VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN!
I samband med ert barns födelse vill vi från
församlingens sida passa på att hälsa er
välkomna som föräldrar – barn – och familj!
Det är en stor och fantastisk uppgift att få ta
emot ett barn!
Maria med barnet
efter en östeuropeisk bild.
VÄLKOMMEN TILL KYRKAN!
Vi inbjuder nu er att, i gemenskap med kristna i hela världen, låta
ert barn få ta emot dopets sakrament.
I våra församlingar (Lindberg, Torpa,
Valinge och Stamnared) döps barnen i
söndagens gudstjänst, som oftast firas
9.30 eller 11.00.
Före dopet inbjuds familjen till ett
dopsamtal med information om vad
dopet innebär och andra upplysningar.
Kontakta pastorsexpeditionen för mer
information 0340-641140.
Svenska kyrkan döper barn, unga och vuxna. Genom dopet tillhör
vi gemenskapen av alla dem som har Jesus Kristus till Herre.
Dopets vatten är ett synligt tecken på att vi får leva i förlåtelse.
Så snart ett barn kommit till världen står föräldrarna inför ett val.
Vill vi att våra barn skall växa upp i den kristna traditionen, tillhöra
Kyrkan, lära sig leva som kristen, då är dopet naturligt. Den som
döps får en osynlig, oförstörbar gåva - som blir till glädje om den
används. Ungefär nio av tio barn till föräldrar vilka tillhör Svenska
kyrkan, döps redan vid några veckors eller några månaders ålder
och blir därmed tillhöriga Svenska kyrkan.
Välkomna med ert barn
till Kyrkan och dopet!
Björn Bäckersten, prost
Texten i detta häfte är bearbetad från
Växjö stifts och Göteborgspastoratens
dopinformation på Internet.
För den som vill läsa ännu mer…
Vad innebär dopet?
När vi tänker på dopet, tänker vi antagligen dels på en högtidlig gudstjänst och
dels på högtidens innehåll. Dopet är en av livets verkligt stora milstolpar och en
händelse vi ofta förknippar med högtid och fest. Samtidigt är dopet så mycket mer
än den där enstaka händelsen.
Dopet är början på en djup gemenskap med Gud som omfattar hela livet. Att leva
i sitt dop är att bära vissheten om dopet djupt i sitt hjärta, att leva i Guds närhet
och att vara en del av ”ett befriat folk” – Guds folk.
Dopets ”vattenstämpel” försvinner inte bara för att åren går. Att vara döpt är att
höra hemma hos någon - hos Gud. Det är en gemenskap som inte är beroende
av vad som går bra eller dåligt i livet. Att föras in i Guds rike är att föras in i livets
djupaste dimension, den där Gud och människa hör ihop på det allra innersta
sättet. Att bli döpt är att bli räddad, från livets yta till dess djup, från ondskan till
det goda och från döden till livet.
Dopet tillhör det som brukar kallas en av Kyrkans heliga handlingar, ett av
Kyrkans sakrament. Att det kallas så beror på att det är något som instiftats av
Jesus själv. En handling där ett jordiskt medel (vattnet) ger en andlig gåva
(barnaskap hos Gud).
Vad säger Bibeln om dopet?
Som biblisk grund för dopet ligger Jesu missionsbefallning: ”Gå därför ut och gör
alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens
namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla
dagar till tidens slut.” (Matteusevangeliet 28:19-20).
Ordet "dop" är besläktat med "doppa". Att stiga ned i dopgraven eller sänkas ned
i dopfunten uttrycker att vi blir begravda och uppväckta tillsammans med Kristus
(Kolosserbrevet 2:12). Dopet är den nya födelsen (Johannesevangeliet 3:5)
genom vilken vi upptas i kyrkans gemenskap för att där växa och mogna som
lemmar av Kristi kropp.
Men dopet är naturligtvis inte bara en angelägenhet för barn och ungdomar - det
är den handling som i ett slag suddar ut gränserna mellan folk och raser, män och
kvinnor.
”Är ni döpta in i Kristus, har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller
grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Galaterbrevet
3:27-28)
Dopets tecken
Faddrarna.
Faddrar utser man bland vänner eller närstående. Gärna jämnåriga; ofta två, men
antalet är fritt, man kan ha fler (eller färre – eller ingen). Redan i urkyrkan hade
man faddrar som, så att säga, ”gick i god” för dopkandidaten. Senare blev
faddern en slags extra-förläder (ibland nästan som en ”socialförsäkring” som
skulle ta hand om dopbarn som blivit föräldralösa). Under 1600-talet kallades
faddrarna gudföräldrar – ett namn som fortfarande dyker upp, men är alltså bara
ett annat ord för ”fadder”.
Faddrarnas nutida uppgift är att vara förebilder och förebedjare för sitt dopbarn.
Dopvattnet
Dopvattnet har en rik betydelse. Det tolkas som vattnet vid tidens början, ur vilket
Gud skapade allt, som Röda havets vatten, ur vilket Gud räddade Israels folk,
som fostervattnet ur vilket livet föds fram och som det renande
vattnet som gör människan ren från synden. Vatten är en
symbol för livet och levande Gud, eftersom vatten ju är
förutsättningen för allt liv.
När en människa i urkyrkan döptes genom att sänkas ned hel
och hållen i vatten var det för att påminna om hur Jesus dog
(”sänktes ned” i döden tillsammans med allt ont vi gjort) och
uppstod (”lyftes upp” till livet och den eviga glädjen). Vattnet
påminner alltså om livets eviga mönster genom död till liv, också då vi numera
döper genom att begjuta en människas huvud. Att man slutade med
nedsänkningen i vatten berodde på praktiska omständigheter och bekvämlighet.
Ibland finns vid kyrkornas ingång en skål med välsignat vatten, kanske rent av i
dopfunten. Detta ”vigvatten” finns där som en påminnelse om vårt eget dop. Vi
kan teckna korsets tecken med vattnet, ”fylla i vårt dopkors”, som en påminnelse
om att vi är döpta.
Korstecknet
I dopordningen finns en bön som kallas Befrielsebönen.
Efter den gör prästen korstecken över den som ska
döpas
Korstecknet är en gammal kristen symbol, som betecknar
Treenigheten, alltså Gud: Fadern, Sonen och Anden, och
som samtidigt påminner om Jesu död och uppståndelse.
Korstecknet visar att den som döps blir en lem i Kristi
kropp och medlem i Kristi kyrka. Korstecknet är också en
bild för det godas seger över det onda.
Dopklänningen
Dopklänningen är vit och oftast mycket lång, nästan som om man inte vuxit i den
ännu. Klänningen kan få oss att tänka på hur det lilla barnet ännu inte fått
kunskap och erfarenhet av vad dopet står för. Senare i livet, hemma på
sängkanten, vid aftonbönen, i vuxen-barngruppen, på familjegudstjänst, i kyrkans
barntimmar eller under konfirmationstiden ges den undervisning som hjälper oss
att växa som kristna. I konfirmationsgudstjänsten ser man därför också ofta
konfirmanderna iklädda vita kåpor - en symbol för den dopdräkt de nu vuxit i.
Dopklänningens vita färg påminner om den förlåtelse och renhet som Gud ger i
dopet. Den talar om att den döpta är förlåten, upprättad av Gud och att hon har
fått nya livsmöjligheter.
I de flesta församlingar kan man låna dopklänning. Vill man köpa en egen
dopklänning till barnet får man vända sig till välsorterade barnkonfektionsaffärer,
sy eller virka själv eller be någon göra det! I många familjer eller släkter finns en
dopklänning som går i arv och vandrar runt i släkten.
När ett större barn, en tonåring eller en vuxen döps kan andra kläder användas,
gärna med något vitt inslag. Att låna en konfirmandkåpa kan faktiskt passa bra!
Dopljuset
När man döps får ett dopljus. Det överlämnas efter dophandlingen, då den döpta
välkomnas in i församlingen. Dopljuset är en påminnelse om dopet och Jesu ord:
”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets
ljus.” (Johannesevangeliet 8:12).
Dopljuset kan man tända på dopdagen, på födelsedagen, vid aftonbönen och
varje gång man vill eller behöver bli påmind om dopet.
Så här skriver Anders Broholm, förut präst utanför Halmstad, om dopljuset:
Det finns så många bra och duktiga predikanter som har talat rakt in i hjärtat på
mig. Tyvärr har jag glömt vad de sa, som jag tyckte var så bra. Det kanske hänger
ihop med att man är så ordtrött, att det informeras från morgon till kväll, att det är
så många röster som vill komma till tals med en både bittida och sent.
Dopljuset predikar dygnet runt där det står på byrån. Så fort jag ser det, startar det
sin predikan. Men utan ord, utan yviga gester och fyndiga formuleringar. Ändå
biter den sig fast i hjärtat med någon slags kardborreffekt.
Dopljuspredikan kan sammanfattas i hälsningen från Jesus till dig och mig: ”Jag
är världens ljus. Om du följer mig, ska du inte vandra i mörkret utan ha livets
ljus.” Han sa till dig när du döptes: ”Jag är med dig alla dagar.” När du tar åt dig
de orden så tänds ett ljus mitt i den mörkaste natten. Han är med dig, du är inte
ensam. Han tar dig inte ur mörkret men han går med dig genom mörkret, det är en
känd och omvittnad erfarenhet som många gjort.
Vad ger dopet?
Det dopet ger, syns vare sig utanpå den nydöpte eller i något kyrkligt register.
Alla hör vi dopets böner och ser dopvattnet på den nydöptes huvud, men det är
ändå inte detta som är dopets gåva. I dopet kommer vi att tillhöra Guds familj, vi
omfattas av Hans löften att vara oss nära, vi får Gud löfte om förlåtelse och vågar
hoppas på ett himmelskt liv med Honom - vi föds på nytt och får i vår nya tillvaro
nya livsmöjligheter.
Allt detta får vi i dopet och när vi livets med- och motgång funderar över vårt dop
är det till dessa gåvor vår tanke ska söka sig.
Den som döps i Svenska kyrkan tas upp i gudsfolkets gemenskap och tillhör
därmed Kyrkan. Den som är vuxen kan anmäla att han eller hon vill tillhöra
Svenska kyrkan och samtidigt begära undervisning om Kyrkans tro och lära som
förberedelse för att döpas. Den som på detta sätt anmäler sig tas upp i Kyrkan
genom sin anmälan.
