Rotsvampar, 10
Skottröta, 9, 15
Vissnesjuka, 19
Larver, 34
Jordflylarver, 36
Spinnkvalster, 40
Öronvivel, 33
Caragana
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
63
Carpinus
Mjöldagg, 11
Rödvårtsjuka, 18
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Spinnkvalster, 40
Caryopteris
Bladfläcksvamp, 15
Spinnkvalster, 40
Ceanothus
Bladfläcksvamp, 15
Skottröta, 9, 15
Spinnkvalster, 40
Vita flygare, 29
Chaenomeles
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Rotkräfta, 21
Päronpest, 21
Bristsjukdomar, 23
Bladlöss, 27
Bladstekel, 37
Chamaecyparis
Barksvampar, 14
Kvistdöd, 14
Rotsvampar, 10
Barklöss, 28
Larver, 34
Minerarmal, 39
Spinnkvalster, 40
Öronvivel, 33
Clematis
Bladfläcksvampar, 15
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Vissnesjuka, 19
Bladlöss, 27
Minerarfluga, 39
Spinnkvalster, 33
Trips, 30
Rotgallnenatoder, 40
Mosaikvirus, 22
Cornus
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 33
Öronvivel, 33
Corylus
Bladfläcksvampar, 15
Vissnesjuka, 19
Bladlöss, 27
64
Gallkvalster, 41
Larver, 34
Lövvivlar, 33
Cotinus
Mjöldagg, 11
Vissnesjuka, 19
Cotoneaster
Bladfläcksjuka, 15
Rotsvampar, 10
Päronpest, 21
Vissnesjuka, 19
Rotkräfta, 21
Bladlöss, 27
Blodlus, 28
Fruktbladstekel, 37
Larver, 34
Spinnkvalster, 40
Crataegus
Bladfallsjuka, 15
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Vissnesjuka, 19
Päronpest, 21
Bladlöss, 27
Fruktbladstekel, 37
Gallmygga, 37
Spinnkvalster, 40
Spinnmal, 35
Cytisus
Bladfläcksjuka, 15
Rot- och rothalssvampar, 10
Skottdöd, 10, 15
Bristsjukdomar, 23
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Virus, 22
Daphne
Bladfallsjuka, 15
Mjöldagg, 11
Virus, 22
Elaegnus
Bladloppor, 31
Spinnkvalster, 40
Erica
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Skottdöd, 10, 15
Spinnkvalster, 40
Larver, 34
Euonymus
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Skottröta, 9, 15
Bladlöss, 27
Larver, 34
Sköldlöss, 29
Spinnkvalster, 40
Spinnmal, 35
Trips, 30
Öronvivel, 33
Fagus
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Rödvårtsjuka, 18
Vissnesjuka, 19
Bokbladlus, 28
Lövvivel, 29
Spinnkvalster, 40
Forsythia
Bladfläcksjuka, 15
Skottdöd, 10, 15
Vissnesjuka, 19
Syrenbakterios, 21
Virus, 22
Spinnkvalster, 40
Stinkfly, 30
Fraxinus
Askskottsjuka, 19, 17
Kräfta, 18
Vissnesjuka, 19
Bladloppor, 31
Gallkvalster, 41
Sköldlöss, 29
Vivlar, 33
Gaultheria
Rotsvampar, 10
Skottröta, 9, 15
Genista
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Bristsjukdomar, 23
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Gleditsia
Bladgallmygga, 37
Hamamelis
Rotsvampar, 10
Hedera
Bladfläcksjuka, 15
Stjälkröta, 9, 15
Rot- och rothalssvampar, 10
Bladbakterios, 21
Bladlöss, 27
Dvärgkvalster, 40
Sköldlöss, 29
Spinnkvalster, 40
Hibiscus
Bomullsmögel, 7
Gråmögel, 17
Bristsjukdomar, 23
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Vita flygare, 29
Hydrangea
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Bristsjukdomar, 23
Bladlöss, 27
Sköldlöss, 29
Spinnkvalster, 40
Dvärgkvalster, 40
Öronvivel, 33
Bladnematoder, 48
Hypericum
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Bladlöss, 27
Ilex
Skottröta, 9, 15
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Larver, 34
Minerarfluga, 39
Sköldlöss, 29
Spinnkvalster, 40
Spinnmal, 35
Stjälknematoder, 48
Juglans
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Juniperus
Barksvamp, 13
Kvistdöd, 14
Rost, 12
Rot- och rothalssvampar, 10
Barklöss, 28
Gallkvalster, 41
Enmal, 32
Minerarmal, 39
Spinnmal, 35
Spinnkvalster, 40
Kalmia
Rot- och rothalssvampar, 10
Skottröta, 9, 15
Spinnkvalster, 40
Laburnum
Barksvampar, 17
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Spinnkvalster, 40
Mosaikvirus, 22
Larix
Rot- och rothalssvampar, 10
Ullöss, 27
Leucothe
Bladfläcksvamp, 15
Bladlöss, 27
Ligustrum
Rotsvampar, 10
Bladfläcksvampar, 15
Bladsteklar, 32
Gallkvalster, 41
Syrenmal, 35
Vecklare, 35
Trips, 30
Syrenbakterios, 21
Mosaikvirus, 22
Rotnematoder, 48
Liriodendron
Gråmögel, 17
Spinnkvalster, 40
Lonicera
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Kalkfläcksjuka, 15
Rot- och rothalssvampar, 10
Bladlöss, 27
Minerarfluga, 39
Spinnkvalster, 40
Trips, 30
Öronvivel, 33
Mosaikvirus, 22
Magnolia
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Vissnesjuka, 19
Bladbakterios, 21
Spinnkvalster, 40
Mahonia
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Rot- och rothalssvampar, 10
Malus
Bladfläcksvampar, 15
Fruktträdskräfta, 18
Mjöldagg, 11
Rot- och rothalssvampar, 10
Skorv, 13
Päronpest, 21
Rotkräfta, 21
Syrenbakterios, 21
Viroser, 22
Bladgallmygga, 37
Bladlöss, 27
Blodlus, 28
Gallkvalster, 41
FjärilsLarver, 34
Okuleringsgallmygga, 37
Spinnkvalster, 40
Vecklare, 35
Nothofagus
Rot- och rothalssvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Pernettya
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Rot- och rothalssvampar, 10
Skottröta, 9, 15
Philadelphus
Bladfläcksvampar, 15
Mosaikvirus, 22
Picea
Förökningssvampar, 9
Grentorka, 7
Gråmögel, 17
Rot- och rothalssvampar, 10
Barrlöss, 28
Barklöss, 28
Spinnkvalster, 40
Stor granbarrlus, 28
Ullöss, 25
Öronvivel, 33
Pieris
”Ekdöd”/Ph. ramorum, 14
Bladfläcksvampar, 15
Förökningssvampar, 9
Gråmögel, 17
Rot- och rothalssvampar, 10
Skottröta, 9, 15
Bladlöss, 27
Larver, 34
Nätstinkfly, 30
Spinnkvalster, 40
Öronvivel, 33
Pinus
Förökningssvampar, 9
Rot- och rothalssvampar, 10
Skottdöd, 7
Tallskyttesvampar, 15
Barrlöss, 28
Barklöss, 28
Rotlöss, 28
Tallskottvecklare, 35
Ullöss, 25
Platanus
Bladbränna, 16
Platankräfta, 18
Minerare, 39
Stinkfly, 30
Populus
Bladfläcksjuka, 15
Poppelkräfta, 18
Poppelskorv, 13
Poppelrost, 12
65
Skottdöd, 10, 15
Bakteriekräfta, 19
Mosaikvirus, 22
Aspglansbagge, 32
Bladlöss, 27
Lövvivlar, 33
Poppelglasvinge, 22
Poppelskottmal, 31
Spinnkvalster, 40
Potentilla
Mjöldagg, 11
Spinnkvalster, 40
Stritar, 29
Prunus
Bladfallsjuka, 15
Blom-och grentorka, 8
Krussjuka, 7
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Rot- och rothalssvampar, 10
Gummiflöde
Hagelskottsjuka, 7
Rotkräfta, 21
Viroser, 22
Bristsjukdomar, 23
Bladlöss, 27
Bladstekellarver, 37
Fjärilslarver, 34
Gallkvalster, 41
Lövvivlar, 33
Spinnkvalster, 40
Trips, 30
Öronvivel, 33
Pyracantha
Skorv, 13
Päronpest, 21
Bladlöss, 27
Bladstekellarver, 37
Minerare, 39
Pyrus
Bladfallsjuka, 15
Fruktträdskräfta, 18
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Rot- och rothalssvampar, 10
Skorv, 13
Päronpest, 21
Rotkräfta, 21
Bladgallmygga, 37
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Päronbladloppa, 31
Quercus
Barkfläcksvampar, 16
Mjöldagg, 11
Bristsjukdomar
Barklöss, 28
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
66
Gallsteklar, 32
Knoppgallmygga, 37
Larver, 34
Lövvedborre, 34
Spinnkvalster, 40
Stinkfly, 30
Rhamnus
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Rhododendron
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
”Ekdöd”/Ph. ramorum, 16, 14
Förökningssvampar, 9
Rot- och rothalssvampar, 10
Skottdöd, 10, 15
Rost, 12
Bladlöss, 27
Nätstinkfly, 30
Spinnkvalster, 40
Vita flygare, 29
Öronvivel, 33
Ribes
Bladfallsjuka, 15
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Rot-och rothalssvampar, 10
Vissnesjuka, 19
Virus, 22
Gallkvalster, 41
Gallmygga, 37
Krusbärsstekel, 37
Rotlöss, 28
Spinnkvalster, 40
Stritar, 29
Robinia
Mjöldagg, 11
Barksvampar, 16
Bladfläcksvampar, 15
Rotsvampar, 10
Vissnesjuka, 19
Gallkvalster, 41
Spinnkvalster, 40
Rosa
Barkfläcksjuka, 15
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Svartfläcksjuka, 11
Vissnesjuka, 19
Bristsjukdomar, 23
Bladgallmygga, 37
Bladlöss, 27
Larver, 34
Rosbladstekel, 38
Rosskottstekel, 38
Spinnkvalster, 40
Stritar, 29
Vecklare, 35
Trips, 30
Vivlar, 33
Rubus
Hallonskottsjuka, 7
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Vissnesjuka, 19
Viroser, 22
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Salix
Barkfläcksjuka, 15
Rost, 12
Skorv, 13
Vissna skottspetsar, 15
Bladbaggar, 32
Bladstekellarver, 37
Gallmyggor, 32
Lövvivlar, 33
Pilbarklus, 27
Rotlöss, 28
Spottstrit, 30
Spinnkvalster, 40
Ullöss, 27
Sambucus
Bladfläcksvampar, 15
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Viroser, 22
Spinnkvalster, 40
Sorbus
Fruktträdskräfta, 18
Mjöldagg, 11
Rot- och rothalssvampar, 10
Rödvårtsjuka, 18
Skorv, 13
Rost, 12
Vissnesjuka, 19
Päronpest, 21
Rotkräfta, 21
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Larver, 34
Spinnkvalster, 40
Spiraea
Bladfläcksvampar, 15
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Spinnkvalster, 40
Symphoricarpus
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Silverglans
Skottröta, 10
Syringa
Barkfläcksjuka, 14
Bladfläcksjuka, 15
”Ekdöd”/Ph. ramorum, 16
Rot- och rothalssvampar, 10
Vissnesjuka, 19
Syrenbakterios, 21
Viroser, 22
Gallkvalster, 41
Larver, 34
Syrenmal, 35
Trips, 30
Tamarix
Gråmögel, 17
Bladlöss, 27
Taxus
Barksvamp, 13
Kvistdöd, 14
Rot- och rothalssvampar, 10
Rotkräfta, 21
Gallkvalster, 41
Larver, 34
Sköldlöss, 29
Öronvivel, 33
Thuja
Barksvamp, 13
Kvistdöd, 14
Rot- och rothalssvampar, 10
Barklöss, 28
Larver, 34
Minerarmal, 39
Sköldlöss, 29
Spinnkvalster, 40
Vivlar, 33
Öronvivel, 33
Tilia
Förökningssvampar, 9
Barksvampar, 17
Barkfläcksvamp, 17
Barknekros, 18
Bladfläcksjuka, 15
Rödvårtsjuka, 18
Vissnesjuka, 19
Bladlöss, 27
Bladstekllarver, 32
Gallkvalster, 41
Larver, 34
Lövvivlar, 33
Minerare, 39
Sköldlöss, 29
Stinkfly, 30
Spinnkvalster, 40
Tsuga
Barrsvampar, 15
Gråmögel, 17
Barrlöss, 28
Gallkvalster, 41
Ulmus
Almsjuka, 19
Rödvårtsjuka, 18
Vissnesjuka, 19
Bladlöss, 27
Larver, 34
Lövvivlar, 33
Stritar, 29
Spinnkvalster, 40
Vaccinium
Azaleasvulst
Bladfläcksvampar, 15
Förökningssvampar, 9
Mjöldagg, 11
Rot- och rothalssvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Trips, 30
Öronvivel, 33
Viburnum
Bladfläcksvampar, 15
”Ekdöd”/Ph. ramorum, 16
Förökningssvampar, 9
Rot-och rothalssvampar, 10
Skottröta, 14
Bladlöss, 27
Larver, 34
Spinnkvalster, 40
Trips, 30
Mosaikvirus, 22
Vitis
Bladmögel, 13
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Spinnkvalster, 40
Öronvivel, 33
Weigela
Bladfläcksvampar, 15
Spinnkvalster, 40
Stinkfly, 25
Bladnematoder, 48
Wisteria
Mjöldagg, 11
Bristsjukdomar, 23
Spinnkvalster, 40
Trips, 30
Mosaikvirus, 22
II. PERENNER
Acaena
Bladfläcksvampar, 15
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Achillea
Mjöldagg, 11
Bladmögel, 13
Rotsvampar, 10
Svartfläcksjuka, 15
Vissnesjuka, 19
Viroser, 22
Bladlöss, 27
Minerarfluga, 39
Spottstrit, 30
Stinkfly, 30
Bladnematoder, 48
Aconitum
Gråmögel, 17
Kronröta, 9
Mjöldagg, 11
Larver, 34
Bladnematoder, 48
Virus, 22
Ajuga
Bladfläcksvampar, 15
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Mosaikvirus, 22
Alcea
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Alchemilla
Bladmögel, 13
Rotsvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Spottstrit, 30
Allium
Vissnesjuka, 19
Stjälknematoder, 48
Alsteromeria
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Virus, 22
Alyssum
Bladmögel, 13
Vitrost, 12
Anemone
Bladfläcksjuka, 15
Rot-och rothalssvampar, 10
Gråmögel, 17
Mosaikvirus, 22
Bladnematoder, 48
Aquilegia
Bladfläcksvampar, 15
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Mosaikvirus, 22
Bladstekel, 37
Gallmygga, 37
Larver, 34
Minerarfluga, 39
67
Arabis
Bladmögel, 13
Rotsvampar, 10
Vitrost, 12
Gallmyggor, 32
Campanula
Bladfläcksvampar, 15
Bomullsmögel, 7
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Förökningssvampar, 9
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Trips, 30
Arenaria
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Centaurea
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Larver, 34
Spottstrit, 30
Bladlöss, 27
Dicentra
Rot-och rothalssvampar, 10
Bladlöss, 27
Armeria
Bladfläcksvampar, 15
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Artemisia
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Aruncus
Bladfläcksvampar, 15
Aster
Bomullsmögel, 7
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Vissnesjuka, 19
Mosaikvirus, 22
Bladlöss, 27
Kvalster, 40
Spottstrit, 30
Trips, 30
Astillbe
Bladfläcksvampar, 15
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Stjälkröta, 9, 15
Mosaikvirus, 22
Öronvivel, 33
Bladnematoder, 48
Bakterioser, 21
Astrantia
Bladfläcksvampar, 15
Aubretia
Vitrost, 12
Stjälknematoder, 48
Bergenia
Bladfläcksvampar, 15
Rotsvampar, 10
Öronvivel, 33
Calamintha
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Stritar, 29
Caltha
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 8
68
Centranthus
Bladfläcksjuka, 15
Bladlöss, 27
Chrysanthemum maximum
Bladfläcksvampar, 15
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Minerarfluga, 39
Rotlöss, 28
Spottstrit, 30
Bladnematoder, 48
Cimicifuga
Bladfläcksvamp, 15
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Rotnematoder, 48
Convallaria
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Rost, 12
Stjälkröta, 9, 15
Nematoder, 40
Coreopsis
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Spottstrit, 30
Trips, 30
Corydalis
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Rost, 12
Bladlöss, 27
Delphinium
Bladfläcksjuka, 15
Kronröta, 9
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Bladbakterios, 21
Bladnematoder, 48
Mosaikvirus, 22
Dianthus
Bladfläcksjuka, 15
Digitalis
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Larver, 34
Doronicum
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Stjälkröta, 9, 15
Bladlöss, 27
Nematoder, 40
Draba
Rot- och rothalssvampar, 10
Echinacea
Bladfläcksvampar, 15
Larver, 34
Echinopsis
Bladfläcksvampar, 15
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Eremurus
Rot- och rothalssvampar, 10
Bladnematoder, 48
Virus, 22
Erigeron
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Vissnesjuka, 19
Eryngium
Bladfläcksvamp, 15
Mjöldagg, 11
Stjälkröta, 9, 15
Virus, 22
Eupatorium
Minerare, 39
Euphorbia
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Rot- och rothalssvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Filipendula
Bladfläcksvampar, 15
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Fuchsia
Rost, 12
Bladlöss, 27
Vita flygare, 29
Öronvivel, 33
Gaillardia
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Spottstrit, 30
Galium
Bladmögel, 13
Gentiana
Bladfläcksvampar, 15
Rot- och rothalssvampar, 10
Virus, 22
Geranium
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Rot- och rothalssvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Bladnematoder, 48
Geum
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Spinnkvalster, 40
Bladstekel, 37
Larver, 34
Öronvivel, 33
Gräs
Bladfläcksvampar, 15
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Gypsophila
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Larver, 34
Minerarfluga, 39
Trips, 30
Helenium
Bladfläcksvamp, 15
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Virus, 22
Helianthus
Bladfläcksvamp, 15
Bladmögel, 13
Bommulsmögel
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Stinkfly, 30
Helleborus
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Larver, 34
Öronvivel, 33
Bladnematoder, 48
Hemerocallis
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Gallmygga, 37
Spinnkvalster, 40
Nematoder, 40
Heuchera
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Spinnkvalster, 40
Öronvivel, 33
Bladnematoder, 48
Hosta
Bladfläcksjuka, 15
Stjälkröta, 9, 15
Spinnkvalster, 40
Sniglar, 47
Bladnematoder, 48
Stjälknematoder, 48
Mosaikvirus, 22
Humulus
Bladfläcksjuka, 15
Spinnkvalster, 40
Stritar, 29
Iberis
Bladfläcksvamp, 15
Bladmögel, 13
Rotsvampar, 10
Mjöldagg, 11
VitRost, 12
Viroser, 22
Incarvillea
Rot-och rothalssvampar, 10
Iris
Bladfläcksjuka, 15
Rotsvampar, 10
Rost, 12
Bakterieröta, 21
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Trips, 30
Virus, 22
Nematoder, 40
Lamium
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Stritar, 29
Spinnkvalster, 40
Lavandula
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Stjälkröta, 9, 15
Bladlöss, 27
Stritar, 29
Bladnematoder, 48
Lavatera
Bladfläcksjuka, 15
Rost, 12
Stjälkröta, 9, 15
Spinnkvalster, 40
Trips, 30
Vita flygare, 29
Bladnematoder, 48
Stjälknematoder, 48
Lewisia
Bladfläcksjuka, 15
Rot- och rothalssvampar, 10
Liatris
Gråmögel, 17
Kronröta, 9
Bomullsmögel, 7
Vissnesjuka, 19
Nematoder, 40
Ligularia
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Larver, 34
Spinnkvalster, 40
Sniglar, 47
Bladnematoder, 48
Lupinus
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Stjälkröta, 9, 15
Toppröta, 9, 15
Vissnesjuka, 19
Bladlöss, 27
Larver, 34
Spinnkvalster, 40
Öronvivel, 33
Virus, 22
Lychnis
Bladfläcksvamp, 15
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Lysimachia
Bommulsmögel, 7
Gråmögel, 17
69
Bladlöss, 27
Larver, 34
Rotlöss, 28
Virus, 22
Lythrum
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10,
Malva
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Rost, 12
Spinnkvalster, 40
Mentha
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Larver, 34
Spinnkvalster, 40
Monarda
Bladfläcksvamp, 15
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Stritar, 29
Spinnkvalster, 40
Myosotis
Bladmögel, 13
Gråmögel, 17
Mosaikvirus, 22
Nepeta
Bladfläcksvampar, 15
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Stritar, 29
Trips, 30
Origanum
Rost, 12
Rotlöss, 28
Stritar, 29
Oenothera
Bladmögel, 13
Rotsvampar, 10
Mjöldagg, 11
Gråmögel, 17
Bladbaggar, 32
Pachysandra
Bladfläcksvampar, 15
Rotsvampar, 10
Öronvivel, 33
Spinnkvalster, 40
Paeonia
Bladfläcksvampar, 15
Gråmögel, 17
70
Rotsvampar, 10
Rost, 12
Stjälkröta, 9, 15
Vissnesjuka, 19
Ringmosaik, 22
Rotfjäril, 34
Trips, 30
Bladnematoder, 48
Stjälknematoder, 48
Papaver
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Rot- och rothalssvampar, 10
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Penstemon
Bladfläcksvampar, 15
Bladlöss, 27
Phlox
Bladfläcksvampar, 15
Rot- och rothalssvampar, 10
Mjöldagg, 11
Larver, 34
Minerarfluga, 39
Spottstrit, 30
Trips, 30
Bakterioser, 21
Viroser, 22
Bladnematoder, 48
Stjälknematoder, 48
Physalis
Larver, 34
Spinnkvalster, 40
Viroser, 22
Rotgallnematoder, 48
Physostegia
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10
Spottstrit, 30
Viroser, 22
Bladnematoder, 48
Stjälknematoder, 48
Polemonium
Mjöldagg, 11
Spinnkvalster, 40
Potentilla
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Spottstrit, 30
Rotgallnematoder, 48
Primula
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Rotsvampar, 10, 9
Spinnkvalster, 40
Öronvivel, 33
Viroser, 22
Rotgallnematoder, 48
Pulsatilla
Bladfläcksvampar, 15
Pulmonaria
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Rost, 12
Bladlöss, 27
Rosmarinus
Gråmögel, 17
Stjälkröta, 9, 15
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Spottstrit, 30
Rudbeckia
Bladfläcksjuka, 15
Gråmögel, 17
Bladlöss, 27
Minerare, 39
Trips, 30
Spinnkvalster, 40
Viroser, 22
Rumex
Bladfläcksjuka, 15
Bladstekellarver, 37
Salvia
Bladfläcksvampar, 15
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Stritar, 29
Virus, 22
Rotgallnematoder, 48
Saponaria
Rotsvampar, 10
Minerarfluga, 39
Saxifraga
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Öronvivel, 33
Spinnkvalster, 40
Bladnematoder, 48
Scabiosa
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Nematoder, 40
Sedum
Bladfläcksvampar, 15
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Rot-och rothalssvampar, 10
Vissnesjuka, 17
Bladlöss, 27
Öronvivel, 33
Bladnematoder, 48
Stjälknematoder, 48
Sempervivum
Mjöldagg, 11
Rotsvampar, 10
Rost, 12
Bladlöss, 27
Öronvivel, 33
Sidalcea
Bladfläcksjuka, 15
Rotsvampar, 10
Silene
Bladfläcksjuka, 15
Solidago
Gråmögel, 17
Mjöldagg, 11
Spottstrit, 30
Spinnkvalster, 40
Thalictrum
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Thymus
Gråmögel, 17
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Skottröta, 9, 15
Rotlöss, 28
Tiarella
Bladfläcksvampar, 15
Öronvivel, 33
Tradescantia
Bladfläcksvampar, 15
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Spinnkvalster, 40
Mkt. känslig för bek.medel
Verbascum
Bladfläcksjuka, 15
Stritar, 29
Spinnkvalster, 40
Veronica
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Mjöldagg, 11
Bladlöss, 27
Stinkfly, 30
Stritar, 29
Spinnkvalster, 40
Vinca
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Förökningssvampar, 9
Mjöldagg, 11
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Stjälkröta, 9, 15
Bladlöss, 27
Spinnkvalster, 40
Sniglar, 47
Virus, 22
Viola
Bladfläcksjuka, 15
Bladmögel, 13
Förökningssvampar, 9
Mjöldagg, 11
Rost, 11
Rotsvampar, 10
Stjälkröta, 9, 15
Vissnesjuka, 19
Bladlöss, 27
Gallkvalster, 41
Gallmygga, 37
Spinnkvalster, 40
Waldsteinia
Bladfläcksvampar, 15
Bladlöss, 27
Öronvivel, 33
Yucca
Bladfläcksvampar, 15
Gallkvalster, 41
Spinnkvalster, 40
Trollius
Bladfläcksjuka, 15
Mjöldagg, 11
Svartfläcksjuka, 14
Rost, 12
Rotsvampar, 10
Vissnesjuka, 19
Bladlöss, 27
Bladnematoder, 48
71
IX. VÄXTPATOLOGISK LITTERATUR
Vedartade växter och perenner
Alford, D.V., Pests of Ornamental Trees, Shrubs & Flowers, Timber Press, Portland, 1995
Aendekerk, Th.G.L., Gebreksziekten in Boomkwekerijgewassen, PVB, Boskoop, 1982
Bekämpning i praktiken, Natur och Kultur/LT, Stockholm, 2003.
Butin, H. m fl, Farbatlas Gehölzkrankheiten, Ulmer, Stuttgart, 1992
Bärtels, A, Der Baumschulbetrieb, Verlag Ulmer, Stuttgart, 1985
Chiney, M., Insekter i Europa, Bonniers, Stockholm, 1993
Dinesen, I. G. m.fl., Plantesygdomme og skadedyr, GartnerInfo, 1995
DLV Adviesgroep, Vaste Planten en hun gebruikswaarde, Boskoop, 2002
DLV Adviesgroep, Ziektengevoeligheid Laan- en Parkbomen, Boskoop, 2002
DLV Adviesgroep, Ziekten en Plagen Sierheesters, Boskoop, 2002
DLV Plant BV, Gewasbescherming, Boomteelt/Vaste plantenteelt, Boskoop, 2008
Dahl, M. H. m fl, Den grönne bog, D. S. R. Forlag, Köpenhamn, 1978
Dahl, M. H. m fl, Trädgårdens fiender i färg, Almqvist & Wiksell, Stockholm, 1976
Dahl, M. H. m fl, Nyttoträdgårdens fiender i färg, Almqvist & Wiksell, Stockholm, 1978
Ellis, P.R. m.fl., Pests and Diseases of Alpine Plants, Alpine Garden Society, Pershore, 1993
Faktablad om Växtskydd, SLU
Fältfloror, bl a Floran i Färg, Bonniers; Fältflora, Ursing; Vår Flora, Elvers m fl.
Gill, S. m fl, Pests and Diseases of Herbaceous Perennials, USA, 1999
Gärtners Pflanzenarzt, Landwirtschaftverlag, Munster-Hiltrup, 2003
Hammarlund, C. m.fl., Växtsjukdomar, Lindfors Bokförlag, Stockholm, 1942
Johnson, W.T. m fl, Insects that feed on Trees, Cornell University Press, Ithaca, USA, 1991
Korsmo, E. m fl, Korsmos ogräsplanscher, LT;s förlag, Stockholm, 1981
Looman, B., Onkruid in de Boomkwekerij, Boomteeltpraktijonderzoek, Boskoop, 1999
Lösing, H. Schadebilder an Gehölzen, BdB, Pinneberg, 1999
Lösing, H. m.fl.Taschenbuch, Akktuelles Baumschulwissen, H. Meyer, Rellingen, 2006
Menziner, W. o Sanftleben, H., Parasitäre krankheiten und Schäden an Gehölzen,
Verlag Parey, Hamburg, 1980
Mertens, P., Van Abelia tot Zwarte bonenluis, POVLT, Rumbeke, Belgien, 2006
Mossberg, B. m.fl., Den nya nordiska floran, W&W, Stockholm, 2003
Nienhaus, F. M.fl., Planzenschutz bei Ziergehölzen, Ulmer, 1998
Ochrona, polsk serie av växtskyddshandböcker för olika grupper av växter, med mycket rikt
bildmaterial av hög kvalité, Plantpress, Kraków, 2000-2005.
Pettersson, M-L. m. fl, Växtskydd i trädgård, Natur o. Kultur/LT, Stockholm, 1998
Sandhall, Å., Småkryp, fälthandbok, Bonniers, Stockholm, 2005
Sandskär, B., Biologisk bekämpning av skadedjur, SJV, 2002
Sanftleben, H., Schadbilder an Gehölzen, Grün ist Leben Baumschulen mbH, Pinneberg
Hanson, B., Natural Disease Control, Brooklyn Botanic Garden, New York, 2001
Schultz, W., Natural Insect Control, Brooklyn Botanic Garden, New York, 1999
Sinclair, W.A. m fl., Diseases of Trees and Shrubs, Cornell Univ. Press, Ithaca, USA, 1987
Strouts, R.G. m fl. Diagnosis of ill health in trees, Forestry Commission, England, 1994
Ukrudtsbogen, Danmarks JordbruksForskning, Flakkebjerg, 2004
Van der Horst, M, Plagen in de Boomkwekerij, Boomteeltpraktijonderzoek, Boskoop, 1998
Weidow, B., Ogräs på åker och i trädgård, Natur o. Kultur/LT, Stockholm, 2000
Växtskyddskataloger.
72
Jordbruksverket
551 82 Jönköping
Tfn 036-15 50 00 (vx)
E-post: [email protected]
Internet: www.sjv.se
OVR79